Tre skapliga "icepikes" sätter punkt på isfiskesäsongen

För ett år sedan var isarna i stort sett ofarbara och snötäcket obefintligt. I år ser det helt annorlunda ut med både snö och tjocka isar. Jag kan inte minnas att isarna varit så här bra så här sent på året. Visst jag gillar isfisket men nog hade jag hellre sett att vårvärmen kom någon gång. Under den senaste månaden har kalluften envist bitit sig kvar här uppe i Norrbotten. Enda fördelen med det kalla vädret är väl att jag kunnat förlänga isfiskesäsongen med några "bonuspass". Eftersom jag hade en hel del fina betesfiskar lämpade till gädda så föll valet på denna art.

Fisket gick väl lite som förväntat med tanke på hur det brukar se ut i slutfasen av isfiskesäsongen. Stundtals segt, en del pigga ivriga smågäddor och emellanåt en och annan större fisk. Vi skippar dom små och gå över till de större. Det blev tre bättre gäddor och den första fick mig att börja tro att jag krokat ett riktigt monster. Jag hade precis krokat av en mindre snipa, sänkte ner en ny mört och pang så högg det! Linan sprutar ut och när jag sätter in mothugget så fortsätter fisken att gå. En grym första rusning då gäddan tar 60 fot i ett nafs! Sedan får jag in fisken lätt och när den närmar sig hålet väntar jag bara på nästa rusning. Men någonstans där känner jag att fisken kanske inte är så stor som jag först trodde. Inte dom där mäktiga knyckarna och gungningarna heller och den andra långrusningen uteblev helt. Efter lite bökande i hålet så får jag upp fisken. Inget monster men en helt okej fisk som bjöd på en upplevelse.

Grymt stark gädda som fick mig att hoppas på nått extra. 8140 g - 104 cm

Nu till de andra "bättre" gäddorna som kom upp under nästa fiskepass. Första fisken högg lite försiktigt och den uppförde sig mer normalt än den tidigare nämnda gäddan. Allt gick bra och upp kom en riktigt välsvarvad skapelse.

Endast 98 centimeter men ändå 7650 gram är i mina vatten riktigt fin kondis.

Gädda nummer tre kommer bara några minuter senare och den var också lite speciell. Betet den hugger på är en abborre modell större (ca 350 g). Det fäller på spöt och jag är snabbt där och konstaterar att det är falsk alarm. Abborren är oskadd men kanske den blivit skrämd eller så bara löste den ut vippan. Svaret kommer några sekunder senare när jag hissar ner abborren igen. Pang! och så drar den iväg. Efter en bra kamp ligger den på mattan. Mäter den till 111 cm och den ser ju faktiskt rätt välmående ut, borde vara över 10 kilo men ändå nått som fattas. Inte den där goa runda ryggen som betyder så mycket.

Inget säsongsbästa men i alla fall nummer 3 på årslistan. 9920 gram - 111 centimeter.

Med denna fiskerapport sätter jag punkt för gäddfisket från isen och laddar batterierna till nästa säsong. Hoppas och ber till gudarna att vi får något som liknar vårvärme nu...