En sista reflektion kring det som händer och sker med fisket utmed älvdalen

Nu efter att jag fått skriva av mig lite av det som händer och sker med fisket längst med älvdalen så tänkte jag försöka mig på att göra en slags sammanfattning. Som en vän sa till mig för några dagar sedan, “ja du skall då ha en eloge för att du engagerar dig, själv har jag gett upp hoppet och orkar inte bry mig längre”. Ja egentligen är jag inte den typen som gnäller och klagar normalt sett men när det kommer till mitt allra största fritidsintresse sportfisket så kan jag inte låta bli att vädra mina åsikter. Speciellt med tanke på allt som händer och sker nu i mitt närområde. Jag är väl medveten att alla inte tänker och tycker som en själv men kanske kan jag väcka en del frågor eller få andra fiskare att också engagera sig mera.

Jag märker att mina inlägg väcker något i många sportfiskares ögon. En slags frustation, en känsla om hopplöshet och en tanke kring hur kunde det bli så här? Aldrig har jag fått så många kommentarer både här på sidan men även anonymt vilket visar att detta engagerar folk där ute. Att så många hör av sig till mig anonymt är lite intressant. Min uppfattning är att många inte vill stöta sig med andra eller att diskutera på allmänna forum som Facebook kanske inte passar alla vilket jag kan ha förståelse för.


Vi backar tillbaka tiden. När jag började fiska gädda seriöst i början av 2010. Redan på den tiden så fanns det många drivna gäddfiskare i Norr och Västerbotten. Snabbt blev man varse om att platserna där de riktigt stora gäddorna bor var oväntat få. Speciellt där de stora gäddorna var många till antal. Även på den tiden så fanns konkurrensen där hela tiden men till skillnad mot idag var ALLA rädd om sina ställen. Med det menar jag att man var ytterst noga att hålla dom hemliga. För redan då visste man vad konsekvenserna kunde bli. Att fiska sönder ett bra gäddställe är inte svårt, det kan man lätt göra själv. Så taktiken att sprida ut sina fiskepass på flertalet platser anammade jag tidigt. I början var det förmodligen inte den bästa strategin för framgång men med åren så började jag inse att min långsiktighets tänk med mitt gäddfiske hade börjat skörda sin frukt.

Denna gädda tog jag på ismete, en metod som jag började praktisera redan 2003. Efter att ha uppgraderat mitt ismete-rekord flertalet gånger till dryga tretton kilo så var jag nästan besatt av att få mig en gädda som var ytterligare en nivå bättre som gjorde den unik både för mig och i de vatten jag fiskar i samt hela Norrbotten. Under det andra passet på en plats jag nyligen hittat till så blev det tillslut verklighet. Mars 2025, alltså hela tjugotvå år efter jag började fiska gädda från isen. 14,23 kg  fördelat på 123,5 cm var måtten på fisken. 

Listan på vatten och platser jag testat med åren ter sig oändlig nu i efterhand men just den väg jag vandrat för att nå denna fisk är nog det som skänker mig mest glädje idag. Att köpa sig en rekordfisk är för mig obegripligt om jag nu inte vore handikappad så jag inte kunde gå eller var helt blind. 

Jag kan ärligt talat säga att jag VET vad jag talar om när det kommer till konsekvenserna ett felaktigt fiske i vissa vatten kan få. Därför blir jag väldigt illa berörd av allt som hänt senaste åren. På ett sätt kan jag ha viss förståelse för att en rätt nybakad gäddfiskare som börjar guida i ett vatten där han även skaffar sig egna fördelar genom att få fiska på mer eller mindre orörda områden med stora gäddor. I hans perspektiv förstår man knappast vilken boll man sätter i rullning. Fastän man gör det man tycker är helt rätt från början så blir konsekvenserna ändå så fel. Säljer man ut ett fiske som i detta fall med massor av stora gäddor över Facebook så ger det eko över hela Sverige, ja även ut i Europa. Då älvdalen redan blivit välkänt i tex Polen med tanke på verksamheten längre upp i älven så spär ju detta ytterligare på det hela. Då spelar det egentligen ingen roll hur man väljer att bedrivna sin verksamhet. Utfallet blir ändå detsamma i slutändan. Några enstaka personer har sålt ut hela älvdalen till omvärlden helt i eget syfte medan vi som bor här bara har fått uppleva nackdelar av det hela. Jag ställer mig verkligen frågan “var det verkligen värt det?”

Nackdelarna är många som ökat fisketryck, sämre fiske, fler stängda vatten, stängda älvsträckor, stängda båtramper m.m.

Lägg där till ett hetsigare klimat som vi kan se flertalet exempel på. Tänker på tidigare nämnda Alsjärv och Miekojärvi och nu senast nere i älven som b.la. fått till följd av att Sveriges radio snappat upp det hela “om ett ökat omfattat tjuvfiske med båtar med special avancerad utrustning”. Men det är precis så här det blir då fisketrycket ökar samtidigt som man gör undantag för guidning och begränsar fisket för övriga genom att förbjuda båtfiske på en i detta fall välkänd plats där alla tidigare kunde lösa fiskekort. Och rent generellt i alla dessa fall så blir de största förlorarna de lokala fiskarna som bor nära dessa vatten.


Tänkte nu skriva lite om guidning och vad jag anser om det. Tidigare har jag mest vart inne kring saker som vad felaktig guidning och fisketurism kan leda till. Svar vi redan sett idag vilket borde räcka för alla människor att förstå problemen…

Men kan guidning och fisketurism vara bra eller är det bara djävulens påfund som sabbar allt för de boende i området? 

Jag anser att fiske handlar om att i första hand hitta sina ställen på egen hand och sedan fiska så varsamt som det går för att inte riskera att försämra fisket eller påverka beståndet negativt. Fiska förnuftigt principen så att säga. Regelbunden guidning i naturvatten är jag till största delen väldigt kritiskt till. Vissa vatten kan klara det bättre än andra, känsliga vatten som är små med stora fiskar påverkas klart snabbare men lockar samtidigt fler kunder. Så vikten att välja rätt typer av vatten blir väldigt viktigt i mina ögon och guidning gällande troféfiskar tycker jag inte har nått att tillföra svenskt sportfiske överhuvudtaget.

Bra guidning då finns det? 

Tja jag tycker att gruppen funktionshindrade, barn och gamlingar som inte på egen hand kan fiska så känns det inte fel att dessa prioriteras. Då blir också glädjen att få fisk det viktigaste och inte storleken på fisken. Är man som vissa besatt att leta stora unika fiskar ja då får man göra det på egen hand. Sedan finns det ju vatten som bygger på utplanteringar av fisk som inte förekommer naturligt eller som i utbyggda älvar utsatt odlad fisk. Här ser jag en stor skillnad jämfört mot naturliga bestånd. Då ser jag inga moraliska fel att guida eller hyra ut stugor m.m. Detta är ju vatten som vi redan valt att manipulera och då finns det även plats för alla att samsas om fisken och fisket.


Vill bara poängtera att allt jag skrivit handlar om vad jag tycker och tänker och respekterar och förstår att inte alla håller med mig. Men vad baserar jag mina åsikter kring egentligen? Jag har redan vart inne på allt detta men tänkte vara mer konkret nu.


- Hållbarhet

Att ens fiske skall påverka bestånden av fisk så lite som bara är möjligt. Vi måste vara medveten om att allt fiske gör skada, men genom att tänka och agera rätt så kan vi minimera detta rejält.

- Vem har rätt att fiska var?

Idag måste vi bara inse att alla fiskare inte ryms på samma plats. Med Internet når vi massvis med människor och börjar vi marknadsföra vårt fiske så sätter man en elak boll i rullning. I slutändan blir det mer eller mindre alltid de lokala fiskarna som bor vi de olika vattnen de största förlorarna. Jag värnar just om dessa människor som likt mig själv flyttat till ett ställe för att just få lugn och ro samt njuta av att vara ute och fiska. Tänker även på barn och ungdomar som växer upp här och inte får de möjligheter som jag en gång hade.

