söndag 28 november 2021

4 h. Isborren

* 4. Utrustningen *

Motordriven, borra för hand eller eldriven?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv mest gjort borrar för hand. Under senare år har en tredje variant dykt upp, nämligen eldrivna isborrar. Alla alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle eller batteri. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven/eldriven isborr går å andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar. Jag skulle säga att valet handlar mycket om hur tjocka isarna är, hur mycket pengar man vill lägga på en isborr samt i vilken fysisk form man är i. Är man lite lat av naturen så kan jag också tänka mig att man helst skippar handborren.

När jag började med ismete spelade jag fotboll och var rätt vältränad. Att borra 10-15 hål med en 200 mm handborr var ingen större grej för mig, detta trotts att jag bor långt upp i landet där vi har tjocka isar. Visst det tog lite längre tid men samtidigt fick man lite träning på köpet. Med åren har min fysiska status blivit successivt sämre då jag har fått problem med nacke och axlar så då var det naturligt att titta på nya alternativ. Flera av mina kompisar använder motorborr. Visst du tjänar tid fast samtidigt är den tung, klumpig, låter illa och har ett vridmoment som gör att det efter några håll känns lika mycket i nacke/axlar som om jag hade använt en handborr. Valet blev istället en eldriven isborr och jag kan säga att det var nog ett av de bästa inköp jag gjort när det gäller fiskegrejor. Mer om denna borr (ION eldrivna isborr 200 mm) samt annat kring eldrivna isborrar finns att läsa längre ner i kapitlet.

Hur tjock diameter bör borren ha?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är förmodligen vilken diameter isborren bör ha. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Själv har jag alltid haft 200 mm och skall jag vara ärlig så finns det gånger då jag gärna hade velat att hålet skulle ha varit större. De flesta av mina största gäddor har jag givetvis fått när jag fiskat själv och vid några tillfällen har jag fått ligga på isen och lirka bra länge innan man fått upp gäddan i hålet. Ett 200 mm hål räcker nog för alla gäddor, svårigheten är däremot att få gäddan i rätt läge och ju större gäddan blir desto svårare blir detta. Men främsta problemet är när isen blir riktigt tjock, då blir det extra knivigt att få gäddan i rätt läge så att säga.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm samt ION eldrivna isborr 200 mm

För ett antal år sedan skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag hade använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin.

Det skall tilläggas att detta är min enda och första isborr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem. Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden.

Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant. Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.


+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.


- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.


lazer_thumb[1]motorisborr-lazer
Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.
Den finner du HÄR.

Eldrivna isborrar

Det senaste alternativet ute på marknaden är de eldrivna isborrarna. Har man inte tidigare borrat med en eldriven isborr så lär det första intrycket bli en angenäm upplevelse. Tänkt en isborr som i princip helt ljudlöst skär genom isen i jämn takt. Långt ifrån de bensindrivna isborrarnas oljud, bensinlukt och lite ryckiga gång. I mitt fall gick jag från handborren och där blev skillnaden påtaglig på två sätt. Dels den fysiska biten, att handborra med en 200 mm isborr i tjocka isar känns efter ett tag. Sedan tidsmässigt. Man spar en massa tid och en ökad fisketid betyder ju i förlängningen fler fångade fiskar. Man kan säkert se fördelar och nackdelar i alla de tre varianterna. Men skulle jag måsta välja en endaste isborr så hade jag utan tvekan valt en eldriven!

Eldrivna isborrar har funnits ett bra tag men runt 2013-2014 så började BIOS att importera en grön isborr från Kina som gick under namnet ION. Många butiker sålde den runt om i landet och den blev snabbt populär. Sista åren jag såg dessa säljas i Sverige var 2019 och troligen pga. ändrade import regler från Kina så har man slutat att ta in fler ION borrar.

Istället har det sedan några år tillbaka kommit ett nytt alternativ STRIKEMASTER. En Skillnad mot ION är att det finns en modell med 250 mm spiral. Enligt de rapporter jag fått av flertalet andra så verkar detta vara en riktigt bra borr. Förmodligen den bästa eldrivna isborren man kan hitta

Så här ser den ut Mora Ice Strikemaster. Läs mer om den här.

Bor man söder om Dalälven och fiskar på tunnare isar runt 10-30 cm kan möjligen en spiral kopplat till en skruvdragare vara ett alternativ. Men på tjockare isar och dåliga förhållanden så är risken stor att man sliter ut många, många skruvdragare med tiden. Krävs en hel del kraft att borra med 200-250 mm spiral i tjocka stöpisar.

Test av ION ISBORR 200 mm

Nu har det gått snart sex år sedan jag skaffade mig min första eldrivna isborr. Det självklara valet var en borr som importerades från Kina under namnet ION. Efter sex säsonger och borrande under olika förutsättningar så känns det som att jag nu kan skriva en rättvis recension. När den inte längre finns tillgänglig på den svenska marknaden så funderade jag om det är någon ide att överhuvudtaget att göra en recension. Kom dock fram till att det inte skadar, dels framgår fördelar och nackdelar gentemot andra borrar och så kan det vara intressant i jämförelse med andra eldrivna isborrar.

+ Inga avgaser, bensinlukt eller bensindunk att släpa på.

+ Jämn tyst, stabil gång.

+ Ergonomisk handtag (trevlig att borra med)

+ Pålitlig till 100% (motorn har aldrig strulat för mig)

+ Batterierna tål många laddningar och laddaren funkar klockrent.



- Borrskären svindyra (ca 800 kr) och dessutom av dålig kvalité. Flera har spruckit eller gått av.

- Borrskären blir lätt ovassa om det är sand eller andra småpartiklar i isen.

- Fiske i minusgrader gör att batteriet laddas ut betydligt snabbare.

- Skruven som håller fast spiralen från motorn gick av efter 5 år (rostade sönder).

Jag köpte mig ett extra batteri i fall det ena skulle ta slut. Jag har behövt byta batteri en gång under samma fisketur. Då var det vatten i isen samt att borrskären var lite slöa. Jag brukar fiska två pass med samma batteri innan jag laddar det igen. Det blir runt 20 borrade hål och då är isarna ofta 50 cm eller mera. Uppskattar att man i fina tjärnisar runt 50-60 cm kan borra minst 40 hål. Däremot om isen är tjock och vatten i isen upplever jag att borren får jobba rätt hårt och då tar den betydligt mer batteri. Är dessutom skären lite slöa så tömmer man ett batteri snabbt.

