fredag 7 december 2012

Mitt kontra Kristers lakfiskande genom åren

I veckan har Krister Wallmark skrivit en omfattande artikel på vår klubbsida Team North Predator om hans lakfiske genom åren. Jag läste igenom den här om kvällen och måste säga att jag blev imponerad av det jag läste.

Det visade sig att både han och jag fiskade som mest efter lake ungefär samma tid d.v.s under 90-talet. Jag tycker själv att man la ner rätt mycket tid på lakfiske under några år då jag snittade mellan 15-20 fiskepass efter lake per år. Krister visade sig vara klart värre då han under ett och samma år mäktade med hela 42 fiskepass!

Själv lade jag ner i princip all min tid i ett och samma vatten, nämligen Aleån. Jag höll oftast till längre upp i ån medan Krister under samma tid fiskade en hel del närmare mynningsområdet. Jag har skrivit det förr här på bloggen och Kristers erfarenheter styrker det hela än mer, att storleken på laken är/var bättre längre ner efter ån.

Till skillnad från en själv som fiskat riktat efter lake i 5-6 olika vatten har Krister hunnit med 20 talet olika i både Norr och Västerbotten. Krister mixade ofta sitt fiske med både pimpel och ismete samtidigt. Det han framförallt ville var att se skillnaderna mellan metoderna och hitta en röd tråd i fisket. Med runt 100 kombinerade ismete/pimpel pass under alla vintermånaderna så lyckades han till stor del även göra det och resultatet han kom fram till är riktigt intressant. Själv pimplade jag endast men ibland med två spön samtidigt. Avsikten var att testa olika tekniker och tackel för att se vad laken föredrog. Vissa av mina slutsatser stämmer också bra överrens med det Krister kom fram till.

Vad det gäller bottenmete efter lake klår jag faktiskt Krister rätt klart om man ser till antalet fiskepass. Själv blev det ungefär 50/50 i antalet pass mellan pimpel och bottenmete. Under en period av 7 år under 90 talet fiskade jag totalt 78 pass var av bottenmete 50 ggr och pimpel 28 ggr. Antalet lakar denna tid blev 140 stycken och medelfångsten per pass blev något högre på pimpel, 2,1 fiskar/pass mot 1,8 fiskar pass. Storleksmässigt något bättre närmare leken vilket inte är så konstigt då honornas romsäckar sväller rejält sista tiden innan leken.

Även på bottenmete hade jag allt som oftast två spön jag fiskade med samtidigt, det ena aktivt och det andra inaktivt. Vilket spö gav då bäst? På ett ungefär kan man säga att på 10 pass så fiskade det aktiva spöet bäst 6 av gångerna, 2 pass ingen skillnad och 2 pass bättre på det inaktiva spöet. Min teori är att lakarna lockas till betet lättare då de känner vibrationerna från då sänket/pirken slår i botten. Vissa gånger kan dock lakarna vara mer försiktiga och då tror jag dessa stötar kan skrämma dom. Viktigt att poängtera är att på det ställe jag bottenmetade aktivt går det en rejäl brant som man kommer åt från land. Längre fram i tiden planerar jag att skriva en mer utförlig artikel där jag bland annat går igenom mera kring fisketeknik, utrustning och annat gällande lakfisket.

I väntan på dokumentering

Eftersom lakfisket oftast är hetast under vår kallaste tid är det viktigt att vara väl förberedd om man har för avsikt att släppa tillbaka fångsten. Något jag också tycker man skall ha. En och annan matfisk är ju helt okej men att sitta på en lekplats och dra upp 20-30 lakar på en kväll för att bara dumpa dom på isen eller i bästa fall ge till hundarna tycker jag inte är okej. Ett tips är att fylla upp en vanlig 30 liters förvaringsback i plast med vatten och ha redo.

Då man väl fått en lake så sätter man den direkt i backen. Därefter kan man i lugn och ro först kroka loss den, dokumentera och sedan släppa tillbaka den. På detta sätt behöver inte laken exponeras många sekunder i luften.

Varför skall man då släppa tillbaka lakarna? Ja först och främst kan man konstatera att beståndet på flera håll gått tillbaka och det gäller både antalsmässigt och storleksmässigt. Forskarna säger att de inte riktigt kan säga varför men tänkbara orsaker är ökade miljögifter samt ett varmare klimat som missgynnar en utpräglad kallvattensfisk som laken och gynnar vissa andra fiskarter istället. Laken kan bli riktigt gammal och växer rätt långsamt. Fisket sker ofta på dess lekplatser då många lakar från stora områden samlas. Är fisketrycket hårt i ett vatten och lakarna tas upp så är det ju inte heller konstigt att beståndet successivt går bakåt. Tyvärr förstår inte alla detta faktum utan sitter istället i sina arkar och förbannar sig för att fisket inte är som det var förr… 

Det skall även sägas att Ari i vår klubb också fiskat mycket lake. Det var också han som hade det tidigare rekordet, en lake på 3890 g tätt följt av Krister på 3780 g. Dessa lakar togs dock innan Team North Predators dagar som började 2006. En lake över 4 kilo har nog för många av oss i klubben stått rätt högt i kurs, problemet är bara att sedan klubben bildades har knappt ett enda lakpass bedrivits. Rapporter från flera håll och kanter säger också att lakfisket successivt blivit sämre vilket såklart dämpar fiskeivern en aning men samtidigt lockar i den bemärkelsen att bedriften skulle kännas större om man lyckas.

Själv har jag under ett par år legat i startgroparna och i år har jag till dags datum hunnit med 3 pass, ett i februari samt två i november. Med tanke på detta var det väldigt oväntat men desto roligare när jag för några veckor sedan kunde landa min och klubbens första 4 plussare.

Som sagt missa inte att att läsa Kristers artikel om hans lakfiskande genom åren. Klicka HÄR så kommer du rätt…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar