3 b. Mäskning, doftmedel m.m.

3. BETEN 

Mäskning
Att mäska på sina fiskeplatser kan många gånger vara en bra strategi som ibland kan vara skillnaden mellan fiasko och succé. Många seriösa gäddfiskare gör detta redan i förväg innan själva fiskepasset. Då är chansen betydligt större att det finns någon gädda i närheten för gäddan är inte dum, hittar den mat på en plats då återkommer den gärna dit igen.

Men det går även att mäska då du kommer till en fiskeplats. Samtidigt som du sätter ut dit spö så kastar du ner några fiskbitar i hålet. Jag brukar använda mig av ca 3-5 fiskbitar som jag i förväg har preparerat med lite doftmedel. Jag mäskar dock inte i alla mina hål utan brukar välja ut ett par stycken där jag sedan fiskar jag mina beten närmare botten. Vissa dagar märker man inga skillnader mellan de mäskade hålen, dock finns det tillfällen då de mäskade hålen ger betydligt bättre utdelning och oftast är det dagar då gäddorna är trögare och försiktigare än normalt.

En tredje form av mäskningsstrategi är att mäska till sig betesfisken i det område man fiskar i. Vitfisk som mört, id, braxen med flera dras snabbt till ett uppmäskat hål vilket även får rovfiskarna att söka sig dit. Vitfiskar gillar det mesta vad gäller bröd, havregryner och liknande produkter. Sedan kan man ju alltid köpa olika typer av mäskblandningar i fiskeredskapsaffärer.

Tips! Om det finns gott om småfisk i området man fiskar i så kan man lätt pimpla upp färsk fisk. Använd sedan dessa som mäsk genom att stampa sönder fiskarna och eventuellt tillsätta lite doftmedel innan man slänger ner dom i ett hål.

Doftmedel
Gäddan har ett välutvecklat luktsinne vilket man som fiskare kan utnyttja genom att tillsätta doftmedel på sina betesfiskar. När vattnet är kallt vilket det ju är under hela isfiskesäsongen fungerar detta som bäst. Oftast använder man doftmedel till dött agn där det kommer bäst till sin rätt men det kan även vara värt att testas på ett levande bete. Fiskar du med ett dött bete under dåliga ljusförhållanden som mitt under vintern är det till extra stor hjälp med lite mera lukt från betena, det lockar till sig gäddan från längre håll samt triggar den lättare till hugg.

Utbudet av olika doftmedel är idag stort så det gäller att testa sig fram för att tillslut hitta sina favoriter. De finns i sprayflaskor, burkar samt även i gelé. En del fiskare brukar även spruta in vätskan i fisken vilket gör att effekten blir bättre och framförallt sitter i längre än om man bara skulle gnida in betet utvändigt.


Yum – Spray i dofterna shad och shrimp säljs av b.l.a. Mieko fishing. Under 2011 har jag testat dessa med lyckat resultat. Eftersom jag mestadels har fiskat med hälften av betena med doftspray och hälften utan har jag försökt se om det har blivit någon skillnad i resultat.

Det jag märkt är att effekten är betydligt större då man fiskar med dött bete än levande vilket ju faktiskt är ganska logiskt. Bägge dofterna tycks attrahera gäddorna men de största fiskarna har hittills fallit för shad. 2011 års allra största ismete gädda en fisk på 120 cm tog just på en mört preparerad med Yum Shad.


Tills denna vinter har jag köpt lite annat jag vill testa på gädda. Efter lite samråd med fiskeprofilen Luis Rasmussen har jag valt dessa flavours.

Den större burken är en så kallad neutral dipp som man blandar tillsammans med någon annan mer doftande flavours. Sedan är det bara att ta någon av de mindre burkarna (i detta fall Big crab eller Salamon & shrimp) och hälla i den större så har man en färdig produkt för fisket.
Dessa produkter finns att beställa på Skandinaviens sportfiskecenter. Jag pratade med Rickard som jobbar där och han berättade att han hoppas i framtiden att kunna ta in mer specifika flavours för rovfiskar och då gädda i första hand. Tar vi ett land som England finns det redan flera intressanta produkter just anpassade för gädda. Burkarna som jag nu köpt är i första hand anpassade till karpfiskar men lär förmodligen även falla vår vän gäddan i smaken. Blir intressant att testa dessa i vinter.

Sprutan på bilden är en vanlig enkel spruta som jag lyckas få genom kontakter inom vården. Enligt herr Rasmussen så räcker det att spruta in 1 ml per betesfisk men samtidigt så rekommenderar vissa upp till 5 ml per fisk.


Här är också några intressanta produkter jag gärna skulle vilja testa i framtiden.

Ett tips! Fiskar du dött bete med doftmedel på ett begränsat område där du misstänker/vet att det går stora gäddor så ha tålamod och vänta ut gäddorna. De har ett välutvecklat luktsinne så chansen är stor att de hittar dina beten även om det kan ta tid. Sätt även ned en näve fiskbitar i något av hålen preparerat med lite doftmedel så känns förutsättningarna ännu bättre. Att göra detta före fiskepasset kan också vara värt att testa. Då kan man helt enkelt locka in fler gäddor i området. Undvik också att borra i onödan och rör dig försiktigt på isen så ökar chansen ytterligare.

Ett praktiskt exempel på hur effektivt det kan vara med doftmedel rätt dag blev jag varse om vintern 2011. Jag fiskade med dött agn på relativt grunt vatten, mycket snö på isen och mulet väder. Så med andra ord inte mycket till sikt där nere. Jag hade ute 6 spön var av 2 av dessa var försedda med doftmedel. Första gäddan fick jag visserligen på ett opreparerat bete men gädda nummer två som var en stadig bit på fina 11,2 kilo togs på ett med doftmedel. Snabbt satte jag doftmedel på övriga beten vilket resulterade i ytterligare två till fina gäddor (8,5 kg, 8,4 kg) och de ur ett och samma hål. Givetvis är det omöjligt att säga om jag skulle fått dessa gäddor om jag fiskat utan doftmedel. Min känsla är dock att doftmedlen just denna dag bidrog till åtminstone en av dessa gäddor, vem vet kanske den största…

Färga dina beten
För att ytterligare piffa upp dina beten ytterligare kan man färga sina betesfiskar. Detta kan man lätt göra med lite karamellfärg. För många kan det låta lite överkurs men ibland kan det vara de små detaljerna som är avgörande. Speciellt i vatten där det fisketrycket är väldigt hårt kan en sådan här sak generera i något extra hugg, och vem vet kanske är det din drömgädda som väljer ditt färgade bete.

3 a. Olika beten för gäddan

3 BETEN

Gäddan är en rovfisk och jägare av rang som stundtals äter tillsynes allt som kommer i dess väg. Vissa tror därför att gäddor är så pass lättlurade att de hugger på precis allt man serverar den. Vi sportfiskare som uppskattar att fiska efter den vet bättre än så. Visst det finns dagar då dess glupskhet är så påtaglig att man nästan häpnar men nästa dag så kan det vara precis tvärtom då den ignorerar precis allt som serveras.

