Fiskerapport från Kiruna

Genom åren har det blivit en och annan tripp upp mot fjällvärlden. Dessa resor har ofta skett på sommaren och vi har varit ungefär samma gäng som åkt. Oftast har resorna varit planerade i förväg och vi har flugit ut till våra fiskevatten, andra gånger har vi tagit med oss båt. Nu i sommar blev det en liten spontanare grej då vi helt enkelt tog bilen och drog mot Kiruna. Väl där löste vi fiskekort och sedan åkte vi uppåt ett par mil för att testa några fiskevatten i närområdet.

På vägen upp till gruvstaden passerade vi några lastbilar som fraktade några smådäck.

Något glädjande var att denna gång kunde hela det gamla gardet åka, även Mikael kom lös då han tog en välbehövlig vila från altanbyggandet. Förutom Mikael så var även Mattias och Fredrik med i vanlig ordning.

Tidigt på kvällen var vi på plats vid en mindre sjö, den första av några småvatten vi tänkt fiska i under första dagen. Vattnet var klart och fint med stenbotten och lite vass här och var längst stranden. Det dröjde inte länge förrän Fredrik hojtade till att han hade fisk på kroken. En gädda, vilket följdes av ännu fler. Ja totalt drog vi nog upp 15 talet hungriga gäddor från denna sjö. De var riktiga fighters och bjöd på bra motstånd på våra lätta haspelutrustningar. Mestadels var det mindre gäddor upp till kilot men vi fick även ett par runt 4 kilo.

Fredde med en fjällgädda.

Vatten nummer två var grundare och med botten av dy. Det dröjde inte länge innan jag kunde landa första firren, en abborre. Denna följdes av fler och det verkade som att denna tjärn bara innehöll abborrar. De var alla som stöpta i samma form och vägde runt 2-3 hekto.

Tredje vattnet var lite större och djupare. Vi såg att det vakade en del fisk så nu kanske vi skulle få oss någon laxfisk, öring skulle inte vara helt fel. Fredrik var den första att få fisk, en harr trodde han. Men observant som jag brukar vara när det gäller hur olika fiskar ser ut så kunde jag på rätt långt avstånd se att det var en sik. Sik på spinnare är kanske inte det vanligaste direkt fast inte på något sätt unikt heller. Matte försökte med fluga och de rackarna högg flertalet gånger utan att vilja fastna. Tillslut fick Mattias också en sik fast på spinnare. Själv blev det två sikar, Mikael tog det mest lugnt och passade på att ta sig en tupplur då vinden friskade i och myggen försvann för en stund. Kvällen avslutades med halstrad sik vilket smakade riktigt gott.

DAG 2

Nu ville vi testa ett strömmande vatten och då föll valet på den rätt så kända Rautasälven. Fisket är mest känt längre uppströms där det årligen fångas öring och röding i fin storlek. Vi valde dock fiska längre nedströms där vi inte behövde gå speciellt långt eller trängas med andra människor.

Mikael och Mattias drog på sig vadarna och riggade flugspöna medan jag och Fredde körde med haspelgrejorna. Tyvärr så hade vi inte så mycket val då mina vadarbralllor blev kvar hemma liksom Fredriks vadarskor. Något som vi för övrigt fick ångra än mera ju längre dagen led.

För det dröjde inte länge förrän Matte stod med krökt spö

Det tog inte många kast förrän Matte fick ordentligt spöböj.

och inte lång stund senare kunde Micke landa en grann harr. Jag fick nu jobba hårt under några minuter med att både fotografera och väga in en harr.

Mikael tog dagens största harr efter bara några minuter. Fin fisk på 960 gram med en av de mest ståtliga ryggfenor man sett.

Det visade sig att grabbarnas flugspön fick jobba hårt under dagen. Harrarna stod tätt ute i strömmarna och selen och tvekade inte att ta på torrflugor. Uppskattningsvis fick de ca 30 harrar var. Storleken var det heller inget fel på, flertalet harrar vägde från 7 hg upp till dryga 9 hg. Mitt och Fredriks spön fick vila desto mera, men helt utan blev vi inte. Harrarna vägrade dock våra drag men vi kunde landa två öringar var fast de var tyvärr inte speciellt stora.

Vid sådana här stunder vid lägerelden känns livet lätt och vardagsbekymren befinner sig långt borta.

Den tredje dagen hade vi funderat på att fiska ett kortare pass men när vi vaknade på morgonen såg vi mörka moln på himlen. Efter att vi packat ihop våra grejor i bilen så åkte vi mot några små gamla dagbrott där det sägs finnas öring. Men vägen dit var avstängt och alternativet var nu att gå dit, en sträcka på dryga 2 kilometer. Vi behövde inte fungera alltför länge då himlen plötsligt öppnade sig. Då föll valet istället på Annis grill inne i Kiruna.

Därefter styrde vi kosan hemåt och kunde nu blicka tillbaka till ett par trevliga dygn med hyggligt fiske och trevligt sällskap. Allt detta inramat i vacker natur mitt under den lappländska sommaren. Kan det bli så mycket bättre?