En fisk som skänkte mig mer glädje än på länge…

När jag fått flera stora fiskar i ett fiskevatten och i vissa specifika områden så blir man med tiden lite avtrubbad. Det är lite så man bara väntar på den där fisken som sticker ut, alltså ett nytt sjö, älv eller å rekord för att bli riktigt glad. Att däremot ta en fin fisk på nya ställen i nya vatten blir nått helt annat. Därför har jag som avsikt varje år att testa lite nya vatten.

Jag skulle gissa att min strategi är rätt annorlunda mot vad majoriteten av fiskare har. Vanligt är att man åker runt och testar flertalet olika vatten och fiskar lite i blindo. Eller så det andra sättet att man bara fiskar sina säkra kort och följer sina inkörda rutiner. Jag koncentrerar mig istället på några få vatten i taget och sätter sedan upp en långsiktig planering över hur mitt fiske kan se ut över tid. Eftersom jag vill få ut så mycket som möjligt av mitt fiske tänker jag hur kan jag fiska i ett vatten under ett helt år. När man sedan börjar fiska så upptäcker man ju ett och annat. Man får en känsla för vad man tror på och vill prova på framöver. När man sedan lyckas omvandla sina teorier till praktiken uppkommer kanske den roligaste känslan av alla. Första stora fisken är oftast den roligaste och med tiden suddas den där riktiga fiskarglädjen lätt bort. När den känslan uppkommer finns lite olika alternativ. Jag har ibland gått vidare, bytt metoder, pausat ett vatten några år tills jag känt suget komma tillbaka. Att just kunna släppa greppet om sina fasta rutiner i sitt fiske när man känner att det inte är lika roligt längre tror jag är väldigt viktigt. Jag har varit nära att trilla dit och jag vet många som varit sjukt drivna och duktiga i sitt fiske men tillslut har dom mer eller mindre gått i väggen och lagt ner fisket. En del för gott, andra kommer tillbaka, vissa kanske byter inriktning i sitt fiske. Fisket skall vara roligt, inte ett tvång att ständigt prestera. Istället skall prestationen ses som en bonus eller belöning som kommer med jämna mellanrum om man gör jobbet rätt. 

Förra året ungefär samma tid testade jag för första gången det aktuella vatten från isen. Jag hade fiskat där i öppet vatten så jag hade koll på så sätt. Jag valde då ut en plats som bara kändes rätt. Men resultatet blev rätt skralt. Tre gäddor upp på en heldag och inga större. Däremot var kondisen på de två fyra kilos gäddorna riktigt bra så rätt gädda här borde kunna väga en hel del. Trots uteblivet resultat så kände jag att stället var värt en chans till från isen om ett år.

Nu var det åter dags och med tanke på hur det såg ut förra året så var jag inte beredd på något huggrace och så blev det också. Satt sju timmar på isen och under 6 timmar och 15 minuter hade jag inte ett endaste hugg. Men det började bra, första hugget kom när jag precis hade satt ut mitt sista spö. En gädda runt 3,5 kilo, kanske inte den man vill ha men en bra start och ett tecken att dom finns där. Nästa hugg kommer bara tio minuter senare. Försiktigt hugg och jag känner i mothugget hur den lossnar. Förmodligen en snipa. Det går tio minuter innan ytterligare ett lika försiktigt hugg kommer. Jag hinner komma fram till hålet och även lossa linan från vippan. Fisken tar då lite lina så jag tvekar inte med att göra mothugget. Jag är helt inne på en snipa men känner direkt att det är frågan om en stor fisk. Tvärnit och sen några pumpningar innan den drar iväg på första rusningen. Överraskningen är ett faktum. Riktigt stark fisk så det blir några nervösa minuter innan den kommer upp genom hålet.

Känslan när man väl lyckas få upp en fisk på en plats som man själv rekat och inte vet mycket om förutom ens egna tro på stället är speciell. 11400 gram - 116 centimeter var måtten på fisken. 

Resten av dagen bjuder bara på solsken och en liten solbränna på köpet. Något mer hugg kommer inte trots att jag sitter åtskilliga timmar och väntar. Men det gör inte så mycket då jag fått min målfisk. En fisk som jag planerat för, hoppas på och trott skall finnas där. Nu är det verklighet och känslan är som sagt riktigt go...