- Rättvisa och de moraliska aspekterna kring fisket

Vem har rätt att fiska och vem har inte rätt? En fråga som mer eller mindre aldrig blir några problem när fisket mest handlar om de som bor runt ett fiskevatten. Ökat fisketryck skapar allt detta som jag redan vart inne på “fler stängda vatten, stängda älvsträckor, stängda båtramper, sämre fiske och ett hårdare klimat med fler och fler regler och undantag m.m.” Väljer man att göra undantag så leder det givetvis till irritation som i sin tur leder till saker som tjuvfiske och dålig sämja. Även i detta fall så leder ett allt för hårt fisketryck till bara negativa saker och största förlorarna blir åter den lokala befolkningen som bor nära sina fiskevatten.


Efter denna artikel kommer jag förhoppningsvis lämna detta ämne ett bra tag och fokusera på mitt egna fiske långt borta från den värld jag just suttit och skrivit om. Kommentera gärna och skriv vad ni tycker och tänker. Ingen åsikt är rätt eller fel men tycker det är viktigt att vi alla nu börjar tänka på vad som är viktigt och inte viktigt för ett hållbart fiske för snart kan det vara för sent. Med detta tackar jag för mig för denna gång och hoppas vara tillbaka med nått trevligare ämne nästa gång...

När girigheten att tjäna pengar eller att få synas blir stor nog så finns inte längre några moraliska aspekter kvar att ta hänsyn till...

Tidigare skrev jag om den polska turismen och hur den slagit sönder och samman fisket i delar av älvdalen. Tyvärr finns det mer skit än så att skriva om. Åker vi längre nedströms så hittar vi även där saker som i alla fall får mig att höja på ögonbrynen.

Vi börjar med Morjärv där det nu under många år kommit fiskare från olika baltländer. I och med att det helt saknas regler för hur mycket fisk man får ta upp så har dessa fiskare till stora delar dödat och fryst ner alla de fiskar (även gäddor) de fångar för att sedan ta med sig hem. Minns den sommar då de hittade till de ställen jag själv fiskade på. En plats som kändes som ett säkert kort när det gällde stora gäddor. Plötsligt var det alltid båtar där, ofta gummibåtar med utländsktalande människor. Ett par år senare var det nästan omöjligt att få någon storgädda här.

Senaste skräckexemplet på hur det i mina ögon blir helt fel gäller en fiskeguide som verkar i de nedre delarna av Kalixälven. Just här är det några mindre fiskeområden som har tydliga regler som jag tidigare har lyft som bra och framför allt rättvisa på det sättet att de lokala fiskarna som bor vid älven har en fördel att kunna få fiska från båt medans vi andra får nöja oss med att fiska från land.

Nu har fiskeguiden på nått sätt lyckas förhandla med flera fiskevårdsområden och fått rätten att fiska från båt och guida gäster på dessa tidigare förbjudna båtfiskevatten. I mina ögon tragiskt att en sådan verksamhet skall få sådana fördelar. Jag hade absolut inte skrivit något om guidningen och fisket genomfördes från land precis som vad som gäller för andra fiskare. Detta blir en otrolig fördel och för oss andra fiskare ter det sig nu mer eller mindre ointressant och icke inspirerande att stå från land och fiska när man ser båtar ute och guida där om dagarna.

En av de platser som idag inte längre är tillgängliga för oss vanliga fiskare om man fiskar från båt men däremot får det bedrivas fiskeguidning här...
 
Vi som fiskat i älvar efter gädda vet hur känsligt fisket kan vara och hur snabbt en bra fiskeplats blir påverkad och fisket blir sämre. I mina ögon är guidning i älvar riktat efter stor gädda inte hållbart i längden. Är det någon som skall få fördelar att fiska efter dessa gäddor så är det just de boende i området, inte turister eller näringsidkare som köper sig rätten att fiska och guida där.

Vet ju själv hur man själv är otroligt noga med att inte avslöja sina bästa fiskeställen då man vet hur konsekvenserna kan bli om det blir känt. Även av respekt mot andra fiskare som hittat till samma ställen. Men guiderna verkar helt skita eller sakna förmåga att tänka i dessa banor. Utan istället väljer man att öppet att skriva och publicera bilder där man tydligt kan se vart man fiskar. Som gäddfiskare idag tänker jag ibland att bara jag kunde teleporterna mig tillbaka bara runt tjugo år i tiden då fisket här mer eller mindre byggde på att leta sina egna ställen, lära sig fiska där på bästa sätt. Man var rädd om sina ställen och delade dom bara till de man tyckte förtjänade det. Nu saluför man istället sitt fiske helt öppet i olika Facebook grupper. Tala om kontrast!

Enligt mig en näst intill ofattbar och skrämmande utveckling som gjort att många med mig tröttnat på gäddfisket som mer eller mindre blivit ett slags kommersiellt jippo mer ämnat för turister och näringsidkare än de inbitna och lokaltförankrade fiskarna. Tragiskt.

Ni får gärna kalla mig för bitter eller negativ men inte avundsjuk eller missunnsam. Det som jag stör mig mest av idag är hur folk säljer ut sina fiskeställen helt öppet utan att ens ifrågasätta det. Oavsett hur många man trampar på tårna. Lokala fiskare, eller de som på eget bevåg åkt långt och lagt timmar på att hitta till just denna plats. Sedan skall reglerna vara rättvisa tycker jag. Att köpa sig rätten att få båtfiska och guida på platser som det kanske aldrig bedrivits gäddfiske på tidigare blir lite kronan på verket på nått sätt. Som att man skulle få jaga och ta med sig gäster ut i en nationalpark där ingen fågel eller älg hört ett skott tidigare. 

Idag blir man matad av märkliga saker hela tiden utan att någon ens ifrågasätter. Så ibland tänker jag  "kanske jag har fel", att jag bara är just en gammal bitter fiskare som vill att allt skall vara som förr? Kanske är det så att vi skall kasta all moral och etik åt sidan och istället sälja ut vårt fiske helt öppet? Skriv gärna vad ni tänker och tycker kring detta ämne. Som sagt finns garanterat fler exempel på sådana här saker längre ner i vårt land... 

Lite tankar och resonemang kring sociala meder och liknande och varför man väljer att synas eller inte...

Mer än en gång har det hänt att jag funderat varför jag postar ett inlägg här på sidan eller kanske än mera då jag lägger upp nån bild på Instagram eller Facebook. Kanske tänker jag ibland lite för mycket men blir lätt så då jag ofta vill ha tydliga mål med det jag gör i livet. Frågorna kan då bli tex, “vad är det jag vill med mitt fiske?, vad står jag för och vad är det jag vill förmedla och sända ut för budskap?” Att rannsaka sig själv blir då lätt en naturlig reaktion. En reaktion som jag faktiskt tror är bra och att fler borde ägna sig åt emellanåt.

Som tur var tänkte jag till redan innan jag startade min fiskesida. Det viktigaste var att det skulle finnas en slags röd tråd som i mitt fall blev att förmedla en bred bild av mitt egna fiske och nå ut till en målgrupp som verkligen är intresserade att ta del av detta. Ytterligare en sak jag direkt hade i tankarna var att allt jag skriver skall jag stå för. Alltså ingenting jag skriver skall vara fejkat, vinklat eller styrt utifrån vad andra tycker eller säger. Sista grejen var att göra allt ideellt utan att tjäna pengar eller göra reklam. Även att inte skylta så mycket och fiska efter följare utan istället vill jag att folk hittar till min sida själva. På det sättet får man en krets fiskeintresserade läsare som man också kan ha en bra och trevlig dialog med.

Jag tycker nu sådär sjutton år efter jag startade upp Fiskelycka i Norr att jag hållit mig till de kriterierna som jag satte upp. Visst jag var med i Mieko teamet några år och skrev även lite på Norrbottens Kuriren men klargjorde innan dessa uppdrag att jag kommer fortsätta driva min egna sida och att det som skrivs där bestämmer jag själv. Så egentligen påverkade detta inte mig. Visst, jag skrev gärna om tex. de Mieko produkter jag tyckte om. Men skrev även om annat t.ex.. något bra bete eller produkt från exempelvis Westin, ABU eller Savage Gear. Så jag har alltid kunnat välja vad jag skall skriva och inte vara styrd av någon.

