torsdag 19 september 2019

Lyckad höstpremiär!

Efter en varm inledning av hösten kom så kallare luftmassa och kylde ner vattnet till en mer lämplig nivå sett till hur man vill ha det som fiskare. Senast jag var ute med båten var sista dagarna i juli och då var det högsommar, idag kändes det som höst. Vattentemperaturen visade på 11,5 grader vilket jag kände mig nöjd med. Helst vill jag ha under 12 grader när jag fiskar gädda om hösten och idag var det gädda som var huvudmålet. Det första riktade gäddfisket sedan juni.

Trolling för hela slanten var planen. Förra hösten trollade jag inte en enda gång så därför kände jag ett extra sug för just gäddtrolling. Blev 5 timmar med spöna ute och resultatet blev ”bara” 5 gäddor. Mängdmässigt riktigt svagt, brukar vara det dubbla normalt men då första gäddan för dagen vägde 7,5 kilo så kändes det lovande. Några dagar efter fullmåne kan det vara lite segt men i gengäld är fiskarna ofta lite bättre. Precis så blir det idag…

Andra och tredje gäddan kommer upp en dryg timme efter den första som kom med detsamma. Fina fiskar runt 5-6 kilo vardera. Nästa fisk dröjer fram emot lunch. Jag känner direkt att det måste vara en bättre fisk. Den är mer envis och tung än kämpaglad. När jag till slut får syn på den så stiger pulsen. Den är lång och grov om nacken som de brukar vara med en bra längd. Håvningen går bra och nu är dagen räddad!
En rejäl gädda som förgyller en fin höstdag. 121 centimeter fördelade på 11020 gram. Idag var det gummibetena som levererade bäst. SG Laken 50 cm gav mest (3 st) medan Mange boy Azkikr gav den största.

Resten av dagen bjuder på fortsatt segt fiske men det blir till slut ytterligare en gädda på runt 6 kilo. Hösten är här och då vaknar ofta storgäddorna till liv och sniporna blir färre.

Senaste tiden har fisket inte prioriteras och troligen blir det inte mycket fiske framöver. Hoppas ändå att komma ut ett par gånger till innan isen lägger sig. Är väl främst då gäddfiske som blir aktuellt.

söndag 4 augusti 2019

Mina egna erfarenheter och teorier kring gösen som art och fisket i Norrbotten.

För drygt tio år sedan fick jag min första gös. En fisk som väckte mitt intresse för gösen som art och sportfisk. Följande år läste jag på allt jag kunde om denna lite ovanliga fiskart här uppe i Norrbotten. Jag tog även kontakt med människor som bodde nära några av de vatten som det påstods eller ryktades finnas gös i. Sedan blev det förstås en del praktiskt arbete i form av fiske! Det som överraskade mig rätt snabbt var att i princip i varje gösvatten fanns det betydligt mer gös än jag trodde var möjligt.

Det visade sig att gösens förekomst genom åren pendlat rejält upp och ner. I några vatten trodde man att gösen var utdöd innan den började dyka upp på nytt, i andra var den en sällsynt fångst men dess bestånd var ändå stabilt. I nått enstaka vatten fick jag ryktesvis höra att det fanns gott om gös men detta pratade man tyst om då man var rädd för att rovfiskare skulle dyka upp. Tyvärr har det förekommit illegalt nätfiske efter gös i minst två utav sjöarna, bl.a. finnar som varit hit och nätat. I ytterligare en sjö berättade man om att en gubbe fiskat ut gösen genom att använda sig av stora havsryssjor som man lade ut på dess lekplatser, detta skulle ha skett under 1960 talet. I en annan sjö talades det om både många och stora gösar på upp till 7 kg under 40-60 talet innan den successivt försvann. Där skyllde man främst på skogsbruket och hur missfärgat vatten blev från det.

MIN EGNA TEORI KRING GÖSENS UPP OCH NEDGÅNG I NORRBOTTEN
Med all information av den historik från Norrbotten jag fått fram och vad man läst om gösens liv och leverne så skall jag våga mig på några gissningar om vad som påverkat gösens upp och nedgång genom åren här i Norrbotten.

Exakt hur gösbestånden såg ut på 40-60 talet låter jag vara osagt men att det fanns gott om gös i flera vatten tycks vara rätt säkert. Att den sedan försvann mer eller mindre från i princip alla gösvatten är också säkert. Sedan började en stadig men rätt sakta uppgång någon gång under början av 2000-talet i några vatten. Men runt 2010 hände det något och helt plötsligt fanns det inte bara gös i några sjöar utan bestånden var helt plötsligt stora. En riktigt ”gösboom” skulle man kunna kalla det för. Hur kan detta komma sig? Min gissning är att det varken var skogsbruket eller rovfiske som låg bakom nedgången förr i tiden utan att det var klimatet som styrde det hela. Eftersom gösens utbredning redan ligger på gränsen för vad den klarar av så är det inte så konstigt att ett varmare klimat kan ge effekter. Däremot är det förbluffande att effekterna blivit så påtagliga i några vatten medans de i andra vatten inte skett samma drastiska ökning. Att gösens uppgång de senaste åren sammanfaller med ett allt varmare klimat styrker denna tes.


SÅ SER GÖSBESTÅNDEN UT IDAG I NÅGRA AV GÖSVATTNEN I NORRBOTTEN
I tre av de sjöarna där gösens populationen ökade tidigast så ser jag en liten tråkig utveckling. Gösen har liksom tagit över på bekostnad av gäddan och abborre som minskat. Gösens intåg har inneburit ett ökat krig om maten d.v.s betesfisken. Detta har rört om i grytan rejält i några vatten medans det i nått annat inte verkat störa så mycket som man skulle kunna tro. Men i just dessa tre fall har jag sett konsekvenser. Det man har sett är att abborrarna och gäddorna minskar både i antal och att dess kondition blivit allmänt sämre. Just effekten med sämre kondition var extra tydlig i början av ”gösboomen”. Gäddorna blev då allt magrare. Min känsla är att gäddorna idag inte är lika många till antalet men att de istället förbättrat sin kondition.

Många av gösarna tycks fastna i tillväxten och de blir kvar nära botten där de trängs med varandra och får slåss om födan. Klimatet gör det svårt för de flesta gösar att bli stora så istället får vi lite av en ”tusenbrödra effekt” med många men små fiskar.

Här ett bevis på att gösarna även kan bli stora här uppe i norr. 7900 g - 90 cm var måtten på Krister Wallmarks jätte som togs 2009. Detta var den första riktigt stora gösen från Norrbotten i modern tid. Frågan är när Norrbottens första sportfiskefångade gös över 8 kg kommer upp?

I en av dessa sjöar fanns det tidigare gott om sik. Nätfiskarna fick mycket sik i näten medans gösen var en ytterst ovanlig fångst. Idag är det omvända roller och siken är enligt en lokalbo snart ett minne blott. Just detta förvånar mig en del, att gösen stöter bort siken så effektivt. De konkurrerar ju inte om samma slags mat direkt. Kan ju vara så att vattnet med åren blivit mer grumligare och då gynnas ju gösen medans siken missgynnas.

I de vatten som jag nu fiskat i under en längre period ser jag fortfarande en konstant förändring i gösbestånden vilket tyder på att förändringen fortfarande pågår. Allmänt ökar bestånden av gös men effekten tycks ha stannat av och planat ut i några. Känslan är att toppfiskarna, alltså de största gösarna i varje vatten inte längre har samma potential att bli riktigt stora som de hade innan beståndet växt sig så starkt som de gjort idag. I nått vatten ser man detta rätt tydligt att de inte är lika grova som tidigare. Men att det kommer fram stora gösar i samtliga av våra gösvatten ser vi återkommande bevis på. Fast de verkar vara väldigt få i antal om man ser i jämförelse med hur många individer som finns. Gösens maxvikt tycks ligga runt 4-8 kg. Den där goa balansen mellan smått och stort verkar vara svår att uppnå här uppe, återigen är min gissning att klimatet sätter sina gränser för detta.

STORGÖSARNA SOM CHOCKADE OSS
Sommaren 2011 testade jag ett nytt gösvatten tillsammans med Krister Wallmark. Ett vatten som vi redan åren innan hade hört intressanta rapporter ifrån. Som vanligt var vi lite sent ute men tur att vi tog oss för att testa. För resultatet blev overkligt bra sett hur det tidigare sett ut här i Norrbotten. Under de tre första fiskepassen landade vi flertalet storgösar där tre av gösarna vägde mellan 6,5-7 kilo. Nu i efterhand skulle jag säga att vi kom i slutfasen av vattnets ”prime time”. Beståndet av gös var då inte speciellt stort och det fanns en generation av gösar som hade kunnat växa upp och bli riktigt stora, fri från konkurrens från en massa mindre artfränder.

Här en bild på min största gös, en fisk som vägde 6900 gram och togs på trolling 2011.

Effekten av vårt fiske samt några andra som också hittade hit i samma veva blev att fler och fler båtar hittade hit. Året efter trodde jag att det skulle komma upp flera storgösar över 6 kg men så blev det inte. Trots betydligt hårdare fisketryck så var fisket mycket sämre. Åren efter har sjön levererat en hel del stora fiskar men just toppfiskarna har inte varit av samma kaliber som då. Tittar man hur själva gösbeståndet ser ut här idag mot 2011 så är antalet gösar nu klart fler. Alltså lite av samma effekt som de tre sjöarna jag beskrev tidigare. Man hoppas bara att inte framtiden blir lika tråkig här som i vissa andra gösvatten.

VATTEN I BÖRJAN AV SIN UPPGÅNG
Jag har även funnit ett eller möjligen två gösvatten som jag tror befinner sig i en begynnande uppgångsfas. Spännande men samtidigt svårfiskat. Just i sådana här vatten tror jag att det kan simma någon riktigt stor gös. Finns bara rätt föda så skulle jag inte bli helt förvånad om det skulle komma upp nån 8-9 kilos från nått gösvatten med glesa bestånd.

LIKHETER OCH OLIKHETER I DESS BETEENDEN
Jag är evigt tacksam att jag fick hjälp med gösfisket i början av Krister Wallmark. Han var tidigt ute med gösfisket i Norrbotten och då framförallt trolling. Han hade redan testat några olika vatten när jag började fiska och på det sättet fick jag tidigt ta del av hans erfarenheter.

Här Krister med gös på 6940 gram - 90 cm. Krister är förmodligen den i mest meriterade gösfiskaren i Norrbotten, framför allt när det gäller trollingfiske. Krister står för tre av listans åtta gösar över 6,5 kilo liksom toppfisken, imponerande bedrift minst sagt.

Själv har jag läst mycket artiklar och några böcker om gösfisket och då handlar det ju om gösfisket söderut. Det jag märkt här uppe är att det känns väldigt svårt att få stora gösar då man fiskar djupt nära botten, både vad det gäller trolling och vertikal. Många av de på pappret bästa gösvobblerna går ju på djup som 5-6 meter vilket känns för djupt i de flesta av vattnen här. I stället är det grundgående vobbler som varit medicinen om man vill ha de riktigt stora gösarna. Så är man ute efter storgös i Norrbotten så blir mitt tips att fiska grunt, ca 2-4 under ytan.

Här gös på 6800 g som högg en vobbler 2 meter under ytan över 10 meters djup. Ett bevis på att de större gösarna ofta går högt i vattnet. Ett mönster som är tydligt i många vatten här i Norrbotten

Nästa fråga är på vilket djup de största gösarna går? Sett till litteraturen så skall det vara nära sjöns djupaste del men ofta i kanterna till dessa djup. Här har jag märkt att i några vatten verkar de största individerna gå där det är som djupast medan de i andra vatten tycks gå grundare ca 5-7 meter fastän det finns djup på över 15 meter. Så lite olika ut här.

STORGÖSAR SOM BIFÅNGST VID SPINNFISKE EFTER GÄDDA
När jag fick höra talas om Krister Wallmarks spinnfångade gös på 7,9 kg blev jag nästan chockad. Detta är den största kända gös tagen på sportfiske i modern tid. Men det talas faktiskt om en 9 kilo från samma vatten längre tillbaks i tiden. Krister fick sin storgös 2009 och det kom att dröja några år innan Björn Larsson under ett gäddfiskepass slog till med en ny storgös från samma plats, denna vägde 6,98 kilo. Två så stora gösar kunde inte vara en slump och mycket riktigt så kom nästa några år senare. Denna gös vägde 7,3 kg, även den som bifångst vid gäddfiske. Alla dessa tre storgösar är tagna på försommaren en tid innan gösen leker.

Duktiga sportfiskaren Björn Larsson hade nog knappast väntat sig denna praktgös när han egentligen var ute efter gädda. 6980 g - 90 cm var måtten på denna bjässe.

Här verkar gösbeståndet vara tämligen litet och därför känns det extra viktigt att släppa tillbaka de gösar man får upp. Tyvärr har lokalbefolkningen fått upp ögonen för gösen här och när fisken finns på begränsad yta får det snabbt negativa effekter. Jag har talat med folk som säger att man idag får klart mindre gös mot hur det såg ut bara för några år sedan. Så inte på alla platser gösen går framåt och som så ofta idag är det vi människor som har ett finger med i spelet.


STORGÖSAR FINNS I VARJE GÖSVATTEN
Fastän medelstorleken få ses som klen i Norrbotten jämfört med södra Sverige samt att de stora är få till antalet så kommer det glädjande nog upp stora gösar i alla våra gösvatten. Gösar runt 4-5 kilo verkar finnas överallt och i några vatten ligger toppvikterna upp till 7-8 kg. Större gösar än så kan eventuellt finnas men måste ses som ytterst sällsynta.

I ett känt gösvatten i Västerbotten finns det ett gott bestånd av småvuxen gös. Gösar över 3 kg är sällsynta men ibland dyker det upp fiskar på 5-6 kg. Men för några år sedan kom det upp ett praktexemplar på hela 7,5 kg. Ett annat vatten som jag skulle säga är en typisk ”tusenbrödra gössjö” med en massa gös runt 0,2-1 kg. Medelvikten är kass men ändå får man då och då höra om gösar kring eller strax över 4 kg vilket får räknas som en riktigt bra fisk i det vattnet.

