måndag 17 oktober 2022

Dagens batalj “Gäddmete v.s Gäddspinn”

Jag har inte metat gädda ( i öppet vatten) på år och dar men nu var det äntligen dags. Varför har jag inte gjort det kan man fråga sig? Största anledningen finner vi nog i hur årstiderna ser ut där jag bor. Långa vintrar med isar från oktober-november fram till april-maj gör att jag valt att meta gädda från isen (ismete). När så isarna släpper sitt grepp vill jag fiska andra mer aktiva metoder som ger en bra kontrast mot det statiska metet. Jag älskar ju att meta men uppskattar även det mer aktiva fisket. Därför har jag tyckt att mixen ismete vinterhalvåret och spinn, vertikal och trolling sommarhalvåret varit en bra väg att gå. Men kanske håller detta på att ändras lite? Ja vi får väl se men nu var det i alla fall dags för lite mete...

Valet för dagen blev flötmete i ett strömmande vatten. Just strömmen var den avgörande faktor i det hela. Med hjälp av den så kunde jag få mitt flöte att vandra till ställen som mina spinnbeten inte kunde nå ut till. Hade jag fiskat från båt hade det varit annorlunda men nu fiskade jag från land.

En död id på runt 4 hekto fick förtroendet och jag hade knappt hunnit ut med betet innan flötet sticker iväg i sidled. Nu blev jag påmind hur roligt det kunde vara med gäddmete. Just när flötet dyker är en visuell höjdpunkt som får pulsen att stiga. Mothugget sitter och jag känner ett bra motstånd i linändan. En bra fisk och strax kan jag håva en bastant gädda.


Dagens första fisk vägde in på 9130 gram - 110 centimeter. Faktiskt min största gädda på gäddmete i öppet vatten. Kanske inte så konstigt då detta var mitt första riktade gäddmetepass i modern tid så att säga. Metade faktiskt en del gädda "back in the days". Tror min största då var en gädda på 5600 gram från mitt barndomsvatten Aleån.

Kanske är det så att metet krossar spinnfisket idag? Känslan är i alla fall lite så men verkligeten blir som bekant inte alltid som man tror. Efter denna fisk så förblir mina betesfiskar helt orörda. Spinnfisket börjar segt. Jag får förvisso en liten tvåkilos men annars händer inget den första timmen. Tar väl ytterligare en halvtimme innan en rejäl svallvåg tar sikte på min Rapala Peto. På bara meterdjupt vatten ser jag hugget tydligt. Ett minst lika pulshöjande ögonblick som för en stund sedan. Hugget känns långt ner i spöet och det är en härlig känsla att drilla en argsint och stark gädda på grunt vatten. Den kämpar på riktigt bra och jag ser att den har en skalle som inte går av för hackor. Detta är en stor gädda och den vill jag absolut inte mista.

Snart ligger den i håven. Skallen och nacken är minst sagt imponerande medan resten av kroppen är lite mer av kalibern “mellanmjölk”. Nåja längden är okej och vågsäcken känns hyfsat tung. Nog borde den väl bräcka “metegäddan”


10250 gram – 116 centimeter. Spinnfiskad med en Rapala Peto 20 cm.

Av bara farten tar jag i kastet senare en 6 kilos för att några kast efter tappa en 7 kilos alldeles framför fötterna. Kampen är avgjord och denna gång vann spinnfisket. Men vem vet hur nästa drabbning slutar...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar