lördag 3 februari 2024

Bloggen fyller 15 år - (Del 2) Familjen, gamla fiskevänner och Krister

Idag har jag skurit ner på antalet fiskevänner vilket beror på flera orsaker. Men trots detta så värdesätter jag fiskesällskapet mycket. Under Fiskelyckas femton år har jag lärt känna flertalet personer som jag fiskat med en hel del genom åren. Flera av dessa hade jag förmodligen aldrig lärt känna om det vore för min blogg. Tänkte därför i några inlägg lyfta fram några av dessa människor. Duktiga fiskare och bra personer som gett mig många goda minnen, inspirerat mig och även lärt mig ett och annat. Människor som förtjänas att lyftas fram…

Familjen
Vissa saker går i arv, man har det liksom i blodet och det vandrar genom generationer. Nja detta låter nog bättre än vad verkligheten är. I min släkt är det få som fastnat för fisket. Kanske inte så konstigt då större delen av min släkt är uppvuxen i Alvik, en by som ligger rätt offside när det kommer till fiskemöjligheter. Enklare än att fiska är att springa offside på en fotbollsplan. Fotbollen och sportintresset är väl det som präglat min släkt mest. Själv fastnade jag mer för grodor, insekter, blommor, bär och sedemera även fiskar. På nått sätt blev jag lite av familjens svarte får. Men likt tjuren Ferdinand så blev jag lurad in på fel väg, I mitt fall fotbollen som jag dessutom visade ha en viss talang för. Men fisket har alltid varit nummer ett men inte alltid fått ta den plats jag velat. Något som ändrades från året då jag startade upp denna sida samt präntade ner en del långsiktiga målsättningar med mitt fiske.

Som tur var fanns det en person som fick in mig i fisket och det var min far. En person som tyvärr inte finns i livet längre men som lever vidare bland annat genom alla de minnen vi skapade tillsammans. Många av dessa minnen var just när vi fiskade tillsammans.

En stolt farfar poserande med sin öring och en funderande Linnea som inspekterar fisken  noggrant.
 
Fastän vi var rätt olika som personer och fiskare så var det alltid underhållning på hög nivå när farsan var med. Han ogillade gäddan typ lika mycket som jag älskar den. Minns en gång när vi fiskade efter lax och han trodde att nu jäklar har jag en lax på men det visade sig vara just en gädda. En stund senare så händer samma sak igen och man kan lugnt påstå att min far var allt annat än glad. En annan gång fick han på en 4 kilos gädda när vi pimplade abborre. Han räckte mig spöet och sa nä den där orkar jag inte ta upp. Men märkligt nog så gillade han att fiska lake och sett till mängden lakar han fått så överträffar han mig med råge. Likaså havsöring, det var lite av hans specialitet. Det smärtar mig fortfarande att livet tog slut så abrupt, vi hade ju så mycket att se fram emot.

Min mor och bror då? Ja mycket bra finns att skriva om dom men när det kommer till fiske tar det stopp. Nöjer med att skriva att dom inte fiskar. Som tur är har brorsan en grabb som jag brukar få med mig ut på fiske med jämna mellanrum. Minns när Lukas var en liten grabb. På den tiden bodde de vid en liten sjö som jag brukade fiska i. Skulle man ut och fiska sent på kvällen så fick man smyga ut, för ibland hände det att han fick syn på mig och då skulle han med till varje pris. Lukas var inte gammal när han drog sin första gädda, abborre och mört. Lukas syster Linnea har också fått hänga med ut och fiska och senaste gången så fick hon veva upp en gädda på 7,5 kilo!


Bild 1. Lukas började tidigt med fisket. Här i full färd med att meta mört. 
Bild 2. Linnea med sin hittills största gädda. 

Det gick sedan några år innan Lukas en sommar började visa ett ökat intresse för fisket igen. Han lärde sig snabbt spinnfisket vilket han också fastnade för. 2020 blev ett smått overkligt år för Lukas eller kanske än mer för mig. För bara inom loppet av ett par månader så fick jag se honom dra upp en abborre på 1,56 kilo samt en gädda som vägde hela 12,27 kilo! Kanske gick det lite väl fort och enkelt för åren efter har hans fiskeintresse svalnat en del. Men visst händer det att vi fiskar tillsammans nu också och tittar man på våra pass så har resultatet varit otroligt bra. Lukas var ju med när jag tog min rekord abborre på 1,76 kg. Senaste gången vi vertikalfiskade så fick jag en riktigt fin gös. I somras for vi ut på ett spontanpass sent en kväll och då lyckades jag ta en gädda på över nio kilo på ett ställe där vi tidigare inte sett röken av en liknade fisk. Jag brukar säga att Lukas är min lyckoamulett, hans närvaro höjer oddsen till ett lyckat fiske...

Här så Lukas med sin rekord gädda på 12270 gram från 2020. Ett oförglömligt fiskepass som gav oss var sin gädda över tio kilo.

