lördag 16 oktober 2021

Minnesvärd fisk från en annars mörk, regnig och blåsig höst

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen men nu är det dags för en rapport från höstens fiske. Jag hade i alla fall en tanke med höstens fiske men som så ofta stämmer den inte alltid överens med hur det blev. I detta fall hamnade jag en bra bit från den men så kan det vara.

Jag skaffade i alla fall tiden för att kunna fiska och planen var ju att fiska mera när det kändes hett och mindre eller inget alls om det skulle bli det motsatta. Jag hade kvar ovanligt mycket semester så jag tog ut tre veckor på raken. Dels för att kunna fiska men även för att kunna göra andra trevliga saker. För hösten kan vara en underbar tid vilket inte minst förra hösten var ett bevis på. I alla fram fram till andra veckan in i oktober då plötsligt vintern gjorde sitt intågande.

Denna höst har varit kämpig, en riktig skithöst skulle man kunna säga. Var egentligen bara några dagar jag var inne i en positiv “fiskebubbla” då fisket kändes lite hetare. Sedan har det varit en vecka med växelvis regn och hård blåst. Veckan efter blev jag sjuk, en långdragen influensa som höll i sig bra precis en vecka. Givetvis var just den veckan minst dålig vädermässigt. Sista veckan kom monsunregnen tillbaka och nu i helgen så snöar det för fullt. Så var den hösten över i ett nafs.

Fanns det alls nån liten ljusglimt? Tja några få kan jag nog hitta. Pratade men en av mina fiskevänner nyligen om hur vi idag värderar våra stora gäddor jämfört med förr. Vi var bägge överens om att fiskens storlek inte alltid är det avgörande utan att det handlar lika mycket om allt runt kring fångsten. Kan vara vägen dit, alltså planering fram till själva genomförandet. Och sist men inte minst genomförandet. Idag vill jag gärna kunna känna hugget och skulle man dessutom ha förmånen att få se en storgädda hugga betet så är det en hyfsad bonus. Alla visuella intryck kan jag tycka blir mer och mer värda ju längre man har fiskat. Är väl lite så att i början av ens fiskekarriär så har man inte förmågan att ta in alla intryck då man är fullt upptagen av att få fisk. När man således fiskat nästan ett helt liv och varit med om det mesta så behöver man knappt fiska längre utan kan nöja sig med att vara ute i naturen och insupa stämningen, se fiskarna vaka och höra fåglarnas sång och bäckarnas porlande. Själv befinner jag mig kanske någonstans mitt på vägen i dessa stadium.

Om vi backar bandet några veckor så hittar jag just en sådan där dag som kommer etsa sig fast i minnet ett bra tag. Jag hade inte tänkt fiska men fick en sådan där känsla att i kväll så kan det smälla på nån bra fisk. Det hade varit lite kallare några dagar för att följas av varmare väder. I kväll var det nästan varmt ute, mulet med ett sånt där lite dunkelt ljussken på himlen. Förhållanden som jag lyckats väl i tidigare gånger. Det tar inte länge förrän första gäddan är i hamn och kastet efter så har jag en skaplig följare på ca fyra kilo. Jag rör mig framåt en bit och efter två-tre kast så tar det tvärstopp. Ett väldigt försiktigt hugg men känner direkt att det är en riktigt bra fisk. Mer än så får jag inte uppleva innan den kliver av. Besviken fortsätter jag kasta och så helt plötsligt är fisken på igen. Hugget var denna gång nästan än mer försiktigt än förra och det är omöjligt att få in ett vettigt mothugg sådana här gånger. Efter några sekunder är den borta. Vad är detta?! En storgädda som hugger lika försiktigt som en röding tar en fluga.

Beslutet blir att låta gäddan vara I fred, i alla fall för stunden. Jag fiskar vidare några timmar innan jag återvänder till platsen. Fisket har varit segt, bara några snipor så förväntningarna är rätt låga men värt ett försök i alla fall. Jag börjar med samma bete, en Rapala Peto 20 cm. Ett kast följs av ett till och ytterligare ett utan minsta känning. Men så mitt i allt visar gäddan upp sig. Den följer betet nästan fram till land innan den vänder. Jag kan se gäddan klart och tydligt och för första gången på länge får jag pulsen att rusa upp. Får jag “fiskepuls” nu för tiden så får man vara riktigt nöjd. Sätter mig sedan på en sten, tar en ölkorv och en klunk vatten innan jag byter bete. En mindre Peto 14 cm I ljusblått blir mitt sista kort.

Nytt kast och ca 30 meter från land så ser jag en rejäl gäddkropp lojt närma sig min Peto. Jag blir tvungen att veva betet saktare och saktare och till sist är gäddan i kapp betet. Likt en öring sörpla i sig en torrfluga så ser jag  när den tar betet. Jag känner inte hugget men ser att den sitter. Jag försöker överraska och ta in den hårt innan den fattat vad det är frågan om. Jag lyckas nästan innan vaknar till och drar iväg på en lång rusning. Lite puls igen då jag registrerar att det kan vara en riktigt bra fisk. Sen ser jag att betet sitter dåligt längst ut i mungipan. Jag tar den så försiktigt jag bara kan och ser till att inte släppa någon slacklina för då lär den släppa. Allt slutar väl och efter mycket slit så ligger den nu i håven. Att den var lång och rätt så grov över ryggen hade jag redan sett men tyvärr så ser jag nu att den verkar vara helt tom i magen. Inget monster således men höstens mål var nu i hamn. En gädda över 10 kilo tagen på spinn och fiskad från land. Sist men inte minst så blev upplevelsen något över det vanliga...

10220 gram - 119 centimeter


måndag 16 augusti 2021

Sommarfiske efter gös och abborre

 Sommaren 2021 ser ut att vädermässig bli en av de varmaste vi haft någonsin. I alla fall när vi ser till medeltemperaturen över hela landet. Värmeöverskottet gissar jag blir störst uppe I fjällen där det varit högsommarvärme under stora delar av sommaren, något som är riktigt ovanligt .

Av någon anledning har jag fiskat väldigt lite de senaste somrarna under juli och augusti. Nått år har jag inte fiskat nått alls eller bara några enstaka gånger. Innan året var jag rätt säker på att det skulle bli ändring på den fronten i år. Blev det så eller? Nja kanske en smula för jag har I alla fall fiskat lite grann. Ungefär en gång per vecka har jag snittat sedan vi gick in I juli månad. Mest har jag fiskat gös och tyvärr bara ett pass efter abborre.

Resultatet från mina fiskepass har varit bra om man ser till antalet fiskar. Det har också blivit några skapliga bitar.

Man märker nu att kvällarna blir allt mörkare och luften stegvis kyligare. Under förra veckan mätte jag 18 grader I ytvattnet så fortfarande lite för varmt för att jag skall sadla om till det fisket som jag brunnit mest för de senaste åren. Tänker givetvis på gäddfisket. Som vanligt finns flertalet idéer kring det gäddfiske som väntar men i dagsläget inga konkreta planer hur fisket skall bedrivas. Förra hösten blev det nästan bara spinnfiske, så den stora frågan är om jag testar lite annat denna höst?

Här är några bilder från sommarens fiske...

4160 gram - 81 centimeter

960 gram.

4320 gram - 82 centimeter.

3790 gram.

fredag 16 juli 2021

Ska man fiska gädda under högsommaren?

Sedan jag började fiska riktat efter stora gäddor för knappt tolv år sedan så har jag faktiskt inte ett enda riktat gäddfiskepass under juli månad. För mig är högsommaren eller tiden då vattentemperaturen överskrider ca 18 grader en utmärk period att fiska efter andra arter och istället låta gäddorna vila. Gäddorna är nu sällan i bästa konditionen och en hög vattentemperatur är alltid en riskfaktor när det gäller ökad dödlighet efter återutsättning.

Jag måste säga att i mina trakter så är det i princip alla drivna, seriösa och duktiga gäddfiskare som gör samma sak. I alla fall fiskar vi klart mindre gädda mitt i sommaren än annars. Ändå bor jag långt upp i landet där vi har lite svalare somrar och längre vintrar. Så vi om några borde kanske inte avstå sommarfisket men vi gör det ändå.

Men är det då fel att fiska riktat efter stora gäddor denna tid på året? Jag tänker inte vara riktigt lika hård i den domen som vad exempelvis grabbarna i Gäddpodden är. Jag anser att de som vill fiska gädda nu skall få göra det men lägg då få pass och gör det på rätt plats. Det är extra viktigt att man är medveten om de ökade riskerna som nu råder. Själv skulle jag undvika att fiska i extremt varmt vatten. Likaså grunda syrefattiga vatten. Istället skulle jag söka upp strömsatta syrerika lite djupare och svalare vattenmassor. Dessutom skulle jag vara extremt förberedd med en snabb utsättning. Då kan jag även skippa bra bilder, likaså mätning. Allt för att gäddan skall vistas så lite tid som möjligt över ytan. Gäddorna har även en tendens att kämpa hårdare när vattnet är varmt så en snabb drillning är något man skall sträva efter. Då skall man verkligen se till att fiska med en kraftig utrustning så man får in gäddan så snabbt som möjligt.

Jag kan ibland lockas av tanken att göra några seriösa fiskepass efter gädda om sommaren. Mest för att jag är nyfiken på hur fisket är denna tid. Kanske det finns några speciella taktiker och tekniker som funkar extra bra om sommaren. Tänker även om det finns några speciella vatten som normalt är väldigt svårfiskade eller oåtkomliga som mitt i sommaren är tillgängliga och bjuder på bra fiske. Så inte omöjligt att jag någon gång ger mig ut i sommarnatten i jakt efter storgäddor. Men än så länge är jag inte där och skulle jag göra det så kommer jag inte ödsla allt för mycket tid på det heller. Kanske två till tre pass som mest. Jag skulle absolut inte välja något av de ställena som jag lyckats bra på under andra årstider. Bättre att spara sådana platser till senare då gäddorna oftast är tyngre och fetare. Jag skulle inte heller fiska mitt i värmebölja då vattentemperaturerna ligger en bra bit över 20 grader.

Jag blir dock lite brydd när jag ser fiskare i vuxen ålder spamma upp en massa bilder på Instagram om hur många ”metersfiskar” de får och hur många dagar och timmar dom fiskar gädda mitt under sommaren. Sådana bilder har jag sett gott om den senaste månaden då det dessutom rått värmebölja i hela landet. Det som tycks vara lite mer legalt är när sörlänningar åker uppåt i landet till vad man säger Norrland för att fiska gädda i flera dagar. Det många missar här är att sommaren kan vara lika varm eller till och med varmare uppåt i landet. Själv bor jag långt upp i landet och idag ligger vattentemperaturen runt 22-24 grader! Skulle jag träffa ett gäng inbitna gäddfiskare med fullt utrustade båtar nu så är det förmodligen inte lokalbefolkningen som är i farten. Att fiska gädda under sommaren är inte kriminellt men jag tycker att man skall göra det med försiktighet och omtanke och tänka på de ökande riskerna som fisket medför. Att göra stora satsningar som att till exempel nöta samma vatten under en vecka i högsommarvärme känns bara helt fel. Bättre att lägga den tiden när vattnet är svalare, dessutom är fisket oftast enklare och bättre då.

Men än värre är alla dessa gäddfisketävlingar. Att man har sådana tävlingar mitt i sommaren tycker jag är helt fel. Bara att samla en massa båtar i ett och samma vatten gör ju att gäddbeståndet påverkas betydligt mera än att fiska själv. Att då göra det under denna tid på året gör ju att skadorna och konsekvenserna riskeras att bli än större. Men när det gäller gäddfisketävlingar och de som är med i dessa så känns det som att själva tävlingsmomentet är viktigare än att tänka och värna om ett fortsätt hållbart gäddfiske i framtiden.

Alla vi gäddfiskare gör skador när vi far fram, skillnaden är att vissa gör mer skada än andra. Jag tycker att man skall försöka minimera skadorna och då kan en av åtgärderna vara att avstå eller i vart fall minska ned sitt fiske under den varmaste sommarhettan. Hoppas att alla seriösa gäddfiskare runt om i landet drar sitt strå till stacken och till de lite äldre och mer erfarna, ”sluta lägg upp en massa bilder på sociala medier när det råder värmebölja i landet! Detta gör ju bara att de yngre och mer oerfarna gäddfiskarna tror det är helt okej att fiska storgäddor i sådana förhållanden.

torsdag 8 juli 2021

Nya trenden – Ta fiskekort utan att ge något som helst tillbaka

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt och vis. Just friheten med allemansrätten är något jag uppskattat genom livet. När det gäller sportfisket så har det mer eller mindre varit standard att bedrivs ingen fiskevård, utsättning av fisk eller andra åtgärder som tex, byggande och underhåll av båtramper, grillplatser eller campingplatser så existerar inga fiskekort. I mina ögon så är detta glasklart. Varför ta ut pengar om man inte gör någonting alls för att förbättra eller underhålla ett vatten?

Jag beundrar de klubbar som bygger fina stugor, gör eldstäder och campingplatser. All tid de lägger ner på detta och gör det helt ideellt.  Pengarna de får in på fiskekort går ofta oavkortat till att göra sina vatten än mer åtråvärda och populära. Största utgiften är absolut köp av laxfiskar som man med jämna mellanrum sätts ut. Det finns en rad sådana föreningar/ klubbar som alla gör ett hästjobb. Fiskekorten ligger oftast på en hundring på dygn vilket jag tycker jag är billigt. Samma sak har jag inga invändning när det gäller våra rinnande laxförande vatten eller harr, öring och rödingsströmmar att det kostar att fiska där.

Motsatsen eller kontrasten till detta som nu växer fram på bred front är byaföreningar, samfälligheter eller markägare som ser sig en ekonomiskt vinning i att börja sälja fiskekort. Lätt har det också blivit. Bara att ansluta sig till nån fiskekortsapp/ portal eller ge ut ett Swishnummer. Det som är slående är att i princip i alla de fall jag stött på så har det inte gjorts en enda åtgärd till förbättring för fiskaren efter att man infört ett fiskekort. Istället har man tex. begränsat fisket genom olika regler, begränsat möjligheterna till att kunna campa vid vattnet eller till och med satt bom för att kunna sätta ner en båt. Priserna varierar I dessa typer av vatten, från 30 kr till över 150 kronor. Oftast ligger priserna mellan 50-100 kr. Nu är det inte priserna jag stör mig på utan att man kräver pengar av folk utan någon som helst anledning. Inte minst är detta ett hån mot de vatten man faktiskt bedriver fiskevård, underhåll, och utsättning av fisk. Man kan också fråga sig var gör man med de pengar man får in? Stoppar någon det i egen ficka eller kanske går det till byafester eller annat som inte har något med fiske att göra?

Egentligen är jag inte speciellt förvånad av denna trend utan det speglar bara den tid vi lever i nu. På många sätt och vis har man sett hur vår frihet minskar, begränsningarna ökas och allt skall kosta pengar. Har man chansen att kräma ut en endaste krona så gör man det. Jag tycker att sportfisket absolut skall få kosta pengar, men då skall man också få något tillbaka.

Är detta något bara jag har noterat eller ser det likadant ut runt om i landet? Kom gärna med input och kommentarer i ämnet...

lördag 3 juli 2021

Präktig gädda på vertikal

 Så var det dags för mitt och Kristers obligatoriska gemensamma försommarfiske. Senast jag fiskade tillsammans med Krister var för bra precis ett år sedan och då slutade det med några skapliga gäddor med en toppfisk på 9,22 kilo. Har ingen statistik i ordning men vårt facit under denna tid på året är i våra mått rätt så bra. Ser vi tillbaka på hur det sett ut de senaste åren så har vi trollat och vertikalfiskat mest och framför allt trollingfisket har levererat flera fina gäddor. Kanske just pga att vi lyckats så väl på trolling så känner vi att man skulle uppskatta en stor gädda mer på någon annan metod än just trolling.

Krister har ju en mängd storgäddor på spinn sedan tidigare men det var ett bra tag sedan han fick en så han kände en lockelse i just detta. För mig var det däremot ett tag sedan jag fick en bättre vertikalgädda. Planen denna gång blev en heldags fiske fördelat på några olika vatten. Vi skulle testa både spinnfiske och vertikalfiske. Att varva mellan dessa metoder har sina fördelar. Speciellt för oss bägge när vi har lite skavanker i rygg och nacke.

På första stället händer inte ett piss fastän vi ser mängder med betesfisk på ekolodet. Till slut hittar vi en del gäddor och de står överraskande grunt. Så det är spinnfisket som skördar de största framgångarna. Storgäddorna lyser dock med sin frånvaro.

Nytt ställe men denna gång har vi svårt att hitta några större stim av betesfisk. Vi har rätt bra koll på vattnet och vi är helt eniga hur vi skall lägga upp taktiken. När det är rätt varmt i vattnet som nu så gillar gäddorna ofta lite mer fart. Vi "vertikalar" lite snabbare än brukligt dels för att trigga igång gäddorna men även för att snabbare täcka nya ytor. Eftersom betesfisken är så pass utspridd känns det som rätt taktik.

När vi fiskat i knappt en halvtimme så vevar Krister upp sin jigg, han skall käka nått. Jag väljer dock att ha kvar mitt bete i vattnet trots att jag samtidigt är i full färd med att riva upp plasten på en förpackning med ölkorv. PANG! Hugget är vålsamt, nästan så att spöet håller på att slitas ur handen på mig. FAN jag fick inte in nått mothugg men när det hugger så här rejjält så kanske den krokar sig själv. Jag glömmer snabbt ölkorven och hungern. Fisken kommer snabbt upp till ytan och första tanken är en ordinär 7- 8 kilos. Men sen åker den iväg på några längre rusningar. Nästa gång vi ser fisken så inser vi att den är lite större än vi tidigare trott. Krister håvar den och han säger direkt att den måste ju väga över tio kilo. Jag tycker att den ser lite för kort ut men visst det är inte omöjligt.
 
En mycket vacker gädda som visade sig väga 10100 gram! Betet som svarade för denna fisk var en av mina favoritbeten, en "moddad" Gigant Flapper 20 cm. Minns när jag såg detta bete, förstod direkt att det skulle vara ett riktigt hett och användbart bete. 

Men många gäddfiskare missade nog "Flappern" i början men när CWC började marknadsföra Miura mouse på ett skickligt sätt så blev betet plötsligt känt och hett. I mina ögon är Miura mouse lite av en förklädd Gigant Flapper som kostar 280 kronor mera. Jag brukar binda på lite flashigt material och framför allt sätta en spinnarsked baktill mellan paddlarna. Går även att köra en spinnarsked ovan betet, sätta in en rasselkammare. 

Bara en stund senare så pangar det på igen för mig. Denna gädda är ungefär lika lång men både magrare och tunnare om ryggen. Uppskattas till dryga 7 kilo. Nu känns fisket riktigt hett men tyvärr så lugnar det ner sig och resten av dagen bjuder bara på ett par smågäddor som Krister står för. Denna gång var det jag som hade flyt med de större, nästa gång kanske det är Kristers tur?

Hur som helst får vi vara nöjd med dagen. Själv hade jag som mål att knipa en stor gädda på vertikalfiske under detta år, även att ta en över 10 kilo under försommaren. Nu lyckades jag pricka in bägge dom målen på en och samma gång. Nu kan man med gott samvete lägga gäddprylarna på hyllan ett tag.

Av olika orsaker så har jag inte fiskat så mycket gädda i sommar. Jag brukar ju vänta ett tag efter leken innan jag börjar fiska. Känns rätt att de får leka i fred. Sen så vill jag att de skall ha börjat lägga på sig lite vikt efter leken. Förutsättningarna blev i år identiska med året innan, riktigt kall maj, sen vårflod och sedan en tidig värmebölja. Kanske inte enligt mitt önskemål men vädret kan man ju inte styra över. Så bara att fiska eller så låta bli.

måndag 28 juni 2021

Magisk abborre från en liten skogstjärn

Är det något som jag har saknat på min lista över stora fiskar så är det absolut en abborre över reggvikten 1,6 kilo. I mina trakter är en sådan fisk svår men inte heller omöjlig. Jag har dock inte lagt ner speciellt mycket tid på att söka efter rätt vatten eller att åka till vatten där jag vet att dom finns. När det gäller det senare så lockar det inte alls på samma sätt. Nej jag skulle ju vilja hitta mitt egna “storabborrvatten” som få eller ingen annan vet om. Ett vatten med potential för riktigt stor fisk för problemet tidigare har varit att det krävs abborrar längre än 50 cm för att få vågen att ens pressas över 1,6 kilo. Att komma över 2 kilo har känts som en omöjlighet. Helst ett vatten som är naturligt, inget varmvattenverk eller utsläpp, likaså en vacker inbjudande miljö runt om. Att hitta ett sådant vatten har länge känts som en omöjlighet men I fjol sommar så kom man kanske något på spåren…

Tusenbröder är småabborrar I massor som har tagit över ett vatten, ofta en mindre tjärn eller liknande. Konkurrensen om födan mellan abborrarna blir stenhård och tillväxten går således väldigt långsamt. Dieten består mest av små vattendjur som mygglarver, trollsländelarver, grodyngel och årsyngel av abborre. Ja abborren är kanske den värsta kannibalen av alla fiskar. Oftast består ett tusenbrödrabestånd under väldigt lång tid men ibland kan det brytas och då kan förutsättningarna ändras radikalt.

Exakt en sådan förändring har skett i den tjärn där jag sedermera skulle få se min första riktiga storabborre. Redan 2006 fiskade jag här för första gången och då fick jag flera fina abborrar runt 2-4 hekto. Jag noterade då i fiskedagboken att de var höga och fina i formen. Av olika anledningar så dröjde det många år innan man hittade hit igen. Närmare bestämt fjorton år senare så var jag tillbaks. Denna gång hade jag med mig Lukas. Resultatet blev en grovvuxen storabborre som Lukas stod för och plötslig insåg man att här kan det finnas ännu större abborrar än denna. För Lukas abborre var ”bara” 46,5 cm men ändå så pass tung som 1560 gram! En abborre med den längden i mina andra abborrvatten skulle i snitt kanske väga runt 1,2 kilo. Denna fisk var något helt annat. Hur såg då denna första fiskedag annars ut? Ja vi fick mängder med abborrar men de var alla små och magra. Sen så dök denna monsterfisk upp från ingenstans och chockade oss. Men jag blev inte helt förvånad för vetskapen att det skett en förändring i tjärnen gjorde det hela intressant. Minns att jag sa till Lukas att kan det finnas kvar några abborrar av den generationen som huserade här för fjorton år sedan så kan det bli riktigt intressant. Och det är just detta som skett enligt mina teorier. Förmodligen fiskar vi på ett fåtal stora individer som lever med ett uppdukat smörgåsbord av småfisk. Dessutom saknas gäddor här så de är verkligen ”herrarna på täppan”.

Men dessa storabborrar tycks inte vara så vanliga här. Fiskepasset efter Lukas storabborre gav bara småabborrar. Vi fiskade runt hela tjärnen och nötte på utan resultat. Redan efter detta andra fiskepass så beslutade vi oss för att göra ett nytt försök runt midsommar nästa år.

