Under förra veckan hade jag möjlighet att fiska en hel del då jag endast jobbade två dagar. Men av detta blev det i princip ingenting då motivationen och till viss del hälsan svek mig. Troligen en reaktion efter mina tidigare minst sagt lyckade fisken under månaden. Kanske behövdes det istället lite tid till att smälta intrycken därifrån och samtidigt hitta kraft och motivation till framtida mål. Så istället för några fiskerapporter kommer här lite observationer från en trädgårdsdamm.
I somras fick jag nöjet att fiska upp lite insjöfiskar till en trädgårdsdamm vilket jag givetvis inte kunde tacka nej till. Till min hjälp tog jag Lukas som verkligen blivit biten av fisket i sommar. Numera kan jag inte åka ut på sjön ensam om Lukas är i närheten. Tidigare så ville han mest meta småfisk men nu är det trollingfiske och stora gäddor som hägrar.
Första fisket resulterade i 5 abborrar och 5 mörtar samt 2 gäddor. Ganska snabbt började fiskar försvinna i rask takt och en morgon låg en av gäddorna oförklarligt nog död en bra bit från dammen. Hur den hamnat där förblir lite av en gåta. Kanske var det något djur som varit framme men då borde inte gäddan varit orörd. Eller kan det vara Lukas som varit där med håven, för grabben börjar bli riktigt haj på att håva fisk.
Här ser vi Lukas med håven i högsta hugg.
Hur som helst så är det liv i och rörelse i dammen och herren på täppan är definitivt gäddan. Jag skulle uppskatta att den väger strax under kilot medan de andra av dammens invånare är betydligt mindre. Denna gädda står för det mesta parkerad på botten där det är som djupast. En av de större abborrarna brukar hålla till i närheten och aldrig har jag sett gäddan göra något utfall mot den.
Utan istället tycks den inte bry sig om den alls och detta vet abborren om! Förvisso har det försvunnit några abborrar men de är betydligt förre i antalet än de mörtar som gått åt. Gäddan har inte heller ätit upp döda fiskar som legat på botten av dammen, dessa har den ignorerat totalt. Det kanske låter som att gäddan är slö, lat och kräsen då den inte bryr sig om abborrarna eller döda fiskar. Men detta stämmer inte riktigt.
Gäddan är otroligt observant och registrerar allt som händer i dammen. Den är glupsk och grymt effektiv då den väl jagar. Mörtarna försvinner en efter en och det är riktigt kul att se vad som händer då man släpper ned en ny mört i dammen. Gäddan registrerar direkt rörelserna och det dröjer inte länge innan den har fått syn på mörten.
Därefter går det fort, blixtsnabbt slår den till och mörten är förlorad. En annan sak som är anmärkningsvärt är att gäddan med tiden blivit mer och mer orädd. För utsatt har den minst sagt blivit. Lukas har nämligen försökt håva upp den otaliga gånger. Från början var jag rädd att gäddan skulle dö av stress men numera är det som att gäddan inte bryr sig speciellt mycket utan kan ibland till och med vara intresserad av håven. Som tur är håven för liten till gäddan, annars hade den garanterat varit fångad otaliga gånger.
En trädgårdsdamm på gården bjuder både på skönhet och prakt samt ger ett ökat växt och djurliv.
De abborrar som gäddan av någon anledning inte rör har jag tydligt märkt hur de påverkas av gäddans jaktruscher. De är som om de själva blir mer aktiva och observanta. De börjar simma runt, runt i dammen i jakt efter något ätbart. Vi har matat abborrarna med grodyngel. Det är förbluffande hur snabbt de märker av grodynglen efter att man släppt ner dem i dammen. Abborrarna blir då väldigt aktiva och snabbt har de ätit upp alla.
Dessa iakttagelser gör att man blir än mer imponerad och fascinerad hur alerta och observanta fiskar egentligen är. Maten i dammen är begränsad och därför blir fiskarna väldigt aktiva då det väl serveras mat. De måste helt enkelt jaga för att överleva då väl tillfället erbjuds.
Hade det istället funnits ett överflöd av mat så hade de istället jagat då de själva behagat dem. Om vi nu efter detta tänker oss hur det då förhåller sig i våra olika vatten så är det inte så konstigt att en del vatten är mer svårfiskade än andra. Rent generellt skulle jag påstå att ju tuffare konkurrensen blir om maten ju lättare blir det att fiska i vattnet. Sedan tillkommer givetvis en rad andra omständigheter att ta hänsyn till men de är egentligen bara bisaker. Grunden är trots allt föda och får fiskarna inte detta i tillräcklig mängd så tackar de mindre sällan nej till sportfiskarens beten.
I början av 70-talet kom boken Mina tama insjöfiskar ut. Den är skriven av den numera avlidne Curt Lindhe. I Boken tar Curt upp och beskriver olika insjöfiskars liv under ett helt år då han observerat dessa i akvarium. En mycket bra och intressant bok i ämnet som jag varmt rekommenderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar