Ismetefrågor och svar

Isarna har nu kopplat greppet på många håll runt om i landet. Jag misstänker att detta är en bidragande orsak att jag fått ovanligt många frågor kring ismete efter gädda den senaste tiden. Kul, jag har alltid som ambition att svara på de frågor som jag får. Som vanligt när det gäller fiske så är det många gånger inte det lättaste att ge ett tydligt svar men man jag skall göra det bästa jag kan utifrån mina egna erfarenheter och kunskaper…

Dött eller levande?
En återkommande fråga. Tyvärr har jag inte gjort några kliniska studier ´gällande detta. Planer har funnits att göra detta. Fiska hälften dött, hälften levande på samma djup under ett antal pass och registrera varje hugg och fisk man får. Tanken då är att sätta två spön bredvid varandra, ett med levande och ett med dött agn. Ju fler pass man hade fiskat på detta sätt, ju bättre och klarare bild hade man fått hur stor skillnaden egentligen är.

Men jag har i alla fall fått en rätt bra bild hur jag upplever skillnaderna utifrån alla mina fiskapass och jag känner att den är så pass klar att jag känner att en mer “vetenskaplig” studie troligtvis inte skulle göra några större skillnader hur jag lägger upp mitt fiske. Men samtidigt hade det varit väldigt intressant.

Min största gädda från isen på dött bete kom mitt i vintern under speciella förhållanden. En halvmeter snö på isen och snöblandat regn +2 grader. Jag förbannade först över vad jag höll på med men efter tre gäddor över 8,5 kilo och en toppfisk på 120 cm och 11,2 kilo så var allt slit glömt och kroppen kändes tio kilon och tio år lättare...
 
Jag har mixtrat mycket med dött kontra levande bete, storlek på betesfiskar, vilket djup man fiskar på m.m. Jag har aldrig varit med om att dött agn varit bättre än levande. Visst har jag fått en och annan gädda på dött men upplever att antalet hugg reduceras rejält jämfört om man fiskar med levande. De gånger jag mixat med dött och levande så har levande 9 av 10 gånger överglänst dött. Ju mer aktiva gäddorna är, ju större upplever jag att skillnaden blir. Likaså känns skillnaderna större om man fiskar pelagiskt över djupare vatten än grunt och mer bottennära.

 
Samtidigt vill jag inte överdriva skillnaderna allt för mycket för gäddor äter ju fisk oavsett om dom lever eller inte så har man bara tillgång till deadbait så är det ju bättre än ingenting. Då gäller det istället att fiska sina döda betesfiskar på bästa sätt och välja rätt plats, rätt vatten där det fisket funkar. Lyckas man med det kan resultatet bli riktigt bra.


Fiska grunt eller djupare pelagiskt?
Jag har fått en del kartbilder skickade samt sett en hel del bilder på Facebook där någon lägger upp en kartbild på ett vatten med djupkarta och frågar vilka områden man skall fiska på. Det brukar bli en hel del svar på dessa frågor och de flesta tycker jag är bra svar och synpunkter. Men det är mer generella svar som “kan” stämma in gällande vissa vatten men för att få ett mer matnyttigt svar så krävs det i mina ögon mer än bara att skicka en djupkarta.

Vet man inget om vattnet i fråga så har man ju inget att gå på mer än just en karta och då kan man absolut bolla lite idéer och erfarenheter med andra. Annars vill jag börja i andra änden så att säga. En karta säger en del men inte det viktigaste bitarna. Vilka arter finns i vattnet?, Hur är siktdjupet? Finns det några områden med avvikande struktur? Min erfarenhet säger att ju mer man vet om ett vatten desto bättre chans har man senare att lyckas. Då kan man sy ihop det man vet och kan sedan tidigare med en djupkarta.

Exempelvis är det en sjö med rätt grumligt vatten som ändå har djupare områden där det finns mycket vitfisk som braxen, mört och id så brukar det sällan vara rätt melodi att fiska mitt ute på djupet pelagiskt. Istället kan grundare fiske närmare land, vid grynnor, uddar och utanför bäckmynningar vara klart effektivare.

Exempel två en liknande sjö som förra exemplet men denna har riktigt klart vatten och här finns mycket siklöja, sik och en del öring. Nu skulle jag absolut satsa på pelagiskt fiske över djupare vatten, gärna med struktur nära branter och öar och där det kan vara lite strömsatt.

Förra årets största på ismete (12360 g - 120 cm) togs riktigt grunt. Var bara en halvmeter vatten mellan isen och botten! Var inte rädd för att testa grunt fastän du får fler hugg djupare. Den lärdomen har jag gett mig några oväntade storgäddor genom åren.
 
Mer frågor jag söker svar efter kan vara, var leker gäddorna?, Har det aktuella vattnet förbindelse med andra vatten. Vandrar det in fisk från något rinnande vatten, annan sjö eller kanske havsvik? Genom att prata med andra fiskare eller lokalbefolkning kan man får matnyttigt information men tänk bara att inte vara allt för frågvis och nyfiken. Utan känn istället av hur mycket info personen vill dela med sig och respektera de som inte vill berätta allt för mycket. Det är alltid intressant att veta var dom stora gäddorna är fångade. Utseendet på gäddorna kan även vara av intresse. I vissa vatten kan det finnas flera typer av gäddor som uppehåller sig på olika platser och djup. En del kan vara korta, grova med stort huvud eller kontrasten långsmala slanka med liten skalle.

 

Vilken krokstorlek är bäst? En krok eller tvåkrokstackel?
Detta är en andra frågor som är på tapeten ofta och här verkar vi tycka väldigt olika vad som är bäst. Jag har testat mig fram en hel del och min uppfattning är att så länge gäddorna tar betesfisken och drar iväg med lina så brukar dom sitta på kroken oavsett om man fiskar med tvåkroks eller enkrokstackel eller en stl. 4 eller en 1.0. Men förutom själva krokningen har jag genom åren upptäckt andra saker som gjort att jag ändrat min syn en del.

Numera fiskar jag i princip bara med en trekrok. Fördelarna med detta är framför allt att det blir enklare när man skall få upp fisken genom hålet samt vid avkrokningen. Med bara en trekrok så har man bättre koll var den sitter och risken att sätta en krok i fingrar eller hand minskar. Ett problem jag haft med minst ett par storgäddor tidigare är att ena trekroken hänger löst och fastnar i iskanten. Är isarna tjocka så kan sådana saker leda till att man förlorar sin fisk eller att det tar det onödigt lång tid innan man slutligen får upp sin fisk. Sedan går avkrokningen smidigare samt att risken för att man sätter en krok i fingret/ handen minskar med bara en trekrok. Nackdelen är väl att betesfisken lättare lossnar med en krok men jag tycker att fördelarna här överväger nackdelarna.

Krokstorleken styr jag till viss del av hur stor agnfisk jag fiskar med. Mina största mörtar och idar har jag tidigare fiskat med en krok i storlek 2.0 men det har jag slutat med nu. Har jag riktigt stora agnfiskar går jag istället över och fiskar med två krokstackel med lite mindre krokar. Anledningen är att jag vid ett par tillfällen upplevt att gäddorna blödig en hel del. Krokspetsen på en 2.0 krok går så pass långt in så risken finns att det orsakar rejäla blödningar och det är ju något som varje seriös gäddfiskare vill undvika. Det går inte bortse från att mindre krokar skadar mindre än stora.


På vilket djup skall man fiska sina agnfiskar
Även detta är en fråga som ofta dyker upp. Min generella uppfattning är att ju bättre ljusförhållandena är ju högre upp i vattnet fiskar man. Detta är något man även märkt då man pimplat mycket genom åren. När det är mycket snö på isen och mulet väder så står ofta all fisk på eller nära botten. Med ökat ljus och längre in på säsongen så stiger fisken och ibland har man kunnat lura upp mörtstimm ändå upp till pimpelhålet.

Det är alltid säkrare att fiska betena högre upp än nära botten. Gäddorna har ju ögonen riktade uppåt och söker fisken i samma riktning. Fiskar man nära botten och gäddorna befinner sig någon eller några meter uppåt ja då kan resultatet bli riktigt dåligt. Fiskar man för högt så finns risken att inte gäddorna vill stiga upp och ta fisken.  

