Min kortaste isfiskesäsong någonsin

Då var det så dags för årets första fiskerapport. Tyvärr så har mitt fiskesug åkt berg och dal bana under de senaste månaderna. I februari så var jag riktigt peppad inför isfisket och det såg lovande ut med knappt någon snö på isarna. Men så kom mars med både kyla och en halvmeter snö. Fast den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge för nu sen påsk och framåt har solen lyst från en klarblå himmel var och varannan dag. Tror aldrig jag haft en sådan solbränna som jag har just nu:)

Ja jag har fiskat. Premiären gick av stapeln skärtorsdagen och sedan har jag vart ut några gånger till och det sista passet skedde i går. Jag har lagt i princip all tid på gädda. Detta med tanke på att jag bara hade några få veckor på mig innan säsongen kunde vara över. Vädret har varit bra, det kan jag inte klaga på men övriga förhållanden hade kunnat vara bättre. De var egentligen bara under de två senaste fiskepassen man kunde gå på isarna utan att sjunka ner i snö eller trampa igenom skaren. Men å andra sidan så var de sista passen de klart sämsta. Totalt tretton timmars fiskande resulterade endast i två smågäddor. Fisket kändes hopplöst dåligt vilket jag kan tycka det brukar vara då det blir varmt och man riktigt hör hur snön smälter. Är som att gäddorna får annat i tankarna än att äta. Kanske inte så konstigt då det närmar sig leken. Nu har jag bestämt mig för att lägga isfisket på hyllan. I alla fall ismetet, kan eventuellt bli något pimpelpass efter abborre nästa helg i fall vädret är skapligt och isarna håller.

Tillbaka till premiären som nog var det bästa fisket på ett sätt. Var det enda fiskepasset då gäddorna högg distinkt och matade ut med lina. Annars har det ofta varit försiktiga hugg och lite lina ut. Men gäddor har jag fått, ja överraskande många. Men lika överraskande är storleken och mängden snipor jag fått. Om det var bristen på storgäddor i områdena eller om de stora helt enkelt inte varit aktiva låter jag vara osagt. Men en sak är säker, jag har inte lyckas pricka in något fiskepass där jag känt att de stora varit rejält på gång. Sådana gånger brukar smågäddorna lysa med sin frånvaro. Ett angenämt problem dom dagarna det är så, nu blev smågäddorna istället ett jobbigt irritationsmoment. Under ett pass hade jag hela 33 hugg och det var då mest fråga om snipor. Då tappar man lätt den där spänningen (hoppet om att det är en storgädda som klivit på) mellan varje hugg..

Då jag bara för några veckor sedan var rätt osäker i fall jag verkligen skulle fiska efter gädda så har jag inte tänkt så mycket vad jag vill uppnå. Men som alltid har jag två stående säsongsmål som jag försöker ordna. De ena är att jag alltid vill testa minst ett nytt ställe varje säsong. Det andra är att få minst en gädda över 10 kilo.

Att testa ett nytt ställe är ju det lättaste och det fixade jag men resultatet den dagen finns det inte så mycket att orda om. Det gick riktigt dåligt. Det andra målet var lite svårare, speciellt nu när jag hade så pass kort tid på mig och förhållandena inte var de bästa. Premiären gav förhoppning när en stark fisk gick på men den saknade tyvärr längden för att passera tio kilo. Under det andra passet så fick jag en gädda som definitivt hade längden men då saknades allt annat typ.


Ja jag vet att det finns en del som skulle jubla för en sån här gädda. 118 centimeter är en respektfull längd men när man först ser en stor skalle i hålet som ger förhoppningar om något riktigt bra och så ser man en lång och tanig kropp glida upp ur hålet, ja då blir i alla fall jag besviken. Vikten låg på 9180 gram. Misstänker att denna har varit upp och vänt tidigare vilket man ser på skador kring gälpartiet.

Det skulle dröja ytterligare ett pass innan nästa chans kom. Frågan var om det skulle räcka hela vägen denna gång?

En fin gädda med skapliga proportioner. Då blir man glad. Hon vägde in på 10120 gram med en längd av 111 centimeter.

Det känns bra att äntligen ha kommit igång med fisket.

På återseende...