Räkneverksrullar och ismete

Efter lite funderingar hit och dit så beslutade jag mig för att köpa fyra räkneverksrullar. Detta var inför förra vintern och sedan dess har de blivit en allt viktigare del av min ismeteutrustning som jag idag inte skulle vilja vara utan. Jag ser absolut inte räkneverksrullar som ett krav för att lyckas utan istället som ett bra hjälpmedel som gör fisket både smidigare, effektivare och roligare. Speciellt kommer rullarna till sin rätt då man fiskar pelagiskt i djupare vatten. Räkneverken på rullarna ger ju dessutom bara fördelar och de är dessa vi nu skall titta på.

Sänk betet till botten, nollställ räkneverket, veva upp betet till önskat fiskedjup. Nu vet man exakt hur högt ovanför botten betet fiskar. Bra att göra när man fiskar närmare botten.

Andra alternativet som kommer bäst till sin rätt då man fiskar i vattnets mellanskikt (pelagiskt) är att nollställa räkneverket innan man sänker ned betet till önskat fiskedjup. Nu vet man exakt hur djupt under isen betet är.

Hugger en fisk pelagiskt och du missar den kan du snabbt presentera betet på exakt samma djup som tidigare.

Man ser hur mycket lina som är ute, vilket innebär att du har exakt koll på vilka djup dina beten befinner sig på. Hittar du ett djup som resulterar i många hugg kan du sedan snabbt, smidigt och med precision ändra de andra spöna till exakt samma djup.

Jag ser även en slags mental fördel med att veta det exakta djupet, speciellt då man fiskar pelagiskt. Har man lyckas extra bra på ett visst djup har man det sedan i bakhuvudet till nästa gång man besöker platsen. Speciellt om förhållanden som väder, snötjocklek, årstid o.s.v. påminner om varandra kan det vara till fördel. Sedan är det alltid bra att tro på det man gör vilket innebär att både motivationen och tålamodet får sig en kick framåt vilket i förlängningen kan leda till fler fiskar.

Ett snabbt och smidigt sätt att loda djupet på.

Efter hugg kan man se exakt hur mycket lina fisken dragit ut från rullen.

Med detta hoppas jag att fler fiskare satsar på räkneverksrullar vid ismete. Jag lovar, de fyller sin plats och kan vara en bra investering i längden.

Ni som funderar på att skaffa er räkneverksrullar skall hålla ögonen här på bloggen för i morgon kommer jag skriva en recension om de rullar jag använder mig av då jag ismetar och även trollar.

Andra raka bompasset

I går var jag tillbaka på samma plats som jag fick min 12 kilos gädda förra vintern. Med de sköna minnena från fångsten i huvudet och vetskapen att det kan finnas riktigt stora gäddor i området gjorde det hela rätt spännande. Samtidigt vet jag att detta ställe normalt ger väldigt få hugg per pass och att jag tidigare blivit helt utan.

Mycket mer finns inte att skriva om dagen. Trots en bred meny mat i form av stora och små, levande och döda beten samt två olika typer av doftmedel, mäskning och lite tingeltangel i tacklen så hände det absolut ingenting .

Måste medge att det känns lite surt då jag nu ismetat två pass på raken med en sammanlagt fisketid av drygt 8 timmar utan minsta tendens till hugg. Men det är väl bara att gräva ned sig och komma igen. Förr eller senare vänder det väl förhoppningsvis…

MINNEN FRÅN FÖRR - Ismete – Ett fiskesätt för de större gäddorna i ett vatten.

I samband med skrivandet av min artikel Ismete efter gädda håller jag på att gå igenom mina fiskedagböcker. I dessa böcker finner jag mycket av den information som kan tänkas behövas. Något som slog mig är hur effektivt ismete kan vara om man siktar på de större gäddorna i ett vatten. Så nu tänker jag bege mig ett antal år tillbaka i historien då jag började med mitt isfiske efter gädda, under 90-talet var det angeldon som gällde som under 2000-talet blev utbytta till ismetespön.

Under 90-talet hade jag ännu inte börjat med ismete men däremot fiskade vi med angeldon. Jag och min på den tiden trogne fiskepolare Mikael hade hört att det skulle finnas fina gäddor i några småvatten som nu skulle testas. Första passet i det ena vattnet gav 3 gäddor var av den största på 4,5 kilo. Premiären i det andra vattnet gav oss 5 gäddor då den största vägde hela 6050 gram vilket var en riktigt fin gädda för oss på den tiden. Den högg i skymningen just när vi skulle ta upp våra beten. Vi förstod att den var rätt stor men jag minns våran reaktion när jag drog upp den genom hålet med ett gälgrepp. Fisken hade en rätt stor skalle men sedan var det som om den aldrig ville ta slut, den var lång 105 cm men tyvärr väldigt smal vilket syns på bilden här nedan.

Slimmad gädda tillsammans med två ynglingar.

Åren efter blev det av naturliga skäl att vi fiskade en del i dessa två vatten sommartid och visst fick vi gäddor men inga större. Sommaren 2005 gjorde jag några seriösare fiskepass där under sommaren vilket gick bättre än tidigare med gäddor på 6,1 kg samt 4,1 kg. Om man ser till helheten har jag fått klart mer gäddor i dessa vatten sommartid på spinnfiske än vad jag fått vintertid men vad det gäller storleken på gäddorna är skillnaden markant. Medelvikten på vintergäddorna ligger nog nära 3 kilo medan sommargäddorna ligger på ca 1,5 kilo. Även antalet gäddor över 4 kilo vinner vintergäddorna med 3-2 trots att jag lagt fler fiskepass sommartid. Hade jag idag ismetat i dessa vatten med den erfarenhet man skaffat sig sedan dess hade resultatet förmodligen blivit klart bättre. Men hur som helst råder det inget tvivel om att ismete eller då i detta fall angelfiske är en grymt effektiv fiskemetod då det gäller de större gäddorna i småvatten.

Här den största spinngäddan från dessa småvatten. En fisk på närmare metern. Historien kring denna gädda är så bra att jag får återkomma med den vid ett senare tillfälle.

I två andra sjöar på ca 150 hektar vardera har jag fiskat en hel del från båt genom åren, framförallt under ungdomsåren. På den tiden var man långt ifrån en duktig fiskare men dock väldigt ihärdig. Jag och mina kompisar fiskade som sagt en hel del i dessa sjöar men vi fick aldrig några större gäddor än upp till dryga 3 kilo. Inte heller hörde man om några monster utan de största gäddorna som togs i sjöarna vägde runt 5 kilo och fastnade oftast i mjärden. Nu i efterhand har jag insett att dessa sjöar tyvärr inte producerar speciellt stora gäddor men istället är det väldigt gott om mindre gäddor.

Hur som helst blev dessa sjöar platserna jag började ismeta på. Det hade nu gått flera år sedan jag fiskade där så utmaningen var att se hur stora gäddor man kunde tänkas få. Att jag skulle ta någon riktig storgädda kändes inte alls rimligt då jag känner de som bott nära sjöarna och fiskat där i årtal. I den ena sjön blev det 3-4 pass under några år. På sommaren hade vi aldrig fått en gädda över 2 kilo, ett snipornas vatten utan dess like. Ismetet gav antalsmässigt rätt bra men bara smått och ingen över 2 kilo tills jag under mitt sista fiskepass i sjön fick ett bättre hugg på grunt vatten. Gäddan vägde 5,5 kilo och nu var målet nått och vattnet glömt.

Ovanligt välgödd fisk för detta vatten. Att den ligger på isen är givetvis inte det optimala (skulle ej ske idag) men fiskdagboken säger att det var 8 grader varmt och mer slask än kallsnö vilket betyder att den knappast tog skada.

I den andra sjön fiskade jag mest ute på ett grund där det sluttar rätt brant ner mot 6-7 meter. Under min första ismetesäsong var detta ställe glödhett och gav mig flertalet gäddor mellan 3-4 kilo. Tyvärr ingen större än så men det kom året efter då vi fiskade vid en annan plats i sjön.

Denna dag fiskade jag med två kompisar, ett brödrapar som stundtals fiskat en del men som nu hamnat i en djup fiskedvala. Förutom Anders och Fredrik hade vi med oss en yngling, Anton som nu skulle få sin första gädda. Fisket gick segt och medans vi hade ute spöna så pimplade vi. Jag började borra nya hål men det gick segt så blev att jag satte ett av spöna i ett litet pimpelhål. Just i detta hål “typiskt nog” kom dagens enda hugg och jag var först framme så jag drog till med ett mothugg och räckte över spöet till Anton. Grabben stod där sedan med böjt spö allt medan gäddan tog lina som fick slirbromsen att jobba. Det tog ett tag innan vi insåg att gäddan nog var lite större. Givetvis var gäddans skalle större än hålet så nu blev det problem. Efter ett utmärkt team-jobb med några nya hål i bredd så fick vi tillslut upp gäddan. Den vägde prick 6 kilo och var 98 centimeter lång.

