onsdag 20 november 2019

4 f. Nappindikatorer och spöställningar

* 4. Utrustningen *

När det gäller mete i allmänhet är det vanligt att man använder sig av någon form av nappindikator. Till ismetet ser man oftast angelvippor eller angelspröt vilket man helt enkelt hämtat från angeldonsfisket. I handeln har det bra länge inte funnits mycket utrustning anpassat till ismetet. Många har därför tagit saken i egna händer och tillverkat spöställningar och ismetevippor. Själv försöker jag göra det så enkelt och smidigt som möjligt. Avancerade tunga/ klumpiga spöställningar och alarm är ingen för mig när jag är ute på isen. Glädjande nog har det under de senaste åren kommit både ismetevippor och spöhållare som håller måttet.

Ismetevippor
Har man ute flera spön är det givetvis en stor fördel att ha en synlig indikator så man kan se då det nappar. Som jag redan tidigare nämnt är angeldonvipporna det vanligaste alternativet. Dessa finns att köpa i de flesta sportfiskebutiker. De fungerar i vissa fall helt okej men långt ifrån alltid så bra som man kan önska. Det finns en del olika märken och färger på vipporna och de fungerar och ser i princip likadana ut. Däremot skiljer det en del i kvalitén dem emellan vilken man kan tänka på. Rent allmänt är dessa spröt inte mycket att hänga i julgranen.

Fladen fishings kom 2015 ut med en lite större variant som jag köpte några stycken utav. Jag tyckte att den fungerade hyfsat bra men varför gjorde man inte själva bollen större?? Men efter flera år utan ett riktigt vettigt alternativ på marknaden kom så en ismetevippa som uppfyller ALLA mina kriterier på hur en bra vippa skall se ut. Det är OFC ismetevippa pike edition 58 cm. 

OFC ismetevippa pike edition 58 cm.  Klart bästa alternativet på marknaden idag.

Annars har många sportfiskare tagit saken i egna händer och uppfunnit egna varianter som ofta fungerar bättre än de man kan köpa. Sportfiskaren och bloggaren Stefan Jarl är en som blivit riktigt duktig på detta och gjort flera varianter av vippor. Kika in på hans blogg för att se mera...

Nackdelarna med vippor som jag ser det är att det ibland kan bli s.k. blindfällningar då de löser ut utan att någon fisk har nappat. Detta kan ske då det blåser mycket eller då man fiskar med större betesfiskar. Vill man undvika detta kan man givetvis ställa linan så att det krävs mer motstånd för att dra ut den. Nackdelen är då att gäddan känner mer motstånd och lättare kan spotta ut betet. Med de egengjorda vipporna kan man justera detta bättre vilken kanske är den största fördelen. En annan är att man kan göra dem lite större så de syns bättre.

Vanligaste sättet att fästa linan är att göra en ögla av linan som man snurrar runt vippan längst fram eller så att klämma fast linan på något sätt. Själv brukar jag använda bägge sätten lite beroende på vilka agn jag fiskar med, hur ismetevippan ser ut samt hur försiktiga gäddorna är för dagen. Fiskar man med större levande agn är det lätt att få blindfällningar och då kan det vara bra med en vippa som är lite styvare och att ha möjlighet att kunna fästa linan lite hårdare. Fiskar man med dött agn så blir det något helt annat och då vill jag helst ha linan så att den väldigt lätt löser ut vid ett hugg. Exakt hur det skall se ut är omöjligt att säga för det hela hänger nämligen ihop med hur ismetevipporna fungerar. Det är därför viktigt att kolla upp detta då man är ute och fiskar, sedan kan man i efterhand alltid justera dem.

Ålbjällran
För att göra det hela ännu bättre kan man använda sig av en ljudlig nappindikator. Då är de s.k. ålbjällrorna det populäraste alternativet. Dessa är mycket enkla och praktiska att använda. Man sätter helt enkelt bara fast den i vippan. Vanligast är att fästa den från mitten av vippan och framåt, detta lite beroende hur vippan ser ut. Ålbjällran hörs faktiskt riktigt bra och det även på lite längre håll. Det behövs inte heller någon större dragning i linan för att man skall höra att något händer. Enda bekymret är dagar då det blåser mycket, då kan det ibland vara svårt att höra dessa men i övrigt fungerar de klockrent.


Ålbjällror med klämfäste passar perfekt till ismete.

Elektroniska nappalarm
Det finns en del metare som har tagit med sig sina grejor ut på isen vilket säkert fungerar riktigt bra. Nappalarm samt mindre banksticks (spöhållare) som man borrar ner i isen gör att spöna sitter där de skall. Dessa larm hörs på långt håll och en fördel är att kunna höra på ljudet hur mycket lina gäddan tar. Vill man ha det riktigt lyxigt kan man skaffa sig larm med reciever. Då ser man genom en sändare vilket spö det nappar på. När det gäller mete prylar är utbudet på marknaden något helt annat än ismete. Jag tror om man anpassar en del av dessa prylar till ismetet kan de fungera riktigt bra.

Tanken att kunna fiska riktigt långa pass under våren kittlar. Då är det här uppe i Norrbotten ljust i ca 15 timmar och huggperioderna blir då också väldigt utspridda. Låt säga om man är några fiskare som har ute fem spön var och fiskar med nappalarm och reciever. Då skulle man ha möjlighet att ligga i ett tält och vänta in eventuella huggperioder. Jag tror möjligheterna är många för att utveckla ismetet och en av dessa är att ta influenser från det traditionella metet. Sedan är det också en fråga om vad saker och ting kostar samt hur avancerat man vill ha det.

Spöställningar/spöhållare
Vad det gäller spöställningar till ismete finns det väldigt många varianter. Vad som fungerar bäst tror jag är en smaksak. Det jag kan tycka är att många lägger för mycket energi i denna fråga. I själva verket behöver man oftast ingen spöhållare alls utan det fungerar att lägga spöt på isen. Jag vill dock att spöet skall vara ovan isen så man ser det lättare. Jag har gjort det väldigt enkelt genom att göra en längre variant av en klassisk angeldonställning. Sedan har jag tryckt in en spik och böjt den så att det blivit en klyka där jag vilar spöet i. Svårare än så behöver det inte vara. Dessa spöhållare tar liten plats, lätt att sätta upp och väger knappt någonting.

En vanlig variant är att använda sig av olika typer av klämmor som man nyper fast spöet på. Själva vippan sätter man sedan fast i klämman eller som jag också sett ibland på själva spöet. Ett annat vanligt sätt är att bygga någon typ av ställning som man sätter fast i isen. På ställningen ser man till att ha något som gör att spöet hålls på plats. Ja varianterna är många och här tror jag det viktigaste är att hitta någon som man själv trivs med. Mitt råd är dock att göra det så enkelt som möjligt och hitta det som passare en själv.

OFC säljer idag en spöhållare som kändes så pass intressant att jag köpte några stycken. Efter att ha testfiskat med dom en säsong kan jag nu säga att dom definitivt håller måttet. De står stadigt och jag gillar när spöet ligger en bit ovan isen, syns bättre då. I kombination med OFC ismetevippor blir det riktigt bra. Man kan dessutom stapla hållarna på varandra när man fraktar dom så de tar liten plats i pulkan. Vill man skaffa spöhållare till ismete så är dessa helt klart ett bra val.


Orsa sportfiskecenter har tänkt till när man gjort sin spöhållare, likaså dess ismetevippor som är de klart bästa som finns ute på marknaden idag.

tisdag 19 november 2019

4 e. Tackel till ismete

 * 4. Utrustningen *

När det gäller själva tacklen tycker jag att man först och främst skall se till att anpassa och variera sina tackel efter rådande fiskesituation samt att vara noga med kvalitén. Det finns många olika sätt att tackla sina beten på och det skall vi kika lite närmare på här samt hur och när de kommer bäst till sin användning. Vi tar också en närmare titt på olika tafsmaterial och lite annat smått och gott man kan använda då man tillverkar sina egna tackel.

Tillverka egna eller köpa färdiga?
Många väljer att tillverka sina egna tackel vilket blir billigare i längden. En annan fördel är att man kan göra sina tackel precis som man vill och anpassa dem efter situation. Annars finns det också färdiga tackel att köpa som också fungerar rätt bra. Det man skall tänka på är att inte göra för korta tackel, inte under 50 cm enligt min mening.


Owners två-kroktackel har fungerat riktigt bra för mig.

Olika tafsmaterial
Idag finns det flertalet material att välja emellan. Utvecklingen har gått framåt även här och det är stor skillnad idag mot hur det såg ut för 10-15 år sedan. Viktigast är givetvis att tafsen håller måttet, att den tål påfrestningar från gäddans sylvassa tänder. Hållbarhet, säkerhet, pris och att tafsarna är lätta att göra är de saker jag ser som viktigast. Jag har gjort många olika slags tafsar av olika material genom åren men även köpt färdiga. Jag har använt shrips, tvinnat eller knutit direkt. Shirps vill jag dock INTE rekommendera men däremot de två andra varianterna. Jag tänker inte orda om alla olika tafsmaterial jag testat genom åren utan nöjer med att skriva om de två varianterna jag fiskar med idag.

Mina favorittackel
Det finns många varianter som jag tycker fungerat hyfsat och några andra riktigt bra. Skall jag rekommendera något så blir det två varianter som ni ser här nedan.

Senaste åren har jag fiskat allt mer med flourcarbon tafsar och jag måste säga att det har funkat kanon! Oron var till en början att gäddans vassa tänder skulle kapa tafsen men än så länge har det inte ens varit nära. Sommartid använder jag samma tafsar när jag vertikalfiskar gädda och även där har det gått bra. Fördelarna däremot är flera. De är lätta att göra själv, billiga, och hållbara. 


Numera gör jag alla mina tackel med dessa material.

Jag använder 0,90- 1,00 mm och knyter kroken direkt på linan med en vanlig enkel fiskeknut. Genom att bränna linstumpen och sätta en droppe superlim så minimerar man riskerna till att knuten skall gå upp. Gör gärna tafsen lite längre än vad man behöver, för om tafsen får skador så kan man lätt korta av den bara. Jag har pratat med flera andra gäddfiskare som gått över till dessa tafsar och samtliga har varit väldigt nöjda. Att gå under 0,90 mm rekommenderar jag inte. När jag vertikalfiskat efter gös i gäddrika vatten har jag ibland kompromissat med att köra 0,60-0,80 mm. Ofta har tafsarna hållit men då och då har det hänt att gäddorna har kapat linan. Så skillnaden mellan 0,60-0,80 jämfört med 0,90-1,00 mm är i detta avseende väldigt stor.

Andra tafsen som fungerat riktigt bra gör jag av 49 trådig wire. Mjukt och stadigt material som håller för många fiskar. Jag tvinnar tafsen flertalet varv och bränner sedan fast den. Viktigt att tänka på när man bränner är att inte tafsen börjar brinna, då är det bara att göra en ny. Jag brukar bränna tafsarna under ett stearinljus. Ett annat tips är att inte använda för tunn dimension, varför chansa med klena tackel när man inte behöver göra det?

Här en GUIDE av duktiga fiskaren Henrik Rånman hur han gör sina egna ismetetafsar.

En eller tvåkrokstackel?
En fråga som dyker upp ibland är om man skall fiska med en eller tvåkroks tackel? Frågan är inte helt självklar för det finns faktiskt situationer där bägge tacklen har sina för och nackdelar. Själv har jag fiskat mycket med bägge alternativen så det känns som att jag fått en rätt bra bild på dess för och nackdelar.

Med enkrokstackel minskar risken att kroken skall fastna i iskanten eller gå fast i botten jämfört med ett tackel med två krokar. Riskerna att gäddan tar skada av krokningen blir mindre samt att det går snabbare att kroka loss gäddan. En annan fördel med att bara fiska med en krok är om man fiskar på ställen med väldigt dålig botten, då minskar risken att fastna. Även då man fiskar med riktigt små betesfiskar kan det löna sig att fiska med en krok då fisken får en större rörelsefrihet och en mer naturlig framtoning. Sist men inte minst viktigt är risken att fastna med kroken i handen vid landningen minskar. Med två krokar kan det ibland att vara svårt att se vart bägge krokarna sitter.

Nackdelarna med enkrokstackel är att man riskerar att kroka gäddan sämre. Framförallt har jag märkt det då gäddan tar betet i munnen och står still rakt under hålet och vägrar ta lina. När väl gäddan sitter fast på kroken upplever jag däremot ingen skillnad att man lättare skulle tappa den på något av tacklen. En annan skillnad är att gäddan lättare pillrar lös betet med ett enkrokstackel i käften, något som kan vara irriterande i längden och även bidra till färre fångade fiskar.

Själv har jag genom åren testat allt möjligt för att få mig en bra bild av vad som är det bästa. I början använde jag mest enkrokstackel men såg med tiden fler nackdelar än fördelar. Sedan blev det att jag fiskade mest med tvåkrokstackel under några år. Några av mina fiskekamrater testade att gå upp i storlek till en trekrok stl. 1.0-2.0 samt att sätta en liten bit tunn gummi mellan betet och hullingen. Problemet med att betesfisken lossnar försvann och gäddorna satt ofta riktigt bra krokade. Under två säsonger har jag fiskat hälften av spöna med dessa enkrokstackel och andra hälften med tvåkrokstackel. Bägge varianterna fungerar bra men ser faktiskt fler fördelar med enkrokstackel. Använder jag däremot riktigt stora betesfiskar föredrar jag tvåkrokstackel.

Tackel (k)
Riggbin används till att förvara sina tafsar i. Andra vettiga alternativ är vanliga tackelboxar eller små platspåsar.

Trekrokstackel
Fiskar man med riktigt stora betesfiskar som mindre gäddor, braxnar eller idar så kan ett tackel med tre trekrokar vara ett alternativ. Att då ha ett tackel med en extra krok håller dels fisken bättre på plats samt även krokar gäddan lättare. Nackdelarna blir risken för ökade krokskador på gäddan samt att det kan ta längre tid att kroka av gäddan samt skada sig själv.

Upptrace eller inte?
En Upptrace eller overtrace kan man likna med en förlängning av själva tacklet som har till uppgift att skydda linan från gäddans vassa tänder. En grundregel är att den skall vara minst 15-20 cm längre än själva huvudtacklet. Vid vanligt mete är det nästan regel än undantag att man använder sig av ett upprace tackel. Frågan är då om det gäller samma till ismete?

Bild på ett tackel med upptrace.

Jag skulle vilja säga att det oftast går bra att köra utan upptrace men att det finns situationer där de kommer väl till sin rätt. Fast vill man vara på den säkra sidan använder man givetvis hela tiden av ett upptrace tackle. Själv har jag kört utan vid nästan alla mina pass och endast ett enda tillfälle har jag varit med om att en gädda klippt av linan vid hugg. Fiskar man i stillastående vatten och blyar ner betet brukar det vara rätt lugnt. Men använder man ett lite större levande bete utan någon tyngd på linan kan betesfisken lätt simma omkring fritt i vattnet vilket kan innebära att linan ligger i fara om en gädda skulle slå till. I rinnande vatten kan också strömmen ställa till det en del så att linan lättare skapar linbågar.

Hotta upp dina tackel
Ibland behövs det lite extra för att väcka gäddorna och då kan rätt tackel vara skillnaden mellan succé och fiasko. Gäddornas nyfikenhet väcks många gånger av saker som rör på sig och blänker. Hur dessa tackel kan se ut skall vi här nedan titta på men med rätt fantasi och kreativitet kan det se ut på många olika sätt. Viktigt är att testa sig fram och se vad gäddorna triggar igång på i just ditt vatten. För det har jag märkt att i vissa vatten fungerar det riktigt bra med glitter och glamour medan det i andra vatten mer skrämmer än lockar. Även gäddornas dagsform och de yttre förutsättningarna som väder, årstid samt snödjup och isens tjocklek kan spela in i det hela.

Variera dina tackel
En god regel speciellt i nya vatten är att variera sina tackel. Genom detta kan man ofta snabbt se vad som fungerar bäst för dagen och då är det bara att ändra sina övriga spön. Det behöver dock inte vara fel att köra med något eller några spön som fiskar avvikande än de övriga. Här nedan kommer lite tips på hur man kan anpassa sitt tackel efter fiskens humör.

Skygga gäddor – Lätta sänken eller vid fiske på grunt vatten fiska utan bly. Lätta och smidiga tackel, mindre krokar. Testa också att fiska med död betesfisk med någon typ av doftmedel.

Tröga och försiktiga gäddor – Krympa betet och blya hårdare för att få mindre rörelse på betesfisken. Testa gärna dött bete preparerat med lite doft.

Att väcka en gädda – Pynta ditt tackel med någon sked eller liknande som blänker och skapar rörelse, fiska med livliga beten (gärna abborre). Testa gärna att rycka lite i linan med jämna mellanrum. Tänk också på att gäddan har ett gott luktsinne och att rätt doft kan få den att vakna till.

Huggvilliga gäddor – Stora beten som rör sig mycket, vilket skapar god reklam och syns på långt håll. Lite glitter eller kanske en sked som blänker i vattnet behöver inte heller vara fel.


Spinnarsked lyspärla
  


Här några bilder på hur man kan "hotta upp" sina tackel. 

Material att använda till ”pynt tacklen”
Med lite fantasi så går det att utforma sina tackel precis som man vill. Avsikten är ju att det skall väcka gäddans nyfikenhet och hugglust och då gäller det ju först och främst att det syns. Men ibland kanske tacklet blir att för glamoröst vilket istället skrämmer gäddan. Jag vet att många ismetare idag mixrar för fullt med olika former av pynt tackel vilket även jag själv gör. Fast jag tror att man inte heller får blir allt för blind på detta så man glömmer bort de traditionella enkla tacklen, de är ju trots allt dessa som ser mest naturtrogna ut och säkerligen står för de flesta storgäddorna.

- Garnbitar
- Ugnsfolie
- Blänke, skedar
- Lyspirk, blinkpirk
- Spinnarskedar, smileblades
- Pärlor, paljetter
- julgransglitter
- Lysstav

söndag 17 november 2019

4 d. Krokar och sänken

* 4. UTRUSTNINGEN *

Tumma inte på kvalitén
När det gäller krokar så har jag lärt mig en sak och det är att man skall satsa på kvalité före pris. En krok måste både vara vass och stark. Krokar som inte är nog vassa, eller krokar som lätt går av eller bli uträtade är inte att tänka på. Egentligen skall man vara noga med krokvalet vilken art man än fiskar efter men gäddan är ju en stor fisk och då blir ju påfrestningarna på kroken än större och kvalitén blir således desto viktigare. 

Jag har testat flera olika märken genom åren, både bra och dåliga men rätt snabbt fastnade jag för Owners ST-36 BC. Dessa krokar uppfyller mina krav och aldrig har jag tappat någon fisk p.g.a. krokarna svikit. Savage gear y-treble är en annan krok som jag använder numera, den är i princip identisk med Owners fast den kostar betydligt mindre. Det finns säkert flertalet andra märken som säljer schyssta krokar. Idag finns det klart fler bra alternativ att välja emellan än hur det såg ut för 10-15 år sedan.
Owner st36bc
Här är två bra alternativ som jag själv har fiskat med genom åren. Bägge dessa krokar har hittills aldrig gjort mig besviken.

Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek
En tumregel är att välja krokstorlek utifrån betesfiskens storlek. En större krok ger betesfisken sämre rörelser och riskerar att ge gäddan värre krokskador. Många gånger vinner man att gå ner ett snäpp i storlek och krokningarna sitter ändå tillsynes lika bra. När det gäller tvåkrokstackel använder mig mestadels av krokar i storlek 4 då jag fiskar med medelstora beten. Större beten blir storlek 2 bli aktuellt. Fiskar jag med lite större betesfiskar och använder enkrokstackel går jag upp i storlek till 1.0 som standard.

Kan cirkelkrok vara någonting att testa? Själv har jag ännu inte testat men finns faktiskt de som med framgång använder cirkelkrok till just ismete efter gädda. Jag får återkomma mer kring detta när jag testat det själv.

Sänken
När man ismetar är det vanligt att man använder ett sänke för att lättare få ner betet till önskat djup. Det finns olika typer av sänken som alla fungerar mer eller mindre bra. Vanligast är de runda kulsänkena och de mer långsmala blysänkena. Vikten på sänket styrs av flera faktorer så en fördel är att vara utrustad med sänken allt från 5 gram till i vissa fall 50 gram. Fiskar man i ett vatten där det är strömsatt och djupt fodras det givetvis mer tyngd än om man fiskar grunt i en sjö. Ett hårt blyat bete ger fisken även mindre rörelsefrihet vilket kan vara rätt medicin de dagar gäddorna är extra försiktiga. Det motsatta är då att fiska med riktigt lätta sänken eller inget alls vilket ger betesfisken bättre rörelse och lockar de aktiva gäddorna till hugg. Genom att flytta sänkets placering på linan kan man justera det hela ytterligare, men mer om detta finner du i ett kommande inlägg där vi går igenom olika typer av tackel.

D303-730r_1gummi pärlor
Kulbly är populära att använda och fungerar bra. För att inte riskera skada knuten på linan kan man sätta en gummi pärla mellan sänket och knuten.


Beteslås med ett päronsänke i. Väldigt smidigt och enkelt. Lätt att byta vikt på blyet om man skulle vilja göra det.

Man kan antingen fiska sänket glidande direkt på linan eller så fast i ett beteslås ovanför tacklet. Med ett fast sänke sjunker inte blyet till botten vid hugg som det gör med ett glidande. Med ett fast sänke kan du lättare och smidigare byta ut det mot ett lättare och tyngre om det skulle behövas. Jag har fiskat med bägge alternativen och tycker att båda fungerar bra. Har inte märkt att något av alternativen skulle göra gäddorna mindre misstänksamma.

lördag 16 november 2019

4 c. Linor - Ismete

* 4. UTRUSTNINGEN *

Linan – En viktig del av utrustningen
Linan är en av de viktigaste delarna i utrustningen och slarvar man där så kan drömfisken vara förlorad. Viktigt är att sköta om sina linor på ett bra sätt. Ta för vana att studera dessa inför varje fiskepass samt även efter varje hugg. Ser man några repor, knutar eller annat så åtgärda detta omedelbart. Tänkt även att solljus försvagar linor och se därför till att förvara linorna på rätt ställe. Hur länge en lina håller innan den behöver bytas ut är lite olika. Fiskar man mycket så sliter det givetvis hårdare på linorna än annars. Det man kan göra om man har mycket lina på sina rullar är att inför varje säsong ta bort ca 30-50 meter. Ett annat sätt är att vända linan genom att spola upp linan från sin rulle till en tom rulle. Viktigt är alltså att sköta om sina linor och byta dem då det behövs. Att chansa är bara dumheter och kommer förr eller senare få förödande konsekvenser.

Nylon eller flätad?
När det gäller linor så är frågan om man skall satsa på nylonlina eller flätlina? Personligen är jag för nylonlina som jag anser klarar ändamålet bättre när det gäller vinterfiske efter gädda. På något vis känner jag mig säkrare med nylonlina på rullarna då risken för linbrott känns mindre. Men det finns både för och nackdelar med bägge linorna vilka vi skall titta lite närmare på här.

Nylonlinans fördelar
Klarar minusgrader betydligt bättre än flätlina som lätt tar upp vatten och fryser vilket kan få förödande konsekvenser om oturen är framme.

Tåligare vad det gäller nötningar från vassa föremål som exempelvis stenar och framförallt de vassa iskanterna som kan bildas i hålet vid minusgrader.

Tar emot knyckarna från gäddorna på ett mjukare och följsammare sätt än den stumma linan vilket inte minst är viktigt i slutfasen av landningen av en stor gädda.


Flätlinornas fördelar
Bättre kontakt med betet, botten och fisken. Starkare än nylon.

Linans tjocklek och linminne
Vilken lintjocklek skall man då välja? Här finns det en del att tänka på. Samtidigt som man vill ha en stark lina som klarar de största fiskarna vill man även ha en lina som går rakt i vattnet och inte går i bågar. Linminnet blir med ökad lintjocklek större och att fiska med 0,40 mm jämfört med 0,50 mm är stor skillnad. Själv anser jag 0,40 mm nylonlina som ett bra val och då man får en lina som inte krullar sig alltför mycket samt även en lina som ska hålla även för riktigt stora fiskar. De stumma flätlinorna har inte alls den problematiken så här skulle jag rekommendera en lina på minst 0,30 mm. Dessa linor är ju väldigt starka men tyvärr känsliga för nötningar så därför är det inte fel att använda sig av lite grövre linor.

Se upp för den vassa iskanten, eller?
Jag har läst flertalet gånger både i artiklar och på andra ställen att den kant som lätt bildas vid minusgrader i hålen kan lätt skära av eller skada linan. Här är jag inte benägen att hålla med. Min erfarenhet liksom mina fiskekompisars säger att vi aldrig varit med om ett linbrott p.g.a. detta. Vi fiskar som sagt numera bara med nylonlina så möjligtvis att problemet skulle uppstå om man fiskar med flätlina. Men för den skull tycker jag ändå att man skall tänka på att undvika att denna kant skall uppstå. Med en vass kniv så håller man lätt borta den och då finns ju inte heller risken att det skall bli linbrott. En annan sak att tänka på är att denna kant kan ge skärsår vid återutsättning av en större gädda så ta för vana att hålla koll hur det ser ut i dina borrhål.

TIPS! Bra lina till ismete. 




Sufix XL Strong – 13 kg/ 29 Lb 0,40 mm. Jag har fiskat med Sufix XL Strong i bra många år nu och är mycket nöjd. Lågt linminne, mycket hållbar och knutstark är tre saker som kännetecknar denna lina. Finns att köpa till ett bra pris på bl.a. Söder sportfiske.

torsdag 14 november 2019

4 b. Rullar och ismete

* 4. UTRUSTNINGEN *

Haspelrulle eller multirulle?
Rullen är en viktig del av utrustningen såtillvida att slirbromsen är pålitlig och fungerar som den skall. Både haspel och multirullar fungera till ismete. Själv föredrar jag dock multirullar eftersom jag tycker att de känns lite robustare samt klarar kyla bättre. Fiskar man med haspelrullar så rekommenderar jag att använda de med baitrunner funktion.

Räkneverksrullar och ismete
Allt fler ismeteentusiaster har börjat upptäcka fördelarna med räkneverk på rullarna. Speciellt de som fiskar på större djup och pelagiskt har stor nytta av dessa rullar. Fördelarna med räkneverksrullarna är flera, här nedan har jag samlat de fördelar jag hittat.

Sänk betet till botten, nollställ räkneverket, veva upp betet till önskat fiskedjup. Nu vet man exakt hur högt ovanför botten betet fiskar. Bra att göra när man fiskar närmare botten.

Andra alternativet som kommer bäst till sin rätt då man fiskar i vattnets mellanskikt (pelagiskt) är att nollställa räkneverket innan man sänker ned betet till önskat fiskedjup. Nu vet man exakt hur djupt under isen betet är.

Hugger en fisk pelagiskt och du missar den kan du snabbt presentera betet på exakt samma djup som tidigare.

Man ser hur mycket lina som är ute, vilket innebär att du har exakt koll på vilka djup dina beten befinner sig på. Hittar du ett djup som resulterar i många hugg kan du sedan snabbt, smidigt och med precision ändra de andra spöna till exakt samma djup.

Jag ser även en slags mental fördel med att veta det exakta djupet, speciellt då man fiskar pelagiskt. Har man lyckas extra bra på ett djup har man det sedan i bakhuvudet till nästa gång man besöker platsen. Speciellt om förhållanden som väder, snötjocklek, årstid o.s.v. påminner om varandra kan det vara till fördel. Sedan är det alltid bra att tro på det man gör vilket innebär att både motivationen och tålamodet får sig en kick framåt vilket i förlängningen kan leda till fler fiskar.

Ett smidigt och enkelt sätt att loda djupet på.

När man är på plats vid hålet efter det att en gädda huggit kan man se exakt hur mycket lina den dragit ut med. Bra att veta när man skall göra mothugg, är mycket lina krävs ofta ett hårdare mothugg.


Tips! Använd dina räkneverksrullar både vid trolling samt ismete. Vill man använda flätlina vid trolling och nylonlina vid ismete kan man lösa detta genom att helt enkelt bara skarva på ca 30-50 meter nylonlina på flätlinan.

Test av Daiwas räkneverksrulle, accudept plus 27 LC
För snart 10 år sedan skaffade jag mig fyra av dessa rullar. Tanken med köpet var att kunna använda dem vid både ismete och trolling. Rullarna skulle inte heller vara för stora och klumpiga men samtidigt nog starka och pålitliga att klara de riktiga stora fiskarna. Hur har de då klarat mina krav? Mycket bra skulle jag säga och mitt betyg blir därför högt. Jag anser att rullarna uppfyller mina krav och ser nu de som en viktig del i min gäddfiskeutrustning.

Att de klarar både kyla och stora gäddor har de redan bevisat flertalet gånger. Under ismete har rullarna hittills varit med om flertalet storgäddor och vid samtliga tillfällen har de klarat uppgiften briljant. Jag känner mig därför väldigt trygg med rullarna vilket är nog så viktigt. Även vid trolling har rullarna fungerat prickfritt alla gånger då de satts på prov. Att de idag 10 år efter inköpet fortfarande fungerar prickfritt är viktigt att påpeka. Jämför jag dessa med de lite billigare Okuma Magda rullarna som jag också fiskar med så är det stor kvalitets skillnad. Daiwarullarna är bättre i allt så skulle jag idag köpa nya ismeterullar så är valet enkelt.

Omdömet blir följande:
En pålitlig och slitstark rulle som fungerat prickfritt utan krångel samt även klarat minusgrader utan problem. Ni som funderar på att skaffa er räkneverksrullar som fungerar till både ismete och trolling så kan jag varmt rekommendera Daiwa accudept plus 27 LC. Finns det något negativt att anmärka på? Ja en sak har irriterat mig lite och det är när man har på knarren så löper linan inte ut helt utan motstånd vilket kan få fisken att spotta betet. Därför använder jag inte knarren vid ismete. Tyvärr som de flesta andra räkneverksrullar så räknar man utsläppet i fot istället för i meter vilket jag kan tycka är synd.

Andra omdömen:
TEAM SVEDLUND. Testade två sådan rullar ifjol till stor belåtenhet så nu nu köpte jag två till. Jag är medveten att det är lågprisvarianten av Daiwas LC rullar men det är den absolut bästa rullen i den prisklassen. Mycket prisvärd! Gillar just den här 27 modellen att använda till rigg spöna.

Daiwa accudept plus 27 LC


BESKRIVNING:
Klassisk trollingrulle med räkneverk.
Slimmat rullhus i aluminium och kompositspole.
Utväxling: 5,1:1.
Vikt: 410 gram.
Linkapacitet: ca 255 meter 0,35mm lina.
Finns även en lite större variant av samma rulle (47 LC).
Ca pris 1200 kr. (bästa pris 2019-11-14: 959 kr Söders, 999 kr OFC)

onsdag 13 november 2019

4 a. Ismetespön och mothugg

* 4. Utrustningen *

Ett alltmer växande utbud av ismetespön
Utbudet av spön till ismete har ökat rejält under de senaste åren och numera finns det massor av olika modeller och märken i olika utförande. De flesta spöna håller en längd på ca 120 centimeter och antalet spöringar varierar från 3 till 6. Vissa spön är styvare med bättre ryggrad medan andra är betydligt mjukare i sin aktion. Vilket spö skall man då satsa på? Den frågan har jag inget givet svar på utan jag tror det snarare handlar mer om en individuell känsla om vad som känns rätt. Det viktigaste är att lära känna sina spön väl och veta vad de går för.

Mothugget
Rent generellt kan man se att det numera blir alltmer populärt att välja bort de styvare spöna till förmån för de mer följsamma och mjukare spöna. Själv är jag helt inne på samma linje och har märkt av en hel del fördelar vad det gäller de lite mjukare spöna vilket jag kommer till senare. Nu till själva mothugget och det man skall tänka på. Om en gädda tar lina så krävs det inget speciellt hårt mothugg utan snarare bara att man stramar upp linan, höjer spöet samtidigt som man drar till lite lätt. Ju högre fart fisken har desto försiktigare måste man vara med mothugget och i vissa fall så sträcker jag bara in linan och börjar veva in fisken. Man bör även väga in hur mycket lina som är ute, på kort lina krävs inte samma kraft i mothugget som om gäddan hade dragit ut mycket lina.

Står gäddan still måste man däremot sätta in ett rejälare mothugg och hoppas att den sedan sitter. Helst vill man att gäddan tar lina då man skall göra mothugg. De flesta gångerna det är på det viset så sitter gäddan riktigt bra och är sedan lätt att kroka loss. Värre är det om gäddan står still med betet i käften, då blir det svårare att få till mothugget och det är större risk att gäddan inte sitter. Ett annat dilemma är om den på en gång börjar svälja betet. Då riskerar man att gäddan sväljer betet alltför djupt och blir skadad. När en gädda står still efter att den tagit betet brukar jag oftast dra lite lätt i linan vilket de allra flesta gångerna resulterar att den tar lina och man kan sätta in mothugget. Vissa dagar är gäddorna väldigt försiktiga och spottar betet, dessa gånger kan det istället vara värt att snabbt chansa och sätta in ett snabbt mothugg.

Mjuka eller styva spön?
Vad det gäller ett kraftigare och styvare spö som exempelvis mina första spön som egentligen var rena båtspön så märkte jag snart att jag tappade en del fiskar strax efter jag satt in mothugget. Fisken satt på ett tag för att sedan gå loss, det kändes ofta som att krokarna slets loss från gäddans käft. Anledningen till detta tror jag mig nu ha kommit på spåren. För det första så gjorde jag för hårda mothugg samt att man nog var lite för ivrig många gånger när man kom stormande efter isen vilket fick till följd att gäddorna blev skrämda och fick lite extra fart när jag kom fram till hålet. Att jag sedan hade ett väldigt styvt spö som knappt böjde sig vid mothuggen gjorde effekten extra tydlig och påfrestningen för stor. Jag tror helt enkelt att många gånger slets kroken ut från gäddans käft. Det var heller inte ovanligt att krokarna blev uträtade vilket ytterligare talar för detta.

Med ett mjukare spö tycker jag man får ett mer balanserat mothugg där krokarna lättare trängs in i gäddkäften med förre tappade fiskar som följd. Ett mjukare spö är också till fördel när man har att göra med stora gäddor då man har kort lina ute. Om gäddan då gör en kraftig rusning vilket händer ofta är det lättare att bemästra ett mjukare och smidigare spö än ett kraftigt och styvt. Påfrestningen blir mindre och risken för linbrott eller uträtade krokar minskar. Men det viktigaste är ändå att man lär känna sitt spö, dess för och nackdelar i olika situationer och det gör man ju bara genom att fiska. Sedan är det ju viktigt att registrera det man märker och gärna dokumentera sina erfarenheter efter varje fisketur. Själv föredrar jag att alltid ha med mig spön av lite olika egenskaper. Exempelvis kör jag med större krokar och större betesfisk på de mer styva spöna och mindre betesfisk och krok på de mjukare spöna. Man kan säga att jag till viss grad anpassar mina spön utifrån de beten jag fiskar med.

Att tänka på då man drillar sina fiskar
Ett vanligt nybörjarfel är att man tar fisken alldeles för hårt vilket kan leda till linbrott eller uträtade krokar. Ta det istället lugnt och låt gäddan jobba sig trött. Se till att inte ha slirbromsen för hårt ställd. Detta är extra viktigt i slutskedet av kampen då man har kort lina ute. Något annat som jag sett förekommer är att man har spöet i hålet då man drillar sina fiskar. Detta är något som jag direkt avråder ifrån, speciellt när isen blir lite tjockare. När man gör på det viset har man ju ingen lina mellan isen och spöet. Om linan skulle gå fast i något samtidigt som gäddan gör ett rejält ryck, ja då kan det sluta illa. I bästa fall med en trasig spötopp eller i värsta fall en förlorad storgädda. Håller man sitt spö en bit ovanför hålet får man däremot lite mer spelrum mellan spö och hål, då blir oddsen bättre i fall något oförutsett skulle hända. Personligen tycker jag att man får bäst känsla om man står på knä då man drillar sina större gäddor. Står man upp så känns det som att man är för långt ifrån hålet och man får inte heller den bästa känslan. Vad som är det rätta låter jag vara osagt. Alla har vi våra egna sätt att fiska på men jag tror det är viktigt att man även här tänker på detaljer. Ibland har vi tendens att bli lite blinda, man gör på ett sätt som man vant sig vid utan att tänka på att det kanske finns andra sätt som är bättre.



Här ser vi en rutinerad ismetare Krister Wallmark i slutfasen av landningen av en gädda på ca 5-6 kilo. Med vid hålet syns även en mindre hink med betesfisk samt utryckningsväskan med alla nödvändiga tillbehör i.

Dubbelhugg!
Dubbelhugg är inte speciellt ovanligt då man ismetar men hur skall man agera då det inträffar? Det man bör utgå ifrån är att försöka göra allt man kan för att gäddan inte skall svälja betet djupt. Därför gäller det att vara snabb i både tanke och handling. Beroende på omständigheterna kan man agera lite olika. Det vanligaste är att man krokar ena gäddan, frikopplar rullen och snabbt skyndar sig till nästa spö. Tar upp den fisken och efter att man krokat loss och återutsatt den skyndar sig tillbaka till det första hålet. Är man flera som fiskar så brukar vi göra så att man krokar och drillar den gädda som först hugger. Känner man att det är en mindre gädda ja då får kompisen ta över spöet och man beger sig till det andra. Är det en större gädda så försöker man snabbt ta upp den medan polaren får hålla den i hålet när den väl är landad.

Test av ismetespön
För ett tag sedan skrev jag lite om de ismetespön jag fiskat med genom åren. Här kommer en uppdaterad repris av det inlägget.

NORMARK RED PILKER
Ett av de första spöna ute på marknaden och fortfarande en storsäljare och favorit hos många. (ca pris: 179 sek).

+ Skön aktion när man drillar större fisk.
+ Då detta spö inte är alltför mjukt passar det bra då man kör med större betesfiskar och krokar än normalt.

- Kan i vissa situationer upplevas som lite väl styvt och okänsligt, speciellt vid fiske efter mindre rovfiskar.

Min åsikt: Är ett av mina favoritspön som följt med genom åren. Passar bra till gäddfiske och kommer speciellt till sin rätt då man fiskar med lite större betesfiskar. Dessutom trivs jag med att drilla fisk med detta spö så av dessa anledningar så vill jag gärna ha med mig ett par av dessa spön när jag är ute och jagar större gäddor.

NORMARK YELLOW PILKER
Detta är den vekare versionen av Normarks ismetespön. (ca pris: 179 sek).

+ Passar till de flesta arter man kan ismeta.
+ Passar bra då man använder mindre betesfiskar.

- Har en tendens att gå av lättare än andra liknande spön.
- Gillar inte spöets aktion något vidare.

Min Åsikt: Dessa spön har jag fiskat med en hel del och dragit en hel del fisk på. Jag tycker det är ett helt okej spö men ändå inget favoritspö. Tycker att spöet upplevs som lite ostabilt när man drillar större gäddor.

På något vis upplever jag spöet som lite obalanserat i dessa situationer. Kan tycka att dess toppaktion är för mjukt i förhållande till resten av spöet. Jag använder även dessa spön vid fiske efter abborre och då tillsammans med mindre rullar och klenare grejor. Där tycker jag att spöet kommer mer till sin rätt. Kan tänka mig att detta spö även lämpar sig väl vid fiske efter arter som gös, röding och öring. Men ett stort minus är att spötoppen som har en tendens att gå av väldigt lätt. Har genom åren ismetat med sammanlagt 15 talet spön och tre av dessa har spötoppen gått utav. Alla tre är Normark Yellow Pilker. Dessutom har jag hört av andra fiskare att dessa spön går ut av väldigt lätt. Sammantaget rekommenderar jag inte någon idag att köpa dessa spön, det finns både hållbarare och skönare spön för en billigare penning än detta.


RON THOMPSON SUPERIOR
Då jag började ismeta hösten 2003 beställde jag fyra ismetesett från Berras Sportfiske. Eftersom det på den tiden knappt fanns några speciella ismetespön som det gör idag. Så det fick bli detta spö som egentligen är ett båtspö som enligt min mening är alldelens för styvt och klumpigt.

+ Väldigt stryktåligt.

- Alldelens för styvt för min smak.
- Upplevs som klumpigt och okänsligt

Min åsikt: Nej detta är inget spö jag kan rekommendera till ismete då det är alldelens för klumpigt och styvt enligt min smak. Däremot så är dessa spön enormt stryktåliga och trots många års stundtals hårdhänt hanterande så är de som i nyskick. Men trots dessa brister så visst går det att fiska med dom men skall man köpa nytt så finns det massor av bättre alternativ.

NEW MAGIC 
Köpte dessa 2010. Fanns några år på marknaden sedan verkar dom ha försvunnit.

+ Bra balanserat spö med rejälare ryggrad.
+ Relativt styvt spö som passar bra till fiske med större betesfisk.
+ Trevligt spö att drilla större fisk på.

Min åsikt: Jag har inte lyckats hitta några speciella brister i dessa spön. Om jag skulle likna detta spö med något annat jag fiskat med så är det i så fall Normarks Red Pilker. De har liknande styvhet, aktion och ryggrad.

Ett bra allround spö med tillsynes bra kvalité. Lämpar sig bra till större rovfisk som gädda.


RON THOMPSON MEDITATION – Ett rätt så mjukt spö med 3 spöringar med ett kortare handtag än vad som är normalt på andra liknande spön. (Ca pris: 159 sek). Tyvärr har dessa spön slutat att säljas vilket bara är att beklaga för ett bättre ismetespö än detta har jag ännu inte hittat.

+ Lagom mjukt helt enligt min smak.
+ Följsam och jämn aktion med mycket sköna drillningsegenskaper.

- Skall vara dess handtag som är betydligt kortare än på de flesta andra ismetespön. Själv stör jag mig dock inte på detta.

Min åsikt: Jag köpte ett par av dessa spön 2010 och anledningen var för att jag fastnade för dess aktion som var precis i linje med det jag sökte. Inte för styvt och samtidigt inte alltför vekt och mjukt. Dessa spön har sedan blivit lite av mina turspön då jag fått gäddor på 11,12 kg, 12,1 kg, 12,48 kg samt 12,83 kg. I och med detta fick de samtidigt sättas på prov och jag måste säga att de fungerade förträffligt. Då jag fiskade själv vid bägge tillfällena så fick jag sköta drillningen med en hand på spöet och den andra i hålet. Gäddorna i den klassen är ju inte lätta att leda in i hålet. Därför är det viktigt att ha ett lagom mjukt spö som klarar av när en större gädda vänder vid hålet med kort lina och drar i väg på en långrusning. 

Det gör dessa spön utan problem medan ett för styvt spö skulle kunna göra så att påfrestningen mellan den korta linan och kroken blir alltför stor vilket skulle kunna leda till att spöet går av eller ännu värre att kroken slits från gäddkäften eller att linan går ut av. Just detta moment är det mest kritiska och här kommer ett mjukt spö till sin fulla rätt vilket är viktigt att tänka på. Samtidigt ställer dessa situationer också resten av utrustningen på prov som rulle, tackel och lina så det gäller att vara rätt utrustad då storgäddan hugger, för vad är mer irriterande än när man sumpar en fisk pågrund av att man slarvat med sina grejor. För de som letar ett något mjukare spö med sköna drillningsegenskaper så tycker jag att ni borde prova dessa spön. En fördel när man köper nya spön är att köpa de på butik istället för att beställa på postorder. Då har man chans att känna hur de känns för när det gäller spön handlar det i grunden mycket om eget tycke och smak.




Här ser man tydligt hur mycket mindre själva handtaget är på Ron Thompson meditation än de flesta övriga spöna.

Bilden ovan: Här några av mina spön på bild. Med början nedifrån sett så är det New magic, Ron Thompson meditation, Normark Red pilker samt Normark Yellow pilker.

KUNNAN ICE MIRACLE – MEDIUM – Så här beskrivs detta spö på diverse nätbutiker ”Ett lite mjukare Kunnan Ice Miracle med en härlig helaktion. Fortfarande är spöt 
kraftigt nog för att ge ett bra mothugg. Gösfiskarnas favorit!”

+ Lagomt mjukt
+ Bra helaktion, sköna drillningsegenskaper.

- Inget vad jag kan komma på.

Min åsikt: Köpte två av dessa spön inför 2011 efter att ha läst positiva rapporter på nätet. Redan första passet hade jag turen att få testa spöet rejält då det gick på en 120 centimeters gädda. Det hela slutade lyckligt och spöet klarade uppgiften galant. Efter detta har jag fått flertalet gäddor till och har därför skapat mig en rätt bra bild vad jag tycker om dessa spön. De känns välgjorda rakt igenom, har sköna drillningsegenskaper och en lagom styvhet och aktion. Helt klart är dessa spön ett bra köp och ett av de bättre ismetespön som jag har testat.

WIGGLER HURRICANE – Nicklas Kolbeck har tillsammans med Wiggler designat detta ismetespö. Detta spö är lite längre än de flesta andra ismetespön. Spöt är delbart och mäter 140 cm.

+ Bra krokningsegenskaper
+ Trevligt att drilla fisk på.

- Kan kännas nog så långt i vissa moment

Min åsikt: Jag gillar detta spö. Bra känsla, bra kroknings och sköna drillningsegenskaper. Nackdelen är väl längden. De ryms inte i alla spöbagar och kan i vissa moment upplevas som lite otympliga. Men totalt sett ett gediget ismetespö och gillar man lite längre spön så är detta absolut ett alternativ.

Förvaring och transport av spön
Det finns flera sätt att förvara sina spön både i bilen och ute på isen. Det bästa alternativet är förmodligen att köpa sig en spöbag där man förvarar sina spön. Har man gått om plats i bilen kan man även sätta spöna lösa i bagageutrymmet. Är man väldigt rädd om sina grejor så är givetvis en spöbag att rekommendera men inget måste i mina ögon. Ismetespön har jag märkt är väldigt stryktåliga och trots en många gånger omild behandling från min sida har jag aldrig lyckas förstöra något under transporten. Skulle det nu inträffa så känns det inte som någon större katastrof då de är förhållandevis billiga jämfört med andra fiskespön.



D.A.M:s spöbag använder jag mig av. Den har 4 fack och rymmer 8 spön utan problem. 

En annan fråga är om man skall ha sina spön färdigriggade eller inte. Det bästa om man vill ha grejorna i topp är att rigga sina spön på plats. Tacklen gör man hemma i förväg och förvarar dom sen i en riggbin. Själv har jag dock alltid mina spön färdigriggade i en spöbag. Anledningen är väl att det känns som en smidigare och enklare lösning som även sparar tid. Men det finns faktiskt en del risker med detta vilket man måste tänka på. Viktigt är att se till att spöna inte trasslar in sig i varandra vilket förutom trassel även kan ge skador på linor och krokar. Ha som en god regel att alltid kolla linor och krokar innan man sänker ner betet i vattnet. Hittar man skador på linan eller annat fel i utrustningen så fixa till det på direkten. Att chansa lönar sig aldrig i längden och hur kul är det att tappa en stor fisk på grund av slarv…

tisdag 12 november 2019

Guide till min artikelserie om Ismete efter gädda

Denna artikelserie bestående av 32 delar skrev jag 2011 - 2012. Efter ca 5 år hösten 2016 gick jag igenom hela artikelserien på nytt för att sedan bygga på med nytt material och statistik. Under 2016 och 2017 kommer därför alla artiklar publiceras på nytt.

Kapitel 1-3 kommer publiceras under november 2016 till februari 2017. Resterande kapitel (4-5) kommer publiceras under november och december 2019.

Min ambition har varit att täcka upp det mesta inom ämnet så att nybörjaren liksom den mer erfarne ismetaren kan hitta något intressant. Jag har vävt in mina egna erfarenheter med statisk samt tagit en del tips utifrån för att få det hela än mer täckande.

Jag vill passa på att tacka alla för den positiva responsen jag fått av denna artikelserie. Alltid kul att få positiv feedback men som jag skrivit tidigare så tar jag även emot förslag på att göra det hela ännu bättre eller få med saker som jag missat…

* Uppdaterade eller nya inlägg har jag markerat med RÖD text.

1. INLEDNING
Ismete – Ett fiskesätt som blir allt populärare
Vad är det som gör detta fiskesätt så effektivt?

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

a) AKTIVT ELLER STATISKT?
Fördelarna med ett aktivt fiske
Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar
Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden

b) VILKA PLATSER OCH DJUP SKALL MAN FISKA PÅ?
Vilka faktorer styr gäddans val av plats?
De första isarna
Viktigt att lära känna sitt vatten väl
Borra dig från land och utåt
Bottennära eller pelagiskt?
Vintern
Våren

c) VAD GÖR DIG TILL EN BRA ISMETARE?
Tro på det du gör och ha tålamod
Prova dig fram och var flexibel i ditt sökande
Dokumentera och reflektera över ditt fiske
Ismetet i praktiken – Lås inte upp dig på ett enda fiskesätt

d) ISMETE – KNAPPAST ETT FISKE FÖR DEN LATE
Latmans fiske eller inte?
Se till att ha spöna under uppsikt
Håll ordning på dina prylar

e) VÄDRETS OCH MÅNENS PÅVERKAN.
Mitt bästa fiskeväder styrs efter rådande ljusförhållanden och årstid
Första isarna
Vintertid
Vårvintern och våren
Kan vinden påverka fiskeresultatet?
Månens påverkan/betydelse för fiskeresultatet

f) GÄDDANS HUGGTIDER
Huggperioderna varierar efter årstiden
Lär dig gäddornas aktivitetsperioder i de vatten du fiskar i
Statistik från ett av mina fiskevatten

g) HUR SER EGENTLIGEN KONDITIONEN UT PÅ ISGÄDDORNA MINA JÄMFÖRT MED ANNARS?
Goda förutsättningar för bra kondition i teorin
Statistiken talar emot teorin
Så här kan man räkna ut gäddornas kondition

h) MED FOKUS PÅ DE STORA GÄDDORNA
Vad räknas som en stor gädda?
Olika typer av storgäddsvatten.
Genvägar för att hitta ditt drömvatten.
Små gäddor undviker de stora.
Valet av platser.
Olika platser under isfiskesäsongen.
Att tänka på då man söker storgäddan.
Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske.
De stora gäddornas val av föda.
Försiktiga hugg.
Taktik för att lyckas.

i) ÅTERUTSÄTTNING AV GÄDDOR
Kylan ger både för och nackdelar
Utrustning för återutsättning av gäddor
Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt
Hanteringsguide vid ismete (Ensamfiske samt Fiske med andra)
Återutsättning vid minusgrader
Vägning av gäddor

3. BETEN

a) OLIKA BETEN FÖR GÄDDAN
Levande bete
Dött bete
Har storleken någon betydelse?
Fiskarter som attraherar gäddan

b) MÄSKNING, DOFTMEDEL M.M.
Mäskning
Doftmedel
Färga dina beten

c) HANTERING AV BETESFISKEN
Mörtstugor, paraplymjärden
Förvaring av levande betesfisk
Syrepumpen
Förvaring av död betesfisk
Fiska betesfisken själv

d) REGLER OCH LAGAR
Är det lagligt att fiska med levande bete och bör man göra det?
Att fiska med betesfisk i olika vatten. Vad gäller och vad säger lagen?

4. UTRUSTNINGEN

a) SPÖN OCH MOTHUGG
Ett alltmer växande utbud av ismetespön
Mothugget
Mjuka eller styva spön?
Att tänka på då man drillar sina fiskar
Dubbelhugg
Test av ismetespön
Förvaring och transport av spöna

b) RULLEN
Haspelrulle eller Multirulle?
Räkneverksrullar och ismete
Test av Daiwas räkneverksrulle, accudept plus 27 LC

c) LINAN
Linan en viktig del av utrustningen
Nylon eller flätad?
Linans tjocklek och linminne
Se upp för den vassa iskanten, eller?

d) KROKAR OCH SÄNKEN
Tumma inte på kvalitén
Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek
Sänken

e) TACKEL
Tillverka egna eller köpa färdiga?
Olika typer av tackel och material
En eller tvåkrokstackel
Trekrokstackel
Upptrace eller inte?
Hotta upp ditt tackel
Variera dina tackel
Förslag på Material att pynta tacklen med

f) NAPPINDIKATORER  OCH SPÖSTÄLLNINGAR
Ismetevippor
Ålbjällran
Elektroniska nappalarm
Spöställningar/ spöhållare

g) PULKAN
Vilka krav kan man ställa på sin pulka?
Testat - Sport sled pulkan
Hur packar jag pulkan och vilka prylar skall finnas med.

h) ISBORREN
Motordriven eller borra för hand?
Hur tjock borr bör man använda?
Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…
Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

i) EKOLOD
Ekolodets fördelar
Olika typer av ekolod
Mitt egna ekolod

j) GPS

k) DOKUMENTERA DINA FISKAR
Vi tittar på vågar
Hur mäter man fisken rätt?
Att fota fisken
Att filma sina fiskepass

l) AVKROKNINGMATTOR OCH VÅGSÄCKAR

m) VERKTYG TILL ISMETE

5. ÖVRIGT

a) SÄKERHETEN
Förberedande åtgärder
Faror att se upp med
Annat att tänka på

b) KLÄ DIG RÄTT
En del att tänka på
Egna erfarenheter
Se till att skydda huvud, händer och fötter

c) ISBILDNING I HÅLEN
Tips på hur man kan undvika detta

fredag 25 oktober 2019

Inget oktoberfiske

Totalt blev det en höst med lite fiske vilket jag givetvis tycker är tråkigt. Men ändå känner jag mig nöjd för backar vi tillbaka till början av hösten eller egentligen slutet av sommaren så har rygg, nacke krånglat och på det flertalet migränanfall varje vecka. Så orken och energin har varit väldigt låg en längre tid. Ett tag hade jag nästan tänkt bort allt fiske men i och med att jag bytte jobb fick jag en veckas ledighet och efter ett par besök hos naprapaten blev förutsättningarna för fiske genast bättre. Under de två sista veckorna av september åkte jag ut på sjön fyra gånger. Första fisketuren har jag redan skrivit om men inte de andra tre.

Andra passet fiskade jag själv. Valde ett ställe där jag jagar en gädda över 10 kg. Blivit några gäddor mellan 9-10 kilo genom åren. Idag stannade toppfisken på 7,71 kg. Totalt 15 talet gäddor. Ett klart godkänt pass.

Andra och tredje passet fiskade jag tillsammans med Mats Honkamaa. Vi trollade i två olika sjöar och resultatet blev helt okej eller egentligen rätt så bra. Inget monster men flera fina gäddor. Första dagens toppfiskar stannade på 8250 g – 107 cm (Mats N) och 7900 g – 107 cm (Mats H). Vi fick leta ett tag innan vi hittade gäddorna som stod lite närmare land och grundare än vad som är normalt denna tid. Andra dagen påminde om första, tog ett tag innan det lossnade men sen inom loppet av en timme hade Mats dragit två gäddor på 111 cm! Fina fiskar som platsade högt upp på hans 10 i topp lista. Kul…

Här en bild på en av Mats 111 centimeters gäddor. Vikt 9410 gram.

Oktoberfisket blev det inget av. Orsakerna är väl främst att jag haft en del annat att göra, kroppen har inte varit på topp, jobbat mycket och så har det varit riktigt kallt väder. Min kompis Krister har inte fiskat nått alls i höst och när vädret är dåligt är det lättare att fiska tillsammans med någon än att fiska själv. Tanken var att jag och Martin skulle fiska en dag men vi ställde in då vädret var för kasst. Inte kul att sitta på sjön i snålblåst, duggregn och nollgradigt.

Men lite som vanligt denna tid har stora gäddor ploppat upp som svampar ur marken. Fisket verkar ha varit riktigt bra under en längre tid. Stabilt lufttryck, vattenstånd och väder är nog en förklaring. Sedan så har jag fått rapporter samt det jag sett utifrån mitt fiske i slutet av september, att gäddorna var ovanligt magra. Så då är det logiskt att de måste få en period innan isen lägger sig att äta upp sig innan vintern och den stundande leken fram emot våren. Vattnet var varmt ovanligt länge och när så kalluften kom rasade vattentempen snabbt och då triggade det igång storgäddorna.

Jag har sett flertalet fina norrbottensgäddor på Instagram där två sticker ut. Bägge överstiger 14 kilo vilket inte hör till vanligheterna här uppe. Sjukt fina fiskar! Känslan är att gäddfisket i Norrbotten mår rätt bra för tillfället.

Nu går vi mot vinter och då hösten varit ovanligt kall så säger statistiken att det är stor sannolikhet att vintern kommer tidigt. Om det blir så återstår att se. Förhoppningen är att komma ut på nyisarna och fiska lite innan vintern kopplat ett allt för starkt grepp. I januari var jag rätt säker på att jag skulle fixa mitt enda mål, att fiska mer fiskedagar än förra året. Nu när jag tittar snabbt i fiskedagboken ser jag att det kan bli svårt att klara av det. Skulle jag räkna antal fisketimmar så hade det varit kört för i år har jag fiskat många korta pass och få längre. Sen så har antalet pass inte heller varit imponerande. Mer om detta i årskrönikan, men bara inse att man som vanligt vill fiska mer än det blir av.

torsdag 19 september 2019

Lyckad höstpremiär!

Efter en varm inledning av hösten kom så kallare luftmassa och kylde ner vattnet till en mer lämplig nivå sett till hur man vill ha det som fiskare. Senast jag var ute med båten var sista dagarna i juli och då var det högsommar, idag kändes det som höst. Vattentemperaturen visade på 11,5 grader vilket jag kände mig nöjd med. Helst vill jag ha under 12 grader när jag fiskar gädda om hösten och idag var det gädda som var huvudmålet. Det första riktade gäddfisket sedan juni.

Trolling för hela slanten var planen. Förra hösten trollade jag inte en enda gång så därför kände jag ett extra sug för just gäddtrolling. Blev 5 timmar med spöna ute och resultatet blev ”bara” 5 gäddor. Mängdmässigt riktigt svagt, brukar vara det dubbla normalt men då första gäddan för dagen vägde 7,5 kilo så kändes det lovande. Några dagar efter fullmåne kan det vara lite segt men i gengäld är fiskarna ofta lite bättre. Precis så blir det idag…

Andra och tredje gäddan kommer upp en dryg timme efter den första som kom med detsamma. Fina fiskar runt 5-6 kilo vardera. Nästa fisk dröjer fram emot lunch. Jag känner direkt att det måste vara en bättre fisk. Den är mer envis och tung än kämpaglad. När jag till slut får syn på den så stiger pulsen. Den är lång och grov om nacken som de brukar vara med en bra längd. Håvningen går bra och nu är dagen räddad!
En rejäl gädda som förgyller en fin höstdag. 121 centimeter fördelade på 11020 gram. Idag var det gummibetena som levererade bäst. SG Laken 50 cm gav mest (3 st) medan Mange boy Azkikr gav den största.

Resten av dagen bjuder på fortsatt segt fiske men det blir till slut ytterligare en gädda på runt 6 kilo. Hösten är här och då vaknar ofta storgäddorna till liv och sniporna blir färre.

