Mieko Pesa

Fakta: Mieko Pesa 90 F är 9 cm och finns i 7 olika färger. Gången är ettrig och tycks attrahera all slags rovfisk. Den fiskar på runt 1,5 - 2 meters djup. Wobblern är försedd med vassa japanska krokar samt har rasselkulor i sig. Finns att köpa hos Mieko Fishing för 89 kronor.

Historia: ”Pesan” var faktiskt ett av de första betena som Mieko Fishing tog fram. Den hamnade till en början lite i skymundan från storsäljaren ”Basas”. Men de som köpte den fick förmodligen ett favoritbete i sin beteslåda. För ett par år sedan lanserades wobblern i några nya färger och betet fick lite av en andra våg. Ryktet om ”Pesan” började sprida sig bland såväl abborrfiskare som harr, öring, röding och laxfiskare. Idag går det inte att ta miste om wobblerns duglighet och många rankar betet väldigt högt.

Här har vi den på bild, Mieko Pesa 90 F. Nu finns den även i tre nya färger.

Omdöme: Jag måste erkänna att jag ignorerade wobblern från början. Tror faktiskt att jag provade i stort sett alla Miekos wobbler innan ”Pesan” fick chansen. Det var när de nya färgerna kom ut för tre år sedan jag blev intresserad att testa betet. Då hade jag trollat mycket abborre under några år och testat en rad olika wobblerns. Frågan var hur ”Pesan skulle stå sig i konkurens mot mina mer väletablerade och inkörda beten?

Jag minns första gången jag testade ”Pesan”. Fiskade i en av mina abborrsjöar. Inledde dagen med att trolla några varv runt ett hett område. Startade med 4 wobblers, två ”Pesa” samt mina dåvarande favoriter en ledad Rapala i grått och en sjunkande Rapala i grönt. Fisket var ingen höjdare precis men av totalt 7 landade fiskar så valde 5 ”Pesan”. Avslutade dagen med att spinnfiska vilket visade sig vara lyckat. På en Mieko Pesa i färgen ”fire-tigre” fick jag en fin abborre på 42,5 cm!

Fin abborre vid första testfisket.

Nu några år senare och med åtskilliga fisketurer med ”Pesan” kan jag konstatera att i grunda abborrsjöar är det svårt att finna nått bättre bete. När det gäller trolling och abborre är den numera alltid mitt förstaval. Av någon anledning triggar den ofta de större abborrarna att hugga. Andra wobblers kan jag få lika många hugg på men ser man till storleken vinner i princip alltid ”Pesan”.

Dubbelhugg av kilosabborrrar…

Storabborre på Mieko Pesa…

Mitt i sommarhettan kom det upp en abborre på dryga 47 cm.

Själv har jag ännu inte hunnit testa ”Pesan” efter laxfiskar men av rapporterna att döma så funkar den även här riktigt bra. Några exempel på detta syns här nedan…

Mieko Familys duktige lax och öringfiskare Patrik Johansson har testat wobblern i Luleälven och resultatet har varit långt över förväntan…

Även i södra Sverige skördar “Pesan” framgångar. Här 9 årige Petter Paakki med en fin öring.

Funkar även på lax! Nyligen tog Jens Johansson en lax på hela 101 cm.

Westins jätte 23 cm

FAKTA: Westins jätte är 23 cm lång och väger 101 g. Den serietillverkas numera av Kinetic. Den lämpar sig bäst vid trolling men fungerar även att spinnfiska med. Dess gång kan beskrivas som lugn, rullande med rejäla svängar. Bäst fiskar den vid fartintervallet 1-2 knop. Vid trolling fiskar den ner till 3-4 meter under ytan och vid spinnfiske något grundare.

HISTORIA: Jag har plockat ut lite fakta från Dennis Berglunds utmärkta blogg Esox hunter. De första westin wobblerna tillverkades av familjen Westin med Ingvar i spetsen. Detta skedde i hemmet som låg i Skutskär utanför Gävle under 50-talet. I slutet av 80-talet så tog Bröderna Holm över verksamheten som de höll igång till 2000 talets början innan det lades ner.

Några år efter detta kom det ut en del kopior av varierande kvalitéer. Men så runt 2005 tog Kinetic och gjorde om en helt ny plastvariant av Westin Wobblern som idag serietillverkas och räknas som en av de allra bästa gäddwobblerna på den svenska marknaden.

Om ni Klickar HÄR så kan ni läsa hela hans inlägg om Historien om Westins jätte.

Under förra hösten dominerade Westins jätte i mina fiskevatten. Denna gädda på 10420 g – 117 cm blev för övrigt fjolårets största på trolling.

Betet  var denna wobbler, dock inte så mycket färg kvar men fortfarande lika het. Tyvärr finns inte den här färgen kvar i sortimentet då de till i år har kommit med flera nya färger som i mina ögon inte överlag inte såg så spännande ut.

Här ser man även hur jag tacklar mina westinare. Jag har valt att ta bort en trekrok plus att jag har ett lekande mellan två fjäderringar. Orginalkrokarna är även dom utbytta mot Owner krokar.

Resultatet har varit få tappade fiskar plus att det är en klar fördel att kroka loss en gädda med två istället för tre krokar, krokskadorna blir mindre på gäddan och avkrokningen går snabbare.

Det började bra i år också med en 115 cm och 9600 g tung försommargädda, betet en Westins jätte 23 cm i självlys.

MITT EGNA OMDÖME: Skulle jag vara tvungen att bara få välja en wobbler till mitt gäddfiske så hade jag nog valt Westins jätte. Anledningen är flera. Det är en wobbler som fiskar bra i många olika typer av vatten, den känns pålitlig och är således ofta ett av de beten man startar fisket med. Den finns i många olika färger vilket såklart är ett plus och framförallt den levererar både många och stora gäddor. Ytterligare en fördel som man inte får glömma när det gäller beten är dess krokningsförmåga och den är i detta fall riktigt god.

Bästa fisket har jag haft då vattnet varit lite kallare runt 5 – 15 grader och i fartintervallet 1 – 2 knop. Därför ser jag Westins jätte som en riktigt bra höstwobbler eller för fiske tidigt på våren/försommaren. När vattnet börjar bli varmare än 15 grader vill gäddan oftast ha beten med aggressivare gång och då kommer inte ”Westinaren” riktigt till sin rätt längre.

Här är några färger som jag fått bra på.

Kvalitén är inte på topp men ändå helt okej. Risken finns att något exemplar kan börja ta in vatten. Fast det skall också sägas att många av mina wobblers har klarat massor av gäddattacker utan att börja läcka in vatten. Det jag tycker är allra sämst är att färgmönstret på vissa av modellerna snabbt tar stryk. Krokarna som är av märket VMC, modell 9649BN och storlek 1/0 är av skaplig kvalité. Men själv brukar jag dock byta ut orginalkrokarna mot de mera pålitliga Owner krokarna.

Mieko Niva – En underskattad göswobbler

Man brukar säga att det tar ett bra tag innan ett nytt bete har slagit igenom och varumärket blir etablerat. När det väl blivit så kan samma betestillverkare ofta spotta ut en massa nya beten/modeller som automatiskt säljer bra. Ibland kan jag tycka att vissa av dessa stora betesjättar säljer alldelens för bra för att det skall gå ihop med betets duglighet. Men så är det här i livet, vissa får för mycket uppmärksamhet medan andra inte får det rykte som den förtjänar.

David Nilsson i Team Mieko norr har för närvarande klubbrekordet gällande gös på trolling med denna fisk på 5720 g – 88 cm. Betet som syntes en Mieko Niva vobbler.

Här kommer därför ett tips till alla som trollar gös, sommaren 2011 fiskade jag en del med en wobbler som går under namnet Mieko Niva och säljs av Mieko Fishing.

Här Tobias Lindvall med denna massiva gös som han tog på trolling i en sjö i Norrbotten under hösten 2010. Fisken vägde en bit över 7,5 kilo och är mig veterligen den största trollingfångade gösen i Norrbotten någonsin.

Redan 2010 fick jag höra att det i Norrbotten tagits en riktigt stor gös på Nivan så därför fick den chansen då jag och min kompis Krister åkte ut på ett trollingpass med sikte på gös. Mieko Niva påminner inte riktigt om de flesta andra klassiska göswobblers vare sig till utseendet eller gången. Den har en rätt lugn och sävlig gång samt att den går rätt så grunt. På något sätt kändes den lite speciell redan då man såg hur den rörde sig i vattnet med sin sävliga och lite rullande gång. Att även de större gösarna uppskattade den fick vi rätt snabbt ett kvitto om.

Det behövdes inte lång tid i vattnet förrän Nivan skulle leverera en finare gös. Denna gös vägde 5640 gram och mätte 84 centimeter.

Vårt gösfiske sommaren 2011 gick riktigt bra jämfört med hur det normalt brukat se ut i Norrbotten. Under våra totalt fyra trollingpass visade sig Nivan vara den wobbler som jag lyckades klart bäst med. Det skall tilläggas att jag testat väldigt många andra modeller/märken där några fått klart mer tid i vattnet än nämnda Nivan.

Redan passet efter var det dags för en ny storgös på samma wobbler. Denna vägde fina 6800 gram och var 84 centimeter lång.

Fakta: Wobbler Mieko Niva flytande, rasselkulor, 18 cm, 45 gr, VMC-krokar, färg FL-10. Har en förföriskt vaggande/rullande gång på ca 3 m djup. Har visat sig effektiv på de flesta rovfiskar men främst levererar wobblern gös och gädda. Mer om våra gösfisken från i sommarn 2011 finns att läsa HÄR:

Så här ser den ut, Mieko Niva. Wobblern finns i flertalet intressanta färger, kolla på hemsidan för mer info eller ring till butiken. För jag är lite osäker om alla färger finns kvar och eftersom den kostigt nog inte säljer speciellt bra riskerar den att i värsta fall försvinna från sortimentet vilket skulle vara beklagligt.

När jag var till Mieko Fishing för ett tag sedan frågade jag hur Nivan säljer och fick ett något överraskade svar att den knappt säljer något alls i dagsläget. Märkligt i mina ögon då den i hård konkurrens med andra göswobblers skördat störst framgångar av dem alla vid trollingfiske efter gös här i Norrbotten. Kanske något för alla gösfantaster söderut att prova, speciellt i vatten där gösarna går rätt ytligt och jagar.

Savage Gear – DP Spinner

Äntligen fanns den där, en vanlig gäddspinnare sådär lagom stor för att passa in i de flesta situationer och vatten. Självklart köpte jag på mig ett gäng inför förra sommaren. Under juni och början av juli var jag några svängar och fiskade från land i några små tjärnar och åar.

Frågan är då om de höga förväntningarna infriades? Ja det gjorde dom på alla punkter. För det första så föll de gäddorna i smaken och speciellt en kväll var det utan tvekan det bete som fiskade bäst av alla jag testade. Sedan håller de bra kvalité som står emot gäddornas vassa tänder utan att vara sig försämra gången eller nöta spinnaren nämnvärt.

I en mindre grund sjö skördade denna spinnare stor framgång och utklassade de andra betena jag provade. Denna gädda mättes till exakt 1 meter och bjöd på en rejäl kamp innan den kunde landas.

Vid vilka tillfällen kan då denna spinnare komma bäst till sin rätt? Först och främst ser jag den som ett bete för gädda men har även märkt att man får en del abborre ibland. Fiskar man från land i mindre åar och tjärnar fungerar den perfekt då den är lättkastad och går rätt grunt och är lätt att styra mellan tät vegetation och undvika stenar och annat bråte. Fiskar man från båt så skulle jag främst använda den då man fiskar på grunt vatten och där det är mycket vegetation. Fisket med spinnare är oftast bäst på sommaren då det är som varmast i vattnet och under sena kvällar händer det i vissa vatten att de större gäddorna går grunt och jagar. Vid sådana tillfällen är en gäddspinnare av denna modell ett hett alternativ.

 

DP Spinnaren finns i många olika heta färgkombinationer men den färg som gått bäst för mig är denna. Som synes har den dubbla skedar som spinner mycket jämnt och bra. Även kroken tycker jag håller en bra kvalité.

I början av sommaren tog jag denna vackra abborre på just färgen Yellow Silver Holo Flame. Storleken på spinnaren var en 5:a (25g) och just den mindre modellen lämpar sig bäst till abborre medan de större 6-7  istället är klockrena till gäddfisket.

En liten skev bild vi svenskar har är att spinnare inte är något vidare bra bete då det gäller större gädda. Ser vi på statistiken så tas det inte heller så mycket större gäddor på spinnare men det är egentligen inte så konstigt då det inte fiskas med dem i någon högre utsträckning. Däremot i södra Europa och inte minst i Amerika så har dessa beten en betydligt högra status bland gäddfiskarna och på många ställen räknas de som det bästa gäddbetena efter de stora gäddorna.

Kort sagt i rätt vatten, i rätt situation och rätt tid så är spinnaren ett kanonbete för alla typer av rovfiskar…

Mieko Predator Tail

Mieko fishing har sedan några år haft en intressant och lite annorlunda jigg ute på marknaden som sticker ut både till utseende och rörelsemönster. Att den fungerar bra till gädda märkte jag snabbt då den skördade stora framgångar med flertalet landade gäddor.

En av de största fördelarna är att man kan fiska hem den väldigt sakta samtidigt som den ändå rör sig på ett för fisken lockande sätt. Förklaringen är den breda stjärten. Denna jigg kan vara ett riktigt ess i rockarmen att ha då man jagar de riktigt stora gäddorna under framförallt förleksfisket på våren samt till det sena höstfisket.

Under de senaste åren har Mieko Predator Tail levererat massor av stora fiskar både i sött och salt vatten. Helt klart ett bete man måste att ha i betesboxen som kan vara skillnaden mellan en bra och dålig fiskedag.

Tänk på att en jigg är ett mångsidigt bete som fungerar förutom till traditionellt spinnfiske även till trolling, driftfiske och vertikal jigging. Speciellt denna jigg tror jag kan vara helt rätt till många olika typer av sportfiske pågrund av dess utformning och rörelsemönster.

Så här ser den ut, 92 gram och 28 cm (37 cm utdragen). “Tailen” har visat sig giftig till såväl de stora gäddorna som hälleflundrorna.

Savage Gear - Butch

Mads Grosell chefsutvecklare på Savage Gear har designat denna wobbler. Den största modellen som jag nu fiskat med under några års tid mäter 21 centimeter och väger 109 gram.

FAKTA: Savage Gear Butch är populär vid fiske efter framförallt gädda och gös. Med den ledade kroppen simmar den på ett attraktivt sätt. Gången kan beskrivas som rätt yvig och vaggande. Vid trolling kan den fiskas ned till drygt 4 meters djup. Den finns i flertalet intressanta färger och i två storlekar 16 samt 21 centimeter.

Golden ambulance och Arctic char är två färger som funkat bra för mig.

MITT EGNA OMDÖME: Redan då jag såg denna wobbler för första gången kände jag att denna vill jag testa vid gäddtrolling. Sommaren 2010 fick wobblern bekänna färg för första gången och det blev succé direkt med några fina gäddor var av en 10 klubbare.

