Året 2010 – Ett lyckat fiskeår

Förutsättningar och tankar innan året

För ett år sedan satte jag mig ner och funderade lite hur jag skulle lägga upp fiskesäsongen. Fiskesuget kändes stort efter en fin avslutning av 2009 med två gäddor över 9 kilo samt flertalet abborrar över kilot tidigare under sommaren. Mitt intresse för specimenfiske hade således åter vaknat till liv efter flera års uppehåll. Gädda och abborre var de arter jag på förhand siktade mig in på men i bakhuvudet fanns även intresse för flertalet andra arter.

Vilka vatten skulle jag då satsa på och hur skulle detta ske? Ismetet kändes på förhand som det enklaste sättet att nå mina tänkta fiskeplatser. Jag koncentrerade mig på fyra olika vatten som på förhand kändes heta och målet var att få en gädda över 10 kilo. Fisket i öppet vatten efter gädda kändes däremot mer ovisst och det beroende på att jag inte hade någon flyttbar båt utan endast tillgång till ett par stationära båtar i ett par vatten. Ett av dessa vatten är ett bra abborrvatten där jag tagit flertalet fiskar över kilot medans det andra vatten inte räknas som något bra specimenvatten. För att lösa problemet var planerna att skaffa mig en båt i något av mina tilltänkta gäddvatten eller att köpa en båt med trailer. Detta var alltså förutsättningarna innan året och nu ska vi se hur det gick i praktiken.

Hur gick det då i praktiken

Nu i efterhand kan jag konstatera att det blev mest fiske efter gädda och abborre medans de andra arterna fick stå tillbaka. Undantaget i så fall var gösfisket som blev både en ny och trevlig bekantskap som jag med all säkerhet kommer ge fler chanser. Tyvärr blev det ingen ny båt som jag hade tänkt mig. Orsakerna till detta berodde delvis på osäkerhet vilken båt jag ville ha och när det så blev höst hittade jag ingen båt som passade mig. Sedan har jag även haft förmånen att fiska tillsammans med kompisar med egna båtar vilket jag är väldigt tacksam för.

GÖS

Innan året hade jag aldrig fått någon gös vilket inte var det minsta konstigt då jag inte fiskat efter denna för Norrbotten relativt sällsynta art. Eftersom gösen bara finns i några få vatten i Norrbotten samt att bestånden i jämförelse med södra Sverige är betydligt svagare så gör det detta till en riktig utmaning. Lägg då till att medelvikten på fiskarna är låg och de stora exemplaren är väldigt få till antalet så inser man att lyckas man få någon fisk i specimen storlek då har man gjort det väldigt bra.

I slutet av 2009 så fick jag kontakt med en gammal fiskevän Krister Wallmark som jag ofta träffade på vid olika platser då vi bägge två var hängivna metare. Under året har vi sedan fiskat flertalet pass tillsammans. Dessutom har jag fått förmånen att vara med i Team North Predator som är en specimenklubb som Krister startade tillsammans med tre vänner 2006. De som är hängivna gäddfiskare känner säkerligen igen klubben och inte minst Kristers namn för tittar man till antalet fångade storgäddor så kan man inte annat än bli imponerad. Men även när det gäller gösfisket här uppe har han kommit längre än de flesta och detta bevisade han inte minst sommaren 2009 då han tog en monstergös på hela 7900 gram. En riktig stor gös vart än den fångas men på dessa breddgrader räknar jag in den som en enorm fisk. Krister blev därför min naturliga inkörsport och läromästare till gösfisket.

Under året har jag fiskat 3-4 inriktade pass efter gös och det tillsammans med Krister. Vi har provat flertalet metoder och lyckats få gös på de flesta. Något som jag fastnat extra mycket för är vertikal jigging som är en metod helt i min smak med mycket känsla och grymt häftiga hugg. Dessutom lyckades jag ha turen att få två skapliga gösar på denna metod. Den första av dessa vägde 1940 gram och någon månad senare kom det en på 2660 gram. Känslan är att gösfisket är på väg uppåt i vår region både vad det gäller bestånd och popularitet så därför blir spännande att följa utvecklingen de kommande åren.

GÄDDA

När det gäller ismete är jag tämligen rutinerad och har snart fiskat på detta sätt i 10 år. Trots detta har jag inte lyckats få några riktigt stora gäddor utan toppfiskarna har varje år har legat från runt sex kilo till dryga sju. Orsakerna till detta som jag ser det är att jag fiskat i vatten som inte håller gäddor i specimenklass. I dessa vatten anser jag en 5 kilo fisk som stor, en 7 kilos som en riktigt fin fisk och en 10 kilos som en drömfisk. Visst i dessa mindre vatten finner jag även en viss utmaning att se hur stora fiskar man kan fånga men vill man ha de riktigt stora så bör man söka sig till andra domäner. Fast drömmen min är att hitta ett litet vatten med stora feta gäddor för sådana finns det bevisligen fast de är få till antalet.

Så i december 2009 kom den första gäddan av bättre kaliber, den vägde 9220 gram och mätte dryga 110 centimeter. Nu kände jag att motivationen växte än mer att söka mig till vatten där man vet eller misstänker att det simmar gäddor en bra bit över tio kilo. Under januari och februari var vi belägrade av sträng kyla så det blev inte många chanser till fiske. Men de få gånger jag kom ut gick det oväntat bra. Tror det blev tre pass under dessa månader och det tillsammans med Krister. Vi fick flera gäddor över 6 kilo, Krister fick de två största 8000 g samt 7280 g medans min största vägde 7020g.

Mars månad blev också rätt kylig, blåsig och snörik. Men det fanns också dagar med skapligt väder så det blev totalt runt fem fiskepass. I början av månaden var jag och Krister och fiskade tillsammans. Det gick trögare än väntat så dagen efter delade vi upp oss och fiskade i var sitt vatten. Då jag just höll på att sätta ut det sista spöet så kom dagens hugg och det var inte vilket hugg som helst. Efter en segdragen kamp så kunde jag landa en smällfet gädda på 118 centimeter och 12100 gram. Lyckan var total och ett nytt härligt gäddrekord var ett faktum. Vad jag inte visst då var att följande fiskepass skulle följas av fler stora gäddor. Av bara farten blev det gäddor på 11120 g och 9400 g. Härligt och oväntat och dessutom extra kul att gäddorna togs i olika vatten vilket visar att det finns flera intressanta ställen att fiska på framöver.

Fet och härlig gädda som gör att pulsen höjs inför kommande fisken. Frågan är om rekordet kommer slås redan 2011?

Under april månad fiskade jag ännu fler pass och fick till antalet bra många gäddor, runt 60 stycken men tyvärr var storleken klart sämre. Toppfisken blev en mager 108 centimeters dam på 7320 gram.

I slutet av maj kom äntligen värmen och det var inte vilken värme som helst utan faktiskt årets varmaste vecka vilket fick fart på gäddleken i vissa vatten medan det i andra vatten gav en rekordstor vårflod med kallvatten. Detta följdes upp av riktigt kallt väder som fick gäddleken att dröja i några vatten medan de i andra vatten redan var utlekta för länge sedan. Gäddfisket kan beskrivas som annorlunda och betydligt sämre än en normal vår/ försommar. I ett vatten kom jag ut bara någon dag efter att isen lämnat sjön och redan då var gäddleken i full gång. Jag kunde denna dag få några gäddor som ännu hade rommen kvar. Följande dagar var således samtliga gäddor utlekta. Men denna första fisketur för året i öppet vatten sitter fortfarande i färskt minne då jag tappade en riktigt stor gädda. Törs inte sia om hur stor den var men känslan var att den kunde vara riktigt stor. Lite plåster på såren fick jag en vecka senare i form av en kompakt gädda på 9320 gram. Men i jämförelse med den jag tappade såg den väldigt beskedlig ut.

Här ett rekord av lite udda slag men samtidigt väldigt svårslaget skulle jag tro.

I juni blev det några fiskepass tillsammans med Krister. Några gick sämre medan något gick desto bättre. Största gäddan blev dock inte vägd, för efter att vi avlägsnat krokarna från gäddan och skulle lyfta upp den i båten så gav lipgripen vika och gäddan slapp. Snopet men inte mycket att göra åt, den finns ju trots allt kvar i oskadat skick. Eftersom jag strax innan hade fått en gädda på strax under 9 kilo så kunde vi göra en rätt bra bedömning på fisken och att den vägde över 10 kilo var det ingen tvekan om. Trolig vikt var nog runt 11 kilo eller strax däröver men räknar in den som en tia.

Utmaningen för juli och augusti var att putsa mina månadsrekord vilket inte borde vara omöjligt men samtidigt så brukar gäddfisket inte vara så hett denna tid på året. Men detta ordnade sig enklare än jag trodde och nu hade jag lyckats med något jag hoppats på men inte trott varit möjligt, nämligen att putsa mina månadsrekord 12 månader i sträck. Bästa fisken tog jag i ett mindre rinnande vatten jag länge haft i tankarna men där vad jag vet ingen fiskar riktat efter stor gädda. Just som jag skulle sluta fiska för dagen hugger så en ilsken gädda på min Relaxjigg och efter en spektakulär kämpainsats så är gäddan besegrad. Vikt: 7700 gram.

I september så gjorde jag liksom Krister comeback med gäddfisket och det gick bra. Framförallt för Krister som drog ett helt gäng fina gäddor från 7,5 kilo upp till 9,5 kilo. Mina toppfiskar vägde 7800 gram respektive 8120 gram. Tyvärr så saknades den där toppfisken på en bit över 10 kilo som skulle ha suttit fint men det ville sig inte riktigt. Vi tappade dock några fiskar som kändes riktigt fina men som vi inte fick se så det kändes lite surt, men vi får hoppas på bättre flyt framöver när det gäller de riktigt stora.

Isfiskesäsongen startade i slutet av november då det blev riktigt kallt. Tyvärr så missade jag inledningen p.g.a. jobb och annat. Då jag äntligen var redo så sade kung Bore ifrån, ja ingen har nog kunnat undgå vinterns start som varit oerhört kylslagen. Detta har fått till följd att jag inte kunnat fiska ett enda pass vilket känns väldigt frustrerande, men samtidigt inte så mycket att göra åt då man inte kan styra vädrets makter. Att fiska i 15-30 minusgrader är verkligen inte trevligt vare sig för fiskaren och utrustningen och samtidigt olämpligt om man har för avsikt att återutsätta fisken vilket jag har.

GÄDDA 2010 - TOPP 5

12100 g – 118 cm Ismete, mört 9/3

11120 g – 116 cm Ismete, mört 22/3

10000 g + Trolling, wobbler 29/6

9400 g – 112 cm Ismete, mört 15/3

9320 g – 105 cm Spinn, jigg 22/5

ABBORRE

Isfisket mitt kretsade i princip bara kring gäddan så det blev endast ett enda riktat ismete efter abborre och det blev ingen succé direkt. Däremot var jag redo redan i maj bara en vecka efter det att isen lämnat sjön. Då lyckades jag pricka in ett kanonfiske utanför en lekvik och tillsammans med Martin kunde vi landa ett flertal fina abborrar. Toppfisken vägde 1410 gram vilket även blev en liten putsning från mitt tidigare rekord.

Årets största abborre kom redan i maj.

I juli och augusti så lämnade jag gäddfisket för en tid och satsade istället på abborren. Fisket i juli gick rätt trögt medan det lossnade i augusti. I en av mina abborrsjöar har jag lagt en hel del trollingpass inriktat på abborre och detta gav mersmak. Totalt tre abborrar över kilot med topp på 1200 gram är något jag får vara nöjd med. Det har varit intressant att utveckla detta fiske eftersom min tidigare erfarenhet av trolling efter abborre varit lika med noll. Man märker mer och mer hur oberäknelig och lömsk abborren kan vara och hur viktigt det är med rätt bete i linändan.

Totalt får jag se 2010 som ett bra abborrår med rätt bra utdelning till förhållande till de antal pass jag lagt ned. Storleken på fiskarna har också varit riktigt bra med tanke på vad toppvikterna brukar ligga i de vatten jag fiskar i. Abborren är och kommer förbli en av mina favoritfiskar så det är givet att jag kommer förlägga en hel del tid åt den även nästa år.

ABBORRE 2010 - TOPP 5

1410 g – 46 cm Spinn, jigg 30/5

1200 g – 44,5 cm Trolling, wobbler 21/8

1120 g – 44 cm Trolling, wobbler 7/8

1020 g – 42 cm Trolling, wobbler 16/9

980 g – 42 cm Spinn, jigg 5/8

Med detta så sätter jag bokslut för 2010 och tar sikte på nästa år som jag redan börjat se fram emot. Hur 2011 kommer att se ut är ju förstås omöjligt att veta men däremot återkommer jag snart med ett inlägg angående hur jag tänkt lägga upp strategin samt vilka målsättningar jag tänker sätta upp.

Slutligen så vill jag önska alla läsare en riktigt GOD JUL och samtidigt hålla tummarna att det blir lindring i kylan så man får fiska, men enligt väderrapporterna så utlovas sträng kyla de kommande 10 dagarna.

MINNEN FRÅN FÖRR – Året 1990

Redan som liten grabb var jag intresserad när jag såg andra fiska. Det som fascinerade mig mest var nog ovissheten av vad som egentligen dolde sig under ytan. Vilka fiskar kunde tänkas finnas i olika vatten, hur stora var de, vilka metoder och beten är effektivast samt när på året och vilken tid på dygnet är det lämpligast att fiska? Frågorna var många och vissa har jag med tiden fått svar på men långt ifrån alla och det är nog det som fått mig att fastna för sportfisket. Ingenting är givet i fiskets värld, slumpen och turen finns där som en extra krydda men fisket handlar inte om tur i första hand utan framförallt om erfarenhet och skicklighet. Märkligt nog finns det vuxna människor idag som tror att fiske bara handlar om tur, vilket jag kan tycka är märkligt då jag redan som 5 åring visste att så inte var fallet.

När man just upptäckt någon ny hobby som man fastnat för blir minnena ofta väldigt tydliga och starka. I mitt fall var det definitivt så och därför har jag många trevliga minnen från denna tid. Det förlösande året då det hela startade på allvar var sommaren 1990 då jag var 15 år gammal. Innan dess hade jag redan fiskat en del under flertalet år. Skillnaden nu var att jag själv började styra upp, planera, köpa drag och annan utrustning som kunde tänkas komma till användning. Året innan hade jag börjat läsa allt mer fisketidningar och böcker. Intresset hade med andra ord tagit ett stort kliv uppåt och från hösten 1989 började jag även dokumentera mina fiskepass. Så det var med stor entusiasm och glädje jag fiskade den sommaren, saken blev inte sämre av att fisket gick så bra som det gjorde.

Mina två första abborrar över kilot.

Jag minns att våren hade varit rätt kylig det året men under senaste veckan hade värmen sakta kommit smygande vilket hade satt färg på både träd och gräsmattor. Löven på björkarna hade nu passerat musöronstadiet som brukar vara ett mått på att gäddfisket börjar komma i gång. Jag hade sett ut ett nytt vatten som nu skulle testas men för att ta sig dit krävdes först en cykelfärd på dryga halvmilen följt av en promenad genom tät skog i dryga 2 kilometer. Att vattnet låg så pass otillgängligt gjorde det hela ännu mera spännande så vi var tre förväntansfulla ynglingar som gästade tjärnen för första gången. En titt i fiskedagboken bekräftar det jag minns av denna fiskedag, jag fick en abborre på bra precis halvkilot medan Petter och Anders fick var sin 2 kilos gädda. Inga mängder direkt men vi var mer än nöjda och jag visste redan när jag gick därifrån att hit kommer jag att återvända.

En abborre på halvkilot var en mycket fin fisk i mina ögon på den tiden men vad jag inte visste då var att redan samma dag skulle mitt rekord ryka all världens väg. Sent den kvällen var jag åter på plats men nu hade jag nya fiskekompisar i form av min far, bror och Håkan. Fisket gick hyggligt med några skapliga gäddor och abborrar. Som så ofta kom den bästa fisken just när vi var på väg att ge upp. Jag minns att jag fick ett rejält hugg rätt nära land på ett Tobydrag i silver. Kampen blev rätt kort och snart kunde jag landa en jättelik abborre i våra ögon. Abborren vägde 1100 gram och var 42centimeter lång.

Några dagar senare var jag dit nästa gång och nu tillsammans med pappa och farbror Stefan. Efter några timmar med trögt fiske så lossnar det . Först får farsan en abborre på strax under kilot och kort därefter så får jag på en riktigt stor fisk. I dagboken har jag skrivit att den kämpade hårt och efter en bra kamp kunde Stefan lyfta upp den på land. Denna abborre vägde 1220g och mätte 44cm, vilket blev en liten putsning av mitt tidigare färska rekord.

Efter dessa så lyckade fisketurer så var jag dit några gånger till samma år. Då blev det inga jätteabborrar men däremot ett gäng fina fiskar mellan 5-8 hekto plus gäddor upp till dryga 3 kilo. Tyvärr så blev fisketrycket väldigt stort efter dessa abborrar då vi inte höll tyst om vattnet. Året efter vet jag att det togs två abborrar över kilot som anmäldes till Fiske DM. Fisket blev successivt sämre åren efter, framförallt om man ser till storleken men fortfarande var det ett av våra favoritvatten i flera år framöver. Senast jag besökte denna tjärn var för fem år sedan då jag fick för mig att göra en liten nostalgitripp. Abborrarna var som bortblåsta den gången men däremot blev jag överraskad av gäddfisket som nu var bättre än tidigare. Våra största gäddor i tjärnen från ungdomsåren vägde runt 3-4 kilo, nu fick jag en på närmare 5 kilo.

Nya arter, nya rekord

Under samma år fiskade jag riktigt hårt i mitt hemmavatten Aleån. Mitt intresse för mete hade tagit fart under vintern då jag plöjt igenom en massa fisketidningar plus att jag hade läst Arne Bromans klassiska bok Modernt mete. Under maj månad blev det till att försöka lura några av de idar som har Aleån som sin lekplats. Det blev totalt 5 stycken med en på dryga 2 kilo i topp, just idfisket blev sedermera något som jag lade ner mycket tid på under en period framöver.

Sommaren fortsatte och nya rekord haglade med bland annat en minnesvärld gädda från Aleån. Tidigare under sommaren hade jag fått ett par gäddor på dryga tre kilo så nu var siktet på en över fyra. En eftermiddag dagen före midsommar cyklade jag iväg till en av mina favoritsträckor. Fisket gick trögt men jag nötte envist på vilket gav utdelning då jag fick på en större fisk. Efter några ilskna rusningar lossnar gäddan från draget och eftersom jag tydligt kunde se att det var en rekordgädda så blev jag otroligt besviken. Men nu till det bästa, vilket jag imponeras på så här i efterhand. Tålmodigt fortsätter jag att nöta på i ett par timmar till, provar olika beten, varierar hastigheten allt i hopp om att gäddan skall hugga en gång till vilket den tillslut visar sig göra. Denna gång slutar det på bästa sätt med ett nytt personlig gäddrekord på 4,2 kilo.

Fisketurerna fortsatte sedan under hela sommaren då vi testade bra många småvatten i närområdet och provade flera olika fiskemetoder. Ett roligt minne var en liten tjärn med ruda som vi hittade. Efter en hel kväll utan känning fick en kompis plötsligt upp en ruda. Detta var för oss då en sensation då vi inte visste att det fanns ruda i detta vatten. Några dagar senare lossnade det rejält då jag hittade en mer lyckad strategi för att få upp dessa lynniga små rudor. Med klenare och känsligare utrustning och maggot istället för mask fick jag under en eftermiddag närmare 30 rudor!

Stor Norrbottensbraxen på bottenmete.

Mitt under värsta värmeböljan i juli månad provade jag och mina kompisar Anders och Mikael att fiska braxen. Tidigare samma år hade Mikael vid spinnfiske krokat fast en braxen med ett gäddrag. Saken i säg var väl inte så häpnadsväckande om det inte vore för vikten på fisken, den braxen vägde hela 3,5 kilo. Taktiken blev bottenmete men mask som bete vilket visade sig fungera förträffligt. Braxnarna var riktigt på hugget och vi lyckades alla få flera fiskar var. Det var inte några småfiskar som kom upp utan riktiga dasslock på 2-3 kilo.

Sista fisken den dagen blev speciell för mig då den vägde hela 3770 gram. En fisk som jag än idag värderar högt. Nu är det ju så att det fångas betydligt större braxnar än så i Sverige och i dessa sammanhang är min fisk ingenting. Men här uppe i Norrbotten så är förhållandena annorlunda och mig veterligen så är denna braxen en av de större som fångats på sportfiske i Norrbotten. Dessutom har jag trots flertalet riktade fiskepass efter braxen åren efter inte lyckats fånga någon större än denna.

Lakfiske i Aleån

Redan året innan hade jag, farsan och Mikael börjat meta lake med framgång. I slutet av september fick jag och Mikael våra första lakar och under oktober upplevde vi flera bra lakfisken. När så isarna hade lagt sig avslutade vi fiskeåret på precis samma sätt som vi började det med, nämligen pimpelfiske efter lake i vårt hemmavatten Aleån.

Går vi mot en rekordkall vinter?

Vi befinner oss drygt en vecka in i december och jag måste säga att jag redan är less kylan. I en månads tid har vi haft extremt kallt och det i hela landet. Orsaken till detta eller boven i dramat som jag vill kalla det är den Nordatlantiska oscillationen (NAO) som i stora drag styr vintervädret i Skandinavien.

Kort beskrivet är det skillnaden på tryck ute i Atlanten som påverkar vädret hos oss. Det finns två stora tryck som styr detta, dels ett lågtryck som är parkerat utanför Island och ett högtryck vid Azorerna. När tryckskillnaden är stor mellan dessa (positivt NAO) så bildas kraftiga vindrar som för upp varm och fuktig luft från havet över oss. Före förra vintern hade vi haft så i 40 år vilket är förklaringen till de milda vintrar vi generellt haft under dessa år.

Sedan förra vintern har det istället blivit ett omvänt förhållande (negativt NAO) då tryckskillnaden är liten, ett svagt isländskt lågtryck och ett litet azoriskt högtryck. Då orkar helt enkelt inte den varma luften med sydväst och väst vindar upp till oss vilket istället öppnar upp för den arktiskt luftmassan med nordliga eller nordostliga vindar att rasa ner över oss.

Hur länge kommer då denna negativa NAO hålla i sig? Svaret är att det är omöjligt att veta men att det skulle kunna vända när som helst. Men jag ser en risk att detta kommer hålla i sig ett bra tag till, jag menar nu har det gått nio månader sedan det började och varför skulle det nu helt plötsligt vända. Mardrömmen är att det kommer bestå många år framöver, i värsta fall 40 år som den positiva NAO fasen höll i sig.

Sedan en dryg månad tillbaka har det på min ort endast varit fyra dagar varmare än minus tio grader. Tyvärr har jag haft oturen att jobba tre av dessa potentiella fiskdagar. Är jag ute själv och specimenfiskar så vill jag helst inte fiska om det är under minus fem grader med tanke på de frostskador fiskarna kan ådra sig innan man släpper tillbaka dom.

Är man däremot två eller fler så kan man hjälpas åt då en håller fisken under vatten i hålet medan den andra sköter kamera, vägning m.m. Men sträng kyla försvårar fisket då hålen lätt fryser, linor och utrustning tar stryk plus att det inte är så trevlig för oss fiskare att vistas ute. Mina planer inför denna isfiskesäsong var minst 2-3 fiskepass under november samt lika många nu i december, för tillfället står jag på noll. Det känns givetvis frustrerande och än värre är att man lyckas jobba de få dagar det varit förutsättningar för fiske. Efter denna vecka är jag ledig rätt mycket dagtid under en period så därför hoppas jag att få mig något fiskepass, men då ger jag mig fan på att det kommer vara riktigt kallt.

MINNEN FRÅN FÖRR - Harrbäcken

Den sista myggan har för länge sedan somnat in, luften är klar och kall och det känns som att vintern är på antågande. Jag smyger mig fram längst den lilla bäcken och bakom mig står min far djupt koncentrerad i sitt fiskande. Jag skakar på huvudet och känner mig en aning förbryllad och vilse för detta är inte bäcken som jag minns från mina barndomsår.

Den grunda, porlande bäcken med klart vatten och botten med sten och sand ser jag ingenting av utan istället lite djupare vatten som bara ytterst långsamt flyter. Min far nickar och säger att fiska du här, det finns gott om harr ska du få se. Något skeptisk lyder jag honom men samtidigt vet jag att han brukar ha rätt angående fisket här. Detta är hans hemmaplan och veckan innan hade han fått flera fina harrar i bäcken.

Bäckens förvandling har sina orsaker eller rättare sagt sin orsak, nämligen bävern. Denna skygga varelse som för sådär 20 år sedan knappt existerade i mina domäner, nu tycks de ha erövrat varenda litet vattendrag och det har minsann fått sina konsekvenser. Jag är i grunden en sann djurvän men ibland börjar jag bli rätt trött på dessa krabater. Visst de förtjänar sin plats i naturen minst lika mycket som jag själv men på grund av dess våldsförande av naturen så väcker de mig en gnutta avsky. Fast samtidigt är det ett fascinerande djur som är trevligt att skåda men det känns som att beståndet har vuxit sig allt för stort på många håll.

Vi fiskar oss fram längst bäcken på en sträcka av några hundra meter och vi passerar den ena efter den andra bäverdammen. På ett ställe upptäcker jag en hydda som ligger väl dolt under en stor gran. Fisket går segt förutom en liten gädda som kommer upp innan jag lyckas lura dagens första harr, en liten men vacker skapelse som givetvis får simma tillbaka. Tiden går, timmarna flyger fram och det känns helt enkelt underbart att tillbringa sin tid djupt inne i skogen med det ständigt rådande lugnet. Här kopplar man verkligen av både i kroppen och själen och det känns som man knappt existerar, man blir ett av naturen, tankarna försvinner och man bara lever i nuet.

Plötsligt väcks jag av en skugga i vattnet och en fisk som nyfiket följer efter betet men inte riktigt vill hugga. En stund senare så sitter den där och efter en trevlig fight så är den besegrad. Jag lossar varsamt kroken, väger den till 720 gram innan jag sätter tillbaka den. Trots att jag tagit ett par hundra harrar i denna bäck så blev denna sista fisk unik, det var nämligen den största av de alla.

FÖRSTA GÅNGEN.

För mer än tjugofem år sedan så gästade jag samma bäck för första gången. Minnena från den tiden sitter fortfarande kvar och det är nästan skrämmande hur pass detaljerat jag minns dessa fisketurer. Jag kan tydligt se framför mig hur det såg ut då, höra hur myggen surrade och känna doften av myggolja. Min far var med mig då också och det var han som lotsade mig rakt in i denna underbaraste värld av dem alla. Människan är en märklig på många sätt och vis, man vill gärna försköna och överdriva hur det var förr, fisket var bättre och naturen i stort sett opåverkad och det fanns inga yttre hot. Säkert fanns det faror på den tiden också men bäcken var mer orörd och fisket var bättre, i alla fall som jag minns det.

MÄNNISKANS PÅVERKAN.

Under åren som gick så fanns harren fortfarande där men vissa sträckor längst bäcken utsattes för övergrepp som renderade i att harren sökte sig bort från områdena. En av de allra vackraste och bästa platserna var där bäcken ringlade sig fram omgivande av ängar. Vissa sommarkvällar kunde man se mängder av harr som plockade insekter vid ytan men nu är det annorlunda. En bonde flyttade till en gård i närheten. Han tog över ängarna, plöjde upp dem, gödslade och än värre grävde flera stora diken som ledde rakt ut i bäcken.

Numera ser man inga vakande harrar, vegetation av näckrosor och annat har utbrett sig och sandbotten är i det närmaste försvunnen. En bit längre upp fanns ett annat trevligt ställe som idag inte är vad det har varit. En sommar när jag kom dit såg jag att en skogsmaskin varit och röjt hejvilt kring bäcken och knappt lämnat kvar något träd närmast bäcken. Dessutom hade de grävt ett stort dike som fört med sig en massa lera och jord rakt ut i bäcken. Diket mynnade ut i en av de tidigare så säkra djuphålorna där det inte sällan stod ett par riktigt fina harrar. Nu är harrarna borta därifrån och frågan är om de någonsin kommer tillbaka.

STORHARR.

Som tur är bäcken rätt lång med harrar på flertalet platser. Några av dessa platser håller fortfarande harr och inte sällan förvånansvärt stor fisk med tanke på bäckens ringa storlek.

För bra många år sedan fiskade jag tillsammans med min morbror Anders längst med en av de bättre sträckorna. Vi fiskade hela kvällen och en bra bit in på natten. Anders som kan bäcken precis lika bra som jag själv lyckades lura upp kvällens största harr, en fin bit på dryga 4 hekto. Själv hade jag bara fått småharrar och innan vi åkte hem fick jag ett infall att prova rakt nedanför där vi parkerat bilen, ett ställe som normalt bara brukar ge gädda och abborre.

Men stället ser dock rätt trevligt ut och jag har tänkt flera gånger att det borde kunna stå någon finare harr här. Sagt och gjort så knallade jag ner i den något ogästvänliga terrängen och fick tillslut ut mitt långspö och mask i vattnet. Hugget kom direkt och upp kom en för mig gigantiskt harr för att vara här. Tidigare hade jag fått harrar på knappa halvkilot men denna var bra mycket större. Vågen visade på drygt 700 gram vilket var en perfekt avslutning kan man tycka. Men strax därefter kom en harr till som bara var snäppet mindre! Både före och efter denna sommarnatt har jag åtskilliga gånger provat fiska på samma ställe men aldrig sett röken av någon harr.

HUR SER FRAMTIDEN UT?

Harrstammen här är av segt virke och trots att vi människor har gjort det svårare för den att överleva så finns den fortfarande kvar. För några år sedan upplevde vi den torraste sommaren på mannaminne och jag minns hur bäcken såg ut då, jag blev uppriktigt orolig och undrade om harrarnas tid i bäcken var förbi. Jag hade som tur var fel för harren klarade detta också.

Nu kan jag inte heller låta bli att oroas över bävrarnas framfart. Flera av de finare strömmarna är nu försvunna, bäverdammar ligger som effektiva vandringshinder och vad händer med gäddbeståndet nu. Oron gnager inom mig då jag tänker på den lilla bäcken. Jag vill ju helst att den skall vara som den en gång var och som jag minns den. Men ingenting varar ju för evigt, tiden sätter sina spår och det gäller givetvis min lilla harrbäck också. Egentligen borde jag ha lärt mig genom åren att inte oroa mig så mycket för trots att jag dömt ut harrbeståndet så har jag haft fel. Harren här vägrar att ge upp sin existens och jag hoppas det fortsätter att vara så i framtiden också.

Långvarig fiskesvacka

Snart har det gått 2 månader sedan jag fiskade senast vilket inte är acceptabelt. Orsakerna till detta är lite av varje men i oktober hade jag faktiskt inte räknat med så många fiskepass. Däremot i november så hade jag hoppats att hinna ut på några isfisken men det blev inget av det.

Kylan har legat bakom senaste två veckornas fiskefrånvaro och de dagar de varit hyfsade temperaturer ja då har man jobbat. Det kalla vädret har dock fört med sig att vi nu har fina isar här uppe i Norrbotten på de flesta håll. Därför hoppas jag bara på rätt väder de få dagar man har möjlighet till fiske. Skulle jag ha den turen så kanske man kommer ut på något fiske snart. Blir detta av så hoppas jag kunna dra upp någon skaplig fisk för det känns som att förutsättningarna för detta finns.

I morgon kommer jag åter att publicera ett “minne från förr” i form av en berättelse från min lilla harrbäck. Ni som känner mig och är bekant med området vet förmodligen vilket vatten det handlar om.

MINNEN FRÅN FÖRR – Ambassadörklubben

DEL 2

En kväll i slutet av oktober träffades vi i skymningen. Platsen var Aleån och med mig hade jag min kompis Mikael plus Ambassadörklubbens två medlemmar Jan och Harry. Det var en rätt kylslagen kväll med åtskilliga minusgrader och en stjärnklar himmel som gav oss lite ljus i den annars kolsvarta omgivningen. Med andra ord var det bra väder för lakfiske denna tid på året.

Jag och Micke hade varit på plats en vecka tidigare och fått 9 lakar så vi var riktigt förhoppningsfulla. Vi intog de platser som vi ansåg vara hetast. Två timmar senare stod vi fortfarande där i leran utan ett endaste napp. En bit längre bort höll Ambassadörklubben till och här var det betydligt gästvänligare med en grässlätt som de satt på. Förutom det så nappade det rätt friskt i området och efter att deras femte lake kom upp så fick jag och Micke nog och for hem.

Denna kväll blev vi helt enkelt utfiskade av gubbarna men långt ifrån uträknande. För nu kom vi överens att nästa gång skulle vi minsann visa vem som var de riktiga lakkungarna här. Fast tydligen skall man ha med sig en termos med varm rusdryck för att lyckas bra. Att sänka sig så lågt och dopa oss till framgång var helt otänkbart i våra ögon, nä vi skulle vinna med schyssta medel.

Två veckor senare var vi alla åter på plats vid Aleån. Snöfall och 2 minusgrader avskräckte oss inte det minsta, tvärtom då jag och Mikael var riktigt peppade. Ambassadörklubben hade denna gång uppgraderat sin utrustning med lysdioder längst fram på spötopparna plus att de valt att lämnat rusdryckerna hemma. Jag vet inte om denna oväntade seriositet passade in i herrarna och klubbens framtoning. Några timmar senare fick vi svaret.

Vid denna tidpunkt snöade det rätt bra plus en frisk vind som säkerligen fick Jan och Harry att ångra att de lämnat rusdryckerna hemma för i detta läge hade lite doping varit guld värd. Istället så valde gubbarna helt enkelt att lämna Aleån. Denna gång utan en endaste lake. Samtdigt hade jag och Mikael dragit upp 5 lakar så nu var revanschen ett faktum. Dessutom var två av lakarna rätt fina för att vara i Aleån så vi var mer än nöjda.

Vi hade nu fått vår revansch och Ambassadörklubben var nu krossad för all framtid och evighet. Året efter tog den ny form men nu var kastpåkarna och Corastrong linorna utbytta mot lätta ultralätta spön, små rullar och de nya Fireline linorna. Man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar sitta men i detta fall så visade det sig att herrarna i Ambassadörklubben var öppna för en förändring vilket inte var illa pinkat.

MINNEN FRÅN FÖRR - Ambassadörklubben

DEL 1

Denna lilla klubb bildades mitt under självaste fotbolls VM 1994 vid en stuga en bit utanför Kiilinge by utmed Kaitum älven. Klubben kom att bestå av två män och deras gemensamma nämnare förutom ambassadörrullarna var de nya stumma Cora strong linorna. Ni som var med på den här tiden då dessa linor kom ut på marknaden kanske minns att de var föregångarna av de numera rejält förbättrade och förfinade flätlinorna. Cora strong linan var precis som namnet antyder på väldigt stark och stum. Men förutom detta fanns det en rad nackdelar och det var framförallt att de var oerhört okastvänliga och bildade lätt stora skatbon.

Klubbmedlemmarna Jan och Harry hade inför resan trimmat deras nya utrustning så till den grad att de var oerhört säkra att de var de som skulle kasta de längsta kasten och nå ut till de största fiskarna. Det skulle dock visa sig att allt medan Sverige gjorde succé på fotbollsplanen borta i USA så misslyckades Ambassadörklubben här hemma. Men innan resan tog slut skulle det visa sig att klubben fick det sista ordet.

Mitt på dagen anlände jag, Harry och min far Jan till Luleå för att möta upp Lennart. Sedan var det tänkt att vi skulle dra vidare upp till Lennarts stuga utanför Kiilinge by och här skulle vi såsmåningom tillbringa fem härliga fiskedagar vid den jungfruenliga Kaitumälven. Det tog ett bra tag innan vi kom oss i väg då det visade sig att Lennart var mitt i ett arbete tillsammans med hans broder. Men efter det var avklarat kunde vi äntligen komma i väg.

Bilresan gick lugnt och stilla till en början. Men någonstans i höjd med Lansjärv började det hända saker. Lennart som körde framför oss med sin Volvo 142 börjad nu vingla fram och tillbaka över E:10 an. Till en början skrattade vi åt det hela för de som känner Lennart vet att han gillar att skoja och det var det vi trodde han gjorde. Men det hela fortsatte under en längre tid och började bli riktigt obehagligt så tillslut började vi tuta.

Efter ett tag fick Volvon en rakare kurs och strax därefter körde den in på en parkeringsplats. Jo det var precis som vi tillslut misstänkte att Lennart hade slumrat till av och till under bilfärden. Det hela var heller inte så konstigt då vi fick veta att han jobbat hela natten och inte sovit en enda timme på hela dygnet.

När vi kom fram installerade vi oss i stugorna innan vi åt middag. Efter det så lyssnade vi på radio och matchen Sverige-Rumänien, kvartsfinal i VM. I halvtid så kunde jag inte hålla mig längre och gick ned till Älven för en kort fiske. Tiden gick dock fortare än jag kunnat ana och när jag kom upp till stugan så var matchen mitt i förlängningen. Upplösningen med straffarna gick jag dock inte miste om och Ravellis straffräddning på slutet är ett minne för livet och lilla Sverige var nu i Semifinal!

Fisket då? Ja redan på första kastet fick jag en öring som följdes upp av fyra till, alla var dock av mindre format. Lennart visade senare på kvällen hur de större skall tas, han fick några matnyttiga harrar och öringar. Ambassadörklubben hade dock en riktigt tung första kväll utan en enda fångad fisk. Däremot hördes en och annan svordom eka över nejderna. Orsaken till detta var framförallt alla de fina skatbon de kunde visa upp under kvällens lopp.

Fisket i Kaitumälven var följande dagar segt men som tur var fanns det andra trevliga vatten i närheten. Speciellt då en mindre sjö som Lennart hade fiskat i tidigare där det fanns fin harr. Första svängen till sjön gav oss 2 harrar och det var Lennart som tog den största på 750 gram medan ambasadörklubbens Jan Nilsson tog klubbens första fisk, en fin harr på dryga halvkilot. Nästa sväng till sjön bjöd på 3 harrar och dessa hade jag lyckan att fånga. Toppfiskarna vägde fina 775 gram och 900 gram som visade sig bli resans största fiskar. Ambassadörklubben gjorde allt vad de kunde men räckte inte riktigt till denna dag heller. Men de hade långt ifrån ännu inte gett upp utan kämpade tappert vidare.

Nu eller aldrig kändes det som för under resans sista dag var det två bestämda herrar och en yngling som traskade iväg genom skogen mot samma fina harrsjö. Lennart valda att stanna hemma i stugan och fiska i älven istället. Själv hade jag en tung dag med huvudvärk och näsblod medan Jan och Harry var i högform. Harry som hittills inte fått en endaste fisk hade övergett sina tidigare mer klassiska flugor och ersatt dessa med betydligt större flugor i alla möjliga färger. Detta skulle visa sig vara ett genidrag för under ett par timmar lyckades han dra upp hela 5 harrar. Tala om islossning!Tydligen smittade det hela av sig på klubbkompisen som i slutskedet av dagen drog 2 fina harrar.

Själv blev det inte en endaste harr men då jag upptäckte att det även fanns gädda i sjön så övergav jag harrfisket till förmån av gäddorna. Det resulterade i flertalet gäddor som gav en trevlig kamp på min lätta haspelutrustning. Sent på kvällen åkte vi hemåt efter en trevlig vistelse här uppe i Kaitum. Efter denna semestertripp så återuppstod Ambassadörklubben igen och det redan samma år men nu gällde det lakfiske och bottenmete i Aleån. Men den historien får vi ta en annan gång.

Se upp för svaga isar!

Idag var jag till en sjö för att kolla upp isens tjocklek. Denna sjö brukar vara en bra måttstock då isen lägger sig något snabbare här än de största sjöarna men samtidigt långsammare än i små tjärnar. När isen i denna sjö känns säker så brukar jag känna mig rätt trygg på de flesta andra fiskevatten också.

Jag trodde isens tjocklek skulle vara mellan 5-10 centimeter med tanke på senaste veckans temperaturer och vis av tidigare års erfarenhet. Men ack så fel jag hade. Borren hann bara knappt stöta isen så var jag igenom. Isens var endast 2,5 centimeter tjock vilket fick mig att röra mig betydligt långsammare. Jag borrade ytterligare ett hål en bit bort men här var det ingen skillnad förutom att det knakade till i isen då jag borrade. Något tredje hål blev det inte.

Av denna dag lärde jag mig att det är av yttersta vikt att vara försiktig och hysa respekt för isarna som på håll såg ut att vara stabila. Dessutom en decimeter snö som lätt lurar den oerfarne till en falsk trygghet. Snön är inte bara farlig i den bemärkelsen att den döljer alla faror utan även en orsak till att isen växt så långsamt senaste veckan.

Förra veckan inleddes ju med riktigt varmt väder och flera av de isar som redan lagt sig gick upp. Sedan blev det något kallare från torsdag och det lade sig en tunn isskorpa sedan kom det några centimeter snö på fredag och lördag vilket på ett effektivt sätt satte stopp för isens tillväxt de kommande dagarna. För efter den helgen har det varit kallt flera dagar och normalt om isarna varit fria från snö är jag säker på att de minst varit dubbelt så tjocka som nu. I går kom nästa snöväder som inte gjorde saken bättre.

Men nu lovas det kallt väder i hela Norrland från och med söndag och flera dagar framåt vilket ger ett visst hopp. Jag hoppas därför att kunna fiska nästa helg, denna helg har jag räknat bort. Känns som dumt att chansa och det är inte roligt att vistas på tunna isar och skulle olyckan vara framme vet man inte hur det kan gå. Så till er alla som tänker ge er ut på isarna under helgen kan jag bara säga, VAR FÖRSIKTIG!

Fiskelycka i vinterskrud

Ny bakgrund och lite ändringar i bloggens design skvallrar vilken tid som väntar, nämligen vintern. Sista dagarna har vi haft riktigt kallt så nu väntar jag bara på lite ledighet från jobbet och mildare väder så kan säsongens första isfiske vara ett faktum.

