måndag 17 september 2012

Gösdrottning eller gösbov?

Vi sportfiskare brottas ständigt med olika moraliska dilemman och det jag märkt med åren är att det generellt har skett en klar förbättring i hur vi handskas med vår fångst. Tidigare var det mer regel än undantag att ha ihjäl sin fångst medan man numera praktiserar catch and realease i allt högre utsträckning. Vi har helt enkelt ställt högre krav på oss själva och börjat tänka på att värna om våra bestånd. Tekniken har också drivits fram och med dagens Internetvärld så sprids både kunskap och fiskevatten med ljusets hastighet jämfört med hur det var på den gamla goda tiden då man själv började intressera sig för sportfisket. Just av den anledningen är det skönt att vi sportfiskare tar ett allt större ansvar.

Jag har själv märkt att påhoppen och ifrågasättandet utifrån ökat senaste åren. Vanliga frågor som dyker upp kan vara “Vad är det för mening att fiska om man inte tar upp sin fångst?” eller “att fiska med ekolod är ju fusk”. Jag tänker inte i detta inlägg försvara dessa påståenden utan nöjer mig med att konstatera att vi som fiskar vet bättre än så. Jag vet själv hur lätt man kan tänka/ reagera på saker man inte förstår sig på och börja ifrågasätta de människor som utövar dessa intressen.

DETTA är något jag med åren aktar mig allt mer för. Jag tror det istället är bättre att försöka ta reda och få en förståelse i hur människor kan hitta sin glädje i just sin hobby. Någon jägare eller yrkesfiskare kommer jag aldrig att bli men jag respekterar ändå dessa människor så länge de håller sig inom lagen vill säga.

Journalister är en arbetskår som inte har det lättaste jobbet, samtidigt som de skall granska saker ur en kritiskt synvinkel ska de ha kunskap i ämnet. Missar man någon av dessa saker eller i värsta fall bägge ja då blir det inte bra journalistik helt enkelt. Ett praktexempel på detta tycker jag Nette Enströms artikel “Nya tidens rovfiske – som ett dataspel” i Fria tidningen är. Tycker att rubriken talar sitt tydliga språk liksom det mesta av texten.

Där blir i mina ögon den skicklige och seriösa gösfiskaren Cecilia Grönberg utmålad som värsta boven. Hela artikeln andas av okunskap och även avundsjuka. Att Nette har retat upp sig på Cecilias framgångar och publicitet är ju uppenbart men att hoppa på henne blir ju så oerhört fel då hon sysslar med en för fisken ovanligt skonsam fiskemetod samt ett fiske som dessutom kräver oerhört mycket träning och kunskap för att bemästra.

goos_ett

Här ser vi Cecilia med sin senaste fina gös. Hennes blogg hittar du förövrigt om du klickar här…

Enligt journalisten är dock fisket busenkelt och metoden liknas vid “tv-spels fiske”. Debatten känns i grunden inte fel om man tänker sig att man inte alls var insatt i fiskemetoden eller sportfisket. Men som jag skrev tidigare så är detta ett tydligt exempel i mina ögon på dålig journalistik där kunskapen brister tydligt. Skulle man som journalist bekymra sig för fiskbestånden vilket hon säger att hon gör så är det inte svårt att hitta tusen andra saker att ödsla kraft på. De som praktiserar pelagiskt vertikalfiske tror jag inte heller är den grupp fiskare som tänker på sälja sin fångst. Snarare är de människor som är riktigt inbitna sportfiskare där kunskapen vad det gäller återutsättningen av fisk är hög liksom viljan att bibehålla ett så bra fiske som möjligt.

Det pelagiska vertikalfisket är ju också bättre när det gäller de tryckskador som gösarna annars riskerar att få då man fiskar dom bottennära på allt för djupt vatten. När det gäller allt vertikalfiske jämfört med många andra metoder tycker jag också att krokskadorna på fiskarna är färre.

Så Cecilias storgösar simmar garanterat kvar i Storsjön vilket känns glädjande för varje seriös sportfiskare.

* Ser man till artikeln i övrigt så finns en del tänkvärt att fundera kring. Gällande den tekniska utvecklingen med allt modernare grejor som ekolod m.m. kan man alltid fråga sig hur långt den kommer att gå. Faran som jag ser det är de som missbrukar detta i syfte på att ta upp så mycket fisk som möjligt för att sälja vidare. Sedan är den etiska frågan hur fiskarna känner smärta alltid ett hett ämne likaså meningen med att dra upp ett djur med kroken i munnen bara för sitt eget nöjes skull, för att sedan släppa tillbaka den. Som jag skrivit tidigare så tycker jag att man måste försöka respektera de som har olika åsikter som en själv fastän det inte alltid är det lättaste. Gör man inte detta är det lätt att det blir fel som i det här fallet där en av våra få kända fiskeprofiler på tjejsidan fick ta oförtjänt mycket skit…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar