tisdag 31 januari 2012

4 h. Isborren

 * 4. Utrustningen *

Motordriven eller borra för hand?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv borrar för hand. Bägge alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven borr går andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar.

Hur tjock borr bör man använda?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är hur stor borr man skall använda. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren i botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

Förra året skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin. Det skall tilläggas att detta är min enda och första borr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem.

Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden.  Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant.

Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.

Mer information om Moras isborrar hittar du här: http://www.moraofsweden.se/

Omdöme - Mora Lazer 200 mm

+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.

- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.

lazer_thumb[1] motorisborr-lazer

Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.

Den finner du här: http://www.teamnorthpredator.lbmail.se/ismete.html

torsdag 26 januari 2012

My tribute to Arne Broman

Redan som litet barn väcktes min nyfikenhet om vad som kunde tänka finnas i under vattenytan. På den tiden intresserade jag mig mest för alla de olika små vattenkryp och groddjur som man kunde hitta. Med hjälp av min håv ordnade jag en mindre djurpark hemma på gården med alltifrån små vattenbaggar, trollsländelarver till grodor och med tiden även fiskar. Jag ser idag dessa år som viktiga då jag lärde mig en hel del om hur ett friskt ekosystem skall se ut och att det ena hänger ihop med det andra om det skall bli bra.

Med ökad ålder övergav jag sakta men säkert håven till förmån för fiskespöet och snart hade jag full fokus på fiskarna i vattnet. I samma veva kom jag över en bok som hette Spinn-mete-pimpel skriven av en äldre herre vid namn Arne Broman. Detta blev början på en läsupplevelse utöver det vanliga och samtidigt en språngbräda ut i fiskets värld. En bättre start kunde jag knappast fått…

Arnes böcker fastnade jag direkt för, jag fann en slags helhet i det han skrev. Att i fisket kunna se och uppskatta saker som man annars lätt glömmer bort, att alla fiskar har lika värde och detta med hur viktigt det kan vara med goda vänner i sin omgivning. Arne spred ut ett budskap runt fisket som jag tog till mig, köpte och försöker leva efter ännu idag. Fisket skall bestå av glädje, inte tvång men samtidigt skall det finnas en drivkraft, ett motstånd en strävan efter att ständigt gå framåt. Kanske var det därför Arne tog till sig specimenfisket som han sedermera med stor värme och glädje förmedlade ut till svenska folket.

Bromanhela_64726a

Här ser vi Arne med flugspöet i handen…

Arne lämnade jordelivet dagen innan han skulle fylla 80 år. Innan dess hann han med att lämna sina avtryck ut i världen med flertalet böcker och artiklar. Redan i tonåren började han arbeta som journalist och fortsatte med detta sedan livet ut. Första tidningen han skrev för var Arbetaren. Med tiden kom han synas i Svenskt fiske och senare i Fiskejournalen. Han var en allätare inom fisket och var med om att prova det mesta. Fast mest känd var han nog genom sitt sätt att föra fram specimenfisket till Sverige. Arne hade även fler strängar på sin lyra än sportfisket och det var naturen som lockade honom mest. Fågelskådning och botanik var två andra stora intressen som han också skrev några böcker om. Förutom detta blev det ju också flertalet fiskeböcker av högsta klass.

När jag fick upp ögonen för denna man var under slutet av 80 talet då jag började läsa min pappas fisketidningar. Då skrev han i Fiskejournalen och jag minns speciellt några artiklar då han tillsammans med sina två fiskekompisar Lars-Ove Berglund och Kaj Johnsson fiskade vitfisk som braxen, sarv och mört. Fast den fisk som nog låg Arne närmast om hjärtat var förmodligen abborren och genom åren blev det flertalet riktigt fina sådana. Boken abborrfiske var tillsammans med öringen i kvarndammen anledningen till att han 1999 fick mota Hans Lidman stipendiet. Innan dess hade han skrivit flertalet andra böcker och totalt blev det ett tiotal fiskeböcker från hans penna. För dagens unga generation av sportfiskare är nog Arne Broman en rätt okänd figur som man kanske minns från Fiskejournalen och spalten Landet runt där han avslutade med de klassiska orden Tight lines…

Några av hans kända böcker…

Känn igen fisken (1975)

känn igen fisken

I denna bok beskrivs ett 80-tal fiskarter i text och bild. Bilderna är illustrerade av vår kanske främste fisktecknare genom tiderna Rolf Smedman.

Modernt mete 1 (1979)

modernt mete

Denna bok skrev Arne efter att han först träffat och studerat flertalet brittiska metare och sett hur skickliga de var. Sedan tog han lärdom av detta under 10 år innan det tillslut blev en bok i ämnet. I boken skriver han utförligt om redskap, metoder, beten och fisketeknik och fastän den är gammal och mycket har hänt på området så är den ännu idag läsvärd. Meningen var att det skulle komma en efterföljare i Modernt mete 2 men av någon okänd anledning kom den aldrig.

Spinn-mete-pimpel (1986)

spinn-mete-pimpel.jpg2

I den här boken delar Arne med sig av sitt kunnande när det gäller spinn, mete och pimpelfiske.

Sportfiskarens år (1988)

sportfiskarens år

I denna bok följer Arne andra duktiga fiskare på fiskeäventyr under årets alla månader. En mycket trevlig läsupplevelse i bästa Arne Broman anda…

Fiskeknep (1992)

Fiskeknep

I denna bok har Arne samlat sina tips och småknep för ett effektivare fiske. Här finns mycket tänkvärt att läsa och en hel del att lära sig.