Gäddornas val av mat varierar rejält allt beroende på vad som finns att tillgå. I vissa vatten kan tillgången på föda vara rätt begränsad samt att konkurrensen om maten är stor. Här blir ju gäddorna av förklarliga skäl inte stora men man kan lita på att de är desto glupskare än vad som är vanligt. Kontrasten blir ett vatten men mycket mat och lite konkurrens. Här behöver inte gäddan ödsla energi på att jaga speciellt mycket och kan selektivt välja ut de matbitar som passar den bäst. Dessa gäddor är givetvis allt som ofta extra svåra att överlista. Vad jag vill säga med dessa exempel är att inget vatten är det andra lik och därför kanske ett bete passar klockrent i ett vatten medans det i ett annat inte alls fungerar. Att hitta de beten som fungerar bäst i varje enskilt vatten blir således en viktig fråga man bör försöka finna svar på.

Vi skall här titta på hur man kan fiska med dött respektive levande bete, om ett större bete automatiskt är bättre än ett mindre samt att vi tittar på hur olika fiskarter passar gäddorna i smaken och hur man kan öka ett bete attraktionskraft än mera.

Levande bete
En levande betesfisk är många gånger ett effektivare betesval än en död betesfisk. Ett levande bete rör på sig vilket gör att de syns på längre håll och ju större betet är desto lättare är det för gäddan att upptäcka det. Är gäddorna aktiva och på hugget vilket de brukar vara då ljusförhållandena under isen är bra så är ett levande bete oftast att föredra framför ett dött. Fiskar man pelagiskt på större djup är också en levande betesfisk det bästa valet. Ibland krävs det extra mycket liv och rörelse för att locka gäddan till hugg och då kan ett livligt bete vara det rätta. Andra dagar fungerar ett bete som rör sig mera sävligt. Vad det gäller betesfiskarnas rörelse och livlighet så kan man styra detta en del. Dels genom att välja vilken fiskart man skall använda som bete och även genom att reglera sänkets vikt och plats på tacklet.

Dött bete
Att gäddan är en asätare och inte tackar nej till en död fisk är vida känt bland gäddfiskarna. Hur effektivt är då ett dött bete och när kommer de bäst till sin rätt? Man kan säga att ett dött agn har sina största fördelar då det är kallt i vattnet som under tidig vår, sen höst och vinter. Dagar då gäddan är trög och svårflörtad är tillfällen då ett dött bete kan utklassa ett levande. Under isfiskesäsongen brukar dessa perioder vara under vintermånaderna då mörker och snö effektivt dämpar jaktlusten. Men även under andra delar av säsongen kan det finnas dagar då gäddorna är lata och bekväma och inte spiller energi på att jaga ett livligt bete, att då servera en död betesfisk kan vara ett lyckodrag. Om ett levande bete bäst kommer till sin rätt på djupare vatten så gäller det motsatta för ett dött, alltså fiska dött agn på grunt vatten. Men skulle man misstänka att en storgädda står och trycker på djupt vatten vid någon het ståndplats behöver det absolut inte vara fel att servera den en död fisk. Något som kan vara värt att tänka på för den som jagar de största gäddorna i ett vatten är att ett dött agn har en förmåga att locka de större individerna till hugg.

Att tänka på! För att inte riskera att sina döda beten ställer sig med buken uppåt samt att få dem att sjunka bättre kan man punktera simblåsan. Speciellt lite större betesfiskar har den tendensen. Detta gör man enklast genom att ta ett vasst föremål, typ en liten kniv som man sticker in mellan fiskens ryggfena och sidolinje.

Har storleken någon betydelse?
Gäddans bytesfiskar varierar allt från småglin till stora fiskar på flera kilon. Generellt kan man säga att ju större beten man fiskar med ju högre blir medelvikten på de gäddor man fångar. Ett stort bete ger även mer reklam och syns bättre vilket lockar till sig gäddor inom ett större område. Ett problem då man fiskar med riktigt stora beten är att gäddorna blir svårare att kroka samt att hitta bra tackel och nappindikatorer som fungerar. Ett annat problem för fiskaren är att få tag i större betesfiskar, speciellt levande. Därför får man många gånger nöja sig med mindre agnfiskar, framförallt då man fiskar med mört. Dessa fungerar också bra och dagar då gäddorna är på hugget verkar det som att betets storlek inte spelar någon större roll. Men får jag välja så skulle jag fiska med betesfiskar mellan 150-250 gram i de flesta fall, men på vissa platser skulle jag inte ha något emot att köra med ännu större. Sedan finns det även riktigt tröga dagar då ett litet bete kan vara det som fungerar bäst. Därför är det bra att vara utrustad med betesfiskar i olika storlekar. Fiskar man efter de större individerna så kan ibland smågäddor bli ett gissel om de är många i antal. Ett större bete sållar då bort de allra minsta gäddorna. Ta reda på vilka fiskar det finns i dina vatten och försök att lista ut vad gäddorna föredrar att äta för tillfället. Ibland kan det löna sig att fiska med en för vattnet främmande art, speciellt vatten som är hårt fiskade. Själv brukar jag ofta vilja fiska med några olika arter i olika storlekar, både levande och något dött agn. På detta sätt får man reda vad som fungerar bäst för dagen samt att man ger gäddorna valmöjligheter. Detta är speciellt viktigt då man fiskar i okända vatten.

I vissa vatten har jag med framgång lyckas med dubbla mörtar ca 100 g (levande). Här vill jag att betena skall röra på sig och bäst har jag lyckas att fiska någonstans mitt emellan botten och iskanten på lite djupare vatten. Största gäddan än så länge på detta tackel vägde 10,18 kg och mätte 114,5 cm. 

Med tiden har jag mer och mer börjat märka att själva betesfisken inte är det viktigaste utan mer hur betet presenteras, alltså valet av plats, vattendjup och hur mycket rörelsefrihet betet har. När det gäller storleken på betesfisken hade jag nog en övertro i början att man skulle fiska mest med stora och levande beten vilket rent logiskt borde vara det bästa. Men här har jag märkt vid ett flertal tillfällen att riktigt stora gäddor vissa gånger tycks föredra ett mindre bete framför ett större. Än tydligare tycks detta bli i slutfasen av isfiskesäsongen. De flesta av mina största gäddor har faktiskt tagits på betesfiskar runt 1-2 hg. Under princip varje fiskepass brukar jag fiska med ett fåtal stora beten (3-5 hg) och ibland nån riktigt stor betesfisk (6-10 hg) men huggen på dessa fiskar har varit färre och än har ingen riktigt stor gädda överlistats på dessa stora betesfiskar. Min slutsats är att man har störst framgång med betesfiskar runt 1-3 hg men att det vid vissa tillfällen kan vara läge att servera nått större, kanske en id, braxen, lake eller gäddsnipa.

Olika fiskarter som attraherar gäddan

Mört
Gäddor äter som bekant alla möjliga fiskarter. Det vanligaste betet är utan tvekan mört men är det alltid det bästa? Mörten är vanlig och finns i de flesta gäddvattnen samt att de är lätta att få tag i. De syns också bra i vattnet vilket kan vara en fördel. I många vatten är mörten också gäddans basföda och där fungerar den givetvis som bäst. För mig är mörten det viktigast gäddbetet och det jag använder mig mest av. Men det finns faktiskt gäddvatten där mörtbeståndet är svagt eller till och med saknas, där fungerar ibland något annat bete bättre. Mörten är en relativt känslig fisk som inte rör sig speciellt livligt, så de dagar gäddorna är riktigt på hugget kan faktiskt exempelvis en abborre som är betydligt piggare vara den rätta medicinen.