Midsommardagen bjöd på strålande väder och förutsättningarna kändes bra. Men i sanningens namn så var mina förhoppningar om ytterligare en storabborre väldigt små. Efter närmare två timmar som resulterat i mängder av småabborrar så säger jag att det känns tufft detta, lite som att söka efter en nål i en höstack. Bara någon minut senare så smäller det på något riktigt stort. Kontrasten mellan en sex-sju centimeters abborre och detta är som natt och dag och man blir liksom chockad när man inser vad som skett. Spänningen växer under drillningen för denna fisk vill man absolut skåda. När jag ser att det är en abborre och att den tycks vara riktigt fin så ökar pulsen en smula. Abborren är stark och stångas rejält men allt går bra och nu ligger den och kippar efter andan i mossan.


 En riktigt häftig abborre med måtten 1760 gram och 48,5 centimeter. En fisk som hamnar högt på min topplista över bästa fiskar. Frågan är om det simmar ännu större abborrar i den lilla tjärnen?

Snabbt fyller jag en påse med vatten så den kan hållas där medan våg, måttband och kamera görs i ordning. Lukas känner nog en smula oro att hans ”sjörekord” skall ryka. Jag tycker förvisso att den är stor men ser för kort ut. Ett inte allt för ovanligt fenomen är att grova fiskar uppfattas kortare än vad måttbandet visar på. Vi börjar med längden och jäklar den är rätt lång, närmare 49 centimeter. Då inser jag att den bara måste väga en hel del. Vågen visar 1760 gram och nu har jag äntligen en fin abborre på min rekordlista. Men framför allt så är den tagen i ett (naturligt) eget hittat vatten. Att det dessutom sker i en tjärn och från land känns extra häftigt. Även att jag tillsammans med Lukas fortsätter att lyckas så väl när vi fiskar tillsammans. Nästa gång kanske det är Lukas tur och då vet vi vad som brukar hända.


lördag 1 maj 2021

En isfiskesäsong som började bra men slutade i sorg

Nej detta kommer inte vara någon isfiskesäsong att minnas. Som vanligt kom jag igång lite väl sent. Från påsken och framåt några veckor var tanken att fiska mera regelbundet. Det blev förvisso några bra fiskepass men det förbyttes till strul då isborren pajade. Sen så kom vårvärmen tidigare än brukligt vilket ställde till mina fiskeplaner. Isarna var verkligen inte bra i år, både vad det gäller kvalitet och tjocklek. Men det var inte själva fisket som gjorde att luften gick ur mig utan det var när min far gick bort. Jag hade tagit ledigt från jobbet en hel vecka för att kunna fiska. Redan på måndagen fick jag det tragiska beskedet. Sådana här gånger blir inte ens fisket viktigt längre. Städade snabbt undan isfiskegrejorna och åkte hem till min mamma.

Det blev således mindre fiske än vad jag planerat men jag har ändå varit ute på isarna en del. Jag hade i år ofantligt svårt att få vettiga agnfiskar. Blev därför flera kortare pimpelpass. Förutom detta har det blivit sex ismetepass, två efter lake och fyra efter gädda. Även en dag då jag pimplade abborre och sedan har jag åkt en del skidor. Så man har ändå fått en liten dos av utelivet. Speciellt helgen innan min far gick bort var minnesvärd. Tänker då inte på själva fisket som var rätt kasst men vädret var helt underbart. Jag fiskade med Lukas denna helg. Han fick två skapliga lakar under två kortare kvällspass. Dagen efter pimplade vi abborre i ett nytt vatten för oss. Blev inga jättar men i mängd sett hyfsat bra.

Ismetet efter gädda har ju annars om man ser till de senaste vårvintrarna varit lite av min specialitet. Men av någon anledning har inte drivet varit lika stort detta år. Kanske är man lite mätt på det fisket och inte ser samma utmaning i det som tidigare? Man har ju fått ett gäng stora på det viset och då söker jag efter andra utmaningar istället. Jag har skrivet det tidigare men för mig är just vägen till framgången den största drivkraften. När man knäckt koderna och nått målen så är det på nått sätt inte lika roligt längre. Ett annat exempel är efter några framgångsrika år då jag trollade mycket gädda så la jag det fisket mer eller mindre på hyllan. Men då vintern är så pass lång där man bor så ger jag ändå ismetet några veckor per år och då gärna när solen börjar värma och snön smälta bort från isarna. Jag hade dock velat ismeta mera från nyisen då jag har flertalet tankar och idéer kring detta. Men är det inte sträng kyla så brukar det vara en massa snö som sabbar dessa planer. Ismetet efter gädda har ändå sin charm och tjusning så är ändå nått jag inte vill släppa helt och hållet. Däremot känner jag att suget efter andra typer av fisken idag är större.

Planen i år var att prova några nya platser. Av mina fyra gäddpass så hann jag i alla fall testa två nya ställen. En av platserna gav positiva signaler medans den andra inte kändes lika het. Men ofta tar det några pass på nya ställen för att hitta de rätta nycklarna till att lyckas. De större gäddorna kan vara extremt stationära denna på året. I vissa vatten och situationer kan de stå parkerade vid botten eller så jaga aktivt strax under iskanten. Gäller således att fiska rätt ur alla dessa aspekter för att lyckas fullt ut. 

Årets hittills längsta gädda ser ut så här...

Jag kan absolut inte vara missnöjd över de gäddor som jag lyckades lura upp under mina fyra isfiskepass. Förhoppningen innan var i alla fall att få skåda en ”pulkgädda” Men just nu har jag svårt att tänka på resultat och mål m.m. Allt blir så betydelselöst när man förlorat någon som står en så nära. Förhoppningsvis får man tillbaka fiskesuget och hungern efter stora fiskar snart när man fått sörja klart. Pappa skulle absolut inte velat att jag slutade fiska. Han var en trogen supporter och följde mitt fiske och allt jag skrev om. Men jag kan i alla fall konstatera att jag fått en rätt bra start på gäddfiskeåret och det bästa är ju kvar, fisket i öppet vatten vilket jag ser fram emot. 


* pulkgädda – En gädda som man direkt uppfattar väger tvåsiffrigt och kan transporteras till en vattenfylld pulka. Numera fyller jag alltid upp min ismetepulka med vatten. En tanke är att köpa en till pulka som man kopplar bakom den andra pulkan. Men i dagsläget så har jag för liten bil för det, gäller att ha gott om plats:)

söndag 25 april 2021

Så minns jag min far

Vissa dagar minns man med glädje andra med sorg. Måndagen den 19 april 2021 blev en tragiskt och sorglig dag då min far gick bort. En kraftig hjärtinfarkt slog till och han dog knall och fall hemma vid köksbordet. En allt för tidig död då han “bara” blev 72 år. Det enda som kan kännas bra var att döden blev precis som han velat och även sagt många gånger, “jag vill dö i steget och inte bli nått vårdpaket”. Pappa trodde på ett liv efter döden och han sa att han inte var rädd för att dö. Hoppas att han har rätt och vem vet vi kanske ses en dag.

Att jag blev biten av sportfisket kan absolut till stor del tillskrivas min far. Mina första somrar tillbringades i en sommarstuga belägen intill en vacker mindre sjö. Kanske var det här jag lade grunden till mitt intresse? Men mina främsta fiskeminnen från tidig ålder är nog den lilla bäcken som vi metade harr i. Jag minns mitt första metspö, ett lite kortare spö än vad pappa hade. Jag fick börja att fiska med flöte men jag tjatade direkt att jag ville fiska utan flöte precis som pappa. Några år senare cyklade jag själv till bäcken och fiskade. I samma veva började jag spinnfiska, pimpla och sedan var man fast.

Pappa tog tidigt med mig på sina fiskeresor upp till fjällen. Jag minns speciellt en resa då vi promenerade nästan en mil enkel väg till en mindre sjö. Snön hade just smällt undan och isen var “bara” några decimeter tjock. Vi fick mängder av harr från halvkilot och uppåt. Jag var inte speciellt gammal, tror jag gick mellanstadiet. 

Här är det dags för lite gammalt hederligt bäckmete.

Men det var nog ändå I hemmavattet Aleån som vi tillbringade mest tid tillsammans. Idfisket på våren var något som han visade mig tidigt. Just det fisket var väl inte pappas favoritfiske men däremot gillade han att fiska lake på vintern och hösten. Otaliga kvällar har vi fiskat lake tillsammans. Pappas favoritfiske var fisket efter havsöring och andra laxfiskar. Han tillbringade mycket tid under några år i Luleälven i jakt på dess havsöringar. Det blev även ett gäng resor uppåt fjällen. Sedan en hel del pimpelfiske under vinterhalvåret. Under några år var han ofta ute i skärgården och pimplade abborre. Ibland åkte han längre ut i havsbandet och kom ofta hem med någon harr eller sik. Under en tid blev det även mycket fiske i några put&take vatten. 

Gammal pimpelräv är ett uttryck som stämmer väl in över min far.

Jag har givetvis otaliga fiskeminnen som man skulle kunna dela med sig av. Flera av dessa har jag redan skrivit om här på bloggen. Ett trevligt minne var när jag tog med honom ut på hans första gösfiske. I första droppet så smäller det på en gös på 2,3 kilo, sen krokar han ytterligare några fina bitar på kort tid. Han var inte blyg att visa sina känslor så därför var det alltid lite extra underhållning när man fiskade med honom. Man kan säga att det blev en del svordomar när det trasslade men även en hel del glädjeyttringar när det kom upp någon finare fisk. Lyckan efter sin första gös hörde till det senare.

Vertikalfisket efter gös var något nytt som han gillade skarpt.

Pappa tillhörde den skaran sportfiskare som alltid tog rätt på sin fångst om det nu var fisk som han ansåg gick att äta. Ett annat härligt minne är när vi fiskade abborre tillsammans och jag fick upp en abborre som vägde en bit över kilot. Efter att farsan tagit några bilder på mig och abborren så gör jag automatisk som jag brukar när jag får en större fisk, kastar tillbaka den i sjön. Pappa blir alldeles förstörd i blicken och säger då “- men vad gör du!” sen säger han “- nu far vi hem” När vi kommer hem så berättar han stolt om abborren som jag fick och att jag släppte tillbaka den och anledningen till det. Nu var hans besvikelse borta och i stället ansåg han att jag gjorde helt rätt som släppte tillbaks fisken, Även om han själv givetvis aldrig skulle släppa tillbaka en sådan abborre. Men så var han, fastän vi inte alltid tyckte lika så stod han upp för mig. 

Pappa älskade att fiska efter öring. Här en grann havsöring som han fick för några år sedan.

Någon gäddfiskare blev aldrig pappa. Nej istället var gäddorna en pina när de högg. Uttrycket “En gäddjävul” har jag hört många gånger. Besvikelsen blev extra märkbar då en gädda kom upp när han fiskade efter laxfiskar. Minns när vi fiskade lax då han krokade två gäddor efter varandra. Han var lika övertygad bägge gångerna att det var en lax på kroken. Jag kunde inte låta bli att skratta åt reaktionen när pappa såg att det var en gädda. Ett annat minne är när vi var och fiskade i en sjö som innehöll öring, röding och harr. Vi hade bara fått några småharrar under kvällen när pappa får påslag på sitt flugkast. Fisken är stark och det tar ett tag innan den når ytan. Han har redan målat upp en bild att det är en riktigt fin laxöring vilket vi också fått höra. Nu råkade det istället vara en mört på dryga halvkilot. Kan säga att besvikelsen åter en gång lyste i hans ögon. 

Stolt farfar när Lukas har fått sin första id.

Ja det finns så mycket mer att berätta och tanken var att fler historier skulle skapas och skrivas framöver. Pappa var också väldigt glad över att hans barnbarn börjat fiska. Förra hösten tog han med Lukas till samma bäck som han en gång gjorde med mig. Pappa visade prov på rutin och kunnande då de lyckades få flertalet fina harrar. De hade redan nu under vintern börjat prata om att åka dit igen. Vi hade även planerat att fiska regnbåge, öring och gös nu till sommaren. Men nu blev det inte så. Kanske finns det någon fin harrbäck eller fjällsjö där du befinner dig nu? Däremot bär jag kvar alla våra minnen och de skall jag försöka bevara och berätta vidare ändå fram tills den dag då vi återförenas. 

Tack för allt...

söndag 14 mars 2021

FISKA MED FÖRNUFT eller FISKA INTE ALLS

Kalla nordostvindar sveper ner över landet med minusgrader som följd. Isarna lägger sig runt om landet och alla båtramperna pryds med is och snö. Julen är över och snart stundar ett nytt år med gäddfiske. De flesta är lediga nu under helgerna och för många är detta en av årets höjdpunkter, att få packa ismetegrejorna i bilen, borra de första hålen, sätta ut de första spöna och invänta säsongens första fäll.

För andra är det en väntans tid då man väntar att kylan och isarna skall släppa taget för att sedan börja fiska. Några av dessa ropar högt ”låt för fasen gäddorna nu vara under vintern så jag får större chans att lyckas sen när mitt fiske börjar. En av dessa gäddnestorn David Lundqvist skriver att han börjat jagat om vintern och trivs med det. I samma inlägg uppmanar han alla gäddfiskare att låta bli att fiska gädda från isen.

En del laddar för förleksfisket medan nästa tänker ”nej jag vill inte fiska gädda strax innan och under leken”, ”låt istället gäddorna få leka i fred och därefter börja fiska”. Ytterligare en säger Nej direkt efter leken är gäddorna magra, slitna och ointressanta då de inte hunnit käka upp sig i vikt. Vänta istället till hösten då de är smällfeta!

Sommaren kommer och vattentempen rusar upp och nu skall man absolut sluta fiska gädda. För en hög vattentemperatur är ju inte alls bra när det gäller gäddfiske. Många med fiskepodden i spetsen hojtar ”Fiska nu andra arter och låt gäddorna vila fram till hösten”. Eller så sticker många söderöver upp till ”gäddmeckat” som de så fantasifullt kallar för Norrland. Där är det fritt fram att fiska då vattnet är nog kallt (något som inte alltid stämmer då somrarna undantaget fjällregionerna kan vara riktigt varma, speciellt under högsommaren.)

Hösten är kommen och nu skall plötsligt alla fiska gädda. Nu är gäddfisket som bäst och enklast. Båtarna slåss och trängs kring de bästa fiskeplatserna. Stimmen av betesfisk står täta och storgäddorna har letat sig dit. En inbiten isfiskare tänker nu ”fasen vad båtar som kryssar fram och tillbaka över mina ismeteställen och fiskar sönder dom”. Bättre att de låter bli att nöta där så det inte påverkar mitt isfiske senare under vintern.

Ja när får man då egentligen fiska gädda? En fråga som får massvis med olika svar om man utgår från alla trådar man läser i Facebookgruppen ”Svenska Gäddfiskare”. Summerar man allt man läst så blir svaret ALDRIG. Och det är ju klart fiskas det aldrig i ett vatten kan gäddorna leva sitt liv i lugn och ro utan påverkan av oss människor. Det kanske ändå skulle vara det bästa?

Vad tycker då jag personligen? Tja det är kanske rätt ointressant i mångas ögon, ytterligare en i raden som tycker till. Enkelt uttryckt skriver jag orden ”FISKA MED FÖRNUFT”.

Gör man detta så kan man i princip fiska gädda under hela året med undantag för högsommaren om vattentemperaturen blir för hög eller om vintern när det är flera minusgrader. Vad innebär det då att fiska med förnuft? Med tanke på allt man läst och upplevt genom åren så känner jag att den listan riskerar att bli allt för lång. Skall försöka ge en kortare version av lite tankar jag har kring detta: Det man kan börja med är att lägga avundsjukan och missunnsamheten åt sidan. Gläds med andra, speciellt de yngre och de som inte hunnit lika långt i sitt fiske som en själv. Alla har inte samma kunskap, döm inte andra hela tiden utan försök istället upplysa och dela dina erfarenheter och kunskaper. Bara för att man själv gillar en fiskemetod bättre än en annan så är den varken ”finare” eller mer värd. Tänk inte bara på dig själv och ditt ego utan ta hänsyn till andra som fiskar i samma vatten som du. Nöt inte sönder ditt bästa ställe utan försök istället hitta många olika ställen som man kan variera mellan. Fiska inte bara där du vet att andra fiskar, testa nya vatten vilket i förlängningen bidrar till minskat fisketryck i redan hårt fiskade vatten. Har du hittat ett riktigt hett ställe där storgäddorna står koncentrerade så undvik att fiska där dag efter dag så länge fisket är bra. Det är även skillnad på fiskemetod. Speciellt trolling men även ismete och i vissa fall spinn kan skada ett vatten lång tid framöver om man missbrukar sitt fiske.

Det man inte ska blunda för är att allt gäddfiske gör en viss skada. Speciellt om man fiskar efter de största gäddorna i ett vatten som utgör en liten del av det totala beståndet. En fråga man hela tiden bör ställa sig innan man fiskar i ett vatten är ”hur skall jag bära mig åt för att göra så liten skada som möjligt på beståndet?” Själv tänker jag så här i den frågan: Först vill man ju lära sig vattnet genom att fiska där några gånger under ett år. Sen när man kan vattnet hyfsat bra så försöker jag tajma in mina fisken genom att fiska då jag tror det är som bäst. I de hetaste områdena fiskar jag maximalt två pass per månad och under ett år max 1-5 ggr. Hur mycket jag fiskar beror till stor del hur känsligt vattnet är för högt fisketryck. Vattnets storlek och hur stor yta man nöter på tar jag då hänsyn till. Större vatten kan jag dela upp och fiska olika områden, olika dagar. Jag väljer ju oftast bort ställen med extremt högt fisketryck men när jag fiskar på sådana platser försöker jag fiska tider då fisketrycket är lägre och fiska på ett sätt som jag tror inte den breda massan gör. Med detta tankesätt innebär det förmodligen att jag på kort sikt får sämre resultat än om jag hade fiskat samma spott 10-15 gånger. I gengäld vet jag att stället förhoppningsvis håller samma höga klass nästa år om inte fisketrycket av andra orsaker blivit klart större. Sedan kan jag istället lägga mer tid att söka nya bra ställen som gör att jag framöver kan sprida ut mitt fiske än mera. Att tänka långsiktigt kan i förlängningen vara det bästa både för dig själv och gäddorna.