Öringen i Kvarndammen (1993)

öringen i kvarndammen

Här finner man berättelser i novellform från alla typer av fisken vilket visar vilken bred och komplett fiskare han egentligen var. Hans språk och berättarglädje lyser starkt i denna bok…

Abborrfiske (1998)

abborrfiske

I hans avskedsbok lyfter han upp sin favoritfisk abborren och skriver en mycket trevlig bok där han genom flera skickligt skrivna noveller lovordar den randige riddaren. Jag tror att denna man påverkat mig en hel del både vad det gäller min syn och inställning till sportfisket och då kanske det inte är så konstigt att även jag ser abborren som den främste sportfisken av dem alla…

Vila i frid Arne, Tight lines…

torsdag 19 januari 2012

MINNEN FRÅN FÖRR - Gäddån

Det känns att luftfuktigheten denna kväll är otroligt hög, inte ens ett asplöv har vett att röra på sig. Luften står helt enkelt still och det är knäppt tyst i skogen. Bara för några timmar sedan passerade ett åskväder av de värre slagen men nu syns inte ett spår av detta på himlen. Däremot sitter regndroppar kvar på löven och i gräset vilket skvallrar om det som varit. Vi befinner oss mitt i de djupaste skogarna i Tornedalen, ett underbart naturskönt område i norra delen av vårt land där sommarprakten lyser lika klart som midnattsolen.

Åska och fiske hör inte ihop har man fått höra och vissa går så långt att de aldrig fiskar de dagar då åskan ligger i luften. Själv har jag varit med om att det kan vara i princip omöjligt att få fisk efter ett åskväder men däremot före har jag flertalet gånger haft ett enastående fiske. En annan gång då jag fiskade i en mindre sjö var abborrarna som tokiga och jagade fisk i ytan medan det blixtrade och dundrade på avstånd. Efter att hunnit dra upp flertalet fina abborrar kom åskvädret så nära att jag fick skynda mig till land och söka skydd. Med dessa tankar i huvudet kändes det lite ovisst hur fisket skulle te sig i kväll men samtidigt kände jag att det låg något i luften som tydde på motsatsen.

Efter att följt den lilla stigen i ett par kilometer började jag höra bruset från ett rinnande vattendrag och så plötsligt i en liten svacka uppenbarade sig den å jag sökt mig till. Egentligen visste jag inte mycket om denna å mer än att jag troligen var en av de första som gästat den på mycket länge. Inga spår efter andra fiskare syntes till och naturen i övrigt såg helt orörd ut vilket förstärkte den känslan ytterligare. Som alltid då man kommit till ett främmande vatten börjar snabbt tankarna och drömmarna ta vid. Frågeställningar som vad som kan dölja sig under vattenytan? Var och hur skall jag fiska? Vilket bete skall jag använda med mera…

Kväll vid gäddån (k)

Här Morgan och Mikael i full färd att försöka lura någon fisk…

Ån såg ut att vara rätt strömsatt till stora delar med några fina sel mellan forsarna. Jag bestämde mig för att gå på ett säkert kort och satte på en Vibrax spinnare i storlek 3. Redan vid första kastet skymtade jag en skugga i vattnet och innan jag hunnit reagera kom hugget med våldsam kraft. Efter en tuff kamp med flertalet rusningar och hopp kan jag så landa en kompakt gädda på knappa 3 kilo.  Gäddorna här är grymt starka och man blir förvånade att de inte är större än de är, men så brukar det vara just med strömgäddor. Vad jag inte visste i den stunden var att fisket skulle fortsätta på precis samma sätt kvällen igenom.

VIDEOKLIPP FRÅN ÅN DÄR MARTIN DRILLAR EN GÄDDA

I varje sel och fors stod gäddorna tätt parkerade och ibland hände det att tre till fyra gäddor bokstavligen slogs om att hinna först till spinnaren. Ett kast utan hugg existerade knappt och vid ett ställe där ån var lite djupare och mer lugnflytande stod fiskarna i princip på varandra. Efter drygt tio kast med lika många hugg på samma fläck så började det nästan kännas för lätt. Genom åren har jag fiskat i otaliga åar och bäckar med varierande resultat men denna å påminde om ingen annan.

Anders med en gädda (k)

Här Anders med en mindre gädda som han tagit på en av de hetare platserna längst med ån.

Ovanför sista forsen stod det givetvis ett gäng gäddor men även flertalet abborrar. Om gäddorna var stöpta i 2-3 kilos klassen så var de flesta av abborrarna runt halvkilot med ett undantag, en fin fisk på runt 8 hekto.

Älgmöte (k)

Djurlivet runt ån är väldigt rikt. Mycket fåglar, bävrar och älgar har jag skådat genom mina år vid ån.

Kvällen blev kort sagt magisk och efter denna kväll har jag besökt ån flertalet gånger. Fisket har nästan alltid varit bra och vissa gånger har det vart precis lika bra som vid första besöket. Framförallt gäddbeståndet är starkt men det finns också fina abborrar i ån. Ibland har jag överraskats då någon harr eller i ett fall regnbåge smällt på betet och jag är övertygad att harrbeståndet skulle vara klart bättre om inte antalet gäddor var så himla stort. Man kan lugnt säga att det är gäddorna som regerar i denna å vilket fått mig att kalla den för gäddån. Numera blir det inte så många besök dit och de gånger jag gästar ån brukar jag ta med mig någon kompis så de får uppleva ett sällsynt actionfyllt gäddrally med inslag av abborre…