2 d. Ismete – Knappast ett fiske för den late.

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN 

Latmans fiske eller inte?
Metare har enligt min mening ofta fått en helt felaktig stämpel där de av vissa både har betraktas som lata och okunniga. Om man ser till själva fiskesättet så är ju detta ett passivt fiske snarare än ett aktivt då man inte behöver hålla i sitt spö. Å andra sidan kräver metet att man har tålamod att vänta in fisken tills den förhoppningsvis hugger. Nej jag tror inte det handlar om att ha sinne för lathet om du skall fastna för mete. För att bli en duktig metare krävs hellre egenskaper som bra tålamod och en tro på det du gör. Lägg där till kunskap, erfarenhet och fokusering så har man de rätta förutsättningarna för att lyckas. Ismetet då, hur pass jobbigt kan det vara? Svaret blir att det många gånger kan vara riktigt jobbigt och tufft ute på isen medan de andra gånger kan kännas precis tvärtom. Detta beror till större delen hur förhållanden ser ut vad det gäller snömängd, isens tjocklek, stöpisar och avståndet till fiskeplatsen. Men många gånger krävs det väldigt hårt jobb för att dra sin pulka, borra sina hål och slutligen sätta ut sina spön. Speciellt mitt i vintern då förhållanden kan vara tuffa. Många av de drivna ismetarna och metare för den delen också tenderar på att släpa med sig en hel del prylar vilket gör att det fodras både planering och tid för att få grejorna i ordning. Så min slutsats är att detta absolut inte är ett fiske för den late utan snarare ett fiske för den envise och målmedvetne fiskaren.

Denna dag var det ca 20-30 cm snö på isen och under detta ett par dm slask. Rätt ofta ser det ut på detta vis där jag fiskar. Här blir alla moment desto jobbigare och framför allt att ta sig fram på isen. Att gå och dra en tung pulka en kilometer under dessa förhållanden är rätt slitsamt och knappast något för den late. 

Se till att ha spöna under uppsikt
Bara för att du inte håller dina spön i handen så kan du inte släppa dem ur sikte. Istället är det viktigt att ha kontroll på alla sina spön, Ju fler spön du fiskar med och ju större fiskeområdet är desto mer fokus krävs för att ha kontroll på situationen. Jag ser ständigt till att ha fokus på mina spön och därför är det viktigt att sätta sig på en plats där man har bra utsikt över sina spön. Själv använder jag som de flesta andra fiskare s.k. vippor som nappindikatorer samt en ålbjällra som gör att man kan höra hugget. Vill man vara ännu säkrare så kan elektroniska nappalarm vara ett alternativ, speciellt om man tänker pimpla aktivt samtidigt.

Många kanske tycker att det låter lite överdrivet då jag skriver att jag alltid ser till att ha koll på mina spön men det finns anledning till detta. Första åren då jag ismetade fiskade jag ofta på för stora områden samt att jag samtidigt satt och pimplade. Förbluffande ofta hände det att jag missade nappen på olika sätt, ofta var vinden den stora boven. Den gör ibland så man inte hör bjällran eller så kan den felaktigt lösa ut vippan eller helt enkelt blåsa omkull spöet och dess ställning. Är det blidväder och sol så händer det ibland att spöet och dess ställning faller ihop på grund av att snö och is smälter. Sedan kan även en gädda nappa så försiktigt att varken vippan löser ut eller att bjällran hörs. Så därför ser jag alltid till att ha så bra koll och fokus som bara möjligt. Tänk om man skulle missa sin drömfisk på grund av för dålig uppmärksamhet eller ännu värre kroka en fisk så djupt i svalget så den riskerar att dö.

Håll ordning på prylarna
En annan viktigt detalj är att ha ordning på utrustningen. Efter varje hugg skall man ta som vana att kontrollera hur tacklet ser ut och om linan är oskadd. Gör du inte detta så kommer du förr eller senare att råka ut för en otrevlig överraskning. Vid kallt väder med minusgrader är det viktigt att hålla hålet fri från is vilket betyder att man med jämna mellanrum bör rensa hålen. Alla seriösa gäddfiskare idag bedriver catch and release men är alla lika duktiga på det? Mer om detta finns att läsa i kapitlet om återutsättning av isgäddor. Men även här gäller det att ha grejorna i ordning och även ha en plan hur återutsättningen skall ske, är det minusgrader ute så är detta riktigt viktigt eftersom fiskar drar på sig frostskador väldigt snabbt. Just att ha rutiner i sitt fiske och veta vad man skall göra i alla de olika situationer man kan hamna i är en mycket viktig detalj. För att få det gäller det att redan från början hela tiden tänka till och sedan slipa på varenda liten detalj. Gör man detta så lär det med tiden sitta automatiskt i ryggmärgen.

2 c. Vad gör dig till en bra ismetare?

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Tro på det du gör och ha tålamod
Som i allt annat fiske så är det viktigt att ha ett bra tålamod och tro på det man gör. Skall man bli en framgångsrik sportfiskare handlar det mycket om just dessa två saker men det krävs ofta lite mer än så. Jag anser att det även är viktigt att skaffa sig kunskap om gäddans livscykel samt lära sig hur det ser ut i sina fiskevatten. Detta skaffar man sig bara genom erfarenhet och då är det en fördel att fiska så ofta som möjligt. Det räcker således inte bara att vara en duktig fiskare om man knappt fiskar något. Är man bara nog enträgen och envis så brukar det i längden ge resultat.

Prova dig fram och var flexibel i ditt sökande
I regel krävs det hårt jobb för varje landad storgädda. Visst ibland kommer det perioder då allt flyter på då man landar stora fiskar i stort sett varje pass men lika ofta kan det gå tung också. Här skall man komma ihåg att även ett dåligt fiskepass kan man få ut något av. Viktigt är att efter varje fiskepass reflektera varför det gick som det gick. Gör man det så hittar man garanterat vissa trender och mönster för fiske handlar sällan om tur i det långa loppet. Man skall inte vara rädd för att prova sig fram vad det gäller platser i ett vatten och inte heller döma ut ett ställe bara för att det gick dåligt en gång. Oftast finns det en förklaring till detta och en plats som inte fungerar i början av isfiskesäsongen kan kanske vara riktigt het i slutet av denna. Var flexibel i ditt sökande efter storgäddan.

Dokumentera och reflektera över ditt fiske
För att lättare få en rättvis bild över hur dit fiske förhåller sig under längre tid är det viktigt att dokumentera varje fiskepass. Utifrån detta material kan man sedan få fram all tänkbar statistik som många gånger brukar vara värdefullt för framtida fisken. Jag vet att många tycker det är jobbigt att skriva fiskedagbok och föra statistik. Man börjar men efter ett kort tag så börjar man missa skriva ner saker vilket leder snabbt till att man ger upp.

Jag tror detta oftast beror på att det inte har hunnit bli en rutin i ens vardag, för mig som hållit på med detta i över tjugo år sitter detta numera i ryggmärgen och snabbt har jag skrivit ned en rapport dagen efter ett fiskepass. Egentligen är det först efter några år man börjar inse alla fördelarna med sitt dokumenterande och vad man kan få ut av detta material.

 

Här ligger 20 års fiskande i en enda hög. Ovärderligt material i mina ögon.

Här en av mina fiskedagböcker från åren 2008-2009. Sätter man in lite bilder så blir det en ännu trevligare inramning som väcker gamla sköna minnen till liv igen.

Ismetet i praktiken – Lås inte upp dig på ett enda fiskesätt
När vi kommer till själva fisket så finns det även här detaljer som är viktiga att tänka på. Det gäller att vara öppen och inte vara rädd för att prova saker och ting för att på det sättet hitta det som fungerar bäst för dagen. Det kan röra sig om vilka beten man använder sig av, vilket djup man fiskar på, om man fiskar med dött eller levande bete eller hur sina tackel ser ut. Exempelvis kan du starta upp fiskepasset med några olika varianter av betesfiskar, fiskade på olika fiskedjup, mäskade hål, doftmedel, kanske någon hårt blyad och någon helt utan eller vad det nu kan vara. Ofta brukar man rätt snabbt se vad som fungerar bäst för dagen och då kan man snabbt ändra flertalet av de andra spöna och fiska likadant.

Jag vet att många väljer att köra alla spön exakt likadana men jag vill gärna ha minst ett spö som fiskar lite avvikande de övriga. Anledningen är att det kan finnas någon gädda som kanske föredrar en annan presentation av betet. Speciellt de stora exemplaren kan ibland vara svåra att lura till hugg och de är ju dessa men helst vill komma åt. Till er som tror sig funnit en taktik som man anser vara den bästa och sedan väljer att köra med fisketur efter fisketur oavsett fiskevatten och yttre förhållanden kan jag bara säga tänkt om. Det finns helt enkelt ingen mirakel metod eller taktik som alltid fungerar bättre än de andra.

2 b. På vilka platser och djup skall man söka gäddan?

 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

Vilka faktorer styr gäddans val av plats?
Gäddan kan vistas på de flesta platserna i ett vatten liksom på vitt skilda djup. Detta gör det hela svårare för oss sportfiskare men med ökad kunskap och erfarenhet av sina vatten brukar man med tiden kunna skapa sig en rätt bra uppfattning om hur det ser ut. Vilka faktorer styr då gäddornas val av plats och djup? Enligt forskningen vad det gäller gäddor så menar man att en gädda oftast håller till på ungefär samma plats under hela dess liv. Undantaget är tiden kring leken då de söker sig till dess lekområden. Dessa vandringar kan ibland vara långa och den senaste forskningen säger att även gäddor visar ett tydligt s.k. homing beteende d.v.s. att de söker sig till den plats där de en gång blev född. Andra faktorer som styr gäddornas val av djup och plats är givetvis tillgången på föda, jaktljus, vattentemperatur och syrehalt. En annan sak som drar till sig gäddor (oftast stora individer) är fina ståndplatser bakom stora stenar, träd eller annat bråte.

De första isarna
Om vi börjar med tiden just innan isarna lägger sig vet vi att gäddorna precis som all annan fisk oftast står riktigt djupt där vattentemperaturen är varmast. När isarna lägger sig så jämnas snabbt bottentemperaturen ut sig vilket får till följd att fisken sprider ut sig. Har man tur så kan fisken hålla sig kvar ett tag på riktigt djupt vatten och då kan man få uppleva riktigt bra fisken. Men verkligheten är att man i många vatten denna tid hittar gäddorna liksom dess bytesfiskar på riktigt grunt vatten.

Fisket på de första blankisarna brukar oftast vara bra och ibland kan det vara riktiga huggrace.

I regel är denna tid kanske den bästa och förklaringen är att gäddans jakljus nu är riktigt bra vilket gör den mer aktiv. Så snart snön börjar lägga sig på isarna så dämpas gäddans hugglust markant. Snön reflekterar ljuset väldigt effektivt åt alla håll vilket medför att ljuset får svårt att tränga igenom. Isen klarar däremot detta betydligt bättre vilket betyder att tjocka isar är att föredra framför ett tjockt snölager.

Viktigt att lära känna sitt vatten väl
Med andra ord så kan man aldrig vara helt säker på var gäddorna kan vara och därför är det oerhört viktigt att lära känna sitt vatten och att i lugn och ro prova sig fram vad det gäller platser. Viktigt att tänka på är att vissa områden i ett vatten ibland kan vara tillsynes tomt från fisk medan det bara någon månad senare kan hysa gott om fisk. Ibland har man svårt att finna logiken i detta men egentligen spelar det ju ingen roll om lyckas lista ut hur det ligger till i praktiken. Har man tur kan man också finna platser som håller fisk under hela isfiskesäsongen. Det som styr valet av gäddans ståndplatser är framförallt tillgången på föda och i regel brukar inte gäddan vara långt borta om man hittar större stim av småfisk. Men ha ändå i åtanke att det inte alltid är på det viset för då och då hittar man fina platser med god tillgång på betesfisk som helt enkelt inte fungerar trots detta.

För att kunna bedriva ett effektivt isfiske är det en stor fördel att känna till hur det aktuella vattnet ser ut och då tänker jag främst på djupförhållanden. Till viss del kan man ju se och ana hur det förhåller sig med hjälp av terrängen runt om men för att få en klarare bild är det en enorm fördel att ha rekat i förväg i öppet vatten med ekolod. När det gäller riktigt små vatten så är det givetvis inte lika viktigt men ju större vattnet är desto viktigare blir detta. En annan viktig detalj man bör reda ut så fort som möjligt när man börjar fiska i ett nytt vatten är vilka andra arter det finns och vilka av dessa som utgör huvudfödan för gäddan. Lär man sig också var de olika bytesfiskarna uppehåller sig under ett år ja då är man definitivt ett steg närmare framgång. Slutsatsen blir således att ju mer man vet om sitt vatten ju bättre är oddsen att lyckas med sitt fiske.

Borra dig från land och utåt
En bra strategi speciellt i nya vatten är att borra sig från land och utåt. Då täcker du upp flera djup och kan under dagen få en uppfattning om vilket djup som ger dig fler hugg. Fiskar du längre ut på djupare vatten kring djupkanter eller grund så gäller samma princip att försöka sprida ut sina spön på flertalet djup.

Bottennära eller pelagiskt ?
På grunt vatten har man inte så mycket att spela på så här är det vanligast att fiska strax ovanför botten. Ju djupare det blir desto mer vattenyta har man att täcka upp och för att göra bästa möjliga reklam för sig så är det bästa att presentera sitt bete pelagiskt någonstans i vattnets mellanskikt.

Fiskar du på rejäla djup från 10-20 meter brukar jag försöka variera mina spön så att de fiskar från strax under iskanten till flertalet meter ned. Ibland kan jag även fiska något spö strax ovanför botten fastän det är riktigt djupt i fall någon riktigt stor gädda skulle stå och tjura vid botten. Detta har genom åren resulterat i rätt få fiskar för mig och mest har det varit smågäddor jag fått men även några större, största vägde drygt 11 kilo. Generellt tycker jag att ju klarare vattnet är desto högre upp i vattnet skall man placera betet. När jag fiskar pelagiskt i djupa, klara sjöar brukar jag först sprida ut spöna över så stor yta som är möjligt. Det är rätt vanligt att vissa hål ger flertalet hugg medans andra inte ger något alls. Ser det mönstret kan man lägga fler spön i närheten av de heta områdena. Förklaringen att gäddorna klumpar ihop sig är med största sannolikhet att de det här finns större stim av småfisk. Bästa strategin när man väl hittat ett eller några heta små områden är att vänta till huggperioderna kommer. Dessa huggperioder tycker jag ofta är extra markanta i denna typ av vatten. En annan skillnad jag märkt mellan klara djupa sjöar jämfört med andra vatten är att bästa fisket brukar vara mitt under dagen medans tidig morgon och eftermiddag/kväll är sämre.

Här en gädda (9,4 kg - 114 cm) som högg pelagisk, fiskade strax under iskanten där det var 14 meter djupt. Lyckas man hitta gäddorna är detta fiske riktigt kul, rejäla hugg allt som oftast.

Generellt sett väljer jag att fiska närmare botten då ljusförhållanden är dåliga och högre upp i vattnet då förhållandet är omvänt. Anledningen till detta är att gäddorna är mer aktiva då det är bra jaktljus, de jagar mer med synen och en betesfisk högt uppe i vattnet upptäcks av fler gäddor än om man har den nära botten. Samtidigt stiger småfisken allt högre upp i vattnet ju bättre sikten blir och då är det ju logiskt att gäddorna gör likadant. Min teori kanske inte delas av alla för ibland kan man läsa att man skall fiska gäddan högt upp i vattnet då ljusförhållanden är riktigt dåliga. Visst finns säkert vatten där det är så men då krävs det samtidigt att stimmen av betesfisk håller till där. Fiskar man pelagiskt i klarare vatten så tror jag det kan vara en bra strategi. I vatten med sämre siktdjup där vitfisk och abborre utgör basfödan är det annorlunda då dessa brukar stå väldigt nära botten under vintern och varför skulle då gäddan inte vara där?

Fiska betet liggandes på botten
Ytterligare ett alternativ är att fiska betet liggandes på själva botten. Kanske kan det vara så att gäddorna i vissa vatten eller under speciella förhållanden just specialiserat sig på att jaga just i bottenregionen. Är det mycket lake och gärs känns detta alternativ extra intressant. Speciellt i åar men även i vissa sjöar övervintrar det en hel del grodor kring hålor, stockar och stenar vid botten. Grodorna befinner sig i dvala och blir ett lätt byte. Själv har jag erfarenhet från ett lakvatten där jag i studiesyfte kollade deras magsäckar varje år under en period av fem år. Förvånande nog var just grodor ett av de vanligaste förekommande bytena. Braxen är en annan fisk som ofta stryker botten. Själv har jag inte prövat denna taktik ännu men vet några duktiga fiskare som med framgång lyckats riktigt bra. Det man skall tänka på här är att inte ha för tungt sänke, är det lös och dyig botten finns risken att betet gräver ner sig djupt med ett tyngre sänke.

Det idealiska fiskedjupet finns det?
Av det jag skrivit här ovan kan man konstatera att gäddorna i princip kan stå lite varstans i ett vatten. Allt från att de står och trycker på botten till att de går strax under iskanten. Lite av konsten är väl då att lista ut var gäddorna håller till just den aktuella fiskedagen. Kunskap om vattnet är viktigt men jag skulle säga att det viktigaste av allt är erfarenhet och det skaffar man sig genom att fiska. Lär dig ditt vatten väl och våga testa dig fram så kommer du förr eller senare att lyckas.

