Rovfiske av värsta sorten!

Tänk er en mindre bäck som mynnar ut i en liten vik. Utanför själva mynningen ligger en ryssja som effektivt spärrar av större delen av området. Bara några meter upp i bäcken finner du två mjärden som i princip täcker av hela bäcken. Sedan fortsätter bäcken uppströms ca 20 meter där en liten inbjudande hölja finns. Just precis där mitt i höljan hittar du ytterligare en ryssja. Därefter smalnar bäcken av och liknar mer ett dike. Längre upp kommer nästa hölja och där finner du ytterligare fyra mjärdar. Avslutningsvis som kronan på verket ligger ett nät tvärs över bäcken.

Precis så här såg det ut då jag besökte denna lilla vackra bäck. Jag hade sedan en tid sett ut just denna plats som ett potentiellt fiskeställe. Några dagar innan fick jag höra att det under en veckas tid legat en ryssja utanför bäcken där det tagits flera abborrar över kilot. Jag visste då inte exakt var ryssjan låg och tänkte att i bästa fall så kanske den inte var kvar. Men det jag möttes av var istället betydligt värre än jag hade kunnat föreställa mig. Jag träffade dessutom en kvinna som berättade att hon förra året möttes av en stank från rutten fisk kring denna bäck. Så inte nog med att några i princip stänger av hela bäcken utan man slänger dessutom upp den fisk man inte vill behålla på torra land.

Jag har forskat vidare kring detta och tydligen är det minst tre stycken herrar som ägnar sig åt detta rovfiske. Det som slår en är hur dessa tänker. Jag menar att denna tävlan om att få upp mest fisk givetvis kommer att få konsekvenser i framtiden. Mindre fisk lär gå upp och storleken kommer att falla. Men sådant tänker de förmodligen knappast på i sin iver att roffa åt sig. Det som jag tycker är mest tragiskt i detta är att man ger sig på lekfisk, fisk som är fulla med rom eller mjölke, fisk som skall föra sina gener vidare och säkerhetsställa bestånden för framtiden. Nu slås detta ekologiska ekorrhjul i spillror av giriga och tanklösa rovfiskare. Tragiskt kan jag tycka.