Efter detta har jag haft stort förtroende för ”Butchen” men under hösten har den inte alls levererat lika bra som under sommarfisket. Kanske passar dess lite yvigare gång bättre då vattentemperaturen är lite högre som på sommaren än under hösten då den stadigt sjunker?

Men kan säkert vara olika från vatten till vatten för jag vet att det finns de som rankar den riktigt högt även när det gäller höstfisket.

Fin sommargädda från 2011 som tog en Buth i färgen Arctic char.

Själv har jag som sagt haft bästa fisket då det varit lite varmare i vattnet (ca 14-20 grader) och då har jag kört i fartintervallet 1,5 - 2,2, knop.

Kvalitén är överraskande bra där få eller ingen av mina ”Butchar” tagit in vatten. Detsamma gäller lacken som tål vassa gäddtänder riktigt bra jämfört med de flesta andra wobblers i denna prisklass.

Det jag skulle önska är att det kom en större modell, gärna en på runt 25-30 cm om man fick bestämma. Då är jag säker på att det skulle komma upp ännu fler storgäddor med denna i mina ögon något bortglömda gäddwobbler.

Stubbmask – Ett legendariskt id-bete

Jag minns då jag som liten grabb fick följa med pappa ner till Alån för att fiska id. På den tiden var idfisket något av en folkfest och sällan fick man vara ensam på de bästa ställena. Speciellt en plats var näst intill omöjlig att komma åt då det satt en äldre gubbe och fiskade där dag ut och dag in.

Mannen ifråga gick under namnet “Nis-Ändersa” Lennart och var dåtidens id-kung, idag är han död för länge sedan men hans namn lever vidare bland nutidens fåtaliga skara av lokala idfiskare. Att han fick mycket fisk på kroken rådde ingen tvekan om och ofta var det just hans långspö med toppknuten lina som stod böjt. I övrigt såg hans utrustning ut i dagens ögon som lite osmidig och grov men på den tiden var det säkert den ultimata fiskeutrustningen. Ett klassiskt röd/vitt flöte, några rejäla blysänken och en förhållandevis stor krok. Viktigt var att kroken hade hulling även på baksidan högre upp mot kroköglan och det kanske viktigaste av allt, krokspetsen skulle inte synas.

När det gällde betet så fanns det ett som var mycket bättre än alla andra och de som fiskade med majs stod säkerligen inte speciellt högt i rang. Nej det skulle vara stubbmask och inget annat. Några år senare då jag kom upp i tonåren och började fiska mer seriöst väcktes åter min nyfikenhet om dessa stubbmaskar. Lennarts plats var då ledig och nu kom en ny generation unga sportfiskare fram. De tidigare stinkande högarna av döda idar började försvinna och sakta men säkert blev det mer regel än undantag att man släppte tillbaka sina idar. Majsburkarna ersatte snusdosorna med maskar och stubbmaskar så man kan tala om ett generationsskifte i högsta grad.

Jag minns första gången jag letade dessa larver som skulle finnas i stubbar. Stubbarna skulle inte vara för färska och inte heller för gamla för att innehålla stubbmask. Runt 2-3 år efter att ett träd huggits ner sades vara den rätta tiden. Efter ett antal stubbar och minuter av traskande i skogen fann jag tillslut några stubbar med dessa åtråvärda idbeten. Redan samma dag cyklade jag ner till Alån för att se hur effektiva de egentligen var. Visst fick jag id, flera stycken så de funkade uppenbarligen rätt okej!

Vad jag förstått eller listat ut nu i efterhand är att stubbmaskar är myrlarver av den största arten myror, hästmyran. Jämfört med maggot är de betydligt större, ca 1-3 cm är normalt. De finns mycket riktigt i 2-3 år gamla stubbar där man hittar dem bakom barken.

Tidigare i våras var jag ute på jakt efter stubbmask. De flesta av stubbarna jag såg var antingen för gamla eller färska. Men tillslut hittade jag några med rätt årgång.

Här syns den stubbe som gav mest larver, ca 5 stycken.

Hur fungerar de som bete då? I ärlighetens namn så är det inte speciellt ofta jag bemödat mig med att söka stubbmaskar, istället har man gott den enkla vägen och köpt en majs eller maggotburk alternativt plockat mask. Men de gånger jag fiskat med stubbmaskarna så tycker jag att de fungerar riktigt bra. Id, braxen, abborre, mört, gärs och stäm är arter som jag fått.

Vad det gäller idfisket på våren är jag av den uppfattningen att stubbmaskarna är rätt överskattade från det man fick höra en gång i tiden. Visst det funkar bra men tror kombinationen majs, maggot ger lika bra resultat. Däremot kanske stubbmaskarna kan vara nyckeln till framgång eller i vart fall ge någon extra bonusfisk då man ser att fiskarna är kräsna i fråga om beten. Vid fiske efter exempelvis ruda, mört eller braxen skulle jag definitivt ge stubbmaskarna en rejäl chans. En fördel kan i vissa situationer vara att de är klart större än maggot, rör sig mera och syns bättre i vattnet.

Skulle det vara så att någon läsare sitter inne med mer fakta om dessa larver eller erfarenheter vid fiske med dem så skriv gärna en kommentar eller släng i väg ett mejl. Jag har även googlat en del för att få mer information men inte lyckas hitta mycket.

Westin Monsterfly spinnfluga

Inför vår och försommarfisket efter gädda 2010 köpte jag mig några olika modeller av spinnflugor som jag hade för avsikt att testa i en grund sjö strax innan dess lek. Jag tajmade in tiden perfekt då gäddorna var på plats men som vanligt denna tid svårflörtade. Efter att ha provat några wobblers och jiggar så tog jag beslutet att göra några kast med en Westin monsterfly i blått.

Redan i andra kastet ser jag en rejäl virvel i vattenytan och strax därefter sugs liksom flugan in en gäddkäft. Sedan går allt fort. Gäddan är otroligt stark och trots att jag drar åt bromsen går den iväg rakt mot en grund vass. Kanske jag tar den för hårt kombinerat med att jag fiskar med en gäddtafs som bevisligen inte håller måttet då själva beteslåset plötsligt går upp. Sällan eller aldrig har jag blivit så förbannad över att tappa en fisk men samtidigt har jag fått upp ögonen för ett bete som helt klart fungerar under rätt förhållanden.

Utseende och lämpligt fiskedjup

Westin monsterfly har ett litet säreget utseende jämfört med de flesta andra spinnflugor och då tänker jag på dess tillsyntes stora huvud. Den väger också lite mer än de flesta andra spinnflugor, ca 25 gram torr och ungefär det dubbla i vått tillstånd. Att den är något tyngre betyder också att man kan fiska den djupare än exempelvis ABU:s hairy killer. Lämpligt fiskedjup ligger på ca 0,5-3 meter vilket gör att den passar fint inne i grunda och vegetationsrika vikar där gäddorna leker eller i anslutning till dessa. Jämförelsevis med andra modeller av spinnflugor som jag provat så gör den här sig bäst till rätt från 1-3 meters djup, alltså lite djupare medan nämnda ABU hairy killer kanske är ett bättre alternativ där det är riktigt grunt.

Lite om dess gång, fisketeknik och mångsidighet

Man kan fiska hem den otroligt sakta utan att dess gång påverkas, något som i mina ögon är den främsta egenskapen när det gäller fisket med spinnflugor. Alltså helt perfekt för tröga och köldstela förleksgäddor. Taktiken då är att veva in betet väldigt sakta följt av långa vevstopp, ofta kommer hugget i vevstoppen. Skulle gäddorna däremot vilja ha lite mer fart så är det bara att veva in betet snabbare, göra kortare spinnstopp och prova en lite ryckigare gång genom att knycka med spötoppen.