Abborre
I vissa mindre vatten som skogssjöar och liknande är ofta abborrbeståndet riktigt stort. Detta betyder att de blir gäddans basföda fastän det skulle finnas andra arter i sjön. Abborren är en livlig, pigg och tålig betesfisk som stångas och lever om. Ibland kan detta trigga gäddorna och andra gånger skrämma dom. Min erfarenhet vad det gäller abborren som bete är att de i vissa vatten fungerar riktigt bra medan de i andra vatten inte ger speciellt mycket hugg. Jag tror dock att många avfärdar abborren alltför lätt som gäddbete och tittar man på storfisklistor så ser man att förvånansvärt många riktigt stora gäddor har frestats att hugga på småabborrar. Så var inte rädd för att sätta en abborre på kroken.

Ett kvitto på att abborre fungerar som bete fick jag senast förra året (mars 2016). En trög fiskedag som endast gav en enda gädda och det var inte vilken fisk som helst. Drygt 10 kg och 110 cm. Noterbart var att de flesta spöna var riggade med mörtar som bete.

Gädda
Gäddan är också en kannibal som inte drar sig för att käka upp sina syskon om tillfället bjuds. Det är slående hur många gäddor man fått som har haft bitmärken från andra gäddor. Man kan tro att det är mest smågäddor som blir attackerade men så är inte fallet, jag har genom åren sett flertalet gäddor runt 4-5 kg med färska bitmärken. Ja även en 7 kilos som hade fått ett hugg tvärs över ryggen. Min uppfattning när det gäller gäddor som blivit angripna av andra är att det i vissa vatten är betydligt vanligare än i andra. Just i sådana vatten känns det läge att testa en liten gädda som bete. Själv har jag fiskat en del med gädda som bete men det har inte gett någon succé alls att tala om. Kanske har jag fiskat i fel typ av vatten?

Gös
Hur fungerar gösen som bete? Förbluffande lite har man hört kring detta. Mindre gösar håller ofta till nära botten och de är som bekant rätt långsamma fiskar. Dessa faktorer gör att gösen känns som ett intressant alternativ, framför allt kanske i sjöar där bestånden av mindre gösar är stora. Jag har bara fiskat med gös som deadbait vid ett par tillfällen och det gav ingenting. Det känns dock som att jag har fiskat alldeles för lite för att göra någon slags bedömning hur bra det fungerar. Kanske någon annan som har erfarenheter kring detta?

Lake
Laken är en bottenlevande och lite sävligare fisk som känns som ett perfekt byte för en gädda. Det kan vara svårt att få tag i mindre lakar men har man tillgång att använda dessa som beten tveka inte, det lär fungera bra. De gånger jag testat med lake vilket är få har det oftast gett hugg, känns som ett riktigt hett bete om man skulle få tillgång till det vill säga. Laken är ju rödlistad och bestånden har gått ned rejält på många håll så därför känns det inte rätt för mig att fiska lake bara i syfte för att döda och sedan använda till bete. Skulle man dock hitta en liten avskild sjö/tjärn med ett större bestånd av små lake blir det en annan sak.

Id, braxen
Större karpfiskar som id, braxen, sarv, ruda med flera är många gånger riktigt effektiva beten, speciellt när det gäller större gäddor. Speciellt i grunda näringsrika vatten kan dessa beten vara riktigt heta om man är ute efter storgäddan. Jag har fiskat en hel del med id som bete och det fungerar riktigt bra både som dött och levande. Den rör sig lite mer än mörten också. Vill man ha en ännu livligare betesfisk så kan jag rekommendera stäm. Jag fick flertalet stäm för några år sedan när jag pimplade så jag testade dessa som bete och de var väldigt aktiva, ungefär som abborre. Braxen är kanske mest intressant som betesfisk men här gäller det att få tag i fiskar i lämpliga storlekar. De gånger jag fiskat med småbraxnar i 2-5 hg har de mer eller mindre alltid levererat. Braxen är också en relativt fet fisk (4 g fett av 100 g) vilket kan vara en av förklaringarna varför braxen vatten ofta producerar stora och grovvuxna gäddor.

Laxfiskar
Laxfiskar som regnbåge, harr och sik är andra spännande och effektiva beten som gäddan gillar. Vid ett fiskepass för flera år sedan hade jag ute fem spön agnade med mört samt ett med en harr. En av dagens tre gäddor och den klart största, en fisk på dryga 8 kilo valde just att hugga på harren. Visst det kanske var en slump men likväl kan den ha attraheras av dess okända och starka doft vilket till slut gjorde att den högg. Det skall sägas att det inte finns harr naturligt i detta vatten. Laxfiskar har oftast rätt stark doft och i de flesta fall även en fet och näringsrik kost. Min erfarenhet när det gäller laxfiskar som bete är att de fungerar riktigt bra och det även i vatten där de inte normalt finns. Vatten där laxfiskar förekommer naturligt är det ju ett känt faktum att gäddorna många gånger föredrar dessa fiskar som föda framför andra arter. Sill eller strömming är ett bete som ofta levererar. Dess fetthalt är 9,3 g fett av 100 g vilket är högt. Av laxfiskarna är endast regnbåge 9,6 g samt lax 12,0 g högre. Noterbart är att siken värde endast ligger på 0,6 g fett.

Här en 8 kilos som blev enda fisken för dagen. Ett av mina spön var riggat med en död harr och de var just det betet gäddan valde.

Nors, siklöja
Nors och siklöja är andra spännande beten som gäddan kan gilla. I vatten där de förekommer i större mängder kan de tidvis utgöra basfödan för gäddan vilket leder till att även de riktigt stora gäddorna föredrar att jaga dessa småglin till fisk istället för att leta andra större byten. Sill och makrill är ytterligare två arter som gäddan gillar, dessa arter har en stark doft och är fet i köttet och fiskas oftast som dött agn.

Lite tankar om hur fiskeåret 2017 kan se ut

I vanlig ordning ägnar jag denna mörka och kalla tid till att bygga upp fiskesuget. Detta gör jag bl.a. genom att planera, reflektera och söka nya mål och utmaningar som jag skall ge mig i kast med under året. Ofta kan jag redan denna tid ha en känsla om hur det kommer bli på ett ungefär.

Förra året bestod av ett upplägg med 6 näst intill fiskefria månader (jan, feb), (juli, aug), (nov, dec) och resterande månader då jag försökte fiska regelbundet. Det upplägget känns så här i efterhand som näst intill perfekt, frågan är då om jag skall kopiera det i år? Nej det tror jag inte, men flera likheter lär man finna. När det gäller sommarfisket hoppas jag det skall bli lite mer. Det troliga är dock att min fiskesäsong kommer igång i mars, före detta kan det på sin höjd bli nått enstaka pass om jag nu inte överraskar mig själv så att säga. Vårvintern är annars en tid jag inte vill missa. Dels för att jag har lyckas bra då men mest för att jag trivs så bra ute denna tid på året.

Samma sak är det med försommaren som jag rankar som den bästa årstiden av dom alla. Fiskemässigt brukar det också kunna gå bra om man tajmar det hela rätt. Högsommaren kan det nästan bli lite för varmt och då brukar det alltid finnas annat man vill hinna med. Men visst några fiskepass vill jag absolut hinna med. Lite mer gös och abborrfiske kanske? Hösten är en intressant period då fisket känns lite hetare och enklare än normalt. Tyvärr har jag de flesta höstarna fiskat väldigt sparsamt men förra året blev det en hel del vilket jag nu i efterhand känner mig nöjd över. För mig gäller det att på nått sätt hitta en balans i det hela och då försöker jag fiska klokt genom att fiska rätt tid, då fiskesuget är som störst samt att sprida ut fiskepassen och inte bränna allt för långa dagar ute. Planeringen är också viktig och den har redan nu tagit sin början. Ytterligare en del i det hela är förstås hur mycket tid man har över till fisket. Idag vet jag inte hur det ser ut med jobb för mig och någon planerad semester ser jag inte ut att ha i år, så detta är en faktor som kan ställa till det en del.

