April – Nytt gäddrekord samt en galen återfångst!

Fiska gädda från isen är något jag sysslat med bra länge nu. Från början var det angeldon som gällde. 2003 köpte jag mina första ismetespön. När jag sedan 2010 började satsa mer seriöst på gäddfisket samt rikta fisket mot de stora gäddorna så blev ismetet en av de metoderna jag satsade allra mest på. Med åren har ismetet följt med mig fastän den där värsta ivern avtagit och det inte alltid blivit lika många fiskepass som jag tänkt mig.

Ser jag till antalet stora gäddor samt den tid jag lagt ner så kan man nog påstå att ismetet blivit lite av min paradgren inom gäddfisket. Min första riktigt stora gädda (över 12 kg) tog jag på ismete liksom min andra gädda över tretton kilo. Därefter har det trillat in flera isfiskade storgäddor men den där pricken över i:et har liksom saknas.

Men skam den som ger sig, nu kom den tillslut. Lika oväntat nu som då när jag tog min tolvkilos men precis lika välkomnande På nått sätt känns cirkeln sluten nu då jag fått mig en anständig isfiskad gädda som dessutom putsade mitt rekord ett par hekton uppåt…

Nu backar vi tillbaka till den dagen eller snarare dagarna då detta skedde. Dagar jag sent kommer att glömma...

DEL 1 – EN DAG DÄR STJÄRNORNA BEVISLIGEN STOD RÄTT PÅ HIMLEN

Det skulle visa sig att fisketillfällena föll bort en efter en på grund av allt från sträng kyla, snöstorm till ett ryggskott. När så nästa chans till fiske dök upp så tog jag den trots att jag var rätt krasslig och egentligen borde legat kvar i sängen. Valet föll för ett ställe som normalt är rätt klurigt. Ojämnt fiske, få fiskar och försiktiga hugg har varit något som kännetecknat platsen. Känslan inför dagen var att fisket skulle bli rätt segt vilket skulle passa mig rätt bra då kroppen inte var den piggaste, Men ack så fel jag fick…

När jag fått ut dagens tredje spö så fäller det på en gång. Upp kommer en snipa på ett kilo. När jag just fått ner nästa mört så smäller det på igen. Denna gädda är dubbelt så stor, hela två kilo. Jag blir glatt överraskad över att gäddorna är här och dessutom verkar vara på hugget. Egentligen borde jag kanske vara bekymrad över att det bara är smågäddor i farten men lite så brukar det vara här. Väldigt blandat storleksmässigt.

Just när jag fått ut spö nummer fem så kommer nästa hugg. Denna gädda är klart bättre och visar sig vara svår att få upp genom hålet. Givetvis så fäller det på ett annat spö mitt i detta. Jag väger och mäter gäddan snabbt till 8220 gram – 102 centimeter innan jag beger mig till nästa fäll. På vägen dit så fäller det ytterligare på ett spö. Hur fasen gör jag nu? Jag bestämmer mig för att snabbt sätta mothugg på det spö som nyss har fällt och tanken är sen att snabbt springa till nästa fäll. Fan jag som trodde på en lugn och skön dag ute på isen:)

Mothugget ger ett svar som jag inte riktigt hade förväntat mig. Det tar tvärstopp och jag känner direkt “storgäddsvibbar”. Sedan kommer fisken in rätt snällt men den känns tung på nått sätt. Intrycket förstärks ytterligare när jag senare skall försöka få upp den genom hålet. Varje gång den ruskar på huvudet rasslar det ut tio fot lina. Denna fisk måste vara riktigt stor!

Det tar inte så värst lång stund innan jag får upp den genom hålet. Slänger in den snabbt i vågsäcken och bara av tyngden att döma så inser jag att denna fisk vill jag titta närmare på. Blir en språngmarsch till pulkan. Vräker in vatten i den så fort som det bara går.

Det är inte bara en stor fisk det är frågan om utan den är också rätt välgödd, grov över ryggen med en väldigt vacker färgteckning. Jag mäter den till 123,5 centimeter. Väl där börjar jag inse att detta kan nog röra sig om ett nytt rekord för mig.





Att jag nu äntligen fick putsa mitt gäddrekord med just en isfiskad gädda känns på nått sätt både bra och till viss del välförtjänt och logiskt. Hur tung var den då? Ja vågen visade 14230 gram.

Ja det var bevisligen en dag då gäddorna gick bananas. Några av gäddorna jag får dessutom upp två gånger, tex. en dubbelfångst av en 7,75 kilos. Näst största gäddan för dagen ser ut som en sjukilos men väger ändå skapliga 9,52 kilo. Ja man blir lätt fartblind när man har en 14 plussare på näthinnan. Ja kort och gott en fiskedag som jag sent kommer att glömma…

DEL 2 - ÅTERFÅNGSTEN

Det har nu gått några veckor och jag är tillbaka till platsen där jag fick min storgädda. Detta är helt enligt min planering då jag ofta vill fiska samma plats två gånger per säsong. Fördelarna med denna taktik är flera. Dels att kunna jämföra passen och sedan göra en slags analys. Det kan ju vara så enkelt att ena dagen så är gäddorna mer på hugget men ofta är det andra parametrar som jag tror spelar in. Tänker på att gäddorna har en benägenhet att röra på sig. Visst jag har några platser där fisket är rätt jämnt under hela vintersäsongen men betydligt vanligare är att platserna levererar bäst en viss tid varje säsong. Hittar man den bästa tiden så har man vunnit mycket. Fast inte alltid helt enkelt då vissa platser kan vara stekheta ett år och andra år mer normala, detta trots att förutsättningar på pappret varit identiska.

Denna dag var fisket inte lika hektiskt. Huggen kom lite mer utspritt över dagen och de mindre gäddorna var mer på hugget än de större. Precis som senast var det ett visst parti i själva området som var hetast. Här kom det också upp ett par gäddor i 7-8 kilos klassen. En av dessa kände jag igen sedan senast, alltså en återfångst vilket händer då och då men är överlag inte speciellt vanligt. Visst tanken att 14 kilos gäddan kan hugga igen finns där men känns inte speciellt sannolikt. Men jag hade ändå garderat mig denna gång och fyllt upp pulkan med vatten.

Efter ett par timmar så fäller det i ett av de hålen som sällan gett nått. De få gäddor jag fått här har också varit små. Mothugg och tvärstopp! Sedan blir det att åka av. Denna fisk känns om än starkare än fjortonkilosen. Någonting säger mig då att det är samma gädda som senast som jag nu står och drillar. Beviset kommer strax...


Jag bemödade mig inte att ta längden denna gång då jag direkt insåg att det var samma fisk. Men tog vikten och nu hade den faktiskt bantat ner sig 30 gram så vikten hamnade på exakt 14,2 kilo

Helt ärligt kände jag ingen riktig glädje över att ha fångat den igen. Lite som “att den där fisken har jag ju redan fått” eller “det känns lite som fusk att komma hit och ta upp den igen”. Men det viktigaste var att gäddan var välmående, bra krokad och simmade piggt tillbaka och allt detta gjorde den. Nu hoppas jag att få träffa den nästa gång om ett bra tag och då får den gärna väga ett kilo till.

Å andra sidan är det ju inte bara att åka och hämta upp en tidigare fångad storgädda. Detta blev min nionde ismetade gädda över 12 kilo och tillika den första som jag lyckats ta upp två gånger. Kanske lite som min vän Krister sa “nja på ett sätt är det ju nästan en större bragd att lyckas ta en sådan fisk två gånger” Jag får kanske unna mig känna lite glädje och samtidigt tacka fiskegudarna som bevisligen var på min sida under dessa bägge fiskepass.



Känslan att se en sådan praktfisk är ju alltid lika mäktig och denna gång tar jag mig mer tid att studera gäddan när den ligger i pulkan. Blev även några häftiga “pulkbilder”. Enklare att ta sådana bilder än poseringsbilder när man fiskar själv. Och en gädda av denna storlek är inte så enkel att posera med.

Givetvis så blev det ingen mer sväng efter detta till storgäddans tillhåll. På nått sätt så dog isfiskesäsongen med denna gädda. Blir svårt att överträffa en sådan fisk. Men som jag sagt tidigare, resultatet eller snarare jakten på de största fiskarna är långt ifrån allt även om det kan vara en stark kraft som får en att anstränga sig än mera. Det som nog triggar mig mest efter en sådan fisk är att försöka hitta nya ställen med samma eller kanske till och med bättre potential. Inte det lättaste men så länge man försöker och tror på något så lever drömmen vidare...