lördag 17 februari 2024

Februari - Fokus på gäddan, allt från statistik, lokaltidningarnas kalkoner till ett nytt brittiskt gäddrekord

Termometern tycks ha frusit fast denna vinter. Minst tre gånger har vi hamnat i längre perioder med temperaturer under -30 grader. Men glädjande nog så såg jag här om dagen hur kvicksilvret sakta steg från -32 på morgonen till -24 mitt på dagen. Ett bevis på att solen börjat göra sitt jobb igen efter några månaders frånvaro. Det är nu man kan börja andas ut och börja se fram emot vår, sommar och höst. Tre årstider som jag uppskattar väldigt mycket. Vintern är jag inte lika förtjust i utan den ser jag istället som en jobbig och rätt seglivad period som man på nått vis bara försöker överleva. Kanske är det just därför man lever upp nu så pass mycket när den börjar ge vika och solen börjar värma allt mer. Men ännu har vi ungefär en månad av riktig vinter kvar där jag bor. Men det är ändå den bästa delen av vintern så det skall nog gå bra.

Inget fiske ännu men allt annat hade ju varit en skräll. Den senaste tiden har jag fortsatt att jobba med min egna fiskemapp där jag bl.a. uppdaterat diverse listor m.m. Mycket av mitt fiske handlar ju om gäddfisket och gäddor vilket inte är så konstigt då det är det fisket jag sysslat mest med de senaste åtta åren. För mig har alltid statistik och resultat varit intressant, kanske mest beroende på att jag bygger mycket av mitt fiske efter att ta mig an olika vatten som jag sedan försöker dissekera upp. Att veta så mycket som möjligt om ett fiskevatten är inte bara en enorm fördel för fisket utan även ett roligt jobb som jag försöker göra så bra som möjligt.

Gällande gäddfisket så har jag alltid försökt att ha olika målfiskar som jag siktar att fånga. När jag tittar på mina äldsta gäddlistor från ungdomen så fanns där gäddor där som vägde mellan 2,5 till knappa 6 kilo. Efter ett tag så valde jag att sätta en minimumvikt på 4 kilo. När jag så började fiska mer seriöst och riktat efter stora gäddor 2010 så valde jag att höja den till 7 kilo. Just där vid sju kilo tycker jag att en gädda börjar kännas som stor. Det märks på dess styrka men även rent visuellt. Sedan börjar den nu kunna specialisera sig på att ta större byten och på så sätt få ett “storgädds-beteende "och hålla till i samma områden som de riktigt stora artfränderna.

Men med åren så började jag känna att listan av gäddor över sju kilo började svämma över. Från 2020 har jag höjt vikten till nio kilo. Nio kilo känns som en intressant vikt på flera sätt. Det är rätt vanligt med vatten som ger många gäddor mellan fyra, fem till sju kilo och då brukar toppfiskarna ofta hamna upp till 9-10 kilo. Hittar man däremot ett vatten där snittvikten på de lite större gäddorna (över sju kilo) ligger runt nio kilo så kan man nästan vara säker på att potentialen för gäddor över tolv kilo finns där. Det är lite där jag är idag i mitt gäddfiske. När jag fiskar efter stora gäddor så siktar jag på vatten där jag tror det finns gäddor som kan väga över tolv kilo.


Blå staplarna - Gäddor som väger mellan 9-12 kilo
Gröna staplarna -  12-13 kilo.
Röda staplarna - 13-14 kilo
Gula staplarna -  14-15 kilo.

Detta diagram belyser rätt bra hur jag mäter mitt gäddfiske idag. De blåfärgade staplarna (9-12kg) ser jag som bra fiskar medans de andra färgerna indikerar de större gäddorna som blir lite som “russinen ur kakan”.. Det är just dessa fiskar som jag strävar efter att fånga. Mitt slutgiltiga mål är och har varit detsamma allt sedan jag startade denna sida. En gädda över femton kilo och helst då på en plats som jag hittat till själv.

En lite rolig grej. I höstas träffade jag på en fiskare som frågade mig hur många gäddor över tio kilo jag har fått. Vet inte men kanske mycket just för att jag är less på hysterin kring hur många plussare varje fiskare har och att en gädda skall väga över tio kilo för att liksom räknas så svarade jag. “Ingen aning men jag vet att jag har fångat 98 gäddor från nio kilo och uppåt. Vill på nått sätt sudda ut gränserna mellan en nio och tio kilos gädda. Man skall inte bli besviken om man får en gädda på 9,8 kg liksom. 

Sedan händer det ju även att jag fiskar gädda i vatten där jag vet att det kanske inte finns så stora gäddor eller då man provar helt nya vatten. Då blir inte fokuset på de största gäddorna detsamma. För i grunden fiskar jag för att det är kul och att drilla en stark fem kilos gädda i en liten å eller ta en sex kilos i en liten tjärn kan många gånger ge en större upplevelse än att ta en köldstel tio kilos från båt ute på en sjö. Storleken är inte allt men vill man krydda sitt fiske och utmana sig själv så är det en kul del att lägga till.

Har läst erfarna gäddfiskare som skriver att man skall inte väga/ mäta gäddorna om det inte rör sig om en rekordfisk eller om man misstänker att den väger över 10 kilo. På ett sätt finns det en poäng med att alltid kroka loss sina fiskar i vattnet och aldrig ta upp dom över vattenytan. Och för vissa kanske det inte spelar någon roll men jag tror att för nästan alla fiskare så vill man gärna veta mer om den fisk man just fått upp. Vikt, längd och kanske ett foto. Men hanteringen av fisken skall ske snabbt och effektivt. För man skall vara medveten om att ju längre tid en gädda utsätts för stress så tar den mer stryk.

Vill man således ta en längd, väga eller fota sin fisk oavsett storlek så ser jag inget fel i det. För vissa kan en fem kilos gadda te sig stor medans för andra kan en dubbelt så stor fisk kännas medioker. Är främst detta jag vill belysa i denna krönika, att vad som räknas som en stor gädda är helt upp till varje fiskare att avgöra. Ingen annan skall komma och tala om för en vad som gäller, sånt kan lätt förta glädjen. Alla har vi en gång varit nybörjare. När man med tiden höjer sin tröskel så får man liksom justera sina mål uppåt. På detta sätt kan man då lättare hålla glöden uppe.


Antal gäddor från 12 kilo och uppåt.
Antal gäddor över 9 kilo.
Snitt över tid

Detta diagram visar mitt resultat gällande antal gäddor över 9 kilo både över tid (den röda linjen) samt årsvis. Snittet över tid ligger just nu på 7,0. Utifrån detta kan jag lättare trigga mig själv att exempelvis försöka bättra på det snittet inför varje nytt år. Skulle jag vilja satsa extra hårt kan jag alltid försöka överträffa mitt rekord från 2020.

Bägge dessa diagram är exempel på hur man kan se sitt faktiska resultat genom åren. Syftet med att visa detta är för att inspirera samt visa hur man bara genom lite siffror får en klarare insikt hur man lyckas eller misslyckas genom åren. I detta fall så kan man säga att statistiken inte ljuger. Så bara se sanningen i vitögat och försöka förbättra sina siffror. Det bästa är att man själv sätter vikterna och målen utifrån vad som känns bäst och rimligt för en själv.

Man kan göra liknande diagram gällande sina fiskevatten och då se hur fisket gått genom åren. Som vanligt finns det fällor med statistik. I detta fall tänker jag att antalet fiskepass spelar stor roll. Även faktorer som högvatten, vattentemperatur, siktdjup m.m. Faktorer som påverkar fiskeresultatet åt olika riktningar år till år. Det man kan göra är att lägga in en till faktor att räkna in i statistiken, antalet fiskepass och då få fram ett snitt gällande stora gäddor per fiskepass under varje år.

På tal om gäddor. En kollega på jobbet så till mig “har du sett denna gädda, den väger 18,2 kilo!” Dagen innan hade jag själv fått den upp i mitt flöde på Facebook och några dagar innan dess hade Mårten skickat en bild på den till mig. Ett tränat öga kunde ju se att det var en klassiskt “pundgädda” som i vikt väger hälften så mycket, alltså i detta fall drygt nio kilo. 


Bild 1 - Gädda 18,2 kg - 108 cm
Bild 2-  Gädda  15,2 kg - 114 cm

Förra sommaren dök det upp ett klipp i en av lokaltidningarnas webbsida på en gädda som spetades med huggkrok samt några ungdomar som skrek och vrålade av blandad glädje och skräck. Nyheten hamnade Obegripligt nog sedan även på SVT hemsida. En gädda som påstods ha vägt 15,2 kilo med en längd av 114 cm. Mager fisk som ser ut av bilden att döma som en gädda som i de bästa världarna kunde ha vägt max 10 kilo. Förmodligen låg dess vikt runt säg 8,5-9 kilo. Två klassiska exempel på dålig journalistik och då kan man lätt skicka en fråga till lokaltidningarna, ja även SVT. Om man nu vill skriva om fiskenyheter så kanske det är på plats att ha någon på redaktionen som är någorlunda kunnig eller så kontakta någon expert/ sakkunnig? Lite tragiskt att sådana här “kalkoner” dyker upp med jämna mellanrum. Finns ju så mycket annat positivt och fint man skulle kunna skriva om gällande vår hobby.  Ja tur man inte är journalist på någon av berörda tidningar för då hade man skämts..

Vi försätter på temat gädda men nu vandrar vi bort en bit från Sverige och hamnar i Storbritannien. I veckan har vi nåtts av uppgiften att det slagits ett nytt gäddrekord där. En magnifik fisk som vägde 21460 gram eller som britterna räknar 47 pounds 7 ounces. Fångstmannen Lloyd Watson fångade fisken på bottenmete med död nors som bete. Det gamla brittiska rekordet som stått sig i hela 31 år var äntligen slaget. Känns bra att avsluta denna krönika med en fångstman samt gädda som verkligen förtjänar att lyftas fram i rampljuset.


Nu snackar vi om en magnifik fisk på alla sätt och vis! Dessutom korrekt hanterad samt dokumenterad.


Ja vi tar en bild till på denna praktfulla skapelse. 

Nu blickar vi framåt. Med lite tur så kanske jag hunnit ut på något fiske tills nästa krönika publiceras…

lördag 10 februari 2024

Bloggen fyller 15 år - (Del 3) Miekofishing, Sven-Olov och grabbarna i Team Mieko Norr


Sven-Olov och Miekofishing
Handla lokalt i en fysisk sportfiskebutik om du kan! En uppmaning jag ofta återkommer till. I mitt fall talar jag om egen erfarenhet. Året innan jag startade upp min sida, hösten 2008 så steg jag in i en liten nystartad källarbutik vid namn Mieko Fishing. Luleås första renodlade sportfiskebutik var född och jag kände från första början att här vill jag handla mina fiskeprylar framöver och så blev det också. Det var därför med stor sorg jag såg butiken gå i konkurs tiotalet år senare. Sven-Olov med personal har varit en viktig och betydelsefull del för mig under alla de år butiken fanns i Luleå.
Efter några år i källarbutiken inne i city så flyttade man till en större butik en bit utanför centrum. Varje gång man var i Luleå så var det givet att stanna här för ett besök.
 
Genom Mieko Fishing fick jag även förmånen att lära känna flertalet trevliga människor och tillika duktiga sportfiskare. Likasinnade “fiskenördar” som jag genom åren både fiskat tillsammans med och träffat på olika sätt. Under några år var jag med i “Mieko Family”, en grupp sporfiskare som testade butikens produkter samt hjälpte till på olika sätt. Vi hade även några större träffar då vi fiskade och umgicks under några dagar. Även föreläsningar där man lyckades få upp fiskeprofiler som Jörgen Larsson och David Lundqvist.

Just fisket efter Hälleflundra uppe i Nord Norge var ett fiske som S-O fastnade för och skördade stora framgångar. Jag fick förmånen att följa S-O med en gång till Söröya vilket är ett av mina allra starkaste fiskeminnen. Det blev sedan ytterligare två resor till Norge med inriktning på hälleflundra fiske. 

Basas vobblern var en tidig favorit som jag fortfarande fiskar med än idag. Men det fanns fler beten som kom fram genom Mieko Fishing som jag rankar än högre. Inte minst Spinnertailen som är en jiggkropp med en spinnare bakom. Även den lilla Mieko Pesa vobblern som gett mig många riktigt fina abborrar genom åren.

S-O:s engagemang och driv var stort. På något sätt satte han Norrbotten på Sverige kartan gällande Predatorfisket. Han fick givetvis god hjälp av alla duktiga sporfiskare som finns här uppe. Jag har skrivit detta förr men det tåls att upprepa. Norrbotten och Västerbotten har en mängd seriösa och duktiga predatorfiskare som legat i framkanten både vad det gäller utvecklingen framåt samt synen på hur vi behandlar fisken och förvaltar våra fiskevatten.

Nu är allt detta borta och man blir påmind om att saker kommer och går i här livet. Man får helt enkelt leva på gamla minnen och det blev många sådana. Bl.a. resorna till Norge och Hälleflundra fisket där var en höjdare man inte lär glömma i första taget. Men persoerna man träffade här igenom finns ju kvar och de flesta lär nog fiska på som vanligt. Jag vet dock att S-O lagt fisket lite på hyllan när han nu bl.a. tävlar på landslags nivå inom hundsport. Ett bevis på hur pass driven han fortfarande är. Få se om jag lyckas lura ut honom på något fiskepass under året...

Björn, Håkan och Team Mieko Norr
Team Mieko Norr var en grupp oerhört drivna och duktiga sportfiskare som fiskade väldigt hårt under rätt många år. Deras framgångar såg man inte minst i bildform med alla de stora fiskar de lyckades fånga. Mest gäddor men även gösar, abborrar och de sista åren även laxfiskar som harr, röding och öring. Ibland hände det att man träffade på någon av deras båtar när man var ute och fiskade. För mig var dessa killar mest en slags inspirationskälla som man kunde mäta sina egna krafter emot. Man följde givetvis deras hemsida med stor spänning. Till stora delar fiskade vi på liknande sätt och efter samma arter. Skillnaden var att de i början var mest fokuserad på gäddfisket medans jag och mina fiskekompisarvid den tiden fiskade mera brett efter flera arter.

Känslan jag fick var att tävlingsinstinkten gjorde att man tappade bort lite av glädjen med fisket. Resultatet blev tillslut det enda som räknades. Eftersom man var så många medlemmar i gruppen så såg man hur ökat fisketryck påverkade fisket negativt. Då är det också lätt att man inom gruppen håller “egna hemligheter” som man kanske bara delar med någon enstaka istället för alla. Nu har jag ingen insyn i hur verkligheten såg ut utan tänker mer på hur det skulle vara om jag själv var med i en liknande grupp. Kanske är detta en av förklaringarna att i princip alla i teamet mer eller mindre dragit sig undan offentligheten. Men gissar även att det finns fler saker som bidragit än mera. Saker som jag skrivit om här tidigare som gjort att jag valt att ändra fokus och hittat min egna väg för att finna glädje och mening i fisket. Jag vet ju att jag delar många av de värderingar och åsikter med flera av dessa killar. Så tänker att de fått göra lite som en själv här. Förhoppningsvis har man lyckas hitta rätt balans och glädje här för att hålla fiskeintresset intakt.

Teamets ankare Björn räknar jag som en av Norrbottens allra främsta predatorfiskare genom tiderna. Hans kunskaper är lika stora som meriterna. Två Norgeresor har jag, Björn och Markus varit på tillsammans. Bägge resorna var extremt tuffa på olika sätt. Svårt fiske med dåliga förhållanden och hårt väder. Men under den sista resans sista dagar vände det och lyckan var stor när vi landade några rejäla hälleflundror med en toppfisk på hela 185 cm som Markus fick.
 
Två bilder från två olika resor. Första bilden från Söröya och den andra från en fiskecamp en bit utanför Tromsö. Måste varit de två bästa dagarna dessa bilder togs, för vädret var allt oftast allt annat än bra. Men utsikten vyerna är otroligt vackra här vilket bara det gör en resa värd en resa hit. Lägg på en hälleflundras enorma styrka så är det lätt att förstå att man längtar tillbaks...

Håkan en annan i teamet även han en riktigt duktig fiskare men flera stora fiskar på sin meritlista. Håkan har jag fiskat med ett par gånger då vi delade båt under två av “Mieko träffarna” vi hade under några år. Jag minns speciellt en händelse då Håkan krokar en gädda som kämpar nått kopiöst. Först efter ett tag inser vi att det är något som inte stämmer, den är krokad mitt huvudet därav den blir så stark. Tillslut får vi in fisken och det är ingen dålig gädda heller, drygt 8 kilo om jag minns rätt.

Här en bild på Håkans turbogädda som kämpade likt en dopad Muskie.
 
Fastän vi inte fiskat så mycket tillsammans så har jag stött på dessa grabbar då och då såväl ute på sjön som på andra ställen inte minst i butiken Mieko Fishing. Märkligt kan tyckas men ändå fullt logiskt har det inte blivit något gemensamt fiskepass på hemmaplan. Eftersom vi fiskar med olika kompisar så har vi skapat “våra egna” hemligheter som vi nog säkert hade kunnat dela med varandra. Men risken är då att avslöja saker som man lovat andra fiskekompisar hålla hemligt. En av fiskets tråkiga men ack så viktiga baksidor som tyvärr inte alla följer idag. Man har ju sett hur snabbt djungelns lag går nu för tiden liksom bristen på respekt och moral. Allt detta är knappast min, Håkans eller Björns förtjänst.

Både Björn och Håkan har sedan många år flytt sociala medier eller andra offentliga sammanhang. Tråkigt då de garanterat skulle ha mycket intressant att tillföra men tillika fullt förståeligt då denna värld många gånger kostar mer än den smakar. Mer än en gång har jag funderat att ta samma väg men ändå är man dum nog att vara kvar. Men jag tror är man en riktig fiskare så är saker som Facebook, Instagram eller andra sociala medier rätt oviktig. Och gällande Björn och Håkan så är jag rätt säker att de fortfarande fiskar och gör det garanterat med bravur.

lördag 3 februari 2024

Bloggen fyller 15 år - (Del 2) Familjen, gamla fiskevänner och Krister

Idag har jag skurit ner på antalet fiskevänner vilket beror på flera orsaker. Men trots detta så värdesätter jag fiskesällskapet mycket. Under Fiskelyckas femton år har jag lärt känna flertalet personer som jag fiskat med en hel del genom åren. Flera av dessa hade jag förmodligen aldrig lärt känna om det vore för min blogg. Tänkte därför i några inlägg lyfta fram några av dessa människor. Duktiga fiskare och bra personer som gett mig många goda minnen, inspirerat mig och även lärt mig ett och annat. Människor som förtjänas att lyftas fram…

Familjen
Vissa saker går i arv, man har det liksom i blodet och det vandrar genom generationer. Nja detta låter nog bättre än vad verkligheten är. I min släkt är det få som fastnat för fisket. Kanske inte så konstigt då större delen av min släkt är uppvuxen i Alvik, en by som ligger rätt offside när det kommer till fiskemöjligheter. Enklare än att fiska är att springa offside på en fotbollsplan. Fotbollen och sportintresset är väl det som präglat min släkt mest. Själv fastnade jag mer för grodor, insekter, blommor, bär och sedemera även fiskar. På nått sätt blev jag lite av familjens svarte får. Men likt tjuren Ferdinand så blev jag lurad in på fel väg, I mitt fall fotbollen som jag dessutom visade ha en viss talang för. Men fisket har alltid varit nummer ett men inte alltid fått ta den plats jag velat. Något som ändrades från året då jag startade upp denna sida samt präntade ner en del långsiktiga målsättningar med mitt fiske.

Som tur var fanns det en person som fick in mig i fisket och det var min far. En person som tyvärr inte finns i livet längre men som lever vidare bland annat genom alla de minnen vi skapade tillsammans. Många av dessa minnen var just när vi fiskade tillsammans.

En stolt farfar poserande med sin öring och en funderande Linnea som inspekterar fisken  noggrant.
 
Fastän vi var rätt olika som personer och fiskare så var det alltid underhållning på hög nivå när farsan var med. Han ogillade gäddan typ lika mycket som jag älskar den. Minns en gång när vi fiskade efter lax och han trodde att nu jäklar har jag en lax på men det visade sig vara just en gädda. En stund senare så händer samma sak igen och man kan lugnt påstå att min far var allt annat än glad. En annan gång fick han på en 4 kilos gädda när vi pimplade abborre. Han räckte mig spöet och sa nä den där orkar jag inte ta upp. Men märkligt nog så gillade han att fiska lake och sett till mängden lakar han fått så överträffar han mig med råge. Likaså havsöring, det var lite av hans specialitet. Det smärtar mig fortfarande att livet tog slut så abrupt, vi hade ju så mycket att se fram emot.

Min mor och bror då? Ja mycket bra finns att skriva om dom men när det kommer till fiske tar det stopp. Nöjer med att skriva att dom inte fiskar. Som tur är har brorsan en grabb som jag brukar få med mig ut på fiske med jämna mellanrum. Minns när Lukas var en liten grabb. På den tiden bodde de vid en liten sjö som jag brukade fiska i. Skulle man ut och fiska sent på kvällen så fick man smyga ut, för ibland hände det att han fick syn på mig och då skulle han med till varje pris. Lukas var inte gammal när han drog sin första gädda, abborre och mört. Lukas syster Linnea har också fått hänga med ut och fiska och senaste gången så fick hon veva upp en gädda på 7,5 kilo!


Bild 1. Lukas började tidigt med fisket. Här i full färd med att meta mört. 
Bild 2. Linnea med sin hittills största gädda. 

Det gick sedan några år innan Lukas en sommar började visa ett ökat intresse för fisket igen. Han lärde sig snabbt spinnfisket vilket han också fastnade för. 2020 blev ett smått overkligt år för Lukas eller kanske än mer för mig. För bara inom loppet av ett par månader så fick jag se honom dra upp en abborre på 1,56 kilo samt en gädda som vägde hela 12,27 kilo! Kanske gick det lite väl fort och enkelt för åren efter har hans fiskeintresse svalnat en del. Men visst händer det att vi fiskar tillsammans nu också och tittar man på våra pass så har resultatet varit otroligt bra. Lukas var ju med när jag tog min rekord abborre på 1,76 kg. Senaste gången vi vertikalfiskade så fick jag en riktigt fin gös. I somras for vi ut på ett spontanpass sent en kväll och då lyckades jag ta en gädda på över nio kilo på ett ställe där vi tidigare inte sett röken av en liknade fisk. Jag brukar säga att Lukas är min lyckoamulett, hans närvaro höjer oddsen till ett lyckat fiske...

Här så Lukas med sin rekord gädda på 12270 gram från 2020. Ett oförglömligt fiskepass som gav oss var sin gädda över tio kilo.

Tittar vi bortanför den närmaste familjen så har jag några kusiner som jag fiskat med en del genom åren. Robin fiskade jag med en hel del under åren 2009-2012. Minns att vi fiskade mest efter gädda men även något pass då vi fick en hel del abborre. Den andra kusinen Martin har jag varit så mycket med under livet att han nästan känns mer som en lillebror än kusin. Logiskt sett borde jag väl då ha lyckats få honom att bli en fullfjädrad sporfiskare. Nja visst Martin gillar att fiska och gör det då han har tid över och då fiskar han med mig. Tyvärr blir det inte så ofta som vi bägge önskar men det brukar bli i snitt ett par pass varje år. Det vanligaste är ett från isen då vi ismetar gädda tiden runt påsk och sedan ett pass från båt då vi fiskar gös eller gädda. Någon gång har vi åkt i väg på fiskeresa eller dragit till skogs och fiskat i någon liten skogstjärn eller bäck.


Två fiskar som fortfarande gäller som rekord för Martin. En Abborre på 1240 gram från 2004 samt en gädda från 2019 som vägde in på 9960 gram. 

Fiskevännerna från barndomen
Min bästa och trognaste fiskekompis fram till vuxen ålder var utan tvekan Mikael. Vi var ett perfekt team som kompleterade varandra väl. Jag stod oftast för organisationen och planeringen medans Micke var praktikern som fixade allt och lite till. Vårat “misson” på den tiden var att kartlägga varenda liten pöl runt Alvik och Långnäs. Inte minst Aleån var ett vattendrag vi kunde utan och innan.

Under Fiskelycka I Norrs första år hände det då och då att vi fiskade tillsammans. Det blev även några fiskeresor till fjällen då två andra gamla vänner Mattias och Fredrik var med. Den första resan var till ett vatten där vi hört att det skulle finnas kanadaröding. Redan första kvällen hade vi alla fått våran första kanadick och Fredrik var värst med en fin bit på 4,2 kilo.
 
Åren går och man glider ifrån varandra på olika sätt och vis. Det är svårare att hålla kontakten då jag numera bor en bit ifrån mina gamla fiskepolare, sen så träffar man nya vänner genom livet och så vidare. Tråkigt men fullt naturligt.


Här två bilder från senaste fiskeresan vi var på 2010.

Men jag har många goda fiskeminnen från tiderna innan jag startade bloggen och där var Micke, Matte och Fredde ofta med. Det fanns även några fler gamla kompisar som jag ofta fiskade med bl.a. bröderna Sundström och Håkan. Några av dessa gamla fiskeminnen brukar jag skriva om här ibland under kategorien “Minnen från förr”.

Krister
Krister har jag känt till bra länge. Vi sprang ofta på varandra under 90 talet då vi bägge metade en hel del. Minns att Krister ville värva mig till SG Norrsken som då var en specimenklubb i norra Sverige som var med och tävlade i Norrlänska specimentävlingen. Då jag inte hade körkort på den tiden samt lade mycket tid på fotbollen och andra saker så blev det inget av det hela. Istället kom några år då jag inte fiskade så seriöst men jag följde ändå Kristers framfart och imponerades mer än en gång över alla de stora fiskar han lyckades lura upp. Här kan man utan att överdriva tala om en levande fiskelegend som låg långt före de flesta andra i utvecklingen av det moderna predatorfisket.

När jag startade upp denna sida 2009 så tog det några månader innan vi fick kontakt med varandra och det dröjde inte länge förrän vi bokade in ett gemensamt fiskepass. Minns att det var en kall oktoberdag och att vi trollade efter gädda. Tror vi fick upp tre eller fyra gäddor som alla vägde runt 5-6 kilo. På den tiden så var det ett bra fiske i mina ögon, misstänker att Krister inte såg det riktigt på samma sätt:)

Efter detta så har vi fortsatt att fiska tillsammans år efter år. Jag gick även med i deras lilla klubb Team North Predator. Några gånger har vi fiskat med Ari som också är medlem i klubben. Ari känner jag också till sedan förr då vi sprang på varandra vid olika fiskevatten. Han är inte bara en duktig fiskare utan en trevlig och sympatiskt person som sedan flera år tillbaka flyttat nedåt landet.

Största gäddan vi lyckats få upp än så länge då vi fiskat tillsammans är denna 13,4 kg - 123 cm.
 
Nu mera fiskar vi bägge mindre, speciellt Krister men vi försöker alltid planera in några gemensamma pass varje år. Jag har skrivit det förr men gör det gärna igen. Krister är utan tvekan den person som betytt mest för mitt fiske. Jag hade inte varit den fiskare jag är idag om det inte hade varit för honom. Man kan säga att han gav mig bästa tänkbara start gällande min satsning på predatorfisket med inriktning på stora fiskar. Något som jag sedan försökt förvalta och vidareutveckla på ett sätt som passar mig bäst.

Under dessa femton år har vi fått dela massvis med upplevelser och inte minst stora fiskar. Måste jag välja något som sticker ut lite extra så blir det vårat gösfiske under sommaren 2011. Under tre raka fiskepass lyckades vi ta gösar över 6,5 kilo! En gös över denna vikt var och är i våra vatten en väldigt ovanlig fångst och då lyckas få sådana tre gånger i rad var smått overkligt.