December - "Livefiskets" intåg inom sportfisket väcker många frågor och funderingar...

Nu är vi mitt inne i den årstid som jag ser som den värsta av dom alla. Eller för att låta lite mer positiv, “den minst bästa”. Vintern är för mig ett litet helvete som man måste gå igenom och liksom besegra. Hinderbanan börjar oftast redan en bit in i oktober när man tvingas inse att fiskesäsongen i öppet vatten är över. Sedan går det snabbt, solen slutar värma, isarna lägger sig och sedan kommer snön och minusgraderna på detta. När vi närmar oss julen befinner vi oss mitt i eländet.

Men så vänder det, ett nytt år tar sin början. Man börjar skymta solen igen samtidigt som dagarna blir allt längre. Livslusten och energin kommer tillbaka i samma takt som solens närvaro ökar. Någon gång i slutet av februari när man börjar känna av solstrålarnas värme kommer den verkliga vändningen. En tid som får en att börja vilja vara ute mer och mer. Vetskapen att det sedan bara blir bättre och bättre gör inte saken sämre. Sedan är det bara passa på att njuta av tiden så mycket man bara kan innan man plötsligt inser att fasen snart så går vi in mot mörkret igen, alltså vintern. Men som jag har sagt förr, hade det inte varit för den långa vintern vi har så hade jag inte uppskattat och njutit så mycket av våren, sommaren och hösten som jag gör. Överlever man bara vintern så vet man vad som senare väntar.

Nu till något helt annat...

I denna månadskrönika kommer vi tillbaka till ett ämne som jag tagit upp här tidigare. I grunden handlar det mer om en filosofisk och etiskt fråga om vad som egentligen räknas som sportfiske. Personligen vill jag som sportfiskare inte bli förknippad med tex. dom som fiskar med gäddsaxar, långrev, nät m.m. Nu när det s.k. livefisket slagit igenom mer och mer väcker det många frågor och känslor då det är ett fiskesätt som sticker ut så otroligt mycket från det man en gång i tiden räknade som traditionellt sportfiske.

Läs vidare här nedan och kommentera sedan gärna. OBS! Jag är inte ute efter att tracka ned eller förminska någon utan handlar mer om att väcka en saklig debatt i en känslig men ack så viktig fråga.

Trender kommer och går med åren
Bland vissa flugfiskare har detta varit en fråga som dryftas så länge jag kan minnas. Att ta en bättre fisk på en torrfluga är liksom kronan på verket medans samma fisk tagen på en tyngre nymf med en nappindikator på linan liknas med fusk eller ännu värre mete. Och mete bland flugfiskare är inte förknippat med något positivt utan kan mer liknas som sportfiskets avgrundsport till helvetet. Men det är klart en spinnfiskad plåtbit, träbit eller spinnare är nog minst lika illa. Men det viktigaste är ju trots allt att fisken är fångad på fluga och med flugspö och detta måste ju också synas, gärna med flugspöet stött mot axeln eller ännu häftigare i munnen.

För oss gäddfiskare ter det sig lite olika idag. Under metets glansdagar var just metet det ädlaste sättet att fånga en stor gädda på. Spinnfiskets status vid den tiden var inte speciellt stort. Men saker och ting ändras med tiden och idag menar många att “att lura upp en stor gädda med ett konstgjort bete är den största utmaningen man kan ge sig in på. Tidigare lät det mera “vad är utmaningen att få en storgädda på något som mer liknar en matsked än en fisk”. Tänkt om man skulle vända detta till flugfisket och säga “att hur fan kan man fiska med en fjäderklädd krok när man lika gärna kan använda sig av riktiga insekter”.

Ja trender kommer och går, det som ansågs fint och ädelt för några decennium kan med tiden bli det bästa av det bästa. Men när det kommer till dagens teknikstyrda fiske (livefiske) där man aktivt söker upp de fiskar som känns värda att fiska på blir det något helt annat. Ett fiskesätt som helt och hållet styrs efter vad skärmen visar. Frågan är om man verkligen skall klassificera detta fiskesätt som sportfiske? En fråga som vi nu kommer kika närmare på.

Livefiskets intåg väcker känslor, åsikter och funderingar
Nu kommer vi till nästa punkt som det talas mycket om idag bland fiskare emellan. Livescoop eller livefiske som det ofta kallas. Ett fiskesätt där man aktivt söker upp fisken med hjälp av ekolod och dess skärmar. Man ser allt i realtid och man kan med lite träning avgöra fiskarnas storlek så man kan välja om ekot är värt att fiska på eller inte. Det är inte så värst många år sedan det slog igenom på allvar. Just där och då var det förvånansvärt få som höjde på ögonbrynen. Föga överraskande var det tävlingsfiskarna och flera av de kända fiskeprofilerna som låg i förarsätet här. När man insåg dess fördelar och hur lätt det var att lura tex. stora gösar till hugg som man tidigare bara drömde om att fånga blir det lätt att ta på sig skygglapparna och inta försvarsställning. Ofta har jag läst kommentarer “hur svårt det är att lära sig denna teknik” eller att “vi kan inte blunda för utvecklingen och då är det bara att hänga med i tiden” eller ännu värre “att det bara handlar om avundsjuka”.

Själv satt jag lugnt i båten då jag insåg snabbt att detta inte var något för mig. Vill jag åka runt med båten tittandes i en eller flertalet skärmar och söka efter troféfiskar? Svar Nej. Jag vill kasta dit jag tror fisken skall finnas baserande på mina egna teorier och erfarenheter, inte på grund av vad skärmen visar.

Men jag förstår att många inte kan motstå frestelsen. Att kunna få ett facit svart på vitt hur det ser ut under vattnet blir ju en genväg för alla fiskare. För en orutinerad fiskare kan det liknas med att en orienterare skulle få en GPS i handen när de skall ut och söka efter kontrollerna. Nu vill jag inte säga att livefisket alltid är så lätt och det passar inte lika bra i alla typer av vatten. Sedan finns det ju fler finesser man kan söka fisken med loden idag, som sideview (sidoseendet). Oavsett om man gillar teknik och utveckling så väcker alla dessa tekniska hjälpmedel vi har idag funderingar. Ju mer tekniken styr vårt fiske så tvättas liksom sportfiskets charm och känsla sakta men säkert bort.

Som allt annat när det gäller teknik och elektronik så går utvecklingen snabbt framåt även gällande ekolod. Nya uppgraderade versioner kommer ut med jämna mellanrum. En ständig tävling för att vinna kunder. Så man kan räkna med att utvecklingen inte kommer stanna av utan fortsätta framåt.

Baksidan av allt detta ser vi mer och mer av. Här i Sverige har frågan delat upp oss sportfiskare i två tydliga läger för eller emot. Fler och fler fiskevårdsområden inför förbud med livegivare. Även bland tävlingsfiskarna väcker frågan debatt. Helt enkelt för att fisket med livegivare är så pass mycket effektivare så att alla tvingas att använda sig av dessa för att ha någon chans att vinna.  

Även i USA har frågan blivit allt mer infekterad. I vissa delstater har man t.om. övervägt att förbjuda fisket med livegivare. Läs mer här  


Gäddpodden gick snabbt ut och tog ställning i frågan och flaggade för hur detta skulle slå tillbaka på fisket i framtiden. Även fler ofta lite äldre och rutinerade gäddfiskare såg farorna i detta. Kanske inte så konstigt då man nu plötsligt fick konkurrens ute på sjön där man tidigare dominerade. Man såg även tydligt att fisket blev sämre och svårare. I vissa hårt fiskade vatten blev det även en inte allt för ovanlig syn att man såg stora döda flytande i ytan. Det många fiskare hade kämpat under massvis med år att lära sig hade helt plötsligt ingen betydelse längre. Tekniken hade på något sätt besegrat människan.

Att nybörjare nu får stora fiskar betyder även att de inte har kunskapen att hantera fiskarna rätt innan återutsättning. De saknar även vetskapen över hur viktigt det är att vara snabb i hanteringen och kanske tänker mera på att få sig fina bilder istället för att värna om fiskens bästa.

Jag förstod rätt tidigt vad som krävdes för att få en slags förändring här. Här gäller det inte främst att ta en ställning för eller emot Livefisket utan mer att ta en ordentlig fundering kring hela grejen. Vad handlar sportfiske om egentligen och hur skall vi förvalta det fiske vi har idag på ett långsiktigt och hållbart sätt?

Men för att få gemene fiskare att vakna så räcker det inte bara att den gråa massan av okända sportfiskare gnäller av sig utan hellre en sansad och saklig debatt i ämnet. Där har ju våra kända fiskeprofiler ett stort ansvar kan jag tycka. Jag upplevde att många av dessa profiler länge satt tyst eller så tog man en slags neutral ställning “att alla får fiska som dom vill så länge man trivs med det”. Kanske helt rätt att vara diplomatisk i frågan speciellt om man själv använder och utnyttjar tekniken. Glädjande nog så ser jag att några av dessa “fiskekändisar” nu börjar prata och även ta ställning i frågan. Att det har tagit lite tid har jag full förståelse för. Nu har man hunnit testat detta fiske och vet hur det fungerar. Man har sett fördelarna och nackdelarna med liveloden och kan ställa det mot det mer traditionella sportfisket. Lyssnade på ett av avsnitten i Daniel Nilssons podd Time is Fish och jag tyckte de hade väldigt kloka åsikter i ämnet precis som grabbarna i Gäddpodden tidigare haft. Även i Swedish Anglers Podd har ämnet varit på tapeten. Jag tror att just dessa poddar varit viktiga och märkligt nog så har många av de som tidigare försvarat och kämpat för Livefisket ute på sociala medier nu blivit allt mer tysta.

Kan lösningen vara att klassa livefisket som en egen kategori inom fisket?
Att Livefisket är här för att stanna kan vi nu konstatera och således något som vi även måste acceptera. Allt sedan prickskytte fisket började så har det stadigt utvecklats framåt. Samtidigt som tekniken vässats har vi blivit bättre på utnyttja den till fullo. Då detta är ett fiskesätt som på nästan på alla sätt och vis går tvärt emot det traditionella sportfisket så kanske det är på tiden att vi delar upp sportfisket i två kategorier? Det traditionellt sportfisket och livefisket. Eller skall man överhuvudtaget klassificera livefisket som sportfiske?

Genom att klassificera livefisket som en egen kategori blir det tydligt hur fisken är fångad. Ser vi i Finland där de registrerar alla stora fiskar även tagna på fasta redskap. Själv är jag ju väldigt svag för just stora fiskar och är intresserad av dessa oavsett hur de är fångade. Man väljer ju själv hur man vill fånga och sedan värdera sina fiskar. Tyvärr tror jag det är omöjligt för gemene sportfiskare att enas i “livefiskefrågan” så varför då inte kategorisera det till en egen kategori. Säg att man skapar ett Storfiskeregister där det finns med stora fiskar tagna på traditionellt sportfiske, Livefiske, angelfiske, nät, mjärde/ ryssja o.sv.

I min värld handlar det mera om en moraliskt fråga och ett djupare ställningstagande än om någon slags avundsjuka. Genom att tydligt göra skillnad mellan livefiske och annat sportfiske så slipper man bli förknippad med något man själv inte står för. De som älskar och brinner för livefisket kan fiska vidare på sitt sätt, precis som nätfiskaren eller angelfiskarn o.s.v. gör med sitt.

Kanske dags för fiskevårdsområdena/ fiskerättsägarna men även Sportfiskarna att ta tydligare ställning i frågan.
Känns som att Sportfiskarna eller Sportfiskeförbundet varit väldigt passiv och tyst här. Är man rädd för att väcka en debatt eller skapa en splittring bland sina egna? Eller så kanske man tycker att det hör hemma inom det moderna sportfisket? Hur som helst så är det ju Sporfiskarma som är våra talesmän utåt och skulle de välja att ta bladet från munnen så skulle de garanterat ge ringar på vattnet. Men gissar att de fortsätter att vara tyst.

Själv försöker jag inte lägga kraft och energi att klanka ner på den enskilda fiskaren som fiskar på ett annat sätt än en själv. Jag är van med de som fiskar med gäddsaxar, nät och mjärdar. Så länge man följer fiskereglerna så har man ju inte gjort något fel. Blir man irriterad kan man ju prata med fiskerättsägarna eller fiskevårdsområdet istället för att skälla på fiskaren. Så varje fiskerättsområde har här ett ansvar här så man kan behålla ett bra fiske över tiden. Tyvärr fungerar detta inte alltid så bra men på senare tid har det börja hända saker här.

Om vi knyter ihop säcken med där vi började. Att, nya trender kommer medans andra faller i glömska har vi sett genom åren. Tidigare var nyanserna väldigt små jämfört med vad vi ser idag. Fisket man bedrev då var i grunden väldigt lika “att med hjälp av spö, rulle, lina och krok fiska där man tror fisken befinner sig”. Idag är detta inte självklart och då pratar jag inte om trender eller syn utan en helt nytt sätt att fiska på. En sak är dock säkert, tekniken går inte att stoppa. Frågan är mer vad vi gör med den och det svaret kommer vi knappast få ännu på ett bra tag...