Bloggen fyller 15 år - (Del 3) Miekofishing, Sven-Olov och grabbarna i Team Mieko Norr

Sven-Olov och Miekofishing
Handla lokalt i en fysisk sportfiskebutik om du kan! En uppmaning jag ofta återkommer till. I mitt fall talar jag om egen erfarenhet. Året innan jag startade upp min sida, hösten 2008 så steg jag in i en liten nystartad källarbutik vid namn Mieko Fishing. Luleås första renodlade sportfiskebutik var född och jag kände från första början att här vill jag handla mina fiskeprylar framöver och så blev det också. Det var därför med stor sorg jag såg butiken gå i konkurs tiotalet år senare. Sven-Olov med personal har varit en viktig och betydelsefull del för mig under alla de år butiken fanns i Luleå.

Efter några år i källarbutiken inne i city så flyttade man till en större butik en bit utanför centrum. Varje gång man var i Luleå så var det givet att stanna här för ett besök.
 
Genom Mieko Fishing fick jag även förmånen att lära känna flertalet trevliga människor och tillika duktiga sportfiskare. Likasinnade “fiskenördar” som jag genom åren både fiskat tillsammans med och träffat på olika sätt. Under några år var jag med i “Mieko Family”, en grupp sporfiskare som testade butikens produkter samt hjälpte till på olika sätt. Vi hade även några större träffar då vi fiskade och umgicks under några dagar. Även föreläsningar där man lyckades få upp fiskeprofiler som Jörgen Larsson och David Lundqvist.

Just fisket efter Hälleflundra uppe i Nord Norge var ett fiske som S-O fastnade för och skördade stora framgångar. Jag fick förmånen att följa S-O med en gång till Söröya vilket är ett av mina allra starkaste fiskeminnen. Det blev sedan ytterligare två resor till Norge med inriktning på hälleflundra fiske. 

Basas vobblern var en tidig favorit som jag fortfarande fiskar med än idag. Men det fanns fler beten som kom fram genom Mieko Fishing som jag rankar än högre. Inte minst Spinnertailen som är en jiggkropp med en spinnare bakom. Även den lilla Mieko Pesa vobblern som gett mig många riktigt fina abborrar genom åren.

S-O:s engagemang och driv var stort. På något sätt satte han Norrbotten på Sverige kartan gällande Predatorfisket. Han fick givetvis god hjälp av alla duktiga sporfiskare som finns här uppe. Jag har skrivit detta förr men det tåls att upprepa. Norrbotten och Västerbotten har en mängd seriösa och duktiga predatorfiskare som legat i framkanten både vad det gäller utvecklingen framåt samt synen på hur vi behandlar fisken och förvaltar våra fiskevatten.

Nu är allt detta borta och man blir påmind om att saker kommer och går i här livet. Man får helt enkelt leva på gamla minnen och det blev många sådana. Bl.a. resorna till Norge och Hälleflundra fisket där var en höjdare man inte lär glömma i första taget. Men persoerna man träffade här igenom finns ju kvar och de flesta lär nog fiska på som vanligt. Jag vet dock att S-O lagt fisket lite på hyllan när han nu bl.a. tävlar på landslags nivå inom hundsport. Ett bevis på hur pass driven han fortfarande är. Få se om jag lyckas lura ut honom på något fiskepass under året...

Björn, Håkan och Team Mieko Norr
Team Mieko Norr var en grupp oerhört drivna och duktiga sportfiskare som fiskade väldigt hårt under rätt många år. Deras framgångar såg man inte minst i bildform med alla de stora fiskar de lyckades fånga. Mest gäddor men även gösar, abborrar och de sista åren även laxfiskar som harr, röding och öring. Ibland hände det att man träffade på någon av deras båtar när man var ute och fiskade. För mig var dessa killar mest en slags inspirationskälla som man kunde mäta sina egna krafter emot. Man följde givetvis deras hemsida med stor spänning. Till stora delar fiskade vi på liknande sätt och efter samma arter. Skillnaden var att de i början var mest fokuserad på gäddfisket medans jag och mina fiskekompisarvid den tiden fiskade mera brett efter flera arter.

Känslan jag fick var att tävlingsinstinkten gjorde att man tappade bort lite av glädjen med fisket. Resultatet blev tillslut det enda som räknades. Eftersom man var så många medlemmar i gruppen så såg man hur ökat fisketryck påverkade fisket negativt. Då är det också lätt att man inom gruppen håller “egna hemligheter” som man kanske bara delar med någon enstaka istället för alla. Nu har jag ingen insyn i hur verkligheten såg ut utan tänker mer på hur det skulle vara om jag själv var med i en liknande grupp. Kanske är detta en av förklaringarna att i princip alla i teamet mer eller mindre dragit sig undan offentligheten. Men gissar även att det finns fler saker som bidragit än mera. Saker som jag skrivit om här tidigare som gjort att jag valt att ändra fokus och hittat min egna väg för att finna glädje och mening i fisket. Jag vet ju att jag delar många av de värderingar och åsikter med flera av dessa killar. Så tänker att de fått göra lite som en själv här. Förhoppningsvis har man lyckas hitta rätt balans och glädje här för att hålla fiskeintresset intakt.

Teamets ankare Björn räknar jag som en av Norrbottens allra främsta predatorfiskare genom tiderna. Hans kunskaper är lika stora som meriterna. Två Norgeresor har jag, Björn och Markus varit på tillsammans. Bägge resorna var extremt tuffa på olika sätt. Svårt fiske med dåliga förhållanden och hårt väder. Men under den sista resans sista dagar vände det och lyckan var stor när vi landade några rejäla hälleflundror med en toppfisk på hela 185 cm som Markus fick.

 

Två bilder från två olika resor. Första bilden från Söröya och den andra från en fiskecamp en bit utanför Tromsö. Måste varit de två bästa dagarna dessa bilder togs, för vädret var allt oftast allt annat än bra. Men utsikten vyerna är otroligt vackra här vilket bara det gör en resa värd en resa hit. Lägg på en hälleflundras enorma styrka så är det lätt att förstå att man längtar tillbaks...

Håkan en annan i teamet även han en riktigt duktig fiskare men flera stora fiskar på sin meritlista. Håkan har jag fiskat med ett par gånger då vi delade båt under två av “Mieko träffarna” vi hade under några år. Jag minns speciellt en händelse då Håkan krokar en gädda som kämpar nått kopiöst. Först efter ett tag inser vi att det är något som inte stämmer, den är krokad mitt huvudet därav den blir så stark. Tillslut får vi in fisken och det är ingen dålig gädda heller, drygt 8 kilo om jag minns rätt.

Här en bild på Håkans turbogädda som kämpade likt en dopad Muskie.

 
Fastän vi inte fiskat så mycket tillsammans så har jag stött på dessa grabbar då och då såväl ute på sjön som på andra ställen inte minst i butiken Mieko Fishing. Märkligt kan tyckas men ändå fullt logiskt har det inte blivit något gemensamt fiskepass på hemmaplan. Eftersom vi fiskar med olika kompisar så har vi skapat “våra egna” hemligheter som vi nog säkert hade kunnat dela med varandra. Men risken är då att avslöja saker som man lovat andra fiskekompisar hålla hemligt. En av fiskets tråkiga men ack så viktiga baksidor som tyvärr inte alla följer idag. Man har ju sett hur snabbt djungelns lag går nu för tiden liksom bristen på respekt och moral. Allt detta är knappast min, Håkans eller Björns förtjänst.

Både Björn och Håkan har sedan många år flytt sociala medier eller andra offentliga sammanhang. Tråkigt då de garanterat skulle ha mycket intressant att tillföra men tillika fullt förståeligt då denna värld många gånger kostar mer än den smakar. Mer än en gång har jag funderat att ta samma väg men ändå är man dum nog att vara kvar. Men jag tror är man en riktig fiskare så är saker som Facebook, Instagram eller andra sociala medier rätt oviktig. Och gällande Björn och Håkan så är jag rätt säker att de fortfarande fiskar och gör det garanterat med bravur.