Däremot måste jag vara ärlig att erkänna att detta med att representera ett företag, varumärke eller en tidning gör saker och ting lite svårare, speciellt om man skulle ha krav på sig. Detta har aldrig varit min drivkraft eller ambition så därför har jag konsekvent tackat nej till samarbeten nu under bra många år. Jag har som sagt noll intresse att vara sponsrad, vara med i något Pro team eller liknande. Och fastän jag lagt åtskilliga timmar vid tangentbordet och skrivit många artiklar, visat statistik över mitt fiske, promotat fiskeprylar, företag, butiker eller personer så vill jag inte ha någon ersättning för det. Däremot ett tack eller en kommentar tar jag gärna, det bidrar till att hålla motivationen uppe att fortsätta skriva.

Så varför skriver jag då vidare? Är nog i grunden helt enkelt för att jag gillar att skriva och dela med mig av mitt fiske. Men hade jag inte fått någon feedback från er läsare eller sett att ingen besöker bloggen hade jag lagt ner den för länge sedan. Man vill ju att någon läser det man skriver.

Åren går och nu har min sida funnits under åren 2009-2026. En riktig relik inom sociala medier i en tid när bloggar och hemsidor håller på att dö ut. Kanske lite just därför jag håller mig kvar, att jag vill värna och hålla fast av något som snart inte finns mera. Tänker jag lite djupare så handlar det nog mer om att bevara det äkta, personliga och ärliga sättet att nå ut till människor som just denna plattform faktiskt kan bidra till. På nått sätt en motsatts till det vi så ofta ser ute på sociala medier idag...

Jag ser även några andra fördelar som ibland gagnar mitt egna fiske. Eftersom jag ibland har svårt att tagga till eller motivera mig så kan ibland (dock långt ifrån alltid) skrivandet bli en slags extra trigger. Delar jag med mig av mina mål och skriver om det så inbillar jag mig att det kan ge lite extra energi att ta mig ut. Det blir ju inte så bra om jag skriver en massa och sen inte försöker leva upp till det. Men den största drivkraften att jag fortsätter skriva här är den respons jag får av er som läser. Även feedback och frågor som kan hjälpa andra och även mig själv vissa gånger. Så var inte rädd att lämna ett avtrycka oavsett om det är av positiv eller negativ klang.

Sedan finns det ytterligare en sak jag nu börjat inse då AI slagit igenom. Idag kan man snabbt och enkelt få svar på alla konkreta frågor man vill kring i princip allt. Men däremot kan inte AI ersätta en färsk fiskerapport eller någon upplevelse man väljer att dela med sig av. Har man då också nått unikt att erbjuda som i mitt fall egen statistik runt sitt fiske eller egna teorier så känns det ju ändå som man har något nytt att komma med. Vet inte kanske inbillar jag mig om att man behövs där ute då liknande sidor är lite av en bristvara idag? Men tänker så här, att när jag känner att ingen eller väldigt få läser det jag skriver ja då är det nog dags att ge upp. Men så länge man har kvar inspirationen och ser att läsarsiffrorna ökar ja då kör jag vidare. Ser i alla fall nu att mina besökssiffror ökat rejält under senaste åren. Kanske det är en trend med att läsandet från “Vanligt folk” börjar öka igen vilket jag tror är fullt möjligt då AI eller Sponsrade och reklambaserade artiklar tar över mer och mer och då blir det rätt tråkigt, intetsägande och inte alltid sanningsenligt.

 

 

Instagram, Snapchat, Tiktok eller Facebook är exempel på plattformar om man enkelt och snabbt vill nå ut till så många människor som möjligt. Nästan alla som fiskar mycket har ett konto där oavsett om man delar med sig av sitt fiske eller inte. Är man inte själv villig att bjuda på sina fiskebilder så är det ändå ett perfekt sätt att snoka och hålla koll på hur andra fiskar. Det är väl just den biten som gör att jag ibland känner mig skyldig att posta nån bild. Jag skulle tycka att det vore fel av mig att ha ett konto och sen följa massa andra fiskare utan att dela med mig av mitt egna fiske. Alternativet skulle vara som en del har att ha ett stängt konto där man bara följer sina närmaste vänner. 

Men alla gör som man vill här, jag dömer ingen, finns inget rätt eller fel men tänkte bara förmedla min syn och hur jag tänker kring saken. Sedan har jag full förståelse till de som inte vill synas av olika anledningar och då framför allt av risken att exponera sina fiskevatten till omvärlden. Är ju på många sätt en rätt rutten och tråkig värld där ute där det spammas massa reklam eller fiskas efter följare av “sponsorkåta” fiskare som förstärker bilden av att egot eller jaget går före de vi faktiskt håller på med.

I min drömvärld skulle det vara fler som ville dela med sig av deras fiske och ge lite tips och trix. En värld fritt från avundsjuka då man tävlade mer mot sig själv än andra. En värld där man tänker ur ett bredare perspektiv och sätter fisken/ fiskevattnet före sitt eget ego.

Jag vet att jag kan sticka ut hakan ibland och tycka till vilket jag även fått höra vissa gånger. De har då framför allt handlat om moral och etik frågor kring Sportfisket eller miljöfrågor. Tyvärr finns det många fiskeprofiler som duckar i dessa frågor och menar att man inte skall ödsla tid att diskutera och argumentera på sociala medier. Bättre att alla får göra som man vill och sedan lägga energi bakom spöna. Detta är ett påstående jag inte gillar att höra. Att våga stå upp för dessa i mina ögon viktiga frågor tycker jag är viktigt. Är man dessutom känd så kan man göra än mer skillnad att utbilda morgondagens fiskare. Är man fiskekändis så har man ju valt att synas och lägger mycket tid på sociala medier. Här skulle jag vilja se ett större ansvar och intresse genom att lägga sitt ego åt sidan en stund och våga stå upp för vad man tycker och tänker om vissa saker.

Vet att tex, grabbarna i Gäddpodden fått mycket skit men de skall verkligen ha credd att de vågar stå upp för sina åsikter och att de också tar även hjälp av olika experter i deras poddcast. Sedan kan vi inte bortse från att Sportfisket inte bara är en enda grupp idag. Vissa inklusive mig själv som anser att riktat fiske med livegivare (då man aktivt söker upp fisk innan man sedan väljer ut vilken fisk man ämnar att kasta eller släppa betet på) inte hör till sportfisket överhuvudtaget medans det finns andra som verkligen brinner för detta fiskesätt. Det gör det hela svårt eller rent av omöjligt att enas. Sedan måste man ju ha respekt för vad alla tycker och tänker. Men att bara sitta tyst och säga att tekniken går framåt och alla får göra som man vill är lite enligt min mening att köra huvudet i sanden. Som att de kustnära småskaliga yrkesfiskarna skulle tycka det är okej att monstertrålarna tömmer haven och säga att det tillhör framtiden och att vi kan inte stoppa utvecklingen. Dialoger, diskussioner är idag extremt viktigt då utvecklingen går så snabbt framåt. Bara man gör det på ett sakligt och sansat sätt så är det alltid bra...

Augusti – Uppdatering av läget och lite annat...

Tyvärr så kom den tillslut. Tänker på mitt numera återkommande fiskeuppehåll mitt under sommaren. Det var absolut inget som var planerat utan blev mer frukten av flertalet faktorer som dränerade all min energi så det inte fanns något över till fisket. Men efter nu sex veckor så gjorde jag så sent som för några dagar sedan “comeback”. Fiskade då i en nya liten sjö jag länge velat kika närmare på. Blev väl ingen succé direkt men fick ändå en go känsla som säger mig att detta vatten är värda fler besökt framöver. Och då känns det som att man har lyckas fastän fisket kanske inte var någon höjdare.

Vädret har varit allt annat än bra senaste de veckorna här uppe i norr. Lågtrycken med tillhörande regn har avlöst varandra och temperaturerna har varit lägre än vad som är normalt denna tid på året. Bären har dock gillat denna sommar och är väl just det jag sysslat med mest gällande utomhusaktiviteter den senaste tiden. Nu hoppas jag dock att det blir mer fokus på fisket framöver.

Innan jag la fisket på hyllan så blev det en del abborrfiske. Jag har fått åka lite längre för att söka rätt vatten jag tror har rätt potential för att producera en drömabborre över två kilo. Jag tror mig ha funnit åtminstone ett par kandidater. Men dessa vatten är verkligen inte lättfiskade och än så länge har jag inte fått nog långa fiskar men däremot några som varit riktigt grova. Abborrar som skapar hopp och så länge hoppet lever så känns det som att allt är möjligt. Att fiska i rätt vatten är A och O om man vill lyckas få sig en drömfisk…

Men fisket är inte bara rekordfiskar för mig. En av sommarens bästa fiskar var faktiskt en abborre som raderade ut mitt och Bosses tidigare rekord från detta vatten. Absolut ingen jätteabborre om man ser nationellt eller ens i Norrbotten men i detta vatten en riktigt fin fisk. Är väl lite så jag tänker och jobbar när jag fiskar. Att man i första hand skall värdera sina fiskar utifrån förutsättningarna som finns i det vattnet man fiskar i. Med det kan en abborre som i detta fall 48 cm och 1285 gram slå högre än en klart större abborre i ett vatten där man fått flertalet större tidigare.


Vi hittade gott om större abborrar lite djupare än vanligt och de stod rätt nära botten. Vi testade lite olika metoder men det var faktiskt vertikalfiske med smala 10 cm jiggar som fungerade klart bäst. Faktiskt mina två första kilos abborrar som jag fått på just vertikalfiske vilket var extra skoj. Måtten på den största av dessa var 48 cm och 1285 gram...

Det blev en hel del reaktioner kring det förra inlägget jag skrev angående fisketurismen där jag bor. Faktiskt endast positiva kommentarer som visar på att detta inte bara är ett problem just här utan även på andra håll i vårt land. Även en tidning har hört av sig och då lät det som att en artikel i ämnet var på gång. Nu har det gått några veckor och tyvärr har jag inte hört något mera kring detta. Jag kommer dock personligen inte släppa denna sak utan kommer fortsatt att kämpa för att de som bor i vår kommun också skall få möjligheter att fiska i de vatten som finns här. Att man skall hitta rätt balans över fisketrycket och sedan öppna upp de vatten som nu stängts från allmänheten. Som jag skrivit tidigare så har jag redan fått mina fiskar här samt en massa oförglömliga minnen på köpet. Utan jag gör detta mest för den nya generationens sportfiskare som växer upp i kommunen. Att de skall få samma möjligheter som jag en gång fick.


Nu har man stängt ytterligare en väg som leder ner till ett av våra fiskevatten som blivit hårt utsatt av fisketurismen. Jag har hört mig för lite kring varför bommen kom upp just nu. Anledningen är väldigt enkel. Tidigare har trafiken varit rätt liten med en och annan båt per dag som passerat stugan som ligger vid rampen. Men nu blev det ohållbart med massor av båtar på tomten dagligen. Tråkigt men också ytterligare en frukt av fisketurismen samt ett slag i ansiktet mot lokalbefolkningen.

Det talas/ryktas dessutom om att fler stängda vägar/ båtramper är på gång i kommunen. 

Hösten närmar sig och då brukar jag också försöka göra en generell fiskeplan. Senaste åren har det varit rätt lätt då jag prioriterat gäddfisket med enstaka sidospår. I år kommer det bli knepigare. Just nu är jag inte alls riktigt säker på vad jag vill göra. En gissning är dock att det blir ett lite hopkok av diverse fisken och arter. Knappast optimalt om man vill ha snabba resultat. Det jag hoppas på är dock något helt annat. Visst stora fiskar är alltid önskvärt men det jag vill hitta nu är en slags kompassriktning som leder mig framåt i rätt riktning.


Avslutar som jag gör ibland med lite HISS och DISS...


- Hiss -

Alla duktiga fiskekreatörer - En stor eloge till er alla som delar med sig av sitt egna fiske genom lite längre och matnyttigare texter av personligt slag, fina bilder och videoklipp. Sånt känns både genuint och äkta samt ger inspiration…

Martin Falklind och hans team – Det arbete ni gör betyder otroligt mycket för oss som värnar om naturen, miljön och då speciellt livet under vattnet. Ser fram emot del 3 i fiskarnas rike...


- Diss -

Alla dessa Pro team –Med risk att jag trampar en del på tårna nu. Jag vet att det är många fiskares våta dröm att få tillhöra ett fisketeam av något slag. Tänker då att man antingen “fiskar” för ett visst redskapsmärke eller en butik. Själv tycker jag att det inte finns något tråkigare och mer ointressant som all reklam dessa medlemmar spammar ut och förpestar ens Instagramflöde.

Alla dessa beteskopior! Det är verkligen mode nu att kopiera varandras beten.

Monstertrålarna som dammsuger Östersjön på fisk – Förbjud dessa och satsa istället på mer småskaligt yrkesfiske som skapar arbetstillfällen, ger en mer levande skärgårdsmiljö och chans till färsk fisk vid hamnen för oss människor.


- Vattendelaren -

Girjasdomen, samernas rättigheter - För många en enkel fråga för mig en mer komplext fråga.

Jag anser att man måste värna om de samiska traditionerna då det är en del av vårt land. Likaså att renarna skall få vara i fred under vissa tider. Men samtidigt så bor vi i Sverige och då är det ju Staten som skall bestämma och sätta upp reglerna och inte enskilda samebyar.

Här ser jag att Sverige har ett ansvar att dels se till samernas rättigheter men även vad man som kommunmedborgare/ länsmedborgare, Svensk medborgare eller utländsk medborgare har rätt till. Här känns det som att vi har en hel del att jobba på för att få fram rättvisa och hållbara regler som framför allt främjar de som bor, lever och verkar i närområdet. Det känns orimligt som det är idag att man som EU medborgare har samma rättigheter som en svensk eller till och med en kommunmedborgare har i sina egna kommuner. Här finns det helt klart mycket att göra och då menar jag inte bara gällande samernas rättigheter. Frågan är större än bara samernas rättigheter.

Fisketurismen runt Överkalix ökar samtidigt som irritationen växer sig allt starkare

Det har nu gått ett år sedan jag skrev om den utländska fisketurismen här i Överkalix och då lovade jag att återkomma om fortsättningen. Nu är vi där... Länk till förra årets artikel finner ni HÄR.

“Vill också poängtera att detta är min sanning byggda på mina erfarenheter av närmare tjugo års fiske i de berörda vattnen. Därtill ett stort ibland på gränsen till nördigt intresse kring fiske och inte minst livet under ytan. Hur ett vattensystem ser ut och fungerar och vad det ena och det andra kan leda till m.m.”


Älven ligger spegelblank och inbjudande. Hade det varit förra sommaren så hade det kryllat av båtar men nu ser jag bara en enda fiskebåt. Inte konstigt när jag tänker efter, en älv är ett väldigt litet vattensystem med klart färre fiskar som oftast är väldigt stationära vilket betyder att de håller till på samma ställen. Detta gör vattnet extra känsligt från allt fisketryck. Under förra sommaren när vattnen tempen låg över 25 grader under flera veckor fiskades det som allra hårdast här. Under mina fåtalet gäddfiskepass här förra hösten hann jag få två skadade gäddor med avslitna gälbågar och krökt nacke. Med vetskapen om vad som hände när jag själv inte visste bättre och fiskade i 25 graders vattentemp så vill jag inte ens tänka på hur många fiskar som fick mista livet här förra sommaren. Jag pratade nyligen med en duktig gäddfiskare från orten och ställde då frågan om hur fisket i älven varit nu i sommar. Svaret var tydligt, “bedrövligt. Trodde inte det kunde bli sämre än förra sommaren men det är det.” Så anledningen till att det är färre båtar här nu mot förra sommaren är helt enkelt att fisket är för dåligt. Och det är ofta så här det fungerar i hårt ansatta fiskevatten idag där det bedrivs fisketurism, att när fisket blir nog dåligt i ett vatten så drar man vidare till nästa osv. En konsekvens då jakten på att tjäna pengar går före saker som förnuft och långsiktigt och hållbart fiske.

 Älven i maj

Nästa vatten ligger en bit nedströms älven, en sjö som fisketuristerna hittade till för ett par år sedan. Idag såg jag tre båtar ute samtidigt vilket är ungefär vad det brukar vara. Enligt en som bor vid vattnet så har fisketrycket ökat sakta men säkert men från förra sommaren så har även fisketuristerna hittat hit. Detta är ett vatten som även flertalet fiskare utanför fiskecampen upptäckt. Själv var jag med på tiden då det fiskades relativt lite här och speciellt gäddfisket då mot idag är otroligt påtaglig givetvis i negativ bemärkelse. Ett hårt fisketryck påverkar alltid fisket negativt.

Tillbaka till Överkalix och nu åker jag vidare till själva kärnan i verksamheten, Djupträsket. Klockan är runt ett tiden mitt på dagen. Jag räknar till tiotalet båtar bara vid land som tillhör fisketuristerna. Aktiviteten ute på sjön är rätt låg, skymtar totalt fyra båtar som ägnar sig åt fiske men så brukar det också vara på dagarna. Hade jag vart här på kvällen som förra sommaren hade antalet kunna vara mellan 10-20 stycken. Uppskattningsvis tillhör ca 75% av båtarna fiskecampen. Här har jag slutat fiskat för några år sedan vilket jag skrev mer om i fjolårets artikel. Hur fisket ser ut i sjön idag jämfört med för två år sedan vet jag inte men har pratat med några lokala fiskare som menar att det är svårfiskat på flera sätt och viss. Svårare att få fisk men också hopplöst då det ständigt ligger andra båtar och snurrar kring sjöns hetaste fiskeplatser. Och det är just detta som många inte förstår, att även i en tillsynes stor sjö så finner man inte fisken överallt utan den uppehåller sig på vissa ofta väldigt begränsade ytor. Förr i tiden då det bara fanns enkla ekolod så krävdes det en del kunskap att tolka loden och informationen man fick var rätt begränsad. Dagens ekolod är något helt annat, nu kan i princip en blind höna hitta sina guldkorn. Man kan även se vilka arter det är och dessutom selektera ut vilken fisk man vill fiska på.

Om vi spinner vidare på just dagens sportfiske så är det med andra ord hur lätt som helst att finna dessa små heta ytor och då säger det sig självt att det blir trångt på det bästa fiskeplatserna. Och har du då dessutom rest långt och betalat mycket pengar så är det inte konstigt att man vill nyttja tiden så bra man kan. Då struntar man också lätt i fiskets etik och moral vilket jag också själv bevittnat flertalet gånger. Man fiskar i för hög vattentemperatur, på för djupt vatten så att man riskerar att gösen och abborren får simblåsorna upptryckta ur munnen, man ligger och nöter på de grunda platserna gösen leker på och sedan vaktar sin rom så den inte blir uppäten av andra fiskar. Ytterligare en aspekt icke att förglömma med dagens moderna sportfiske är hur bra och känsliga spöna är liksom de nyare linorna. Man känner minsta lilla hugg och krokar klart mer fisk än som vad fallet tidigare om åren. Med allt detta så är det självklart att man som fiskare idag måste vara mer respektfull mot fisken fastän man gillar att fiska. Vill man idag fiska effektivt och ta upp massor av fisk så är det inte svårt för en skicklig sportfiskare. Och dessa fisketurister är oftast både duktiga och har väldigt påkostade båtar med dyra ekolod. Sedan så fiskar de väldigt mycket i tid räknat jämfört med lokala befolkningen som oftast bara är ute några timmar på sjön så det är ju klart att det får sina konsekvenser för fisken.

Vy över Djupträsket från Grelsbyberget.

 
Catch and release menar vissa är räddningen för sportfisket. De som säger så är antingen inte nog kunniga eller så försöker de skydda sig själva. Men helt klart är det en bra sak om man vill skydda bestånden av fisk men det löser absolut inte alla problem. Detta för med sig även en del negativa saker. Dels som jag redan vart inne på, skadade fiskar vilket man som fiskare verkligen inte vill se. Även fler magrare fiskar vilket också olika studier världen över kunnat uppvisa. En fisk som vart upp en eller flera gånger blir mer misstänksam, äter mindre och blir svårare att fånga. Så som många vill påstå i den debatt kring fisket häromkring “att det knappt finns några fiskar kvar är inte helt sant.” De finns men är helt enkelt svårare att fånga. Sedan är gösen med sin goda syn extra snabb att lära sig att genomskåda vad som är ett fiskedrag eller en riktig fisk.

Under kvällen åker jag vidare till Alsjärv, en mindre sjö som varit populär för många av de lokala fiskarna här omkring. Redan när jag kommer fram till den lilla rampen så hajar jag till. Jag får backa upp en bit och vända då det står flera båtvagnar och bilar på den lilla ytan man kan ha en bil på. Dessutom ligger det massa båtar utmed land. När jag synar ut över sjön så ser jag massor av båtar trängas på sjöns lite djupare ytor.

Några veckor senare ser jag på sociala medier hur det bubblar bland vissa av de som bor och fiskar runt Alsjärv och åsikterna går verkligen isär. En del menar att det är kul med att se många båtar som är ute och fiskar, att sjön lever upp och att det finns fisk så det räcker och blir över. Andra menar att nu är måttet rågat, sjön skall stängas och att man håller på att fiska bort att fisk. Själv känner jag bara en djup sorg över det som sker här och nu. Att vi skrämmer bort de som bor här och gillar att fiska medans utländska entreprenörer kommer hit och tar av våra resurser. Flertalet gånger har jag observerat att det vart proppfullt vid båtramperna vid Djupträsket, Miekojärvi (medans sjön fortfarande var öppen), och nu Alsjärv. Redan här måste vi nog stanna upp och tänka. Får vi som bor här knappt själva plats att sätta ner en båt så är vi illa ute. Skall vi verkligen offra vår kommun till en sådan verksamhet? Vad tjänar vi på det? Att bedriva en så här pass stor fisketurism i våra relativt små vatten är nog ingen vettig sak vi skall syssla med. De allra största förlorarna blir givetvis vi som bor här och lever våra liv kring dessa vattendrag.

Innan den utländska fisketurismverksamheten drog igång på allvar kom det upp en del utländska fiskare vilket jag personligen tyckte var trevligt, att de fick komma upp hit och ta del av våran underbara natur och goda fiske. Idag är den känsla borta. Nu är det endast frågan att tjäna så mycket pengar som bara är möjligt, att skörda av de tillgångar som finns medans de finns kvar eller tills man helt enkelt själv tvingats bort. Men detta fenomen med utländska fisketurismföretag som åker runt och bedriver uthyrning av stugor, båtar, guidning och andra tjänster finns på andra håll runt om i landet. Vad jag hört så finns det inget fall som varit till godo för folket som bor där. Istället har det precis som i vårt fall bara lett till osämja, dålig stämning och stängda vatten.

I förra årets artikel skrev jag om en del saker man kunde tänkas göra för att få ordning på saker och ting. Vad har då hänt sedan dess? Ja ingenting.

Jag vet inte om det beror på okunskap, ovilja, brist på intresse eller något annat. Tänker dels på våra politiker som varit knäppt tysta och passiva i frågan. Men även fiskerättsägarna eller fiskevårdsområdena. Miekojärvi valde som sagt att stänga sjön vilket är en tragiskt lösning enligt mig. Allt bråk kring Alsjärv gör ju knappast att man vill eller vågar sig dit längre. Hörde av en som tagit sin båt därifrån nu. “Det känns inte kul att vara där som det ser ut nu.” Att kommunen dessutom skyltar med fisket här uppe på ett sätt då det vävs ihop med den fina naturen och lugnet som råder här blir för tillfället näst intill patetiskt. Som det är nu är det snarare mer av ett kaos som råder.

En tid då båtarna rymdes på stranden

 
Av alla de lokala fiskare jag pratat med som är kunniga och insatta i fisket i dessa vatten så har jag inte hört något positivt. Istället har det osat mer av irritation och annat samt massa rykten om rovfiske m.m. Rykten som jag ser som just rykten fastän jag förstår att det förekommer. Av det jag själv sett så har majoriteten av fisketuristerna skött sig väldigt bra men precis som hos alla fiskare även oss som bor här så förekommer det förmodligen olagligt fiske emellanåt. Men att fisket idag påverkats det kan ingen säga nått om. De som fiskat mycket har sett följderna och vet, de som inte har gjort det gissar istället och då tenderar det oftast att bli väldigt svart eller vitt.

