söndag 28 november 2021

4 h. Isborren

* 4. Utrustningen *

Motordriven, borra för hand eller eldriven?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv mest gjort borrar för hand. Under senare år har en tredje variant dykt upp, nämligen eldrivna isborrar. Alla alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle eller batteri. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven/eldriven isborr går å andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar. Jag skulle säga att valet handlar mycket om hur tjocka isarna är, hur mycket pengar man vill lägga på en isborr samt i vilken fysisk form man är i. Är man lite lat av naturen så kan jag också tänka mig att man helst skippar handborren.

När jag började med ismete spelade jag fotboll och var rätt vältränad. Att borra 10-15 hål med en 200 mm handborr var ingen större grej för mig, detta trotts att jag bor långt upp i landet där vi har tjocka isar. Visst det tog lite längre tid men samtidigt fick man lite träning på köpet. Med åren har min fysiska status blivit successivt sämre då jag har fått problem med nacke och axlar så då var det naturligt att titta på nya alternativ. Flera av mina kompisar använder motorborr. Visst du tjänar tid fast samtidigt är den tung, klumpig, låter illa och har ett vridmoment som gör att det efter några håll känns lika mycket i nacke/axlar som om jag hade använt en handborr. Valet blev istället en eldriven isborr och jag kan säga att det var nog ett av de bästa inköp jag gjort när det gäller fiskegrejor. Mer om denna borr (ION eldrivna isborr 200 mm) samt annat kring eldrivna isborrar finns att läsa längre ner i kapitlet.

Hur tjock diameter bör borren ha?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är förmodligen vilken diameter isborren bör ha. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Själv har jag alltid haft 200 mm och skall jag vara ärlig så finns det gånger då jag gärna hade velat att hålet skulle ha varit större. De flesta av mina största gäddor har jag givetvis fått när jag fiskat själv och vid några tillfällen har jag fått ligga på isen och lirka bra länge innan man fått upp gäddan i hålet. Ett 200 mm hål räcker nog för alla gäddor, svårigheten är däremot att få gäddan i rätt läge och ju större gäddan blir desto svårare blir detta. Men främsta problemet är när isen blir riktigt tjock, då blir det extra knivigt att få gäddan i rätt läge så att säga.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm samt ION eldrivna isborr 200 mm

För ett antal år sedan skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag hade använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin.

Det skall tilläggas att detta är min enda och första isborr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem. Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden.

Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant. Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.


+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.


- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.


lazer_thumb[1]motorisborr-lazer
Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.
Den finner du HÄR.

Eldrivna isborrar

Det senaste alternativet ute på marknaden är de eldrivna isborrarna. Har man inte tidigare borrat med en eldriven isborr så lär det första intrycket bli en angenäm upplevelse. Tänkt en isborr som i princip helt ljudlöst skär genom isen i jämn takt. Långt ifrån de bensindrivna isborrarnas oljud, bensinlukt och lite ryckiga gång. I mitt fall gick jag från handborren och där blev skillnaden påtaglig på två sätt. Dels den fysiska biten, att handborra med en 200 mm isborr i tjocka isar känns efter ett tag. Sedan tidsmässigt. Man spar en massa tid och en ökad fisketid betyder ju i förlängningen fler fångade fiskar. Man kan säkert se fördelar och nackdelar i alla de tre varianterna. Men skulle jag måsta välja en endaste isborr så hade jag utan tvekan valt en eldriven!

Eldrivna isborrar har funnits ett bra tag men runt 2013-2014 så började BIOS att importera en grön isborr från Kina som gick under namnet ION. Många butiker sålde den runt om i landet och den blev snabbt populär. Sista åren jag såg dessa säljas i Sverige var 2019 och troligen pga. ändrade import regler från Kina så har man slutat att ta in fler ION borrar.

Istället har det sedan några år tillbaka kommit ett nytt alternativ STRIKEMASTER. En Skillnad mot ION är att det finns en modell med 250 mm spiral. Enligt de rapporter jag fått av flertalet andra så verkar detta vara en riktigt bra borr. Förmodligen den bästa eldrivna isborren man kan hitta

Så här ser den ut Mora Ice Strikemaster. Läs mer om den här.

Bor man söder om Dalälven och fiskar på tunnare isar runt 10-30 cm kan möjligen en spiral kopplat till en skruvdragare vara ett alternativ. Men på tjockare isar och dåliga förhållanden så är risken stor att man sliter ut många, många skruvdragare med tiden. Krävs en hel del kraft att borra med 200-250 mm spiral i tjocka stöpisar.

