Storgädda med bitter eftersmak

Egentligen hade jag tänkt bort gäddfisket helt och hållet nu under sommaren. Men ibland får man en känsla att nu är det läge så gjorde ett undantag. Fast hade jag veta hur kvällen slutade skulle jag ha avstått fisket helt och hållet.

Inleder med att fiska med jerkbait och efter ett tag tar det tvärstopp under några sekunder. Hinner fundera om det är botten men känner strax därefter att det rör på sig och i samma sekund släpper fisken. Tiden springer vidare och jag hinner nog beta av en stor del beten innan jag tar fram en av de nya Savage gear line-thru sikar som jag köpt inför året. Det tar inte många kast förrän det hugger!

Detta blir inledningen av den mest galna gäddfighten jag någonsin upplevt. Fisken är helt tokig och gör bland annat två rejäla luftsprång då hela gäddan är en bra bit ovan ytan. Försöker få den att gå närmare botten så den lugnar ner sig men istället gör den ett par rejäla rusningar upp mot ytan. När den väl kommer in till land är den helt utslagen.

Jag ser att den blöder en del samt har svalt hela betet djupt. Lyckas klippa och få ut krokarna och stoppa blödningen men ser att gäddan redan börjat blekna i sin färg. Fastän jag gör allt i min makt för att få den piggare så lyckas jag inte få den att komma tillbaka. Jag stannar på platsen i två timmar men inser tillslut att gäddan inte kommer att överleva. Valet blir att avliva fisken så den slipper plågas mera. En av mina tyngsta stunder jag varit med om inom fisket. Men samtidigt något som kan hända så länge man är dum nog med att hålla på med detta. 

Just sådana här saker kan hända alla men tror många inte vill tala om det. Kanske delvis för rädsla över vad folk skall tycka och säga eller en slags skam över att man inte lyckades med sitt Catch and release fiske. Skall sägas att detta händer väldigt sällan om man är duktig på att hantera fisken på rätt sätt samt fiskar när det inte är för varmt i vattnet. Eftersom det är värmebölja nu i södra Sverige så kan jag tillägga att där jag fiskade låg vattentempen på max 16 grader. Då jag valt en linje att skriva om mitt fiske på ett ärligt sätt utan filter eller vinkling så känns det naturligt att jag skriver om en sådan här sak också. En av fiskets baksidor som många ogärna vill prata om.

                 
En kanonfisk som jag träffat på tidigare. Dock inte alls så där smällfet likt förra året. Men grovheten går det inte att ta miste om. Måtten denna gång var följande: 13,3 kilo och 122 centimeter.

Blev som sagt inte den kväll jag hade hoppats på. Visst man är nöjd att ens teorier stämde och att jag lyckades få mig en finare sommargädda. Men absolut inte på detta sätt. Så känner ingen som helst glädje och förmodligen inte det jag behövde för att få en nytändning gällande gäddfisket. Hoppas bara att jag kan skaka av mig detta så kanske jag är på banan igen till hösten...

Riktigt fin gös tagen på vertikalfiske!

Jag fortsätter att variera mitt fiske rätt friskt. Denna gång var det dags för lite gösfiske tillsammans med min vapendragare Bosse. Känslan inför dagen var att gösen nu kunde ha börjat komma tillbaka ut på djupet efter dess lek men vi kunde lika gärna vara några dagar för tidigt. Vi vertikalfiskade och då är det alltid frågan om traditionellt fiske och inte så att vi åker runt och släpper på enskilda fiskar.

Ekolodet visar att betesfisken inte riktigt hunnit ut på djupet i den omfattning som vi hoppas på. Det ser rätt sterilt ut på lodet men vi ser några enstaka ekon närmare botten som skulle kunna vara gös. Vi beslutar för att testa och det tar inte länge förrän jag och Bosse bränner var sitt hugg. Sedan tar det en bra stund innan Bosse drar tre mindre gösar på raken. Nu vet vi att de finns där.

Tyvärr hade jag slarvat och inte gjort i ordning tillräckligt med jiggskallar med stinger så jag får sitta en stund och fixa detta. Ny jigg på kroken och direkt när jag sänker jag ner min Skippy fish mot botten hugger det. Först så känns det inte så märkvärdigt men fisken stånkar ändå på rätt bra där nere. Känslan är gös hela tiden men man har ju blivit lurad förr så väntar bara på den där långa rusningen som gör en besviken. Men den kommer inte så spänningen stiger. Det kanske inte är en gädda ändå.