Jag lämnar Alsjärv och åker vidare till Miekojärv. Norrbottens största sjö som trots detta stängdes förra året. Minns när Kjell ivrigt saluförde sjön för flera år sedan för dess goda gösfiske. Tror han då ville visa upp denna sjö till alla fiskeintresserade i närområdet. Det fanns då inte en uns av egoism men bara några år senare så väljer man att stänga sjön helt från allt fiske. Detta säger en hel del om problematiken kring denna “fiskeindustri” som nu råder. Det kanske inte är någon stor sak för en kringresande fiskeintresserad turist att sjön stängs men för oss som bor här och älskar att fiska blir det givetvis ett hårt slag rakt i ansiktet.

Miekojärvi, en av de allra vackraste av våra sjöar som idag är stängd för alla förutom de som bor vid sjön.
 
Långt där ute skymtar en ensam båt, annars är det kusligt ödsligt. Det är med ett stort vemod jag lämnar sjön och beger mig hemåt. Tankarna går sedan till alla de oförglömliga minnen jag haft vid flera av dessa fiskevatten. Det känns mer som en svunnen tid långt borta från det vi ser idag. Samtidigt kan jag glädjas över den förmån jag haft att få uppleva allt detta. Sedan tar de negativa tankarna över igen då jag börjar tänka på dagens alla fiskeintresserade ungdomar i bygden som nu inte har den möjligheten som jag en gång hade...

Abborrfiske

Jakten på storabborren fortsätter men det går väl inte riktigt i den takt jag tänkt mig. Men man får vara nöjd med det man hinner och mäktar med. Kroppen har bråkat en hel del så vart omöjligt att fiska två dagar på raken utan istället har man fått fiska en dag och sen vila två. På detta har vädret inte alltid inbjudit till abborrfiske och då passar jag på att göra något annat.

Jag har betat av några nya småvatten och tror jag kan ha sprungit på ett eller möjligen två guldkorn. Givetvis har det även blivit några nitlotter samt ett vatten jag fiskade tillsammans med Mårten i som bjöd på ett helt galet mängdfiske. Men det är precis så här fiske skall vara. Man jobbar sig fram metodiskt och betar av vatten efter vatten, analyserar och avväger för att försöka få en känsla om det är värt att lägga tiden här eller leta vidare.

Att fiska från land kan vara frustrerande är en underdrift. Speciellt ett vatten jag fiskat i kändes det helt hopplöst. Var som att fiska i en skog med massor av träd i vattnet och längst med stränderna. Att försöka styra in stora abborrar mellan allt bråte kostade mig tappade beten, några större fiskar och ett knäckt spö. Trots allt helvete som detta vatten gav mig så är känslan ändå att jag måste hit igen.

Men sen springer man på motsatsen, en liten sjö med väldigt klart vatten där man kan fiska från land utan några större problem. Efter ett par småabborrar tar det stopp och nu är det frågan om en bättre fisk. När den väl ligger i håven så väcks förhoppningarna. Dess form är exakt den jag vill se fastän längden inte är riktigt är där. Men blotta tanken på en 50 centimeters i denna kroppsform får mig att börja drömma. Hit skall jag definitivt komma tillbaka…

                                     
Inte ens 40 cm och ändå inte långt ifrån ett kilo skvallrar en hel del om potentialen i detta lilla vatten. Men för att abborrarna skall bli riktigt tunga så måste det ju även till en bra längd. Frågan är om det finns så långa abborrar här? 

Här var det allt annat än gästvänligt. Men gott om abborrar i spannet 4-7 hekto. Frågan är bara om det finns en och annan större än så där? Svårt att säga men vill inte avfärda detta lilla vatten ännu i alla fall.

Riktigt små tjärnar är intressanta fastän det känns som att man misslyckas 99 av 100 gånger. Men träffar man rätt kan man bli rikligt belönad. Sådana här vatten kan i sällsynta fall skapa enorma abborrar i kortare perioder mellan varven. Men att träffa rätt är verkligen lättare sagt än gjort. Jag har provat ett par små tjärnar var av en med mycket mört och småabborrar i som kändes helt rätt. Efter ett tag lyckades jag hitta några abborrar som var nog stora att hugga. Men de var inte alls de fiskarna jag hade hoppas på. Så bara att leta vidare, skam den som ger sig...

Ibland kan ett misslyckande leda till en succé något som jag och Mårten fick erfara här om veckan. Efter två timmar utan en enda fisk så gav vi upp och bytte vatten. Vi hade en plan B men den kändes inte rätt utifrån de rådande förhållandena. Då fick vi komma fram till en plan C. Valet hamnade på en för oss helt okänd sjö. Att det fanns abborre här fick vi snabbt kvitto på. Det visade sig finnas mängder med abborrar runt två till tre hekto vilket fick oss att bli lite skeptiska. De var även rätt magra.

Men så mitt i allt står vi och drillar var sin bättre abborre på närmare åtta hekto och nu vände vinden kan man lugnt säga. För nu brakar det loss med mängder av större abborrar runt båten som kastar sig över våra beten. Efter ett tag blåser det in en regnskur som får oss att åka till land och söka skydd.


Här Mårten med dagens största abborre på 45 cm och 1250 gram som högg mitt under det galna racet med fiskar runt kilot i vart och vartannat kast. 

Efter lite vila och matrast är vi åter ute på vattnet. Vinden mojnar och plötsligt är det ytjakt av stora abborrar. Kvällsfisket bjuder på mängder av abborrar men nu är det av blandad storlek. Men då och då smäller det på någon bättre abborre och de största får vi faktiskt på ytbeten. Ingen kilos men några strax därunder. Ruskigt kul och adrenalin framkallande fiske! Så till den grad att Mårten får sätta sig och pusta ut sig efter att två stycken kilos abborrar följt betet utan att hugga.

Vi blir även störda av några gäddor mellan varven. Inga smågäddor direkt utan fiskar på över metern och mellan 6-7 kilo. Två av dessa hugger på de abborrar vi vevar in och av någon oförklarlig anledning så lyckas vi få upp bägge. Länge sedan man fått dra upp så många fiskar och då flera riktigt fina fiskar så helt klart en dag som jag uppskattade och tror även Mårten gjorde det.

Sommarn är långt ifrån över och denna sommar skall jag försöka undvika mina senaste års misstag att ta ett två månaders långt fiskeuppehåll. Tanken är att fiska ett eller två pass i veckan under hela sommaren. När inte kroppen tillåter mera än så känns det som en hållbar lösning som ger en lite fiskeglädje..

Harren – En underskattad sportfisk som jag vill slå ett slag för...

Nu under sommaren finns möjligheter till ett riktigt bra harrfiske här uppe i norr. Harren är i mina ögon en fisk som man lätt glömmer bort, en fisk som hamnar i skymundan av våra andra laxfiskar. Eller till med hånad och kallad för ”fjällmört”. För att visa den glädje harren skänkt mig genom åren så tänkte jag här skriva ett inlägg som bara handlar om denna fisk.

Vad har då harren haft för betydelse för mitt fiske? Harren är den art jämte med abborren som fick mitt fiskeintresse att födas på allvar. En bit ifrån där jag växte upp finns en mindre harrbäck där jag genom åren har lagt ner åtskilliga timmar. Det är nästan kusligt hur väl jag minns de första gångerna man besökte denna bäck. Myggens surrande, doften av myggservetter, de höga granarna, de vakande harrarna och den spänning som hela tiden låg i luften. Det var min far som tog mig hit och introducerade mig i bäckmetets ädla konst. Efter den dagen har jag besökt bäcken otaliga gånger och ibland har metspöet ersatts av ett flugspö eller ett ultralätt haspelspö. Numera lever minnena kvar men det händer faktiskt att jag besöker bäcken ibland för att se om harrarna finns kvar.

 

Min harrbäck från barndomen väcker alltid goda minnen. Skrivit en novell om denna bäck och hur den har förändrats under årens lopp. Finns att läsa HÄR för de som är intresserade...

Ett annat tidigt fiskeminne var då jag fick följa min far och hans två kompisar för att pimpla harr. Vi vandrade genom tät skog under natten, slog upp tältet och somnade därefter som klubbande sälar. Dagen efter sken solen från en klarblå himmel och vi kunde sitta där ute på den tunna isen i t-shirt och dra upp storharrar. Några år efter denna fisketripp började jag och några av mina kompisar att flugfiska allt mera. Vårt favoritställe blev Kaitumälven och de fiskrika Tjirtjam strömmarna. En otroligt vacker plats som vi besökte under flera år.

Tjirtjam strömmarna är väl värda ett besök både för sitt goda harrfiske och den enormt vackra omgivningen. Det blev några svängar hit under några år tillsammans med Fredrik, Mattias och Mikael. Många goda minnen från denna tid som finns att läsa HÄR för den som vill...

Harren är väldigt tacksam som sportfisk. Man hittar den i såväl småbäckar, älvar, tjärnar, större sjöar samt ute i skärgården. Den går att fiska efter under så gott som hela året med diverse olika sportfiskemetoder. Själv har jag fiskat harr i samtliga nämnda miljöer och med olika metoder. Här nedan listar jag de roligaste metoderna, ger lite matnyttiga tips samt annat som kan vara värt att tänka på.


Flugfiske efter harr i strömmande vatten – Utan tvekan den i mina ögon trevligaste fiskemetoden. Harren visar sig gärna genom att den går upp till ytan för att ta en insekt. Detta gör den till en extra tacksam och rolig fisk då man har möjlighet att ta den på torrfluga. Kring midsommar och veckorna efter brukar de första stora insektskläckningarna komma igång och då kan man uppleva i mitt tycke det allra roligaste torrflugfisket. På sensommaren kan den ökande vattentemperaturen kombinerat med lågvatten ibland göra fisket lite svårare. Stora kläckningar av knott kan också göra harrarna väldigt selektiva och svårflörtade. Hösten är oftast en riktigt bra tid för detta fiske, framför allt från slutet av augusti och en bra bit in i september.

Jag fiskar helst med torrfluga som sagt. En fluga som syns bra och kan vara effektiv är Muddler minnow men gillar även s.k. flugor som hänger vid ytan som tex. Klinkhammer och andra liknande flugor. Andra personliga favoriter är E:12, Red tag, supperpuppa och guldribbat haröra.


Fiske med lättare haspelutrustning – I mindre bäckar och sjöar där det inte är alltför snårigt kommer detta fiske till sin bästa rätt. Svåraste tiden att ta harren på spinn är oftast då det finns väldigt gott om insekter och om det är riktigt varmt i vattnet mitt i sommaren. Jag tycker att hösten är en bra tid, speciellt senhösten när insektslivet är sparsamt kan en spinnare eller ett litet skeddrag vara riktigt giftigt. Rätt ofta har jag märkt att när flugfisket är trögt funkar spinnfisket desto bättre och likaså tvärtom. Spinnare är go to betet nummer ett skulle jag säga. Men även små vobblers kan var riktigt heta liksom jerkbait och skeddrag. Men jag tror det finns ytterligare en metod som i vissa fall kan vara dödligt effektivt, tänker fiske med mindre flytande s.k. nedjiggar som imiterar insekter, maskar eller små kräftor som studsar längst botten.

Spinnare är enligt mig det säkraste spinnbetet för att locka harren till hugg. Här några av mina favoriter. Från vänster. Lotto, Vibrax minnow spoon, Vibrax, King, Vipp, Mira och sen något som visat sig fungerat riktigt bra både för harr och öring. En liten shad jigg som pimpar till med en liten spinnarsked.

Finess fiske med lätta grejor och mjuka beten som imiterar maskar, insektslarver och fiskeyngel tror jag rätt utfört kan vara grymt hett för harr. Har ännu inte provat detta själv men finns finns många metoder man kan prova som Ned fiske, Free rigg, Drop shot, Neko rig m.m.

Små vobbler och skeddrag kan ibland vara riktigt bra harrbeten. Från vänster. Mieko Pesa, Wiblure, Rapala original (sjunkande), Rapala original (flytande), Jazze draget (hemmagjort av min far), Toby samt Salar.

Pimpelfiske – Harren reagerar som de flesta andra fiskarna positivt när solljuset ökar framåt vårkanten. En bra tid brukar därför vara från slutet av mars till dess att isarna släpper taget. I början av vintern när isarna inte hunnit bli allt för tjocka och snön inte hunnit lägga sig kan också fisket var bra. Ute i skärgården bör man hålla koll på vattennivån. Stigande vattennivå är helt klart en fördel vilket brukar inträffa i samband med lågtryck och sydliga vindar. Harren står ofta på riktigt grunt vatten under vinterhalvåret. Grunda vikar, utanför in och utlopp och grynnor är intressanta ställen denna tid på året. Harren är i regel rätt svårflörtad och då krävs ofta en lättare utrustning och finlir för att lyckas.


Mete – En metod som är ifrågasatt av vissa, förbjuden i många vatten men enligt min mening en trevlig och spännande metod rätt utförd i rätta vatten. Med ett lättare matchspö (ca 13 fot), ett känsligt flöte samt en liten krok så blir risken för skador faktiskt inte mycket större än vid flugfiske med sjunkande, förtyngda flugor. Även med ett känsligt långt spö, liten krok kan man i regel undvika att kroka fisken djupt. Däremot motsätter jag mig till all typ av bottenmete i strömmande vatten vilket ger allt för djupa krokningar. Det är således skillnad på vilken typ av mete man bedriver vilket tyvärr inte alla sportfiskare tycks ha koll på.


Slutligen lite annat att tänka på!
Ta inte upp mer fisk än du behöver. Harren är godast att äta färsk och bör ätas på plats.

Undvik att fiska harren på senvåren före leken då den kan samlas i större mängder.

Allt sportfiske idag går ut på att göra så pass liten skada och åverkan på naturen och vatten som möjligt. Tänk därför på hur harrbeståndet ser ut i det vatten du fiskar i. Strömmande vatten är oftare känsligare när det gäller fisketryck än sjöar och liknande. Försök att kroka av harren i vattnet eller i andra hand håven. Harren är känslig av höga vattentemperaturer, speciellt i stillaståendevatten tar den lätt stryk. Viktigt att hantera den skonsamt och inte heller dra ut på drillningen.

Storgädda med bitter eftersmak

Egentligen hade jag tänkt bort gäddfisket helt och hållet nu under sommaren. Men ibland får man en känsla att nu är det läge så gjorde ett undantag. Fast hade jag veta hur kvällen slutade skulle jag ha avstått fisket helt och hållet.

Inleder med att fiska med jerkbait och efter ett tag tar det tvärstopp under några sekunder. Hinner fundera om det är botten men känner strax därefter att det rör på sig och i samma sekund släpper fisken. Tiden springer vidare och jag hinner nog beta av en stor del beten innan jag tar fram en av de nya Savage gear line-thru sikar som jag köpt inför året. Det tar inte många kast förrän det hugger!

Detta blir inledningen av den mest galna gäddfighten jag någonsin upplevt. Fisken är helt tokig och gör bland annat två rejäla luftsprång då hela gäddan är en bra bit ovan ytan. Försöker få den att gå närmare botten så den lugnar ner sig men istället gör den ett par rejäla rusningar upp mot ytan. När den väl kommer in till land är den helt utslagen.

Jag ser att den blöder en del samt har svalt hela betet djupt. Lyckas klippa och få ut krokarna och stoppa blödningen men ser att gäddan redan börjat blekna i sin färg. Fastän jag gör allt i min makt för att få den piggare så lyckas jag inte få den att komma tillbaka. Jag stannar på platsen i två timmar men inser tillslut att gäddan inte kommer att överleva. Valet blir att avliva fisken så den slipper plågas mera. En av mina tyngsta stunder jag varit med om inom fisket. Men samtidigt något som kan hända så länge man är dum nog med att hålla på med detta. 

Just sådana här saker kan hända alla men tror många inte vill tala om det. Kanske delvis för rädsla över vad folk skall tycka och säga eller en slags skam över att man inte lyckades med sitt Catch and release fiske. Skall sägas att detta händer väldigt sällan om man är duktig på att hantera fisken på rätt sätt samt fiskar när det inte är för varmt i vattnet. Eftersom det är värmebölja nu i södra Sverige så kan jag tillägga att där jag fiskade låg vattentempen på max 16 grader. Då jag valt en linje att skriva om mitt fiske på ett ärligt sätt utan filter eller vinkling så känns det naturligt att jag skriver om en sådan här sak också. En av fiskets baksidor som många ogärna vill prata om.