Jag har kikat lite närmare på mina största ismetegäddor och funnit att endast några få är tagna just ovan botten och någon enstaka just under iskanten. Det mest intressanta jag märkte var att jag fått de flesta av dessa gäddor ca 2 meter under isen (10-12 fot linsläpp)  där det djupet varit runt 4-8 meter, ofta kring branter där det sluttar rejält. Så ett hett tips är att söka efter liknande platser i de vatten ni fiskar i. För mig har detta fungerat i flera olika sjöar men även i strömmande vatten.

Vintern
När det är som mörkast ute brukar det även vara som mest snö på isarna. Detta innebär att ljusförhållanden under isen blir riktigt dåliga och gäddorna blir då mer passiva. För den skull så slutar gäddorna inte att äta och har de chansen till ett gratis skrovmål så tvekar de oftast inte. Nu är det viktigt att man vet var gäddorna håller till då de rör sig så pass lite. Denna tid brukar jag oftast fiska rätt bottennära och även grundare än annars. Fiskar jag på djupare vatten försöker jag att fiska på flertalet djup, allt från nära botten till strax under ytan. Men var inte rädd att prova dig fram och på det sättet hitta ett mönster som fungerar i ditt vatten.

Jag tror mig fått bevis att de gäddor som normalt jagar djupare och mer pelagiskt under vissa perioder tvingas in på grundare vatten beroende på att jaktljuset helt enkelt är för dåligt. Är isen mer än en halvmeter tjock plus att det är flera decimeter snö på den och kanske det är mulet och snöar ja då lär sikten där under isen var lika med noll. Att då jaga ute på frivattnet tar helt enkelt för mycket energi, då är det istället bättre att söka sig till grundare vatten där gäddan kan stå still och lurpassa tills rätt läge kommer. Även bristen på föda kan få gäddan att söka sig till nya platser. Ytterligare en orsak kan vara att vattnet denna tid ofta är något varmare närmare land. Man får också tänka sig att isen utgör ett slags skydd för faror ovanifrån, så därför känner sig gäddorna förmodligen tryggare på riktigt grunt vatten under isen jämfört med när det är öppet vatten. Med andra ord finns det en rad fördelar för gäddorna att söka sig grundare nu under isfiskesäsongen.

Egentligen hade jag alla odds emot mig denna januaridag. Lågtryck, snöbyar och en halvmeter snö på isen. Det jag visste sedan tidigare var att platsen kunde vara het nu under dessa förhållanden. Blev fyra gäddor denna dag. minsta på dryga 4 kg, 8,4 kg, 8,5 kg samt den på bilden 11,2 kg och dryga 120 cm. 

Nu är det inte alltid så lätt på detta ställe, brukar testa platsen mer eller mindre varje vinter och ibland är dom där ibland inte, men medelvikten och toppfiskarna är minst sagt bra så helt klart en plats dit storgäddorna söker sig under vissa tider och förhållanden. Gäddorna högg nära botten på grunt vatten, betet för dagen mört 2-3 hg (deadbait) som var preparerade med Yum doftspray (shad).

Av ovan nämnda anledningar tror jag att man inte kan säga att en gädda alltid lever sitt liv inom ett begränsat område som man ibland kan läsa i litteraturen. Ibland tvingas gäddorna anpassa sig till rådande förhållanden och då söka sig bort från sin naturliga plats. Detta behöver nog många gånger inte vara frågan om några längre sträckor utan snarare om en förflyttning mellan djupare vatten längre ut och grundare närmare stränderna. En fördel man kan dra nytta av just denna tid är att hittar man väl ett hett ställe så är chansen stor att gäddorna finns kvar på platsen så länge förhållandena på isen är densamma.

Vårvintern
Denna tid bjuder generellt på bättre mängdfisken och det råder ingen tvekan på att gäddorna nu är mer aktiva. Nu rör de mer på sig och kan jaga på flertalet djup så därför gäller det att variera sina beten på olika djup. Denna tid på året fiskar jag en hel del ute på frivattnet där det är lite djupare. Runt grynnor och kring branter ger nu ofta bra resultat. Men glöm inte heller att testa grunt, speciellt i grundare näringsrika vatten med mycket vitfisk. Tiden kring gryning och skymning känns het och det har tagits många storgäddor på riktigt grunt vatten denna tid på året. Anledningen till detta tror jag är att när dagsljuset börjar avta så söker sig de flesta fiskarna till grundare vatten där de sedan tillbringar natten halvt sovande vid botten. När såldes gäddans byten börjar gå ner i varv och söka sig grundare följer gäddorna efter och när jaktljuset är det rätta kommer så ofta en kort men intensiv huggperiod. Av någon anledning brukar detta vara rätt tid för de större individerna vilket kan vara bra att känna till för de som siktar på att ta de allra största gäddorna.

I ett av mina vatten har jag märkt att gäddorna liksom mörten och abborren tenderar att stå grundare ju längre våren lider, i ett annat vatten så upplever jag nu att fisket på djupare vatten börjar bli effektivare än under vintern. Så återigen, det är skillnader mellan vatten och vatten. Ett djupt eller större vatten med fler fiskarter kanske kräver en annan taktik för att lyckas i än ett mindre, grundare vatten med färre arter. Logiskt sett så kan gäddan nu på våren jaga på större djup och yta än under vintern då jaktljuset är sämre. Vintertid däremot tvingas den högre upp i vattnet eller söka sig till grundare platser.

I Norrland ligger isarna på flera håll fram tills i slutet av april eller på vissa ställen ändå inne i maj vilket innebär att tiden mellan då ett vatten är isfritt och gäddorna börjar leka är mycket kort. Gäddorna drar sig i god tid innan leken mot sina lekplatser och därför kan vissa platser som varit riktigt bra tidigare under säsongen bli fisktomma. Detta har jag varit med om i flera av mina vatten. Då gäller det att hitta gäddorna vilket är lättare sagt än gjort. I teorin skall de finnas i närheten av deras lekplats och därför är det en fördel om man vet var gäddorna brukar leka i sina vatten. Vissa hävdar att de största individerna är tidigast på plats utanför lekområdena fast de är de som leker sist. Av någon anledning så har jag ännu inte lyckats fullt ut med mitt fiske denna tid på året. Hittar man dessa ansamlingar av gäddor borde man rimligtvis kunna få uppleva riktig bra fisken. Fast man skall också ha i åtanke att de stora gäddorna nu många gånger är riktigt romstinna och därför kanske inte så sugna att lägga alltför mycket energi på att jaga. Så taktiken denna tid på året nära leken är att söka gäddorna utanför deras lekvikar där det också gärna får vara lite djupare. Men jag kan säga att detta är betydligt lättare i teorin än i verkligheten.

2 a. Fiska aktivt eller statiskt?

 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

Fördelarna med ett aktivt fiske
I de flesta äldre artiklar om ismete och angelfiske står det att man skall fiska aktivt i den mening att man hela tiden borrar sig framåt i en linje och sedan flyttar spöna mellan hålen. Fisketiden i varje hål rekommenderades oftast till ca 30 minuter till en timme och om inget hade hänt då skulle man byta hål. Så här började jag också fiska och nog fick jag fisk alltid men med tiden har jag mer och mer frångått denna taktik då jag finner fler nackdelar än fördelar med den. Om vi börjar med Fördelarna så fiskar man ju helt klart av mer yta under ett fiskepass och därför är det ju så att rimligtvis kommer du att kunna presentera dina beten till fler gäddor än om man hade fiskat mer stationärt. Min erfarenhet säger också att man i förlängningen även fångar mer fisk till antal med detta fiskesätt. Fiskar man i helt okända vatten som man inte känner till någonting om så behöver det inte vara fel att fiska på detta sätt, målsättningen då bör vara att söka nya heta områden.

I vissa typer av vatten är gäddorna väldigt passiva vintertid och då kan detta fiskesätt också vara till fördel. Jag tänker främst på grundare vatten med dåligt jaktljus. Här finner man dock skillnader mellan smågäddor som kan vara väldigt aktiva medan de stora istället är raka motsatsen. Det torde bero framförallt på vilken föda gäddan inriktar sig på. Stora gäddor i dessa vatten livnär sig ofta på riktigt stora bytesfiskar som större karpfiskar som id och braxen. Dessa gäddor väntar på rätt jaktläge och när det infinner sig brukar huggperioderna bli korta och intensiva. Däremellan står de mest still med fullproppad buk och smälter sin föda. Vi som fiskar gädda vet att dessa fiskar inte är omöjliga att lura till hugg fast det många gånger känns så. Att fiska mer aktivt under dessa döda perioder kan ju innebära att man lyckas servera ett bete alldeles i närheten av en mätt gädda som trots detta inte kan motstå ditt bete.

Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar
Nackdelen med detta aktiva fiskesätt är framförallt att man kan missa heta platser och ännu värre riskera att avfärda och döma ut ett vatten som egentligen är riktigt bra. Anledningen är att gäddorna många gånger har markanta huggperioder och emellan dessa är det inte ovanligt att det är dött i 2-4 timmar. Misstänker man även att det finns riktigt stora gäddor på platsen vill jag gärna lägga än mer tid för dessa fiskar har generellt färre huggperioder än de mindre individerna. Sedan skall man också tänka på att en stor gädda har ett större revir än en liten och ibland kan det faktiskt vara ett gott tecken att inga mindre gäddor finns på fiskeplatsen. Själv fiskar jag nästan alltid på en och samma fiskeplats under ett fiskepass och det beror framförallt på att jag vill ge mitt ställe en rejäl chans och i slutändan även få göra en rättvis bedömning. Något som påverkat min inställning är att jag har fått några av mina allra största ismetegäddor just på platser där fisket gått trögt under hela dagen innan slutligen en storgädda huggit.

                               
Denna fina gädda 12,84 kg - 122 cm högg i sista stunden precis innan vi skulle till att ge upp. Vi hade nött en hel dag på samma plats och tillslut kom dagens enda fisk. Platsen för dagen var väl vald då målet var att få stor gädda och förhoppningen var främst att Mats skulle höja sitt PB som innan dagen låg på beskedliga 6,5 kg. Mats har fiskat en hel del men aldrig ismetat så det var ingen dålig premiär fisk han landade, frågan är om någon i vårt land lyckats få en större gädda som första fisk på ismete?

När jag fiskar på större djup handlar det mest om pelagiskt fiske och då brukar djupkanter eller i vissa fall produktiva områden med betesfisk mitt ute i sjöarna vara intressanta. Dessa gäddor jagar ofta aktivt och speciellt om jaktljuset är bra. Känner man till vart gäddorna rör sig kan det vara bra är att sprida ut spöna på en större yta och sedan bara sitta och vänta på hugg. Ibland finns gäddorna utspridda men andra gånger så kan vissa hål vara klart bättre än andra, då är det inte fel att sätta fler spön närmare det hålet. Huggperioderna i dessa vatten brukar normalt vara fler till antal och många gånger inte lika markanta som då man fiskar i ett grundare vatten.

Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden
Ett aktivt fiske medför också mer rörelse och ljud som i värsta fall kan skrämma fisken. Jag tror definitivt att gäddor kan bli skrämda av dessa ljud och vibrationer. Detta kan säkert variera från gädda till gädda och från dag till dag. Faktorer som vilket djup man fiskar på samt isens tjocklek borde rimligtvis spela in. Ett tydligt tecken på att fiskarna reagerar på de ljud och vibrationer vi skapar är att då man närmar sig ett hål. Kommer du farande i hög fart blir detta extra tydligt då man ser hur betesfiskarna blir oroliga och rör sig mera. Ett annat tydligt tecken är då en gädda efter att den huggit börjar rusa iväg med allt högre fart beroende på att man kommit springande fram till hålet. I värsta fall kan den bli så skrämd så att den spottar ut betet. Med andra ord så tjänar man i längden på att vara försiktig ute på isen och inte heller borra mer än man måste.

1. Ismete - Ett effektivt fiskesätt som blir allt populärare.

1. INLEDNING

Ismete – Ett allt mer populärt fiskesätt
Av någon märklig anledning har gäddfisket vintertid tidigare bara handlat om angeldon eller gäddsaxar. Nu vet vi bättre och utvecklingen vad det gäller taktik och utrustning går stadigt framåt. I sköljvågen av detta ser vi nu mängder med stora gäddor som fångas runt om i landet och nu är det ingen som kan påstå att ismete inte är ett effektivt fiskesätt. Jag vet att många ser ismetet endast som ett tidsfördriv i väntan på att det ”riktiga” fisket skall starta. Så må det vara men jag tycker att ändå att ismetet förtjänar att lyftas fram som mer än just ett komplement. Själv ser jag många positiva bitar med ismete, förutom dess effektivitet att locka de största gäddorna till hugg så ger det en möjlighet att komma ut och få lite frisk luft samt fysisk aktivitet. Ismete är också ett väldigt socialt fiskesätt som man kan bedrivas av flera fiskare tillsammans. Tiden från mars fram till maj är i de norra delarna av landet där isarna fortfarande bär en underbart härlig tid med en allt mer värmande sol som ger försmak på vilken tid som komma skall.