Vi får en snabb skymt av fisken när den senare styr kosan i riktning under båten. Fan en gädda hinner jag först tänka, den ser helt enkelt för stor ut. När vi ser den nästa gång så inser vi ju båda vad det är, en gös och den är riktigt fin. Bosse håvar den på första försöket och vi kan pusta ut.

                    
                     
En riktigt fin gös som verkligen inte växer på träd här uppe i Norrbotten. Inser att det skulle kunna vara ett nytt rekord i detta vatten och tillika största gösen jag någonsin fått på vertikalfiske. Vi väger den till 5520 gram. Sedan tar vi längden när den ligger i håven i vattnet så kanske inte helt exakt men får den till 81 centimeter.

Efter denna fisk får jag lite av den där känslan att man bara vill ta det lugnt ett tag och smälta det vi upplevde alldeles nyss. Fortsättningen av dagen bjuder på några gösar till, dock mest smått med nån lite bättre runt två kilo.

Att jag skulle få en sådan här fin gös idag var rätt oväntat. Nu för tiden blir det inte så mycket gösfiske och då är inte heller kraven och förväntningarna lika stora. Känslan är också att det idag kommer upp klart färre gösar från fem kilo och uppåt än det gjorde förr om åren här uppe. Så med andra ord så måste man vara ödmjuk och nöjd när man får se sådana här fiskar.

Bäckröding

Bäckrödingen är en av få arter jag faktiskt aldrig fiskat efter tidigare. Förmodligen mest för att den inte blir så stor samt att det saknas kända vatten nära mig där den skall finnas. Däremot är jag nyfiken och intresserad kring den fisken som art vilket jag ofta blir av alla olika fiskar fastän jag inte fiskar så ofta efter dom. Så jag skulle nog säga att jag har rätt bra koll på vilka vatten de finns i här i Norrbotten samt vart man kan tänkas leta dom.

Det är framförallt i mindre bäckar i anknytning till småvatten där man tidigare satt ut olika typer av laxfiskar man skall leta. Förr i tiden så rotenonbehandlade man ju massvis med småvatten i syfte om att alla fiskar skulle dö. Ibland fungerade detta men ofta fick man inte död på all fisk så att vissa arter kom tillbaka. Själv har jag nosat upp två sådana vatten i mitt närområde som jag ville kolla upp lite närmare.

Bägge är två mindre sjöar eller större tjärnar som är grunda och rätt karga till sin natur. Även rätt klart vatten. Att det fanns fisk i bägge märkte jag på en gång. Arterna som fanns där nu eller som jag fick var gädda och mört. En kombination som inte verkar göda varandra speciellt bra. Magra gäddor i bägge vattnen medans mörtarna i det ena var små och talrika. I det andra vattnet såg man däremot flertalet lite större mörtar simma omkring. Kanske just därför gäddorna också var lite större här. Fick en på dryga fem kilo som störst. En mager fisk på närmare en meter.

Vad jag hört om den ena sjön var att det en gång i tiden fanns riktigt stora abborrar där. Men av allt att döma så verkar abborrarna nu vara borta. Jag misstänker att det även i den andra sjön fanns abborrar men att de också dog ut efter rotenonbehandlingen av sjön. Så kanske abborrarna är extra känsliga av detta gift? Då jag inte visste något om dessa små sjöar så hade man ju en tanke att det kanske skulle finns bäckröding där. Men det fanns inget som tydde på detta. Tror inte heller att bäckrödingarna skulle ha någon chans att konkurrera med mängden av alla mörtar och gäddor.

Däremot i bäckarna fanns det ju en chans att dom flytt ut till och etablerat ett bestånd i.

Detta kollade vi givetvis upp också. Fastän bäcken påminde mer om ett större dike som man på vissa håll lätt klev över utan att ens behöva hoppa så lyckades vi till sist få en bäckröding.

Min första bäckröding fångad i en bäck som mer påminde om ett dike. Egentligen otroligt att det ens finns fisk här.  

Efter detta åkte vi efter en annan skogsväg så vi kom längre ner efter samma bäck. Här hade diket förvandlas till en liten bäck.

På vägen tillbaka fann vi en annan bäck som inte ens hade ett namn på kartan. Inte kunde det väl finnas fisk här tänkte vi. Men tog inte lång stund innan vi fick beviset.