Det kan låta egoistisk men är man rädd om sina gäddvatten så måste man vara hemlig, om inte så riskerar fisket att snabbt bli sämre. Sen är det givetvis skillnad på vatten och vatten. En del vatten är stora och gäddorna mer utspridda medan andra är mindre med få bra områden. Dela dina vatten med få personer som du litar på. En självklarhet i mina ögon är att dem du delar dina vatten med också tänker på samma sätt som en själv. Om inte så blir det snabbt fel vilket alla seriösa gäddfiskare säkert fått känna på någon gång. Tror även att nästan alla såväl som jag själv som fiskat gädda seriöst en längre tid gjort en del misstag genom att ge ut för mycket information. Visst man vill vara snäll, hjälpsam eller kanske få nya fiskekompisar men man bör tänka noga hur mycket man vill ge ut och vad man vill ge ut. Självklart skall man hjälpa andra i sitt fiske om man kan men inte till bekostnad av sitt egna fiske, de är i alla fall min uppfattning. Men för guds skull håll er till sanningen, nått jag avskyr är när man avsiktligt ljuger och vilseleder folk för egen vinning. Bättre då att vara rak och säga att man inte vill ge ut något. I vissa fall kan jag acceptera en nödlögn men det skall vara i mycket speciella fall. T.ex. om man är ute på ett av sina favoritvatten och så kommer det fram någon nyfiken och börjar pumpa en på info hur fisket har gått.

Slutligen vill jag önska alla gäddhunters ett riktigt gott fiskeår. Ut och fiska när ni känner för det men kom ihåg att tänka till innan och inte minst FISKA MED FÖRNUFT...

söndag 21 februari 2021

SWEDISH ANGLER – En unik sida på fler än ett sätt!

Ni som följer min blogg har kanske märkt av ett mönster i att jag blivit mer och mer kritiskt över mycket av det som sker inom sportfisket idag. Idag skall jag gnälla lite om det som finns att hitta ute på nätet. Men framför allt skall jag hylla en sida som verkligen går mot strömmen. Men generellt sett när det gäller trevliga läsupplevelser så får man idag verkligen anstränga sig för att hitta nått matnyttigt. Allt som oftast är det samma personer som dyker upp överallt och den gemensamma nämnaren är att dessa älskar att synas och göra reklam för nått märke. Det känns som att det alltid finns ett kommisionellt syfte med i bilden. Medias bild av sportfisket idag är tyvärr smalt, man följer trenderna och missar bredden och mycket runt själva fisket.

Det jag letar efter är lite av det omvända. Duktiga, seriösa och hängivna sportfiskare som skriver för att de just älskar att skriva. De med en stark vilja att nå ut till andra likasinnade i avsikt att hjälpa en framåt. Det finns många duktiga sportfiskare i vårt land som idag inte syns eller aldrig får chansen att göra det. Min känsla är att dessa människor mer eller mindre väljer att undvika media och istället lägga den energin bakom fiskespöna. Detta är något som jag tycker är väldigt tråkigt då jag är betydligt mer intresserad av vad dessa har att säga än några få ständigt återkommande ”fiskekändisar”. Tidigare kunde man hitta bloggar och hemsidor där duktiga fiskare skrev och delade med sig om sina fisken. Idag har sådana sidor nästan helt försvunnit.

Det som krävs för att de dolda fiskenördarna skall träda fram är att någon tar fram dom i rampljuset.Och det finns faktiskt en sida som gör detta. Här går man mot strömmen, eller kanske snarare hållit sig kvar i verkligheten istället för att sväva iväg långt ut i cyberrymden. Jag tänker på Swedish anglers hemsida. Här har jag hittat något som verkligen skänkt mig läsglädje under denna ovanligt långa och kalla vinter. Allt som jag saknat och skrivit om ovan har jag funnit här.

Nu är detta ingen ny sida utan den har funnits i några år, tror det var 2017 den lanserades. Den drivs av tre killar, Christian Ottosson, Tommi ”Tomba” Meriläinen och Michael Zentio. Här finns ett väldigt brett innehåll och fokuset ligger på metet. Jag tycker man fångar upp mycket av vad fisket egentligen går ut på, tänker på vägen till fångsten, fiskeglädjen och mycket annat som rör sportfisket. Man lever inte bara i nuet utan finns trevlig läsning om historien runt sportfisket och metet i vårt land. Samtidigt blickar man framåt i tiden, testar produkter och tänker vad som komma skall. Mängder med artiklar, intervjuer och recensioner finns att ta del av. Jag gillar att man ofta lodar ned sig rejält i vissa artiklar och intervjuer. Samtidigt finns kortare avsnitt som tex. 12 snabba frågor. Kort sagt har man hittat en perfekt mix här. Dessutom har man en podcast och en nystartad Youtubekanal som skall bli spännande att följa.

Sist men inte minst så uppskattar jag att allt är så välskrivet. Visst innehållet är viktigast men om man kan skriva riktigt bra så blir upplevelsen nått helt annat, och det kan man här. Tack för många timmars trevlig läsning och hoppas att sidan lever många år framåt...

* Som inbiten gäddfiskare kan jag verkligen rekommendera artikelserien ”Ifokus” och avsnittet med Henrik Stale. Här finner man mängder med intressanta frågor som Henrik svarar på. Hans kunnande och passion för gäddfisket är enormt. Jag önskar att alla gäddfiskare skulle läsa denna artikel. En guldgruva för alla som vill bli en bättre gäddfiskare.