måndag 29 maj 2023

Vart går gränsen - Live ekoloden "Guds förbannelse eller ett välkommet steg in i framtiden?"

Den kanske hetaste potatisen bland sportfiskare idag är förmodligen användandet av den modernaste ekolodstekniken. Många menar att nu har vi passerat gränsen för vad man kan kalla sportfiske medan det också finns de som älskar denna utveckling och menar att detta är framtiden. Ja meningarna går isär och så lär det nog förbli.

Ute på sociala medier märker man detta tydligt. Så fort det dyker upp någon stor gös, gädda eller annan fisk som är fångad med hjälp av “live givare” så haglar kommentarerna tätt och det blir en het diskussion. Tråkigt på ett sätt för en stor fisk skall man ju egentligen glädjas åt men nu blir det istället så att den som fått fisken blir nedvärderad och näst intill hånad av ena sidan och hyllad av den andra.

Som vanligt när det gäller de “värsta kommentarerna” så är det de okunniga som skriker högst. Inte konstigt för dom vet inte bättre. Är man istället insatt i historiken kring sporfisket och själv har testat fiska både utan och med ekolod samt de nyaste “live givarna” så får man ett bättre helhetsperspektiv. Det går inte att blunda för att denna utveckling har revolutionerat fisket på vissa sätt men det betyder inte heller att man automatiskt får en massa fisk bara för att man har rätt elektronik i båten. Fast i ärlighetens namn är elektriken en förutsättning för att kunna lyckas när det gäller visst pelagiskt fiske. Tänker då främst på vertikalfiske/ spinnfiske riktat efter stor gös, röding eller öring.

När man får svaren på skärmen så blir nyckeln att åka båt, titta vad man ser på skärmen, lära sig tyda det och sen lägga ner en massa tid. En fisketeknik som på många sätt är helt i kontast med traditonellt fiske där man kastar dit man tror fisken kan befinna sig. På nått sätt krävs inte längre alla de erfarenheter och kunskaper som fiskare har lärt sig genom åren. Nu får vi istället svaren direkt på skärmen. Man ser vart fisken håller till och hur den reagerar när man fiskar på den. När man får facit på allt man tidigare försökt lista ut utan att veta så är det givetvis en grym fördel. Och beviset blir det vi kan se idag. De som lärt sig bemästra denna fisketeknik kan skörda enorma framgångar som tidigare varit helt omöjliga att uppnå.
 
Den stora frågan är då om detta skall/ bör kallas för sportfiske? Eller skall detta fiske räknas som ett annat slags fiske? Sedan finns en rad andra följdfrågor som dyker upp. Om fisket blir allt för effektivt vilka konsekvenser kan det få? Dels för fisket men även för sportfisket framledes? Ja frågorna är många och likt som i många andra fall idag så går tekniken snabbare än vad vi hinner anpassa oss till.

Redan för några år sedan tog jag avstånd till denna utveckling och valde min väg utefter mina värderingar vad det gäller sportfiske. Jag kände att varningsklockorna började ringda allt högre samt såg konsekvenser av detta. Att åka runt med båten och titta på ekolodet efter betesfisk, typ av botten och djup m.m. gör jag ibland speciellt när jag fiskar i större vatten. Nästa steg blir att leta enskillda stora fiskar som man sorterar ut och väljer sedan att fiska på. Där någonstans tycker jag att gränsen passerades. När fisket mest handlar om att åka båt och titta på skärmar känns det bara fel för mig. Detta tar ju liksom bort den där spänningen och ovissheten som jag uppskattar mest. Likheterna med tv-spel är faktiskt slående. Ja ja vet att många avskyr denna jämförelse men jag har spelat mycket fiskedata spel tidigare i livet och ser likheterna. Sen kom “live givarna” som nu effekiviseras mer och mer. Med dessa kan man nu effektivt kasta på enskilla fiskar och följa efter dom. Där passerades ytterligare en gräns för mig och här kände jag att nu har utvecklingen gått för långt. Att jaga en fisk och fiska på den under lång tid är väldigt långt bort från vad jag kallar sportfiske.

