Ismete är inget en äkta sportfiskare skall ge sig i kast med. Metoden är för enkel, effektiv och så pass lätt så att som “fiskeproffesorn” Leif Engström en gång uttryckte sig på Fiskesnack “att en dresserad apa skulle fixa det”. Att gäddorna skall få vila upp sig under vintern är en annan kommentar man då och då kan läsa. En del rutinerade gäddfiskare tar ibland tillfället i akt att kommentera att ismete är till för nybörjare och var roligt i början.
Hur det än må vara så har alla rätt att uttrycka sin åsikt vad hen tycker om eller inte tycker om. Det är som bekant även lätt att kritisera något som man inte gillar eller kanske inte har erfarenhet av själv.
Själv har jag min alldeles egna bild av ismetet som jag gärna delar med mig till andra. Här kommer den…
Vi börjar med att ta oss en fundering över vad fisket egentligen går ut på. Redan här tror jag man kommer få rätt olika svar beroende på vem man frågar. Planering, spänning, vara ute i naturen, kamratskap är några saker som jag direkt kommer att tänka på. Ismetet täcker mer än gärna in samtliga av dessa.
Är man lat, otränad, överviktig, stressad eller impulsiv i sin natur är risken stor att ismetet inte är det man söker. Är man däremot envis, tålmodig och gillar att ta i så kan det vara nått för en.
Ismete är ju ett statiskt fiske så därför blir en god planering nyckeln till att lyckas. Väljer man fel plats så är man ju helt rökt för dagen. Här får man sällan några snabba svar utan det tar oftast flera pass på flera olika platser under en längre tid innan man får en bra helhetsbild. Gillar man som jag att jobba långsiktigt, målmedvetet och noggrant så skulle jag säga att ismete är lite av den perfekta metoden.
Visst man känner inte hugget men jag skulle ändå säga att spänningsfaktorn ändå är rätt hög här. Istället blir väntan på hugget det primära. Tålamodet sätts på sin spets likt allt mete. Det kan gå timmar innan det händer något. Men så hör man ett välbekant ljud när det plingar till samtidigt som (om man har tur) hinner se när en vippa löser ut.

En solskensgädda som denna sitter aldrig fel...
Att vara ute i en naturskön miljö är något jag med åren lagt allt större vikt på. En fiskedag skall gärna vara trevlig, avkopplande och spännande på en och samma gång och så blir oftast en ismetedag för mig. Att först få slita lite hårt med att ta sig fram till fiskeplatsen samt snabbt få ut alla grejor och till sist få sätta sig ned i en skön stol och koppla av en stund är lite av en ismetares första fas. Sedan börjar väntan om man nu inte blir avbruten av ett fäll vill säga. Är man flera som fiskar så passar man på att surra, fixar ihop lite gott käk eller så mår man bara gott ute på isen. Det får gärna vara lite sol med svaga vindar så blir dagen ännu angenämare.
Jag fiskar oftast själv när jag ismetar vilket inte passar alla men för mig ger det tillfälle att koppla av, komma ner i varv och njuta av stillheten och tystheten mellan huggen. När det väl hugger så vaknar man upp ur dvalan och så kopplar man på autopiloten. Allt sker sedan i en välsmord och inkörd ordning som sitter i ryggmärgen efter år av träning.
Oftast har jag en plan redan innan fiskepasset som säger exakt hur jag skall fiska på en plats. När tiden sen är ute så packar man ihop och redan där börjar jag att klura på justeringar eller ändringar inför nästa eventuella fiskepass på samma plats.
Jag vet att de finns många som ser ismetet som ett slags tråkigt nödkomplement bara för att stilla fiskesuget inför fisket i öppet vatten. För mig är ismetet idag kanske inte är den metod som jag brinner för eller längtar mest till. Men likafullt är det en del av mitt gäddfiske som jag inte vill vara utan...
Jag vet att de finns många som ser ismetet som ett slags tråkigt nödkomplement bara för att stilla fiskesuget inför fisket i öppet vatten. För mig är ismetet idag kanske inte är den metod som jag brinner för eller längtar mest till. Men likafullt är det en del av mitt gäddfiske som jag inte vill vara utan...