Abborrfiske

Jakten på storabborren fortsätter men det går väl inte riktigt i den takt jag tänkt mig. Men man får vara nöjd med det man hinner och mäktar med. Kroppen har bråkat en hel del så vart omöjligt att fiska två dagar på raken utan istället har man fått fiska en dag och sen vila två. På detta har vädret inte alltid inbjudit till abborrfiske och då passar jag på att göra något annat.

Jag har betat av några nya småvatten och tror jag kan ha sprungit på ett eller möjligen två guldkorn. Givetvis har det även blivit några nitlotter samt ett vatten jag fiskade tillsammans med Mårten i som bjöd på ett helt galet mängdfiske. Men det är precis så här fiske skall vara. Man jobbar sig fram metodiskt och betar av vatten efter vatten, analyserar och avväger för att försöka få en känsla om det är värt att lägga tiden här eller leta vidare.

Att fiska från land kan vara frustrerande är en underdrift. Speciellt ett vatten jag fiskat i kändes det helt hopplöst. Var som att fiska i en skog med massor av träd i vattnet och längst med stränderna. Att försöka styra in stora abborrar mellan allt bråte kostade mig tappade beten, några större fiskar och ett knäckt spö. Trots allt helvete som detta vatten gav mig så är känslan ändå att jag måste hit igen.

Men sen springer man på motsatsen, en liten sjö med väldigt klart vatten där man kan fiska från land utan några större problem. Efter ett par småabborrar tar det stopp och nu är det frågan om en bättre fisk. När den väl ligger i håven så väcks förhoppningarna. Dess form är exakt den jag vill se fastän längden inte är riktigt är där. Men blotta tanken på en 50 centimeters i denna kroppsform får mig att börja drömma. Hit skall jag definitivt komma tillbaka…

                                     
Inte ens 40 cm och ändå inte långt ifrån ett kilo skvallrar en hel del om potentialen i detta lilla vatten. Men för att abborrarna skall bli riktigt tunga så måste det ju även till en bra längd. Frågan är om det finns så långa abborrar här? 

Här var det allt annat än gästvänligt. Men gott om abborrar i spannet 4-7 hekto. Frågan är bara om det finns en och annan större än så där? Svårt att säga men vill inte avfärda detta lilla vatten ännu i alla fall.

Riktigt små tjärnar är intressanta fastän det känns som att man misslyckas 99 av 100 gånger. Men träffar man rätt kan man bli rikligt belönad. Sådana här vatten kan i sällsynta fall skapa enorma abborrar i kortare perioder mellan varven. Men att träffa rätt är verkligen lättare sagt än gjort. Jag har provat ett par små tjärnar var av en med mycket mört och småabborrar i som kändes helt rätt. Efter ett tag lyckades jag hitta några abborrar som var nog stora att hugga. Men de var inte alls de fiskarna jag hade hoppas på. Så bara att leta vidare, skam den som ger sig...

Ibland kan ett misslyckande leda till en succé något som jag och Mårten fick erfara här om veckan. Efter två timmar utan en enda fisk så gav vi upp och bytte vatten. Vi hade en plan B men den kändes inte rätt utifrån de rådande förhållandena. Då fick vi komma fram till en plan C. Valet hamnade på en för oss helt okänd sjö. Att det fanns abborre här fick vi snabbt kvitto på. Det visade sig finnas mängder med abborrar runt två till tre hekto vilket fick oss att bli lite skeptiska. De var även rätt magra.

Men så mitt i allt står vi och drillar var sin bättre abborre på närmare åtta hekto och nu vände vinden kan man lugnt säga. För nu brakar det loss med mängder av större abborrar runt båten som kastar sig över våra beten. Efter ett tag blåser det in en regnskur som får oss att åka till land och söka skydd.


Här Mårten med dagens största abborre på 45 cm och 1250 gram som högg mitt under det galna racet med fiskar runt kilot i vart och vartannat kast. 

Efter lite vila och matrast är vi åter ute på vattnet. Vinden mojnar och plötsligt är det ytjakt av stora abborrar. Kvällsfisket bjuder på mängder av abborrar men nu är det av blandad storlek. Men då och då smäller det på någon bättre abborre och de största får vi faktiskt på ytbeten. Ingen kilos men några strax därunder. Ruskigt kul och adrenalin framkallande fiske! Så till den grad att Mårten får sätta sig och pusta ut sig efter att två stycken kilos abborrar följt betet utan att hugga.

Vi blir även störda av några gäddor mellan varven. Inga smågäddor direkt utan fiskar på över metern och mellan 6-7 kilo. Två av dessa hugger på de abborrar vi vevar in och av någon oförklarlig anledning så lyckas vi få upp bägge. Länge sedan man fått dra upp så många fiskar och då flera riktigt fina fiskar så helt klart en dag som jag uppskattade och tror även Mårten gjorde det.

Sommarn är långt ifrån över och denna sommar skall jag försöka undvika mina senaste års misstag att ta ett två månaders långt fiskeuppehåll. Tanken är att fiska ett eller två pass i veckan under hela sommaren. När inte kroppen tillåter mera än så känns det som en hållbar lösning som ger en lite fiskeglädje..