Nu fiskar jag sällan i minusgrader men gjorde ett medvetet test en morgon då det var -20 grader. Det tog inte lång tid innan batteriet tömdes. Kylan är definitivt en av de eldrivnas isborrarnas största fienden. Ett tips är att förvara batteriet varmt och sedan koppla på det just innan du borrar dina hål.

Sammantaget är jag jäkligt nöjd med denna borr. Den har varit pålitlig och aldrig strulat. Sedan är den riktigt skön att borra med. Då jag har problem med min rygg och nacke/ axlar så blev det en otrolig skillnad jämfört med att borra med handjagare eller bensindriven borr. Det som stört mig mest är skären. Dessa blir lätt blir ovassa och flera har även pajat. De är dessutom ruskigt dyra och svåra att få tag på. Visst jag har fiskat rätt många pass sedan jag köpte isborren men blev lite snopen när skruven gick av. Tur i oturen hade jag då spiralen föll av på isen och inte i hålet. Såg sedan att den helt enkelt hade rostat sönder. Man kan tycka att det borde suttit rostfria skruvar och gäng
or. Jag har nu fixat detta med en lösning som jag hoppas skall fungera.

måndag 8 november 2021

Man ser en allt tydligare uppdelning bland gäddfiskare i Sverige


MOTPOLERNA SOM MÖTS UTE PÅ SJÖN
Löven som nyligen börjat skifta färger lyser starka i solskenet. Frosten glänser i gräset, ytterligare ett tecken på att hösten är här. Detta är en högtid varje inbiten gäddfiskare inte vill missa. Urban är i full gång med att packa in sina spön och annan utrustning i sin lilla båt. I dag skall det flötestrolla och förutsättningarna känns riktigt bra.

Samtidigt i andra ändan av sjön vid den stora rampen hörs toner från en brummande v8 motor. Det är ett minst sagt mäktigt ekipage som nu skall sjösättas. Ut från bilen skuttar två yngre män iklädda i färgglada jackor med reklamloggor som matchar båten och bilen perfekt. Snabbt sjösätts båten och försvinner ut på sjön.

Urban har just fått ut sina tre spön och ror nu fram längst en het djupbrant där han fått flertalet stora gäddor förr. Han närmar sig nu en udde och det är just där de största fiskarna brukar stå. Plötsligt uppenbarar sig en farkost i hög hastighet som parkerar sig just utanför udden, mitt i det hetaste området. Snopet får Urban sno om och ändra sin tilltänkta kurs. Svallvågorna från den andra båten gör så att det skvätter in lite vatten i den lilla båten.

På väg ifrån “rymdskeppet” kan Urban inte låta bli att snegla på vad killarna håller på med. Det kastas för fullt och det pratas högt om fiskar de ser på sina skärmar. En stund senare åker en håv fram och strax därefter hörs ett segervrål och någon ropar - En meters fisk. - Nä men lätt en 90, kanske 95:a svarar den andre. Ord som för Urban känns lika främmande som de stora dubbla skärmarna, motorerna och alla andra attiraljer som finns på deras farkost. Och vad är det för långsmal plåtbit som de far runt med som ger solkatter rakt i ansiktet?

Dagen flyter på och fisket är lite små segt men skam den som ger sig. I skymningen dyker ett av flötena och en stund senare ligger en majestätisk gädda i håven. Fisken vägs först och när vågen kommer upp i tvåsiffriga siffror så bestämmer sig Urban för att mäta den också. Kan ju trots allt vara lite kul att se hur lång den är funderar Urban. Den andra båten synts inte till längre, den befinner sig nu i en annan sjö.


BAKGRUND TILL DETTA INLÄGG
Denna berättelse visar lite på motpolerna inom gäddfisket. Hade detta varit för tiotalet år sedan hade detta inlägg inte kunnat skrivas. Utvecklingen eller kanske mer passande förändringen inom gäddfisket går nu i rasande fart. Ta bara exempel som tävlingsfisket eller de stora dyra anpassade fiskebåtar med moderna ekolod som förändrat vårt sätt att fiska på. Antalet gäddfiskare har mångdubblas och fisketrycket blir då givetvis högre. Samtidigt i vissa vatten som tex ostkusten har gäddfisket radikalt försämrats genom överfiskning och annan obalans i ekosystemet som vi människor orsakat. Mycket av gäddfisket handlar idag om moral, om vad som är rätt eller fel. För tio år sedan var det ingen som höjde på ögonbrynen om man fiskade med “live bait”. Idag vågar man knappt skriva ordet så haglar kommentarerna. Många tar friheten att skriva vad som är rätt eller inte rätt. Att en fångad gädda på en viss metod är bättre än någon annan eller så blir man halshuggen om man fiskar i minusgrader eller i för varmt vatten.

Själv försöker jag strunta i hur man väljer att fiska så länge det inte påverkar gäddfisket allt för negativt. Just detta kan vara svårt när man då måste sätta nån viss gräns på vad som är okej och inte okej. Här sätter vi olika gränser vilket skapar krockar gäddfiskare emellan. Jag tycker dock det är viktigt och intressant att våga ta upp sådana här saker. Ett exempel är när jag i somras postade mitt inlägg om “lämpligheten att fiska i för varmt vatten” rakt in i getingboet SVENSKA GÄDDFISKARE. Väl medveten var jag att det skulle komma reaktioner och det gjorde det. Kanske inte så mycket som jag trodde. Men visst var det någon som reagerade Tex nån som menade att “ytterligare” en lekman som tycker till i ämnet osv. Och det är väl just det som jag inte gillar när folk nedvärderar någon som tycker till på ett konstruktivt och sakligt sätt bestående av deras egna erfarenheter. Bemödar sig någon att skriva ett långt inlägg om vad de kommit fram i sitt fiske så blir i alla fall jag intresserad. Med detta sagt så behöver man ändå inte hålla med om allt andra skriver men att just dela med sig av varandras erfarenheter och ge råd ja det ger ju i förlängningen mera kunskap. Just diskussionen om gäddfiske i för varmt vatten var rätt intressant där en del efterfrågade om vad forskningen säger och efterlyste studier i ämnet. Visst sånt hade varit det bästa och mest intressanta men varför skall det vara så svårt att ta input från alla dom som faktiskt fiskat gädda i årtal året om? Istället sätter man skygglappar för ögonen och fiskar på tills forskningen säger att det är fel. Skall jag vara ärlig så tror jag många som skriver negativt, nedvärderande och klagar ute på nätet är dom som inte vill eller tar sig tid att läsa längre artiklar eller inlägg eller vill ta råd från andra. Istället letar man fel och tar chansen att hugga till de som har en avvikande åsikt än en själv.

Tyvärr känns det som att majoriteten av alla erfarna och duktiga gäddfiskare flytt SVENSKA GÄDDFISKARE och liknande grupper. Detta är riktigt beklagligt men jag förstår samtidigt alla dom som slutat posta inlägg där. Men dom saknas, att sprida kunskap och erfarenheter är så viktigt. Själv håller jag mig oftast borta men ibland när jag känner att jag har något viktigt att komma med så kan jag inte låta bli.

Här nedan har jag generaliserat något och delat upp gäddfiskarna i tre olika kategorier. Jag kan inte låta bli att tänka på vart jag själv passar in. I mångt och mycket ser jag mig som den Traditionella gäddfiskaren men även att en del av mig är inne och nosar i den Moderna gäddfiskaren. Här fastnar jag emellertid och ställer mig ofta frågande över saker och ting. Vad vill jag med mitt fiske och vad är det som driver mig framåt? Just här tror jag många gäddfiskare glider i sär. För mig känns det inte alls lockande att fiska på enskilda fiskar stirrandes på ett ekolod eller köpa mig en amerikansk bassbåt. Tanken att se mig själv i en sån båt ute på en stor gäddfisketävling eller filminspelning med en färgsprakande cykel tröja på mig känns lika främmande som att kliva in på en nattklubb på Stureplan. Jag dras mer och mer till det enkla fisket (om man nu kan kalla det enkelt ) och ser det som en större utmaning att lyckas här. Visst jag använder ekolod ibland men till det gäddfiske som jag tycker är roligast så ingår inte ekolodet i arsenalen. Men samtidigt respekterar jag de som brinner för annat. Jag tror att man inte skall lägga för mycket tid och energi på vad andra gör utan istället fokusera på sitt egna fiske. Däremot tycker jag det är intressant att se hur olika vi gäddfiskare kan vara men ändå brinna för samma sak.

Under förra hösten fiskade jag mest från land samt några pass från en enkel liten plasteka. Jag har gått mer och mer tillbaka till det enkla fisket under de senaste åren och försökt anpassa det till att fånga stora gäddor. Visst blev rätt mycket "fysiskt hårt" slit, samt tidslukande förflyttningar mellan fiskeplatserna. Men det var precis det jag sökte efter i min fiskeupplevelse. Äventyret i sig och komma nära inpå naturen. Sen att gäddfisket gick så bra som det gjorde bevisar att det går att lyckas med enkla medel om planering och förberedelserna är rätt.

När vi slutligen kommer till den trendiga gäddfiskaren känner jag mig som en främling, så långt borta från verkligheten man kan komma. Samtidigt hade jag idag varit ung så hade jag förmodligen lätt halkat in här så det gäller ha förståelse och respekt för dom som sitter fast här. Och vad är mer rätt att vara en finnig tonåring med en naiv tro att fisket hela tiden är bättre på andra sidan berget än en lite motsträvig 45 åring som har svårt att acceptera den förändring som nu sker inom gäddfisket?


DEN TRADITONELLA GÄDDFISKAREN
Vissa människor har svårare för förändringar och utveckling. Man vill gärna att det skall vara som förr och liksom bromsa utvecklingen. I denna grupp befinner sig nog många lite äldre och mer erfarna gäddfiskare. Det kan vara jobbigt att se hur ens livs viktigaste hobby förändras till något som man själv inte står för. Och det är klart att idag bombarderas vi av information på ett helt annat sätt än förr och då går utvecklingen ofta i raketfart. Dagens nya gäddfiskare kan ofta inte historien utan matas direkt av vad de ser på sociala medier. Detta medans gårdagens gäddfiskare själva fick skriva historien genom att göra jobbet ute på vattnet istället för framför skärmen. Med detta sagt så kanske inte så konstigt att det blir en del “kulturkrockar” bland gäddfiskare emellan nu för tiden.

DEN MODERNA/ EFFEKTIVA GÄDDFISKARN
Här ser vi förmodligen dom mest effektiva gäddfiskarna. Har man erfarenhet och kunskaper sedan tidigare och dessutom intresse för elektronik och annat nytt så kan man liksom ta saker från två världar. Kör man dessutom bara på utan att tänka på vad som är moraliskt rätt gällande gäddbeståndens hållbarhet så kan man lättare skörda stora framgångar för sig själv. Frågan är om alla tycker det är roligt, utmanande men att det även känns moraliskt okej att tex. utnyttja tekniken till fullo? Förutom elektronikens utveckling så finns det också en rad andra moraliska dilemman vi ställs för. Som tex fiske i sommarvarmt vatten, fiska i minusgrader, förleksfiske i grunda lekvikar, antal spön vid ismete och trolling, deltagande i stora gäddfisketävlingar m.m. Just dessa frågor tror jag är största orsaken att vi nu ser en allt tydligare uppdelning av gäddfiskare. Tidigare handlade det mer om man var spinnfiskare, metare osv medan det idag handlar mer om vars man står rent moraliskt.

DEN TRENDIGA GÄDDFISKAREN
Här ser vi en majoritet av lite yngre människor som inte fiskat så mycket tidigare. Man fascineras lätt av det som för ögonen ser häftigt ut. Man överdriver lätt utrustningens betydelse och missar istället saker som planering och andra förberedelser. Man följer den stora flocken vad det gäller inköp av båt, fiskeutrustning liksom valet av fiskemetoder. Tittar på Youtube istället för att läsa fisketidningar, bloggar och andra fiskesidor. Har man en fråga så slänger man upp den i en fiskegrupp på Facebook istället för att söka svaret någon annanstans. Otåligheten är påtaglig här många gånger. Man vill helst inte göra jobbet själv utan hellre få allt serverat på silverfat. Fisket kan vara kul som fan ett tag för att sedan läggas på hyllan. För att kompensera sin brist på rutin och stora fiskar så hittar man genvägar genom att räkna centimetrar istället för kilogram. En metersfisk klingar ju bra oavsett vikt inom dessa kretsar. Sociala medier som Instagram, Youtube och Facebook är den perfekta arenan. Här kan man lägga upp bilder på sina fiskar, gärna ordentligt frontade så att dom ser betydligt större ut än vad dom egentligen är. Att lyckas bli känd och stor på sociala medier blir i vissa fall viktigare än själva fiskeupplevelsen.

måndag 1 november 2021

Fiskarnas rike - Ett mästerverk som alla verkligen borde se!

För ett tag sedan läste jag att Martin Falklind hade filmat livet under vattnet längst hela vårat land. Detta under tre års tid vilket nu skulle resultera i en programserie över tre avsnitt. Alltså tre timmars underhållning på bästa sändningstid i SVT. Vetskapen om Marins förmåga att förmedla känsla, fakta och kunskaper på ett sätt som alla förstår så insåg jag att detta om något kommer ge ekon även långt utanför oss som är insatta och brinner i ämnet.

Tredje och sista delen såg jag i går och jag kan knappt med ord beskriva hur bra dessa avsnitt var. Underbart filmat och mästerligt ihopsatt till tre timmars underhållning i världsklass. Precis allt som jag under årens lopp ifrågasatt och sett ske med våra vatten tas upp här. Och man gör det på ett sätt där man inte tar någons ställning utan allt baseras på fakta och kunskap från personer med insyn i ämnet.

Det första jag tänker på är att man borde samla hela regeringshuset och titta på alla avsnitt tillsammans. Sedan kan man sitta och skämmas över hur dåliga vi varit och är på att förvalta våra fiskebestånd. Vi är verkligen ett U-land här, förmodligen ett av världens sämsta länder. Tänk bara på vilka möjligheter och förutsättningar vi har med all vår kust, skärgård, älvar och sjöar. Det känns som att vi idag gör det mesta tvärtom mot vad som skulle vara det rätta.
 
För de som inte redan har sett Fiskarnas rike så finns alla tre avsnitt ute på SVT play.


Gör om gör rätt. Det första man borde göra är precis som den enormt kunniga Henrik C Andersson påpekar inled en haverikommission och tillsätt kompetent och kunnigt folk som får gå igenom allt och sedan snabbt besluta lämpliga åtgärder.

Min tilltro till beslutsfattarna här i landet är inte speciellt hög, man pratar och pratar men inget konkret görs. Vinnarna blir allt som oftast de stora bolagen och de som tjänar mest får mera medan vanliga “svensson” i detta fall naturälskare, sportfiskare, yrkesfiskare och de som sysslar med turism får lida. Detta är något som blivit lite av den “svenska modellen”. Men ändå skänker dessa avsnitt mig en förhoppning om framtiden, att vi kan bli bättre och det finns ju en rad duktiga och kunniga människor som verkligen vill vara med och göra detta jobb. Frågan är bara om våra beslutsfattare låter dom göra det?

lördag 16 oktober 2021

Minnesvärd fisk från en annars mörk, regnig och blåsig höst

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen men nu är det dags för en rapport från höstens fiske. Jag hade i alla fall en tanke med höstens fiske men som så ofta stämmer den inte alltid överens med hur det blev. I detta fall hamnade jag en bra bit från den men så kan det vara.

Jag skaffade i alla fall tiden för att kunna fiska och planen var ju att fiska mera när det kändes hett och mindre eller inget alls om det skulle bli det motsatta. Jag hade kvar ovanligt mycket semester så jag tog ut tre veckor på raken. Dels för att kunna fiska men även för att kunna göra andra trevliga saker. För hösten kan vara en underbar tid vilket inte minst förra hösten var ett bevis på. I alla fram fram till andra veckan in i oktober då plötsligt vintern gjorde sitt intågande.

Denna höst har varit kämpig, en riktig skithöst skulle man kunna säga. Var egentligen bara några dagar jag var inne i en positiv “fiskebubbla” då fisket kändes lite hetare. Sedan har det varit en vecka med växelvis regn och hård blåst. Veckan efter blev jag sjuk, en långdragen influensa som höll i sig bra precis en vecka. Givetvis var just den veckan minst dålig vädermässigt. Sista veckan kom monsunregnen tillbaka och nu i helgen så snöar det för fullt. Så var den hösten över i ett nafs.

Fanns det alls nån liten ljusglimt? Tja några få kan jag nog hitta. Pratade men en av mina fiskevänner nyligen om hur vi idag värderar våra stora gäddor jämfört med förr. Vi var bägge överens om att fiskens storlek inte alltid är det avgörande utan att det handlar lika mycket om allt runt kring fångsten. Kan vara vägen dit, alltså planering fram till själva genomförandet. Och sist men inte minst genomförandet. Idag vill jag gärna kunna känna hugget och skulle man dessutom ha förmånen att få se en storgädda hugga betet så är det en hyfsad bonus. Alla visuella intryck kan jag tycka blir mer och mer värda ju längre man har fiskat. Är väl lite så att i början av ens fiskekarriär så har man inte förmågan att ta in alla intryck då man är fullt upptagen av att få fisk. När man således fiskat nästan ett helt liv och varit med om det mesta så behöver man knappt fiska längre utan kan nöja sig med att vara ute i naturen och insupa stämningen, se fiskarna vaka och höra fåglarnas sång och bäckarnas porlande. Själv befinner jag mig kanske någonstans mitt på vägen i dessa stadium.

Om vi backar bandet några veckor så hittar jag just en sådan där dag som kommer etsa sig fast i minnet ett bra tag. Jag hade inte tänkt fiska men fick en sådan där känsla att i kväll så kan det smälla på nån bra fisk. Det hade varit lite kallare några dagar för att följas av varmare väder. I kväll var det nästan varmt ute, mulet med ett sånt där lite dunkelt ljussken på himlen. Förhållanden som jag lyckats väl i tidigare gånger. Det tar inte länge förrän första gäddan är i hamn och kastet efter så har jag en skaplig följare på ca fyra kilo. Jag rör mig framåt en bit och efter två-tre kast så tar det tvärstopp. Ett väldigt försiktigt hugg men känner direkt att det är en riktigt bra fisk. Mer än så får jag inte uppleva innan den kliver av. Besviken fortsätter jag kasta och så helt plötsligt är fisken på igen. Hugget var denna gång nästan än mer försiktigt än förra och det är omöjligt att få in ett vettigt mothugg sådana här gånger. Efter några sekunder är den borta. Vad är detta?! En storgädda som hugger lika försiktigt som en röding tar en fluga.

Beslutet blir att låta gäddan vara I fred, i alla fall för stunden. Jag fiskar vidare några timmar innan jag återvänder till platsen. Fisket har varit segt, bara några snipor så förväntningarna är rätt låga men värt ett försök i alla fall. Jag börjar med samma bete, en Rapala Peto 20 cm. Ett kast följs av ett till och ytterligare ett utan minsta känning. Men så mitt i allt visar gäddan upp sig. Den följer betet nästan fram till land innan den vänder. Jag kan se gäddan klart och tydligt och för första gången på länge får jag pulsen att rusa upp. Får jag “fiskepuls” nu för tiden så får man vara riktigt nöjd. Sätter mig sedan på en sten, tar en ölkorv och en klunk vatten innan jag byter bete. En mindre Peto 14 cm I ljusblått blir mitt sista kort.

Nytt kast och ca 30 meter från land så ser jag en rejäl gäddkropp lojt närma sig min Peto. Jag blir tvungen att veva betet saktare och saktare och till sist är gäddan i kapp betet. Likt en öring sörpla i sig en torrfluga så ser jag  när den tar betet. Jag känner inte hugget men ser att den sitter. Jag försöker överraska och ta in den hårt innan den fattat vad det är frågan om. Jag lyckas nästan innan vaknar till och drar iväg på en lång rusning. Lite puls igen då jag registrerar att det kan vara en riktigt bra fisk. Sen ser jag att betet sitter dåligt längst ut i mungipan. Jag tar den så försiktigt jag bara kan och ser till att inte släppa någon slacklina för då lär den släppa. Allt slutar väl och efter mycket slit så ligger den nu i håven. Att den var lång och rätt så grov över ryggen hade jag redan sett men tyvärr så ser jag nu att den verkar vara helt tom i magen. Inget monster således men höstens mål var nu i hamn. En gädda över 10 kilo tagen på spinn och fiskad från land. Sist men inte minst så blev upplevelsen något över det vanliga...

10220 gram - 119 centimeter


måndag 16 augusti 2021

Sommarfiske efter gös och abborre

 Sommaren 2021 ser ut att vädermässig bli en av de varmaste vi haft någonsin. I alla fall när vi ser till medeltemperaturen över hela landet. Värmeöverskottet gissar jag blir störst uppe I fjällen där det varit högsommarvärme under stora delar av sommaren, något som är riktigt ovanligt .

Av någon anledning har jag fiskat väldigt lite de senaste somrarna under juli och augusti. Nått år har jag inte fiskat nått alls eller bara några enstaka gånger. Innan året var jag rätt säker på att det skulle bli ändring på den fronten i år. Blev det så eller? Nja kanske en smula för jag har I alla fall fiskat lite grann. Ungefär en gång per vecka har jag snittat sedan vi gick in I juli månad. Mest har jag fiskat gös och tyvärr bara ett pass efter abborre.

Resultatet från mina fiskepass har varit bra om man ser till antalet fiskar. Det har också blivit några skapliga bitar.

Man märker nu att kvällarna blir allt mörkare och luften stegvis kyligare. Under förra veckan mätte jag 18 grader I ytvattnet så fortfarande lite för varmt för att jag skall sadla om till det fisket som jag brunnit mest för de senaste åren. Tänker givetvis på gäddfisket. Som vanligt finns flertalet idéer kring det gäddfiske som väntar men i dagsläget inga konkreta planer hur fisket skall bedrivas. Förra hösten blev det nästan bara spinnfiske, så den stora frågan är om jag testar lite annat denna höst?

Här är några bilder från sommarens fiske...

4160 gram - 81 centimeter

960 gram.

4320 gram - 82 centimeter.

3790 gram.

fredag 16 juli 2021

Ska man fiska gädda under högsommaren?

Sedan jag började fiska riktat efter stora gäddor för knappt tolv år sedan så har jag faktiskt inte ett enda riktat gäddfiskepass under juli månad. För mig är högsommaren eller tiden då vattentemperaturen överskrider ca 18 grader en utmärk period att fiska efter andra arter och istället låta gäddorna vila. Gäddorna är nu sällan i bästa konditionen och en hög vattentemperatur är alltid en riskfaktor när det gäller ökad dödlighet efter återutsättning.

Jag måste säga att i mina trakter så är det i princip alla drivna, seriösa och duktiga gäddfiskare som gör samma sak. I alla fall fiskar vi klart mindre gädda mitt i sommaren än annars. Ändå bor jag långt upp i landet där vi har lite svalare somrar och längre vintrar. Så vi om några borde kanske inte avstå sommarfisket men vi gör det ändå.

Men är det då fel att fiska riktat efter stora gäddor denna tid på året? Jag tänker inte vara riktigt lika hård i den domen som vad exempelvis grabbarna i Gäddpodden är. Jag anser att de som vill fiska gädda nu skall få göra det men lägg då få pass och gör det på rätt plats. Det är extra viktigt att man är medveten om de ökade riskerna som nu råder. Själv skulle jag undvika att fiska i extremt varmt vatten. Likaså grunda syrefattiga vatten. Istället skulle jag söka upp strömsatta syrerika lite djupare och svalare vattenmassor. Dessutom skulle jag vara extremt förberedd med en snabb utsättning. Då kan jag även skippa bra bilder, likaså mätning. Allt för att gäddan skall vistas så lite tid som möjligt över ytan. Gäddorna har även en tendens att kämpa hårdare när vattnet är varmt så en snabb drillning är något man skall sträva efter. Då skall man verkligen se till att fiska med en kraftig utrustning så man får in gäddan så snabbt som möjligt.

Jag kan ibland lockas av tanken att göra några seriösa fiskepass efter gädda om sommaren. Mest för att jag är nyfiken på hur fisket är denna tid. Kanske det finns några speciella taktiker och tekniker som funkar extra bra om sommaren. Tänker även om det finns några speciella vatten som normalt är väldigt svårfiskade eller oåtkomliga som mitt i sommaren är tillgängliga och bjuder på bra fiske. Så inte omöjligt att jag någon gång ger mig ut i sommarnatten i jakt efter storgäddor. Men än så länge är jag inte där och skulle jag göra det så kommer jag inte ödsla allt för mycket tid på det heller. Kanske två till tre pass som mest. Jag skulle absolut inte välja något av de ställena som jag lyckats bra på under andra årstider. Bättre att spara sådana platser till senare då gäddorna oftast är tyngre och fetare. Jag skulle inte heller fiska mitt i värmebölja då vattentemperaturerna ligger en bra bit över 20 grader.

Jag blir dock lite brydd när jag ser fiskare i vuxen ålder spamma upp en massa bilder på Instagram om hur många ”metersfiskar” de får och hur många dagar och timmar dom fiskar gädda mitt under sommaren. Sådana bilder har jag sett gott om den senaste månaden då det dessutom rått värmebölja i hela landet. Det som tycks vara lite mer legalt är när sörlänningar åker uppåt i landet till vad man säger Norrland för att fiska gädda i flera dagar. Det många missar här är att sommaren kan vara lika varm eller till och med varmare uppåt i landet. Själv bor jag långt upp i landet och idag ligger vattentemperaturen runt 22-24 grader! Skulle jag träffa ett gäng inbitna gäddfiskare med fullt utrustade båtar nu så är det förmodligen inte lokalbefolkningen som är i farten. Att fiska gädda under sommaren är inte kriminellt men jag tycker att man skall göra det med försiktighet och omtanke och tänka på de ökande riskerna som fisket medför. Att göra stora satsningar som att till exempel nöta samma vatten under en vecka i högsommarvärme känns bara helt fel. Bättre att lägga den tiden när vattnet är svalare, dessutom är fisket oftast enklare och bättre då.

Men än värre är alla dessa gäddfisketävlingar. Att man har sådana tävlingar mitt i sommaren tycker jag är helt fel. Bara att samla en massa båtar i ett och samma vatten gör ju att gäddbeståndet påverkas betydligt mera än att fiska själv. Att då göra det under denna tid på året gör ju att skadorna och konsekvenserna riskeras att bli än större. Men när det gäller gäddfisketävlingar och de som är med i dessa så känns det som att själva tävlingsmomentet är viktigare än att tänka och värna om ett fortsätt hållbart gäddfiske i framtiden.

Alla vi gäddfiskare gör skador när vi far fram, skillnaden är att vissa gör mer skada än andra. Jag tycker att man skall försöka minimera skadorna och då kan en av åtgärderna vara att avstå eller i vart fall minska ned sitt fiske under den varmaste sommarhettan. Hoppas att alla seriösa gäddfiskare runt om i landet drar sitt strå till stacken och till de lite äldre och mer erfarna, ”sluta lägg upp en massa bilder på sociala medier när det råder värmebölja i landet! Detta gör ju bara att de yngre och mer oerfarna gäddfiskarna tror det är helt okej att fiska storgäddor i sådana förhållanden.

torsdag 8 juli 2021

Nya trenden – Ta fiskekort utan att ge något som helst tillbaka

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt och vis. Just friheten med allemansrätten är något jag uppskattat genom livet. När det gäller sportfisket så har det mer eller mindre varit standard att bedrivs ingen fiskevård, utsättning av fisk eller andra åtgärder som tex, byggande och underhåll av båtramper, grillplatser eller campingplatser så existerar inga fiskekort. I mina ögon så är detta glasklart. Varför ta ut pengar om man inte gör någonting alls för att förbättra eller underhålla ett vatten?

Jag beundrar de klubbar som bygger fina stugor, gör eldstäder och campingplatser. All tid de lägger ner på detta och gör det helt ideellt.  Pengarna de får in på fiskekort går ofta oavkortat till att göra sina vatten än mer åtråvärda och populära. Största utgiften är absolut köp av laxfiskar som man med jämna mellanrum sätts ut. Det finns en rad sådana föreningar/ klubbar som alla gör ett hästjobb. Fiskekorten ligger oftast på en hundring på dygn vilket jag tycker jag är billigt. Samma sak har jag inga invändning när det gäller våra rinnande laxförande vatten eller harr, öring och rödingsströmmar att det kostar att fiska där.

Motsatsen eller kontrasten till detta som nu växer fram på bred front är byaföreningar, samfälligheter eller markägare som ser sig en ekonomiskt vinning i att börja sälja fiskekort. Lätt har det också blivit. Bara att ansluta sig till nån fiskekortsapp/ portal eller ge ut ett Swishnummer. Det som är slående är att i princip i alla de fall jag stött på så har det inte gjorts en enda åtgärd till förbättring för fiskaren efter att man infört ett fiskekort. Istället har man tex. begränsat fisket genom olika regler, begränsat möjligheterna till att kunna campa vid vattnet eller till och med satt bom för att kunna sätta ner en båt. Priserna varierar I dessa typer av vatten, från 30 kr till över 150 kronor. Oftast ligger priserna mellan 50-100 kr. Nu är det inte priserna jag stör mig på utan att man kräver pengar av folk utan någon som helst anledning. Inte minst är detta ett hån mot de vatten man faktiskt bedriver fiskevård, underhåll, och utsättning av fisk. Man kan också fråga sig var gör man med de pengar man får in? Stoppar någon det i egen ficka eller kanske går det till byafester eller annat som inte har något med fiske att göra?

Egentligen är jag inte speciellt förvånad av denna trend utan det speglar bara den tid vi lever i nu. På många sätt och vis har man sett hur vår frihet minskar, begränsningarna ökas och allt skall kosta pengar. Har man chansen att kräma ut en endaste krona så gör man det. Jag tycker att sportfisket absolut skall få kosta pengar, men då skall man också få något tillbaka.

Är detta något bara jag har noterat eller ser det likadant ut runt om i landet? Kom gärna med input och kommentarer i ämnet...

lördag 3 juli 2021

Präktig gädda på vertikal

 Så var det dags för mitt och Kristers obligatoriska gemensamma försommarfiske. Senast jag fiskade tillsammans med Krister var för bra precis ett år sedan och då slutade det med några skapliga gäddor med en toppfisk på 9,22 kilo. Har ingen statistik i ordning men vårt facit under denna tid på året är i våra mått rätt så bra. Ser vi tillbaka på hur det sett ut de senaste åren så har vi trollat och vertikalfiskat mest och framför allt trollingfisket har levererat flera fina gäddor. Kanske just pga att vi lyckats så väl på trolling så känner vi att man skulle uppskatta en stor gädda mer på någon annan metod än just trolling.

Krister har ju en mängd storgäddor på spinn sedan tidigare men det var ett bra tag sedan han fick en så han kände en lockelse i just detta. För mig var det däremot ett tag sedan jag fick en bättre vertikalgädda. Planen denna gång blev en heldags fiske fördelat på några olika vatten. Vi skulle testa både spinnfiske och vertikalfiske. Att varva mellan dessa metoder har sina fördelar. Speciellt för oss bägge när vi har lite skavanker i rygg och nacke.

På första stället händer inte ett piss fastän vi ser mängder med betesfisk på ekolodet. Till slut hittar vi en del gäddor och de står överraskande grunt. Så det är spinnfisket som skördar de största framgångarna. Storgäddorna lyser dock med sin frånvaro.

Nytt ställe men denna gång har vi svårt att hitta några större stim av betesfisk. Vi har rätt bra koll på vattnet och vi är helt eniga hur vi skall lägga upp taktiken. När det är rätt varmt i vattnet som nu så gillar gäddorna ofta lite mer fart. Vi "vertikalar" lite snabbare än brukligt dels för att trigga igång gäddorna men även för att snabbare täcka nya ytor. Eftersom betesfisken är så pass utspridd känns det som rätt taktik.

När vi fiskat i knappt en halvtimme så vevar Krister upp sin jigg, han skall käka nått. Jag väljer dock att ha kvar mitt bete i vattnet trots att jag samtidigt är i full färd med att riva upp plasten på en förpackning med ölkorv. PANG! Hugget är vålsamt, nästan så att spöet håller på att slitas ur handen på mig. FAN jag fick inte in nått mothugg men när det hugger så här rejjält så kanske den krokar sig själv. Jag glömmer snabbt ölkorven och hungern. Fisken kommer snabbt upp till ytan och första tanken är en ordinär 7- 8 kilos. Men sen åker den iväg på några längre rusningar. Nästa gång vi ser fisken så inser vi att den är lite större än vi tidigare trott. Krister håvar den och han säger direkt att den måste ju väga över tio kilo. Jag tycker att den ser lite för kort ut men visst det är inte omöjligt.
 
En mycket vacker gädda som visade sig väga 10100 gram! Betet som svarade för denna fisk var en av mina favoritbeten, en "moddad" Gigant Flapper 20 cm. Minns när jag såg detta bete, förstod direkt att det skulle vara ett riktigt hett och användbart bete. 

Men många gäddfiskare missade nog "Flappern" i början men när CWC började marknadsföra Miura mouse på ett skickligt sätt så blev betet plötsligt känt och hett. I mina ögon är Miura mouse lite av en förklädd Gigant Flapper som kostar 280 kronor mera. Jag brukar binda på lite flashigt material och framför allt sätta en spinnarsked baktill mellan paddlarna. Går även att köra en spinnarsked ovan betet, sätta in en rasselkammare. 

Bara en stund senare så pangar det på igen för mig. Denna gädda är ungefär lika lång men både magrare och tunnare om ryggen. Uppskattas till dryga 7 kilo. Nu känns fisket riktigt hett men tyvärr så lugnar det ner sig och resten av dagen bjuder bara på ett par smågäddor som Krister står för. Denna gång var det jag som hade flyt med de större, nästa gång kanske det är Kristers tur?

Hur som helst får vi vara nöjd med dagen. Själv hade jag som mål att knipa en stor gädda på vertikalfiske under detta år, även att ta en över 10 kilo under försommaren. Nu lyckades jag pricka in bägge dom målen på en och samma gång. Nu kan man med gott samvete lägga gäddprylarna på hyllan ett tag.

Av olika orsaker så har jag inte fiskat så mycket gädda i sommar. Jag brukar ju vänta ett tag efter leken innan jag börjar fiska. Känns rätt att de får leka i fred. Sen så vill jag att de skall ha börjat lägga på sig lite vikt efter leken. Förutsättningarna blev i år identiska med året innan, riktigt kall maj, sen vårflod och sedan en tidig värmebölja. Kanske inte enligt mitt önskemål men vädret kan man ju inte styra över. Så bara att fiska eller så låta bli.

måndag 28 juni 2021

Magisk abborre från en liten skogstjärn

Är det något som jag har saknat på min lista över stora fiskar så är det absolut en abborre över reggvikten 1,6 kilo. I mina trakter är en sådan fisk svår men inte heller omöjlig. Jag har dock inte lagt ner speciellt mycket tid på att söka efter rätt vatten eller att åka till vatten där jag vet att dom finns. När det gäller det senare så lockar det inte alls på samma sätt. Nej jag skulle ju vilja hitta mitt egna “storabborrvatten” som få eller ingen annan vet om. Ett vatten med potential för riktigt stor fisk för problemet tidigare har varit att det krävs abborrar längre än 50 cm för att få vågen att ens pressas över 1,6 kilo. Att komma över 2 kilo har känts som en omöjlighet. Helst ett vatten som är naturligt, inget varmvattenverk eller utsläpp, likaså en vacker inbjudande miljö runt om. Att hitta ett sådant vatten har länge känts som en omöjlighet men I fjol sommar så kom man kanske något på spåren…

Tusenbröder är småabborrar I massor som har tagit över ett vatten, ofta en mindre tjärn eller liknande. Konkurrensen om födan mellan abborrarna blir stenhård och tillväxten går således väldigt långsamt. Dieten består mest av små vattendjur som mygglarver, trollsländelarver, grodyngel och årsyngel av abborre. Ja abborren är kanske den värsta kannibalen av alla fiskar. Oftast består ett tusenbrödrabestånd under väldigt lång tid men ibland kan det brytas och då kan förutsättningarna ändras radikalt.

Exakt en sådan förändring har skett i den tjärn där jag sedermera skulle få se min första riktiga storabborre. Redan 2006 fiskade jag här för första gången och då fick jag flera fina abborrar runt 2-4 hekto. Jag noterade då i fiskedagboken att de var höga och fina i formen. Av olika anledningar så dröjde det många år innan man hittade hit igen. Närmare bestämt fjorton år senare så var jag tillbaks. Denna gång hade jag med mig Lukas. Resultatet blev en grovvuxen storabborre som Lukas stod för och plötslig insåg man att här kan det finnas ännu större abborrar än denna. För Lukas abborre var ”bara” 46,5 cm men ändå så pass tung som 1560 gram! En abborre med den längden i mina andra abborrvatten skulle i snitt kanske väga runt 1,2 kilo. Denna fisk var något helt annat. Hur såg då denna första fiskedag annars ut? Ja vi fick mängder med abborrar men de var alla små och magra. Sen så dök denna monsterfisk upp från ingenstans och chockade oss. Men jag blev inte helt förvånad för vetskapen att det skett en förändring i tjärnen gjorde det hela intressant. Minns att jag sa till Lukas att kan det finnas kvar några abborrar av den generationen som huserade här för fjorton år sedan så kan det bli riktigt intressant. Och det är just detta som skett enligt mina teorier. Förmodligen fiskar vi på ett fåtal stora individer som lever med ett uppdukat smörgåsbord av småfisk. Dessutom saknas gäddor här så de är verkligen ”herrarna på täppan”.

Men dessa storabborrar tycks inte vara så vanliga här. Fiskepasset efter Lukas storabborre gav bara småabborrar. Vi fiskade runt hela tjärnen och nötte på utan resultat. Redan efter detta andra fiskepass så beslutade vi oss för att göra ett nytt försök runt midsommar nästa år.

Midsommardagen bjöd på strålande väder och förutsättningarna kändes bra. Men i sanningens namn så var mina förhoppningar om ytterligare en storabborre väldigt små. Efter närmare två timmar som resulterat i mängder av småabborrar så säger jag att det känns tufft detta, lite som att söka efter en nål i en höstack. Bara någon minut senare så smäller det på något riktigt stort. Kontrasten mellan en sex-sju centimeters abborre och detta är som natt och dag och man blir liksom chockad när man inser vad som skett. Spänningen växer under drillningen för denna fisk vill man absolut skåda. När jag ser att det är en abborre och att den tycks vara riktigt fin så ökar pulsen en smula. Abborren är stark och stångas rejält men allt går bra och nu ligger den och kippar efter andan i mossan.


 En riktigt häftig abborre med måtten 1760 gram och 48,5 centimeter. En fisk som hamnar högt på min topplista över bästa fiskar. Frågan är om det simmar ännu större abborrar i den lilla tjärnen?

Snabbt fyller jag en påse med vatten så den kan hållas där medan våg, måttband och kamera görs i ordning. Lukas känner nog en smula oro att hans ”sjörekord” skall ryka. Jag tycker förvisso att den är stor men ser för kort ut. Ett inte allt för ovanligt fenomen är att grova fiskar uppfattas kortare än vad måttbandet visar på. Vi börjar med längden och jäklar den är rätt lång, närmare 49 centimeter. Då inser jag att den bara måste väga en hel del. Vågen visar 1760 gram och nu har jag äntligen en fin abborre på min rekordlista. Men framför allt så är den tagen i ett (naturligt) eget hittat vatten. Att det dessutom sker i en tjärn och från land känns extra häftigt. Även att jag tillsammans med Lukas fortsätter att lyckas så väl när vi fiskar tillsammans. Nästa gång kanske det är Lukas tur och då vet vi vad som brukar hända.


lördag 1 maj 2021

En isfiskesäsong som började bra men slutade i sorg

Nej detta kommer inte vara någon isfiskesäsong att minnas. Som vanligt kom jag igång lite väl sent. Från påsken och framåt några veckor var tanken att fiska mera regelbundet. Det blev förvisso några bra fiskepass men det förbyttes till strul då isborren pajade. Sen så kom vårvärmen tidigare än brukligt vilket ställde till mina fiskeplaner. Isarna var verkligen inte bra i år, både vad det gäller kvalitet och tjocklek. Men det var inte själva fisket som gjorde att luften gick ur mig utan det var när min far gick bort. Jag hade tagit ledigt från jobbet en hel vecka för att kunna fiska. Redan på måndagen fick jag det tragiska beskedet. Sådana här gånger blir inte ens fisket viktigt längre. Städade snabbt undan isfiskegrejorna och åkte hem till min mamma.

Det blev således mindre fiske än vad jag planerat men jag har ändå varit ute på isarna en del. Jag hade i år ofantligt svårt att få vettiga agnfiskar. Blev därför flera kortare pimpelpass. Förutom detta har det blivit sex ismetepass, två efter lake och fyra efter gädda. Även en dag då jag pimplade abborre och sedan har jag åkt en del skidor. Så man har ändå fått en liten dos av utelivet. Speciellt helgen innan min far gick bort var minnesvärd. Tänker då inte på själva fisket som var rätt kasst men vädret var helt underbart. Jag fiskade med Lukas denna helg. Han fick två skapliga lakar under två kortare kvällspass. Dagen efter pimplade vi abborre i ett nytt vatten för oss. Blev inga jättar men i mängd sett hyfsat bra.

Ismetet efter gädda har ju annars om man ser till de senaste vårvintrarna varit lite av min specialitet. Men av någon anledning har inte drivet varit lika stort detta år. Kanske är man lite mätt på det fisket och inte ser samma utmaning i det som tidigare? Man har ju fått ett gäng stora på det viset och då söker jag efter andra utmaningar istället. Jag har skrivet det tidigare men för mig är just vägen till framgången den största drivkraften. När man knäckt koderna och nått målen så är det på nått sätt inte lika roligt längre. Ett annat exempel är efter några framgångsrika år då jag trollade mycket gädda så la jag det fisket mer eller mindre på hyllan. Men då vintern är så pass lång där man bor så ger jag ändå ismetet några veckor per år och då gärna när solen börjar värma och snön smälta bort från isarna. Jag hade dock velat ismeta mera från nyisen då jag har flertalet tankar och idéer kring detta. Men är det inte sträng kyla så brukar det vara en massa snö som sabbar dessa planer. Ismetet efter gädda har ändå sin charm och tjusning så är ändå nått jag inte vill släppa helt och hållet. Däremot känner jag att suget efter andra typer av fisken idag är större.

Planen i år var att prova några nya platser. Av mina fyra gäddpass så hann jag i alla fall testa två nya ställen. En av platserna gav positiva signaler medans den andra inte kändes lika het. Men ofta tar det några pass på nya ställen för att hitta de rätta nycklarna till att lyckas. De större gäddorna kan vara extremt stationära denna på året. I vissa vatten och situationer kan de stå parkerade vid botten eller så jaga aktivt strax under iskanten. Gäller således att fiska rätt ur alla dessa aspekter för att lyckas fullt ut. 

Årets hittills längsta gädda ser ut så här...

Jag kan absolut inte vara missnöjd över de gäddor som jag lyckades lura upp under mina fyra isfiskepass. Förhoppningen innan var i alla fall att få skåda en ”pulkgädda” Men just nu har jag svårt att tänka på resultat och mål m.m. Allt blir så betydelselöst när man förlorat någon som står en så nära. Förhoppningsvis får man tillbaka fiskesuget och hungern efter stora fiskar snart när man fått sörja klart. Pappa skulle absolut inte velat att jag slutade fiska. Han var en trogen supporter och följde mitt fiske och allt jag skrev om. Men jag kan i alla fall konstatera att jag fått en rätt bra start på gäddfiskeåret och det bästa är ju kvar, fisket i öppet vatten vilket jag ser fram emot. 


* pulkgädda – En gädda som man direkt uppfattar väger tvåsiffrigt och kan transporteras till en vattenfylld pulka. Numera fyller jag alltid upp min ismetepulka med vatten. En tanke är att köpa en till pulka som man kopplar bakom den andra pulkan. Men i dagsläget så har jag för liten bil för det, gäller att ha gott om plats:)