Första gäddan över tio kilo för Martin blev en trippel återfångst!

Ibland kan det hända saker som man inte förväntar sig när det kommer till fiske. En sådan händelse utspelades när jag fiskade med Martin för ett tag sedan. Martin har verkligen snubblat på mållinjen när det gäller att nå tio kilos gränsen. För drygt fem år sedan fick han vara med om att jag först (felaktigt) gratulerade honom till tio klubben. Jag var helt säker på att den gäddan vägde över tio kilo men hur mycket jag än ville så visade vågen retsamma 9960 gram! Inför varje fiskepass numera så har jag alltid förhoppningen att rätt gädda skall komma.

Äntligen kunde vi tajma in ett gemensamt pass. Känslan inför dagen var rätt ovisst. För bara några veckor sedan hade jag haft ett helt okej fiske här men samtidigt vet jag hur vissa av mina normalt rätt säkra ismeteställen plötsligt dör när man kommer in en bit in i april. Så den stora frågan var om gäddorna fanns kvar på platsen?

Vi fiskade med mina spön så Martin fick börja med att ta det första hugget. När han väl fått upp den första gäddan så tar jag den andra osv. Martin inledde dagen starkt med en bra start fisk på dryga åtta kilo. Så redan där var dagen räddad till hälften i alla fall. Även en skön start och ett kvitto att det åtminstone fanns kvar en gädda på platsen. Men fisket är rätt segt under egentligen hela dagen. Ingen riktig markant hugg period utan istället kommer det nått hugg med jämna mellanrum. Märkligt nog också tre dubbel hugg för att sedan åter vara helt lugnt i minst en timme innan nästa hugg kommer.

På tal om dubbel hugg så är det just ett sådant som ställer till det för oss. Det är Martins tur och när vi är på väg till spöet så plingar det till och fäller på ett annat spö en bra bit bort. Vi tar givetvis var sitt hugg. Martin missar då sin fisk medans jag krokar min som dessutom visar sig vara rätt stor. När jag ser skallen i hålet får jag lite puls men när jag sedan ser resten av fisken blir jag istället lite besviken men mest förvånad. Den där gäddan har jag ju sett förr.

                 
Det visar sig vara en återfångst. Samma fisk fick jag nämligen för några veckor sedan. Det jag också vet är att den väger över tio kilo vilket gör att jag irriterar mig ännu mer, fan denna fisk skulle ju egentligen varit Martins.

En riktig ful, mager skapelse med en mäktig koskalle och paddelstjärt. Första gången jag fick den vägde hon 10.1 kilo och mätte 119 centimeter. Nu hade hon lagt på sig ytterligare ett hekto.

Så här såg hon ut några veckor tidigare...

På tal om återfångster så satt vi tidigare under dagen och pratade om just detta. Hur sällan det händer. Man tycker ju att just ismete borde vara en metod då detta är vanligare förekommande än andra men så har jag inte upplevt det. Detta var så vitt jag vet blott den andra återfångsten gällande mina ismetade gäddor över nio kilo. Rimligtvis borde jag väl då få vänta minst sju till åtta år innan det händer igen förutsatt att jag fortsätter att fiska lika mycket som jag gjort hittills.

Tiden går och när vi börjar förbereda oss för att ta in spöna kommer plötsligt ett dubbel hugg. Denna gång är det ombytta roller då det är jag som bränner min fisk medans Martin krokar sin. Jag anar rätt snabbt att det är en större gädda. Än tydligare blir det när den gör en dubbelrusning, alltså den går med lina ett tag, stannar liksom upp nån sekund för att sedan dra iväg igen. Just detta är ofta ett säkert tecken att det är fråga om en större gädda. Däremot tycker jag att gäddor runt sju till nio kilo ofta upplevs kämpa mera. Skillnaden med dessa är då är det ofta är fråga om fler men lite kortare och ettriga rusningar.

Det tar säkert fem minuter innan vi kan se den nere i hålet. Vi får sedan vänta ytterligare en stund innan jag lyckas lirka upp den. Reaktionen därefter blir smått surrealistisk! Detta kan inte vara sant, inte en gång till! Mina första ord därefter blir “- denna fisk behöver vi ju inte ens väga. Grattis till din första tia Martin!”


Äntligen kom den, Martins första tia! En fisk som verkligen inte bangar att hugga på det som erbjuds på kroken.