Test av ION ISBORR 200 mm

Nu har det gått snart sex år sedan jag skaffade mig min första eldrivna isborr. Det självklara valet var en borr som importerades från Kina under namnet ION. Efter sex säsonger och borrande under olika förutsättningar så känns det som att jag nu kan skriva en rättvis recension. När den inte längre finns tillgänglig på den svenska marknaden så funderade jag om det är någon ide att överhuvudtaget att göra en recension. Kom dock fram till att det inte skadar, dels framgår fördelar och nackdelar gentemot andra borrar och så kan det vara intressant i jämförelse med andra eldrivna isborrar.

+ Inga avgaser, bensinlukt eller bensindunk att släpa på.

+ Jämn tyst, stabil gång.

+ Ergonomisk handtag (trevlig att borra med)

+ Pålitlig till 100% (motorn har aldrig strulat för mig)

+ Batterierna tål många laddningar och laddaren funkar klockrent.



- Borrskären svindyra (ca 800 kr) och dessutom av dålig kvalité. Flera har spruckit eller gått av.

- Borrskären blir lätt ovassa om det är sand eller andra småpartiklar i isen.

- Fiske i minusgrader gör att batteriet laddas ut betydligt snabbare.

- Skruven som håller fast spiralen från motorn gick av efter 5 år (rostade sönder).

Jag köpte mig ett extra batteri i fall det ena skulle ta slut. Jag har behövt byta batteri en gång under samma fisketur. Då var det vatten i isen samt att borrskären var lite slöa. Jag brukar fiska två pass med samma batteri innan jag laddar det igen. Det blir runt 20 borrade hål och då är isarna ofta 50 cm eller mera. Uppskattar att man i fina tjärnisar runt 50-60 cm kan borra minst 40 hål. Däremot om isen är tjock och vatten i isen upplever jag att borren får jobba rätt hårt och då tar den betydligt mer batteri. Är dessutom skären lite slöa så tömmer man ett batteri snabbt.

Nu fiskar jag sällan i minusgrader men gjorde ett medvetet test en morgon då det var -20 grader. Det tog inte lång tid innan batteriet tömdes. Kylan är definitivt en av de eldrivnas isborrarnas största fienden. Ett tips är att förvara batteriet varmt och sedan koppla på det just innan du borrar dina hål.

Sammantaget är jag jäkligt nöjd med denna borr. Den har varit pålitlig och aldrig strulat. Sedan är den riktigt skön att borra med. Då jag har problem med min rygg och nacke/ axlar så blev det en otrolig skillnad jämfört med att borra med handjagare eller bensindriven borr. Det som stört mig mest är skären. Dessa blir lätt blir ovassa och flera har även pajat. De är dessutom ruskigt dyra och svåra att få tag på. Visst jag har fiskat rätt många pass sedan jag köpte isborren men blev lite snopen när skruven gick av. Tur i oturen hade jag då spiralen föll av på isen och inte i hålet. Såg sedan att den helt enkelt hade rostat sönder. Man kan tycka att det borde suttit rostfria skruvar och gäng
or. Jag har nu fixat detta med en lösning som jag hoppas skall fungera.

måndag 8 november 2021

Man ser en allt tydligare uppdelning bland gäddfiskare i Sverige


MOTPOLERNA SOM MÖTS UTE PÅ SJÖN
Löven som nyligen börjat skifta färger lyser starka i solskenet. Frosten glänser i gräset, ytterligare ett tecken på att hösten är här. Detta är en högtid varje inbiten gäddfiskare inte vill missa. Urban är i full gång med att packa in sina spön och annan utrustning i sin lilla båt. I dag skall det flötestrolla och förutsättningarna känns riktigt bra.

Samtidigt i andra ändan av sjön vid den stora rampen hörs toner från en brummande v8 motor. Det är ett minst sagt mäktigt ekipage som nu skall sjösättas. Ut från bilen skuttar två yngre män iklädda i färgglada jackor med reklamloggor som matchar båten och bilen perfekt. Snabbt sjösätts båten och försvinner ut på sjön.

Urban har just fått ut sina tre spön och ror nu fram längst en het djupbrant där han fått flertalet stora gäddor förr. Han närmar sig nu en udde och det är just där de största fiskarna brukar stå. Plötsligt uppenbarar sig en farkost i hög hastighet som parkerar sig just utanför udden, mitt i det hetaste området. Snopet får Urban sno om och ändra sin tilltänkta kurs. Svallvågorna från den andra båten gör så att det skvätter in lite vatten i den lilla båten.

På väg ifrån “rymdskeppet” kan Urban inte låta bli att snegla på vad killarna håller på med. Det kastas för fullt och det pratas högt om fiskar de ser på sina skärmar. En stund senare åker en håv fram och strax därefter hörs ett segervrål och någon ropar - En meters fisk. - Nä men lätt en 90, kanske 95:a svarar den andre. Ord som för Urban känns lika främmande som de stora dubbla skärmarna, motorerna och alla andra attiraljer som finns på deras farkost. Och vad är det för långsmal plåtbit som de far runt med som ger solkatter rakt i ansiktet?

Dagen flyter på och fisket är lite små segt men skam den som ger sig. I skymningen dyker ett av flötena och en stund senare ligger en majestätisk gädda i håven. Fisken vägs först och när vågen kommer upp i tvåsiffriga siffror så bestämmer sig Urban för att mäta den också. Kan ju trots allt vara lite kul att se hur lång den är funderar Urban. Den andra båten synts inte till längre, den befinner sig nu i en annan sjö.


BAKGRUND TILL DETTA INLÄGG
Denna berättelse visar lite på motpolerna inom gäddfisket. Hade detta varit för tiotalet år sedan hade detta inlägg inte kunnat skrivas. Utvecklingen eller kanske mer passande förändringen inom gäddfisket går nu i rasande fart. Ta bara exempel som tävlingsfisket eller de stora dyra anpassade fiskebåtar med moderna ekolod som förändrat vårt sätt att fiska på. Antalet gäddfiskare har mångdubblas och fisketrycket blir då givetvis högre. Samtidigt i vissa vatten som tex ostkusten har gäddfisket radikalt försämrats genom överfiskning och annan obalans i ekosystemet som vi människor orsakat. Mycket av gäddfisket handlar idag om moral, om vad som är rätt eller fel. För tio år sedan var det ingen som höjde på ögonbrynen om man fiskade med “live bait”. Idag vågar man knappt skriva ordet så haglar kommentarerna. Många tar friheten att skriva vad som är rätt eller inte rätt. Att en fångad gädda på en viss metod är bättre än någon annan eller så blir man halshuggen om man fiskar i minusgrader eller i för varmt vatten.

Själv försöker jag strunta i hur man väljer att fiska så länge det inte påverkar gäddfisket allt för negativt. Just detta kan vara svårt när man då måste sätta nån viss gräns på vad som är okej och inte okej. Här sätter vi olika gränser vilket skapar krockar gäddfiskare emellan. Jag tycker dock det är viktigt och intressant att våga ta upp sådana här saker. Ett exempel är när jag i somras postade mitt inlägg om “lämpligheten att fiska i för varmt vatten” rakt in i getingboet SVENSKA GÄDDFISKARE. Väl medveten var jag att det skulle komma reaktioner och det gjorde det. Kanske inte så mycket som jag trodde. Men visst var det någon som reagerade Tex nån som menade att “ytterligare” en lekman som tycker till i ämnet osv. Och det är väl just det som jag inte gillar när folk nedvärderar någon som tycker till på ett konstruktivt och sakligt sätt bestående av deras egna erfarenheter. Bemödar sig någon att skriva ett långt inlägg om vad de kommit fram i sitt fiske så blir i alla fall jag intresserad. Med detta sagt så behöver man ändå inte hålla med om allt andra skriver men att just dela med sig av varandras erfarenheter och ge råd ja det ger ju i förlängningen mera kunskap. Just diskussionen om gäddfiske i för varmt vatten var rätt intressant där en del efterfrågade om vad forskningen säger och efterlyste studier i ämnet. Visst sånt hade varit det bästa och mest intressanta men varför skall det vara så svårt att ta input från alla dom som faktiskt fiskat gädda i årtal året om? Istället sätter man skygglappar för ögonen och fiskar på tills forskningen säger att det är fel. Skall jag vara ärlig så tror jag många som skriver negativt, nedvärderande och klagar ute på nätet är dom som inte vill eller tar sig tid att läsa längre artiklar eller inlägg eller vill ta råd från andra. Istället letar man fel och tar chansen att hugga till de som har en avvikande åsikt än en själv.