Fokuseringen för mig ligger allt som oftast på stora fiskar vilket den även i år kommer att göra. Vissa fiskepass kommer fokuset ligga mer på test av utrustning, metoder, beten för att lära sig mera och kunna få fram intressant statistik. Även rekning av nya vatten kommer prioriteras. Precis som i fjol denna tid har jag många tankar i huvudet som ligger och snurrar. Samma sak när det gäller fiskevatten. Där hoppas jag kunna testa flertalet nya men samtidigt vill man ju även hinna med att besöka sina gamla och mer beprövade fiskevatten. Än är inte någon exakt planering gjord men jag hoppas kunna tänka ut en del under de kommande månaderna. Jag har även satt upp totalt 15 mål som jag vill uppnå. Några känns relativt enkla medan andra blir betydligt svårare att uppnå. Men inom fisket kan allt hända så man vet aldrig. Skulle jag fixa ungefär hälften av målen så är jag nog mer än nöjd. Några av målen har legat alltför länge och malt i bakhuvudet så hoppas att något av dessa fixar sig. Tänker på den där regg abborren, vertikal gösen över 5 kg och likaså spinnfångad gädda över 10 kg.

Gissar att jag i tid kommer fiska ungefär lika mycket som jag gjorde förra året, förmodligen mindre gädda och lite mer efter andra arter. Men som vanligt håller jag flera dörrar på glänt och låser inte upp mig på saker så långt i förväg. Fisket skall vara roligt, avkopplande och samtidigt utmanande, då trivs jag som bäst. Inte heller att förglömma fiskekompisarnas betydelse liksom naturupplevelser samt ett behagligt väder. Skall inte heller försöka vara så himla resultatinriktad utan hellre försöka söka nya vägar och utmaningar som man kan dra lärdom av framöver.

Kanske, kanske tar jag mig ut på något fiskepass i vinter, annars så lär jag tina upp när solen börjar varma någon gång i mars. I brist på fiskerapporter kommer jag försöka hålla igång mina bloggar med lite annat smått och gått. Just nu är det främst ismete serien om gädda som gäller.

Välkommen till ett nytt år med Fiskelycka i Norr - Mats

2 i. Återutsättningen

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN 

En viktig del i dagens sportfiske är återutsättningen av fisken man fångar. När det gäller vinterfiske så finns det en hel del saker att tänka på innan man ger sig ut på isen. Jag skulle vilja påstå att om man hanterar gäddan på rätt sätt så är ismete troligtvis den mest skonsammaste metoden av alla. Felaktig hantering kan däremot få ödestigna konsekvenser för fisken. Vi skall här titta lite närmare på saken och gå in i detalj på hur man bör agera på bästa möjliga sätt för att ge gäddan förutsättningar att överleva.

Kylan ger både för och nackdelar
Att det är kallt i vattnet är positivt för gäddan på det sättet att den inte får för mycket mjölksyra och riskerar att dö av utmattning. Den kalla vattentemperaturen är alltså till bästa möjliga fördel för gäddan. Däremot lufttemperaturen skall man se upp med. Att fiska i minusgrader är inte att rekommendera för den oerfarne om man vill gäddan skall överleva och slippa köldskador. Det behövs inte många minusgrader för att gäddan skall ta skada och blåser det dessutom ökar köldeffekten rejält.
Jag brukar undvika att fiska ensam vid minusgrader och har därför satt upp en maxgräns på ca -5 grader.

Faktum är att jag sällan fiskar ensam vid minusgrader just därför att jag inte vill riskera att skada gäddorna. Visst väljer man att kroka av dem i hålet och eventuellt göra en snabb vägning så går det bra men däremot om man skulle vilja fota gäddan blir det klurigare och jag vill inte hamna i den situationen att jag står i valet mellan att fota eller inte fota för att äventyra gäddans liv.
Skulle jag nu göra det så skippar jag fotograferingen. Men allra bäst för fisken och för en själv är att stanna hemma dessa kyliga dagar. Fiskar man flera går det däremot bra även i minusgrader förutsatt att man är samspelta och hjälps åt på rätt sätt. Jag återkommer längre fram i texten under rubriken ”Återutsättning vid minusgrader” med mer detaljerad information i ämnet.

Utrustning för återutsättning av gädda
Varje fiskare som har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst måste också ha rätt grejor för ändamålet. Om man dessutom tänker dokumentera sin fångst (väga, mäta, fota) så tillkommer än fler saker i arsenalen. En förutsättning är att man innan fångstögonblicket vet hur alla prylar fungerar så att inte en krånglande kamera, våg eller annat kan äventyra livet för gäddan.
Dessa prylar kan vara bra att ha med sig vid återutsättning av vintergäddor.

Vid hanteringen av gäddan
- Kroklossare eller långskaftad tång
- Avbitare
- Munöppnare
- Kåsa eller något annat att hälla vatten över gäddan.
- Lipgrip (om du inte fixar gälgreppet) OBS! Roterande modell på lipgrippen.

Vid dokumenteringen av gäddan
- Karp/gäddmatta (gäddor som inte dokumenteras krokas lämpligtvis av i hålet).
- Kamera
- Vågsäck
- Våg och måttband

Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt?
Efter hugget gäller det att vara framme vid hålet så snabbt som möjligt så gäddan inte hinner svälja betet. Ett tidigt mothugg är således mycket viktigt. Nästan alltid sitter då krokarna ytligt, ofta långt framme i käften och är då lätta att få bort. Om jag jämför mina isgäddor mot de jag tagit på spinn och trolling så har krokskadorna varit klart minst på just isgäddorna.

Nästa steg blir landning av gäddan och här gäller det att hantera sin lipgrip på ett bra sätt och se till att använda en modell som är roterande. De icke roterade kan göra enorma skador på en större gädda om den börjar kränga. Det allra skonsammaste sättet som dock medför vissa risker för fiskaren är att använda gälgreppet vilket jag för övrigt alltid själv använder mig utav. En annan sak att tänka på är att borra rejäla hål så att man slipper ta till våld för att få gäddan genom hålet. En borr på minst 200 mm är att rekommendera.

Tredje steget är hanteringen av gäddan, snabbt lossa krokarna innan man släpper tillbaka gäddan. Skall man dokumentera fångsten gäller det att ha grejorna i ordning och agera snabbt. Man skall veta vad som skall göras oavsett om man är ensam eller flera. Inga frågetecken får finnas. Är man flera så gäller det att samarbeta och gör man det på rätt sätt är oddsen väldigt goda att gäddan skall överleva.
Sista steget blir själva återutsättningen och här finns det faktiskt också lite att tänka på. För det första skall man se till att ha hålet så rent som möjligt så inte gäddan riskerar att få i sig en massa issörja i käften. Det behöver inte vara många minusgrader för att hålet skall frysa igen. Därför måste man med jämna mellanrum ta bort isskorpan. Ibland bildas då en vass kant på sidorna av hålet och denna bör man hålla koll på så att man inte riskerar att ge gäddan skärsår.