Tyvärr ingen bild på gäddan men väl av bröderna Sundström och en braxen som Fredrik lyckats fångat.

Vinterfiske v.s Sommarfiske 3-1

Vatten 1 (ca 10 hektar) Sommar - 4100 g Vinter - 6050 g

Vatten 2 (ca 25 hektar) Sommar – 6100 g Vinter – 4500g

Vatten 3 (ca 150 hektar) Sommar – ca 3 kilo Vinter – 6000g

Vatten 4 (ca 150 hektar) Sommar – ca 2 kilo Vinter – 5500g

Kul med alla dessa minnen som får fiskesuget att höjas ett par snäpp. Hoppas nu bara på lite tur med vädret så man får komma ut på isarna och försöka bända upp något stort. Ha det så gott alla ni läsare och om du inte börjat fiska gädda från isen så är det dags att börja nu…

Artikelserie: Ismete - gädda

Nu verkar det som kung Bore regerar igen och enligt alla långtidsprognoser kommer han göra det under åtminstone en vecka framöver. Typisk nog är det alltid kallt när jag har haft mina längre ledigheter som infaller var 6:e vecka. Det har nu varit så ändå sedan i november vilket betyder att många fisketillfällen helt enkelt frusit inne. Endast tre fiskepass på 4,5 månader är ju ingen jag är stolt över men samtidigt får jag försöka ta igen den förlorade fisketiden när väl chansen dyker upp senare i vår. Fast våren känns långt bort här uppe i norr då vi i natt haft hela – 35,2 grader kallt.

Istället för att fiska har jag under de senaste dagarna börjat skissa på en artikelserie gällande ismete och gädda. På nätet finns det att hitta många guider och kortare artiklar om ismete där man oftast bara skrapar på ytan i ämnet och redogör i kortare drag hur fisket fungerar och vad man bör tänka på o.s.v.

Min målsättning med artikelserien blir att dyka djupare i varje specifikt ämne och gärna försöka vrida och vända på fakta. För allt som oftast finns det ju två sidor av saken och då gäller det att ha ett öppet sinne och inte köra fast och bli enkelspårig. Jag kommer till allra största delen bygga det hela utifrån mina egna erfarenheter och tankar. Till detta kommer jag också väva in en del av vad litteraturen och forskningen säger kring gäddans liv och leverne samt eventuellt citera och framföra andra fiskares erfarenheter och kunskap. Just den biten i att hitta var gäddan befinner sig under året och vad som styr detta är en mycket viktig och intressant del av egentligen allt fiske.

Jag skulle tro att det kommer dröja ett tag innan jag har skrivit klart det hela men någon gång i framtiden hoppas jag kunna publicera materialet här på bloggen. Här nedan följer ett förslag på upplägget om hur artikelserien kommer att se ut och vilka ämnen som jag planerar att tar upp. Saknar ni något så kom gärna med förslag.

1. INLEDNING

a) Ismete – Ett fiske under utveckling

b) Vad är det som gör detta fiskesätt så pass effektivt?

2. ISMETE I TEORI OCH PRAKTIKEN

a) Aktivt eller statiskt fiske?

b) Vilka djup skall man fiska på?

c) Vad krävs det för att bli en duktig ismetare?

d) Ismete – Knappast ett fiske för den late

e) Yttre förutsättningar

f) Gäddans huggtider

g) Hur ser egentligen konditionen ut på isgäddor jämfört med annars?

h) Fokus på de stora exemplaren

i) Återutsättning av gäddor

3. BETEN

a) Dött eller levande?

b) Stora eller små agn?

c) Art för art, Mört, abborre, harr, sik, m.m.

d) Doftmedel, spray, oljor, sprutor

f) färga ditt bete

4. UTRUSTNINGEN

a) Spön

b) Rullar

c) Tackel, krokar, lina m.m.

d) Olika typer av tackel.

e) Isborrar

f) Ekolod

g) Isvippor, ställningar, bjällror m.m.

h) Pulkor, stol

i) Verktyg. Avbitare, kroklossare, kniv.

j) Avkrokningsmattor

k) Kamera, vågar, måttband

l) Utryckningsväska

m) Elektroniska nappalarm

5. ÖVRIGT

a) Mitt ismete genom åren.

b) Förvaringen av betesfisk

c) Att tänka på när man vistas på isarna utifrån säkerhetsaspekten.

Gäddornas olika färgteckningar

Har du någon gång funderat varför gäddor kan se ut på så många olika sätt när det gäller färgteckningen, varför kan det skilja så pass mycket i färg, kroppsform och kondition mellan gäddor som lever i samma vatten? Logiskt sätt borde det rimligtvis endast handla om att för gäddan kunna kamouflera sig så bra som bara är möjligt. Så är det förmodligen också, i alla fall till största delen men ibland går inte verkligheten ihop med teorin och det gör det hela förvirrande men samtidigt spännande.

Mindre vatten

Min erfarenhet säger att ju mindre och grundare ett vatten är desto mer likartade är gäddorna i färgen. I min ungdom fiskade jag nästan bara i små tjärnar då vi framförallt spinnfiskade. Antalet småvatten jag fiskat i är således väldigt många. Dessa vatten var för det mesta grunda, vegetationsrika med dybotten och därför var det vanligast att gäddorna var relativt mörka i färgen. Men förbluffande ofta märkte jag att två till syntes likartade vatten i fråga om storlek, bottentyp och siktdjup kunde uppvisa gäddor av två helt skilda färgvarianter. Däremot har jag sällan märkt skillnader i färgteckningen på gäddor från samma tjärn.

Denna gädda togs på drygt 1 meters djup i ett mycket vegetationsrikt vatten med mörk dybotten.

Bottentypens och djupets samt siktdjupets inverkan

Jag tror helt klart att bottenfärgen spelar in en hel del. Grumliga småvatten med mörk botten har bara gett mig mörka gäddor. Däremot har grumliga vatten med ljus botten gett mig gäddor som varit mer normala i sin färgteckning. I ett av mina småvatten är det riktigt klart vatten samt hård sandbotten i större delen av tjärnen. Här är all fisk väldigt ljus i färgen. I tjärnen finns det förutom gädda även gärs, mört och abborre.

Vad det gäller djupet så tycker jag se mig ett samband att i grundare vatten med samma bottentyp och siktdjup som ett djupare så blir gäddorna oftast ljusare i färgen i det grundare vattnet. I djupare vatten får ofta gäddan en mer markant och tydlig färgteckning.

Två gäddor från två olika vatten av ungefär samma storlek. Den ljusa gäddan är från ett vatten med ett medeldjup på knappa 2 meter, den mörkare från ett vatten med djup ner till 10-15 meter. Skall sägas att vattnet är betydligt klarare i den djupare sjön.

Större och djupa vatten

Senaste åren har jag mer frekvent börjat söka mig till vatten som hyser större gäddor och då har det blivit naturligt att fiska i större vatten vilket egentligen inte ligger i min natur då jag trivs som bäst vid små natursköna småvatten. Men ibland får man göra en uppoffring vilket istället har gett mig flertalet fina gäddor som belöning. Några av dessa större vatten är också djupa och här har jag märkt att variationerna vad det gäller färgteckning men även kroppsform och kondition är större bland gäddorna. Trots att vattnets siktdjup och färg är det samma kan man hitta gäddor i vitt skilda färgkostymer. I det vatten jag känner till bäst har jag upptäckt fyra tydliga teckningar på gäddorna.

1. Mycket ljus buk – Ljus färgteckning.

Nästan alla gäddor med detta mönster har jag fått grunt. Till kroppsformen oftast hög, rejäl nacke.

Denna välgödda fisk valde att hugga på det grundaste spöet på knappa 2 meters djup.

Samma typ av gädda i samma vatten men med en helt annan kondition.

2. Normal färgteckning.

Dessa gäddor träffar man på lite varstans i sjön, dock mestadels relativt grunt.

3. Ljus buk – Lite mörkare och tydligt mönstrad färgteckning med mörk rygg.

Dessa gäddor får man oftast längre ut i sjön på djupare vatten. Mer långsmala, torpedliknande i kroppsformen än framförallt typ (1). Men för den skull ibland rätt grov över rygg och kompakt i kroppen.

Här en 120 centimeters gädda med både annorlunda mönstring och kroppsform än (typ1).

4. Mörkare kropp med tydlig färgmönstring samt färgad buk.

Dessa gäddor lever och jagar djupt ofta i vattnets mellanskikt (pelagiskt).

Min slutsats är att dessa gäddor skapar sina färgmönster/ kroppsform beroende på vilket liv de väljer att leva i denna sjö. Vissa individer lever mestadels grunt och jagar de fiskarter som finns där var av de till utseende blir ljusa i färgen. Dessa får även rätt tydligt breda nackar s.k. braxennackar vilket kanske säger en del av vilken föda de lever på?

De gäddor som väljer att jaga mest ute i frivattnet får en annan färgteckning och även kroppsform, en mer torpedliknade vilket också borde göra den smidigare och mer anpassad för dess jaktteknik. Sedan finns det också mellanvarianter och dessa individer tror jag är de som mer frekvent väljer att stundom leva grunt och stundom djupt. Kanske dessa också pendlar en hel del i färgen för att passa in, där kommer kameleont fenomenet in i bilden.

Jag tror och fick även nu i vinter bevisat att de gäddor som normalt jagar pelagiskt under vissa perioder tvingas in på grundare vatten beroende på att jaktljuset helt enkelt är för dåligt. I detta fall handlade det om 60 cm is och 60 cm snö. Att då jaga ute på frivattnet tar helt enkelt för mycket energi, då är det istället bättre att söka sig till grundare vatten där gäddan kan stå still och lurpassa tills rätt läge kommer. Därför tror jag att man inte kan säga att en gädda lever sitt liv inom ett begränsat område som man ibland kan läsa i litteraturen. Ibland tvingas gäddorna anpassa sig till rådande förhållanden och då söka sig bort från sin naturliga plats. Vid dessa tider är det viktigt att man som sportfiskare lyckas lista ut var gäddorna befinner sig för tillfället.

Strömmande vatten och sjösystem

När det gäller mindre strömmande vatten så tycker jag att gäddornas färgteckning och även kroppsform är ganska så likartade, även här ser jag ett mönster att ju mindre vattnet är desto mindre blir skillnaderna. I större strömmande vatten som älvar och större åar så kan man däremot många gånger se tydliga skillnader.

Denna gädda togs i en å med rätt klart vatten och en botten bestående av mest sten och sand.

En annan typ av vatten är större sjösystem som oftast består av flertalet sjöar med förbindelse till varandra. Jag är bekant med några sådana typer av vatten och det jag kan allra bäst är utan tvekan Aleåns sjösystem. Gäddorna i ån från havet och upp till Mockträsket som är den första större sjön är väldigt lika vad det gäller färgteckning, kondition och kroppsform. Längre upp i sjösystemet tycker jag mig kunna se ett mönster att gäddornas färgteckning och kondition varierar desto mera vilket förmodligen beror på vissa gäddor vandrar stundtals in och ut från närmsta sjö till ån. Sedan finns det allt som oftast ett stationärt bestånd i själva ån och dessa brukar i regel särskilja sig från de som kommer in från sjöarna.

I ett annat större sjösystem har jag sett upp till fem olika färgteckningar på gäddorna. Totalt har jag fiskat i tre olika sjöar plus en å som rinner dem emellan. Två av sjöarna är grunda och vegetationsrika och här ser gäddornas färgteckning rätt likartade ut. Det finns dock ett par olika varianter men de allra flesta gäddorna är rätt ljusa i färgen. Den tredje sjön är däremot helt olik de övriga två då den är stor och djup. Här finner man desto fler varianter och det råder inget tvivel om att ju större variablerna är i ett vatten desto större blir skillnaderna i färgteckning, kroppsform och kondition.

Luis Rasmussens erfarenheter i ämnet

Oftast men långt ifrån alltid har jag hittat en vad jag tror logisk förklaring till varför gäddorna ser ut som dom gör i ett vatten, men ibland blir man som sagt inte klok på det hela. Någon vecka efter det att jag skrivit detta inlägg så fann jag på en av mina favoritbloggar PREDATORFISHING MY WAY BY BY LUIS RASMUSSEN ett inlägg i samma ämne. Luis skriver där om sina erfarenheter och tar upp några exempel om vatten där gäddornas färgteckningar strider mot allt det man tror skulle vara det rätta. Mest fascinerande i mina ögon var en 10 hektar stor göl som han beskriver. I detta grunda vatten som består av mörk dybotten beskriver Luis att vattnets färg är som att titta ner i en kopp kaffe. Ja rimligtvis borde ju gäddorna där vara riktigt mörka i färgen men i verkligheten är det precis tvärt om! (bild finns på bloggen).

Jag rekommenderar ni som är intresserade av ämnet att läsa hela inlägget i sin helhet . Dessutom lär ni finna ett och annat intressant på den bloggen kan jag lova. Är ni intresserade av gäddmete så är detta en guldgruva men utöver detta så finner man mycket annat trevligt om vår populäraste sportfisk gäddan. Jag säger precis som Luis att det skulle vara kul att höra fler människors erfarenheter av detta fenomen. Så därför välkomnar jag alla kommentarer jag kan få, eller så skickar ni bara ett mail.

