Första gäddan över tio kilo för Martin blev en trippel återfångst!

Ibland kan det hända saker som man inte förväntar sig när det kommer till fiske. En sådan händelse utspelades när jag fiskade med Martin för ett tag sedan. Martin har verkligen snubblat på mållinjen när det gäller att nå tio kilos gränsen. För drygt fem år sedan fick han vara med om att jag först (felaktigt) gratulerade honom till tio klubben. Jag var helt säker på att den gäddan vägde över tio kilo men hur mycket jag än ville så visade vågen retsamma 9960 gram! Inför varje fiskepass numera så har jag alltid förhoppningen att rätt gädda skall komma.

Äntligen kunde vi tajma in ett gemensamt pass. Känslan inför dagen var rätt ovisst. För bara några veckor sedan hade jag haft ett helt okej fiske här men samtidigt vet jag hur vissa av mina normalt rätt säkra ismeteställen plötsligt dör när man kommer in en bit in i april. Så den stora frågan var om gäddorna fanns kvar på platsen?

Vi fiskade med mina spön så Martin fick börja med att ta det första hugget. När han väl fått upp den första gäddan så tar jag den andra osv. Martin inledde dagen starkt med en bra start fisk på dryga åtta kilo. Så redan där var dagen räddad till hälften i alla fall. Även en skön start och ett kvitto att det åtminstone fanns kvar en gädda på platsen. Men fisket är rätt segt under egentligen hela dagen. Ingen riktig markant hugg period utan istället kommer det nått hugg med jämna mellanrum. Märkligt nog också tre dubbel hugg för att sedan åter vara helt lugnt i minst en timme innan nästa hugg kommer.

På tal om dubbel hugg så är det just ett sådant som ställer till det för oss. Det är Martins tur och när vi är på väg till spöet så plingar det till och fäller på ett annat spö en bra bit bort. Vi tar givetvis var sitt hugg. Martin missar då sin fisk medans jag krokar min som dessutom visar sig vara rätt stor. När jag ser skallen i hålet får jag lite puls men när jag sedan ser resten av fisken blir jag istället lite besviken men mest förvånad. Den där gäddan har jag ju sett förr.

                 
Det visar sig vara en återfångst. Samma fisk fick jag nämligen för några veckor sedan. Det jag också vet är att den väger över tio kilo vilket gör att jag irriterar mig ännu mer, fan denna fisk skulle ju egentligen varit Martins.

En riktig ful, mager skapelse med en mäktig koskalle och paddelstjärt. Första gången jag fick den vägde hon 10.1 kilo och mätte 119 centimeter. Nu hade hon lagt på sig ytterligare ett hekto.

Så här såg hon ut några veckor tidigare...

På tal om återfångster så satt vi tidigare under dagen och pratade om just detta. Hur sällan det händer. Man tycker ju att just ismete borde vara en metod då detta är vanligare förekommande än andra men så har jag inte upplevt det. Detta var så vitt jag vet blott den andra återfångsten gällande mina ismetade gäddor över nio kilo. Rimligtvis borde jag väl då få vänta minst sju till åtta år innan det händer igen förutsatt att jag fortsätter att fiska lika mycket som jag gjort hittills.

Tiden går och när vi börjar förbereda oss för att ta in spöna kommer plötsligt ett dubbel hugg. Denna gång är det ombytta roller då det är jag som bränner min fisk medans Martin krokar sin. Jag anar rätt snabbt att det är en större gädda. Än tydligare blir det när den gör en dubbelrusning, alltså den går med lina ett tag, stannar liksom upp nån sekund för att sedan dra iväg igen. Just detta är ofta ett säkert tecken att det är fråga om en större gädda. Däremot tycker jag att gäddor runt sju till nio kilo ofta upplevs kämpa mera. Skillnaden med dessa är då är det ofta är fråga om fler men lite kortare och ettriga rusningar.

Det tar säkert fem minuter innan vi kan se den nere i hålet. Vi får sedan vänta ytterligare en stund innan jag lyckas lirka upp den. Reaktionen därefter blir smått surrealistisk! Detta kan inte vara sant, inte en gång till! Mina första ord därefter blir “- denna fisk behöver vi ju inte ens väga. Grattis till din första tia Martin!”


Äntligen kom den, Martins första tia! En fisk som verkligen inte bangar att hugga på det som erbjuds på kroken.

Vi skrattar gott åt det som just hänt. En rolig och rätt annorlunda avslutning på ett konstigt ismetepass. Totalt ett rätt segt fiskepass som ändå bjöd på några skapliga fiskar och speciellt då denna vad man nu skall kalla den för dubbelfångst eller trippelåterfångst. Hur som helst ett fiskepass som sticker ut på ett speciellt sätt...