Vi skrattar gott åt det som just hänt. En rolig och rätt annorlunda avslutning på ett konstigt ismetepass. Totalt ett rätt segt fiskepass som ändå bjöd på några skapliga fiskar och speciellt då denna vad man nu skall kalla den för dubbelfångst eller trippelåterfångst. Hur som helst ett fiskepass som sticker ut på ett speciellt sätt...

Ibland lönar det sig att testa nytt!

Då var det dags för årets första fiskerapport. Tänkte frångå från det normala med att börja i kronologiskt ordning så börjar istället med fiskepass nummer fyra och fem. Planen var att fiska mina första tre pass på ställen jag känner till och vet fungerar denna tid på året. Förhållandena var ju rätt bra under den första halvan av mars vilket innebar att jag hann beta av mina tilltänkta ställen. Sedan kom ett snöväder, följt av ett annat och så fortsatte det för att ersättas av riktigt arktisk kyla.

Med andra ord har jag fått vänta in acceptabla väderförhållanden och de två dagar som jag varit ledig och det inte har snöat eller varit för kallt har jag försökt utnyttja väl. Nu är jag inne i mellanfasen av planeringen, “vidga vyerna och testa nytt”. Två ismetepass på nya ställen vilket alltid känns ovisst men likväl kul.

Vi börjar med det första passet. Tyvärr låg det runt 30 cm nysnö när jag kom ner på isen. Inte de bästa oddsen för ett lyckat fiske. Men samtidigt inget man kan göra något åt, bara att köra på och sedan se vad resultatet blir. Egentligen inte så mycket att orda om detta fiskepass, blev dock inte helt utan. Två hugg och två gäddor, en fem kilos och en liten snipa. Det kändes inte så hett som jag hade trott, sedan vet man ju inte om det var fel dag eller fel ställe. Nja känns dock tveksamt om jag åker dit igen.

Ny dag, nytt ställe och förhoppningar som kanske inte var allt för höga. Men som vanligt när jag fiskar riktat efter stora gäddor åker jag inte och fiskar om jag inte tror att chansen finns där. Fast är ju mycket som skall stämma också. Sällan det blir jackpott på en gång. Det dröjde dock inte länge innan första fället kommer. När jag kommer dit är gäddan liksom mörten borta. Jäkla mörttjuv. I samma veva plingar det till i spöet bredvid. Mothugg följt av en pigg ettrig fem kilos gädda som kliver loss precis då jag skall ta upp den.

Efter detta blir det lugnt en stund innan nästa fäll kommer. Nu då, tredje gången gillt kanske? Precis som alla fäll under dagen så är denna fisk också väldigt försiktig både vid hugget och efteråt. Jag lirkar lite med linan och då börjar den sakta gå. Förväntar mig absolut inte det svar jag får vid mothugget. Känner direkt att det är en bättre fisk och snart kan jag inkassera en gädda som ger mig goda vibbar angående valet av plats.


Ingen dålig första fisk direkt! Vågen visade 10,140 kilo och måttbandet sa 115 centimetrar...

Resten av dagen ger mig ytterligare fyra gäddor var av en skaplig bit på närmare åtta kilo. Totalt sett en väldigt lyckad dag ute på isen...

April - Vårkänslor och fiskenördar

April, april din dumma sill jag kan lura dig var jag vill! Var mitt förra inlägg verkligen ett aprilskämt? Av reaktionerna att döma så föreföll det så. Men idag skall man inte ta något för givet så ni skall inte vara allt för säkra...

Nä skämt åsido, helst vill jag bara teleportera mig tillbaka några årtionde. Men mig tar jag bara ett par gäddspön (ett haspel, ett spinn), några jerkar, vobblers, tailbeten och en ask med jiggar samt en håv med gummerat nät. Ja även de nya flätade linorna, tafsarna och en digitalvåg kan också få hänga med. Resten av de nyaste prylarna kickar jag helst ner i vulkansprickorna på Island. För mig handlar sportfisket om så mycket mer än bara prylar. Att det för andra kan vara precis tvärtom kan man nog se som ett exempel över hur olika vi är och vad vi liksom går igång på. Hade alla sportfiskare varit stöpta i samma form hade det nog inte heller varit speciellt kul.

På tal om prylar, till i år har jag faktiskt en ny båt som skall få bada. Ja ny och ny man kan väl säga att det blev en budgetvariant av det jag var inne på den första april. En liten sliten plastbåt som jag köpte för 500 spänn. Den kommer bli helt perfekt för sitt ändamål, en slit och släng båt som kommer transporteras mellan diverse lite mer otillgängliga små vattendrag. Tanken är att den kommer användas främst till abborrfisket i år.

Kikade till en av de mindre båtarna jag använder då och då. Vädret har verkligen gjort sitt de senaste dagarna, verkligen ett tecken vart vi år på väg...

Nu till något helt annat. Nämligen fiskenörderi. Inbitna fiskenördar har alltid fascinerar mig oavsett vilket slags fiske det gäller. Lite i brist på annat såg jag på SVT play en film av Emilie Björkman “Vad jag pratar om när jag pratar om flugfiske”. Hennes hängivet för fisket eller som hon likt många andra flugfiskare betonar FLUGFISKET är lika äkta som talande. I denna film fiskar hon tillsammans med några andra om än ännu mer extrema flugfiskare. Det känns som att just bland flugfiskare är denna hängivenhet som snuddar vid gränsen av besatthet vanligare än andra fiskare. Få fiskare är dessutom så stolta över sitt fiske som just flugfiskare, det finns liksom inget annat som gäller.

Själv är jag i grunden lite av en hybrid som på ett sätt försöker slåss för “alla fiskars lika värde” Ingen fisk skall räknas som bättre än någon annan. Likadant tänker jag om metoder, varför skall en fisk fångad med flugspön rankas högre än en på mete? Och så tycker jag det skall vara i grunden tänker jag men sedan är det ju upp till varje fiskare att själv avgöra vad hen tycker och tänker. Man kan ha sin åsikt och övertygelse men så länge man inte tror sig veta bättre än någon annan så är det ingen fara. Men precis som inom religionen kan denna övertygelse ibland gå över styr.

Att man specialiserar sig inom sitt fiske ser jag bara som ett steg i rätt riktning. Detta är ett tecken på utveckling, att man strävar framåt och vill vidare. Man smider planer, sätter upp mål och drömmar som man försöker uppfylla. När man kommit till detta stadie så blir man på ett sätt friare men samtidigt kan prestationsångesten och pressen att lyckas komma smygande vilket sällan är bra. Fiskare som kommit så här långt har ofta ett extremt driv och tävlingsinsikt.

Tillbaka till Emilies film så var det en del som jag fastnade för lite extra. Det var när hon fiskade röding högt uppe i fjällen i en liten sjö tillsammans med Jacob Eliasson. De var där under fem dagar men fiskade knappt någonting. Jacob väntade extremt tålmodigt på exakt rätt förhållande med lite vind och vakande röding inom kastavstånd. Han visste precis vad som gällde för att lura de skygga och svårflörtade storrödingarna. En vanlig fiskare hade nog bara fiskat på och hoppas på det bästa. Och visst så länge man har kroken i vattnet finns chansen alltid där men då blir det mer av en slumpfångst.

I Jacob kände jag igen mycket av mig själv i hur jag fungerar och tänker. Nu flugfiskar jag inte längre mer än någon enstaka gång men det spelar ingen roll. Det handlar inte om vad och hur man fiskar utan istället hur man fungerar som person. Är man som jag eller Jacob försöker man bryta ner fisket i detaljnivå. Då gäller det att försöka observera, dokumentera, analysera och utvärdera precis allt som händer under varje fiskepass. Sedan försöker man lägga pusslet så gott man kan. Att lära sig känna när det är exakt rätt läge att fiska på en viss plats är en speciell känsla som är svår att med ord beskriva. Man har liksom bara gått och väntat på det rätta tillfället och när det så dyker upp så får man uppleva ett grymt bra fiske. Ja de är fiskemagi på högnivå.

Nu har vi hunnit en bra bit in i månaden och våren har även börjat visa sig här uppe om än det tog sin tid. Detta är en tid jag gillar. Kanske inte den bästa fiskemässigt men att se snön smälta undan, vårfåglarna komma och isarna börja försvinna är om något en påminnelse att sommaren inte är långt borta. Och alla som känner mig vet hur mycket jag uppskattar när sommaren anländer. Efter en ovanligt lång och kall vinter som denna är längtan enorm. Vetskapen om att jag dessutom kommer vara ledig nästan hela juni gör inte saken sämre. Det var läge sedan jag hade fem veckors semester på raken. Skall bli riktigt, riktigt skönt.