Tragedi för A-strömmarna, bompass och en stor Norrbottens gädda

TRAGISKT BESKED ANGÅENDE ARJEPLOGSTRÖMMARNA

Arjeplog är enligt min mening en av de allra vackraste orterna i vårt land med en storslagen natur med stora sjöar och fjälltoppar inom räckhåll. Här finns också en del spännande rinnande vattendrag och hit hör definitivt Arjeplogströmmarna som endast ligger ett stenkast från Samhället. Fisket i strömmarna är vida känt och förutom ett bra harrbestånd finns det riktigt stora öringar som söker sig hit för att föra sin avkomma vidare eller för att vandra mellan de två stora sjöarna. Själv har jag gästat dessa natursköna strömmar vid ett tillfälle och trots att fisket inte var det bästa blev jag förtrollad av stället.

Därför är det för mig en gåta att det finns Arjeplogbor som vill bygga ett vattenkraftverk där och ännu värre att det verkar som att de får tillstånd att göra det. Nu i veckan har miljööverdomstolen sagt sitt och meddelat att de inte medger ett prövningstillstånd för ett kraftverk där. Om nu detta blir verklighet så skall man veta att vinsten endast blir uppvärmning av 100 talet villor under ett år medan förlusten blir desto större. Givetvis kommer miljön att påverkas och i sin tur även fisket. Dessutom kommer Arjeplog som kommun få ett sämre rykte som i sin tur kommer leda till färre turister som söker sig dit för att fiska. I slutändan kommer garanterat kommunen inte gynnas ekonomiskt om detta blir verklighet och jag kan inte annat än tycka synd om alla de ortsbor som är motståndare till detta idiotprojekt. Jag hoppas att inte sista ordet är sagt i detta ärende och att jag slipper vara med om att se dessa strömmar förstöras. Mer att läsa finner du på SPORTFISKARNAS HEMSIDA.

NU ÄR MIN SVIT BRUTEN

Efter årets två första ismetepass som ju blev väldigt lyckande kom jag bokstavligen ner på jorden. Detta skedde i måndags då jag blev helt utan fisk. Inte ett enda hugg på dryga tre timmar visade att stället inte var det rätta. Trots ett bedrövligt fiske så kändes det hela inte bortkastat då jag en längre tid velat testa just detta ställe denna tid på året. Nu fick jag i alla fall en indikering att stället inte är hett och då kan man istället koncentrera sig på andra intressanta platser.

STOR ISMETEGÄDDA FRÅN NORR

Under förra veckan så togs det en riktigt fin Norrbottensgädda på 117 centimeter och 11,9 kilo av Team Miekos Rickard Larsson. Detta innebar ett nytt PB för Rickard samt ett för klubben nytt klubbrekord gällande ismete. Mer att läsa om fångsten samt bild finner du på deras KLUBBSIDA.

ÅRSRAPPORT 2009 FINNS NU ATT LÄSA

Eftersom jag hållit igång bloggen sedan början av 2009 och tidigare skrivit en årsrapport från mitt fiskeår 2010 har jag nu även lagt in en rapport från detta första år. Den finns nu tillgänglig att läsa under Etiketten ÅRSRAPPORTER.

Nu ser det ut som att vi här uppe i norr går mot en kallare period medan det i söder blir ovanligt milt för årstiden. Som tur var uteblev all den snö de hade lovat igår vilket kändes skönt. Hade det kommit ännu mer snö hade förhållandena ute på isarna blivit ännu sämre (om de nu kan bli det) än vad det är nu. Lite kyla kan nu i bästa fall göra så att stöpisarna fryser till och i så fall skulle vi helt plötsligt ha skapliga förhållanden. Men av erfarenhet vet jag att detta kan ändras hit och dit och ibland finner man ingen logiskt grund varför isarna ser ut som de gör och sedan kan det också variera rejält från vatten till vatten.

Två gäddor över metern

Idag var det dags för årets andra fiskepass och precis som förra gången blev det ismete med inriktning på större gädda. Även denna gång körde jag med dött bete från start men lyckades under dagens lopp pimpla upp ett gäng mindre mörtar, så drygt halva passet körde jag 3 spön med levande och resterande tre med dött agn.

En förändring var dock valet av bete, förra gången fiskade jag endast med mört i storlek 2-3 hekto, nu hade jag med mig några harrar och abborrar i 3-4 hektos klassen som skulle testas. Sedan blev det även lite andra tester i form av utrustningen som såg lovande ut vilket jag förmodligen återkommer om i framtiden.

Vid nio tiden hade jag satt ut mina sex spön och nu var det bara att vänta vilket jag också fick. Efter mer än två timmar utan liv började dåliga tankar flöda i huvudet, “tänk om man nollar idag” vilket också brukar kunna ske denna tid på året. Platsen jag valde för dagen är inte heller känd för alltför många hugg per fiskepass. Samtidigt kan det räcka med ett enda hugg för att rädda en fiskedag vilket enligt min mening är en av de största tjusningarna med specimenfisket. Vid lunchtid hände faktiskt det jag väntat på, dagens första hugg som också slutade lyckligt.

8040 gram – 103 centimeter. Högg på en harr.

Efter denna vackra och kompakta gädda var det dags för en riktig magerkråka . Trots en längd på över metern så vägde den mer än två och ett halvt kilo mindre än den första.

En av de slankare gäddorna jag skådat.

Här är den på 8040 gram, notera skillnaden i grovlek.

Innan jag avslutar mitt fiskepass hinner jag dra upp en tredje gädda som dock är riktigt liten. Med ett väder som mer påminde om en vårdag än vinter och ett fiske med gädda över 8 kilo för andra gången i rad kan jag inte annat än vara nöjd med dagen…

Kolla dina gäddors kondition här på bloggen

Bland oss inbitna och “gäddfiskeskadade” sportfiskare kan det vara av visst intresse och värde att kolla upp vilken kondition gäddorna har i de olika vatten man fiskar i. Att gäddorna skiftar i både utseende och form mellan olika vatten råder det ingen tvekan om. Dessutom kan det i vissa typer av vatten finnas flera varianter av gäddor i såväl färgteckning som kroppsform. Vad som styr detta kan man inte veta riktigt säkert men en gissning är att det kan röra sig om vilket typ av liv gäddan väljer att leva. Detta innefattar i stora drag vilka typer av byten gäddan väljer att fokusera sig på och vart i vattnet den håller till. Förmodligen spelar också genetiken in en del även inom fiskarnas värld. Ett vatten med riktigt bra förutsättningar kommer allt medan tiden går forma en viss typ av storgädda som ofta blir säregen och unik i sitt utseende och speciell för just det vattnet.

Fultons formel är just vad namnet antyder om en formel där man räknar ut fiskens kondition och där värdet 1 betecknas som normalt. Den är vad jag förstår i grunden baserad på öring och eftersom alla fiskar uppvisar olika typer av kroppsform så kan man ju lätt lista ut att denna skala blir missvisande om man utgår från att siffran 1 skall räknas som ett normalt värde för alla arter.

Däremot kan man använda denna skala om man anpassar den till varje art. Då får man helt enkelt kolla upp konditionen på en mängd olika fiskar och därefter försöka komma till insikt vilka värden som är rimliga för varje kriterienivå. Jag har tillslut valt 6 olika nivåer i min gäddskala, (mycket låg, låg, medel, god, mycket god samt extrem) för att på detta vis få ett rätt bred register på skalan. Först gjorde jag en skala med 4 nivåer som med tiden blev 5. Sedan i slutjusteringen blev det att jag lade till ytterligare en vilket jag tycker nu i efterhand blev bättre.

I ett tidigare inlägg här på bloggen GÄDDANS KONDITION - ETT TECKEN PÅ DITT VATTENS POTENTIAL” så finns det mer utförligt att läsa i ämnet och även beskrivet hur man räknar ut fiskens kondition samt tabellen med min gäddskala. Nu finns också konditionstabellen med gäddskalan samt en länk till en sida där man endast behöver skriva in fiskens längd och vikt så räknas konditionsvärdet ut automatiskt. Detta hittar du allra längst ner här på bloggen.

Gäddan på bilden, 120 cm och 11,2 kg visade ett Futon värde på 0,65 vilket gör att den hamnar just under medelgod kondition enligt min konditionstabell.

Klicka HÄR för att komma till en sida där du lätt kan räkna ut din gäddas Fulton-värde.

Jag har även börjat skissa på en liknande konditionstabell för abborre så inte omöjligt att det dyker upp en sådan här på bloggen i framtiden…

Grym fiskedebut för året!

Efter en långvarig fiskesvacka i mer än tre månader så var det äntligen läge. Termometern visade bara på någon enstaka minusgrad och jag var dessutom ledig idag så denna möjlighet ville jag inte gå miste om

Men vägen till fiskeplatsen var inte den gästvänligaste. Efter en halvtimmes snöpulsning var jag slutligen framme.

FÖRUTSÄTTNINGAR OCH TAKTIK

Tyvärr saknade jag tillgång på levande mört så istället fick jag nöja mig med dött agn i form av mörtar på 2-3 hekto. Hade jag haft levande fisk hade jag valt ett vatten som är rätt djupt och fiskat pelagiskt. Istället satsade jag på ett grundare där jag tror att dött agn passar bättre.

