Men vi som lever ute i naturen och är intresserad samt vaksamma vet hur verkligheten ser ut. Som fiskare kanske man blir lite extra medveten? Man kan tydligt se hur fiskarter som det tidigare fanns gott av nu minskat i antal medans andra arter gått rejält framåt. Här uppe i norr blir det ännu tydligare. Exempelvis har gösen gått enormt framåt i mina trakter samtidigt som harren tagit rejält med stryk. Fiskar som id, braxen, abborre, mört tar allmänt mera mark och tränger bort kallvattensfiskar som harr, sik och öring. I fjällen ser vi hur rödingens territorium minskas allt mer och blir inkräktat av harrar, sikar, öringar och gäddor. Ytterligare ett tecken som man inte kan bortse ifrån är hur trädgränsen kryper längre upp efter fjällsluttningarna. Även värmeböljorna om sommaren som blir allt mer vanligare och långvariga med extrema temperaturer som man sällan eller aldrig upplevde förr om åren.
Just denna vinter har hittills varit ovanligt kall i hela landet vilket inte tillhör vanligheterna nu för tiden. Ramlade in på en tråd ute på nätet där rubriken var Extremkyla tar över Sverige. En rubrik som triggade igång många och kommenterarna man läste var rätt roliga. “Inget ovanligt, så här var ju alltid vintrarna förr”, “Kanske lite speciellt här nere i söder men normalt vinterväder uppe i norr” Sedan givetvis en massa kommentarer där man gjorde sig lustig över klimatfrågor som global uppvärmning m.m.
Men hur var då årets januari, var den verkligen så extrem kall eller inte? Svaret finns givetvis över den statistik som SMHI har och den säger följande:
Temperaturunderskottet var klart störst (9-10 grader) över just Tornedalen och där finns bara ett år som är i paritet med årets januari och det var det omtalade kallåret 1987.
Resten av landet bjöd också på ett temperaturunderskott men inte alls lika extremt som uppe i nordost.
Vi behöver bara gå tillbaka till åren 2024, 2021 eller 2010 så hittar vi januari månader som varit lika kalla eller kallare som årets. Så på många håll i landet var januari ovanligt kall men absolut ingen extrem kyla.
För första gången på två år noterade vi även ett s.k. isdygn över Sverige. Ett dygn där temperaturerna i hela landet ständigt legat på minussidan.
Högtrycksblockeringen vi har nu ser ut att hålla i sig ett bra tag till så vi kan nog räkna med en ovanligt kall februari också. Sen hoppas vi att det blir lite varmare fram i mars så får man kanske ta fram fiskegrejorna igen. Det har nu snart gått fyra månader sedan jag fiskade senast så visst börjar det klia lite i fingrarna...
FISKETIDNINGARNAS BETYDELSE IDAG MOT IGÅR
Jag är ju så pass gammal att jag fick uppleva en tid helt utan Internet. På den tiden var fisketidningarna och fiskeböcker näst intill oumbärliga och dess betydelse är svår att beskriva med ord till dagens ungdomar. Det var just tidningar och böcker som lade grunden för den väg man sedermera valde att gå inom fisket. Några av skribenterna på den tiden gjorde ett starkt intryck på mig. Något som garanterat format mig till stor del till den fiskare jag är idag.
Fiskejournalen var den ledande och största fisketidningen när jag började läsa tidningar under slutet av åttiotalet. I början av 90 talet köpte jag min första Fiske för Alla. En tidning som jag tyckte periodvis var riktigt bra. Sista tidningen som jag föll för var Fiskefeber som kom klart senare än de två andra. Fiskefeber med Jörgen Larsson som ankare höjde pulsen rejält i en tid där fisketidningar började tappa i kraft och kvalité samtidigt som Internet växte sig allt starkare. När så Fiskefeber och Fiske för alla försvann fanns bara två renodlade svenska fisketidningar kvar. Fiskejournalen och Sportfiskarnas medlemstidning Sportfiske. Där är vi idag.
Fiskefeber kom i tidningserans slutfas där Internet redan hade börjat slå igenom. Under några år var det utan tvekan landets bästa fisketidning. Man kände lite samma känsla som "back in the days" att detta verkligen var en tidning skriven av fiskare för fiskare...
När man som i mitt fall läst fisketidningar under 40 års tid så inser man att livet har tickat på en tid. Kanske är man färgad av ungdomens tid då man upplevde många saker som bättre än idag? För min känsla är att fisketidningarna idag inte håller samma kvalité som förr.
Efter några år utan Fiskejournalen gav jag tidningen en ny chans och nu är jag halvvägs inne på en prenumeration. Jag är även medlem i Sportfiskarna så den tidningen får jag också hem i brevlådan. Skall jag vara ärlig så skumläser jag det mesta i tidningarna numera medans jag ibland kan finna nån intressantare artikel som jag fastnar för. Men totalt sett känns innehållet överlag mediokert. Fisketidningarna idag känns smalare och mer som att de är till för “svenssons” medan det tidigare fanns innehåll anpassade dels till nybörjare men framför allt till de riktiga nördarna.
Jag har funderat en del kring det faktum att jag tappat intresse för fisketidningarna idag. Ett som är säkert är att det inte har att göra med att jag inte gillar läsa tidningar. Kan det kanske vara så att jag blivit allt mer kräsen med åren? Jag menar ju mer man läser, ju mer man fiskar desto mer lär man sig. Kanske krävs det mer idag att få en att vilja läsa en artikel jämfört med hur det föreföll sig när man var tonåring? För att ta reda på detta så begav jag mig hem till mitt föräldrahem där jag har en gedigen samling fisketidningar. Tror jag sparat i princip alla tidningar. Det blev ett par dagar då jag gav dessa tidningar en hel del tid. Det jag kan säga var att känslan växte sig allt starkare ju mer jag läste. För mig blev det rätt tydligt om skillnaderna om vad som präglade en fisketidning förr mot idag. Var det bättre förr? I detta fallet så säger jag absolut med viss risk för “nostalgiskt färgning”
Min uppfattning är att kvalitén var betydligt bättre förr både vad det gäller innehållet och själva skrivandet. Ingen tvekan att jag hittar fler välskrivna artiklar där man kombinerar fiskeupplevelser med fakta. Det blev även uppenbart att man hade bättre känsla för vad som var relevant och av intresse att skriva om. Speciellt specimenfisket med årslistorna över de största fiskarna var en höjdare man inte ville missa. När man läser gamla tidningar imponeras jag över hur pass bra koll man hade på den tiden. Likaså hur man kunde grotta ner sig inom olika ämnen och metoder. Bredden var helt en annan än idag, speciellt om man tänker på antalet arter, metoder och de olika vattentyperna man skrev om.
Dessa årsböcker fanns tillgängliga de första åren jag började läsa fisketidningar. Farsan min hade några som jag läste med stort intresse redan några år efter att jag börjat kunna läsa.
När årsböckerna försvann så blev istället årets första nummer lite av en höjdare. Då gick man igenom Sportfiskeåret som varit innan. Art för art med kommentarer, storfisklistor m.m. skrivna av olika duktiga fiskare och skribenter med specialkompetens över de olika arterna.
Idag saknas mycket gällande kvalitet vilket man inte minst ser i “klickbaiten” som FJ lägger ut på Facebook. Där kan en 110 cm dansk gädda, en mälar tia (gädda) eller en felkrokad kalmarsund-gädda dyka upp i flödet och beskrivas som en sensation fångst. När jag var ung var det lite av en dröm att någon gång få en egen artikel publicerad i Fiskejournalen, idag är den ambitionen både död och begraven.
En annan rätt tråkig sak som i alla fall får mig att tappa intresse samtidigt som jag känner att trovärdigheten sjunker är att fler och fler skribenter idag är kopplade till diverse aktörer, företag eller redskapsmärken inom sportfiskebranschen. Att det även finns Webbshopar kopplade till tidningarna spär på det hela ytterligare. Det blir på detta sätt rätt uppenbart att det för en tidning idag är lätt att styra innehållet för att kunna sälja mera av de produkter man vill.