                 
En kanonfisk som jag träffat på tidigare. Dock inte alls så där smällfet likt förra året. Men grovheten går det inte att ta miste om. Måtten denna gång var följande: 13,3 kilo och 122 centimeter.

Blev som sagt inte den kväll jag hade hoppats på. Visst man är nöjd att ens teorier stämde och att jag lyckades få mig en finare sommargädda. Men absolut inte på detta sätt. Så känner ingen som helst glädje och förmodligen inte det jag behövde för att få en nytändning gällande gäddfisket. Hoppas bara att jag kan skaka av mig detta så kanske jag är på banan igen till hösten...

Riktigt fin gös tagen på vertikalfiske!

Jag fortsätter att variera mitt fiske rätt friskt. Denna gång var det dags för lite gösfiske tillsammans med min vapendragare Bosse. Känslan inför dagen var att gösen nu kunde ha börjat komma tillbaka ut på djupet efter dess lek men vi kunde lika gärna vara några dagar för tidigt. Vi vertikalfiskade och då är det alltid frågan om traditionellt fiske och inte så att vi åker runt och släpper på enskilda fiskar.

Ekolodet visar att betesfisken inte riktigt hunnit ut på djupet i den omfattning som vi hoppas på. Det ser rätt sterilt ut på lodet men vi ser några enstaka ekon närmare botten som skulle kunna vara gös. Vi beslutar för att testa och det tar inte länge förrän jag och Bosse bränner var sitt hugg. Sedan tar det en bra stund innan Bosse drar tre mindre gösar på raken. Nu vet vi att de finns där.

Tyvärr hade jag slarvat och inte gjort i ordning tillräckligt med jiggskallar med stinger så jag får sitta en stund och fixa detta. Ny jigg på kroken och direkt när jag sänker jag ner min Skippy fish mot botten hugger det. Först så känns det inte så märkvärdigt men fisken stånkar ändå på rätt bra där nere. Känslan är gös hela tiden men man har ju blivit lurad förr så väntar bara på den där långa rusningen som gör en besviken. Men den kommer inte så spänningen stiger. Det kanske inte är en gädda ändå.

Vi får en snabb skymt av fisken när den senare styr kosan i riktning under båten. Fan en gädda hinner jag först tänka, den ser helt enkelt för stor ut. När vi ser den nästa gång så inser vi ju båda vad det är, en gös och den är riktigt fin. Bosse håvar den på första försöket och vi kan pusta ut.

                    
                     
En riktigt fin gös som verkligen inte växer på träd här uppe i Norrbotten. Inser att det skulle kunna vara ett nytt rekord i detta vatten och tillika största gösen jag någonsin fått på vertikalfiske. Vi väger den till 5520 gram. Sedan tar vi längden när den ligger i håven i vattnet så kanske inte helt exakt men får den till 81 centimeter.

Efter denna fisk får jag lite av den där känslan att man bara vill ta det lugnt ett tag och smälta det vi upplevde alldeles nyss. Fortsättningen av dagen bjuder på några gösar till, dock mest smått med nån lite bättre runt två kilo.

Att jag skulle få en sådan här fin gös idag var rätt oväntat. Nu för tiden blir det inte så mycket gösfiske och då är inte heller kraven och förväntningarna lika stora. Känslan är också att det idag kommer upp klart färre gösar från fem kilo och uppåt än det gjorde förr om åren här uppe. Så med andra ord så måste man vara ödmjuk och nöjd när man får se sådana här fiskar.

Bäckröding

Bäckrödingen är en av få arter jag faktiskt aldrig fiskat efter tidigare. Förmodligen mest för att den inte blir så stor samt att det saknas kända vatten nära mig där den skall finnas. Däremot är jag nyfiken och intresserad kring den fisken som art vilket jag ofta blir av alla olika fiskar fastän jag inte fiskar så ofta efter dom. Så jag skulle nog säga att jag har rätt bra koll på vilka vatten de finns i här i Norrbotten samt vart man kan tänkas leta dom.

Det är framförallt i mindre bäckar i anknytning till småvatten där man tidigare satt ut olika typer av laxfiskar man skall leta. Förr i tiden så rotenonbehandlade man ju massvis med småvatten i syfte om att alla fiskar skulle dö. Ibland fungerade detta men ofta fick man inte död på all fisk så att vissa arter kom tillbaka. Själv har jag nosat upp två sådana vatten i mitt närområde som jag ville kolla upp lite närmare.

Bägge är två mindre sjöar eller större tjärnar som är grunda och rätt karga till sin natur. Även rätt klart vatten. Att det fanns fisk i bägge märkte jag på en gång. Arterna som fanns där nu eller som jag fick var gädda och mört. En kombination som inte verkar göda varandra speciellt bra. Magra gäddor i bägge vattnen medans mörtarna i det ena var små och talrika. I det andra vattnet såg man däremot flertalet lite större mörtar simma omkring. Kanske just därför gäddorna också var lite större här. Fick en på dryga fem kilo som störst. En mager fisk på närmare en meter.

Vad jag hört om den ena sjön var att det en gång i tiden fanns riktigt stora abborrar där. Men av allt att döma så verkar abborrarna nu vara borta. Jag misstänker att det även i den andra sjön fanns abborrar men att de också dog ut efter rotenonbehandlingen av sjön. Så kanske abborrarna är extra känsliga av detta gift? Då jag inte visste något om dessa små sjöar så hade man ju en tanke att det kanske skulle finns bäckröding där. Men det fanns inget som tydde på detta. Tror inte heller att bäckrödingarna skulle ha någon chans att konkurrera med mängden av alla mörtar och gäddor.

Däremot i bäckarna fanns det ju en chans att dom flytt ut till och etablerat ett bestånd i.

Detta kollade vi givetvis upp också. Fastän bäcken påminde mer om ett större dike som man på vissa håll lätt klev över utan att ens behöva hoppa så lyckades vi till sist få en bäckröding.

Min första bäckröding fångad i en bäck som mer påminde om ett dike. Egentligen otroligt att det ens finns fisk här.  

Efter detta åkte vi efter en annan skogsväg så vi kom längre ner efter samma bäck. Här hade diket förvandlas till en liten bäck.

På vägen tillbaka fann vi en annan bäck som inte ens hade ett namn på kartan. Inte kunde det väl finnas fisk här tänkte vi. Men tog inte lång stund innan vi fick beviset.


 I denna bäck var bäckrödingarna lite mörkare i färgteckningen. Denna var också klart grövre än fiskarna vi fick i den andra bäcken.

Bäckrödingen är förmodligen inte den mest spektakulära och roligaste sportfisken men däremot är den synnerligen intressant som art betraktat. Att den kan bilda bestånd i så små vatten är rätt häftigt. Tanken är att fortsätta utforska dessa småbäckar längre ner för att se hur bestånden ser ut. Förhoppningen är ju att de både växer i storlek och antal desto större bäckarna blir.


FAKTA BÄCKRÖDING

Bäckrödingen är en rätt glupsk rovfisk från östra Nordamerika. Den introducerades till Sverige i slutet av 1800-talet. Den blir oftast 35-45 centimeter lång och väger upp mot 1 kilo. Men i småbäckar oftast klart mindre. Men kan även lokalt bli klart större än så. Svenska rekordet ligger idag på 2,6 kilo. Tillväxten styrs ofta hur bra födotillgången är, storleken på vattnet samt konkurrens från andra fiskar.
De största bäckrödingarna påträffas oftast tjärnar med extrem tillgång till föda eller i anslutning till någon fiskodling.

Bäckrödingen räknas som en invasiv art som man ofta planterade ut i småvatten runt om i landet från sextiotalet och några decennium framåt. Det visade sig att arten trivdes så pass bra i flera vattendrag, speciellt små bäckar att den bildade livskraftiga bestånd och i vissa fall konkurrerade ut andra arter. I Norrbotten finns bäckrödingen i flertalet bäckar och mindre åar samt även i enstaka små tjärnar i anslutning till bäckarna.

Just i riktigt små vattendrag tycks bäckrödingen ha största konkurrensfördelen mot andra arter.
Ofta är det öringen den konkurrerar med och blir vattendragen istället lite större så ökar fördelen för öringen. I vissa vattendrag kan till och med öringen och bäckrödingen bilda starka bestånd tillsammans.