En sista reflektion kring det som händer och sker med fisket utmed älvdalen

Nu efter att jag fått skriva av mig lite av det som händer och sker med fisket längst med älvdalen så tänkte jag försöka mig på att göra en slags sammanfattning. Som en vän sa till mig för några dagar sedan, “ja du skall då ha en eloge för att du engagerar dig, själv har jag gett upp hoppet och orkar inte bry mig längre”. Ja egentligen är jag inte den typen som gnäller och klagar normalt sett men när det kommer till mitt allra största fritidsintresse sportfisket så kan jag inte låta bli att vädra mina åsikter. Speciellt med tanke på allt som händer och sker nu i mitt närområde. Jag är väl medveten att alla inte tänker och tycker som en själv men kanske kan jag väcka en del frågor eller få andra fiskare att också engagera sig mera.

Jag märker att mina inlägg väcker något i många sportfiskares ögon. En slags frustation, en känsla om hopplöshet och en tanke kring hur kunde det bli så här? Aldrig har jag fått så många kommentarer både här på sidan men även anonymt vilket visar att detta engagerar folk där ute. Att så många hör av sig till mig anonymt är lite intressant. Min uppfattning är att många inte vill stöta sig med andra eller att diskutera på allmänna forum som Facebook kanske inte passar alla vilket jag kan ha förståelse för.


Vi backar tillbaka tiden. När jag började fiska gädda seriöst i början av 2010. Redan på den tiden så fanns det många drivna gäddfiskare i Norr och Västerbotten. Snabbt blev man varse om att platserna där de riktigt stora gäddorna bor var oväntat få. Speciellt där de stora gäddorna var många till antal. Även på den tiden så fanns konkurrensen där hela tiden men till skillnad mot idag var ALLA rädd om sina ställen. Med det menar jag att man var ytterst noga att hålla dom hemliga. För redan då visste man vad konsekvenserna kunde bli. Att fiska sönder ett bra gäddställe är inte svårt, det kan man lätt göra själv. Så taktiken att sprida ut sina fiskepass på flertalet platser anammade jag tidigt. I början var det förmodligen inte den bästa strategin för framgång men med åren så började jag inse att min långsiktighets tänk med mitt gäddfiske hade börjat skörda sin frukt.

Denna gädda tog jag på ismete, en metod som jag började praktisera redan 2003. Efter att ha uppgraderat mitt ismete-rekord flertalet gånger till dryga tretton kilo så var jag nästan besatt av att få mig en gädda som var ytterligare en nivå bättre som gjorde den unik både för mig och i de vatten jag fiskar i samt hela Norrbotten. Under det andra passet på en plats jag nyligen hittat till så blev det tillslut verklighet. Mars 2025, alltså hela tjugotvå år efter jag började fiska gädda från isen. 14,23 kg  fördelat på 123,5 cm var måtten på fisken. 

Listan på vatten och platser jag testat med åren ter sig oändlig nu i efterhand men just den väg jag vandrat för att nå denna fisk är nog det som skänker mig mest glädje idag. Att köpa sig en rekordfisk är för mig obegripligt om jag nu inte vore handikappad så jag inte kunde gå eller var helt blind. 

Jag kan ärligt talat säga att jag VET vad jag talar om när det kommer till konsekvenserna ett felaktigt fiske i vissa vatten kan få. Därför blir jag väldigt illa berörd av allt som hänt senaste åren. På ett sätt kan jag ha viss förståelse för att en rätt nybakad gäddfiskare som börjar guida i ett vatten där han även skaffar sig egna fördelar genom att få fiska på mer eller mindre orörda områden med stora gäddor. I hans perspektiv förstår man knappast vilken boll man sätter i rullning. Fastän man gör det man tycker är helt rätt från början så blir konsekvenserna ändå så fel. Säljer man ut ett fiske som i detta fall med massor av stora gäddor över Facebook så ger det eko över hela Sverige, ja även ut i Europa. Då älvdalen redan blivit välkänt i tex Polen med tanke på verksamheten längre upp i älven så spär ju detta ytterligare på det hela. Då spelar det egentligen ingen roll hur man väljer att bedrivna sin verksamhet. Utfallet blir ändå detsamma i slutändan. Några enstaka personer har sålt ut hela älvdalen till omvärlden helt i eget syfte medan vi som bor här bara har fått uppleva nackdelar av det hela. Jag ställer mig verkligen frågan “var det verkligen värt det?”

Nackdelarna är många som ökat fisketryck, sämre fiske, fler stängda vatten, stängda älvsträckor, stängda båtramper m.m.

Lägg där till ett hetsigare klimat som vi kan se flertalet exempel på. Tänker på tidigare nämnda Alsjärv och Miekojärvi och nu senast nere i älven som b.la. fått till följd av att Sveriges radio snappat upp det hela “om ett ökat omfattat tjuvfiske med båtar med special avancerad utrustning”. Men det är precis så här det blir då fisketrycket ökar samtidigt som man gör undantag för guidning och begränsar fisket för övriga genom att förbjuda båtfiske på en i detta fall välkänd plats där alla tidigare kunde lösa fiskekort. Och rent generellt i alla dessa fall så blir de största förlorarna de lokala fiskarna som bor nära dessa vatten.


Tänkte nu skriva lite om guidning och vad jag anser om det. Tidigare har jag mest vart inne kring saker som vad felaktig guidning och fisketurism kan leda till. Svar vi redan sett idag vilket borde räcka för alla människor att förstå problemen…

Men kan guidning och fisketurism vara bra eller är det bara djävulens påfund som sabbar allt för de boende i området? 

Jag anser att fiske handlar om att i första hand hitta sina ställen på egen hand och sedan fiska så varsamt som det går för att inte riskera att försämra fisket eller påverka beståndet negativt. Fiska förnuftigt principen så att säga. Regelbunden guidning i naturvatten är jag till största delen väldigt kritiskt till. Vissa vatten kan klara det bättre än andra, känsliga vatten som är små med stora fiskar påverkas klart snabbare men lockar samtidigt fler kunder. Så vikten att välja rätt typer av vatten blir väldigt viktigt i mina ögon och guidning gällande troféfiskar tycker jag inte har nått att tillföra svenskt sportfiske överhuvudtaget.

Bra guidning då finns det? 

Tja jag tycker att gruppen funktionshindrade, barn och gamlingar som inte på egen hand kan fiska så känns det inte fel att dessa prioriteras. Då blir också glädjen att få fisk det viktigaste och inte storleken på fisken. Är man som vissa besatt att leta stora unika fiskar ja då får man göra det på egen hand. Sedan finns det ju vatten som bygger på utplanteringar av fisk som inte förekommer naturligt eller som i utbyggda älvar utsatt odlad fisk. Här ser jag en stor skillnad jämfört mot naturliga bestånd. Då ser jag inga moraliska fel att guida eller hyra ut stugor m.m. Detta är ju vatten som vi redan valt att manipulera och då finns det även plats för alla att samsas om fisken och fisket.


Vill bara poängtera att allt jag skrivit handlar om vad jag tycker och tänker och respekterar och förstår att inte alla håller med mig. Men vad baserar jag mina åsikter kring egentligen? Jag har redan vart inne på allt detta men tänkte vara mer konkret nu.


- Hållbarhet

Att ens fiske skall påverka bestånden av fisk så lite som bara är möjligt. Vi måste vara medveten om att allt fiske gör skada, men genom att tänka och agera rätt så kan vi minimera detta rejält.

- Vem har rätt att fiska var?

Idag måste vi bara inse att alla fiskare inte ryms på samma plats. Med Internet når vi massvis med människor och börjar vi marknadsföra vårt fiske så sätter man en elak boll i rullning. I slutändan blir det mer eller mindre alltid de lokala fiskarna som bor vi de olika vattnen de största förlorarna. Jag värnar just om dessa människor som likt mig själv flyttat till ett ställe för att just få lugn och ro samt njuta av att vara ute och fiska. Tänker även på barn och ungdomar som växer upp här och inte får de möjligheter som jag en gång hade.

- Rättvisa och de moraliska aspekterna kring fisket

Vem har rätt att fiska och vem har inte rätt? En fråga som mer eller mindre aldrig blir några problem när fisket mest handlar om de som bor runt ett fiskevatten. Ökat fisketryck skapar allt detta som jag redan vart inne på “fler stängda vatten, stängda älvsträckor, stängda båtramper, sämre fiske och ett hårdare klimat med fler och fler regler och undantag m.m.” Väljer man att göra undantag så leder det givetvis till irritation som i sin tur leder till saker som tjuvfiske och dålig sämja. Även i detta fall så leder ett allt för hårt fisketryck till bara negativa saker och största förlorarna blir åter den lokala befolkningen som bor nära sina fiskevatten.


Efter denna artikel kommer jag förhoppningsvis lämna detta ämne ett bra tag och fokusera på mitt egna fiske långt borta från den värld jag just suttit och skrivit om. Kommentera gärna och skriv vad ni tycker och tänker. Ingen åsikt är rätt eller fel men tycker det är viktigt att vi alla nu börjar tänka på vad som är viktigt och inte viktigt för ett hållbart fiske för snart kan det vara för sent. Med detta tackar jag för mig för denna gång och hoppas vara tillbaka med nått trevligare ämne nästa gång...