Jag ser denna utveckling som ostoppbar på många sätt. Största hindret handlar inte om oss fiskare utan de som säljer dessa prylar. När det handlar om pengar blir marknadsföringen viktig och därför är det inte så konstigt att det haglar annonser ute på nätet och i tidningar. Här nedan några exempel från vår största fisketidning och fiskebutik som tog mig ett par minuter att hitta på nätet. Här menar man att detta är ett “måste” för seriösa fiskare, och att man blir klokare samt hur viktig den nya tekniken är om man vill bli en bättre gäddfiskare.
Kombinationen som gör dig till en oslagbar fiskare! (från: Fiskejournalen)

Med en högkvalitativ design och avancerad teknik är ActiveTarget 2 ett måste-ha för seriösa sportfiskare. (Söders sportfiske)

Albin Martinsson är något av ett underbarn när det gäller fiske med realtidsekolod. Med hjälp av två(!) Garmin Livescope-system har han lyckats identifiera och fånga öring i drömformat. (Fiskejournalen)

För dig som vill öka möjlighet att fånga fisk.
Det finns en kombination av ny smart teknik som gör alla sportfiskare ännu vassare – läs artikeln här nedan! — med Jan Comstedt AB. (Fiskejournalen)

För att identifiera gynnsamma fiskeplatser för gäddan och andra fiskar använder sig gäddfiskaren Mathias Holgersson av modern ekolodsteknik. Här berättar han om hur ny teknik från Humminbird hjälper honom att hitta gäddan, och inte minst hur viktig den nya tekniken är för att bli en klokare och bättre gäddfiskare. (Fiskejournalen)


Bara någon vecka sedan jag skrev detta inlägg så lyssnade jag på det senaste avsnittet i den populära Gäddpodden där man just lyfte frågan om “live ekoloden”. Gäst i avsnittet var den välkände sportfiskaren Håkan Fransson. Jag tyckte att det kom fram väldigt många tänkvärda och kloka ord vilket jag välkomnar. Det är just detta som jag efterlyser mera, att fler sportfiskare tar ställning i denna fråga och för en saklig diskussion än den pajkastningen man ofta kan se i olika trådar ute på nätet...

söndag 14 maj 2023

Vart går gränsen - Gäddfisketävlingar

Det har knappast undgått nån seriös gäddfiskare att tävlingsfisket har ökat lavinartat under de senaste åren. Speciellt söderut och i några större sjöar där gäddfisket givetvis är riktigt bra. Vi som varit med och fiskat länge vet ju att detta kommer sätta sina spår om det inte sköts rätt. Finns många vatten som redan blivit sönderfiskade. Vänern har ju ytorna till sin fördel vilket betyder att hela förloppet lär gå långsammare jämfört med andra mindre vatten. Men kanske är det meningen att vissa vatten eller platser skall offras? Åmål är väl det kändaste exemplet där stora tävlingarna avlöser varandra i tät följd. Jag tycker att det är lite dålig fantasi eller så är tävlingsfiskarna lite bekväma av naturen. Man vill ha bra ramper, nära till boende och annan infrastruktur.

Vem skall ha rätt att ordna fisketävlingar och sätta reglerna? Som det ser ut nu så kan i princip vem som helst göra det. I alla fall i vissa vatten. Jag är ingen expert kring detta men kan tycka att det är märkligt när aktörer från Europa kommer hit och anordnar stora fisketävlingar. Såg även Kanal gratis anordnade nån tävling, givetvis i Åmål. Börjar man tänka ekonomi i det hela och att man kan tjäna pengar på tävlingar så känner jag att varningsklockorna ringer ännu högre. En sak om lokala fiskevårdsområden eller sporfiskeföreningar anordnar tävlingar, det hade varit mer logiskt och riktigt kan jag tycka.

Återkommande tävling varje år i Åmål. 

Om jag skall vara ärlig så anser jag att det kommer betydligt fler negativa saker från gäddfisketävlingar än positiva. Därför är jag rätt negativt inställd kring detta men förstår samtidigt lockelsen med att tävla emot andra. Själv har jag ju spelat fotboll under många år så tävlingsinstinkt har jag och kan förstå vilket adrenalinkick en tävling kan innebära. Fastän jag idrottat och sysslat med mycket andra grejor än sportfiske har jag alltid sett mig mest som sportfiskare än något annat. På nått sätt har alltid fisket varit nummer ett och därav känner jag ett slags ansvar att förvalta det på rätt sätt. Visst någon pimpeltävling kan det bli då och då eller kanske rent av nån mindre lokal gäddfisketävling med några polare någon gång men jag gör hela tiden en avvägning i mina beslut. Känns det rätt, påverkar det fisket allt för negativt och vad får jag egentligen ut av det hela.

Laget som Vinner denna liga blir krönt till Sveriges bästa gäddfiskare. 
 
Som tur är har min kreativitet hjälpt mig här. Genom att sätta upp mål och planera mitt fiske kan jag tävla mot mig själv stället. Det ger mig mycket mer på många sätt. Det blir betydligt mer omväxlande, mindre slitage på fiskeplatserna och inte minst mer lärorikare än att hela tiden kasta och jaga mest antal centimetrar.

Fördelarna att tävla med sig själv är väl främst att man slipper alla nackdelar som tävlingsfisket skapar. Tänker på risken att vatten överexponeras och fisket riskerar att snabbt försämras. Även störnings momentet från alla båtar som dundrar fram. Skulle jag ha en stuga vid ett frekvent tävlingsvatten skulle jag inte jubla om man säger så. När jag fiskar vill jag störa omgivning så lite som möjligt precis som jag vill göra så liten skada på fiskebestånden som det bara går. Hade jag varit en ivrig tävlingsfiskare så hade detta gått lite stick i stäv med mina värderingar. Just att alla jagar dom största fiskarna gör det hela värre. Idag finns det ju ekolod som gör det betydligt lättare att hitta enskilda stora fiskar och till och med prickkasta på dom.

Senaste åren har det debatterats en hel del kring vid vilka tidpunkter är det okej att anordna en gäddfisketävling? Kan man göra det vid dess lektid eller mitt i sommaren då vattentemperaturen ofta överstiger 20 grader? Är ju inte riktigt så enkelt alltid för vädret blir inte alltid som man tänkt sig. Vissa år kommer sommarvärmen fortare än förväntat och gäddleken kan antingen ske tidigare eller senare än normalt. Men går ju att styra det hyfsat bra i alla fall men viktigt att man lyfter frågan.

Nu blir det också mer och mer vanligt att man måste fiska med hullinglösa krokar vilket jag ser som positivt. Detta  leder till snabbare hantering och mindre skador för gäddorna. Ytterligare en fråga som är på tapeten är om man skall få använda sig av den nyaste tekniken med livescoop och dyl. Här är meningarna delade även bland de som tävlar. Vissa vill ha förbud, andra tycker att det skall vara fritt fram och menar att är en del i det hela. Det vettigaste förslaget kan jag tycka är att de som anordnar tävlingen skall sätta upp reglerna. Skall vi nu ha stora gäddfisketävlingar så är det ju bra att man tar upp sådana här saker. För även tävlingsfiskarna vill ju ha ett bra gäddfiske med pigga och friska gäddor även i framtiden. På den punkten tänker vi nog alla lika.

Om vi ser djupare på saken så är vi människor lite av egoister. Brinner man nog mycket för en sak så är det lättare att ta på sig skygglappar och hitta ursäkter. Alla sportfiskare har gemensamt att vi gillar att fiska men vi gör det på väldigt många olika sätt. På ett sätt är detta lite av tjusningen med sportfisket och något man skall försöka acceptera. Frågan är då om man skall acceptera allting? Jag anser att man måste våga debattera och diskutera speciellt nu när utvecklingen går så snabbt i vissa avseenden samtidigt som antalet sportfiskare växer snabbt. Jag ser en oro att vi håller på gå ifrån mycket av det man defilerade sportfiske som en gång i tiden. Det är inte lätt då man hamnar i att sätta gränser och då blir nästa fråga var går gränserna? Här tänker vi uppenbarligen väldigt olika vilket inte gör saken enklare. När nu spännvidden för vad man kallar sportfiske nu blivit så enorm är det i princip omöjligt att kunna ena alla sportfiskare. Det var betydligt lättare förr och jag är tyvärr rädd för att framtiden blir ännu värre. Och det värsta av allt är att det är vi s.k. sportfiskare som riskerar att gräva den grop vi riskera att falla i. Är då stora gäddfisketävlingar en del av det moderna sportfisket som vi skall värna om i framtiden?

tisdag 9 maj 2023

Ny debattserie - Vart går gränsen?

Sportfiske är fantastiskt på många sätt och vis. Idag finns det många fler vägar att välja emellan och alla har rätt att finna sin egna. Vissa säger att det är bra och inget man skall ifrågasätta medan andra drar på stora trumman och ryter i från. Samtidigt som sportfisket växer så går tekniken framåt och det skapar i sin tur konflikter och diskussioner.

Kan man värdera allt sportfiske lika? Om inte vart skall man sätta gränsen? Elektronikens utveckling med allt mer avancerade ekolod är en annan het potatis. Är det sportfiske att kunna jaga enskilda fiskar i flera timmar? Eller prickkasta på utvalda fiskar. Svåra frågor som det inte finns något entydigt svar på. Jag har flera kompisar som jagar och de pågår liknande frågeställningar inom jakten. Där handlar det mycket om GPs sändare och åtelkameror. Jag förstår likheterna med fisket. Att all teknik och utrustning leder till att mycket av det som jakten eller fisket en gång handlade om försvinner. Sedan kan det lätt missbrukas och riskerar då att förstöra bestånd av vilt eller fisk.
 