Eftersom huvudet väger en del så sjunker den med skallen mot botten, blir lite som att man jiggar hem den och den får upp och ner. Något som jag har funderat men inte provat ännu är att blya ner betet så man kan fiska det djupare, eller varför inte testa det till slow trolling?

Min känsla är att spinnflugan är ett lite underskattat bete som inte slagit igenom så som det borde kunna göra.

Monsterfly finns i många olika färger. Själv rekommenderar jag färgerna blått, svart/röd och gul/röd. Med dessa tre färgkombinationer är man bra rustad att angripa ett nytt vatten.

Längd 26 cm, vikt 25 g och i vått tillstånd ungefär det dubbla. Betet är långsamt sjunkade.

Notera det stora epoxyhuvudet med rasselkulor. VMC krok i storlek 2/0.

Bästa Pris: Happy angler 75 kr! ordinarie ca (139-169 kr)

Frågar du mig så har detta bete en given plats i alla gäddfiskares betesarsenal. Däremot tror jag det är många som inte har hunnit provat spinnflugorna ännu eller inte gett dem den chans de förtjänar. Kanske inte så konstig då vi under de senaste åren sett en explosion av gäddbeten. Man hinner ju inte testa allt helt enkelt, och i mitt fall vill jag ge varje nytt bete en ärlig chans och lära mig hur det fungerar innan jag dömer det. Hoppas att detta inlägg kan inspirera någon att sätta en Westin monsterfly i linändan.

NYHET – Veckans bete

Redan för drygt ett år sedan skrev jag att det skulle bli mer fokus på beten under en tid framåt. Tanken var att jag skulle presentera olika typer av beten jag fiskat med under årens lopp. Av olika anledningar så sköt jag upp detta men nu är tanken att jag skall försöka publicera ett bete varje vecka en tid framåt.

Jag kommer att ta upp ett bete i taget där jag först skriver lite allmän fakta om det för att slutligen dela med mig av mina erfarenheter kring det aktuella betet. Kanske även en och annan berättelse dyker upp. Tanken är att betena kommer publiceras lite efter årstid och fiskesäsong.

För att skriva om ett bete så känner jag att det skall vara ordentligt testat under en längre tid, detta för att jag skall kunna ge en så rättvis och trovärdig bild som möjligt över hur det fungerar. Dessutom känns det då också som jag kan ge både en del tips och matnyttig information till läsarna som man sedan kan ha användning för ute vid vattnet.

Under årens lopp har jag testat flera olika typer av ytgående beten som grodimitationer och annat. Denna groda (Dahlberg grodan) ser grymt intressant ut, ser verkligen emot att testa den fram emot högsommaren i vegetationsrika vatten.

Savage Gear har tills i år lanserat ytterligare ett hyperintressant bete i form av denna vobbler. Återstår att se om den faller gäddorna och gösarna i smaken…

En stor del av informationen finns redan lagrad i mina fiskedagböcker vilket jag idag är evig tacksam för. Har ni inte redan börjat föra dagbok över era fisketurer så rekommenderar jag att ni börjar nu, jag lovar det har man igen senare. Det kommer dyka upp en del äldre beten men även nyare som slagit igenom först under de senaste åren. Tanken är att det kommer handla om såväl artificiella beten som spinnare, jiggar och annat liksom imitationer som flugor samt naturliga agn. Med andra ord en rätt varierad kompott.

En förhoppning som jag har är att några av mina fiskevänner kommer att skriva om något bete som de fiskat med mycket och gillar. Skulle det vara så att någon av er läsare vill recensera ett bete här på bloggen så skulle det uppskattas mycket av mig. Bara att mejla över text och eventuella bilder i så fall.

Kanske någon som funderar om jag fiskat något under förra veckan? Trots fint väder och en del lediga dagar så blev det inte mycket till fiske, däremot har jag fixat och donat en del med båten min. Två nya spöhållare är nu på plats samt att jag förberett för mitt nya ekolod och gps. Det blev ett Lowrance elite 5x som jag hoppas skall passa mina fisken väl.