Som allt annat nytt som slår igenom märker man att den unga generationen snabbt är framme och anammar samt utvecklar det hela framåt. Som norrlänning bosatt i de nordligaste delarna av vårt land kan jag konstatera att vi ”som vanligt” är sent ute att haka på en trend. Förvisso vet jag även de som var riktigt tidigt ute med ismete här uppe i norr samt att jag själv låg i startgroparna tidigt. Senaste åren har det dock skett en förändring då allt fler duktiga gäddfiskare upptäckt ismetet. Slutligen kan jag konstatera att det fortsättningsvis händer en hel del inom ismetet och därför skall det bli riktigt roligt att följa utvecklingen i framtiden.
                                     
Norrbottens och troligen en av Sveriges tidigaste seriöse ismetare Krister Wallmark. Denna gädda vägde 12150 gram och togs redan 2002. Krister var också min och förmodligen många andras förebild inom gäddfisket. Tror han har en stor del i att så många skickliga gäddfiskare numera finns i Norr och Västerbotten.

Vad är det som gör ismetet så effektivt?
I likhet med det vanliga metet i öppet vatten så kan du presentera ett för fisken naturligt bete på en rad olika sätt och det under lång tid. Mete och ismete är i motsatts till spinnfiske och framförallt trolling där du mer söker upp fisken över stora ytor ett fiske på en mindre begränsad yta där fisken söker upp dina beten. Här gäller det att ha tålamod och framförallt tro på det man gör. En gädda har liksom alla andra fiskar markanta huggperioder då de är aktiva och söker föda och mellan dessa kan de vara väldigt passiva och svårflörtade. Stora gäddor har dessutom en tendens att vara än mer bundna till korta perioder av jakt och däremellan långa perioder av passivitet. Många gånger kan det därför vara bra att ha tålamod och vänta in gäddorna till dess huggperioder. Kombinationen för gäddan med naturligt bete och statiskt fiske över längre tid tror jag är nyckeln till dess effektivitet och det framförallt gällande de större exemplaren. En stor gädda är oftast inte lika lättlurad som en liten och äktheten i detta fiske gör helt enkelt oddsen bättre att lyckas.

Om vi då skall ge oss på en jämförelse mellan mete och ismete så finner man den största skillnaden i att man från isen kommer åt gäddan på ett helt annat sätt än annars. Du kan sprida ut spöna och täcka upp ett relativt stort område. Dessutom kan du fiska rakt över dina hotspots oavsett var de ligger, så här talar vi om ett effektivt prickfiske.

Uppdaterad ismete-guide på gång

För cirka fem år sedan började jag med arbeta med en ismete-guide med inriktning på gädda. Min tanke var att den skulle ta upp precis allt inom området. Resultatet blev 44 sidor fördelat på drygt 30 blogginlägg. Responsen blev bättre än jag väntat mig med många positiva kommentarer. Sådant är givetvis trevlig och uppskattat då man lagt ner ett så pass ordentligt jobb.

Ambitionen har varit att uppdatera och förbättra detta material med tiden. Självkritisk som man är tycker jag att vissa av avsnitten inte är så bra som de skulle kunna vara. Sedan har jag under dessa fem år skaffat mig en hel del nya kunskaper genom att just fiska och sedan analyserat resultatet. En annan viktig del att nämna är mina fiskekompisar och bloggläsare som man kunnat bolla ideer med, utbyta erfarenheter och få tips av. Speciellt tack till Mårten Sandqvist, Henrik Rånman och Markus Teilus som är tre duktiga fiskar som är med och utvecklar ismetet framåt.

November månad har inletts med riktigt kallt vinterväder, en rejäl kontrast mot hur hösten sett ut. Snart lär det bli hållbara isar i stora delar av vårt land och ismetesäsongen kan ta sin början. Bilden visar min förmodligen vackraste ismetegädda som jag fick i slutet av mars 2010. Skulle vara intressant att träffas igen om den nu är vid liv.

Under de senaste veckorna har jag gått igenom alla avsnitt och tittat vad som saknas, behöver ändras, tilläggas eller göras mer omfattande. Resultatet kommer bli en mer omfattande och förhoppningsvis bättre artikelserie som kommer att läggas upp här på bloggen framöver...