När man en gång i tiden drog upp kriterierna för vad som räknas som sportfiske hade man nog knappast någon aning om sådana här saker skulle dyka upp med tiden. Undrar vad dessa människor hade tyckt om detta idag? Förr var det enkelt och handlade det bara om spö, lina och krok nu är det något helt annat. Skall vi dra åt handbromsen eller bara acceptera all förändring? 

Svår fråga, Antingen sitter man i sin lilla eka och ropar NEJ, NEJ eller så sitter man bland massor av skärmar i en stor Bassbåt och skriker JA, JA. Jag anser att varje sportfiskare bör fundera kring kring saker och ting, bilda sig en egen uppfattning och sedan går det ju inte styra eller bestämma hur andra skall fiska. Men en central fråga blir ju således "Vad är sportfiske för dig?" Och hur värderar du tex. en stor fisk med hjälp av senaste elektroniska tekniken?

Personligen så tycker jag att man måste få tycka och tänka samt vädra sina åsikter. Det är sånt som leder till diskussioner och utveckling. Men det gäller att göra det på rätt sätt och inte kränka folk med elaka kommentarer. Alla har rätt att tycka vad de vill och det måste man respektera även om man själv anser att sig ha rätt i sak.

Själv försöker jag givetvis lyfta fram det jag gillar inom sportfisket men även det som jag inte uppskattar. Det sistnämnda är något som jag tycks vara rätt ensam om. Sällan finner jag negativa texter om sportfisket skrivna av andra sportfiskare. Att ge kritik, säga emot, tycka till som sportfiskare i riktning till Sportfisket är idag lite som att pissa på hela kåren. Men så är det ju inom allt idag. Säg en politiker som offentligt skulle säga nått gott om något annat parti. Man skall vara enade utåt sett men det betyder inte att det kan bubbla innanför murarna för det.

Personligen tror jag att vi sportfiskare håller på att gräva våran egen grav. Hoppas jag har fel men vi ser ju hur det ser ut i andra länder i tex Europa med alla restriktioner och regler. Som vi nu far fram med snabba båtar med massa skärmar, stora fisketävlingar som anordnas så blir inte oddsen bättre. Vi bör nog hellre tona ner oss, sprida ut oss och tänka mera på hur vi förvaltar våra fiskebestånd på ett skonsamt och hållbart sätt.

Tanken med denna serie är INTE att hacka ner eller trampa på andra fiskare utan att belysa vissa problem och frågeställningar som finns inom dagens sportfiske. Jag vet att inte alla håller med mig men jag hoppas ändå att detta kan bidra till att fler (speciellt nya fiskare) tänker till och funderar. Sen gillar jag inte den tystnadskultur som jag anser till viss del råder inom sportfiskeåren. Ofta läser man "Alla får fiska hur man vill och det måste man respektera" Och att det handlar om avundsjuka. Jag är av den åsikten att vädrar man inte sina åsikter på ett konstruktivt sätt så riskera vi att hamna väldigt snett. En del kanske tycker jag är negativ och överdriver men allt handlar om att jag känner en oro på vart vi är på väg vilket är anledningen att jag skriver om detta...
   

Nästa inlägg i serien kommer inom kort och handlar om Gäddfisketävlingar...

måndag 1 maj 2023

Maj - En händelserik månad både under och över vattenytan

Snön är nu nästan helt borta, fåglarna sjunger och gäddorna plaskar snart i lekvikarna. Sett genom åren så är maj för mig mest förknippat med idfisket i mitt barndomsvatten Aleån. Under hela nittiotalet var Aleån lite av ett andra hem för mig i maj. Minns när jag gick på högstadiet och man kom hem så kastade man sig på cykeln för att snabbast vara på plats. Vi var ett gäng som fiskade mycket under dessa år och från början var det lite av en tävling att dra så många idar som möjligt. Men rätt snabbt så tröttnade jag på antalet idar och istället blev storleken intressantare. Var under dessa år mitt intresse för specimenfisket började och en stor del av det kan jag tacka min på den tiden stora förebild och inspirationskälla Arne Broman.

1997 var det år idfisket kulminerade här uppe. På den tiden gick det inte upp så mycket id och man fick ofta kämpa för varje fisk. I alla fall före de hade lekt och de var ju då jag fiskade som mest. Just detta år var speciellt för iden kom upp i normal tid, sen kom det massa regn och därefter blev det riktigt kallt. Iden blev kvar en vecka längre än vanligt och då hann de lägga på sig extra mycket romm. Aldrig har jag sett så feta idar som då. Men de var inte lätta att lura, köldstela som dom var. Det var många som gav upp och trodde att idarna var borta men jag nötte på och testade lite nya taktiker och snart började jag hitta var de romstinna honorna höll till. De stod oftast väldigt nära land där strömmen var som svagast, gärna djupt och nära botten. Det blev inte många idar det året men flera stora och de tre tyngsta är fortfarande mina största idar. Två av dessa hamnade på tio i topp listan i Sverige det året.


På denna tid var idfisket hett i norra Sverige från Strömsån (Övik) upp efter Västerbottens och Norrbottenskustens åar. Här min största id som nästan spräckte tre kilos gränsen.

Maj här uppe betyder lektid för de flesta av våra arter. Först ut är iden, sen kommer gäddan, abborren och mörten i tät följd. Efter detta dröjer det ett par veckor innan braxen går i lek vilket brukar vara när häggen blommar under de sista veckorna i maj. Själv är jag lite tudelad nu förtiden när det gäller fiske under själva lektiden. Detta är en återkommande het potatis inom sociala medior. Egentligen tycker jag att det är ganska enkelt. Fiskar man på ett fiskbestånd som är väldigt stort så kan man med gott samvete fiska några pass kring leken. Motsatsen, ett svagt bestånd eller om det pågår ett intensivt fiske från många andra så väljer jag att avstå. Man får helt enkelt göra en slags avvägning och sedan ta ett beslut som är baserat på “vad som är bäst för fisken och fisket i förlängningen” och inte efter ens egna ego. Här måste jag medge att när man var yngre och mer oerfaren så tänkte jag nog inte alltid i dessa banor. Men med åren kanske man har blivit en gnutta klokare.

Överlag så har jag med åren fiskat allt mindre i maj. Gäddfisket direkt efter leken tycker jag inte är speciellt intressant längre. Gäddorna är ofta magra och slitna efter leken. Abborren är ofta på hugget men samma där, kondisen är oftast väldigt dålig. Är man ute efter riktigt stor fisk så känns ju förleksfisket (tiden innan lek) klart intressantare. Men det är lättare sagt än gjort här uppe. Snösmältningen ger ofta rejäla vårflöden vilket leder till översvämningar. Isarna ligger länge och solen lyser större delen av dagen vilket gör att fiskarna går i lek så fort vattnet blivit fri från is.

Ett av mina mål gällande gäddfisket är ju att fånga minst en gädda över 10 kilo under årets alla månader. Två månader återstår och så har det sett ut en längre tid nu. Den ena månaden är just maj. Den stora frågan är hur jag skall greja detta? Egentligen har jag inte gjort något seriöst försök förutom åren 2010-2012 samt ett och annat ströpass efter detta. Faktum är att jag mycket väl kunde stoltsera med en riktigt bra gädda från maj men den fisken slapp undan. Just denna fisk är utan tvekan den jag nu i efterhand mest hade velat få upp. Besvikelsen var enorm och sättet jag tappade den på svider fortfarande. Minns att jag hade en klen gäddtafs som gick upp. Jag hade köpt några nya rejälare gäddtafsar som jag tänkte testa men var för lat för att byta. Ett misstag som fortfarande svider. Några ord om gäddan. Jag hade ankrat båten och kastade med en blå spinnfluga. Hugget var häftigt, gäddan liksom sög in betet och jag hann se virveln och en bit av stjärtfenan som stack upp. Sen drog den iväg på en rejäl rusning. Den gick inte att stoppa den hur än jag försökte. Till slut gick gäddan fast i en liten vass, ruskade lite på huvudet och sen gick tafsen upp och gäddan var borta. Dagen efter fick jag en liten en på 9,3 kg som lite plåster på såren. Men det var ingenting mot den jag dagen innan tappade. Nu har det ju gått många år sedan detta och jag har hunnit få flera stora gäddor. Men trots detta så är jag fortfarande övertygande att detta var en riktigt stor gädda. Kanske till och med den största jag någonsin haft på kroken.

Kommer jag fiska något i maj i år? Och i så fall vad kommer jag fiska efter Jag är öppen för att fiska lite av varje istället för att rikta in mig på något speciellt. Tror dock inte det blir så mycket fiske men hoppas på några dagar i alla fall. Sedan vet man ju aldrig vad som sker i slutändan. Maj är verkligen en månad som jag inte lagt så mycket krut på om man ser hur det sett ut senaste åren. Sen så hänger det en hel del på hur våren blir med väder och annat. Hur som helst så går vi en härlig tid till mötes oavsett var vi bor i landet. För nu går det snabbt här uppe i norr och snart är vi i kapp övriga landet vad det gäller temperaturer, växtlighet och årstid...