Årskrönika 2012

Innan året tog vid hade jag flertalet planer och tankar i huvudet. Men samtidigt kände jag någonstans att den där gnistan som ofta krävs för att omvandla planer till tankar inte riktigt fanns där. Det visade sig också att min känsla som jag på förhand hade stämde rätt bra så därför blev det både färre och kortare fiskepass än vad jag hade hoppats på. Men när väl det där riktiga fiskesuget började infinna sig fram emot höstkanten kom också belöningarna och tillslut blev året faktiskt rätt skapligt.

Isfisket

Förutsättningarna vad det gäller isfisket var verkligen inte de bästa under början av året. Orsaken var en ovanligt mild november och december i kombination med mycket snö. Isarna lade sig sent och blev aldrig riktigt bra i flera av mina tilltänkta vatten. Först i februari blev det lite mer normala vintertemperaturer och sedan fick vi istället en sen och kall vår. Inte förrän under de sista veckorna i mars kom jag igång med fisket men därefter nötte jag på rätt bra under en dryg månads tid. Med undantag av ett lakfiske blev det gädda för hela slanten. Fisket var dessvärre segt under hela perioden och det blev ”bara” en över 7 kilo under mars/april.

I år ville det sig inte riktigt med ismetet efter de större gäddorna. Det blev ett gäng fiskar under mars och april mellan 6 till dryga 7 kilo. Men tyvärr så lyste de riktigt stora gäddorna med sin frånvaro.

Som kompensation fick vi istället fina isar redan i november vilket jag passade på att utnyttja i form av några ismetepass efter gädda och lake. Resultatet kom då också, i sista sekunden så att säga. Jag tänker givetvis på laken som höjde fiskeåret från ett rätt så mediokert år till ett klart godkänt år. En lake på över 4 kilo är en fisk jag en längre tid haft i tankarna men nu får jag istället ta sikte på nästa mål, en över fem…

Lakfisket gick trögt med två bompass på raken innan denna kom. En lång fisk på 87 cm och 4120 g. Årets utan tvekan bästa fisk…

Årets sista gäddpass gav även årets största isgädda, en stadig bit på en bit över 8 kilo. Ingen jätte men helt klart en godkänd toppfisk om än lång ifrån tidigare årens toppnoteringar. En annan rätt rolig fångst var den gös jag fick på ismete nu i november. December månad blev inte bara en mörk månad utan en månad med mycket snö och kyla. Inte en enda av mina lediga dagar var vädret bra nog “i mina mått mätt” för fiske.

Sommarfisket

Under maj och juni blev det rätt så få fiskdagar och de gånger jag kom ut låg det mesta fokuset på gös. Målet var att hitta gösen rätt tidigt på säsongen vilket inte gick så bra. En sen vår och kall försommar med extremt högt vattenstånd på flera håll bidrog säkert också till det svaga fisket. Gäddfisket blev inte heller det jag hade hoppats på men samtidigt kan man inte begära mer då jag fiskade så pass lite efter gädda som jag gjorde.

I slutet av sommaren blev gösfisket bättre i de vatten jag fiskade i och vad det gäller antal så får jag lov att vara nöjd. Storleksmässigt hyggligt eller rent av bra om jag utgår ifrån vad dessa vatten brukar leverera, flera gösar runt 2 kilo och strax däröver blev det men tyvärr ingen större än så. Däremot svek det vattnet jag hade hoppats på mest där jag 2011 fick flera storgösar mellan 5-7 kilo, i år blev det ingen större än dryga 2 kilo. Fast å andra sidan är det just den där biten som gör gösfisket mer spännande här uppe, att man får kämpa för varje större fisk.

 

En av årets bästa fisketurer var då jag tog med pappa ut på vertikalfiske i en sjö. Fisket gick bättre än väntat och första gösen pappa får visar sig också vara riktigt fin för detta vatten.

Glädjande nog så tog min kompis Krister den klart största av de få storgösar som fångades från Norrbotten i år. Detta skedde när han och klubbkompisen Rickard fiskade under en helg. Det var för övrigt en återfångst av samma gös som Krister tog 2011, då vägde den 6500 gram och nu 6940 gram.

Höstfisket

I början av september hade jag för avsikt att satsa på gädda i ett av mina vatten. Men under det första passet då jag började med att reka av några tilltänkta områden ändrades planerna från trollig till vertikalfiske. Orsaken till detta var att jag lokaliserade ett par heta områden med gös. Under två dagar hade jag ett riktigt bra vertikalfiske med mängder av skapliga gösar och några hyggliga bonusgäddor.

Det satt långt inne men tillslut kom årets första och enda 10 plussare upp.

Men så under ett kortare trollingpass någon vecka senare kommer årets bästa gädda upp. Efter en rätt så lugn fight som ändå blir dramatiskt då gäddan sitter riktigt dåligt krokad kan jag tillslut håva den. Den vägs till 10420 gram och måttbandet visar 117 centimeter. Efter denna gädda så hinner jag med några längre trollingrundor med sikte på gädda. Fisket går rätt bra med tanke på att gäddorna inte alltid var riktigt på stöten och rätt kinkiga vad det gäller beten. Tyvärr tappade jag en riktigt tung fisk, annars blev det några fina bitar på mellan 7 och 9 kilo. Planen var att under oktober testa flötestrolling men tiden rann i väg samtidigt som regnet och senare kylan satte käppar i hjulen.

Diagram över hur jag fördelat mina artriktade pass i procent (%) under de senaste 3 åren.

Som ni ser så är gäddan den art som fått mest tid medan abborren med åren fått allt mindre plats till förmån för gösen. Orsaken till  detta tror jag beror till stor del på att bästa tiden då man vill fiska efter dessa arter är under exakt samma tid, dvs. i mitt under sommaren. Att gäddan dominerar så kraftigt har sin förklaring i att jag ismetat så pass mycket de senaste tre åren. Totalt sett är ismetet också den fiskemetod jag ägnat mig mest åt. Hur kommer då dessa kurvor att se ut i fortsättningen? Min gissning är att abborren liksom laken kommer att få mer tid i förhållande till gädda och gös. Men vad det gäller tid till själva fisket så hoppas jag att varje art kan få mer eller i vart fall minst lika tid jämfört med vad som varit fallet under 2012. Slutligen vill jag önska alla mina vänner och läsare ett gott slut och ett riktigt GOTT NYTT ÅR både vad det gäller fisket och livet i övrigt.

4 år med bloggen…

I början av 2009 så föddes idén att starta upp en egen fiskeblogg och efter lite funderande om bloggens inriktning och mening kom den igång några månader in på året. Fiskeintresset har funnits där sedan unga år och fisket har alltid haft en viktig betydelse i mitt liv. För det mesta har det handlat om ett sätt att komma ut i naturen och koppla av kombinerat med spänning och inte minst den eviga tanken i sportfisket, hur man skall överlista fisken. Själva fisket får också en att bli så uppslukad och koncentrerad så det är lätt avskärma sig från omvärlden och alla dagliga bekymmer vilket kan vara skönt speciellt då man haft en jobbig och stressig arbetsdag.

Året innan jag startade bloggen hade jag flyttat från Luleå och bosatt mig i det natursköna lilla samhället Överkalix. Jag behövde bara titta på en karta för att förstå att här är möjligheterna tillsyntes oändliga när det gäller sportfiske. Stora sjöar, älvar, åar. Små bäckar och tjärnar och mindre sjöar fanns där inom räckhåll och allt dessutom helt outforskat. Just att allt är nytt och okänt gillar jag, givetvis kräver det mer tid, tålamod och kunskap av en själv för att lyckas med fisket än om man skulle välja att ta genvägar genom att fråga eller bli guidade av någon annan. ´

Men som sagt flytten innebar en nytändning vad det gäller fisket och speciellt då specimenfisket (jakten på de stora fiskarna). Första året började jag utforska en rad småvatten något jag genom åren varit svag för. Resultatet blev för mig enastående i flera avseenden. Jag letade mig till otillgängliga vatten där fisketrycket var obefintligt och fann ställen där det bokstavligen kryllade av fisk. Storleksmässigt var det skapligt bra med tanke på de vatten jag fiskade i. Det blev några abborrar strax under kilot samt ett par gäddor mellan 7-8 kilo.

Här nedan följer en kortare resumé om mitt fiske under bloggens 4 år…

2009

Under detta år började jag allt mer tänka på de större fiskarna och snegla på de lite större vattnen. Men det mesta av fisket skedde i några småvatten och det var först i slutet av sommaren jag kände mig riktigt motiverad att satsa mer inriktat på de större exemplaren. Jag hade nu en båt stationerad vid ett intressant abborrvatten som jag fiskade en hel del i under sommaren. Det blev en hel del fina abborrar var av några vägde över kilot samt en gädda på dryga 9 kilo.

Under sommaren åkte jag med två gamla vänner på en fjällresa som blev väldigt lyckad. Både vädret och fisket var på topp och för första gången någonsin fick man bekanta sig med kanadarödingen. Fredde klämde till med resans bästa fiskar var av en kanadaröding på dryga 4 kilo samt en harr på 1,2 kg.

Fredriks fina kanadick vägde 4280 gram.

Under vintern uppgraderad jag min gamla ismeteutrusting och hann med några pass inriktat på de stora gäddorna. Fisket skedde i några utvalda vatten och i slutet av året kom belöningen i form av en gädda på 9220 gram. Efter denna gädda var målet glasklart, en gädda över 10 kilo skulle bara tas och nu hade jag också börjat få bättre koll på några vatten som kändes intressanta.

2010

Under hösten 2009 kom jag i kontakt med en gammal fiskevän Krister Wallmark som jag mötte en hel del under 90-talet då vi bägge två var hängivna specimenfiskare och metare. Sedan dess har Krister mestadels fiskat efter predatorer som gädda, abborre och gös. Eftersom jag hade byggt upp fiskesuget under 2009 så kändes det helt rätt i tiden att satsa fullt ut på fisket detta år. Därför var det glädjande att få fiska med Krister och ta del av hans erfarenheter och speciellt då vad det gäller båtfiske som jag inte praktiserat i någon större omfattning tidigare. Ni som följt bloggen har sett att sedan 2010 och framåt så är Krister den jag fiskat klart mest med utav mina fiskapolare. Det var även under detta år jag kom med i den lilla specimenklubb Krister startade 2006 Team North predator.

Men de största och bästa fiskarna detta år tog jag då jag fiskade ensam med ett par undantag. Planen var klar inför året, en gädda över 10 kilo och det infriades med råge. Totalt 3 gäddor över 10 kilo där den största vägde över 12 kilo! Just den gäddan är nog den bästa fisken jag fått. Det är alltid svårt att rangordna sina bästa fiskar men ser jag till den glädje jag kände efter fångsten så var denna fisk den största. Ismetesäsongen gick som en dans på rosor och det var där jag skördade mina största framgångar. Gäddfisket sommartid gick också i mina mått mätt bra med ett gäng gäddor från 7 kilo och uppåt. Det roliga var också att jag lyckades bra i princip i alla de vatten jag planerat att fiska innan året, så med facit i hand var planeringen perfekt genomförd.

Inte min största gädda men definitivt den vackraste av dem alla. Passet innan denna gädda på (11120g – 116cm) tog jag min hittills största på 12,1kg och passet efter en på 9,4kg. Tala om en hot streak…

Gösen blev en ny bekantskap för mig under året och där har jag mycket att tacka Krister för då han troligtvis är den person som fiskat mest gös av alla i Norrbotten. Blev också en skaplig gös (2660 g) för att vara i Norrbotten som jag fick på för den för mig nya metoden vertikal jigging. Abborrfisket gick också bra detta år med flera abborrar över kilot samt ett nytt personbästa på 1410 gram. Totalt sett ett mycket minnesvärt år där det mesta gick vägen för mig.

2011

Detta år kommer jag ihåg som ett ojämnt år vad det gäller fisket. Tyvärr var de yttre förhållanden ofta som sämst under de perioder man ville att de skulle vara som bäst. Häftiga sommarregn och regnrekord på hösten förstörde stora delar av mitt gäddfiske men sommaren var varm och några soliga veckor hade vi också. Kanske abborrfisket och gösfisket skulle gå bättre istället? Som tur var blev det också så. Jag fiskade inte speciellt mycket abborre så utifrån den ringa fisketid jag la ner får jag vara nöjd med resultatet. Fiskade dock i ett vatten jag kan in och utan så spillde ingen energi på att behöva reka av vattnet. Jag höll trenden från åren innan med några abborrar från kilot och några hekton uppåt. Vad det gäller gäddfisket så fanns det ett positivt undantag och det var ismetet. Där kom också årets största och längsta gädda, en fin sak på dryga 120 cm och 11,2 kilo. Samma pass ytterligare gäddor på 8,4 samt 8,5 kilo. Ett höjdarpass som jag sent skall glömma. Det blev dock ingen 10 plussare under sommaren för mig men däremot fick jag vara med då Krister tog en gädda på dryga 10,5 kilo vilket var trevligt.

Men årets höjdpunkt blev gösfisket utan tvekan. Vi testade ett nytt vatten som vi inom klubben länge sneglat på vad det gäller gös, nu blev också tanke till verklighet då vi gav vattnet några chanser under den som vi trodde hetaste tiden på året. Men att det skulle gå så bra som det gjorde hade ingen av oss ens vågat drömma om.

2011 gick i gösens tecken och jag hade turen att ta de två största det året, fiskar strax under 7 kilo…

Efter de tre första passen hade vi lyckas ta tre gösar mellan 6,5-7 kilo! Helt overkligt med tanke på hur det sett ut i de andra gösvattnen man känt till sedan tidigare. Lägg då till att gösar i denna viktklass inte är speciellt vanliga här uppe. Vad vi visste om innan dessa pass var endast 3 gösar över reggvikten fångade i Norrbotten i modern tid. Nu då 3 till på bara 3 fiskepass så förstår nog alla hur stort det kändes.

2012

Jag kände redan innan årets första dagar att i år blir nog fisket inte lika viktigt och stort för mig och så blev det också. Det är bara inse att man med åren numera inte automatiskt ger sig iväg att fiska utan att det där riktiga suget finns där. Jag kan tyvärr tycka det är lite synd att det inte blev mer fiske under vissa perioder i år men samtidigt har jag fiskat mycket ändå med tanke på att inte lusten alltid funnits där. Men jag har sagt det förr och säger det igen att fisket skall inte kännas som ett tvång utan istället skall man känna glädje innan man åker iväg. Finns glädjen där så blir resultatet också bättre.

Glädjen och suget kom såsmåningom fast först mot höstkanten. Som så ofta så kom resultatet då också. Finns det rätta suget där är det lättare att planera inför sina fiskpass, man håller ut längre och smider planer i huvudet som man inte såg tidigare. Gäddfisket mitt blev obefintligt under sommaren men kunde istället ta igen lite av det under hösten. Det började också riktigt bra med en gädda på 10420 gram – 117 centimeter. Tyvärr kunde det slutat i samma goda anda då jag tappade en riktigt tung fisk, men man kan inte få allt här i livet… Mellan dessa storgäddor hann jag med att få ett gäng skapliga madammer i storleksordning 7-9 kilo vilket inte var helt fel.

Mestadels handlade det om trollingfiske och faktiskt den första hösten jag ägnat mig åt gäddfiske mer än några enstaka pass. Så man kan ju inte påstå att jag är någon effektiv gäddfiskare direkt då jag oftast väljer bort den hetaste av alla perioder. Fast mycket handlar dock om båt och utrustning. Från och med i sommar har jag för första gången känt att jag har ett fungerade ekipage som jag känner att jag kan fiska effektivt med. Tidigare har jag varit mer låst men som tur är har jag haft goda vänner som varit bättre rustade än en själv som jag kunnat fiska med istället.

För första gången på flera år fick vi fiskbara isar i slutat av året. Jag hade önskat att jag hunnit utnyttjat situationen bättre men hann med i alla fall tre riktade ismetepass på gädda och två på lake. Resultatet får jag lov att vara nöjd med. Tre trevliga fiskar hann det bli på dessa pass, den första i skaran räknar jag med den gös jag lyckades lura. Inte ofta man får gös från isen i mina fiskevatten och fastän den inte var någon jätte (1590 g) så räknar jag den som en bra fisk. Den andra är gäddan på 8120 gram. Jag har under de senaste tre åren på ismete tagit många som varit större än denna (totalt 9), men då det just i år gått tungt med ismetet var denna fisk välkommen och min dittills största.

Fast årets hittills bästa fisk är givetvis laken som sprängde 4 kilos gränsen. Den har jag ju skrivit så pass mycket om senaste tiden så känns onödigt att skriva om det igen, men som sagt en värdig fisk som räddade lite av ett annars rätt så mediokert fiskeår.

Fisken som förändrade synen på mitt fiskeår 2012

Snart kommer en utförligare årskrönika av fiskeåret 2012. Förhoppningsvis hinner man med något ytterligare fiskepass innan årets slut men inser att det mycket väl inte kan bli så. I den del av landet man bor i är man definitivt slav under vädret. Är det inte sträng kyla så är det snöstorm, så har hela december sett ut hittills. Skulle det bli någon fin dag då gäller det ju också att ha turen att inte jobba, nej detta är ingen trevlig årstid i mina ögon…

Bloggens innehåll, inriktning samt framtid

Tanken med bloggen var redan från början att den skulle handla om sportfisket i allmänhet och allt det goda som det kan föra med sig förutom själva fiskeupplevelsen. Till detta även en del tankar och frågeställningar runt omkring fisket, liksom att gå lite djupare in i vissa frågor. Sedan givetvis att delge mitt eget fiske och dela med mig lite av mina erfarenheter. Något annat jag gillar med att driva en blogg är att kunna lyfta fram andra personer och skriva om annat runt fisket som inte bara gäller mig själv. Meningen är att sportfisket skall hamna i fokus och inte bara bloggaren själv, fast det skall väl finnas en mix i detta och den hoppas jag att man hittat.

Jag har märkt att med tiden har innehållet ändrat sig en del beroende på vilka typer av fisken man bedrivit, något som också blir rätt naturligt. Detta är även meningen i fortsättningen och eftersom jag gillar många olika slags fiskemetoder efter flertalet arter så kommer variationen förhoppningsvis bli rätt stor och med det bloggen också mer innehållsrik och bred.

Förutom själva fiskeupplevelsen tillkommer så mycket annat som att bara njuta av tillvaron och i detta fall midnattsolen…

eller att sitta och prata strunt med några goda vänner vid en lägereld.

Från början var det inte många besökare som hittade till bloggen, mest vänner och bekanta men med tiden har besökarfrekvensen stadigt ökat, från första året ca 10 unika besökare per dag till idag runt 50 i snitt. Antalet sidvisningar har gått upp ännu mer från knappt 100 per vecka till idag närmare 1000. Sådant är kul liksom att folk uppskattar det man skriver om. Sedan är det alltid kul att kunna hjälpa andra och även kunna få råd och tips tillbaka, kanske är det just detta som är största fördelen med sociala medier. Att det är lättare att träffa och komma i kontakt med andra med samma intresse som en själv. På det sättet är internet revolutionerande…

Egentligen är inte besöksantalet det viktigaste för mig men givetvis är det kul och stimulerande då man märker att folk besöker ens blogg i allt större omfattning. Men den största fördelen som jag ser det är att ju fler läsare man når ut till ju större chans har man att påverka. Eftersom naturen och miljön ligger mig värmt om hjärtat blir det naturligt att dessa frågor tas upp emellanåt.

Meningen med bloggen är att den skall leva vidare ett bra tag till och förhoppningsvis utvecklas till det bättre. En del idéer finns till förbättringar men mycket hänger också på hur mycket tid och motivation som finns. Just nu hoppas jag bara på lite bättre väder så man kommer ut på isen, var flera veckor sedan sist. Avslutningsvis önskar jag alla läsare ett gott slut på året och välkommen tillbaka till bloggen som nu går mot sitt femte år…

Var, hur och när får vi fiska?