Tittar vi bortanför den närmaste familjen så har jag några kusiner som jag fiskat med en del genom åren. Robin fiskade jag med en hel del under åren 2009-2012. Minns att vi fiskade mest efter gädda men även något pass då vi fick en hel del abborre. Den andra kusinen Martin har jag varit så mycket med under livet att han nästan känns mer som en lillebror än kusin. Logiskt sett borde jag väl då ha lyckats få honom att bli en fullfjädrad sporfiskare. Nja visst Martin gillar att fiska och gör det då han har tid över och då fiskar han med mig. Tyvärr blir det inte så ofta som vi bägge önskar men det brukar bli i snitt ett par pass varje år. Det vanligaste är ett från isen då vi ismetar gädda tiden runt påsk och sedan ett pass från båt då vi fiskar gös eller gädda. Någon gång har vi åkt i väg på fiskeresa eller dragit till skogs och fiskat i någon liten skogstjärn eller bäck.


Två fiskar som fortfarande gäller som rekord för Martin. En Abborre på 1240 gram från 2004 samt en gädda från 2019 som vägde in på 9960 gram. 

Fiskevännerna från barndomen
Min bästa och trognaste fiskekompis fram till vuxen ålder var utan tvekan Mikael. Vi var ett perfekt team som kompleterade varandra väl. Jag stod oftast för organisationen och planeringen medans Micke var praktikern som fixade allt och lite till. Vårat “misson” på den tiden var att kartlägga varenda liten pöl runt Alvik och Långnäs. Inte minst Aleån var ett vattendrag vi kunde utan och innan.

Under Fiskelycka I Norrs första år hände det då och då att vi fiskade tillsammans. Det blev även några fiskeresor till fjällen då två andra gamla vänner Mattias och Fredrik var med. Den första resan var till ett vatten där vi hört att det skulle finnas kanadaröding. Redan första kvällen hade vi alla fått våran första kanadick och Fredrik var värst med en fin bit på 4,2 kilo.
 
Åren går och man glider ifrån varandra på olika sätt och vis. Det är svårare att hålla kontakten då jag numera bor en bit ifrån mina gamla fiskepolare, sen så träffar man nya vänner genom livet och så vidare. Tråkigt men fullt naturligt.


Här två bilder från senaste fiskeresan vi var på 2010.

Men jag har många goda fiskeminnen från tiderna innan jag startade bloggen och där var Micke, Matte och Fredde ofta med. Det fanns även några fler gamla kompisar som jag ofta fiskade med bl.a. bröderna Sundström och Håkan. Några av dessa gamla fiskeminnen brukar jag skriva om här ibland under kategorien “Minnen från förr”.

Krister
Krister har jag känt till bra länge. Vi sprang ofta på varandra under 90 talet då vi bägge metade en hel del. Minns att Krister ville värva mig till SG Norrsken som då var en specimenklubb i norra Sverige som var med och tävlade i Norrlänska specimentävlingen. Då jag inte hade körkort på den tiden samt lade mycket tid på fotbollen och andra saker så blev det inget av det hela. Istället kom några år då jag inte fiskade så seriöst men jag följde ändå Kristers framfart och imponerades mer än en gång över alla de stora fiskar han lyckades lura upp. Här kan man utan att överdriva tala om en levande fiskelegend som låg långt före de flesta andra i utvecklingen av det moderna predatorfisket.

När jag startade upp denna sida 2009 så tog det några månader innan vi fick kontakt med varandra och det dröjde inte länge förrän vi bokade in ett gemensamt fiskepass. Minns att det var en kall oktoberdag och att vi trollade efter gädda. Tror vi fick upp tre eller fyra gäddor som alla vägde runt 5-6 kilo. På den tiden så var det ett bra fiske i mina ögon, misstänker att Krister inte såg det riktigt på samma sätt:)

Efter detta så har vi fortsatt att fiska tillsammans år efter år. Jag gick även med i deras lilla klubb Team North Predator. Några gånger har vi fiskat med Ari som också är medlem i klubben. Ari känner jag också till sedan förr då vi sprang på varandra vid olika fiskevatten. Han är inte bara en duktig fiskare utan en trevlig och sympatiskt person som sedan flera år tillbaka flyttat nedåt landet.

Största gäddan vi lyckats få upp än så länge då vi fiskat tillsammans är denna 13,4 kg - 123 cm.
 
Nu mera fiskar vi bägge mindre, speciellt Krister men vi försöker alltid planera in några gemensamma pass varje år. Jag har skrivit det förr men gör det gärna igen. Krister är utan tvekan den person som betytt mest för mitt fiske. Jag hade inte varit den fiskare jag är idag om det inte hade varit för honom. Man kan säga att han gav mig bästa tänkbara start gällande min satsning på predatorfisket med inriktning på stora fiskar. Något som jag sedan försökt förvalta och vidareutveckla på ett sätt som passar mig bäst.

Under dessa femton år har vi fått dela massvis med upplevelser och inte minst stora fiskar. Måste jag välja något som sticker ut lite extra så blir det vårat gösfiske under sommaren 2011. Under tre raka fiskepass lyckades vi ta gösar över 6,5 kilo! En gös över denna vikt var och är i våra vatten en väldigt ovanlig fångst och då lyckas få sådana tre gånger i rad var smått overkligt.

2 kommentarer:

  1. Roligt att läsa bra skrivet 👍

    SvaraRadera
  2. Håller med , kul att få ta del av sådan historia också.
    Höstfisket efter gädda var bedrövligt fyra pass som blev bom och man undrade var tusan dom tagit vägen.
    Men nu efter bara ett par metepass så högg dom igen i samma vatten!?
    Mvh från södra Västerbotten.

    SvaraRadera