HANTERINGS-GUDIE VID ISMETE
För att göra det ännu mer detaljerat kommer det här en liten guide på hur jag agerar då jag ismetar. Den tar upp både ensamfiske samt fiske tillsammans med andra.

ENSAMFISKE


1. Placering av spöna samt basläger
Placeringen av spöna är viktig liksom vart du väljer att ha ditt basläger. Viktigt är att man har kontroll över området samt hinner till hålet vid napp. Efter en fällning så gäller det att så snabbt som möjligt ta sig till hålet. Med sig skall man också ha med sig en del prylar och här kommer ofta problemet. En variant är att strunta i detta och istället ta med sig gäddan (om den skall dokumenteras) till baslägret. Men detta är inget jag rekommenderar om nu inte hålet ligger väldigt nära baslägret. Det bästa är att fixa allt vid samma hål som den kom upp ur.

2. Utrustning vid återutsättning samt pulkprincipen
Jag använder mig av en ryggsäck där jag har alla de prylar man behöver för att kroka loss och dokumentera gäddan. Denna s.k. utryckningväska är en viktig detalj i varje ismetares arsenal. Här ser jag också till att ha annat smått och gott (sax, plåster, ficklampa, eltejp, extra kroktackel m.m.) som kan tänkas behövas. Även gäddmattan skall tas med ifall det skulle vara en storgädda. Sedan är det också fördel att ta med sig ny betesfisk samt en isskopa.

Eftersom det är en hel del prylar har jag senaste året börjat använda mig av min pulka. Jag packar ur alla de grejor jag inte behöver vid baslägret och sedan har jag kvar resten i pulkan. Vid napp är det då bara att ta pulkan och bege sig mot hålet. Enkelt och då riskerar man inte att glömma någon pryl heller. Viktiga saker som jag ser till att ha med mig i pulkan är följande:

Utryckningsväskan
Betesfisk (mindre 5 liters hink)
Isskopa
Pimpelskryllan (fyller sin funktion vid fotografering)
Gäddmatta
Kåsa (att ösa vatten över fisken)


3. Landning och dokumenteringen
Innan man sätter in mothugget ser man till att ha pulkan nära hålet så man snabbt kan nå de grejor man behöver. En sak värd att tänka på är att både pulkan och en själv kan skrämma gäddan om man kommer springandes mot hålet, effekten blir ännu tydligare vid fiske på tunn is och grunt vatten. Därför ska man vara försiktig när man närmar sig hålet. Jag brukar se till att ha kroklossaren i handen så man snabbt kan kroka av den i hålet. Är det en större gädda som man vill dokumentera gäller det att ha mattan redo vid hålet.

När jag har landat gäddan med hjälp av gälgreppet så lägger jag den först på mattan, tar sedan bort krokarna från käften. Bäst kontroll får du om man sitter på knäna och fixerar gäddan med hjälp av benen. Samtidigt har man bägge händerna lediga till att ta bort krokarna. Efter detta låter jag gäddan ligga på mattan medan jag snabbt tar fram våg, måttband samt vågpåse. Först brukar jag mäta den och sedan väga. Efter detta öser jag några skopor vatten över gäddan innan jag tar några bilder på gäddan.

För det mesta tar jag bara kort när den ligger ner på mattan men har sedan förra året börjat fota med självutlösare. Där har jag förberett mig innan och hittat en lösning som fungerar riktigt bra. Jag placerar min pimpelskrylla en meter framför mattan och sätter min kamera sedan på skryllan. Därefter ställer mig på knäna på mattan med gäddan i famnen och tittar mot kameran. Denna process tar inte lång stund om man har övat lite innan vill säga.

4. Återutsättningen
Efter dessa bilder ja då är det bara att släppa tillbaka gäddan. Som jag skrivit tidigare bör man se till att det inte är fullt med issörja i hålet eller vassa kanter runt hålet. I princip alltid så simmar gäddorna tillbaka direkt och sällan är de gånger man behöver känna oro för att gäddan inte skall klara sig.

FISKE TILLSAMMANS MED ANDRA

1. Samarbete viktigt – Inga frågetecken skall finnas
Här gäller det att samarbeta och att alla vet vad som skall göras. En god regel är att på förhand göra upp rutinerna, speciellt om man har med sig någon oerfaren fiskare. Viktigt är också att man kan hantera kamera, våg eller annat i utrustningen. Modernt sportfiske bygger mycket på just samarbete fiskare emellan och extra viktigt blir detta när man har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst. Slarvar man med detta eller inte bryr sig då är man i mina ögon ingen riktig sportfiskare.
Utan se hellre till att vara förberedd på bästa möjliga sätt och visa gäddan den respekt den förtjänar. Det tjänar både gäddorna och fiskarna på i längden. Att se en storgädda oskadd och pigg simma tillbaka ner i djupet ger i alla fall mig en härlig känsla. Då vet man att gäddan lever vidare, växer förhoppningsvis ännu mera och kan producera mer gäddungar till världen. Sen så finns ju alltid chansen att någon lycklig själ hinner fånga den i framtiden.

2. Landning
Är det en mindre gädda brukar fångstmannen kroka loss den själv redan i hålet. Om det däremot är en större fisk som man vill dokumentera så ser fångstmannen till att hålla gäddan kvar i hålet med kompisen gör i ordning de prylar som behövs d.v.s. våg, kamera, måttband, gäddpåse samt matta.

3. Dokumentering och återutsättning
Tillsammans ser man till att väga, mäta och fota gäddan så snabbt som möjligt. Är man samspelta tar denna process inte många minuter och oddsen att gäddan skall klara sig är väldigt goda. Rent generellt så tycker jag alltid det är bättre att fiska tillsammans med någon annan istället för att fiska ensam. Vid ensamfiske ställs det högre krav på fiskaren samtidigt som det tar längre tid att avklara alla moment. Men även här så går det förbluffat snabbt när man är van.

Återutsättning vid minusgrader
Som jag sagt tidigare så undviker jag helst att fiska ensam vid minusgrader. Men jag har faktiskt tänkt på detta utifall att… Är det bara några minusgrader i luften tar det inte lång tid innan gäddan tar skada så problemet blir att försöka exponera gäddan i luften så lite tid som möjligt. Är man flera ser jag inte detta som något större problem förutsatt att man är samspelta och bägge vet hur man skall agera.

Då ser den ena helt enkelt till att hålla gäddan i hålet medan den andra fixar resten. Sedan tar man upp gäddan snabbt ur hålet, kompisen tar en bild och sedan ner i hålet igen. Därefter gör kompisen i ordning våg samt vågsäck. Därefter upp med gäddan, snabbt in i säcken för vägning och sedan direkt ner i hålet och den kan simma iväg. Rätt handlat tar dessa två moment inte många sekunder men som jag sagt tidigare så gäller det att bägge vet vad som skall göras samt att man tar kylan på allvar. Det hela handlar ju även till stor del av kunskap, kanske inte alla fiskare som vet hur lätt en fisk tar skada av minusgrader och hur pass känsliga dess ögon är.

Skulle jag av någon anledning fiska ensam då det är flera minusgrader i luften så gäller ju precis samma här att undvika gäddan att vistas i luften någon längre tid. Därför måste man på något sätt se till att hålla gäddan i vattnet medan man fixar i ordning våg och kamera. Att lägga den på en matta funkar inte i sträng kyla då den på bara några sekunder tar skada.