Som sportfiskare idag har man mycket att tänka på när det gäller regler om hur och var man får fiska. Begränsningar och förbud i olika vatten vad det gäller fiskemetoder, förbudszoner, fredningsperioder mm blir allt vanligare. Likaså när det gäller antal fångade fiskar man får ta upp samt minimum mått och maxmått. Behövs verkligen allt detta eller är det vi människor som bara krånglar till det i onödan?

Mitt sätt att se det hela på är att sportfiskarna idag har blivit mer medvetna och kunniga när det gäller fiskevård och där med mer rädd om sina fiskevatten. Det kan också vara så att vi nu ser allt fler tydliga exempel på flera håll ut i landet hur det gått när vi inte har skött våra fiskevatten på förnuftigt sätt. För att rädda och bevara våra fiskbestånd tycker jag att det är en självklarhet att införa olika åtgärder. Däremot kan man ibland ifrågasätta hur dessa åtgärder skall se ut och om de verkligen är nödvändiga. Men vanligare är dock att man vill se att det görs något men istället händer det precis ingenting. Ta laxfisket som ett exempel…

En känslig fråga är då olika fiskemetoder ifrågasätts som lämpliga i ett vatten. Frågeställningarna kan då bli om fisket kan räknas som sportsligt, om fisken tar för mycket skada eller att fisket helt enkelt blir för effektivt så att någon känslig art i ett vatten riskerar att minska än mer eller i värsta fall helt försvinna. Jag tycker att samtliga frågeställningar kan vara befogade och skall tas på allvar.

Ett färskt exempel – Sjön Sommen

Ett aktuellt exempel är sjön Sommen som har ett unikt bestånd av storröding som med åren kraftigt gått tillbaka. Trots detta fiskas det fortfarande en hel del efter dessa fina fiskar och det är kanske inte så konstigt då de trots allt finns kvar fast i mindre omfattning. Trollingfisket liksom pimpel på vintern har länge varit de vanligaste metoderna men senaste åren har allt fler vertikalfiskare börjat fiska efter rödingarna i sjön och det har i vissa fall gett riktigt bra resultat, kanske så pass bra att man börjat oroa sig om metoden verkligen är lämplig i Sommen. Resultatet har nu blivit att man förbjudit vertikalfisket i den del av sjön där det mesta av rödingsfisket bedrivs. Frågan är då om detta är rätt väg att gå?

Eftersom jag inte är så väl insatt hur det ser ut i Sommen vad det gäller fisketryck och annat så är det svårt att säga vad som är rätt och fel. Fast spontant tycker jag bara att det känns fel att förbjuda en viss metod så länge det handlar om sportfiske. Eftersom jag själv både trollar och vertikalfiskar så är jag medveten om att det är frågan om två effektiva metoder där tekniska medel som inte minst ett bra ekolod är ett måste för att lyckas. Speciellt inom vertikalfisket men å andra sidan så har trollarna fördelen att fiska med många spön istället och söka av större ytor. Kanske den mest lyckosamma eller skall man säga för beståndet förödande sportfiskaren är den som behärskar bägge metoderna till fullo och vet när respektive metod är som hetast.

Det känns dock som att det viktigaste är att utreda hur effektivt nu vertikalfisket är jämfört med trolling. Sedan även jämföra metoderna vad det gäller dödlighet vid C/R och likaså se hur vattentemperaturen och fiskedjupet spelar in när det gäller rödingarnas chans till överlevnad. Utifrån detta kan man då försöka hitta en vettig lösning på hur framtidens sportfiske kan se ut i Sommen.

Maskförbud, förbud mot naturligt agn mm.

Ser man till åtgärder som man gjort för att stärka bestånd av laxartad fisk som röding, öring och harr så är det vanligt att förbjuda metet som metod och mask eller andra naturliga agn som bete. Likaså förekommer det mer och mer att man inför speciella sträckor i vissa attraktiva och känsliga vatten där bara flugfiske är tillåtet. Flugfiskarna är bra att föra sin talan och laxfiskarna är för dem de viktigaste objekten, där av är det heller inte så konstigt att de värnar om ”sina” fiskar och de vatten de finns i.

Jag kan dock tycka att det hela ibland går lite för långt, att flugfiskarna helt enkelt tar för mycket plats. Varför skulle de ha större rätt att fiska än en spinnfiskare? Själv flugfiskar jag, liksom metar och spinnfiskar så man kan säga att jag brinner lika mycket för alla metoder. Fast ser man till det viktigaste i mina ögon, nämligen hur mycket skada en fisk får och chansen till överlevnad vid C/R kan man se att flugfisket ligger bra till. Vi vet att speciellt strömmande vatten ovan odlingsgränsen kan vara väldigt känsliga för överfiske och att då kan exempelvis ett felaktigt metande bli en orsak till ökad dödlighet hos den fisk man släpper tillbaka.

Krokningarna blir djupare helt enkelt. Men faktum är att fiskar du med rätt utrustning så kan metaren också till största delen undvika djupa krokningar. Fast jag tycker ändå det är helt rätt med förbudet mot maskmete i strömmande vatten ovan odlingsgränsen. Men allt handlar ju om hur det aktuella fiskevattnet ser ut. Säg en liten bäck full med små bäcköringar, där skulle jag då inte ha dåligt samveta att smyga omkring med ett långspö och en maskburk på jakt efter några matfiskar.

Det stora problemet i mina ögon är de så kallade ”kaggfiskarna” som fyller hinkvis med fisk utan att känna minsta lilla samvete. Dessa är ofta inte flugfiskare vilket säkert bidragit att många flugfiskare irriterat sig en hel del. Något som är legalt i på många håll är pimpelfisket på vårisarna då man i älvarna och åarna kan hitta lekgrund där speciellt harren samlats och många gånger blir fångsterna stora och få fiskar får gå tillbaka.

Jag har sagt det förr här på bloggen men tar det igen, att allt sportfiske på lekande fisk bör man ifrågasätta om det är riktigt. Själv resonerar jag så här, om beståndet är starkt nog så fiskar jag men släpper ändå tillbaka all fisk såvida de inte är skadade. Anser jag att beståndet är svagt eller hotande så skippar jag det helt eller bara gör något enstaka pass.

Viktigt att se hur det ser ut i det vattnet man fiskar i samt även att se helheten i allt sportfiske.

Det jag menar med rubriken är att man måste utgå från det vatten man fiskar i och följa de regler och lagar som gäller där. Utöver detta har man som sportfiskare också ett eget samvete om vad som är lämpligt. Själv brukar jag tänka på att inte fiska på ett sätt så jag bidrar till att försämra eller påverka ett fiskbestånd. Nu är jag lyckligt lottad då jag bor i en del av vårt land med många vatten och tämligen lågt fisketryck.

Men det finns även här uppe i Norrbotten arter som lever på dess gräns på vad de tål och blir såldes extra känsliga för överfiske eller andra förändringar för att lätt slås ut eller gå kraftigt tillbaka. Gösen är ett exempel där man nu kan se en ökning av bestånden i några av de få vatten de finns i. Vad man skall komma ihåg är att på 50-60 talet såg det precis likadant ut enligt flera äldre personer jag pratat med. Men under 70-talet började bestånden minska kraftigt i nästan alla gösvatten. Men så en bit in på 2000-talet började gösarna dyka upp igen i allt större omfattning igen. Orsakerna kan vara flera som överfiske, skogsbruket, minskning av siklöja, nors i några vatten eller kallare somrar flera år på raken.

Ett lokalt exempel som jag hört från flera håll och kanter som upprört många är då det i en restaurang började säljas gös där det även på menyn stod från vilken sjö den var fångad. Detta ledde till att människorna som bodde runt den aktuella sjön började irritera sig på alla som fiskade i sjön. Givetvis blev även de seriösa sportfiskarna i området drabbade av detta. Fisketrycket ökade och mer nät lades i sjön. Det lustiga i den här kråksången och säkert en av anledningen till att många reagerade så pass stark var att de som fiskade gösen också sålde den på sin restaurang samtidigt driver en hård kamp mot laxfisket med laxfällor nere vid älvmynningarna. Så det är det jag menar med att man måste se helheten i allt sporfiske och inte vara så fokuserad på just sitt fiske och intressen så man missar allt annat. Då kan det i värsta fall bli som i det sistnämnda exemplet…

Mitt kontra Kristers lakfiskande genom åren

I veckan har Krister Wallmark skrivit en omfattande artikel på vår klubbsida Team North Predator om hans lakfiske genom åren. Jag läste igenom den här om kvällen och måste säga att jag blev imponerad av det jag läste.

Det visade sig att både han och jag fiskade som mest efter lake ungefär samma tid d.v.s under 90-talet. Jag tycker själv att man la ner rätt mycket tid på lakfiske under några år då jag snittade mellan 15-20 fiskepass efter lake per år. Krister visade sig vara klart värre då han under ett och samma år mäktade med hela 42 fiskepass!

Själv lade jag ner i princip all min tid i ett och samma vatten, nämligen Aleån. Jag höll oftast till längre upp i ån medan Krister under samma tid fiskade en hel del närmare mynningsområdet. Jag har skrivit det förr här på bloggen och Kristers erfarenheter styrker det hela än mer, att storleken på laken är/var bättre längre ner efter ån.

Till skillnad från en själv som fiskat riktat efter lake i 5-6 olika vatten har Krister hunnit med 20 talet olika i både Norr och Västerbotten. Krister mixade ofta sitt fiske med både pimpel och ismete samtidigt. Det han framförallt ville var att se skillnaderna mellan metoderna och hitta en röd tråd i fisket. Med runt 100 kombinerade ismete/pimpel pass under alla vintermånaderna så lyckades han till stor del även göra det och resultatet han kom fram till är riktigt intressant. Själv pimplade jag endast men ibland med två spön samtidigt. Avsikten var att testa olika tekniker och tackel för att se vad laken föredrog. Vissa av mina slutsatser stämmer också bra överrens med det Krister kom fram till.