 I denna bäck var bäckrödingarna lite mörkare i färgteckningen. Denna var också klart grövre än fiskarna vi fick i den andra bäcken.

Bäckrödingen är förmodligen inte den mest spektakulära och roligaste sportfisken men däremot är den synnerligen intressant som art betraktat. Att den kan bilda bestånd i så små vatten är rätt häftigt. Tanken är att fortsätta utforska dessa småbäckar längre ner för att se hur bestånden ser ut. Förhoppningen är ju att de både växer i storlek och antal desto större bäckarna blir.


FAKTA BÄCKRÖDING

Bäckrödingen är en rätt glupsk rovfisk från östra Nordamerika. Den introducerades till Sverige i slutet av 1800-talet. Den blir oftast 35-45 centimeter lång och väger upp mot 1 kilo. Men i småbäckar oftast klart mindre. Men kan även lokalt bli klart större än så. Svenska rekordet ligger idag på 2,6 kilo. Tillväxten styrs ofta hur bra födotillgången är, storleken på vattnet samt konkurrens från andra fiskar.
De största bäckrödingarna påträffas oftast tjärnar med extrem tillgång till föda eller i anslutning till någon fiskodling.

Bäckrödingen räknas som en invasiv art som man ofta planterade ut i småvatten runt om i landet från sextiotalet och några decennium framåt. Det visade sig att arten trivdes så pass bra i flera vattendrag, speciellt små bäckar att den bildade livskraftiga bestånd och i vissa fall konkurrerade ut andra arter. I Norrbotten finns bäckrödingen i flertalet bäckar och mindre åar samt även i enstaka små tjärnar i anslutning till bäckarna.

Just i riktigt små vattendrag tycks bäckrödingen ha största konkurrensfördelen mot andra arter.
Ofta är det öringen den konkurrerar med och blir vattendragen istället lite större så ökar fördelen för öringen. I vissa vattendrag kan till och med öringen och bäckrödingen bilda starka bestånd tillsammans.

132 centimeter gäddan på ca 17 kg från Rickleån visade sig vara en ordinär tiokilos..

Jim Burman Englund fick nyligen svar på sin fråga, hur mycket kan den gädda han fångade ha vägt? Enligt Jim så var den ju 132 centimeter och borde då ha vägt ca 17 kilo. Jim säger även till Västerbottens kuriren att han grämer sig över att inte fisken blev vägd då batteriet till vågen saknades.

Nu behöver varken Jim eller vi andra som “tvingats” se denna fisk lite överallt fundera. Som så många gånger förr så segrar sanningen till sist. Rasmus Olofsson är killen som lyckades återfånga Jims gädda som nu plötsligt hade krympt rejält. Längden var nu 112 centimeter och vikten stannade just över 10 kilo.

Att just sådana här fiskar oftast lyckas komma upp i dagspressen ändå från lokaltidningarna till Expressen och SVT visar hur dålig man är att kolla upp saker och ting. Källkritik är något som många av dagens journalister tycks sakna. Nu gäller detta ju “bara” en gädda men andra gånger kan det vara andra viktigare ting. Inte konstigt att förtroendet för public service sjunker.


Text och bilder kring denna fisk hittar ni på här:

Expressen – Artikel

Expressen – Youtube

Rasmus Olofsson Instagram


Lite intressant att läsa alla kommentarer från sociala medier som också speglar vårt samhälle väldigt väl idag. Själv insåg jag ju direkt att något inte stämde med denna fisk. Att den omöjligt kunde vara så pass lång som 132 centimeter. Att den istället såg ut som en rätt “ordinär” fisk på runt tio kilo. Detta påpekades givetvis av några som har sett sådana där fiskar flertalet gånger. Direkt kom mothuggen från pöbeln som anser sig kunna och veta bäst. Dessa självutnämnda proffs som gärna gör jämförelser med en gädda som de fångade en gång, att vikten borde vara 15-17 kilo. Sedan givetvis kommentarer om att man bara är avundsjuk och inte kan glädja sig med att andra lyckas bättre än en själv. Tråkig baksida att man som erfaren fiskare får en massa skit om man försöker upplysa nybörjare och de som inte kan så mycket om saker och ting. Detta är nog den största anledningen till att jag sällan eller aldrig orkar kommentera inlägg längre. Som Stenmark sa en gång, “hä löns int förklara för den som int begrip”

Får väl avslutningsvis gratulera Jim till en fin gädda! Undrar bara hur du kunde mäta fel med tjugo centimeter och tro att den vägde sju kilo mer än den visade sig väga? Om inte så borde du ju ha lärt dig vid en ålder av 43 år att det är fult att ljuga...