Jag har verkligen försökt utnyttja tiden och möjligheterna de senaste fem, sex veckorna men det har verkligen inte varit det lättaste. I dagsläget har jag lyckats komma upp till sju ismetepass (efter gädda). Väderläget är lite klurigt just nu. Isarna ser mer ut som ett slagfält med en enda sörja av vatten och slask. Även sett att en del vakar börja dyka upp här och var. Så vi får väl se om det överhuvudtaget blir så mycket mer isfiske. Skall i alla fall försöka knåpa ihop lite rapporter och statiskt över mitt fiske den senaste tiden. Så snart lär årets första fiskerapport dyka upp.

Önskar alla en trevlig helt och passa på att njut av solen för snart kommer det bakslag med betydligt kallare väder...

Nyfrälst och fri!

Det var oerhört länge sedan jag kände en sådan här eufori och glädje när det kommer till fiske. Jag är ju lite av en tänkande varelse vilket även speglar sig inom mitt fiske. Allt skall ha sin mening och ett tydligt mål skall finnas. Nu känner jag mig redo inför nästa…

Jag har nu skaffat mig en rejäl budget och är äntligen redo att förverkliga min största dröm. Senaste tiden har jag dammsugit blocket i jakt efter den perfekta sportfiskebåten. Likaså har jag kikat på diverse ekolod. Min farkost skall bli något utöver det vanliga är tanken. Den skall var snabb, smidig, säker och inte minst snygg. Jag vill likaså ha den modernaste elektroniken och tanken är minst tre stora skärmar och den senaste “live givaren”. Hade även varit coolt med ett par riktigt maffiga Talons. Fast vad skall jag ha Talons till när jag ändå bara kommer köra “live fiske”? Hur som helst denna gång skall inget lämnas åt slumpen.

När jag väl fått ihop min utrustning så kommer jag börja planera inför tävlingssäsongen. Tanken är att tävla så mycket som bara är möjligt. Äntligen får jag chansen att mäta mina krafter mot andra likasinnade. Att nu få börja jaga centimetrar istället för tidigare gram känns på nått sätt befriande. Tänk nu behöver ju gäddorna bara vara långa och man slipper slita sitt gråa hår om man skulle få upp en mager 120 centimeters på nio kilo. Får man “bara” en meters fisk så blir man ju liksom nöjd.

Det är så mycket nu som snurrar runt i huvudet just nu. Jag behöver ju ett team så alla ni som är intresserade tveka inte att höra av er. Kravet är att ni skall älska tävla å mäta er mot andra team liksom har god skärmvana. Även ett stort intresse av båtar, prylar och fräsiga kläder, brillor m.m. är till godo. Ytterligare ett plus i kanten är om ni redan skulle vara kända eller sponsrade. Erfarenhet och kunskaper är av underordnad betydelse.

På tal om sponsorer så håller jag på och jobbar med det nu för fullt. Går allt i lås kommer jag förutom en garderob av snygga flashiga cykel tröjor även gå runt med en stor uppsättning coola solbrillor av bästa märket.


Kolla in denna skönhet som jag fick för någon vecka sedan. En perfekt tävlingsfisk som mätte hela 115 centimeter! Vikten för de som eventuellt bryr sig var 8,56 kilo.

Ja ni ser ju att mycket händer på fiskefronten för mig nu. Äntligen känner jag mig fri som en fågel. Efter att ha stått emot massvis med frestelser och lockelse under flera år så känner jag mig äntligen bekväm att se mig själv mitt uppe i det alla gäddfiskare innerst inne drömmer om. Kan tänka mig att den känsla jag nu går omkring med påminner om när en homosexuell tillslut kliver ut ur garderoben. Men istället för att vifta runt med en färgglad Pride flagga så kommer mina färger lysa starkt på både båt och kropp när jag dundrar fram på vattnet.

Som ni förstår så kostar detta pengar och tid. Samma sak med bloggen. Att skriva tar tid så jag behöver ekonomiskt stöttning här. Funderar på ett patronsystem där man får betala extra för visst exklusivt material eller så ett Swish nummer där man får stödja mitt fiske och skrivande. Fan detta ligger ju liksom i tiden och nu vill jag också vara med och få en del av kakan. Varför skall man offra massor av tid och pengar för att sedan dela med sig till andra människor utan att tjäna något på det hela? Fattar inte hur jag tänkte här tidigare, som vanligt är man lite sen på bollen.

Ja då återstår bara namnet på mitt team? TEAM LAJVSCOOP känns som ett passande namn. Eller varför inte METERS GRISARNA. Oavsett namn så känner jag att detta kommer bli riktigt bra så jag hoppas verkligen ni följer med och stöttar min nya resa. Nu skall metersfiskarna hagla upp...