Vad det gäller bottenmete efter lake klår jag faktiskt Krister rätt klart om man ser till antalet fiskepass. Själv blev det ungefär 50/50 i antalet pass mellan pimpel och bottenmete. Under en period av 7 år under 90 talet fiskade jag totalt 78 pass var av bottenmete 50 ggr och pimpel 28 ggr. Antalet lakar denna tid blev 140 stycken och medelfångsten per pass blev något högre på pimpel, 2,1 fiskar/pass mot 1,8 fiskar pass. Storleksmässigt något bättre närmare leken vilket inte är så konstigt då honornas romsäckar sväller rejält sista tiden innan leken.

Även på bottenmete hade jag allt som oftast två spön jag fiskade med samtidigt, det ena aktivt och det andra inaktivt. Vilket spö gav då bäst? På ett ungefär kan man säga att på 10 pass så fiskade det aktiva spöet bäst 6 av gångerna, 2 pass ingen skillnad och 2 pass bättre på det inaktiva spöet. Min teori är att lakarna lockas till betet lättare då de känner vibrationerna från då sänket/pirken slår i botten. Vissa gånger kan dock lakarna vara mer försiktiga och då tror jag dessa stötar kan skrämma dom. Viktigt att poängtera är att på det ställe jag bottenmetade aktivt går det en rejäl brant som man kommer åt från land. Längre fram i tiden planerar jag att skriva en mer utförlig artikel där jag bland annat går igenom mera kring fisketeknik, utrustning och annat gällande lakfisket.

Eftersom lakfisket oftast är hetast under vår kallaste tid är det viktigt att vara väl förberedd om man har för avsikt att släppa tillbaka fångsten. Något jag också tycker man skall ha. En och annan matfisk är ju helt okej men att sitta på en lekplats och dra upp 20-30 lakar på en kväll för att bara dumpa dom på isen eller i bästa fall ge till hundarna tycker jag inte är okej. Ett tips är att fylla upp en vanlig 30 liters förvaringsback i plast med vatten och ha redo.

Då man väl fått en lake så sätter man den direkt i backen. Därefter kan man i lugn och ro först kroka loss den, dokumentera och sedan släppa tillbaka den. På detta sätt behöver inte laken exponeras många sekunder i luften.

Varför skall man då släppa tillbaka lakarna? Ja först och främst kan man konstatera att beståndet på flera håll gått tillbaka och det gäller både antalsmässigt och storleksmässigt. Forskarna säger att de inte riktigt kan säga varför men tänkbara orsaker är ökade miljögifter samt ett varmare klimat som missgynnar en utpräglad kallvattensfisk som laken och gynnar vissa andra fiskarter istället. Laken kan bli riktigt gammal och växer rätt långsamt. Fisket sker ofta på dess lekplatser då många lakar från stora områden samlas. Är fisketrycket hårt i ett vatten och lakarna tas upp så är det ju inte heller konstigt att beståndet successivt går bakåt. Tyvärr förstår inte alla detta faktum utan sitter istället i sina arkar och förbannar sig för att fisket inte är som det var förr… 

Det skall även sägas att Ari i vår klubb också fiskat mycket lake. Det var också han som hade det tidigare rekordet, en lake på 3890 g tätt följt av Krister på 3780 g. Dessa lakar togs dock innan Team North Predators dagar som började 2006. En lake över 4 kilo har nog för många av oss i klubben stått rätt högt i kurs, problemet är bara att sedan klubben bildades har knappt ett enda lakpass bedrivits. Rapporter från flera håll och kanter säger också att lakfisket successivt blivit sämre vilket såklart dämpar fiskeivern en aning men samtidigt lockar i den bemärkelsen att bedriften skulle kännas större om man lyckas.

Själv har jag under ett par år legat i startgroparna och i år har jag till dags datum hunnit med 3 pass, ett i februari samt två i november. Med tanke på detta var det väldigt oväntat men desto roligare när jag för några veckor sedan kunde landa min och klubbens första 4 plussare.

Som sagt missa inte att att läsa Kristers artikel om hans lakfiskande genom åren. Klicka HÄR så kommer du rätt…

Rapport från mina två senaste ismetepass - 8+ gädda och gös.

Man kan säga att vi fick en rejäl övergång i vädret från plusgrader och regn till blåst och kyla samt en del snö. Nu känner jag mig att vi kom lindrigt undan här i Norrbotten med bara några centimeter snö om man jämför med delar av Västerbotten och längre ner efter ostkusten. Kan tänka mig att alla laddade och isfiskesugna Skellefteåbor gråter blod efter de otroliga mängderna snö som fallit där under helgen. Själv kan jag bara vara tacksam för att gud riktade sina snökanoner från Bottenviken lite längre söderut istället för tvärtom.

Själv har jag hunnit med två fiskepass efter de två lakpassen jag tidigare skrivit om. Förra helgen hade jag och Krister lyckats tajma in några dagars ledighet samtidigt. Tanken var på förhand att fiska två dagar med inriktning på gädda. Men efter en dag ute i 15 gradig kyla och blåst så beslutade vi att skippa morgondagens tänkta fiskepass. Kylan var inte alls trevlig, kanske man också inte hunnit bli van den riktigt. Men just kombinationen med kyla och blåst gillar jag inte. Dels så fodras mer kläder och de fria hudytorna som ansikte och händer tar enormt mycket stryk. Dessutom fungerar inte alltid utrustningen som man tänkt sig samt att man ständigt får fixa till hålen så att de inte isar igen.

Krister som gjorde sitt första ismetepass på väldigt länge då han förra året skippade isfisket helt hade det lite problematiskt med sin utrustning. Att han dessutom frös så mycket om händerna gjorde saken inte enklare precis. (Läs Kristers egen skildring om fisket på TNP hemsida). Gäddorna var också väldigt morgonpigga denna dag och vi fick typisk nog många napp då vi inte hunnit få ut alla våra spön. När sedan alla våra spön för dagen var utsatta vilket blev 7 till antalet hände inte mycket.

Det som räddade dagen lite var en bättre gädda som tog på en av mina mörtar. Rätt snabbt kände jag att den nog inte var så liten. Gäddan var rätt seg av sig då den gjorde flera kortare rusningar innan den slutligen gav sig. Men att det skulle röra sig om en riktigt storgädda trodde jag inte då den inte hade den råstyrkan som de brukar ha. Dock en rätt massivt byggd pjäs på en bit över 8 kilo. Faktiskt min största isgädda detta år och den 10:e största på ismete någonsin. Så den satt rätt fint…

Gäddan vägde 8120 gram och föll för en levande mört. Bör sägas att skall man ta en bild, väga eller mäta sin fångst och sedan släppa tillbaka fisken när det är många minusgrader så krävs det god planering innan.

I detta fall så krokades gäddan av i hålet, sedan höll jag den under vattnet i hålet medan Krister gjorde i ordning vägsäck och våg. Sedan snabbt i säcken för vägning och sen ner i hålet igen. Där höll jag gäddan medan Krister fixade i ordning kameran. När han var redo med kameran tog jag upp gäddan och vi tog en bild, sedan ner med gäddan i hålet. Varje moment tog mellan 5-10 sekunder då den var ovan vattenytan. Säg att skulle det ta längre tid, runt 20 sekunder då gäddan får exponeras i luften så skulle den säkerligen få köldskador. Så det hänger på sekunder och inget får gå fel…

Är man själv så tycker jag man inte skall fiska när det är flertalet minusgrader, är man flera så bör man dels vara van vid återutsättning samt ha rätta grejor till detta för annars kan gäddan ådra sig köldskador.

Helgen innan var det kontrast på väderläget med duggregn och flertalet plusgrader. Även isarna som var glashala med vatten på. Det sistnämnda passade inte mig och min rygg speciellt bra men bestämde mig att ta det rätt lugnt och hoppades på att inte alla napp skulle samtidigt. Jag fiskade också i ett relativt svårfiskat vatten där nappen vanligen inte kommer allt för tätt. Nappfrekvensen blev väl något bättre än normalt och de var rätt jämt fördelade under första halvan av dagen, efter lunch var det desto glesare. Det började lovande med en 6 plussare efter ca 20 minuter.

Bra start med gädda på 6040 gram.

Nästa fisk var inte en gädda utan en gös! Kul att få en gös från isen vilket sannerligen inte är vanligt här uppe. Det var också min första vintergös från detta vatten så det var extra trevligt fastän den inte var speciellt stor.

Kul med en gös. Vikt: 1590 gram. Var dock inte helt oväntat då platsen för dagen var vald delvis för att jag trodde att chansen att få gös fanns där plus att jag vet att området även håller fina gäddor.

Blev även två mindre gäddor och några missade hugg. En helt okej dag ute på isen med andra ord och framför allt slapp man att frysa…

Regg-Lake levererad!

Det hela känns fortfarande lite overkligt och har inte riktigt hunnit sjunka in ännu. Men jag skall ta det hela från början…

Redan förra vintern satte jag mig ner och började smida planer för lakfiske i några olika vatten. Tyvärr blev det bara ett halvhjärtat försök då men nu i höst har motivationen för fisket plötsligt infunnit sig och jag har fortsätt att smida planer gällande storlake. Målet har varit glasklart dvs. en lake på över reggvikten 4 kilo.

Första försöket var på en plats som jag tycker har stor potential där det brantar av rätt rejält från bara någon meter ned till 7 meter. Matade ut några spön längst kanten och satte mig ner och väntade med spänning. Jag fick vänta, vänta och åter vänta innan jag gav upp efter dryga 3 timmar utan ett endaste napp.

Nästa pass befann jag mig på ett nytt ställe där jag liksom på den förra platsen hade mäskat dagarna innan. Blev överraskad hur snabbt mörkret lade sig och sista spöet kom ut då det i princip var kolsvart ute. Det var en härligt mild och vindstilla kväll där jag satt på den hårda blankisen och filosoferade i min sköna stol. Efter ca 45 minuter händer följande:

Plötsligt ser jag hur vippan på spöet närmast där jag sitter distinkt löser ut. Jag skyndar mig fram och i ivern glömmer jag ficklampan. Fisken sitter och svarar med något som nästan liknar en rusning, tänker först inte fan är det väl en gädda. Men ganska snabbt avfärdar jag den teorin då jag känner de där karaktäristiska stångningarna vid hålet som bara kan tyda på en sak, nämligen lake. Det är inte det lättaste att se vad man håller på med i mörkret men jag försöker ta det lugnt där jag famlar med högerhanden i hålet, känner lakens lena hud, söker efter ett grepp en stund innan jag äntligen lyckas med det och kan slutligen landa fisken.

Laken just innan invägningen…

Laken hamnar snabbt i en balja med vatten där jag krokar loss den och förvarar den i väntan på dokumentering. Sedan gör jag i ordning våg, måttband, kamera. Det är en lång lake utan tvekan, hyfsat fet och grov så frågan är vad den kan väga? Att den skall väga över 4 kilo vågar jag inte hoppas på men det visar den göra med marginal!

Efter avdrag från vågsäck blev vikten 4120 gram fördelat på 87 centimeter.

Laken togs på död mört med doftspray Traper Perch Pike som går att få tag på Mieko fishing. Således en mycket härlig och efterlängtad fisk som jag länge suktat efter, men nu är den saken i hamn…

Sverige- Ett skrämmande exempel på hur illa vi utnyttjar vår unika laxstam

Tyvärr jobbade jag på onsdag då uppdrag granskning handlade om laxfisket i Östersjön och rent allmänt om laxens situation i Sverige. I dag har jag sett programmet i sin helhet och jag måste säga att det var ett mycket bra och välgjort program som byggde på fakta och inte tog ställning till någon/något. Man utgick helt och hållet från laxens situation, hur deras livscykel ser ut och vilka faror som finns och lurar på vägen från dess liv som smolt till lekmogen lax.

Jag är ju insatt i det ämnet så för mig var all fakta inga nyheter men det som var mest skrämmande var hur den ansvarige ministern Eskil Erlandsson svarade på frågorna han fick. Hur naiv, okunnig och oansvarig han framstod som och det värsta av allt var nog ändå att han inte litade på vetenskapen och den ledande forskningen gällande laxen.

I Eskils värld så är alla goda och följer regler och lagar och dessutom inte tar upp fler laxar än de behöver äta. I Eskils värld så räcker laxen även i fortsättningen till alla typer av fiskare och beståndet kommer dessutom börja öka utan att man gör några nya åtgärder. Hur skall detta hända är frågan om man inte gör något konkret av situationen?

Det bästa med programmet som jag ser det är biten som tog upp hur mycket vi förlorar rent ekonomsikt med våran fiskepolitik och hur man i andra länder lyckas vända på ett hopplöst läge till något positivt på kort tid. Hoppas att de ledande politikerna tar tag i saken, visar mod och inser vilken potential just laxfisket har.

För att rädda vildlaxen krävs det att vi alla hjälps åt och drar sitt strå till stacken. Kanske ett totaltfiskeförbud några år från allt fiske, sedan förbjuda eller reglera fritidsfisket för att i framtiden skapa goda förutsättningar till folk som lever på laxfisket som yrkesfiskare och människor utefter våra älvar. Vattenkraften är ett annat dilemma och där är det enligt mig en skandal att regler och lagar gäller fortfarande från den tid då vi byggde våra första vattenkraftverk. På den tiden visste man ju inte vilka ingrepp på naturen som detta gav och hur laxen och annan fisk drabbades. Att man i dag inte gjort något åt den saken är åter ett exempel på hur ekonomi och politik styr vårt samhälle.

Jag gillar inte bara själva fisket utan lika mycket vår underbart vackra natur som vi fortfarande har på många håll. Men att se den sakta men säkert försvinna, hur vi förstör för oss själva och hur makteliten i storstäderna resonerar gör mig mörkrädd. Som tur är finns det många människor som kämpar emot detta vansinne och så länge som jag lever tänker jag vara en i den skaran.

Att vi i Sverige skall vara bland de tre bästa eller till och med bäst i hela EU med vår fiskeripolitik var nog den största lögnen i hela programmet. Att vi skall bruka men inte förbruka talar också tvärtemot vad som sker idag. Nej Eskil du är inte trovärdig i mina ögon. Nästan så att man tycker lite synd om dig när man hör hur du pratar men samtidigt skrämmande då det är du som är högst ansvarig i dessa frågor i vårt land. Hoppas att du kan komma till insikt med hur allvarligt problemen är och göra något konkret åt saken istället för att bara komma med floskler som bara förlöjligar dig själv.

MINNEN FRÅN FÖRR – Udda “Laka minnen”

Nu befinner vi oss i en tid då vintern närmar sig och dagarna blir allt kortare och oavsett var vi bor i landet är vattnet nu inte många grader. Detta är säkra tecken på att laksäsongen dragit igång för denna sötvattenstorsk älskar nämligen både kyla och mörker. Så därför tänkte jag nu dela med mig lite märkliga och udda minnen från den tid då jag fiskade lake som mest från början av 90 talet och framåt ett tiotal år.

Mörkret, stillheten, tystnaden och kylan är saker som gör lakfisket lite annorlunda mot andra typer av fisken. I skydd av mörkret syns man knappt och eftersom man oftast sitter eller står still så hörs man inte heller så väl. Därför har jag råkat ut för ett par otäcka överraskningar då jag blivit ordentligt skrämd.

Bävermöte vid ån

Ni som råkat springa på en bäver vid något vattendrag vet hur den beter sig. Med dess paddel till svans kan den åstadkomma ett plask som närmast kan liknas vid att en stor sten kastas ned i vattnet. En oktoberkväll satt jag således alldelens ensam och bottenmetade vid Aleån. Efter ett tag så ser jag att ett av spöna börjar böja på sig lite, ett typiskt lakanapp. När jag sedan reser mig upp hör jag ett enormt plask och sekunden senare känner jag en kaskad av vatten kommer över mig. Bävern måste bara varit någon meter ifrån mig och jag kan lova att jag hoppade rakt upp.

Med denna paddel till svans kan en bäver bevisligen skapa ljud så det räcker och blir över…

Närkontakt med en flock änder

En annan kväll fick jag uppleva hur en flock änder kom med en hiskelig fart utmed ån och några av fåglarna kom mig så nära att jag kände dess vinddrag. Det märkliga med denna händelse var att det var i början av januari och isen var rekordtunn och större delen av ån låg öppen vilket är ytterst ovanligt. Att sedan änderna skulle dyka upp var osannolikt märkligt då dessa fåglar brukar styra sin kosa från Norrbotten redan i början av oktober.

En katt sägs ha tio liv min far har nog det dubbla…

Denna historia har jag tidigare skrivit om men tar den en gång till för de som inte läst den. Detta är utan tvekan det värsta och otäckaste minnet jag har varit med om under ett fiskepass. Det kom en november kväll då jag och min pappa skulle pimpla lake för första gången den säsongen. Omständigheterna var följande: Under hela oktober hade det regnat rejält vilket fått till följd att Aleån hade ett vattenstånd som närmast liknade en vårflod.

Men sen kom plötsligt kylan och efter ett par veckor med rejält kallt väder så ansåg vi att isarna borde hålla nu. Men det vi inte hade tänkt på var att vattennivån i ån hade sjunkit mycket vilket innebar att isen sluttade rejält från land ned till mitten av ån där det var öppet vatten. Sedan så var det knappt någon snö och under denna fanns det blankis.

Så när vi gick ner efter slänten ned mot ån så halkar plötsligt pappa till och glider ned på isen och vidare ner mot det öppna vattnet som finns en bit ut i ån. Som tur är så håller han i isborren som han sedan använder som en broms då han glider efter isen. Sedan ålar han sig efter isen med hjälp av borren upp på säker mark. Man kan säga att isborren räddade hans liv. Det hela slutade ju nu lyckligt men man kan ändå inte låta bli att tänka. Det hade ju lika gärna kunna vara jag som höll i isborren och i sådana fall hade jag troligen varit utan pappa nu, alternativt att det var jag som hade halkat.

Fullt liv i lakens magsäck!

Slutligen ett lite roligare minne. Jag hade just fått kvällens första lake och när jag håller på att lirka ut kroken från munnen känner jag att det liksom rör sig under laken mage. Jag blir nyfiken och avlivar laken och kollar vad som finns i magsäcken. Detta var för övrigt något jag gjorde varje år på denna plats. Ca 5 lakar avlivades för att jag ville få en uppfattning vilken föda lakarna levde av och vilka byten som fanns att tillgå. Resultatet blev också rätt intressant då födotillgången varierade förvånansvärt mycket under åren. Nog om detta. Jo i magsäcken hittar jag så en livs levande liten gädda. Perfekt agn tänker jag och kastar ut betet. Några minuter senare så får jag kvällens andra lake och strax därefter även en tredje, bägge med den lilla gäddan som agn.

Statistik från förr samt lite tankar om mitt framtida lakfiske

För er som är intresserad att se statistik över mitt och mina kompisars fiske i Aleån under denna tidsperiod så finns sedan tidigare ett inlägg i ämnet (Statistik – Mitt lakfiske i Aleån 1989-2008).

Mitt lakfiske har under senaste tioårsperioden sakta men säkert bleknat bort. I fjol tog jag mig dock ut på ett lakpass och förhoppningen är att det skall följas upp av några fler denna vinter. Jag har några vatten jag vill testa men det känns väldigt ovisst för vad jag vet har aldrig något inriktat lakfiske bedrivits här. Fast samtidigt spännande då detta känns som ett fiske som är väldigt outforskat där jag bor och säkert på flera håll och kanter ute i vårt avlånga land.

Ful må den vara men ack så åtråvärd.

Mitt mål är att ta en lake på över 3 kilo, något jag inte fixat trots ett gäng lakar mellan 2-3 kilo. Otur eller inte är frågan? Själv skulle jag säga att hade jag fiskat mer i andra vatten med tanke på all den tid jag lagt ner är jag rätt säker på att mitt rekord hade legat på en helt annan nivå. Eller så ligger den där 3 kilos gränsen som en förbannelse över mig. Ja vi får se hur det blir med detta men en regglake på 4+ hade som sagt inte suttit fel…

Vintersäsongens första isfiskepass

Trots att vi haft en relativt mild väderperiod här i Norrbotten så kan vi redan isfiska i flertalet vatten. Orsaken till detta är avsaknaden av snö ute på isarna samt att vi också haft en del kalla nätter.