Juni - Semester!

När jag nu tittar ut genom fönstret är det svårt att förstå hur snabbt det går från snö, barmark till gröna gräsmattor. Däremot tiden fram till detta d.v.s. vintern upplevs istället som en plåga som sniglar sig fram som att den aldrig vill ta slut. Men nu är vi just där i alla fall jag vill vara, i början av sommaren och en fem veckors semester som står framför dörren. Det är nu om något man skall försöka stanna upp, leva i nuet och bara njuta av tillvaron och släppa stressen och ta tillvara tiden så bra det bara går.

Om sommaren är ovanligt tidig i år så var även våren det. Inte ofta man haft chansen att fiska i öppet vatten här uppe under större delen av maj. I år har man faktiskt haft det vilket är väldigt sällsynt. För ovanlighetens skull har jag stått fast med det jag tänkt mig under de första veckorna in på fiskesäsongen i öppet vatten. Jag har fiskat en eller ett par dagar i veckan och då varierat mitt fiske rätt friskt. Nu senast så blev det lite harr och öringsfiske. Dessförinnan lite abborrfiske och så några gäddfiskepass emellanåt. Abborrfisket har varit det jag prioriterat mest hittills vilket jag också skrev om i förra månadskrönikan. Det lilla gäddfisket jag bedrivit har vart uteslutande i nya grunda vatten. Allt fiske har skett från land och metoden har varit spinnfiske.

En riktigt vacker fisk som dök upp väldigt oväntat i ett mindre strömmande vatten.

Resultatet har ändå varit helt okej skulle jag säga. Inga monsters men flertalet hyggliga gäddor från 6 upp till en dryga 8,5 kilo. Några fina abborrar kring eller strax över kilot samt ett par skapliga harrar, en brunöring på dryga kilot samt havsöring på 1,6 kg.

Juni är nog den månad det finns flest fiskealternativ att välja emellan för mig. Just det faktumet kan lätt ställa till det en del. Dels kan det skapa lite stress och beslutsångest. För vad skall man gå efter, skall man satsa på det man är mest sugen på eller det man tror sig har störst chans på att lyckas med? Skall man chansa mera eller köra mer safe? Vilka metoder, vatten och tekniker? Fiske från land eller båtfiske? Tja inte lätt att välja alla gånger och inte blir det lättare om man vill fiska brett efter flera arter.

Exakt hur jag kommer lägga upp mitt fiske är jag faktiskt osäker på. Abborrfisket känns lite som prio ett men sedan finns det flertalet alternativ som ligger där i bakfickan. På ett sätt är det lite spännande om saker och ting inte alltid är glasklara, att man istället får fundera, klura innan man sedan tar ett beslut. Så man kan säga att årets fiske står i rejäl kontrast med fjolårets då jag gick all in på gädda. Nu står istället flertalet dörrar på glänt, den stora frågan är bara vilka man skall välja…

Avslutar med lite HISS, DISS och vattendelaren baserat helt på mina egna åsikter och tankar…


DISS -

Vattenkraften i Sverige – Uråldriga regler, nonchalans från kraftbolagen, bara tjäna pengar!

Följa john mentaliteten inom fisket – Blir ett vatten exponerat och känt för allmänheten så kan man vara säkra på att fisketrycket ökar.

Att köpa mört till sitt ismete – Sånt fixar en riktig fiskare själv!


HISS +

Sportfiskarnas arbete – Man blir glad då man ser pengarna användas till saker som åtgärder som förbättrar livsvillkoret för våra fiskar eller när man satsar på fiskeläger för barn och ungdomar.

Alla duktiga hantverkare inom fisket i Sverige – Vi är verkligen världsbäst när det gäller skickliga betesbyggare och flugbindare!

Eldsjälar som lägger ner energi och tid för att förbättra och hålla ordning på sina fiskevatten! Allt från fiskeföreningar och enskilda personer som brinner för sin sak. Då är det värt varenda krona man betalar när man fiskar.


VATTENDELAREN

Fiskeguider – Ett yrke som kan skada mer än att göra nytta om man gör det på fel sätt. Samtidigt kan det vara en bra möjlighet för funktionshindrande, gamla och nybörjare att komma ut och göra något man älskar.