Min teori är att de finns gösar om än få som ” vågar” bryta mönstret genom att lämna bottenregionen och söka föda högre upp i vattnet och på detta sätt skaffa sig en rejäl fördel. Kanske att några gynnsamma år från start främjar en snabb tillväxt så att en stark årsklass kan komma fram och växa snabbare än vad som är normalt. Åter igen blir det klimatet som styr förutsättningarna.

TROLLING EFFEKTIVASTE METODEN FÖR STORA GÖSAR
Trolling är den metod som dominerar här i norr när det gäller gösar från 4-5 kilo och uppåt. Det verkar vara väldigt svårt med vertikalfisket, själv har jag ju mest fiskat nära botten och det känns nästan omöjligt att få nån riktigt stor på det sättet Jag har flertalet gösar på vertikal nära botten mellan 2,5 – 3,5 kg men ingen större än så. Jag känner till några få gösar på vertikal mellan 4-4,6 kg men ingen större än så. Vet även de som fiskat seriöst pelagiskt utan resultat. Så effektivast känns trolling, i alla fall innan någon bevisat nått annat.

Nästa fundering som enligt mig är den klart intressantaste är valen av beten? Stora eller små beten, skall det vara ettrig eller långsam vaggande gång? Det mest gångbara borde rimligtvis vara rätt små beten med lite ettrigare gång fiskat i låga hastigheter. Typiska gösvobblers med andra ord, för inte fungerar väl stora gäddvobbler till gös?

Jag har trollat gös i några sjöar, Krister har ytterligare ett par sjöar han har erfarenhet av. Utifrån detta så skulle jag säga att riktad göstrolling med lägre fart och mindre/ mellanstora beten fungerar klart bäst i de flesta fallen. Detta är ett säkert kort i alla sjöar. Jag har tex. trollat mycket gädda i en sjö där det finns gott om gös men aldrig fått en endaste bonusgös. Däremot har jag fått några fina gösar på mindre gösvobbler i samma sjö då jag fiskade runt 1,3-1,5 knop. Men verkligheten är ibland en annan än vad som är logiskt. För i ett gösvatten här uppe så tvekar inte de stora gösarna att klippa en stor gäddvobbler i över 2 knop. Just detta beteende tycker jag är riktigt intressant, hur det i en sjö kan inträffa gång på gång medans i en annan på pappret rätt likt vatten aldrig händer? Just i den sjö där gösarna klipper stora vobblers har vi även fått riktigt stora på mindre vobblers så jag skulle inte säga att det är effektivare med gäddvobblers än klassiska gösvobblers men däremot att bägge tycks fungera och därav kan man ju testa lite olika. Även att köra med lite högre fart än vad som fungerar bäst vanligtvis i andra vatten.

Så mitt råd är att testa och utvärdera, något som fungerar i ett vatten kanske inte passar i ett annat.

STÖRSTA KÄNDA GÖSARNA FRÅN NORRBOTTEN
VIKT
LÄNGD
FÅNGSTMAN
ÅR
METOD
7900
90
Krister Wallmark
2009
Spinn
7680
83
Tobias Lindvall
2010
Trolling
7300

Robin Lundborg
2017
Spinn
6980
90
Björn Larsson
2010
Spinn
6940
90
Krister Wallmark
2012
Trolling
6900
86
Mats Nilsson
2011
Trolling
6800
85
Mats Nilsson
2011
Trolling
6500

Krister Wallmark
2011
Trolling

Denna lista omfattar de största gösarna jag känner till som är tagna på sportfiske i Norrbotten. Alla dessa fiskar finns det bra dokumentation samt bilder på. Intressant notering är att de flesta är tagna åren 2009-2012. Detta styrker lite av min teori som jag varit inne på tidigare (att dessa gösar kom fram i en tid då bestånden av gös inte var alltför för stora samt att klimatet förmodligen var ovanligt gynnsamt). 

Nr 2 på listan finner vi Tobbe Lindvall med sin brutalt grova fisk på 7680 g - 83 cm. 

Robin Lundborg heter fångstmannen som var ute och spinnfiskade gädda när denna bjässe högg. 7300 g gör den till den tredje största gösen från Norrbotten.
GÖSENS FRAMTID I NORRBOTTEN
Slutligen några ord om gösens framtid i Norrbotten. Att gösen kommer finnas kvar i de vatten den redan finns i känns rätt logiskt, speciellt om trenden med allt varmare klimat fortsätter. Jag ser det inte heller omöjligt att gösen får fäste i nått eller några nya vatten. Jag har hört rykte om några ”nya gösvatten” senaste åren och dessa vatten tillhör då två olika vattensystem där det sedan tidigare finns sjöar med gös. Ser man i gamla böcker om våra olika fiskar ser man att gösens utbredning gick uppför hela kusten ändå till Haparanda. Vet inte hur detta stämmer, om det verkligen fanns gös här tidigare? Skulle vara intressant att få uppgifter som verkligen verifierar detta. Men jag ser det inte som helt osannolikt att vi inom en snar framtid kan få bestånd av gös i några av våra innerfjärdar eller utanför någon älvmynning. Lite spännande också när man satte ut gös i Luleälven runt Boden för några år sedan. Tror även att de satte ut gös i några sjöar också med anknytning till älven. Det skulle vara intressant även här att veta hur dessa gösar klarat sig eller om de t.o.m. börjat föröka sig och bilda bestånd?

Men vi vet att Norrbotten hade starka gösbestånd i flera vatten runt mitten av 1900-talet och en tid framåt innan något hände så man kan inte säga med säkerhet att vi befinner oss i en uppåtgående trend i all evighet. Rätt som det är tappar gösarna sitt fäste och vem vet en dag kanske det åter blir en ovanlig fångst här uppe i norr.

GÖSEN SOM MATFISK, C/R ASPEKTEN M.M.
Detta ämne har jag diskuterat med flera människor och jag märker att jag ofta har en lite annorlunda inställning än de flesta. Vanligt är att man hör att man skall ta upp de lite större och släppa tillbaka de mindre så de kan växa till sig. Jag tycker man skall utgå från varje specifikt vatten. För bestånden ser rätt olika ut. En sak tror jag dock är väldigt viktigt i alla gösvatten och det är att släppa tillbaks de större fiskarna. Själv tar jag tex. aldrig upp en gös över 2 kilo. Även de riktigt små upp till 5 hg känns onödigt att ta upp. Men däremot tror jag att det kan vara bra (speciellt i vissa vatten) att ta upp gösar mellan 0,5 – 1,5 kilo. Dessa fiskar är bra matfiskar och finns det klart mest gösar i den storleken så kan en mindre desarmering av beståndet kanske vara bra för beståndet i sin helhet? Tillväxten blir då bättre och medelvikten samt toppvikterna höjs. Sen finns det gösvatten med svaga bestånd och där väljer jag givetvis alltid att släppa tillbaka de fiskar jag får.

Gösen är annars en mycket god matfisk som man kan unna sig äta emellanåt om man har chansen. Jag tycker inte man skall ha dåligt samvete om man tar upp några fiskar då och då.


SLUTORD: Gösen i Norrbotten finns i några älvsystem och åar kopplade till sjöar som alla har anknytning till Bottenviken. Detta visar att gösen rimligen funnits i havsvikarna en gång i tiden. Jag väljer att inte namnge något gösvatten av den anledningen att jag tycker att man som sportfiskare idag har allt för lätt att få allt serverat på silverfat. Allt från exakt fiskevatten, hur man skall fiska m.m. Däremot ger jag gärna ut lite hjälp på traven, detta genom ren fakta men framför allt egna erfarenheter och kunskap som jag fått genom åren.

Mycket av det jag skriver består ju av egna teorier utifrån mina egna erfarenhet. Därför behöver inte allt stämma utan ibland blir det mer gissningar. Vi som fiskar vet att sanningen sällan är den vi vill att den skall vara, men genom noggrann kartläggning kan man med tiden bygga ett pussel där bitarna sakta men säkert faller på plats. Hoppas jag fick ihop några av dessa bitar iaf...

onsdag 31 juli 2019

Fin gös från hemmasjön

Att lyckas ta en stor fisk i något av mina hemmavatten ger mig oftast större lycka än att åka land och rike och fiska i olika vatten. Vad räknas då som hemmavatten? Ett hemmavatten är för mig ett vatten där man fiskat mycket genom åren, ofta nära där man bor eller tidigare bott. Man har således god kännedom om fisket och vilka fiskar som tagits där genom åren. Man är rätt medveten om vattnets potential för de olika arterna och vet vad som räknas som en godkänd, bra eller riktigt bra fisk. Genom att testa nya metoder, beten och platser m.m. lär man sig mer och mer om vattnet och vad som fungerar bäst.

Jag gissar att många finner större motivation att flacka runt mellan massa olika vatten med drömmen att hitta ett supervatten. Eller att man åker till vatten där man då vet att det finns chans till rekordfiskar. Visst jag gillar också att testa nya vatten ibland men jag väljer ändå i 9 av 10 fall att fiska i mina ”egna vatten” trots att jag vet att det förmodligen simmar större fiskar i andra vatten. Nåja vi är alla olika men jag gillar att beta av mina vatten och när jag känner att jag lyckats bra och tror mig lära fisket i ett vatten kan jag ibland ledsna och gå vidare till ett nytt vatten. Sen finns de vatten som jag aldrig tröttnar riktigt på men som kan få väldigt lite tid ett år och mer ett annat. Jag har varit inne på det tidigare att jag försöker variera mitt fiske så jag inte nöter sönder de heta platserna i ett vatten.

I vanlig ordning drar jag ner på fisketimmarna under högsommaren. Gäddfisket läggs helt på is och istället blir det andra arter som kan bli aktuella. Under juli har jag testat trolla gös i en sjö som jag känner till väl. Ett vatten som nog mer är känd för sina stora gäddor än stora gösar. Men känslan är att det borde finnas fina gösar här och under de senaste åren har jag sett en trovärdig bild på en gös som vägde 5,4 kg samt hört rykten om ett par gösar som passerat 4 kg. Själv har jag trollat en hel del i sjön men då mest efter gädda. Lite märkligt har jag under alla dessa gäddtrollingpass inte fått en endaste bonusgös. De få göstrollingpass som jag gjort har resulterat i några få gösar, i snitt runt 1-2 gösar per pass och en toppfisk på en bit över 3 kilo. Med denna bakgrund så har jag känt att skulle man få en gös kring 5 kilo så skulle jag vara väldigt nöjd. Då har man i alla fall fått en riktigt bra gös sett till vattnets potential.

Har jag trollat lite i sjön så har det blivit desto mer vertikalfiske, mest nära botten. Gösar upp till 2 kilo kan man få relativt ofta men sedan glesnar det av. Över 2,5 kg räknas som en bra fisk och har man tur så kan man få någon över 3 kilo. Min största vertikalgös här vägde ca 3,4 kilo och någon större än det har jag faktiskt inte hört talas om.

Första trollingpasset bjöd på perfekt väder. Lite lätt vind och halvklart till mulet väder under dagen. Som vanligt blev det mer gäddor än gösar men det blev två gösar och den ena var skaplig (runt 2 kg) medans den andra var desto större. Klassiskt göshugg på ett av paravanspöna. Betet en mindre variant av Westins jätte i rött och vitt. Jag känner att det är lite tyngd i fisken och när den inte vill komma upp till ytan nära botten så borde jag nog ha börjat ana vad det kunde vara men är först då jag ser fisken jag fattar att det är en riktigt bra gös. Håvningen går fint och jag inser direkt att nu har jag uppgraderat mitt sjörekord en hel del. Tippar på runt 4,5 kilo vilket visar sig ligga rätt nära sanningen.

En fisk som skänkte mig glädje trots att jag tidigare fått klart större gösar i andra vatten. Men att ta ett sjörekord i ett hemmavatten är alltid lite speciellt. Vikten fastställdes till 4740 gram och 78 centimeter.


Efter detta lyckade premiärpass har jag varit ute och trollat två svängar till. Då lite kortare pass runt 3 timmar. Det ena passet gav en gös och nio gäddor, det andra gav ingen gös men däremot elva gäddor och ett par abborrar.

I ett kommande inlägg här på bloggen skriver jag lite om min uppfattning om gösarnas beteende här i Norrbotten. Även en historisk blick hur gösfisket sett ut över tid i Norrbotten. Ett inlägg som är baserat på mitt egna gösfiske som i nuläget omfattar ca 10 olika vatten i Norrbotten och vad jag hört genom andra seriösa fiskare. Även fakta från andra människor som bor runt olika gösvatten. Intressant kartläggning som visar att det finns vissa likheter men även saker som skiljer sig rejält mellan vattnen.

måndag 8 juli 2019

19 kilos gädda från Norrbotten!

19,54 kg och 113 cm är måtten på jättegäddan som togs för ett par veckor sedan i en liten sjö mitt i skogen mellan Övertorneå och Pajala. En grym gädda helt enkelt och av bilderna att döma så är den otroligt välgödd. Att den levt ett liv på överflöd av mat går det inte ta miste av. Men storgäddans liv tog slut i och med att den fångades. För en gädda skall ju dödas när den tas upp i ett vatten där det simmar utsatta laxfiskar som i detta fall. Eller inte?

Det har gjorts flertalet studier kring detta och vad man kommit fram till är att gäddorna är i princip omöjliga att utrotas i ett vatten genom utfiskning. Tar man bort som i detta fall säg 19 kilo gädda så kommer det att ersättas snabbt med 19 kilo nya gäddor för antalet kilo rovfisk i ett och samma vatten är oftast rätt konstant över tid. Alltså slår man ihjäl några storgäddor så banar det väg för en mängd nya smågäddor som växer upp. När väl dessa gäddor kommer upp i storlek så är det rätt lätt att räkna ut vad som händer. Mindre gäddor äter mera, rör sig mera, skrämmer och oroar mera än alternativet få men några riktigt stora individer. Rådet man får genom att fråga expertis i området är alltid, var rädd om de stora gäddorna för de håller ner antalet gäddor väldigt effektivt. (gäddor är även kannibaler icke att förglömma).

Jag klandrar inte fångstmannen för hans beslut att döda gäddan. Han gjorde det säkert med en övertygelse att han räddade flera regnbågar. Fast i verkligheten så blir det förmodligen tvärtom om man ser det i ett längre perspektiv över några år framåt. Däremot tycker jag det är märkligt att okunskapen är så pass låg i flertalet av de fiskeklubbar och fiskevårdsområden som driver dessa put and take vatten runt om i landet.

Åter till gäddan, ja den är mäktig på många sätt. Otroligt fet men genom åren har jag sett flera liknande bilder på feta och grova gäddor så inget unikt egentligen. För att en gädda skall bli riktigt tung så behöver den också längd. 113 cm är en okej längd men på långa vägar för lite för att en gädda skall kunna väga 19,5 kilo. Oavsett hur tjock och grov en gädda är så skulle det behövas minst 120 cm för att en gädda teoretiskt sett skulle kunna passera 19 kilo. Om vi skall göra en jämförelse så har vi idag i Sverige för närvarande två gäddor över 20 kilo som är godkända av Sportfiskarna och dessa är extremt grova, rejält feta och klart längre än 120 cm. Men det finns ju en risk att man har slarvat rejält vid mätningen och att den är flera centimeter längre och då blir den påstådda vikten mera trovärdig. För den är som sagt sjukt fet och grov. Helt klart en spektakulär och häftig fångst i Norrbotten.

Här en bild på jättegäddan från Rovakka.


Hur fångades då denna gädda? Läste igenom NSD och inte blev jag speciellt klokare efter detta, snarare mer förvirrad. Läs här nedan vad som skrevs:

"Krister Lind ifrån Luleå firade midsommar uppe i stugan i byn Rovakka i Övertorneå kommun. På midsommardagen passade han på att fiska i sjön.

– Det är en insjö där dom har planterat regnbåge och öring sen så länge jag kan minnas, säger Lind.

Men det blev inte mycket napp med flugfiskespöet. Då han såg något stor krusa på ytan. Han ror sakta in med båten och gör ett par kast med spöet. Efter att par små utfall från gädda hugger det plötsligt till.– Men den tog i ryggfenan, säger Lind och skrattar.

– Jag hade ju bara flugefiskespöet för småfiskar.

Han lyckas få in den till båten och försöker få upp den.

– Till slut tar jag lillhåven och lyckas trä den över huvudet, sen får jag göra som ett brottarkast för att få upp den i båten.


Fisken är egentligen inte särskilt lång men magen är av bibliska proportioner.

– Jag var ju dum som inte mätte omkretsen, säger Lind

– Den var sjukt fet.

Fisken vägde 19,54 kilo. Inte långt ifrån det svenska rekordet på 21,07 kilo."

torsdag 27 juni 2019

Härlig fiskepremiär av Krister

I början av månaden gjorde Krister sitt första fiskepass för året. Han valde att trolla och med magi, rutin och lite flyt lyckades han lura upp en riktigt fin gädda. Riktigt roligt! Hatten av och grattis.

Gäddan vägde 12350 gram med en uppskattad längd av 120-123 cm.

Detta blev klubbens (Team North Predators) andra gädda över 12 kilo för året och totalt 6:e över 10 kilo. Ett facit vi får vara mer än nöjda över då vi bara fiskat april och juni undantaget några fiskepass sista veckan i maj. Sedan har vi ju några skapliga lakar också varav ett blev nytt klubbrekord. Nu går vi in på årets andra halva och förhoppningsvis blir det någon till bra fisk innan vi summerar året.

För ni som har missat så ligger en ny KLUBBSIDA uppe nu som vi för närvarande uppdaterar med årsrapporter samt lägger in nya fiskar kontinuerligt i vårt FOTOALBUM samt uppdaterar klubblistor och statistik.

Jag och Krister har även fiskat ett pass tillsammans men det blev ingen succé direkt. Några landade gäddor alla av Krister medan lyckades bli helt utan.

Vet att Krister hade hoppats fiska mera än vad han gjort hittills, bl.a. under midsommar men det fisket regnade bort kan man säga.

fredag 21 juni 2019

Ibland lönar det sig att nöta – Spinnfiskad storgädda från land

Förra året började jag mer seriöst fiska efter stora gäddor från land istället för båt. Metoden var då uteslutande spinnfiske. Resultatet blev bättre än jag trott och till i år var man ju lite nyfiken om detta var en slump eller inte.

I år kom jag igång tidigare och började fiska strax efter de att gäddorna hade lekt men även med chans på någon olekt individ. Jag testade några nya platser men insåg rätt snabbt att det var ett misstag. Gäddorna var bevisligen inte kvar i dess lekområden utan de verkade som att de direkt efter lek och när vattnet börjat sjunka dragit därifrån. Så med andra ord är det rätt omöjligt för en landfiskare att komma åt gäddorna kring leken och kanske lika bra det så de får vara i fred:)

Jag var ute tre kvällar första veckan och det var samma mönster. Fisken högg nära botten, lite djupare och gärna där det var lite strömt. De högg rejält då man prickade dom med betet men man såg inga tecken på aktivitet på ytan. I princip alla gäddor man fick hade flertalet iglar på sig.

Första passet var antalsmässigt det bästa (9 gäddor) men storleken var inte den bästa men toppfisken var godkänd. Den högg distinkt på ett av mina favoritbeten när det är lite kallare i vattnet, en shallowriggad 20 cm Gigant Flapper.


Slank gädda på 7750 gram och ca 110 cm som nog nyligen lekt. 

De två andra fiskepassen var medelvikten bättre men toppfiskarna saknades. Men roligt fiske med ett gäng kampvilliga gäddor i vikter på runt 3-6 kilo. Och vilka hugg...

Jag kände mig ändå inte riktigt nöjd, som att något fattades för att fisket skulle komma igång och att vissa på förhand heta platser skulle kunna börja producera. Jag trodde på värme och stabilare väder så när vi under en helg fick in ett högtryck med sol och 25 grader trodde jag att nu jävlar kommer fisket lossna. Vattenståndet kändes också perfekt. Men som jag misstog mig, fiskade två kvällar och mäktade bara med att få två snipor. Men som jag skrivit tidigare så är detta en av tjusningarna med fisket (att det inte alltid är som man tror det skall vara). Fast i detta fall var det som ett slag i ansiktet, jag trodde ju att fisket skulle vara glödhett men var totalt tvärtom.

Men skam den som ger sig, efter ytterligare några försök så kom jag äntligen i kontakt med en större gädda. Hugget kom bara en bit ut från land och jag uppfattade först att det var en skaplig fisk på säg 6-7 kilo men tyckte samtidigt att den var lite väl stark för den vikten. Först när jag skulle till att håva den insåg jag att den både var klart längre och tyngre än jag först trodde.

Trevlig känsla när man underskattar storleken på fisken och sen när den väl ligger i håven inser att den faktiskt är klart större än man trott. Har varit med om det motsatta också och då är det inte lika roligt...

Gäddan vägde 10210 gram och mätte 117 centimeter. Den högg på en blå Rapala X-Rap Petod 20 cm. Detta hybridbete har blivit lite av en personlig favorit för mig. Sen att man kastar riktigt långt med den gör den till ett perfekt bete när man fiskar från land.