Mitt första ismetepass förlade jag till en sjö där jag vet att man brukar få bra med gädda fast storleken inte alltid är den bästa. Trots detta inbillar jag mig att det går någon riktigt monster och lurar där nere.

Mörten och abborren var på hugget så nu har man en hel del bete till vinterfisket.

Denna dag var vädret inte speciellt roligt och isarna var snorhala med blankis och på detta vatten. Jag for fram likt Bambi på hal is och inte blev det lättare då gäddhuggen haglade tätt första timmen med bland annat två dubbelhugg. Hade vart kul och se sig själv på film…

Gäddorna var aktiva men samtidigt lite försiktiga emellanåt. Noterade 15 hugg under dagen men fick bara upp 8 av dessa. Storleksmässigt var det inte alls bra vilket var lite tråkigt. Fast det värsta kom dagarna efteråt då det kändes som att min kropp åldrats med 50 år, hade en jäkla träningsvärk i ljumskar och ben samt att ryggen blev sämre igen. Men, men man får ta lärdom av sina misstag till nästa gång.

Så här såg det ut i det område gäddspöna var utplacerade.

Nästa gång ja, då var jag på plats i ett annat vatten där jag tidigare inte fiskat denna tid på året. Det kändes på förhand att det skulle kunna bli svårt men samtidigt vet man att stället hyser rejäla gäddor. Fiskade med dött bete denna dag bestående av mörtar på runt 2-4 hg. Testade både grunt och djupt, nära botten och högre upp men utan resultat. Kändes helt enkelt som att inte fisken fanns där eller så hade de tagit en födofri dag.

Det känns dock kul att vara igång med isfisket så här pass tidigt, förra isfiskesäsongen blev ju väldigt kort då man först kom igång på allvar andra halvan av mars. Vi får hoppas att isarna fortsätter att växa och att snön väntar med att komma ett tag till, då ser det riktigt bra ut framöver…

Boktipset - Gäddfiskarens specialknep av Leif Engström

Denna bok bygger till största delen på ett 13 årigt gäddfiske i Trosa skärgård där författaren fört en oerhört detaljerad fångstdokumentation som han frikostigt delar med sig. Trots att boken har många år på nacken (kom ut 1972) så finner jag den idag fortfarande väldigt intressant.

Styrkan i boken är utan tvekan all den statistik och information man får ta del av. Man får följa med Leifs gäddfiske under hela säsongen och i detalj kunna se hur det gått. All tänkbar information som hur väder, vind, vattentemperatur och en massa annat påverkar fisket finns med liksom flertalet diagram och tabeller.

Utan tvekan var Leif en man som på denna tid låg långt framme i sitt gäddfiske mot för de flesta andra både vad det gäller metoder och beten. Man märker också att många av hans teorier håller än idag vilket gör att boken känns aktuell fastän den har över 40 år på nacken. Givetvis så har utvecklingen av redskapen och fiskemetoder gått framåt flera ljusår sedan boken skrevs så därför får man plocka ut de teoretiska godbitarna ur boken och väva in dom i dagens fiskemetoder. För glöm inte att Leif bedrev sitt fiske på samma platser, samma djup och samma tider som dagens fiskare gör.

Det jag imponeras av i denna bok är mycket skall jag säga. Idag är det betydligt lättare att skaffa kunskaper och bli en bra fiskare, går liksom inte att jämföra med hur det var på 60-70 talet. Leif hade inte alls de genvägar som finns idag som exempelvis internet utan han fick helt själv tillsammans med sina fiskekompisar lära sig gäddfisket från grunden genom egna erfarenheter. Sedan hade gäddan inte samma status heller utan ansågs av de flesta som en skräpfisk, icke värd att fiska efter. Just dessa bitar gör att boken känns mer äkta i mina ögon och resultatet än mer imponerande.

Så här ser framsidan ut på denna “gäddklassiker”.

Det finns säkert de som kan tycka det känns osmakligt att läsa en bok om gäddfiske där författaren dödar sina storgäddor, skriver om hur man snarar gäddor, fiskar med ryssjor m.m. Men jag ser det absolut inte på det viset för på den tiden var det även för den gemene sportfiskaren en del i fisket och inte mer fel än något annat. I stället får man glädjas åt utvecklingen och hur vi ser på fångsten idag, då kan man konstatera att mycket har hänt på 40 år…

Enligt min mening är denna bok en riktig klassiker som jag tror har betytt väldigt mycket för att många gäddfiskare genom åren. Idag får man som läsare kanske inte ut lika mycket som förr då det hänt så mycket vad det gäller tekniker, metoder och utrustning. Men förutom detta så känns boken fortfarande riktigt intressant och unik i sitt utförande.

Fotnot: Idag är Leif “gäddprofessorn” Engström fortfarande i högsta grad involverad kring sportfisket och då främst inom redskapsbranschen. De som besöker Sveriges största sportfiskeforum Fiskesnack känner säkert igen en man med signaturen Old Firehand. Det är samma man som skrev denna bok, Leif Engström. Nu 40 år senare efter han skrev boken brinner han fortfarande för att hjälpa andra och dela med sig av sina erfarenheter. Imponerande…

Boken är idag rätt efterfrågad på marknaden och inte alltid lätt att få tag i. Priset ligger runt 500 kronor för ett exemplar.

På hans hemsida finns dessa 34 gäddtips att ta del av.

Boktipset – Gäddan och gäddfisket av Olle W Nilsson

Det var ett tag sedan jag tipsade om någon bra bok men nu är det dags igen. Först ut blir boken Gäddan och gäddfisket som är skriven av Olle W Nilsson och kom ut 1993.

Så här beskrivs boken då den kom ut: Gäddan och gäddfisket är en sakkunnig handledning i konsten att fiska gädda. Boken inleds med en skildring av gäddans levnadsvanor, dess vandringar, lekbeteende och huggtider.

Det som gör boken intressant i mina ögon är definitivt inte avsnittet gällande fisket efter gäddan. I det avseendet kändes boken redan omodern då den kom ut 1993. Lägg då till ytterligare nästan 20 år av utveckling så förstår ni nog vad jag menar.

Däremot gillar jag alla de avsnitten i boken som handlar om gäddan som art. Där märker man tydligt att Olle vet vad han pratar om och att han är en riktig fiskexpert samt har en bakgrund som biolog.

De avsnitt i boken som jag speciellt rekommenderar är följande: Gäddans utbredning och släktingar, Födan och födovalet, gäddans vandringar, gäddans tillväxt och ålder, gäddans huggtider, gäddleken, gäddan och årsklasserna, gäddhuggets etologi samt gäddan den övermäktige predatorn

Till de sportfiskare som är intresserade av att lära sig mer om gäddan som art och hur den fungerar tror jag att detta är en bok som helt klart kan vara intressant. Däremot till de som är ute efter en handbok i sportfiskets ädla konst på just gädda tycker jag att man skall leta vidare…

Olle W Nilsson hann under livet med att skriva fler riktigt bra böcker. Några av hans böcker finns i min bokhylla och med tiden kommer säkerligen fler av hans böcker dyka upp här på bloggen.

Här ser vi en ung Olle W Nilsson men en grov gädda som han fångat.

Hösten 1999 avled Olle efter en lång tids kamp mot sin cancer. Enligt min mening försvann därmed en av våra allra största “fiskexperter” som även producerat egna böcker. På nätet finns denna blogg som hans son skrivit. Den är lite av en hyllningsblogg där man även finner ett register på alla de böcker Olle skrivit själv eller tillsammans med andra.

Fiskeprofilen – Jan Nilsson

Nu kommer en nyhet här på bloggen som går under namnet Fiskeprofilen. Alla som jag fiskar tillsammans med ligger i riskzonen för att hamna under luppen. Först ut blir min far som var den person som introducerade mig i sportfiskets värld.

Denna bild är från i somras då Jan tog sina första gösar. Ett fiske han för övrigt tyckte var riktigt kul.

Namn: Jan Nilsson

Född: 1948

Bor: Alvik (Är även född och uppvuxen i där)

Sysselsättning: Pensionär

Favoritfiske: Pimpelfiske, bäckfiske med lätt haspelutrustning samt numera vertikal jigging.

Favoritfisk: Laxfiskar av olika slag.

Rekordfiskar: Lake 3 kg+, Abborre 1 kg, Gädda ca 5 kg, Havsöring 3,5 kg, Gös 2,26 kg, Röding 1,3 kg, Lax 3 kg

Intressen vid sidan om fisket: Sport av olika slag med tyngdpunkten på Luleå hockey. Umgås med familjen och barnbarnen. Tidigare tog även jakten en stor plats i livet.

Övrigt: Jobbat större delen av sitt arbetsliv på SSAB i Luleå. Har ett förflutet som fotbollspelare i Alvik där han var känd som en tuff och hårdför ytterspelare som inte klev undan i första taget.

Årets midsommar firades med fiske i en mindre bäck där det visades sig finnas lax. Denna var den största av de två laxar Jan fångade.

Bakgrund som fiskare:

Redan vid 5-6 års ålder började Jan sin fiskebana med att meta abborre i Solberget där familjen hade en sommarstuga. Det dröjde inte många år innan Jan fick sin första spinnutrustning i form av ett splitcane spö och en Rekord 1700 rulle.

I vuxen ålder började andra arter ta mer plats och flera fjällresor gick av stapeln. Det har blivit många resor genom åren och mest har det varit frågan om pimpelfiske efter röding. På 70-talet då familjen bodde på Bergnäset blev Gäddviksströmmarna lite av ett andra hem för Jan. Många timmar förlades där och många öringar har fått sluta sitt liv med ett Elbe torsk drag i mungipan.

När familjen flyttade till Alvik 1979 blev det några år med mycket lakfiske, man kan säga att Jan var den som introducerade lakfisket i de övre regionerna av Aleån. Första åren pimplade han efter laken men några år senare i början av 90-talet blev det även en hel del bottenmete med framgång. Vid den tiden hade även jag börjat intressera mig för fiske på allvar så följande år spenderade vi många kvällar i mörkret nere vid Aleån.

På senare tid har det blivit en hel del fiskande i Put&take vatten, speciellt då i Kronogård som blivit lite av ett favoritställe för honom. Men det allra roligaste fisket enligt Jan är att få fiska i bäckar och åar med en lättare haspelutrustning. Detta är något som han bevisligen bemästrar då han under de senaste åren tagit flera laxar samt en fin öring på 2,3 kilo! Men så för ett par år sedan introducerade jag honom i vertikalfisket vilket snabbt blev ett favoritfiske. Första passen blev efter abborre och nu i sommar var det gösfiske som gällde. Vet inte om vi kan kalla det för nybörjartur men faktum är att de större abborrarna och gösarna tycks dra sig till Jans jiggar.

Förutom själva fiskandet så har det periodvis blivit en hel del betestillverkning och flugbindning. Jan har i sin lilla verkstad hemmavid hunnit med att tillverka massor av wobblers, skeddrag, tubflugor och vanliga flugor.

Här är några av Jans alla egentillverkade drag som populärt går under namnet Jassedraget. Det är ett riktigt bra drag som senaste åren har fångat en hel del fisk av olika slag.

Hur ser då dina framtidsplaner ut vad det fisket?

Drömmen är att kunna ta en riktigt stor lax över 10 kilo och förbättra mitt gösrekord. Just gösfisket är något jag uppskattar att jag fått lära mig på senare år liksom vertikal jigging som är ett jäkligt roligt fisksätt.

Hur ser då dina styrkor respektive svagheter ut som fiskare?

Styrkorna mina är att jag är både envis och uthållig medan mitt heta humör kan ställa till så att jag tappar fokus på själva fisket.

Har du något fiskeminne som du vill dela med dig av?

Det får blir en fjällresa till sjön Pieskejaure. Efter en strapatsfylld färd över fjället så valde de andra i sällskapet att gå och lägga sig i den inhyrda stugan som låg vid sjöns strand. Själv valde jag fiska i det svaga gryningsljuset. Det snöade även ymnigt men fisket var fantastiskt från första stund. Jag hade en fluga som upphängare en bit ovanför rödingspirken så det blev ofta dubbléer med rödingar. Under ett par timmar hann jag få över 60 rödingar!

 

Tre storfiskare samlade vid lyckobrunnen efter dagens fiskafänge.

Min relation till fiskeprofilen

Att jag redan i unga år fick chansen att upptäcka fisket kan jag tacka min far för. Jag fick alltid möjligheten att hänga med på hans fisken vilket jag idag är evigt tacksam för. När jag blev lite äldre fick jag även följa med på några fiskresor till fjällen vilket var en höjdare för en fisketokig yngling. Nu för tiden blir det oftast några gemensamma fiskepass varje år och av någon anledning brukar vi ofta ha bra fisken då vi fiskar tillsammans. Gubben verkar föra tur med sig…

Några fiskeminnen…

Jag börjar med min första fjällresa då jag var i 12 års åldern och fick följa med farsan och hans två kompisar Jan Thelin och Lennart Gahm. Det var i mitten av maj och vi promenerade nära en mil innan vi slog läger bredvid en sjö. Dagarna därpå kunde vi sedan sitta på isen och dra storharrar som jag aldrig sett maken till. Man kan säga att efter detta så tog mitt fiskeintresse fart på allvar. Utan tvekan ett av mina starkaste fiskeminnen.

Minns en gång då vi var i Kronogård för bra många år sedan. Första kvällen traskade jag iväg ensam med både haspel och flugspö till flera småvatten. Fisket gick inte alls bra, inte ett endaste hugg på hela kvällen. Sent på kvällen kom jag tillbaka trött och besviken. Rakt nedanför stugan sitter farsan tillbakalutad på en stol med en whiskeyflaska i handen och ett spö i den andra. Irriterad som jag är säger jag att - skall du inte ge upp nu och komma in i stugan för ikväll är det ju hopplöst. Jag märker snabbt att farsan fått i sig en hel del rusdryck så fort han börjar tala. I samma veva ser jag flötet försvinna och strax därefter sätts ett något fumligt och försenat mothugg in. Givetvis kommer fisken upp, och den 13:e regnbågen för kvällen är ett faktum. Aldrig har jag känt mig så utfiskad.

Här Jan med en kilosröding från en av sjöarna i Kronogård, ett ställe som ligger honom varmt om hjärtat.

Det där med catch and realease har tagit tid att anamma för Jan då han kvalar in i den generationen som är uppvuxen med att ta upp den fisk man får. Fast jag måste säga att med tiden har även Jan börjat inse och förstå betydelsen och innebörden med detta. Men ibland glömmer han bort vem han fiskar med då jag är med. För inte så många år sedan var vi och fiskade abborre en fin sommarkväll. Efter en kväll med trögt fiske får jag plötsligt hugg och snart kan jag landa en fin abborre på över kilot. Jag ber farsan ta en bild då jag håller upp den, sedan vägning och snabbt i med den i sjön. Jag kan fortfarande se den minen framför mig då abborren gick tillbaka. Sedan kom orden - Men är du inte klok Mats, den skulle vi ju ta hem och röka.

Efter detta slutar han att fiska, luften liksom går ur honom. Jag däremot får på en ännu större abborre som jag tyvärr tappar. Det verkar som att farsan knappt blir berörd av detta utan istället bara vill hem. Numera är han bättre förberedd då vi fiskar tillsammans och tycker att det är starkt gjort att värna om de större fiskarna i ett vatten genom att sätta tillbaka dem. Så till viss del kan man även lära gamla hundar att sitta.

Guide till min artikelserie: Ismete efter gädda

Denna artikelserie på 31 delar började jag skriva för ett år sedan och var klar i mars/april 2012. Det finns länkar till samtliga inlägg så man lätt hittar till just det inlägg man söker.

Min ambition har varit att täcka upp det mesta inom ämnet så att nybörjaren liksom den mer erfarne ismetaren kan hitta något intressant.

Det är mycket troligt att den kommer att kompletteras och byggas på under kommande vinter med både text och bilder.

1. INLEDNING
Ismete – Ett fiskesätt som blir allt populärare

Vad är det som gör detta fiskesätt så effektivt?

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

a) AKTIVT ELLER STATISKT?
Fördelarna med ett aktivt fiske
Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar
Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden

b) VILKA PLATSER OCH DJUP SKALL MAN FISKA PÅ?
Vilka faktorer styr gäddans val av plats?
De första isarna
Viktigt att lära känna sitt vatten väl
Borra dig från land och utåt
Bottennära eller pelagiskt?
Vintern
Våren

c) VAD GÖR DIG TILL EN BRA ISMETARE?
Tro på det du gör och ha tålamod
Prova dig fram och var flexibel i ditt sökande
Dokumentera och reflektera över ditt fiske
Ismetet i praktiken – Lås inte upp dig på ett enda fiskesätt

d) ISMETE – KNAPPAST ETT FISKE FÖR DEN LATE
Latmans fiske eller inte?
Se till att ha spöna under uppsikt
Håll ordning på dina prylar

e) VÄDRETS OCH MÅNENS PÅVERKAN.
Mitt bästa fiskeväder styrs efter rådande ljusförhållanden och årstid
Första isarna
Vintertid
Vårvintern och våren
Kan vinden påverka fiskeresultatet?
Månens påverkan/betydelse för fiskeresultatet

f) GÄDDANS HUGGTIDER
Huggperioderna varierar efter årstiden
Lär dig gäddornas aktivitetsperioder i de vatten du fiskar i
Statistik från ett av mina fiskevatten

g) HUR SER EGENTLIGEN KONDITIONEN UT PÅ ISGÄDDOR JÄMFÖRT MED ANNARS?

h) MED FOKUS PÅ DE STORA GÄDDORNA
Vad räknas som en stor gädda?
Olika typer av storgäddsvatten.
Genvägar för att hitta ditt drömvatten.
Små gäddor undviker de stora.
Valet av platser.
Olika platser under isfiskesäsongen.
Att tänka på då man söker storgäddan.
Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske.
De stora gäddornas val av föda.
Försiktiga hugg.
Taktik för att lyckas.

i) ÅTERUTSÄTTNING AV GÄDDOR
Kylan ger både för och nackdelar
Utrustning för återutsättning av gäddor
Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt
Hanteringsguide vid ismete (Ensamfiske samt Fiske med andra)
Återutsättning vid minusgrader
Vägning av gäddor

3. BETEN

a) OLIKA BETEN FÖR GÄDDAN
Levande bete
Dött bete
Har storleken någon betydelse?
Fiskarter som attraherar gäddan

b) MÄSKNING, DOFTMEDEL M.M.
Mäskning
Doftmedel
Färga dina beten

c) HANTERING AV BETESFISKEN
Mörtstugor, paraplymjärden
Förvaring av levande betesfisk
Syrepumpen
Förvaring av död betesfisk
Fiska betesfisken själv

4. UTRUSTNINGEN

a) SPÖN OCH MOTHUGG
Ett alltmer växande utbud av ismetespön
Mothugget
Mjuka eller styva spön?
Att tänka på då man drillar sina fiskar
Dubbelhugg
Test av ismetespön
Förvaring och transport av spöna

b) RULLEN
Haspelrulle eller Multirulle?
Räkneverksrullar och ismete
Test av Daiwas räkneverksrulle, accudept plus 27 LC

c) LINAN
Linan en viktig del av utrustningen
Nylon eller flätad?
Linans tjocklek och linminne
Se upp för den vassa iskanten, eller?

d) KROKAR OCH SÄNKEN
Tumma inte på kvalitén
Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek
Sänken

e) TACKEL
Tillverka egna eller köpa färdiga?
Olika typer av tackel och material
En eller tvåkrokstackel
Trekrokstackel
Upptrace eller inte?
Hotta upp ditt tackel
Variera dina tackel
Förslag på Material att pynta tacklen med

f) NAPPINDIKATORER  OCH SPÖSTÄLLNINGAR
Ismetevippor
Ålbjällran
Elektroniska nappalarm
Spöställningar/ spöhållare

g) PULKAN
Vilka krav kan man ställa på sin pulka?
Testat - Sport sled pulkan
Hur packar jag pulkan och vilka prylar skall finnas med.