Jag tror inte att jag är ensam om mina åsikter här. Jag tycker det är rätt tydligt att flera duktiga skribenter och tillika sportfiskare idag skyr sociala media samtidigt som man slutat skriva. Nu menar jag inte att fisketidningarna idag är helt värdelösa. Som jag redan skrivit så hittar jag då och då väldigt läsvärda artiklar och det finns också några riktigt vassa skribenter som jag uppskattar. Men kvalitén är inte det den en gång var.
Sen tror jag också att det finns andra förklaringar. Tidningsbranschen idag har det tufft, tidigare hade man kanske råd att ha några fasta anställda skribenter som fick en bra slant för sitt jobb. Att läsa eller skriva är inte inne idag helt enkelt. Den yngre generationen hänger istället på Youtube eller andra sociala medier. Tidigare var det som jag nämnde tidigare en slags statusgrej att få skriva en artikel i en tidning och konkurrensen bland vassa skribenter var hårdare. Idag är det en annan verklighet där många duktiga sportfiskare tillika skribenter satsar på helt andra saker än just tidningsskrivandet. Och det är inte så konstigt egentligen. Tidigare var tidningarna i princip den enda media som kontinuerligt kunde nå ut med nyheter och spännande innehåll gällande det som man var intresserad av. Idag lever vi i en annan verklighet där valmöjligheterna är nått helt annat.
Ja tiderna förändras och det är nog bara att inse att tidningarnas betydelse och slagkraft bleknar mer och mer. Man kanske istället borde försöka uppskatta att man fick uppleva denna för många idag bortglömda tid då en av månadens höjdpunkter var när man fick en rykandes färsk fisketidning i brevlådan.
Idag saknas mycket gällande kvalitet vilket man inte minst ser i “klickbaiten” som FJ lägger ut på Facebook. Där kan en 110 cm dansk gädda, en mälar tia (gädda) eller en felkrokad kalmarsund-gädda dyka upp i flödet och beskrivas som en sensation fångst. När jag var ung var det lite av en dröm att någon gång få en egen artikel publicerad i Fiskejournalen, idag är den ambitionen både död och begraven.
En annan rätt tråkig sak som i alla fall får mig att tappa intresse samtidigt som jag känner att trovärdigheten sjunker är att fler och fler skribenter idag är kopplade till diverse aktörer, företag eller redskapsmärken inom sportfiskebranschen. Att det även finns Webbshopar kopplade till tidningarna spär på det hela ytterligare. Det blir på detta sätt rätt uppenbart att det för en tidning idag är lätt att styra innehållet för att kunna sälja mera av de produkter man vill.
Jag tror inte att jag är ensam om mina åsikter här. Jag tycker det är rätt tydligt att flera duktiga skribenter och tillika sportfiskare idag skyr sociala media samtidigt som man slutat skriva. Nu menar jag inte att fisketidningarna idag är helt värdelösa. Som jag redan skrivit så hittar jag då och då väldigt läsvärda artiklar och det finns också några riktigt vassa skribenter som jag uppskattar. Men kvalitén är inte det den en gång var.
Sen tror jag också att det finns andra förklaringar. Tidningsbranschen idag har det tufft, tidigare hade man kanske råd att ha några fasta anställda skribenter som fick en bra slant för sitt jobb. Att läsa eller skriva är inte inne idag helt enkelt. Den yngre generationen hänger istället på Youtube eller andra sociala medier. Tidigare var det som jag nämnde tidigare en slags statusgrej att få skriva en artikel i en tidning och konkurrensen bland vassa skribenter var hårdare. Idag är det en annan verklighet där många duktiga sportfiskare tillika skribenter satsar på helt andra saker än just tidningsskrivandet. Och det är inte så konstigt egentligen. Tidigare var tidningarna i princip den enda media som kontinuerligt kunde nå ut med nyheter och spännande innehåll gällande det som man var intresserad av. Idag lever vi i en annan verklighet där valmöjligheterna är nått helt annat.
Ja tiderna förändras och det är nog bara att inse att tidningarnas betydelse och slagkraft bleknar mer och mer. Man kanske istället borde försöka uppskatta att man fick uppleva denna för många idag bortglömda tid då en av månadens höjdpunkter var när man fick en rykandes färsk fisketidning i brevlådan.
Frågan är då om det ligger något i mina tankar/åsikter i detta ämne eller är jag bara en gammal nostalgisk stofil som inte hänger med i tiden?