I år har jag ju inte satt upp några specifika mål med mitt fiske vilket är lite unikt. Men rätt snabbt har jag insett att när det gäller framför allt gäddfisket så är det mer eller mindre lite av ett måste att ha något mål att sträva efter. Det är väl så när man har ”speciementänket” i sig. I detta fall med spinnfiske från land kände jag efter några pass att fasen jag vill ju ha en bra gädda även i år. "Alla kan ha tur att lyckas få upp en storgädda men att upprepa det gång efter annan det gör inte alla". Nu vägde ju denna fisk en bra bit från den i fjol men för mig duger en gädda över 10 kilo också. Är trots allt den näst största landfiskade spinngädda jag hittills fått och då kan man få vara lite glad:)

Nåja jag fiskar ju också för att det är roligt, det är ju den främsta orsaken men ibland behövs den där extra triggern för att ta sig ut och då är det bra att ha en målbild i bakhuvudet. Jag inser mer och mer att landfiske inte alltid är så lätt speciellt i lite större vatten då man inte kommer åt de ytor man vill. Men på vissa platser vid rätt tidpunkt kan landfiske vara riktigt effektivt. Du skrämmer inte fisken lika lätt och kan bara genom att ta några steg hitta en ny perfekt vinkel för att lägga ett nytt kast. I en båt är det omöjligt att få samma precision. Fast med en båt blir du klart effektivare i längden så är det bara.

måndag 20 maj 2019

Ny TEAM NORTH PREDATOR sida

Det var länge sedan jag nämnde något om vår lilla specimenklubb Team North Predator. Jag tänkte börja med att skriva några rader om klubbens historia och dess syfte. Det var Krister Wallmark som grundade TNP året 2006. Tanken var en liten klubb med smalare inriktning kring predatorfisket efter främst arter som gädda, gös, abborre och lake. Krister kollade sedan med några av sina vänner om de var intresserade att vara med. Samtliga var med på tåget.

Krister, Ari, Henrik och Rickard var de fyra som var med från starten. De är alla duktiga och rutinerade sportfiskare med samma slags ”tänk” runt i kring fisket. Fyra år senare 2010 fick jag (Mats) förfrågan att vara med och sedan dess har vi varit fem i klubben.

Tyvärr så fiskar samtliga mindre idag än vad vi gjorde tidigare ”back in the days”. Några har knappt fiskat alls de senaste åren, någon har fiskat då och då medans jag och Krister har fiskat mer frekvent. Jag är den som fiskat mest av oss alla och den enda i klubben som isfiskat seriöst under de senaste 4-5 åren. Vi har absolut ingen ambition att tävla mot andra eller vara bäst utan det handlar mer om att vi fiskar när vi har lust, tid och ork för det. Men intresset för specimenfisket finns nog kvar hos oss alla och när någon lyckas ta en stor fisk så gläds man åt varandra.

Krister gjorde en hemsida redan under startåret 2006 och den var i bruk fram till april 2014. Anledningen att hemsidan legat i träda i bra precis fem år nu är att den inte går att nå, detta efter att Kristers gamla dator gick sönder. I samband med detta så förlorade han inte bara möjligheten att uppdatera sidan utan även att använda den mejladress som fanns där. Så ifall någon har mejlat till den adressen så vet ni nu att Krister inte har kunnat läsa det. Krister har under åren varit duktig på att uppdatera sidan och även skrivit lite mer djupgående texter liksom statistik, artiklar m.m.

Alternativen var väl antingen att göra en helt ny hemsida, låta den gamla vara kvar, eller ta bort den helt, eller så att föra över innehållet till en ny sida och sedan bygga på den med lite av det som hänt i vårt fiske efter april 2014 fram till idag. Jag tycker att just innehållet som finns på gamla sidan är allt för värdefullt för att kastas bort så därför föreslog jag Krister att jag kunde göra en ny sida men då ta med en stor del av innehållet från den gamla sidan. Så fick det bli och eftersom jag är väl insatt i blogspot så valde jag det alternativet mest för enkelhetens skull.

Man kan fråga sig vad vi har för avsikt med själva sidan och skiljer det sig idag mot tidigare? Där skulle jag säga att det inte är någon skillnad egentligen. Sidan är mer till för oss själva än att synas. Men självklart är det roligt att andra följer hur det går för oss och kanske t.o.m. kan förbättra sitt egna fiske eller inspireras utifrån vad de läser. Det kryllar ju inte av liknande sidor nu för tiden, så att gå lite emot den trenden ser jag faktiskt som något positivt. Kan även tillägga att vi inte sysslar med något reklamtjafs eller annat för att synas.

Det som skrivs här är något som vi själva lyckas skapa utifrån klubbens filosofi och inriktning.
Vi letar främst efter ställen där ingen eller få fiskar, testar nya metoder som kanske ingen annan gjort, lär oss av våra egna misstag och framgångar. Att åka runt till redan kända ”storfiskearenor” är inte riktigt våran grej utan vi går helst våra egna vägar och gläds mer av att lyckas på egen hand än att bli guidade av andra.

Personligen gillar jag att vara med i ett team, man fiskar då minst lika mycket för laget än för sig själv. Man gläds inte bara över sina egna fiskar. Det kan vara motiverade att förbättra sina klubblistor eller kanske satsa på att ta ett nytt klubbrekord. Man kan säga att jag räddade hemsidan och skapade förutsättningar att den kan leva vidare. Men det jag hoppas på i framtiden är att Krister börjar skriva igen när lusten kommer tillbaks. Det var ju han som skapade klubben, hemsidan och innehållet på sidan är ju till största delarna hans.

Men nu tillsvidare kommer jag hålla sidan aktuell främst genom att uppdatera våra listor och fotoalbumet samt komma ut med årsrapporter. Länk till sidan finns som vanligt i högra spalten på denna sida och genom att klicka på bilden kommer man direkt till sidan. Eller så bara klicka HÄR som kommer man automatiskt till sidan. 



tisdag 14 maj 2019

Tankar kring mitt gäddfiske och inför sommaren

I ett tidigare inlägg från början av året skrev jag lite om mina tankar, funderingar och mål inför året. Några månader har nu gått liksom tre veckors fiskande då jag hann med tio pass från isen. Nu kryper sig fiskesäsongen i öppet vatten sig närmare och då är det kanske dags att börja tänka och planera sitt fiske lite mer noggrant. Eller så kanske inte?

Tja det där med strikta planeringar och rejäla satsningar har jag inte riktigt energi eller motivation att genomföra. Min plan är snarare mer att fiska när lusten faller sig på och inte minst skapa sig tid till fisket. Hur man nu gör detta på bästa sätt är ju att inte jobba alltför mycket och i år kommer jag unna mig en del ledighet under juni månad.

Nog lär det väl bli gäddfisket som prioriteras först och främst men helt säkert är det inte. Finns lite sug för en del annat fiske också. En annan grej jag funderat på är hur pass fokuserad jag skall vara att fiska efter stor fisk? Man kan ju fiska enbart i vatten där man tror det finns chans till 12+ gäddor eller så kan man fiska även i vatten där man vet att det inte simmar gäddor över 12 kilo. Jag kommer göra både och faktiskt. Planen är att testa lite nya småvatten där jag hoppas finna nån rejäl gädda. En liten dröm är att ta en gädda över 10 kg i en mindre tjärn (ej put & take vatten) och då helst från land. Just landfiske är något jag lär praktisera en del även i år, även spinnfisket kommer få utrymme.

Men det viktigaste är ändå att finna glädjen med fisket, att tycka det är kul helt enkelt. I mitt fall handlar det som oftast om flera faktorer. Idag handlar det mycket om att leta nya ställen eller testa nya metoder/ andra tider eller under andra förhållanden på gamla platser. Sen har jag även lite revansch lusta i att knäcka koden i ett vatten jag inte lyckas alls i tidigare. Att tänka i nya banor, våga testa nytt är något jag gillar, att fiska på exakt samma sätt i samma vatten år ut och år in då stannar man i utvecklingen och blir lättare less.

Jag har tidigare skrivit några gånger att jag förmodligen skulle ha lyckas bättre i mitt fiske rent resultatmässigt om jag följt de flesta andra gäddfiskares mönster. Detta genom att nöta hårdare på de platser jag vet att det tagits riktigt stora gäddor på tidigare samt att satsa hårdare på höstfisket.
Idag är jag inte lika säker på detta faktiskt. I hårt fiskade vatten är det svårare att lyckas, sedan så får man räkna med att trängas med andra och vetskapen att det förmodligen fiskas hårt dagarna innan man är där gör att man lätt tappar gnistan och tron.

Jag har valt min egna väg och det har med tiden gett mig allt bättre förutsättningar att lyckas bra. För mig har det känts viktigt att lära mig några vatten riktigt bra vilket tar lite tid. Sedan att försöka lägga pusslet rätt genom att fiska rätt plats rätt tid på året. Inte fiska för hårt på sina spots och våga testa nytt. Att låta ett hett ställe vila en period är det inte alla som gör. Ett exempel är hösten 2016 då jag fiskade ovanligt mycket gädda. Under samtliga fiskepass utom ett fiskade jag på olika ställen. Några pass blev i samma vatten men då bytte jag istället område. Min uppfattning är att många nöter alltför hårt på en plats man lyckas bra på tidigare. Är det flera som gör detta på samma plats så lär prognosen med all säkerhet innebära att fisket försämras med tiden. Sen verkar det vara lite olika hur känsliga vattnen är. Vissa vatten tål helt enkelt hårdare fisketryck än andra. Vet att Krister berättat att han och hans kompis Rickard tidigt upptäckte hur snabbt fisket försämrades i de vatten de trollade gädda. De fiskade hårt i samma vatten under en höst och åren efter blev fisket nästan alltid klart sämre. Alltså ju hårdare man fiskade ett år så desto sämre blev fisket året efter. Kan tänka mig att i vissa, speciellt mindre vatten dras gäddorna till en eller ett par mindre djupare ytor under hösten där småfisken samlas. Nu finns det ju utmaningar i hårt fiskade vatten också, hur skall man fiska för att lyckas lura fisken till hugg?

Idag finns inget eller bara fåtalet helt ofiskade vatten med potential för riktigt stor gädda i Norrbotten. Så de som tror att jag har mina smultronställen helt för mig själv har fel. Totalt har jag tagit gäddor över 12 kilo i fem olika vatten i Norrbotten. Mina tre största fiskar är tagna i tre helt olika vatten utspridda över olika kommuner. Med detta vill jag bara säga att det finns chans att lyckas bra på fler ställen än många tror.

Idag är det få som väljer att skriva ut lite fakta om sitt fiske vilket jag tycker är tråkigt. Det är tur att man har några duktiga och trevliga fiskekompisar som man kan utbyta erfarenheter med. Däremot publicerar man gärna bilder och videoklipp över sina storfångster. Denna trend har jag varit inne på tidigare så jag skall inte orda mer om det nu. Jag har valt en väg att berätta en del i hur jag tänker kring mitt egna fiske och hur jag allmänt ser på saker och ting. Något som jag rätt ofta får uppskattning av från de som följer min blogg. Just denna positiva respons är anledningen att jag fortsätter i samma anda som tidigare.

Slutligen lite om put and take vatten och hur jag tänker kring detta. Själv kommer jag bara på några fåtal fiskepass jag förlagt i inplanterat vatten. Med inplanterat vatten menar jag ett vatten där man sätter in ”ädelfisk” eller laxfiskar i (oftast regnbåge) och där det finns gädda. Jämfört med många andra gäddfiskare så är det otroligt lite. Hur kan detta komma sig? Det är inte för att jag inte tror på detta fiske, tvärtom tror jag att potentialen i dessa vatten generellt är klart bättre än i naturliga vatten. Nej jag har valt att fokusera mitt fiske i naturliga vatten och utgått i från de faktorer som råder i dessa vatten. Detta har känts som en klart större utmaning än att fiska i små pölar där man släpper ut ädelfisk regelbundet. Där behöver man inte vara Einstein för att förstå att gäddorna skall blir stora. Men samtidigt kan jag inte låta bli att förtrollas över dessa välbyggda gäddor och jag vill verkligen inte tracka ner på de som fiskar mycket i dessa vatten. Fisket är i många av dessa vatten oerhört svårt och det krävs både tålamod, skicklighet och tro på vad man gör för att lyckas. Men utan att veta helt säkert (brist på rutin) så tror jag att det finns nycklar att lyckas bra här också. Tyvärr måste man här många gånger förlita sig på de uppsatta regler som råder, såsom vilka tider man får fiska, antalet spön, båtförbud m.m. Detta kan jag tycka är en av de tråkiga och lite orättvisa bitarna faktiskt. Att några få kan fixa tillstånd till båt eller fiska med flera spön och kanske få tillgång till vattnet innan det öppnas offentligt och då blir det lite som med karpfisket. Nu är det inte omöjligt att jag i framtiden kommer fiska betydligt mer i dessa vatten, tvärtom kan det bli så. Jag har ju mina mål med mitt fiske som jag sätter upp och bockar av när det är avklarat. Put & take vatten finns med där också, bara lite längre ner på listan...

Detta får räcka för denna gång. Senaste veckorna har präglats av snöslask, kyla, kalla vindar och nu i helgen massvis med regn. Nu hoppas vi på varmare och stabilare väder så fisket kommer i gång på allvar.

söndag 28 april 2019

April blev en minst sagt lyckad fiskemånad!

Jag tänkte försöka sammanfatta denna månad och nu skall jag försöka att inte skriva nått i stil med ”att detta inte går att överträffa”, eller ”overkligt bra fiske som jag aldrig kommer få uppleva igen”. För nu har jag överträffat mig själv ännu en gång och då kanske man skall inse att ingenting är omöjligt längre! Men samtidigt skall man vara ödmjuk och inse att det kan komma perioder, ja kanske år där fisket går sämre än man tänkt sig.

Enda egentliga målet inför april var att jag skulle spendera minst 10 dagar ute på isen och det blev på håret att jag fixade detta. Blev exakt 10 fiskepass fördelat (7 gädda, 2 lake, 1 gös). Under samtliga pass har jag ismetat. Tanken var att satsa mest på gädda och när jag kände mig nöjd med resultatet skulle jag fiska några fiskepass efter lake, gös och abborre i nämnd rangordning.

Nu när gäddfisket gick så pass bra så hann man med lite annat också. Men i och med att säsongen tog slut redan 21 april p.g.a. dåliga isar missade jag några tilltänkta fisken som jag tror hade kunnat leverera bra resultat. Så därför känner jag mig inte riktigt nöjd. Men vädrets makter rår man inte på och jag har nog med åren blivit klokare och ger mig inte ut när fiskeförhållandena är besvärliga. Så blev en kortare april än jag tänkt mig, dessutom blåste nästan hela andra veckan i april bort då det t.o.m. var stormbyar några dagar. Med tanke på dessa hinder så kan jag känna att resultatet kunnat bli ännu bättre om vädrets makter varit med mig hela månaden.

Jag har ju varit duktig och sammanfatta nästan alla fiskepass i tidigare inlägg så finns inte allt för mycket kvar att berätta kring detta. Men jag gillar ju statistik och här kan jag se att jag har fått bra mycket fler fiskar per fiskepass än jag brukar. Det är nog den största skillnaden.

VIKTFÖRDELNING - GÄDDOR
VIKT (kg)
ANTAL (gäddor)
0-1 kg
2
1-2 kg
9
2-3 kg
6
3-4 kg
1
4-5 kg
-
5-6 kg
7
6-7 kg
8
7-8 kg
4
8-9 kg
2
9-10 kg
2
10-11 kg
2
11-12 kg
1
12-13 kg
1

10 fiskepass (ismete) har gett följande: 46 gäddor, 9 lakar och 3 gösar.
  7 gäddpass har gett följande: 44 gäddor, 2 lakar
  2 lakpass har gett följade: 7 lakar, 2 gäddor
  1 göspass har gett följande: 3 gösar 


Visst är det trevligt med mycket hugg och att man får mycket fisk men ni som känner mig vet ju att det som driver mig allra mest är att få så stora fiskar som möjligt. Jag börjar med gäddorna och här har nått fiskepass varit helt magiskt både vad det gäller medelvikt och toppvikter medans nått har varit mer medelmåttigt och nått av karaktären ”sniprace”. Det jag jagar är själva upplevelsen och det kan givetvis vara en riktigt stor fisk men även ett fiskepass som sticker ut på nått sätt från det man varit med om tidigare. Jag har lite svårt för den ”nya trenden” att mest räkna 10+ och då blir det som att väger inte en gädda över 10 kg så räknas den knappt. I min värld så är varenda gädda över 7 kg värd är räknas och ju större den blir desto bättre är det. Men om den väger som Martins gjorde 9,96 kg eller om den skulle ha vägt 10,01 kg har för mig knappt någon betydelse. Men säg har man aldrig fått en gädda över 10 kilo så har jag all förståelse och respekt för att man vill komma över den gränsen. Men har man fått många över 10 kilo så känns det bara lite fånigt att bry sig om några gram över eller under tio pannor. Man skall försöka uppskatta de fiskar man får även om man tidigare har fått klart större. Men även ha målsättningar att sträva framåt, i mitt fall är det 15+ som hägrar. Så här blev i alla fall min 10 i topplista för gädda under april månad 2019.

VIKT (gram)
LÄNGD (cm)
K-FAKTOR
MÅNFAS
METOD
BETE
DATUM
12830
118
0,78
2
Ismete
Mört
2019-04
11730
120
0,68
3
Ismete
Mört
2019-04
10380
119
0,62
2
Ismete
Mört
2019-04
10210
112
0,73
2
Ismete
Mört
2019-04
9440
108
0,75
2
Ismete
Mört
2019-04
9330
111
0,68
17
Ismete
Mört
2019-04
8130
103
0,74
2
Ismete
Mört
2019-04
8110
105
0,70
2
Ismete
Mört
2019-04
7500


2
Ismete
Mört
2019-04
7300
110
0,55
3
Ismete
Mört
2019-04

Att det skulle kunna gå rätt bra på gäddfronten hade jag nog kunnat ana men däremot överraskade laken mig rejält. Förutom min lake på 4120 gram från 2012 så har lakar från tre kilo och uppåt varit svåra att få. Det har istället blivit en del lakar mellan 2-3 kilo vilket känns som en rätt vanlig vikt i många vatten här i Norrbotten. Nu har jag inte lagt så mycket tid på laken senaste åren men känslan jag fått tidigare är att lakar från 3 kilo och uppåt inte bara är att åkt ut och hämta. Men just denna månad så har det faktisk varit tvärtom.

VIKT (gram) LÄNGD (cm) K-FAKTOR MÅNFAS METOD BETE DATUM
5100 89 0,72 11 Ismete Mört 2019-04
3610 77 0,79 11 Ismete Mört 2019-04
3550 71 0.99 13 Ismete Mört 2019-04
3370 70 0,98 18 Ismete Mört 2019-04
2550





Ismete Mört 2019-04
2380





Ismete Mört 2019-04

Nu blev det bara ett göspass och som jag skrev i det förra inlägget så ser jag ändå möjligheter att lyckas ta en större gös från isen även här uppe i Norrbotten. Men det kommer knappast av sig själv utan det krävs att man lägger ner tid, testar lite olika taktiker liksom fokuserar på rätt fiskevatten och inte minst hitta rätt plats i rätt vatten. Helt klart en utmaning. Sen så kan man ju fråga sig vad som skulle vara en stor isfiskad gös i Norrbotten. Personligen så skulle jag bli imponerad om någon tar en gös över 3 kilo, över 5 kilo skulle vara grymt och en över regg-vikten 6,5 kilo skulle vara en sensation.

Avslutningsvis tänkte jag försöka rangordna mina upplevelser denna månad. Inser att det blivit en hel del nya ”fiske minnen”. Börjar med bästa fiskarna och här är valet lätt, 5,1 kilo lake är för mig lite av en drömgräns som jag nu kommit över. Kul att få dela upplevelsen med Markus. Verkar som att Markus skall vara med mig om jag skall ta de riktigt stora fiskarna. Han var ju med då jag tog mitt "gäddpers" i november också! Nummer två blir min gädda på 12,83 kilo. Min fjärde största gädda och det var helt klart en maffig gädda som jag känner mig nöjd över. Nummer tre blir Martins gädda på 9,960 kilo. Fin uppgradering från hans tidigare rekord på dryga 8 kilo och sen är det alltid lika roligt att få vara med och dela en rekordfisk med en vän.

Nu till bästa fiskepassen. Här vore jag korkad om jag inte värderade mitt grymma gäddpass då jag fick 20 gäddor var av 14 över 6 kilo. Nummer två får jag nog säga att det var när Martins rekordgädda kom upp, dels själva rekordet men även att jag kände mig osäker inför dagen och vågade att testa nytt vilket resulterade i var sin finare gädda. Sen lite extra coolt att Martin fick skåda två klart större gäddor än han sett tidigare på ett och samma fiskepass. Nummer tre blir dött lopp mellan mitt och Markus fiskepass där plötsligt två storlakar kommer upp och det fiskpass jag gjorde på ett ställe där jag tappat flera stora tidigare. Men nu blev det tredje gången gillt och upp kom en gädda på 11,73 kilo.

Aprils bästa fisk blev denna lake. 5100 gram fördelat på 89 centimeter.

Näst bästa fisk denna månad blev denna grova gädda 12830 gram - 118 centimeter

Denna gädda kändes extra skönt att få upp då jag tappat flera stora där tidigare år. Fin fisk som på 11730 gram och 120 centimeter.

Totalt sett kommer april 2019 bli en månad som jag sent skall glömma, nu är det bara att ladda batterierna inför fisket i öppet vatten...