Tyvärr så kan det komma en rejäl portion snö under veckan vilket inte känns speciellt trevligt. Snön har egentligen bara negativa saker att tillföra när det gäller fisket. För det första så fryser isen sämre då snön effektivt isolerar, för det andra så blir ljusförhållandena under isen betydligt sämre vilket minskar fiskens aktivitet och för det tredje så blir det besvärligare att vistas på isarna med snöpulsning och i värsta fall flödvatten.

Troligtvis kommer jag att göra mitt första ismetepass om drygt en vecka då jag börjar min långledighet på fem dagar. Utrustningen är redan i ordning så det är bara att hoppas att de yttre förhållandena med säkra isar och acceptabelt väder är till min fördel.

Visa fullständigt album

Bilder från isfiskesäsongen 2009-2010.

Fisketidningar

Jag har svårt att tänka mig ett liv utan en fisketidning på sängbordet. För mig har den legat där så länge jag kan minnas. När jag var liten hade farsan dessa tidningar som man mest bläddrade igenom och tittade på bilderna av storgäddor, laxar eller vad det nu kunde vara. När jag var runt 13-14 år började jag själv att köpa egna tidningar och något år sedan även prenumerera. Undrar egentligen hur många fisketidningar man läst genom åren och hur många timmars läsning man är uppe i? Här kommer jag nu gå igenom vilka fisketidningar som finns att tillgå på marknaden idag, hur de ser ut samt ge ett eget omdöme plus betyg.

På fiskeforumet Fiskesnack gjorde man för ett par år sedan en undersökning i ämnet och frågan som löd var vilken fisketidning som var bäst. Resultat blev följande:

FISKEFEBER 37 %

FISKEJOURNALEN 30 %

FISKE FÖR ALLA 21 %

FLUGFISKE I NORDEN 4 %

ÖVRIGA 8 %

FISKEJOURNALEN

Historik: 1974 var året då den första Fiskejournalen kom ut och sedan dess har den varit ett givet inslag i var och annan sportfiskares vardag. 1988 gick Sportfiskeförbundet och FJ ihop och bildade en tidning tillsammans under namnet Fiskejournalen – Sportfiskaren. 1990 så ändrade man tidningens namn ytterligare en gång till endast Sportfiskaren. Samarbetet varade fram till 1998 då förbundet ville ge ut en tidning i egen regi. Efter det återuppstod Fiskejournalen igen och har så varit sen dess.

Under tidningens långa historia har den endast haft två olika chefsredaktörer, den första Olof Johansson satt på posten i hela 20 år!

Ett av de första numren av FJ.

Nostalgi

Fiskejournalen är den fisketidning som utan tvekan betytt mest för mig genom åren. Jag var inte gammal då jag började bläddra i farsans tidningar och i tonåren började jag själv att prenumerera på tidningen. Tidningen har genom alla åren hållit en hög klass fastän den enligt mitt tycke har haft några små dalar och toppar. Det har alltid funnits duktiga och hängivna fiskare som drivit tidningen framåt och några av dessa människor har säkerligen både inspirerat mig samt påverkat min syn på fisket.

Arne Broman är nog den som betytt mest. Tyvärr är han borta nu men hans avtryck har garanterat satt sina spår i många av dagens fiskare. Han var en sann naturmänniska med fiske i blodet. Alla fiskar var lika mycket värda och alla sportfiskemetoder lika accepterade. Mest känd kom han nog att bli som metare och var den som med hjälp av sina engelska vänner införde detta fiskesätt i landet. Catch and release var för de flesta ett okänt och obegripligt begrepp medan det numera är en självklarhet för de flesta. Arne var en av pionjärerna även här. Hans artiklar om mete, spinn och pimpel var under mina ungdomsår en av tidningens höjdpunkter och jag minns än idag vissa historier då Arne fiskade tillsammans med sina vänner Kaj Jonsson och Lars-Ove Berglund.

Arne Broman

Förutom Arne så finns det en rad andra skribenter på tidningen som betydd en del för mig. Jörgen Larsson var en av dessa. Hans förmåga att lura de stora fiskarna var både anmärkningsvärt och beundrande. Peter Grahns artiklar kring storgäddor är en annan höjdare.

Kommentar

Tidningen håller fortfarande en hög klass enligt min mening men har på något sätt mer blivit mer en tidning för ”svensson fiskare” istället för de mer inbitna och hängivna som vill ha mer detaljerade och innehållsrika artiklar. I dag prenumererar jag inte längre på tidningen och det finns orsaker till detta. För det första så finns det bättre fisketidningar som jag hellre läser. Tidningen ger mig inte heller så mycket läsning, jag upplever den som rätt tunn och flera av artiklarna känns det som man redan läst och att de bara skummar på ytan istället för att gå in på djupet.

Undantag finns givetvis och ibland köper jag något lösnummer, framförallt nr 1-2 varje år där de går igenom årets största fiskar. Andra positiva saker som jag vill lyfta fram är Martin Falklinds mod och engagemang mot miljöbovar, tjuvfiskare och andra marodörer som förstör för oss sportfiskare. Tidningen har alltid haft bra och roliga tävlingar som exempel ”grand slam” nu i år, ”meter ligan” för gäddor och predator cup m.m. Hemsidan deras är också riktigt bra, ja överlägset bäst så där har de andra tidningarna något att jobba med.

Mitt slutliga omdöme blir en fortfarande bra tidning men som befinner sig i en liten svacka.

Betyg: 3

FISKE FÖR ALLA

Allmänt: Detta är också en populär tidning som har många år på nacken. Exakt hur många år är jag osäker på men skulle tro det handlar om närmare tjugofem vilket inte är så långt efter Fiskejournalen som ståtar med sina trettiosex.

Så här profilerar de sig själva som tidning.

Fiske för alla är den breda tidningen för landets alla fritidsfiskare.

Sveriges bästa reportrar och fotografer tar dig med till mytomspunna fiskevatten, vare sig det gäller mete, trolling, fluga, spinn eller en skön pimpeltur på vårisen. Varje nummer är fullmatat med intervjuer med Europas duktigaste fiskare som ger dig tips för att lyckas bättre med ditt fiske.

Reportage, prylar, nyheter, resor, tester och mycket mer. Vill du vara först med det senaste ska du läsa Fiske för alla, vi bevakar alla de stora mässorna.

Fiske för alla som den ser ut idag.

Kommentar:

Fiske för alla har ju som mål att vara en tidning för alla typer av sportfiskare och siktar därför att tillfredställa en bred skala. Jag tycker de har lyckats rätt bra där faktiskt men ibland har jag tyckt de fastnat i allt för mycket spinn - fluga - trolling artiklar. Liksom Fiskejournalen har de lyckats hålla kvar några av de duktigaste skribenterna genom åren. Anders Forsberg, Gunnar Westrin och framförallt Mikael Engström är gamla trotjänare som förtjänar att lyftas fram.