Givetvis krokar man av den i hålet, sedan skulle jag ta den i en lipgrip eller sätta den i en vågsäck och sedan låsa fast dessa runt spöet som man lägger tvärs över hålet. Då har man den säkrad och kan göra i ordning våg och vågpåse Sedan skulle jag väga den snabbt, sedan ner i hålet, sen fixa matta och kamera för att sedan ta upp gäddan och lägga den på mattan och knäppa ett enda foto då den ligger ner. Därefter återstår bara återutsättningen. Något att tänka på vid fiske i minusgrader är att det snabbt fryser is i hålet. Se därför till att hålla hålen rena från is, issörja och ta bort dessa vassa kanter som lätt skapas. En isskopa och kniv brukar fungera bra för ändamålen.

Vägning av gäddor
Slutligen några ord om själva vägningsprocessen. Det har forskats en del på detta område hur stora fiskar tar skada av att vägas hängande. För några år sedan så var det i princip tabu att väga en gädda hängande vertikalt. Anledningen var just att forskning sade att framförallt tunga och romstinna fiskar lätt skadade ligamenten och romsäckar. Sedan tillkommer ju ofta problem om gäddan börjar sprattla och kränga på sig, då tror jag att skador lätt kan uppstå. Modern forskning visar att det oftast går bra att väga mindre fiskar vertikalt men att de riktigt stora kan ta skada.
 
Detta är som sagt inte att rekommendera och det är dessutom jag som är den skyldige. Vågsäcken glömd hemma men som tur är har det bara hänt denna gång. Vägningen gick dock bra och gäddan höll sig lugn och simmade piggt och oskadd ner i hålet.

Vad säger då detta? Jo att det alltid är bättre att väga en gädda liggande en hängande. Därför försöker jag se till att alltid ha vågsäck med mig då jag fiskar större rovfisk som gädda. Gäddor under 6 kilo anser jag dock inte som någon större risk att ta skada av att vägas vertikalt. Men ju tyngre fisken blir desto större blir påfrestningen. Håller sig gäddan bara lugn så är det ingen större fara men om den börjar sprattla kan skador lätt uppstå. De som hållit i en storgädda som börjar röra på sig vet vilka krafter det rör sig om.

2 h. Med fokus på de stora gäddorna

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

I några av de andra kapitlen har vi berört flera av de ämnen som jag tänker ta upp här. Skillnaden nu blir att försöka redogöra och klargöra hur de stora gäddornas beteende och livsstil ser ut till skillnad mot de mindre individerna. Viktiga frågor som man bör ställa sig är i vilka vatten man hittar stora gäddor i?, vilka platser de föredrar? samt vilken taktik man skall använda sig av för att lyckas på bästa möjliga sätt? Som allt annat inom sportfisket så finns det inga givna svar på dessa frågor men ur frågorna kan man kanske få något att fundera på som man inte tänkt på tidigare. Det man kan fråga sig först och främst är om ismete verkligen är rätt metod för riktigt stora gäddor? Mitt svar är ett tveklöst ja vilket även har bevisats senaste åren.

Vad räknas som en stor gädda?
Hur stor behöver en gädda vara för att betraktas som stor? Ja det beror givetvis på vem man frågar och enligt min mening så tycker jag att man skall väga in vilket vatten det gäller. Gäddornas tillväxt samt maxvikt varierar ju en hel del vatten emellan, i vissa vatten kan en 6 kilos gädda räknas som en riktigt fin fisk medan det i ett annat vatten ”bara” är en fisk i mängden. Så en stor gädda för mig är en fisk som för det vatten den lever i är ovanligt stor. Med den inställningen går fisket mycket lättare fast samtidigt tycker jag att man hela tiden skall ha drivkraften att söka efter fiskevatten där potentialen finns till riktigt stora gäddor.

Personligen tycker jag man skall vara nöjd om man får en gädda på 7-8 kilo oavsett vilket vatten man fiskar i. Lyckas man att ta en gädda över 10 kilo har man klivit över en magisk gräns vilket brukar vara en slags milstolpe i varje gäddfiskares liv. Nästa mål att kämpa för är att komma över 12 kilo som är gränsen för Sportfiskarnas storfiskregistrering. Har man kommit så långt kan man börja snegla på drömgränsen 15 kilo. Fixar man detta ja då har man kommit långt fast vi som fiskar gädda vet ju att det finns större gäddor än så.

Olika typer av storgäddsvatten
Stora gäddor kan man i princip hitta i alla typer av vatten så därför kan det kännas som en svår uppgift att veta vart man skall fiska. Gäddor upp till 10 kilo finns i de flesta lite större vattnen men när man börjar närma sig 12 kilo brukar det i många vatten ta stopp. Man kan därför anta att maxvikten i många vatten ligger någonstans mellan 10-12 kilo. Som tur är finns det undantag där gäddorna kan växa sig betydligt större och det är dessa undantag som är mest intressanta för de inbitna gäddjägarna.

Faktorer som styr tillväxten är givetvis tillgång på rätt föda. Det är viktigt att gäddan redan från början av dess liv får en bra start i sin tillväxt så att den relativt tidigt kan börja livnära sig på större fiskar. Med ökad storlek kan den så börja specialisera sig på ännu större byten och då kan det vara fördel om det finns gott om större byten som id, braxen, ruda, sik m.m. I vissa större och djupare vatten med bra siktdjup kan gäddorna istället äta sig stora på mindre fiskar som nors och siklöja som lever i större stim. Andra faktorer som spelar in om gäddan skall ha förutsättningar att växa sig stor är vattnets siktdjup, rätt temperatur, syrehalten och konkurrensen från andra rovfiskar. Finns det för många gäddor i ett vatten så ökar konkurrensen om födan vilket blir negativt för dess tillväxt. Därför kan det vara smart att söka sig till ett vatten med ett litet bestånd av gäddor, då har du rimligtvis bättre chans att få gäddor som håller en klart bättre snittstorlek men räkna samtidigt att det kan vara längre tid mellan huggen än normalt.

Mindre vatten som tjärnar och små åar håller oftast mindre storlek på gäddorna fast det finns undantag. Har dessa vatten förbindelse med något större vatten eller om det finns rätt sorts föda så kan ett litet vatten stundtals hålla grymt stora gäddor. Andra exempel är små Put and take vatten där man sätter in regnbåge eller andra laxfiskar. I dessa typer av vatten har det under åren tagits några riktigt stora ismetegäddor. Rent generellt kan man säga att i ett större vatten ökar chansen att finna stora gäddor jämfört med ett mindre. Men även i större vatten är variationerna många gånger stora. Stora och djupa sjöar håller oftast bestånd av storgäddor, likaså grunda skärgårdsvikar längst kusten. Rinnande vattendrag som större åar och älvar är andra typer av vatten som ofta producerar större gäddor.

Här bilder på de största ismetegäddorna som jag känner till från Sverige. Gemensamt är att bägge är tagna i Put & take vatten där gäddorna bevisligen kunnat äta sig feta på regnbågar. Joel Abrahamsson är en erkänt duktig sportfiskare som för flertalet år sedan fick denna (övre bilden) välgödda gädda på 17,7 kg! Emil Lindgrens fisk smäller dock ännu högre med sina 132 cm och 19,04 kg så kan vi här tala om en riktig drömfisk.

Genvägar för att hitta ditt storgäddsvatten
För att komma igång med sitt riktade gäddfiske efter de stora exemplaren så finns det genvägar som kan vara värt att följa. Själv gillar jag att söka egna vatten med rätt potential vilket ger det hela en helt annan spänning och tillfredställelse än att fiska i ett redan känt vatten. Fiskar du i ett nytt vatten så ta som vana att kolla in konditionen på de gäddor som ni får. Här ser man ofta på ett relativt tidigt stadium om vattnet har potential eller inte. Prova även pimpla under tiden så får du ett svar vilka byten gäddorna kan tänkas leva av. Lyckas du få en större gädda efter något pass så kan man utgå att det knappast är någon slumpfångst. Då vet man att stället är värt fler chanser. Fast alla vatten är olika svåra, i vissa krävs det mer tid för varje större gädda än andra men å andra sidan kan det vara värt det för kanske den största gäddan simmar i just det vattnet där fisket är som trögast.

Vad jag menar med genvägar är att man även kan söka sig till redan kända storgäddsvatten. För att hitta dessa gäller det att söka så mycket information som möjligt. Internet är en guldgruva där man kan hitta mycket intressant. Fisketidningar och lokaltidningar där de har fiskeligor kan även avslöja ett och annat. Ett annat sätt är att ta kontakt med andra fiskare eller folk som bor/ vistas kring de vatten man finner intressanta. Fast här får man vara försiktig och respektera att många fiskare inte vill skylta om sina favoritvatten. Är du och fiskar i ett nytt vatten så var uppmärksam och håll ögonen öppna. Kanske du ser någon annan som fiskar på en het plats eller hittar flertalet gamla borrhåll på något intressant ställe. Att fiska på ”andras platser” är inte förbjudet men även här är det viktigt att visa respekt och framförallt inte klampa in och börja fiska i samma område om någon redan är där och fiskar.

Små gäddor undviker de stora
Stora gäddor har inte blivit stora för intet och med tiden har de även skaffat sig erfarenhet för att skaffa sig rätt föda. Därför får man akta sig för att jämföra mindre gäddor med de större individerna. En mindre gädda äter betydligt oftare och måste sikta in sig på små beten medan en större selektivt kan välja ut sitt bete. Det kan innebära att en stor gädda ignorerar alla små betesfiskar om det skulle finnas större matbitar i närheten medans en mindre däremot måste äta allt den kan.

Man hör ofta fiskare som säger att fiskar du på ett ställe och får mycket gädda och smått, ja då fiskar du på fel ställe om du söker de stora individerna. Jag är nog benägen att hålla med i det resonemanget och förbluffande sällan händer det att man får de stora mitt i en huggsexa vare sig det är på isen eller i öppet vatten. Stora gäddor väljer helt enkelt många gånger att leva ett annat liv än de små vilket innebär att man får söka dom på annat håll än där smågäddorna huserar. En storgädda är en toppkonsument i sitt vatten och har därför inga naturliga fiender som den behöver vara rädd för. Den kan röra sig fritt i vattnet och kan inta de bästa ståndplatserna. Stora gäddor har också ett betydligt större revir än de små och därför är det naturligt att smågäddor flyr platser där de större artfränderna håller till för annars riskerar de även att bli uppätna. Så ibland kan det vara ett bra tecken att en fiskeplats plötsligt är tom från smågäddor vilket istället betyder att det är någon större som intagit platsen.

Valet av platser
Valet av föda skiljer sig givetvis rejält mellan en gädda på ett kilo och tio kilo. Små gäddor hittar du allt som oftast närmare land och grundare vilket har sin förklaring i att de inte ännu är en sådan effektiv jägare så den kan gå ut i de fria vattenmassorna tillsammans med de större exemplaren. Sedan bjuder strandzonen på bättre skydd samt att det brukar kunna finnas gott om småfisk där. Större gäddor söker sig uteslutande till platser som uppfyller deras krav på bästa möjliga sätt. Nummer ett är definitivt tillgången på rätt föda och sedan tillkommer det även faktorer som rätt vattentemperatur, syrehalt, gott om utrymme och kamouflage. Allt handlar i grunden om att kunna äta så mycket som möjligt fast samtidigt slösa så lite energi som bara går. Ju bättre detta fungerar ju större kan gäddan bli.

Olika platser under isfiskesäsongen
Under hela isfiskesäsongen händer det då och då att de stora gäddorna förflyttar sig mellan grundare och djupare vatten samt att de även fram emot våren börjar söka sig mot sina lekplatser. De stora leker förvisso sist men är istället tidigt på plats i anslutning till dess lekplatser. Förutom tiden kring leken är det ljusförhållandena under isen som är anledningen till gäddornas förflyttningar. Det är en otrolig skillnad mellan ljusnedsläppet mellan första isarna, vintern och sedan våren vilket givetvis påverkar gäddorna en del. Hur det påverkar och på vilka sätt varierar från vatten till vatten. Ute på djupare vatten blir ofta gäddans jaktljus helt enkelt för dåligt för att den skall kunna jaga effektivt vilket kan få till följd att den söker sig grundare där den istället kan stå bottennära och vänta in sina byten. Även dess byten påverkas mer eller mindre av tillgången av ljus under isen vilket får till följd att även de rör på sig en del. Således kan både brist på föda och jaktljus vara orsaker till dess förflyttningar.

Att tänka på då man söker storgäddan
Min erfarenhet är att det pelagiska ismetet ute på djupare vatten brukar vara bättre när det inte är så mycket snö på isen samt bra ljusförhållande i övrigt som solsken. Här ute på de fria vattenmassorna jagar ju gäddorna mer aktivt på större områden än närmare land på grunt vatten, då blir ljusförhållandena under isen desto viktigare. När jag fiskar pelagiskt på djupare vatten använder jag ofta ekolod och söker stim av betesfisk. Detta är speciellt viktigt när man fiskar på nya okända platser. Heta områden som man tidigare haft bra fiske på brukar i regel vara säkra ställen år efter år om förutsättningarna är de rätta. Generellt sett kan man säga att hittar du större stim av småfisk så brukar i regel inte gäddorna vara långt borta. Ekolodet är också till utmärkt hjälp om man fiskar kring branter och grynnor då man får ett exakt djup på sin fiskeplats. Just djupbranter och grynnor brukar kunna vara heta områden för de större gäddorna. Det pelagiska ismetet sker oftast i större vatten med större djup och här brukar medelvikten på gäddorna vara bra samt att chansen till riktigt stora gäddor finns. Viktigt att tänka på är att variera djupet på dina spön så kan man under dagen se vart de hugger mest, då är det bara att justera de andra spöna till samma djup. Jag brukar oftast fiska ca 2-5 meter under isen fast det kan vara 15 meter djupt. Men det behöver inte heller vara fel att ha ett bete nära botten ifall det står någon större gädda och trycker där nere.

Mitt under vintern är aktiviteten för våra fiskar betydligt lägre än annars, undantaget laken som nu har sin högtid. Laken söker sig till grynnor och grund där den leker. Även annan fisk har nu tendens att gå grunt vilket inte den större gäddan är sen att utnyttja. Flera av mina större vintergäddor har jag tagit riktigt grunt men å andra sidan så tas det riktigt stora gäddor på grunt vatten under hela isfiskesäsongen vilket kan vara värt att tänka på. Varför väljer då de riktigt stora gäddorna att hålla till på grunda områden? Jag tror att de många gånger står parkerade på lite djupare vatten en kortare bit ifrån. När förutsättningarna av någon anledning är de rätta så går de in på grunt vatten och jagar. I många vatten finns det gott om större vitfisk som exempelvis id och braxen som håller till i denna grunda region. Även lake, harr och sik hittar man oftast grunt. Dessa nämnda arter kan bli relativt stora och är därför utmärkt föda för en storgädda. På grunt vatten förbrukar inte gäddan lika mycket energi, den kan smyga sig på sina byten och invänta rätt läge. Jaktljuset är även bättre här än ute på djupare vatten. Gryning och skymning kan i många vatten vara den hetaste tiden att fiska grunt om man skall sikta på de största individerna. Kanske är det så att man på djupare vatten i allmänhet hittar fler större gäddor än vad man gör inne på grunt vatten, fast å andra sidan finner man de riktigt stora grunt.

Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske
Som vi tidigare varit inne på så brukar de flesta bra platserna vad det gäller stora gäddor inte ge några större mängder antalsmässigt. Stora gäddor är både färre i antal och äter mer sällan. De har också en större livserfarenhet och låter sig inte lika lätt luras till hugg. Så inställningen bör således vara ”hellre en stor än hundra små”. Man får då vara beredd att vänta in det förhoppningsvisa drömhugget som kan komma om man har turen på sin sida. Riktat gäddfiske efter de stora är ett fiske som många gånger ställer tålamodet på sin spets men har man väl lyckas få en större så vet man sedan vad som krävs. Visst ibland går det oförtjänt lätt då man lyckas få flera stora gäddor efter varandra, men många gånger kan det istället gå riktigt trögt och det är inte ovanligt att man blir utan fångst. Vid dessa tillfällen är det viktigt att inte ge upp och istället tänka framåt för att hitta nya vägar till framgång. Man lär sig även en hel del av ett dåligt fiskepass vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet så inte besvikelsen blir allt för stor. En av tjusningarna med specimenfisket som jag ser det är att det kan räcka med ett enda hugg för att rädda en fiskdag. Har man det i vetskap plus att du fiskar i ett vatten där man vet att det simmar riktigt stora gäddor så brukar det gå lättare att nöta på.

De stora gäddornas val av föda
Stora gäddor kan fokusera sig på annan föda än de små, de kanske väljer bort en liten 50 grams mört då det istället simmar braxnar runt kilot i samma område. En stor gädda är i grunden en lat fisk som inte spiller energi i onödan. Fiskar du med livliga små betesfiskar så tror jag många gånger att de inte orkar lägga energi på att jaga dessa. Fast i vissa vatten och tider kan just ett sådant bete fungera riktigt bra. Men för att öka sina chanser till att fånga en riktigt stor gädda kan det vara en god ide att variera sina beten både vad det gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och doft. Själv har jag tidigare alltid föredragit levande bete framför dött. Men idag är jag inte lika säker på min sak. Dagar då gäddan är riktigt trög kanske ett levande bete inte är den rätta medicinen utan då kan istället en död betesfisk vara det rätta. Tillsätter man lite doftmedel så ökar nog chansen ytterligare ett snäpp. Tittar man på de många duktiga metare som finns så ser man att just dött agn kombinerat med doftmedel ofta är en dödlig kombination när det gäller storgädda. Framförallt tror jag på detta när man fiskar nära botten och grundare. Att köra med dött agn ute på de fria ytorna då man fiskar pelagiskt efter jagande gäddor tror jag inte lika mycket på, då kommer ett levande bete mer till sin rätt. Men för den skull var inte rädd för att testa med dött också här när allt annat sviker. Valet av föda varierar i hög grad mellan olika vatten men kan även variera i ett och samma vatten under olika tider på året. Att försöka lista ut vad de stora individerna föredrar att äta för tillfället är en central fråga som man bör fundera på. För att få svar på frågan är det viktigt att känna till så mycket om det aktuella vattnet som möjligt och veta var de olika fiskarterna brukar hålla till. Sedan att inte heller vara rädd för att våga prova sig fram. Ser jag till mina största ismetegäddor har de flesta huggit på rätt normalstora betesfiskar fastän jag även haft betydligt större betesfiskar ute.

Försiktiga hugg
Mina erfarenheter av de större gäddornas beteende vid själva hugget skiljer sig en aning jämfört med de mindre gäddorna. Fiskar man pelagiskt så tycker jag att de flesta gäddorna oavsett storlek smäller på rätt rejält. Fast min största fångade pelagiska gädda högg dock väldigt försiktigt vilket visar att stora gäddor många gånger är reserverande och granskande av betet innan de slutligen bestämmer sig för ta det. Fiskar man bottennära och grundare så blir mönstret ännu tydligare. Huggen kan givetvis skilja sig en hel del även mellan de större gäddorna men oftast följer de ändå samma mönster. En liten gädda är betydligt hetare på gröten och tar betet direkt medan en större individ ofta petar och stöter lite på betet innan den slutligen bestämmer sig för att ta det. När den så gjort detta drar den iväg med lina både med bra fart och under lång tid. För fiskaren är detta tacksamt och efter att man satt in mothugget så brukar sällan gäddan kliva av. Hittills har jag inte tappat en enda större gädda på ismete vilket visar att fiskar du med rätt känsla och utrustning så har du väldigt goda chanser att få upp dina storgäddor. Små gäddor däremot brukar ofta bara dra ut några meter innan de stannar för att svälja fisken. Vid mothugget händer det ofta att fisken inte sitter på kroken och då kan man utgå ifrån att det varit en mindre gädda. Fiskar man med stora beten blir detta ännu tydligare, vilket inte är så konstigt då en liten gädda har en betydligt mindre käft än en större.

Taktik för att lyckas.
För att lyckas med ett framgångsrikt ismete efter gädda har vi berört i tidigare avsnitt. Skall vi utveckla det hela ytterligare och lägga all fokus på de riktigt stora gäddorna så blir skillnaden att det fodras än mera målmedvetenhet och tålamod. Här följer några konkreta råd som kan vara värt att tänka på.

- Ha tålamod och tro på det du gör. (Detta fiske kan vara tidskrävande)
- Fiska i rätt vatten. (Stora gäddor finns inte överallt)
- Strunta i antalet fiskar, fokusera istället på storleken.
- Fokusering. (Håll koll på dina spön)
- Planering. (Se till att vara välförberedd innan fiskturen)
- Kartlägg dina vatten. (Ju mer du kan om ditt vatten desto större är chansen att lyckas)
- Var flexibel i ditt fiskande. (Var inte rädd att prova nya vägar då det går trögt)
- Variera ditt fiskedjup. (Sök upp det rätta fiskedjupet för dagen)
- Testa både djupt och grunt. (Finner man inte fisken djupt provar man grunt och vise versa)
- Se till att Variera dina beten och tackel. (Gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och dofter)
- Drilla fisken försiktigt. (Lita på din utrustning och ta det lugnt så brukar det sluta väl)
- Var observant. (Registrera allt som händer och försök ta lärdom av dina fiskepass)
- Uppträd försiktigt. (Undvik att röra dig i onödan på isen, springa eller borra)
- Dokumentera. (Dokumentera dina fiskepass så lär du dig mer i förlängningen)
- Reflektera och utvärdera. (Utifrån dokumentationen kan man hitta trender och mönster)
- Rätt klädsel, matsäck och en skön stol. (Saker som gör fiskdagen extra angenäm)
- Håll ordning på din utrustning. (Se till att ha din utrustning i topptrim)
- Fiskekompisar (Viktigt att ha någon att dela sitt intresse med och bolla idéer.