Trots att hälsan inte alls varit på topp så har min envishet överraskat mig mer än en gång under de senaste veckorna. Jag har liksom tvingat mig ut fler gånger än jag trodde var möjligt. Jag inser att varje gång jag tar mig ut så kommer det något gott av det. Frisk luft, motion och vårsol gör gott både med den mentala och den fysiska hälsan. Man sover också bättre och då kan jag lättare ta smällen med min kroniska värk. Nu skall jag inte klaga allt för mycket, finns de som har det mycket värre med sjukdomar som gör att man inte ens kan sig utanför sin bostad. Så jag är trots allt lyckligt lottad fastän man dras med vissa bekymmer.
Ni som läst mitt första inlägg för året om mina fiskeplaner så fanns det ju tankar att succesivt börja avveckla gäddfisket för att istället söka och hitta nya utmaningar med fisket. Detta faktum kvarstår men däremot har jag känt att ismetet förmodligen kommer bestå ett tag till. Finns många vatten och ställen jag har kvar att testa helt enkelt. Sedan den kanske största fördelen, att jag denna tid på året slipper trängas med flocken av utländska turistfiskare. Så isfisket i år blev i mångt och mycket en repris från föregående år. Det vill säga mest ismete efter gädda och sedan lite pimpelfiske utöver det.
I förra krönikan i mars skrev jag om mina tre första ismetepass för året. En bra start med en 11 kilos som följdes upp av ett par mediokra pass. Frågan är hur gick det efter det?
Mars bjöd ju på ett mild men väldigt omväxlande väder där lufttrycket åkte berg och dal bana. Enligt mig det sämsta man kan tänka sig för ett bra gäddfiske från isen. Och mina erfarenheter stämde faktiskt till hundra procent för fisket har varit riktigt kasst en tid. Endast under morgonen har gäddorna varit hyfsat aktiva innan det mer eller mindre dött av helt resten av dagen.
Men så efter påsken kom det första högtrycket sedan extremkylan i januari och februari. Ett tillfälle jag givetvis inte ville missa och det blev några seriösare fiskepass där målet var att få mig en bättre gädda. Första passet bjöd på bra fiske om man ser till antalet fäll. Nu var gäddorna igång från tidig morgon fram till sena lunch. Flera huggperioder och nu kände jag mig mer hemma med fisket igen. Mycket sol och huggvilliga gäddor. Men storleken var klen.
Efter tre, fyra riktigt små gäddor så lyckas jag tappa två stycken som bägge känns lite bättre. Detta får mitt humör att tryta och efter några svordomar så fäller spöet närmast där jag nu befinner mig. Snabbt är jag där och när fisken inte vill ta någon lina så tänker jag instinktivt att fasen nu är det en till snipa man får hala upp. Sätter in mothugget och sen det tar bokstavligen tvärstopp. Ja så till den grad att jag hinner tänka att jag förmodligen sitter fast i något träd eller liknande på botten. Men känner då att det börjar röra på sig och inser att fasen nu är det något riktigt stort jag har att göra med!
En fisk som kom väldigt, väldigt oväntat och då blir ju glädjen också desto större. Dessutom ett nytt rekord för mig i det aktuella vattnet vilket känns extra kul.
Riktigt bra längd 123 cm, även grov över ryggen, rätt så fet, dock lite avsmalnande baktill och inte så där superhög i kroppen. Men ändå en ansenlig vikt på fina 12,7 kilo…
Under de två efterföljande fiskepassen flyter fisket på rätt bra med bl.a. tre gäddor mellan nio och tio kilo. Däremot dyker det inte upp några fler “monsters”. Trenden är dock att fisket blir allt segare för varje fiskepass vilket också säsongens två sista ismetepass bevisar. Precis så brukar det i regel vara så här i slutfasen av isfiskesäsongen. Sedan kan långvariga högtryck även under denna tid på året likt sommaren få fisken att bli mer och mer inaktiv med bara kortare huggperioder. Ytterligare en aspekt att lägga till är ju att dagarna blir allt längre och då har ju fiskarna tid att sprida ut sina aktiva perioder under längre tid och därför kan “döperioderna” nu bli längre. Viktigt då att veta eller försöka lista ut när gäddorna har sina huggperioder.

Överlag har det varit kass kondition på mina gäddor hittills i år. Men glädjande nog finns det ett undantag att visa upp. Denna gädda hade en k-faktor på fina 0,86 och vägde 9420 gram fördelat på endast 103 centimeter.
Mellan och ibland även under mina ismetepass har det blivit en del pimpelfiske med blandad framgång. Det har kommit upp flertalet arter i protokollet såsom id, braxen, mört, gärs, stäm, abborre, gädda och gös.
Aldrig tidigare under mitt drygt femtioåriga liv har snön försvunnit så här tidigt på året. Det hela känns faktiskt lite overkligt som att vi ligger nästan en månad före i tiden för vad som är normalt. Däremot ligger isarna ännu på många vatten men de har tagit rejält med stryk så kommer det inte något rejält bakslag snart kan det bli några veckor tidigare än normalt även här.
Totalt blev isfiskesäsongen 2026 ungefär sex veckor lång för mig vilket träffar genomsnittet rätt exakt om man ser hur det sett ut för mig de senaste åren. Gäddfisket tog som sagt mest plats och resultatet blev ändå helt okej fastän jag kunnat lyckats bättre vissa år. Sex bokförda gäddor från nio kilo och uppåt är godkänt men det är egentligen en fisk som sticker ut lite extra som gläder mig klart mest och det är toppfisken. Utan den hade jag nog inte känt mig riktigt nöjd. Nu kan jag istället luta mig tillbaka nöjd och belåten och vända på bladet och se fram emot fisket i öppet vatten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar