Tredje raka månadsrekordet på gädda samt lite abborrfiske

Normalt brukar jag inte fiska gädda så här tidigt på säsongen utan i regel brukar jag dra igång med fisket lite senare än många andra. Jag brukar lite skämtsamt säga “att jag börjar fiska gädda när myggen kommer”. Det finns flera anledningar till detta. Den kanske största är att tiden mellan islossningen och tills gäddorna har lekt många gånger är obefintlig. En annan är att jag tycker att gäddorna kan få vara i fred när de leker. En ytterligare är att jag vill låta gäddorna få en tid att käka upp sig efter att de lekt. Att då dra upp gäddor som då väger lång i från vad den kan göra om hösten känns bara fel. Är man rädd om sina fiskevatten så väljer jag ibland att avstå från att fiska för att låta fisken få vara i fred denna tid. Något som  för är svårt för många vilket jag har full förståelse för. Vet man att gäddorna oftast är riktigt på hugget när de just har lekt klart kan det vara svårt att låta bli. Även högvatten och brunvatten är vanligt denna tid på året och försvårar ofta fisket.

Men i år blev det ett undantag från mina normala rutiner. Tidig islossning och ovanligt lite snö gjorde förutsättningarna möjliga att kunna spinnfiska från land. Den stora frågan var dock om det gick att få någon romstinn gädda överhuvudtaget? Här nedan kommer en sammanfattning av mina fiskedagar denna månad...

Under det första fiskepasset stod jag på land och fiskade bland isflak. Det hela kändes långt i från optimalt men det tar inte lång stund innan det hugger. En gädda följs av ytterligare en. Detta gick ju nästan för lätt. Men sedan blir det segt värre och innan jag ger mig har jag lyckas fånga fyra gäddor. Den största gäddan ca 5,5 kilo hade otroligt nog redan hunnit leka. Fick dock en 4 kilos gädda som såg olekt ut.

Dagen efter var jag ute igen. Testade två nya vatten och drömmen var ju att det skulle stå flertalet romstinna storgäddor och vänta in den stundade leken. Men verkligheten är sällan som i drömmen. I bägge vattnen var mönstret det samma. Inte ett tecken på liv men mitt i allt kommer ett oväntat hugg. Blir bara två gäddor och den största på uppskattningsvis dryga sex kilo är mager och hade antagligen redan lekt. Den andra var runt fyra kilo och fet som en boll. Kanske var jag någon dag för tidigt eller för sent? Men svårt att säga. Fisket denna tid på dessa ställen är minst sagt klurigt. Det känns som att gäddorna bara kommer in på lekplatserna och kastar av sig rommen och mjölken innan de åter simmar ut.

Veckan efter kommer det in lite varmare luft och nu känns chansen mer eller mindre borta vad det gäller en stor fet olekt storgädda. Så jag växlar över till lite abborrfiske. Fisket är sämre än jag förväntat mig. Känslan är att det är mindre abborre som är på plats innan leken. Nåja jag blir inte helt utan och får väl totalt runt 30 tal abborrar under tre dagar. Det blir ingen storabborre detta år men får ändå ett flertal fiskar mellan 6-9 hekto. Spinnfiskade med Ned-jiggar vilket är ett fiskesätt som inte bara är effektivt utan också väldigt roligt.

När abborrfisket inte kändes speciellt hett så tänkte jag att man kan ju kombinera en dag med lite gäddfiske. Jag visste dock att chansen att nu få sig en olekt gädda var liten men man vet ju aldrig. Hade nu gäddorna lekt så kunde man kanske få ett lite mer actionfyllt fiske istället. Kändes hur som helst som den sista chansen att få sig en romstinn storgädda. Men fisket var inte alls bra, betade av några platser och inför varje förflyttning tänkte jag “att fasen vad håller jag på med”. Det börjar vara bra många år sedan jag fått en bättre gädda här men ändå envisas jag att fiska vidare.

Efter en snipa och två tappade snipor kom så dagens fjärde hugg. Jag varken såg eller kände hugget men uppfattade så mycket att den tog betet (ett jerbait, Kuma Swim) mitt under ett spinnstopp. Första känslan är en fisk på kanske fem till sex kilo. Men när vattnet är så pass kallt blir det inte mycket till kamp så den kommer in snabbt och vips så ligger den i håven. Först där och då förstår jag att jag nog underskattade storleken rejält.


Bra längd, grov rygg men tyvärr hade den hunnit leka. 11,62 kilo – 120 centimeter skvallrar trots allt om en rätt bra fisk. Den såg man inte komma...

Tänk vad en enda fisk kan betyda. För snart sex år sedan fick jag här en gädda på 10,2 kg och 117 cm Samma år tappade jag en lika stor och året efter fick jag några hyfsade gäddor. Men sedan dess har jag fiskat här ett par gånger varje år utan att få en enda vettig gädda. Med denna fisk så fick man ändå ett kvitto att det finns en och annan storgädda kvar här och att man inte är helt dum i huvudet som inte fimpat stället. Extra skönt sådana här gånger att bevisa för sig själv att man gör något rätt.

Nu skulle jag ju inte tänka resultat i år men kan konstatera att detta gäddfiskeår börjat rätt bra. På de tre månaderna jag fiskat gädda så står jag nu med tre nya månadsrekord. Galet!


Känns härligt att fisket är igång nu och att man även har fått användning av håven...

Nu går maj månad mot sitt slut och frågan är hur man kommer att lägga upp fisket här framöver? Det troliga är att det under juni blir en mix flertalet arter. Det lär dock mest handla om spinnfiske av olika former. Väl in i juli så har jag förhoppningen att meta en del samt även lite vertikalfiske. Det får bli min lilla grundplan inför sommaren. Som sagt, i år kör jag bara på lite som det kommer. Då man börjar ha så pass bra koll på flertalet vatten så brukar det oftast bli rätt bra utan någon större planering. Har dock lite större projekt liggandes och nån längre fisketripp som kanske kan bli verklighet till semestern. Hur som helst så närmar sig sommaren med stormsteg. Nu gäller det bara att stanna upp i nuet, njuta av tiden och sedan spendera den väl...

Maj - Drömgäddor som ger hopp om framtiden...

Ibland drömmer jag mig tillbaka till en tid då elektroniken, båtarna och motorer inte styrde utvecklingen inom sportfisket. En tid då inte djungel trummans stämma ekade över sociala medier. En tid då man var mer ärlig, hjälpsam och vågade bjuda på tips och trix. Idag är det mer än sällan man blir ledsen och besviken över det man läser och hör. Tänker inte bara kring utvecklingen och de moraliska aspekterna kring själva sportfisket utan även om saker som miljöförstöring/påverkan och överfiske.

Men så ibland dyker det upp små guldkorn som gör att man får upp hoppet. Ett exempel på detta är Olof Engstedts ismetade jättegädda på 17,76 kg. Här lyfter man fram en duktig och dedikerad gäddfiskare som jobbat extremt hårt med över tvåhundra fiskepass i ett och samma vatten för att tillslut träffa rätt! En kontrast som kan liknas som en oas i en allt som oftast karg öken där man kan få läsa och se bilder på felkrokade storgäddor, livescoopade storgäddor eller varför inte nån dansk 110 centimeters gädda.

Vad som är viktigt, relevant och intressant har vi på nått sätt tappat bort. Istället är det fullt fokus på att sälja och synas. Med detta så krymper fiskesverige snabbt till en liten klick där fåtalet ofta syns, hörs och tar plats. De dolda, passionerade, dedikerade fiskeproffsen som inte har behovet att synas eller kanske inte är speciellt sociala och utåtriktade försvinner då lätt. Samtidigt ser vi att många duktiga skribenter tillika gedigna sportfiskare ledsnat och försvunnit. Min gissning är att flertalet av dessa helt enkelt har tröttnat på det klimat som idag råder inom sportfisket i Sverige. Brister det i kompetensen så sänks kvalitén och produkten blir i slutändan sämre. Vi behöver således fler ambassadörer som för fram de viktigaste bitarna och sållar bort skiten.

Åter till guldkornet, Olofs gädda som fick mig att känna hopp igen. Som gäddfiskare gläds jag oerhört mycket över att se sådana fiskar dyka upp. Extra speciellt då det handlar om ett oansenligt småvatten som visat sig vara extremt svår fiskat. Hur ett envist nötande tillslut kan ge resultat. Jag vill även lyfta fram skribenten Oscar Trowald som är just en sådan person som verkligen söker efter och även hittar de där guldkornen ute i vårt land. Stora fiskar fångade av skickliga och hängivna fiskare som inte varit i närheten av vare sig någon You Tube produktion eller Pro staff team. Oscar har inte bara en vass penna utan även en förmåga att få in hela “storyn” bakom det som i slutändan mynnar ut till succé. Han har precis den där förmågan och kunskapen som jag efterlyser mycket av idag. Att kunna sätta ord på vad sportfisket går ut på utan att blanda in spön, linor, båtar, elektronik, beten eller annat materiellt…


Efter över 200 fiskepass i samma lilla vatten så kom tillslut drömfisken. 17,72 kg och 118 cm var måtten på en extremt välkonditionerad gädda. Olof hade tidigt sett den unika potentialen som fanns i den lilla tjärnen för att skapa riktigt stora gäddor. Han följde sin övertygelse och fick tillslut sin belöning. Underbart! 

Hela historien bakom denna fångst finns att läsa i det senaste numret av Sportfiskarnas medlemstidning. En härlig historia och artikel skriven av den eminente skribenten Oscar Trowald.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från en story till en annan. Tänk dig en landfångad spinnfiskad gädda på över 19 kilo och 137 centimeter! En helt osannolik drömfisk som får mig att dregla av avund. Det var just en sådan fisk som Sebastian Lövqvist lyckades lura upp i Nissan av alla ställen!

Det mest uppseendeväckande i denna fisk skulle jag säga är längden, 137 centimeter i ett sådant litet vattendrag känns helt overkligt. Oftast kommer ju de längsta gäddorna upp i riktigt stora sjöar. Med denna gädda så kastades denna devis omkull och visar samtidigt att allt är möjligt när det gäller riktigt stora gäddor. Dessa gäddor tycks kunna dyka upp i alla typer av vatten vilket känns härligt.


Sådana gäddor skall inte simma i Nissan kan man tycka. Men ibland så blir man överraskad vilket ger sportfisket en extra dimension och tillika ett bevis på att chansen alltid finns där. Rätt som det är dyker den upp, drömfisken...

Nu känner jag inte till Sebastian men kan nog gissa att det inte ligger flera hundra riktade fiskepass av nötande på ett och samma ställe efter drömgäddan som i Olofs fall. Alltså en enorm kontrast till Olofs ismetade krokodil. På nått sätt känns denna kontrast befriande, att chansen finns där för alla, inte bara för de som tillämpar “följa john taktiken” och söker sin drömfisk i redan kända storgäddvatten eller jagar enskilda individer med hjälp av dyr och avancerad elektronik...