Tidningen har alltid känts fräsch med en trevlig layout så på det området har den varit den ledande fisketidningen I snitt brukar jag köpa mig 1-2 lösnummer av tidningen varje år men har under ett par år prenumererat på den. Jag tycker att tidningen alltid har känts välgjord och så men har på något vis saknat den där rätta passionen. Tidningen har inte lyckats fängsla mig på samma sätt som vad exempelvis Fiskejournalen gjorde under sina glansdagrar och numera Fiske-feber. Vad det gäller dess hemsida så är det inte så mycket att hänga i julgranen, där finns det mycket att. jobba på.

Betyg: 3

FISKE-FEBER

Allmänt: Fiske-feber är tidningen med huvudsätet i Skåne och Malmö. Tidningen börjar nu ha runt 10 år på nacken och har på dessa år tagit allt större mark och räknas nu som en av landets allra största fisketidningar.

Fiske-feber har sedan några år tillbaka lyckats få en av de största fiskeprofilerna i vårt land som chefsredaktör nämligen Jörgen Larsson vilket säkert bidragit ytterligare till framgångarna. Det senaste tillskottet som tf. chefsredaktör är den välkända storfiskaren och sportfiskejournalisten Fredrik Stjärnkvist så tidningen fortsätter att se om sitt hus vilket bådar gott för framtiden.

Fiske-feber med Jörgen Larsson som frontfigur.

Kommentar:

Detta är den obevekliga uppstickaren bland våra fisketidningar som genom nytänkande och stort engagemang lyckats värva massvis med anhängare runt om i vårt land. Medans de andra tidningarna stått still och trampat så har Fiske-feber ständigt utvecklas och gör så fortfarande än idag. Tidningen satsar på duktiga skribenter som verkligen brinner för sportfisket och dessutom för utvecklingen framåt. Många av artiklarna går verkligen in på djupet och fångar ens intresse. Även Passionen och drivet för sportfisket lyser igenom tidningen som en röd tråd vilket gör Fiske-feber till en given favorit bland alla landets fiskefanatiker.

Enligt mitt sätt att se på saken så är denna tidning numera den solklara ledstjärnan på himmelen och det känns som att de andra tidningarna nu får börja se upp på allvar. Statistiken talar tydligt sitt språk, då de andra tidningarna tappar i antalet utgivna nummer så går Fiske-feber åt det motsatta hållet.

Jag tycker att Fiske-feber ger mycket läsning för pengarna jämfört med andra tidningar. Samtidigt är tidningen inte rädd för att prova nya grepp för att locka till sig nya anhängare. Exempel på detta är specialutgåvan Predator-feber som blev en riktig succé. Till nästa år följs den upp av ytterligare två nummer. På liknande sätt har man gjort med flugfisket som man nu plockat bort från huvudtidningen och lyft fram till en ren flugfiske tidning under namnet Flugfiske- feber. Ett annat trevligt och uppskattat inslag är de medföljande Fiskefilmerna till varje nummer. Hemsidan känns kanske inte riktigt färdigutvecklad ännu men ett plus är webbshopen där prenumeranterna kan köpa fiskeprylar till ett förmånligt pris.

Om jag skall försöka hitta något negativt kring Fiske-feber så hade det varit lättare för något år sedan. Då tyckte jag att man från tidningens sida helt missade att belysa fisket i Norrland. Men rätt nyligen fann jag i ett nummer till min stora förvåning och glädje ett reportage om gäddfiskets status i Norrland vilket både var glädjande och visar att de inte glömt bort oss här uppe. Visst befolkningsmässigt är vi i underläge så det är ju naturligt att det skrivs mer om fisket söderut men samtidigt så är ytorna här gigantiska och vattnen många som väntar på att bli upptäckta. En annan detalj som jag ifrågasatte var att vissa typer av fiskesätt kom lite i skymundan och då kanske det skulle ha varit bättre att skippa dem eller göra specialiserade tidningar om exempelvis flugfiske, mete, spinnfiske eller vad det nu kan vara. Nu i år kom ju både Flugfiske-feber och Predator-feber vilket var en trevlig överraskning.

Fiske-feber fortsätter således att både överraska en och utvecklas så jag känner mig inte det minsta orolig angående tidningens framtid utan ser istället fram emot och se vad de hittar på härnäst.

Betyg: 4+

SVENSKT FISKE

Detta är Sportfiskeförbundets egen tidning som ges ut till medlemmarna i form av 4 nummer per år. Det är enligt min mening en både välgjord och informationsrik tidning som jag tycker innehåller en hel del läsvärda artiklar. Framförallt rekommenderar jag tidningen till nybörjare inom fisket, då den på ett enkelt och pedagogiskt sätt förklarar och går igenom mycket av fiskets grunder. Men samtidigt finns det matnyttiga artiklar även för den erfarne. Ett plus till Sportfiskarnas miljöengagemang och personligen tycker jag att varje sportfiskare skall vara medlem i förbundet. Det kostar inte mycket och man bidrar till att förbättra sporfisket och stå upp mot vattenkraften, rovfiske och annat elände.

ALLT OM FLUGFISKE

Jag hade en period i livet då jag flugfiskade rätt ofta och då köpte man också tidningar i ämnet. På den tiden fanns inte denna tidning eller så var jag olyckligt ovetandes om den. Jag har läst något enstaka nummer på biblioteket och tycker det är en fräsch och innehållsrik tidning. Eftersom jag inte själv har så mycket kött på benen för att ge ett eget betyg så har jag surfat runt lite och läst vad andra tycker. Omdömet blir då att det är den populäraste av de två större flugfisketidningarna som finns på marknaden fast då har jag inte räknat in den nya Flugfiskefeber. Kritikerna menar dock att tidningen fokuserar allt för mycket på reportage från andra sidan jordklotet, resor som för en vanlig människa bara är en dröm. Istället borde man koncentrera sig mer på vårt fina fiske på hemmaplan och inte minst i fjällvärlden.

FLUGFISKE I NORDEN

En populär tidning som har sina trogna läsare. Flugfiske i norden är en tidning som överlevt bra många år sedan tidningen kom med sitt första nummer 1979. Här tar man upp flugfisket runt om i norden med intressanta reportage och bilder. Som jag sagt tidigare så har jag ingen järnkoll på de renodlade flugfisketidningarna nuförtiden men brukar läsa dem på biblioteket så jag har ändå en viss koll på denna tidning och har kunnat följa den genom åren. Jag tycker tidningen håller en bra kvalité och har så alltid gjort. Någonstans i mitt huvud gnager en intensiv längtan att återuppta flugfisket men då vill jag ge det den tid det förtjänar. Då den tiden kommer så lär flugfisketidningarna åter ligga på sängbordet.

JAKTMARKER OCH FISKEVATTEN

Som fiskare och icke jägare har jag aldrig riktigt tagit till mig denna tidning. Men ser man till antalet utgivna upplagor per nummer så är det den tidning som är allra populärast. Min far som är både jägare och fiskare har genom åren både köpt och under perioder prenumererat på tidningen så därför har jag rätt bra koll på den. Jaktmarker och fiskevatten är en gammal trotjänare som till både innehåll och layout visar att den håller hög klass. Fördelningen mellan jakt och fiske i tidningen är dock till jaktens fördel, någonstans runt uppskattningsvis 60/40 skulle jag gissa. För den fiskeintresserade jägaren måste denna tidning ha många läsare och det är nog en av förklaringarna till dess popularitet.