måndag 4 april 2022

En fisk som skänkte mig mer glädje än på länge…

När jag fått flera stora fiskar i ett fiskevatten och i vissa specifika områden så blir man med tiden lite avtrubbad. Det är lite så man bara väntar på den där fisken som sticker ut, alltså ett nytt sjö, älv eller å rekord för att bli riktigt glad. Att däremot ta en fin fisk på nya ställen i nya vatten blir nått helt annat. Därför har jag som avsikt varje år att testa lite nya vatten.

Jag skulle gissa att min strategi är rätt annorlunda mot vad majoriteten av fiskare har. Vanligt är att man åker runt och testar flertalet olika vatten och fiskar lite i blindo. Eller så det andra sättet att man bara fiskar sina säkra kort och följer sina inkörda rutiner. Jag koncentrerar mig istället på några få vatten i taget och sätter sedan upp en långsiktig planering över hur mitt fiske kan se ut över tid. Eftersom jag vill få ut så mycket som möjligt av mitt fiske tänker jag hur kan jag fiska i ett vatten under ett helt år. När man sedan börjar fiska så upptäcker man ju ett och annat. Man får en känsla för vad man tror på och vill prova på framöver. När man sedan lyckas omvandla sina teorier till praktiken uppkommer kanske den roligaste känslan av alla. Första stora fisken är oftast den roligaste och med tiden suddas den där riktiga fiskarglädjen lätt bort. När den känslan uppkommer finns lite olika alternativ. Jag har ibland gått vidare, bytt metoder, pausat ett vatten några år tills jag känt suget komma tillbaka. Att just kunna släppa greppet om sina fasta rutiner i sitt fiske när man känner att det inte är lika roligt längre tror jag är väldigt viktigt. Jag har varit nära att trilla dit och jag vet många som varit sjukt drivna och duktiga i sitt fiske men tillslut har dom mer eller mindre gått i väggen och lagt ner fisket. En del för gott, andra kommer tillbaka, vissa kanske byter inriktning i sitt fiske. Fisket skall vara roligt, inte ett tvång att ständigt prestera. Istället skall prestationen ses som en bonus eller belöning som kommer med jämna mellanrum om man gör jobbet rätt. 

Förra året ungefär samma tid testade jag för första gången det aktuella vatten från isen. Jag hade fiskat där i öppet vatten så jag hade koll på så sätt. Jag valde då ut en plats som bara kändes rätt. Men resultatet blev rätt skralt. Tre gäddor upp på en heldag och inga större. Däremot var kondisen på de två fyra kilos gäddorna riktigt bra så rätt gädda här borde kunna väga en hel del. Trots uteblivet resultat så kände jag att stället var värt en chans till från isen om ett år.

Nu var det åter dags och med tanke på hur det såg ut förra året så var jag inte beredd på något huggrace och så blev det också. Satt sju timmar på isen och under 6 timmar och 15 minuter hade jag inte ett endaste hugg. Men det började bra, första hugget kom när jag precis hade satt ut mitt sista spö. En gädda runt 3,5 kilo, kanske inte den man vill ha men en bra start och ett tecken att dom finns där. Nästa hugg kommer bara tio minuter senare. Försiktigt hugg och jag känner i mothugget hur den lossnar. Förmodligen en snipa. Det går tio minuter innan ytterligare ett lika försiktigt hugg kommer. Jag hinner komma fram till hålet och även lossa linan från vippan. Fisken tar då lite lina så jag tvekar inte med att göra mothugget. Jag är helt inne på en snipa men känner direkt att det är frågan om en stor fisk. Tvärnit och sen några pumpningar innan den drar iväg på första rusningen. Överraskningen är ett faktum. Riktigt stark fisk så det blir några nervösa minuter innan den kommer upp genom hålet.


Känslan när man väl lyckas få upp en fisk på en plats som man själv rekat och inte vet mycket om förutom ens egna tro på stället är speciell. 11400 gram - 116 centimeter var måtten på fisken. 

Resten av dagen bjuder bara på solsken och en liten solbränna på köpet. Något mer hugg kommer inte trots att jag sitter åtskilliga timmar och väntar. Men det gör inte så mycket då jag fått min målfisk. En fisk som jag planerat för, hoppas på och trott skall finnas där. Nu är det verklighet och känslan är som sagt riktigt go...


4 kommentarer:

  1. Tog du den på levande eller dött ?
    Kör själv uteslutande på deadbait och endast haft två bompass på 8-10 tillfällen.
    Suget att testa levande och gämföra utfallet finns där men moralen säger stop än så länge!
    Tack för att du delar med dig an kunskapen
    Mvh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! och tack. Alltid roligt att dela med sig till andra fiskare hur man tänker och resonerar kring sitt fiske. Skulle säga att det är största anledningen till att jag fortfarande driver sidan. Ja det där med dött och levande bete har mer och mer blivit en moralfråga och där måste man ju respektera vad man varje fiskare har för ståndpunkt anser jag. Själv fiskar jag med levande bete och har alltid gjort så. Men visst har jag funderat mer än en gång om det är rätt men kommit fram till att fortsätter jag grubbla i dom tankarna kommer jag med tiden tvivla om man ens kan fiska överhuvudtaget. Allt fiske är ju i grunden mer eller mindre plågsamt för fisken. Nåja lite sidospår från din fråga men ville bara skriva lite om mina tankar i frågan:)

      Till frågan, ja jag fiskade med levande mört vilket jag oftast gör. Jag fiskar klart mest med levande bete men varierar ibland med dött. Tidigare testade jag köra 50/50 och kolla om man fick bäst nära botten, mitt i vattnet eller högre upp m.m. Tyvärr har jag inte gjort några kliniska tester som jag kunnat göra statistik kring. Något som jag egentligen skulle vilja göra då resultatet skulle vara väldigt intressant. Men däremot har jag mina egna uppfattningar kring saken utifrån alla fiskepass man gjort. Jag skulle säga att än så länge har jag inte hittat något vatten eller tillfälle där jag skulle välja dött framför levande. Levande utklassar dött oftast, speciellt i klara vatten då man fiskar pelagiskt. Fiskar man grunt, nära botten i dåliga ljusförhållanden där gäddorna stryker botten tycker jag att skillnaden är minst. Kan tom. tänka att laborerar man med doftmedel och tex feta fiskar som makrill, sill, regnbåge kan det säkert vara grymt effektivt rätt tid i rätt vatten. Så inga regler utan undantag. Men i stora hela väljer jag levande 9 fall av 10 fall.

      Radera
  2. Hallå
    Jo läst det mesta du skrivit�� så hänger med hur du fiskar.
    Var mest fundersam på detta tillfälle när du körde dött förra gången.

    Håller till hyffsat norrut, Västerbottens kustland...söder Umeå.

    Haft helt ok fiske med dött men kör då också ganska varierat , sardin gillar dom och mört med olika dofter.
    Till sommaren ska jag köra ett riktigt test på gäddmetet, tycker det är spännande, kommer då testa sardin, makrill,mört och diverse..��
    Under vintern har dom i stort sett bara tagit strax under isen och den sjön är bara 4,5m som djupast.
    Nästa vinter ska jag försöka hinna med några svängar på havet också...om familjen tillåter..��
    Ska ju hinna med havsöringen också...hm..
    Mvh

    SvaraRadera
  3. Okej, ja då är jag med tänkte bara att du läst just detta inlägg och missat det förra. Till detta pass hade jag ju hunnit med att fixa levande betesfisk. Är ju ett litet slit med just den biten. Lättare att köra med dött.

    Ja då bor du ju rätt bra geografiskt sett när det gäller gäddfiske och ismete. Kul att du mixtrar med olika beten och dofter. Jag har haft framgång med det ibland men sen blir det ju lätt att man kör på det som man lyckas bäst med och tror på. Speciellt då man inte har hur mycket tid som helst att fiska.

    Ja mycket man vill hinna med. Gäddmete i öppet vatten har jag länge velat ge mig i kast med men inte kommit till skott. Kanske blir i framtiden när man inte orkar stå och dänga med spinnspö eller sitta i båt hela dagar:)

    SvaraRadera