fredag 26 november 2010

MINNEN FRÅN FÖRR – Ambassadörklubben

DEL 2

En kväll i slutet av oktober träffades vi i skymningen. Platsen var Aleån och med mig hade jag min kompis Mikael plus Ambassadörklubbens två medlemmar Jan och Harry. Det var en rätt kylslagen kväll med åtskilliga minusgrader och en stjärnklar himmel som gav oss lite ljus i den annars kolsvarta omgivningen. Med andra ord var det bra väder för lakfiske denna tid på året.

Jag och Micke hade varit på plats en vecka tidigare och fått 9 lakar så vi var riktigt förhoppningsfulla. Vi intog de platser som vi ansåg vara hetast. Två timmar senare stod vi fortfarande där i leran utan ett endaste napp. En bit längre bort höll Ambassadörklubben till och här var det betydligt gästvänligare med en grässlätt som de satt på. Förutom det så nappade det rätt friskt i området och efter att deras femte lake kom upp så fick jag och Micke nog och for hem.

Denna kväll blev vi helt enkelt utfiskade av gubbarna men långt ifrån uträknande. För nu kom vi överens att nästa gång skulle vi minsann visa vem som var de riktiga lakkungarna här. Fast tydligen skall man ha med sig en termos med varm rusdryck för att lyckas bra. Att sänka sig så lågt och dopa oss till framgång var helt otänkbart i våra ögon, nä vi skulle vinna med schyssta medel.

Två veckor senare var vi alla åter på plats vid Aleån. Snöfall och 2 minusgrader avskräckte oss inte det minsta, tvärtom då jag och Mikael var riktigt peppade. Ambassadörklubben hade denna gång uppgraderat sin utrustning med lysdioder längst fram på spötopparna plus att de valt att lämnat rusdryckerna hemma. Jag vet inte om denna oväntade seriositet passade in i herrarna och klubbens framtoning. Några timmar senare fick vi svaret.

Vid denna tidpunkt snöade det rätt bra plus en frisk vind som säkerligen fick Jan och Harry att ångra att de lämnat rusdryckerna hemma för i detta läge hade lite doping varit guld värd. Istället så valde gubbarna helt enkelt att lämna Aleån. Denna gång utan en endaste lake. Samtdigt hade jag och Mikael dragit upp 5 lakar så nu var revanschen ett faktum. Dessutom var två av lakarna rätt fina för att vara i Aleån så vi var mer än nöjda.

Vi hade nu fått vår revansch och Ambassadörklubben var nu krossad för all framtid och evighet. Året efter tog den ny form men nu var kastpåkarna och Corastrong linorna utbytta mot lätta ultralätta spön, små rullar och de nya Fireline linorna. Man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar sitta men i detta fall så visade det sig att herrarna i Ambassadörklubben var öppna för en förändring vilket inte var illa pinkat.

måndag 22 november 2010

MINNEN FRÅN FÖRR - Ambassadörklubben

DEL 1

Denna lilla klubb bildades mitt under självaste fotbolls VM 1994 vid en stuga en bit utanför Kiilinge by utmed Kaitum älven. Klubben kom att bestå av två män och deras gemensamma nämnare förutom ambassadörrullarna var de nya stumma Cora strong linorna. Ni som var med på den här tiden då dessa linor kom ut på marknaden kanske minns att de var föregångarna av de numera rejält förbättrade och förfinade flätlinorna. Cora strong linan var precis som namnet antyder på väldigt stark och stum. Men förutom detta fanns det en rad nackdelar och det var framförallt att de var oerhört okastvänliga och bildade lätt stora skatbon.

Klubbmedlemmarna Jan och Harry hade inför resan trimmat deras nya utrustning så till den grad att de var oerhört säkra att de var de som skulle kasta de längsta kasten och nå ut till de största fiskarna. Det skulle dock visa sig att allt medan Sverige gjorde succé på fotbollsplanen borta i USA så misslyckades Ambassadörklubben här hemma. Men innan resan tog slut skulle det visa sig att klubben fick det sista ordet.

Mitt på dagen anlände jag, Harry och min far Jan till Luleå för att möta upp Lennart. Sedan var det tänkt att vi skulle dra vidare upp till Lennarts stuga utanför Kiilinge by och här skulle vi såsmåningom tillbringa fem härliga fiskedagar vid den jungfruenliga Kaitumälven. Det tog ett bra tag innan vi kom oss i väg då det visade sig att Lennart var mitt i ett arbete tillsammans med hans broder. Men efter det var avklarat kunde vi äntligen komma i väg.

Bilresan gick lugnt och stilla till en början. Men någonstans i höjd med Lansjärv började det hända saker. Lennart som körde framför oss med sin Volvo 142 börjad nu vingla fram och tillbaka över E:10 an. Till en början skrattade vi åt det hela för de som känner Lennart vet att han gillar att skoja och det var det vi trodde han gjorde. Men det hela fortsatte under en längre tid och började bli riktigt obehagligt så tillslut började vi tuta.

Efter ett tag fick Volvon en rakare kurs och strax därefter körde den in på en parkeringsplats. Jo det var precis som vi tillslut misstänkte att Lennart hade slumrat till av och till under bilfärden. Det hela var heller inte så konstigt då vi fick veta att han jobbat hela natten och inte sovit en enda timme på hela dygnet.

När vi kom fram installerade vi oss i stugorna innan vi åt middag. Efter det så lyssnade vi på radio och matchen Sverige-Rumänien, kvartsfinal i VM. I halvtid så kunde jag inte hålla mig längre och gick ned till Älven för en kort fiske. Tiden gick dock fortare än jag kunnat ana och när jag kom upp till stugan så var matchen mitt i förlängningen. Upplösningen med straffarna gick jag dock inte miste om och Ravellis straffräddning på slutet är ett minne för livet och lilla Sverige var nu i Semifinal!

Fisket då? Ja redan på första kastet fick jag en öring som följdes upp av fyra till, alla var dock av mindre format. Lennart visade senare på kvällen hur de större skall tas, han fick några matnyttiga harrar och öringar. Ambassadörklubben hade dock en riktigt tung första kväll utan en enda fångad fisk. Däremot hördes en och annan svordom eka över nejderna. Orsaken till detta var framförallt alla de fina skatbon de kunde visa upp under kvällens lopp.

Fisket i Kaitumälven var följande dagar segt men som tur var fanns det andra trevliga vatten i närheten. Speciellt då en mindre sjö som Lennart hade fiskat i tidigare där det fanns fin harr. Första svängen till sjön gav oss 2 harrar och det var Lennart som tog den största på 750 gram medan ambasadörklubbens Jan Nilsson tog klubbens första fisk, en fin harr på dryga halvkilot. Nästa sväng till sjön bjöd på 3 harrar och dessa hade jag lyckan att fånga. Toppfiskarna vägde fina 775 gram och 900 gram som visade sig bli resans största fiskar. Ambassadörklubben gjorde allt vad de kunde men räckte inte riktigt till denna dag heller. Men de hade långt ifrån ännu inte gett upp utan kämpade tappert vidare.

Nu eller aldrig kändes det som för under resans sista dag var det två bestämda herrar och en yngling som traskade iväg genom skogen mot samma fina harrsjö. Lennart valda att stanna hemma i stugan och fiska i älven istället. Själv hade jag en tung dag med huvudvärk och näsblod medan Jan och Harry var i högform. Harry som hittills inte fått en endaste fisk hade övergett sina tidigare mer klassiska flugor och ersatt dessa med betydligt större flugor i alla möjliga färger. Detta skulle visa sig vara ett genidrag för under ett par timmar lyckades han dra upp hela 5 harrar. Tala om islossning!Tydligen smittade det hela av sig på klubbkompisen som i slutskedet av dagen drog 2 fina harrar.

Själv blev det inte en endaste harr men då jag upptäckte att det även fanns gädda i sjön så övergav jag harrfisket till förmån av gäddorna. Det resulterade i flertalet gäddor som gav en trevlig kamp på min lätta haspelutrustning. Sent på kvällen åkte vi hemåt efter en trevlig vistelse här uppe i Kaitum. Efter denna semestertripp så återuppstod Ambassadörklubben igen och det redan samma år men nu gällde det lakfiske och bottenmete i Aleån. Men den historien får vi ta en annan gång.

lördag 13 november 2010

Se upp för svaga isar!

Idag var jag till en sjö för att kolla upp isens tjocklek. Denna sjö brukar vara en bra måttstock då isen lägger sig något snabbare här än de största sjöarna men samtidigt långsammare än i små tjärnar. När isen i denna sjö känns säker så brukar jag känna mig rätt trygg på de flesta andra fiskevatten också.

Jag trodde isens tjocklek skulle vara mellan 5-10 centimeter med tanke på senaste veckans temperaturer och vis av tidigare års erfarenhet. Men ack så fel jag hade. Borren hann bara knappt stöta isen så var jag igenom. Isens var endast 2,5 centimeter tjock vilket fick mig att röra mig betydligt långsammare. Jag borrade ytterligare ett hål en bit bort men här var det ingen skillnad förutom att det knakade till i isen då jag borrade. Något tredje hål blev det inte.

Av denna dag lärde jag mig att det är av yttersta vikt att vara försiktig och hysa respekt för isarna som på håll såg ut att vara stabila. Dessutom en decimeter snö som lätt lurar den oerfarne till en falsk trygghet. Snön är inte bara farlig i den bemärkelsen att den döljer alla faror utan även en orsak till att isen växt så långsamt senaste veckan.

Förra veckan inleddes ju med riktigt varmt väder och flera av de isar som redan lagt sig gick upp. Sedan blev det något kallare från torsdag och det lade sig en tunn isskorpa sedan kom det några centimeter snö på fredag och lördag vilket på ett effektivt sätt satte stopp för isens tillväxt de kommande dagarna. För efter den helgen har det varit kallt flera dagar och normalt om isarna varit fria från snö är jag säker på att de minst varit dubbelt så tjocka som nu. I går kom nästa snöväder som inte gjorde saken bättre.

Men nu lovas det kallt väder i hela Norrland från och med söndag och flera dagar framåt vilket ger ett visst hopp. Jag hoppas därför att kunna fiska nästa helg, denna helg har jag räknat bort. Känns som dumt att chansa och det är inte roligt att vistas på tunna isar och skulle olyckan vara framme vet man inte hur det kan gå. Så till er alla som tänker ge er ut på isarna under helgen kan jag bara säga, VAR FÖRSIKTIG!

onsdag 10 november 2010

Fiskelycka i vinterskrud

Ny bakgrund och lite ändringar i bloggens design skvallrar vilken tid som väntar, nämligen vintern. Sista dagarna har vi haft riktigt kallt så nu väntar jag bara på lite ledighet från jobbet och mildare väder så kan säsongens första isfiske vara ett faktum.

Tyvärr så kan det komma en rejäl portion snö under veckan vilket inte känns speciellt trevligt. Snön har egentligen bara negativa saker att tillföra när det gäller fisket. För det första så fryser isen sämre då snön effektivt isolerar, för det andra så blir ljusförhållandena under isen betydligt sämre vilket minskar fiskens aktivitet och för det tredje så blir det besvärligare att vistas på isarna med snöpulsning och i värsta fall flödvatten.

Troligtvis kommer jag att göra mitt första ismetepass om drygt en vecka då jag börjar min långledighet på fem dagar. Utrustningen är redan i ordning så det är bara att hoppas att de yttre förhållandena med säkra isar och acceptabelt väder är till min fördel.

Bilder från isfiskesäsongen 2009-2010.

måndag 8 november 2010

Fisketidningar

Jag har svårt att tänka mig ett liv utan en fisketidning på sängbordet. För mig har den legat där så länge jag kan minnas. När jag var liten hade farsan dessa tidningar som man mest bläddrade igenom och tittade på bilderna av storgäddor, laxar eller vad det nu kunde vara. När jag var runt 13-14 år började jag själv att köpa egna tidningar och något år sedan även prenumerera. Undrar egentligen hur många fisketidningar man läst genom åren och hur många timmars läsning man är uppe i? Här kommer jag nu gå igenom vilka fisketidningar som finns att tillgå på marknaden idag, hur de ser ut samt ge ett eget omdöme plus betyg.

På fiskeforumet Fiskesnack gjorde man för ett par år sedan en undersökning i ämnet och frågan som löd var vilken fisketidning som var bäst. Resultat blev följande:

FISKEFEBER 37 %

FISKEJOURNALEN 30 %

FISKE FÖR ALLA 21 %

FLUGFISKE I NORDEN 4 %

ÖVRIGA 8 %

FISKEJOURNALEN

Historik: 1974 var året då den första Fiskejournalen kom ut och sedan dess har den varit ett givet inslag i var och annan sportfiskares vardag. 1988 gick Sportfiskeförbundet och FJ ihop och bildade en tidning tillsammans under namnet Fiskejournalen – Sportfiskaren. 1990 så ändrade man tidningens namn ytterligare en gång till endast Sportfiskaren. Samarbetet varade fram till 1998 då förbundet ville ge ut en tidning i egen regi. Efter det återuppstod Fiskejournalen igen och har så varit sen dess.

Under tidningens långa historia har den endast haft två olika chefsredaktörer, den första Olof Johansson satt på posten i hela 20 år!

FJ

Ett av de första numren av FJ.

Nostalgi

Fiskejournalen är den fisketidning som utan tvekan betytt mest för mig genom åren. Jag var inte gammal då jag började bläddra i farsans tidningar och i tonåren började jag själv att prenumerera på tidningen. Tidningen har genom alla åren hållit en hög klass fastän den enligt mitt tycke har haft några små dalar och toppar. Det har alltid funnits duktiga och hängivna fiskare som drivit tidningen framåt och några av dessa människor har säkerligen både inspirerat mig samt påverkat min syn på fisket.

Arne Broman är nog den som betytt mest. Tyvärr är han borta nu men hans avtryck har garanterat satt sina spår i många av dagens fiskare. Han var en sann naturmänniska med fiske i blodet. Alla fiskar var lika mycket värda och alla sportfiskemetoder lika accepterade. Mest känd kom han nog att bli som metare och var den som med hjälp av sina engelska vänner införde detta fiskesätt i landet. Catch and release var för de flesta ett okänt och obegripligt begrepp medan det numera är en självklarhet för de flesta. Arne var en av pionjärerna även här. Hans artiklar om mete, spinn och pimpel var under mina ungdomsår en av tidningens höjdpunkter och jag minns än idag vissa historier då Arne fiskade tillsammans med sina vänner Kaj Jonsson och Lars-Ove Berglund.

Arne Broman

Arne Broman

Förutom Arne så finns det en rad andra skribenter på tidningen som betydd en del för mig. Jörgen Larsson var en av dessa. Hans förmåga att lura de stora fiskarna var både anmärkningsvärt och beundrande. Peter Grahns artiklar kring storgäddor är en annan höjdare.

Kommentar

Tidningen håller fortfarande en hög klass enligt min mening men har på något sätt mer blivit mer en tidning för ”svensson fiskare” istället för de mer inbitna och hängivna som vill ha mer detaljerade och innehållsrika artiklar. I dag prenumererar jag inte längre på tidningen och det finns orsaker till detta. För det första så finns det bättre fisketidningar som jag hellre läser. Tidningen ger mig inte heller så mycket läsning, jag upplever den som rätt tunn och flera av artiklarna känns det som man redan läst och att de bara skummar på ytan istället för att gå in på djupet.

Undantag finns givetvis och ibland köper jag något lösnummer, framförallt nr 1-2 varje år där de går igenom årets största fiskar. Andra positiva saker som jag vill lyfta fram är Martin Falklinds mod och engagemang mot miljöbovar, tjuvfiskare och andra marodörer som förstör för oss sportfiskare. Tidningen har alltid haft bra och roliga tävlingar som exempel ”grand slam” nu i år, ”meter ligan” för gäddor och predator cup m.m. Hemsidan deras är också riktigt bra, ja överlägset bäst så där har de andra tidningarna något att jobba med.

Mitt slutliga omdöme blir en fortfarande bra tidning men som befinner sig i en liten svacka.

Betyg: 3

FISKE FÖR ALLA

Allmänt: Detta är också en populär tidning som har många år på nacken. Exakt hur många år är jag osäker på men skulle tro det handlar om närmare tjugofem vilket inte är så långt efter Fiskejournalen som ståtar med sina trettiosex.

Så här profilerar de sig själva som tidning.

Fiske för alla är den breda tidningen för landets alla fritidsfiskare.

Sveriges bästa reportrar och fotografer tar dig med till mytomspunna fiskevatten, vare sig det gäller mete, trolling, fluga, spinn eller en skön pimpeltur på vårisen. Varje nummer är fullmatat med intervjuer med Europas duktigaste fiskare som ger dig tips för att lyckas bättre med ditt fiske.

Reportage, prylar, nyheter, resor, tester och mycket mer. Vill du vara först med det senaste ska du läsa Fiske för alla, vi bevakar alla de stora mässorna.

FFA

Fiske för alla som den ser ut idag.

Kommentar:

Fiske för alla har ju som mål att vara en tidning för alla typer av sportfiskare och siktar därför att tillfredställa en bred skala. Jag tycker de har lyckats rätt bra där faktiskt men ibland har jag tyckt de fastnat i allt för mycket spinn - fluga - trolling artiklar. Liksom Fiskejournalen har de lyckats hålla kvar några av de duktigaste skribenterna genom åren. Anders Forsberg, Gunnar Westrin och framförallt Mikael Engström är gamla trotjänare som förtjänar att lyftas fram.

Tidningen har alltid känts fräsch med en trevlig layout så på det området har den varit den ledande fisketidningen I snitt brukar jag köpa mig 1-2 lösnummer av tidningen varje år men har under ett par år prenumererat på den. Jag tycker att tidningen alltid har känts välgjord och så men har på något vis saknat den där rätta passionen. Tidningen har inte lyckats fängsla mig på samma sätt som vad exempelvis Fiskejournalen gjorde under sina glansdagrar och numera Fiske-feber. Vad det gäller dess hemsida så är det inte så mycket att hänga i julgranen, där finns det mycket att. jobba på.

Betyg: 3

FISKE-FEBER

Allmänt: Fiske-feber är tidningen med huvudsätet i Skåne och Malmö. Tidningen börjar nu ha runt 10 år på nacken och har på dessa år tagit allt större mark och räknas nu som en av landets allra största fisketidningar.

Fiske-feber har sedan några år tillbaka lyckats få en av de största fiskeprofilerna i vårt land som chefsredaktör nämligen Jörgen Larsson vilket säkert bidragit ytterligare till framgångarna. Det senaste tillskottet som tf. chefsredaktör är den välkända storfiskaren och sportfiskejournalisten Fredrik Stjärnkvist så tidningen fortsätter att se om sitt hus vilket bådar gott för framtiden.

FF4-2010:OMSAG NYTT

Fiske-feber med Jörgen Larsson som frontfigur.

Kommentar:

Detta är den obevekliga uppstickaren bland våra fisketidningar som genom nytänkande och stort engagemang lyckats värva massvis med anhängare runt om i vårt land. Medans de andra tidningarna stått still och trampat så har Fiske-feber ständigt utvecklas och gör så fortfarande än idag. Tidningen satsar på duktiga skribenter som verkligen brinner för sportfisket och dessutom för utvecklingen framåt. Många av artiklarna går verkligen in på djupet och fångar ens intresse. Även Passionen och drivet för sportfisket lyser igenom tidningen som en röd tråd vilket gör Fiske-feber till en given favorit bland alla landets fiskefanatiker.

Enligt mitt sätt att se på saken så är denna tidning numera den solklara ledstjärnan på himmelen och det känns som att de andra tidningarna nu får börja se upp på allvar. Statistiken talar tydligt sitt språk, då de andra tidningarna tappar i antalet utgivna nummer så går Fiske-feber åt det motsatta hållet.

Jag tycker att Fiske-feber ger mycket läsning för pengarna jämfört med andra tidningar. Samtidigt är tidningen inte rädd för att prova nya grepp för att locka till sig nya anhängare. Exempel på detta är specialutgåvan Predator-feber som blev en riktig succé. Till nästa år följs den upp av ytterligare två nummer. På liknande sätt har man gjort med flugfisket som man nu plockat bort från huvudtidningen och lyft fram till en ren flugfiske tidning under namnet Flugfiske- feber. Ett annat trevligt och uppskattat inslag är de medföljande Fiskefilmerna till varje nummer. Hemsidan känns kanske inte riktigt färdigutvecklad ännu men ett plus är webbshopen där prenumeranterna kan köpa fiskeprylar till ett förmånligt pris.

Om jag skall försöka hitta något negativt kring Fiske-feber så hade det varit lättare för något år sedan. Då tyckte jag att man från tidningens sida helt missade att belysa fisket i Norrland. Men rätt nyligen fann jag i ett nummer till min stora förvåning och glädje ett reportage om gäddfiskets status i Norrland vilket både var glädjande och visar att de inte glömt bort oss här uppe. Visst befolkningsmässigt är vi i underläge så det är ju naturligt att det skrivs mer om fisket söderut men samtidigt så är ytorna här gigantiska och vattnen många som väntar på att bli upptäckta. En annan detalj som jag ifrågasatte var att vissa typer av fiskesätt kom lite i skymundan och då kanske det skulle ha varit bättre att skippa dem eller göra specialiserade tidningar om exempelvis flugfiske, mete, spinnfiske eller vad det nu kan vara. Nu i år kom ju både Flugfiske-feber och Predator-feber vilket var en trevlig överraskning.

Fiske-feber fortsätter således att både överraska en och utvecklas så jag känner mig inte det minsta orolig angående tidningens framtid utan ser istället fram emot och se vad de hittar på härnäst.

Betyg: 4+

SVENSKT FISKE

Detta är Sportfiskeförbundets egen tidning som ges ut till medlemmarna i form av 4 nummer per år. Det är enligt min mening en både välgjord och informationsrik tidning som jag tycker innehåller en hel del läsvärda artiklar. Framförallt rekommenderar jag tidningen till nybörjare inom fisket, då den på ett enkelt och pedagogiskt sätt förklarar och går igenom mycket av fiskets grunder. Men samtidigt finns det matnyttiga artiklar även för den erfarne. Ett plus till Sportfiskarnas miljöengagemang och personligen tycker jag att varje sportfiskare skall vara medlem i förbundet. Det kostar inte mycket och man bidrar till att förbättra sporfisket och stå upp mot vattenkraften, rovfiske och annat elände.

ALLT OM FLUGFISKE

Jag hade en period i livet då jag flugfiskade rätt ofta och då köpte man också tidningar i ämnet. På den tiden fanns inte denna tidning eller så var jag olyckligt ovetandes om den. Jag har läst något enstaka nummer på biblioteket och tycker det är en fräsch och innehållsrik tidning. Eftersom jag inte själv har så mycket kött på benen för att ge ett eget betyg så har jag surfat runt lite och läst vad andra tycker. Omdömet blir då att det är den populäraste av de två större flugfisketidningarna som finns på marknaden fast då har jag inte räknat in den nya Flugfiskefeber. Kritikerna menar dock att tidningen fokuserar allt för mycket på reportage från andra sidan jordklotet, resor som för en vanlig människa bara är en dröm. Istället borde man koncentrera sig mer på vårt fina fiske på hemmaplan och inte minst i fjällvärlden.

FLUGFISKE I NORDEN

En populär tidning som har sina trogna läsare. Flugfiske i norden är en tidning som överlevt bra många år sedan tidningen kom med sitt första nummer 1979. Här tar man upp flugfisket runt om i norden med intressanta reportage och bilder. Som jag sagt tidigare så har jag ingen järnkoll på de renodlade flugfisketidningarna nuförtiden men brukar läsa dem på biblioteket så jag har ändå en viss koll på denna tidning och har kunnat följa den genom åren. Jag tycker tidningen håller en bra kvalité och har så alltid gjort. Någonstans i mitt huvud gnager en intensiv längtan att återuppta flugfisket men då vill jag ge det den tid det förtjänar. Då den tiden kommer så lär flugfisketidningarna åter ligga på sängbordet.

JAKTMARKER OCH FISKEVATTEN

Som fiskare och icke jägare har jag aldrig riktigt tagit till mig denna tidning. Men ser man till antalet utgivna upplagor per nummer så är det den tidning som är allra populärast. Min far som är både jägare och fiskare har genom åren både köpt och under perioder prenumererat på tidningen så därför har jag rätt bra koll på den. Jaktmarker och fiskevatten är en gammal trotjänare som till både innehåll och layout visar att den håller hög klass. Fördelningen mellan jakt och fiske i tidningen är dock till jaktens fördel, någonstans runt uppskattningsvis 60/40 skulle jag gissa. För den fiskeintresserade jägaren måste denna tidning ha många läsare och det är nog en av förklaringarna till dess popularitet.