Jag fiskade med 6 spön idag var av 4 nära land och 2 lite längre ut där det även är djupare. I fyra hål fiskade jag bottennära medan jag i ett fiskade mitt emellan botten och isen samt ett alldelens under iskanten. I två av hålen mäskade jag med lite fisksörja. Två av mörtarna hade jag även smörjt in med doftmedel.

FÖRSTA FISKEN

Redan efter en kvart kom första hugget som var tämligen försiktigt. Mothugget satt dock bra och efter en kortare kamp var dagens och årets första fisk bärgad, en gädda på dryga 4 kilo.

EN GYLLENE KVART

Efter den fina starten så händer ingenting på knappa timmen innan en av vipporna plötsligt ryker all världens väg. Linan strömmar ut i raketfart vilket brukar kunna vara ett tecken på en bättre fisk. Jag sätter in ett mothugg och svaret blir först tvärnit medan det senare uppstår slaklina. Jag får tokveva innan jag återigen får kontakt med fisken som tydligen fått för sig att simma mot hålet istället för från. Efter detta bjuder den på flera rusningar och nu börjar jag inse att det måste vara frågan om en större fisk jag har att göra med. När den så kommer mot hålet blir det lite lirkande innan jag slutligen kan lyfta upp den. Gäddan är rätt mager med en skaplig ryggbredd, längden är däremot till fördel och den känns faktiskt rätt tung. Mäter den till fina 120 centimeter och vågen stannar på stabila 11,2 pannor.

Norrbottensgädda på 11200 gram och 120 centimeter.

Allt medan glädjen sköljer genom kroppen min hör jag en av bjällrorna signalera. Det tar en stund innan jag reagerar och ytterligare en innan jag är på plats. Även denna gång åker linan ut i bra fart och svaret blir en helvild fisk som far kors och tvärs. Det känns svårt att få något grepp om hur stor den kan vara då den uppför sig så annorlunda. Även i hålet blir det problem då jag slutligen får offra en arm för att få upp den.

8400 g – 108 cm

När jag släppt tillbaka gäddan så kan jag konstatera att bägge de stora gäddorna har huggit på mörtarna med doftmedel. Snabbt har jag applicerar samma smörja på de övriga mörtarna.

AVSLUTNINGEN

Efter den så heta kvarten händer ingenting på över två timmar. Jag börjar så smått packa i hop och just i den vevan så ser jag en av vipporna röra sig försiktigt. Länge står den sedan och smakar på betet innan den börjar ta lina så jag kan sätta in mothugget. För tredje gången på kort tid får jag uppleva en tuff fight och denna fisk är riktigt stark. Tyvärr så saknar den rätt längd men kondisen är det inget fel på.

8500 g – 106 cm

Denna gädda sätter punkt på en härlig fisketur och jag kan nu summera dagen med fyra hugg och fyra landade gäddor i skapliga storlekar, eller vad säger man? När jag några timmar innan plogade mig fram i halvmeterdjup snö med snöflingor yrande runt omkring mig så hade jag aldrig kunna drömma om vad som väntade mig. Tänkte att sikten där nere under isen borde vara lika med noll så man får vara nöjd om man lyckas få någonting alls. Ibland är det sannerligen trevligt med överraskningar…

Tyvärr är kvalitén på bilderna inte speciellt bra, men då jag fiskade ensam idag så prioriterade jag ett snabbt återutsättandet av gäddorna före bra bilder, hoppas ni har överseende av detta.

TESTAT – Mora Lazer 200 mm

När jag ismetar efter gädda vill jag absolut inte råka ut för att hålet skall vara för litet så därför har jag valt att satsa på en 200mm borr som jag skaffade mig för sju år sedan.

Eftersom jag är van att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite så kändes inte en motorborr som något alternativ. En motorisborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin.

Det skall tilläggas att detta är min enda och första borr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem emellan. Under förra vintern har jag även provat att borra med en Mora spiral i samma storlek (200 mm) och där märktes vissa skillnader.

Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant. Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med stöpisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.

(Bild 1) Den nya och lättare Lazer Light och (Bild 2) den gamla modellen (svart handtag).

Mer information om Moras isborrar hittar du här: http://www.moraofsweden.se/

MITT BETYG:

+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med ren kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.

- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han b.l.a. tar upp ämnet isborrar.

Den finner du här: http://www.teamnorthpredator.lbmail.se/ismete.html