Senaste tiden har fisket inte prioriteras och troligen blir det inte mycket fiske framöver. Hoppas ändå att komma ut ett par gånger till innan isen lägger sig. Är väl främst då gäddfiske som blir aktuellt.

söndag 4 augusti 2019

Mina egna erfarenheter och teorier kring gösen som art och fisket i Norrbotten.

För drygt tio år sedan fick jag min första gös. En fisk som väckte mitt intresse för gösen som art och sportfisk. Följande år läste jag på allt jag kunde om denna lite ovanliga fiskart här uppe i Norrbotten. Jag tog även kontakt med människor som bodde nära några av de vatten som det påstods eller ryktades finnas gös i. Sedan blev det förstås en del praktiskt arbete i form av fiske! Det som överraskade mig rätt snabbt var att i princip i varje gösvatten fanns det betydligt mer gös än jag trodde var möjligt.

Det visade sig att gösens förekomst genom åren pendlat rejält upp och ner. I några vatten trodde man att gösen var utdöd innan den började dyka upp på nytt, i andra var den en sällsynt fångst men dess bestånd var ändå stabilt. I nått enstaka vatten fick jag ryktesvis höra att det fanns gott om gös men detta pratade man tyst om då man var rädd för att rovfiskare skulle dyka upp. Tyvärr har det förekommit illegalt nätfiske efter gös i minst två utav sjöarna, bl.a. finnar som varit hit och nätat. I ytterligare en sjö berättade man om att en gubbe fiskat ut gösen genom att använda sig av stora havsryssjor som man lade ut på dess lekplatser, detta skulle ha skett under 1960 talet. I en annan sjö talades det om både många och stora gösar på upp till 7 kg under 40-60 talet innan den successivt försvann. Där skyllde man främst på skogsbruket och hur missfärgat vatten blev från det.

MIN EGNA TEORI KRING GÖSENS UPP OCH NEDGÅNG I NORRBOTTEN
Med all information av den historik från Norrbotten jag fått fram och vad man läst om gösens liv och leverne så skall jag våga mig på några gissningar om vad som påverkat gösens upp och nedgång genom åren här i Norrbotten.

Exakt hur gösbestånden såg ut på 40-60 talet låter jag vara osagt men att det fanns gott om gös i flera vatten tycks vara rätt säkert. Att den sedan försvann mer eller mindre från i princip alla gösvatten är också säkert. Sedan började en stadig men rätt sakta uppgång någon gång under början av 2000-talet i några vatten. Men runt 2010 hände det något och helt plötsligt fanns det inte bara gös i några sjöar utan bestånden var helt plötsligt stora. En riktigt ”gösboom” skulle man kunna kalla det för. Hur kan detta komma sig? Min gissning är att det varken var skogsbruket eller rovfiske som låg bakom nedgången förr i tiden utan att det var klimatet som styrde det hela. Eftersom gösens utbredning redan ligger på gränsen för vad den klarar av så är det inte så konstigt att ett varmare klimat kan ge effekter. Däremot är det förbluffande att effekterna blivit så påtagliga i några vatten medans de i andra vatten inte skett samma drastiska ökning. Att gösens uppgång de senaste åren sammanfaller med ett allt varmare klimat styrker denna tes.


SÅ SER GÖSBESTÅNDEN UT IDAG I NÅGRA AV GÖSVATTNEN I NORRBOTTEN
I tre av de sjöarna där gösens populationen ökade tidigast så ser jag en liten tråkig utveckling. Gösen har liksom tagit över på bekostnad av gäddan och abborre som minskat. Gösens intåg har inneburit ett ökat krig om maten d.v.s betesfisken. Detta har rört om i grytan rejält i några vatten medans det i nått annat inte verkat störa så mycket som man skulle kunna tro. Men i just dessa tre fall har jag sett konsekvenser. Det man har sett är att abborrarna och gäddorna minskar både i antal och att dess kondition blivit allmänt sämre. Just effekten med sämre kondition var extra tydlig i början av ”gösboomen”. Gäddorna blev då allt magrare. Min känsla är att gäddorna idag inte är lika många till antalet men att de istället förbättrat sin kondition.

Många av gösarna tycks fastna i tillväxten och de blir kvar nära botten där de trängs med varandra och får slåss om födan. Klimatet gör det svårt för de flesta gösar att bli stora så istället får vi lite av en ”tusenbrödra effekt” med många men små fiskar.

Här ett bevis på att gösarna även kan bli stora här uppe i norr. 7900 g - 90 cm var måtten på Krister Wallmarks jätte som togs 2009. Detta var den första riktigt stora gösen från Norrbotten i modern tid. Frågan är när Norrbottens första sportfiskefångade gös över 8 kg kommer upp?

I en av dessa sjöar fanns det tidigare gott om sik. Nätfiskarna fick mycket sik i näten medans gösen var en ytterst ovanlig fångst. Idag är det omvända roller och siken är enligt en lokalbo snart ett minne blott. Just detta förvånar mig en del, att gösen stöter bort siken så effektivt. De konkurrerar ju inte om samma slags mat direkt. Kan ju vara så att vattnet med åren blivit mer grumligare och då gynnas ju gösen medans siken missgynnas.

I de vatten som jag nu fiskat i under en längre period ser jag fortfarande en konstant förändring i gösbestånden vilket tyder på att förändringen fortfarande pågår. Allmänt ökar bestånden av gös men effekten tycks ha stannat av och planat ut i några. Känslan är att toppfiskarna, alltså de största gösarna i varje vatten inte längre har samma potential att bli riktigt stora som de hade innan beståndet växt sig så starkt som de gjort idag. I nått vatten ser man detta rätt tydligt att de inte är lika grova som tidigare. Men att det kommer fram stora gösar i samtliga av våra gösvatten ser vi återkommande bevis på. Fast de verkar vara väldigt få i antal om man ser i jämförelse med hur många individer som finns. Gösens maxvikt tycks ligga runt 4-8 kg. Den där goa balansen mellan smått och stort verkar vara svår att uppnå här uppe, återigen är min gissning att klimatet sätter sina gränser för detta.

STORGÖSARNA SOM CHOCKADE OSS
Sommaren 2011 testade jag ett nytt gösvatten tillsammans med Krister Wallmark. Ett vatten som vi redan åren innan hade hört intressanta rapporter ifrån. Som vanligt var vi lite sent ute men tur att vi tog oss för att testa. För resultatet blev overkligt bra sett hur det tidigare sett ut här i Norrbotten. Under de tre första fiskepassen landade vi flertalet storgösar där tre av gösarna vägde mellan 6,5-7 kilo. Nu i efterhand skulle jag säga att vi kom i slutfasen av vattnets ”prime time”. Beståndet av gös var då inte speciellt stort och det fanns en generation av gösar som hade kunnat växa upp och bli riktigt stora, fri från konkurrens från en massa mindre artfränder.

Här en bild på min största gös, en fisk som vägde 6900 gram och togs på trolling 2011.

Effekten av vårt fiske samt några andra som också hittade hit i samma veva blev att fler och fler båtar hittade hit. Året efter trodde jag att det skulle komma upp flera storgösar över 6 kg men så blev det inte. Trots betydligt hårdare fisketryck så var fisket mycket sämre. Åren efter har sjön levererat en hel del stora fiskar men just toppfiskarna har inte varit av samma kaliber som då. Tittar man hur själva gösbeståndet ser ut här idag mot 2011 så är antalet gösar nu klart fler. Alltså lite av samma effekt som de tre sjöarna jag beskrev tidigare. Man hoppas bara att inte framtiden blir lika tråkig här som i vissa andra gösvatten.

VATTEN I BÖRJAN AV SIN UPPGÅNG
Jag har även funnit ett eller möjligen två gösvatten som jag tror befinner sig i en begynnande uppgångsfas. Spännande men samtidigt svårfiskat. Just i sådana här vatten tror jag att det kan simma någon riktigt stor gös. Finns bara rätt föda så skulle jag inte bli helt förvånad om det skulle komma upp nån 8-9 kilos från nått gösvatten med glesa bestånd.

LIKHETER OCH OLIKHETER I DESS BETEENDEN
Jag är evigt tacksam att jag fick hjälp med gösfisket i början av Krister Wallmark. Han var tidigt ute med gösfisket i Norrbotten och då framförallt trolling. Han hade redan testat några olika vatten när jag började fiska och på det sättet fick jag tidigt ta del av hans erfarenheter.

Här Krister med gös på 6940 gram - 90 cm. Krister är förmodligen den i mest meriterade gösfiskaren i Norrbotten, framför allt när det gäller trollingfiske. Krister står för tre av listans åtta gösar över 6,5 kilo liksom toppfisken, imponerande bedrift minst sagt.

Själv har jag läst mycket artiklar och några böcker om gösfisket och då handlar det ju om gösfisket söderut. Det jag märkt här uppe är att det känns väldigt svårt att få stora gösar då man fiskar djupt nära botten, både vad det gäller trolling och vertikal. Många av de på pappret bästa gösvobblerna går ju på djup som 5-6 meter vilket känns för djupt i de flesta av vattnen här. I stället är det grundgående vobbler som varit medicinen om man vill ha de riktigt stora gösarna. Så är man ute efter storgös i Norrbotten så blir mitt tips att fiska grunt, ca 2-4 under ytan.

Här gös på 6800 g som högg en vobbler 2 meter under ytan över 10 meters djup. Ett bevis på att de större gösarna ofta går högt i vattnet. Ett mönster som är tydligt i många vatten här i Norrbotten

Nästa fråga är på vilket djup de största gösarna går? Sett till litteraturen så skall det vara nära sjöns djupaste del men ofta i kanterna till dessa djup. Här har jag märkt att i några vatten verkar de största individerna gå där det är som djupast medan de i andra vatten tycks gå grundare ca 5-7 meter fastän det finns djup på över 15 meter. Så lite olika ut här.

STORGÖSAR SOM BIFÅNGST VID SPINNFISKE EFTER GÄDDA
När jag fick höra talas om Krister Wallmarks spinnfångade gös på 7,9 kg blev jag nästan chockad. Detta är den största kända gös tagen på sportfiske i modern tid. Men det talas faktiskt om en 9 kilo från samma vatten längre tillbaks i tiden. Krister fick sin storgös 2009 och det kom att dröja några år innan Björn Larsson under ett gäddfiskepass slog till med en ny storgös från samma plats, denna vägde 6,98 kilo. Två så stora gösar kunde inte vara en slump och mycket riktigt så kom nästa några år senare. Denna gös vägde 7,3 kg, även den som bifångst vid gäddfiske. Alla dessa tre storgösar är tagna på försommaren en tid innan gösen leker.

Duktiga sportfiskaren Björn Larsson hade nog knappast väntat sig denna praktgös när han egentligen var ute efter gädda. 6980 g - 90 cm var måtten på denna bjässe.

Här verkar gösbeståndet vara tämligen litet och därför känns det extra viktigt att släppa tillbaka de gösar man får upp. Tyvärr har lokalbefolkningen fått upp ögonen för gösen här och när fisken finns på begränsad yta får det snabbt negativa effekter. Jag har talat med folk som säger att man idag får klart mindre gös mot hur det såg ut bara för några år sedan. Så inte på alla platser gösen går framåt och som så ofta idag är det vi människor som har ett finger med i spelet.


STORGÖSAR FINNS I VARJE GÖSVATTEN
Fastän medelstorleken få ses som klen i Norrbotten jämfört med södra Sverige samt att de stora är få till antalet så kommer det glädjande nog upp stora gösar i alla våra gösvatten. Gösar runt 4-5 kilo verkar finnas överallt och i några vatten ligger toppvikterna upp till 7-8 kg. Större gösar än så kan eventuellt finnas men måste ses som ytterst sällsynta.

I ett känt gösvatten i Västerbotten finns det ett gott bestånd av småvuxen gös. Gösar över 3 kg är sällsynta men ibland dyker det upp fiskar på 5-6 kg. Men för några år sedan kom det upp ett praktexemplar på hela 7,5 kg. Ett annat vatten som jag skulle säga är en typisk ”tusenbrödra gössjö” med en massa gös runt 0,2-1 kg. Medelvikten är kass men ändå får man då och då höra om gösar kring eller strax över 4 kg vilket får räknas som en riktigt bra fisk i det vattnet.

Min teori är att de finns gösar om än få som ” vågar” bryta mönstret genom att lämna bottenregionen och söka föda högre upp i vattnet och på detta sätt skaffa sig en rejäl fördel. Kanske att några gynnsamma år från start främjar en snabb tillväxt så att en stark årsklass kan komma fram och växa snabbare än vad som är normalt. Åter igen blir det klimatet som styr förutsättningarna.

TROLLING EFFEKTIVASTE METODEN FÖR STORA GÖSAR
Trolling är den metod som dominerar här i norr när det gäller gösar från 4-5 kilo och uppåt. Det verkar vara väldigt svårt med vertikalfisket, själv har jag ju mest fiskat nära botten och det känns nästan omöjligt att få nån riktigt stor på det sättet Jag har flertalet gösar på vertikal nära botten mellan 2,5 – 3,5 kg men ingen större än så. Jag känner till några få gösar på vertikal mellan 4-4,6 kg men ingen större än så. Vet även de som fiskat seriöst pelagiskt utan resultat. Så effektivast känns trolling, i alla fall innan någon bevisat nått annat.

Nästa fundering som enligt mig är den klart intressantaste är valen av beten? Stora eller små beten, skall det vara ettrig eller långsam vaggande gång? Det mest gångbara borde rimligtvis vara rätt små beten med lite ettrigare gång fiskat i låga hastigheter. Typiska gösvobblers med andra ord, för inte fungerar väl stora gäddvobbler till gös?

Jag har trollat gös i några sjöar, Krister har ytterligare ett par sjöar han har erfarenhet av. Utifrån detta så skulle jag säga att riktad göstrolling med lägre fart och mindre/ mellanstora beten fungerar klart bäst i de flesta fallen. Detta är ett säkert kort i alla sjöar. Jag har tex. trollat mycket gädda i en sjö där det finns gott om gös men aldrig fått en endaste bonusgös. Däremot har jag fått några fina gösar på mindre gösvobbler i samma sjö då jag fiskade runt 1,3-1,5 knop. Men verkligheten är ibland en annan än vad som är logiskt. För i ett gösvatten här uppe så tvekar inte de stora gösarna att klippa en stor gäddvobbler i över 2 knop. Just detta beteende tycker jag är riktigt intressant, hur det i en sjö kan inträffa gång på gång medans i en annan på pappret rätt likt vatten aldrig händer? Just i den sjö där gösarna klipper stora vobblers har vi även fått riktigt stora på mindre vobblers så jag skulle inte säga att det är effektivare med gäddvobblers än klassiska gösvobblers men däremot att bägge tycks fungera och därav kan man ju testa lite olika. Även att köra med lite högre fart än vad som fungerar bäst vanligtvis i andra vatten.

Så mitt råd är att testa och utvärdera, något som fungerar i ett vatten kanske inte passar i ett annat.

STÖRSTA KÄNDA GÖSARNA FRÅN NORRBOTTEN
VIKT
LÄNGD
FÅNGSTMAN
ÅR
METOD
7900
90
Krister Wallmark
2009
Spinn
7680
83
Tobias Lindvall
2010
Trolling
7300

Robin Lundborg
2017
Spinn
6980
90
Björn Larsson
2010
Spinn
6940
90
Krister Wallmark
2012
Trolling
6900
86
Mats Nilsson
2011
Trolling
6800
85
Mats Nilsson
2011
Trolling
6500

Krister Wallmark
2011
Trolling

Denna lista omfattar de största gösarna jag känner till som är tagna på sportfiske i Norrbotten. Alla dessa fiskar finns det bra dokumentation samt bilder på. Intressant notering är att de flesta är tagna åren 2009-2012. Detta styrker lite av min teori som jag varit inne på tidigare (att dessa gösar kom fram i en tid då bestånden av gös inte var alltför för stora samt att klimatet förmodligen var ovanligt gynnsamt). 

Nr 2 på listan finner vi Tobbe Lindvall med sin brutalt grova fisk på 7680 g - 83 cm. 

Robin Lundborg heter fångstmannen som var ute och spinnfiskade gädda när denna bjässe högg. 7300 g gör den till den tredje största gösen från Norrbotten.
GÖSENS FRAMTID I NORRBOTTEN
Slutligen några ord om gösens framtid i Norrbotten. Att gösen kommer finnas kvar i de vatten den redan finns i känns rätt logiskt, speciellt om trenden med allt varmare klimat fortsätter. Jag ser det inte heller omöjligt att gösen får fäste i nått eller några nya vatten. Jag har hört rykte om några ”nya gösvatten” senaste åren och dessa vatten tillhör då två olika vattensystem där det sedan tidigare finns sjöar med gös. Ser man i gamla böcker om våra olika fiskar ser man att gösens utbredning gick uppför hela kusten ändå till Haparanda. Vet inte hur detta stämmer, om det verkligen fanns gös här tidigare? Skulle vara intressant att få uppgifter som verkligen verifierar detta. Men jag ser det inte som helt osannolikt att vi inom en snar framtid kan få bestånd av gös i några av våra innerfjärdar eller utanför någon älvmynning. Lite spännande också när man satte ut gös i Luleälven runt Boden för några år sedan. Tror även att de satte ut gös i några sjöar också med anknytning till älven. Det skulle vara intressant även här att veta hur dessa gösar klarat sig eller om de t.o.m. börjat föröka sig och bilda bestånd?

Men vi vet att Norrbotten hade starka gösbestånd i flera vatten runt mitten av 1900-talet och en tid framåt innan något hände så man kan inte säga med säkerhet att vi befinner oss i en uppåtgående trend i all evighet. Rätt som det är tappar gösarna sitt fäste och vem vet en dag kanske det åter blir en ovanlig fångst här uppe i norr.

GÖSEN SOM MATFISK, C/R ASPEKTEN M.M.
Detta ämne har jag diskuterat med flera människor och jag märker att jag ofta har en lite annorlunda inställning än de flesta. Vanligt är att man hör att man skall ta upp de lite större och släppa tillbaka de mindre så de kan växa till sig. Jag tycker man skall utgå från varje specifikt vatten. För bestånden ser rätt olika ut. En sak tror jag dock är väldigt viktigt i alla gösvatten och det är att släppa tillbaks de större fiskarna. Själv tar jag tex. aldrig upp en gös över 2 kilo. Även de riktigt små upp till 5 hg känns onödigt att ta upp. Men däremot tror jag att det kan vara bra (speciellt i vissa vatten) att ta upp gösar mellan 0,5 – 1,5 kilo. Dessa fiskar är bra matfiskar och finns det klart mest gösar i den storleken så kan en mindre desarmering av beståndet kanske vara bra för beståndet i sin helhet? Tillväxten blir då bättre och medelvikten samt toppvikterna höjs. Sen finns det gösvatten med svaga bestånd och där väljer jag givetvis alltid att släppa tillbaka de fiskar jag får.

Gösen är annars en mycket god matfisk som man kan unna sig äta emellanåt om man har chansen. Jag tycker inte man skall ha dåligt samvete om man tar upp några fiskar då och då.


SLUTORD: Gösen i Norrbotten finns i några älvsystem och åar kopplade till sjöar som alla har anknytning till Bottenviken. Detta visar att gösen rimligen funnits i havsvikarna en gång i tiden. Jag väljer att inte namnge något gösvatten av den anledningen att jag tycker att man som sportfiskare idag har allt för lätt att få allt serverat på silverfat. Allt från exakt fiskevatten, hur man skall fiska m.m. Däremot ger jag gärna ut lite hjälp på traven, detta genom ren fakta men framför allt egna erfarenheter och kunskap som jag fått genom åren.

Mycket av det jag skriver består ju av egna teorier utifrån mina egna erfarenhet. Därför behöver inte allt stämma utan ibland blir det mer gissningar. Vi som fiskar vet att sanningen sällan är den vi vill att den skall vara, men genom noggrann kartläggning kan man med tiden bygga ett pussel där bitarna sakta men säkert faller på plats. Hoppas jag fick ihop några av dessa bitar iaf...