h) ISBORREN
Motordriven eller borra för hand?
Hur tjock borr bör man använda?
Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…
Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

i) EKOLOD
Ekolodets fördelar
Olika typer av ekolod
Mitt egna ekolod

j) GPS

k) DOKUMENTERA DINA FISKAR
Vi tittar på vågar
Hur mäter man fisken rätt?
Att fota fisken
Att filma sina fiskepass

l) AVKROKNINGMATTOR OCH VÅGSÄCKAR

m) VERKTYG TILL ISMETE

5. ÖVRIGT

a) SÄKERHETEN
Förberedande åtgärder
Faror att se upp med
Annat att tänka på

b) KLÄ DIG RÄTT
En del att tänka på
Egna erfarenheter
Se till att skydda huvud, händer och fötter

c) ISBILDNING I HÅLEN
Tips på hur man kan undvika detta

Nu står vinterfiskesäsongen framför dörren

Inför oktober månad hade jag rätt goda förhoppningar om ett bra gäddfiske men det blev inte så många pass av flera orsaker. Dels allt jäkla regnande som förstörde en del sedan också mycket jobb samt en krånglande rygg/nacke på det. I början av månaden hade jag ett spännande fiskepass som kunde slutat intressant då en gädda av större kaliber smällde på. Tyvärr slapp den efter en längre kamp nära båten.

Från mitten av månaden ändrades vädret markant då kallare luft började rasa ner över oss, vattentempen sjönk snabbt och nu i slutet av månaden har vi isar som håller en tjocklek på mer än 10 centimeter i vissa vatten! Det blev alltså en tidig övergång till vintern detta år. Det positiva är att isen denna gång fick en vecka på sig att växa utan en massa snö på sig. Nu idag snöar/regnar det om vart annat. För fiskets och isens skull får vi hoppas på regn.

Förra veckan roade jag mig med att vinterförvara båten och plocka undan sommarfiskeprylarna. Nu denna vecka har jag börjat pula med ismeteutrustningen och andra tillbehör inför vinterfiskesäsongen. Förhoppningsvis är första isfisket nu inte långt borta…


Så här vill man gärna att isen skall set ut!  Att blankisar generellt ger betydligt fler hugg än isar med snö är något jag kan skriva under på. Denna gädda är tagen under premiärfisket november 2009. Faktiskt senaste gången vi här i Norrbotten hade fina isar utan snö i början av en isfiskesäsong.


Isfiskesäsongen 2010/2011 såg isläget annorlunda ut. Först en osedvanligt långvarig kyla som omöjliggjorde allt isfiske. Sedan runt jul och nyår kom det en massa snö. Premiärfisket ägde rum den 11 januari och blev överraskande bra med b.la. denna gädda på dryga 120 centimeter.

Hur ser då mina planer ut för resten av året? Förhoppningsvis kan jag putsa mitt årsbästa (7200 g) vad det gäller ismete efter gädda som jag inte alls är nöjd med. Jag känner även ett visst sug för lakfiske. En del planer finns således i huvudet men återstår dock att se hur mycket fiske det hinner bli innan årets slut. Sedan skall ju vädret säga sitt och vi vet ju hur mycket det kan ställa till det.

Webbtipset – Teilus Fishing

Markus Teilus är en sportfiskare i den yngre generationen som efter avslutad gymnasieutbildning inom sportfiskeprogrammet på Forshagaakademin flyttat tillbaka till Norrbotten där han startat upp ett eget företag inom sportfiskebranschen där han arbetar som frilans guide, fotograf och skribent.

Basen i guideverksamheten ligger kring Kåbdalis där Markus för övrigt har sina rötter. Ett intressant område både vad gäller fisket och själva naturupplevelsen. Några av hans artiklar har vi under senaste året kunnat läsa i tidningen Fiskefeber, något som jag tycker är glädjande då han sätter denna enligt mig många gånger oförtjänt bortglömda landsdel på kartan.

Numera bor Markus i Luleå där han jobbar med ett projektjobb åt unga sportfiskare här i Norrbotten. För några år sedan drev han hemsidan för sportfiskegruppen Team Sportfishing lovers, ett team som nu tyvärr har upplösts. Däremot har Markus sedan en tid tillbaka en hemsida där han skriver om sina egna fisken och guideverksamheten.

Här Markus med en fin gädda tagen nu i höst.

En länk till sidan finns nu på bloggen eller så klickar du HÄR för att komma rätt. Markus har även en Facebook-sida som han uppdaterar konturnerligt. Kika även på denna FILM som Markus gjort tillsammans med sin klasskamrat Marcus Olofsson. Filmen är ett dokumentärfilmprojekt som uppmärksammar olika miljöproblems negativa effekter på miljö och biologisk mångfald och hur dessa påverkar livet under ytan och sportfisket.

Som ni märker är detta en kille med många strängar på sin lyra. Mitt intryck av det jag hittills läst och sett från Markus är att det han företar sig alltid håller bra kvalité rakt igenom. Det skall således bli intressant att följa hans karriär inom sportfiskebranschen framöver. Bara att önska honom lycka till och jag är övertygad att det kommer att gå riktigt bra…

Webbtipset - Team Mieko Norr

Dagarna här uppe bli nu allt kortare, graderna allt färre och det är inte heller lika lätt rent mentalt att komma ut längre. De flesta packar nu undan fiskegrejorna men för de riktigt inbitna predatorjägarna är detta en högsäsong och hittar man bara fisken kan resultat bli riktigt bra.

Av någon anledning är detta en tid man kommer de stora fiskarna nära inpå och dessutom har de oftast lagt på sig lite extra hull inför vintern. Ett fisketeam som skördar framgångar höst efter höst vad det gäller stora gäddor är bevisligen Team Mieko Norr. Denna höst har inte varit något undantag.

Jag har följt deras sida i rätt många år och ser att utvecklingen går stadigt framåt. Nu mera kan man inte bara hitta trevliga bilder utan även intressanta artiklar och texter. Det som jag imponeras mest av är hur otroligt målinriktade dessa killar verkar vara och hur mycket tid de lägger ner året runt på sin hobby. De är inte heller rädd för att testa nya metoder/ tekniker för att driva utvecklingen framåt. Jag tror detta är en del av hemligheten bakom deras framgångar och jag tycker det är glädjande att se att hårt och målmedvetet arbete verkligen lönar sig.

För ni som inte hittat till deras sida ännu kan jag rekommendera ett besök. Klicka här för att komma vidare till deras hemsida.

En helg i gäddfiskets tecken

Förra veckans 10 plussare var precis den tändvätska jag behövde för att göra en helgsatsning på gädda. I helgen stod två dagars trolling fiske framför dörren och på lördagen skulle jag få förstärkning i båten av Martin. Jag hade näst intill lovat honom ett nytt gäddrekord då det kändes som att hans pb på 5800 gram inte borde vara omöjligt.

Men man skall som sagt akta sig för att lova allt för mycket vilket jag blev påmind om idag. Lördagens fiske började segt men med tiden kom huggen allt tätare men gäddorna var inte av den storlek jag hade hoppats på och det där gäddrekordet såg vi inte röken av. Fast lite gladare kände jag mig då Marin tillslut kunde bärga en gädda på dryga 5 kilo.

Efter att ha analyserat gårdagens fiskepass hade jag lite nya idéer och beten som skulle testas dagen efter. Huvudplanen var att nöta på och runt några få “spots” jag på förhand kände kunde vara hetast på större gädda. Hellre en stor än flera små kändes nu mer aktuellt än någonsin efter gårdagens snip race. Det började också lovande med dubbelhugg där bägge gäddorna vägde över Martins personbästa vilket naturligtvis kändes lite snöpligt. Skickade ett sms och skrev att du valde nog fel dag.

Fel dag var bokstavligt talat rätt ord för dagen för det skulle komma både fler och större gäddor under dagens lopp. Det tragikomiska var att dagens två största gäddor hade fallit på Martins lott att drilla men som sagt han fanns inte i båten denna dag utan jag fick istället ta hand om dom själv.

Dagens största gädda var rätt fet med en skaplig längd på 108 centimeter. Tippade på dryga 9 kilo men som vanligt då det gäller detta vatten blir man ofta besviken då gäddorna tenderar att se tyngre ut än vad vågen visar. En fet och välfylld buk räcker sällan till någon högre konditionsfaktor.

Det som fattas enligt min mening är att gäddorna vill på smalna av baktill då det gäller ryggbredden samt att de inte heller har den där grovleken som man kan se i andra vatten. Men dess buk är ibland desto maffigare vilket ger en liten falsk bild av att gäddorna ser tyngre ut än vad dom i själva verket är. Grovleken är med andra ord betydligt viktigare än en välfylld buk, fast det allra bästa är givetvis om man får en gädda som har både och samt rätt längd.

Här några gäddbilder…

7440 g – 103 cm K-faktor (0,68)

8200 g – 106 cm (K-faktor 0,69)

8620 g – 108 cm (K-faktor 0,68)

Dessa tre gäddor har en K-faktor som enligt min tabell kvalar in på medelgod kondition (0,66-0,70).

Att gäddorna inte var riktigt på bettet märke man tydligt på huggen som inte var så där distinkta som de kan vara då de är i stöten. Sedan var de väldigt kräsna i fråga om vilka beten man använde. Testade flertalet olika beten i varierande färger men i slutändan var det en och samma wobbler som levererade mer än hälften av huggen och dessutom de två största.

Om gårdagens fiske blev lite av “mycket men smått” så blev detta mer i stil med “färre och större”. Totalt 9 gäddor landades under dagen och av dessa vägde 5 stycken över 6 kilo med toppar på 8620 gram samt 8200 gram. Med andra ord ett riktigt bra fiske i mina mått mätt. Bara den där riktiga toppfisken som fattades då hade dagen varit fulländad…