Var flexibel och testa dig fram. Jag brukar oftast börja med att fiska de flesta spöna mitt i vattnet. Något spö sätter jag lite närmare botten och något högre upp. Märker jag några skillnader så justerar jag ofta spöna under dagen. Fiskar jag från morgonen då det är sämre ljusförhållandena så brukar jag ofta lyfta upp spöna en bit senare under dagen (speciellt om solen kommer fram).

En mulen dag med rätt mycket snö på isen bjöd på segt fiske. Jag fiskade alla spöna utom ett pelagiskt över 8-12 meter djup. Det avvikande spöet satte jag mörten bara en bit ovan botten på 11 meters djup. Detta visade sig vara ett lyckat drag!
 

Har storleken någon betydelse?
En fråga som ofta dyker upp men kanske mer i andra sammanhang:) Nu tänker jag emellertid på agnfiskar eller betesfiskar vid ismete. Här har jag genom åren ändrat min uppfattning en del. Svaret på frågan blir att ibland kan det ha betydelse men inte speciellt ofta. Hur man presenterar betet, vilket djup man fiskar på skulle jag säga är klart viktigare än hur stort betet är.

Det är inte heller alltid störst är bäst heller. Minns en gång när jag fiskade med två kompisar som verkligen ansträngt sig för att få upp stora betesfiskar på upp till 3-5 hekto. Mina fiskar var avsevärt mindre och när dagen var slut så hade jag lyckas klart bättre, både vad det gäller mängd och storlek.

Jag försöker alltid ha minst ett bete som sticker ut när jag fiskar, ett större bete. Kan vara en id, brax eller lake. Är det dött sätter jag den närmare botten oftast, är det levande brukar jag mixtra och djupet mera och några gånger oftast när jag fiskat det bara någon meter under iskanten har det genererat i någon bättre gädda. Men oftast har dessa “jättebeten” levererat sämre än mörtar kring 1-2 hekto. Så trots att jag gärna vill ha några beten som sticker ut är min uppfattning att storleken ofta inte har någon större betydelse utan det duger gott och väl med mörtar kring 1-2 hekto.

Ibland kan stora beten fungera men långt ifrån alltid. Denna gädda togs på en större 7 hektos id.
 

Skarpa kanter, svagt sluttande botten eller plana bottnar?
Hur ser bottenstrukturen ut på ens bästa ismeteplatser? Jag kollade lite närmare på detta och kom fram till att jag har fått stora gäddor både djupt och grunt med väldigt varierande bottenstruktur. Det enda som jag har gått bet att lyckas på är riktigt stora platåer/ ytor där djupet och bottentypen är konstant. Detta gäller både stora grunda vikar samt mitt ute på djupet i större sjöar. Så med andra ord försöker jag hitta ställen med olika typer av bottenstruktur men det innebär ju att stora delarna av varje vatten potentiellt kan vara ett bra ställe. Det är inte alltid gäddorna står just på skarpaste branten men ofta i närheten av den.

Bottentypen är ju också intressant. Tänk dig en liten större grundare jämndjup sjö med lerbotten. Finns det då något som sticker ut, kanske i form av en stengrund eller ett in och utlopp eller ett begränsat område med hårdare botten eller ett litet djupare hål. Sådana ställen skulle jag absolut testa fiska på.

Ytterligare en iakttagelse jag gjort i flera vatten är att det är ett visst bottendjup som levererat klar mest hugg under flera fiskepass. En grundare sjö jag fiskat en hel del i så sluttar botten sakta från ca en meter till ned mot fyra meter. Just kanten med 2,5-3 meter bottendjup har ofta gett överlägset mest hugg. Samtidigt har jag fått mina två största gäddor riktigt grunt där. Få hugg men stora fiskar. Kanske gäddor som specialiserat sig på viss typ av föda som håller till riktigt grunt?


Detta får räcka för denna gång. Tack för alla frågor, hoppas att jag kunde ge några matnyttig svar...