Tyvärr känns det som att majoriteten av alla erfarna och duktiga gäddfiskare flytt SVENSKA GÄDDFISKARE och liknande grupper. Detta är riktigt beklagligt men jag förstår samtidigt alla dom som slutat posta inlägg där. Men dom saknas, att sprida kunskap och erfarenheter är så viktigt. Själv håller jag mig oftast borta men ibland när jag känner att jag har något viktigt att komma med så kan jag inte låta bli.

Här nedan har jag generaliserat något och delat upp gäddfiskarna i tre olika kategorier. Jag kan inte låta bli att tänka på vart jag själv passar in. I mångt och mycket ser jag mig som den Traditionella gäddfiskaren men även att en del av mig är inne och nosar i den Moderna gäddfiskaren. Här fastnar jag emellertid och ställer mig ofta frågande över saker och ting. Vad vill jag med mitt fiske och vad är det som driver mig framåt? Just här tror jag många gäddfiskare glider i sär. För mig känns det inte alls lockande att fiska på enskilda fiskar stirrandes på ett ekolod eller köpa mig en amerikansk bassbåt. Tanken att se mig själv i en sån båt ute på en stor gäddfisketävling eller filminspelning med en färgsprakande cykel tröja på mig känns lika främmande som att kliva in på en nattklubb på Stureplan. Jag dras mer och mer till det enkla fisket (om man nu kan kalla det enkelt ) och ser det som en större utmaning att lyckas här. Visst jag använder ekolod ibland men till det gäddfiske som jag tycker är roligast så ingår inte ekolodet i arsenalen. Men samtidigt respekterar jag de som brinner för annat. Jag tror att man inte skall lägga för mycket tid och energi på vad andra gör utan istället fokusera på sitt egna fiske. Däremot tycker jag det är intressant att se hur olika vi gäddfiskare kan vara men ändå brinna för samma sak.

Under förra hösten fiskade jag mest från land samt några pass från en enkel liten plasteka. Jag har gått mer och mer tillbaka till det enkla fisket under de senaste åren och försökt anpassa det till att fånga stora gäddor. Visst blev rätt mycket "fysiskt hårt" slit, samt tidslukande förflyttningar mellan fiskeplatserna. Men det var precis det jag sökte efter i min fiskeupplevelse. Äventyret i sig och komma nära inpå naturen. Sen att gäddfisket gick så bra som det gjorde bevisar att det går att lyckas med enkla medel om planering och förberedelserna är rätt.

När vi slutligen kommer till den trendiga gäddfiskaren känner jag mig som en främling, så långt borta från verkligheten man kan komma. Samtidigt hade jag idag varit ung så hade jag förmodligen lätt halkat in här så det gäller ha förståelse och respekt för dom som sitter fast här. Och vad är mer rätt att vara en finnig tonåring med en naiv tro att fisket hela tiden är bättre på andra sidan berget än en lite motsträvig 45 åring som har svårt att acceptera den förändring som nu sker inom gäddfisket?


DEN TRADITONELLA GÄDDFISKAREN
Vissa människor har svårare för förändringar och utveckling. Man vill gärna att det skall vara som förr och liksom bromsa utvecklingen. I denna grupp befinner sig nog många lite äldre och mer erfarna gäddfiskare. Det kan vara jobbigt att se hur ens livs viktigaste hobby förändras till något som man själv inte står för. Och det är klart att idag bombarderas vi av information på ett helt annat sätt än förr och då går utvecklingen ofta i raketfart. Dagens nya gäddfiskare kan ofta inte historien utan matas direkt av vad de ser på sociala medier. Detta medans gårdagens gäddfiskare själva fick skriva historien genom att göra jobbet ute på vattnet istället för framför skärmen. Med detta sagt så kanske inte så konstigt att det blir en del “kulturkrockar” bland gäddfiskare emellan nu för tiden.

DEN MODERNA/ EFFEKTIVA GÄDDFISKARN
Här ser vi förmodligen dom mest effektiva gäddfiskarna. Har man erfarenhet och kunskaper sedan tidigare och dessutom intresse för elektronik och annat nytt så kan man liksom ta saker från två världar. Kör man dessutom bara på utan att tänka på vad som är moraliskt rätt gällande gäddbeståndens hållbarhet så kan man lättare skörda stora framgångar för sig själv. Frågan är om alla tycker det är roligt, utmanande men att det även känns moraliskt okej att tex. utnyttja tekniken till fullo? Förutom elektronikens utveckling så finns det också en rad andra moraliska dilemman vi ställs för. Som tex fiske i sommarvarmt vatten, fiska i minusgrader, förleksfiske i grunda lekvikar, antal spön vid ismete och trolling, deltagande i stora gäddfisketävlingar m.m. Just dessa frågor tror jag är största orsaken att vi nu ser en allt tydligare uppdelning av gäddfiskare. Tidigare handlade det mer om man var spinnfiskare, metare osv medan det idag handlar mer om vars man står rent moraliskt.

DEN TRENDIGA GÄDDFISKAREN
Här ser vi en majoritet av lite yngre människor som inte fiskat så mycket tidigare. Man fascineras lätt av det som för ögonen ser häftigt ut. Man överdriver lätt utrustningens betydelse och missar istället saker som planering och andra förberedelser. Man följer den stora flocken vad det gäller inköp av båt, fiskeutrustning liksom valet av fiskemetoder. Tittar på Youtube istället för att läsa fisketidningar, bloggar och andra fiskesidor. Har man en fråga så slänger man upp den i en fiskegrupp på Facebook istället för att söka svaret någon annanstans. Otåligheten är påtaglig här många gånger. Man vill helst inte göra jobbet själv utan hellre få allt serverat på silverfat. Fisket kan vara kul som fan ett tag för att sedan läggas på hyllan. För att kompensera sin brist på rutin och stora fiskar så hittar man genvägar genom att räkna centimetrar istället för kilogram. En metersfisk klingar ju bra oavsett vikt inom dessa kretsar. Sociala medier som Instagram, Youtube och Facebook är den perfekta arenan. Här kan man lägga upp bilder på sina fiskar, gärna ordentligt frontade så att dom ser betydligt större ut än vad dom egentligen är. Att lyckas bli känd och stor på sociala medier blir i vissa fall viktigare än själva fiskeupplevelsen.

måndag 1 november 2021

Fiskarnas rike - Ett mästerverk som alla verkligen borde se!

För ett tag sedan läste jag att Martin Falklind hade filmat livet under vattnet längst hela vårat land. Detta under tre års tid vilket nu skulle resultera i en programserie över tre avsnitt. Alltså tre timmars underhållning på bästa sändningstid i SVT. Vetskapen om Marins förmåga att förmedla känsla, fakta och kunskaper på ett sätt som alla förstår så insåg jag att detta om något kommer ge ekon även långt utanför oss som är insatta och brinner i ämnet.

Tredje och sista delen såg jag i går och jag kan knappt med ord beskriva hur bra dessa avsnitt var. Underbart filmat och mästerligt ihopsatt till tre timmars underhållning i världsklass. Precis allt som jag under årens lopp ifrågasatt och sett ske med våra vatten tas upp här. Och man gör det på ett sätt där man inte tar någons ställning utan allt baseras på fakta och kunskap från personer med insyn i ämnet.

Det första jag tänker på är att man borde samla hela regeringshuset och titta på alla avsnitt tillsammans. Sedan kan man sitta och skämmas över hur dåliga vi varit och är på att förvalta våra fiskebestånd. Vi är verkligen ett U-land här, förmodligen ett av världens sämsta länder. Tänk bara på vilka möjligheter och förutsättningar vi har med all vår kust, skärgård, älvar och sjöar. Det känns som att vi idag gör det mesta tvärtom mot vad som skulle vara det rätta.
 
För de som inte redan har sett Fiskarnas rike så finns alla tre avsnitt ute på SVT play.


Gör om gör rätt. Det första man borde göra är precis som den enormt kunniga Henrik C Andersson påpekar inled en haverikommission och tillsätt kompetent och kunnigt folk som får gå igenom allt och sedan snabbt besluta lämpliga åtgärder.

Min tilltro till beslutsfattarna här i landet är inte speciellt hög, man pratar och pratar men inget konkret görs. Vinnarna blir allt som oftast de stora bolagen och de som tjänar mest får mera medan vanliga “svensson” i detta fall naturälskare, sportfiskare, yrkesfiskare och de som sysslar med turism får lida. Detta är något som blivit lite av den “svenska modellen”. Men ändå skänker dessa avsnitt mig en förhoppning om framtiden, att vi kan bli bättre och det finns ju en rad duktiga och kunniga människor som verkligen vill vara med och göra detta jobb. Frågan är bara om våra beslutsfattare låter dom göra det?