Lite här och var har man hört eller läst om att det dykt upp ovanligt många vakar ute på isarna. Ofta på ställen där de inte brukar finnas. Nu när snön smält undan en del så blir vakarna lättare att upptäcka men det kan vara lite lurigt ibland, speciellt då det kommer nysnö som döljer farorna väldigt effektivt.
Vid två tillfällen bägge just under mars månad har jag lyckas trampa igenom isen och lyckligtvis har det gått bra bägge gångerna. Att detta händer denna tid på året då isarna är som bäst kan tyckas märkligt men formodligen är det just detta som är huvudorsaken. Man tar liksom förgivet att isen skall vara bra och man blir med detta mindre försiktig än vanligt.
Vi backar tillbaka tiden ett antal år, närmare bestämt andra veckan in i mars 2010. Jag mötte upp Krister vid en sjö. På den tiden fanns här en fiskodling och vi hade fått tillstånd av ägaren att få fiska en bit från kassarna. Det var en fin morgon med både sol och plusgrader. Under dagens lopp började vädret ändra skepnad och mitt på dagen kom det in en front med regn, hagel och en jäkla blåst. Plötsligt ser jag hur min pulka lyfts upp från isen och flyger iväg med världens fart i riktning mot fiskeodlingen. Jag reagerar lika snabbt som en bloddopad Ben Johnson (en gammal hundra meters sprinter) och kutar sedan med full fart mot odlingen. Samtidigt som jag springer ser jag hur våra saker blåser omkring på isen och strax hör jag en duns när pulkan landar rakt in i en av odlingens kassar.
I stundens hetta glömmer jag bort att isen runt odlingen är svag och när jag nästan är framme så ger isen vika men på grund av den höga farten jag fått upp så springer jag likt Jesus på vattnet och känner steg för steg hur isen ger vika. På nått mirakulöst sätt lyckas jag ta mig fram till fiskodlingen helt torrskodd. Efter att jag fiskat upp pulkan ur kassen så lyckas vi hitta de mesta av allt som blåst iväg. Kanske kände gäddorna av det annalkande ovädret för fisket var riktigt kasst. Dagen efter tar jag nya tag i en annan sjö och blir då belönad med min första tioklubbare men det är en annan historia fast också ett bevis på hur snabbt fiskelyckan kan svänga ibland.
Några år senare är jag ute ensam och ismetar gädda på en plats som jag känner till bra. Här får man dock ha lite koll på isen då det är lite strömsatt. Veckorna innan hade det snöat en hel del så det var väldigt vitt på isen. Jag hade borrat några hål och isens tjocklek var väl runt 30 centimeter vilket är rätt normalt här. När jag skall till att börja borra nästa hål så känner jag hur isen ger vika och jag kastar mig reflexmässigt bakåt och landar som tur var hårt på isen.
Detta är en teknik som jag alltid använder mig av när jag borrar mina hål där jag misstänker att isen kan vara dålig. Jag står med ena foten framför det hål jag skall till att borra. Den andra foten håller jag rakt bakom mig. Om isen skulle ge vika kan jag då stödja mig på den på den bakre foten som jag också har mest kroppsvikt på och sedan kasta mig bakåt. På det sättet kommer man lätt ett par meter bakom där själva isen brast. Kanske var det just detta som räddade mig från ett ofrivilligt bad denna gång.
Själva huvudorsaken att jag missdömde isen så pass mycket berodde på en enda sak och det var just snön. Just nysnö är själva fan. Det blir omöjligt att läsa av isen när den ligger vit överallt. Samtidigt isolerar den effektivt vilket gör så att isens tillväxt stannar av. Minns en gång när jag fiskade från isen i november. Det mesta av isen var snöfri men det hade drivit fast lite snö på isen på vissa områden. Jag borrade mina hål där det var snöfritt vilket kändes logiskt då sikten borde bättre under isen där. Isen var här runt 20 cm vilket kändes stabilt. Men när jag fick för mig att borra ett hål mitt i ett parti där det låg snö på isen så fick jag en smärre chock. Hade knappt hunnit börja borra förrän jag kom igenom. Bedömde isen till 6-7 cm.
Om jag blivit klokare med åren låter jag vara osagt men däremot försiktigare. Man skall alltid ha respekt för isarna. Om man börjar fundera i banorna om isen håller eller inte så tycker jag man skall avstå istället för att chansa. Är det väldigt varmt och soligt kan isarna ta väldigt mycket stryk bara under en enda dag. Går man ut en sådan dag är det viktigt att ha en säker plan för att kunna ta sig till land. Isdubbar och livlina är två saker som skall ingå i utrustningen. Att fiska ensam ute på svaga isarna är inte heller att rekommendera.
Vi har just passerat vårdagjämningen och det är märkbart hur solens återkomst väcker en till liv igen.
Lite kul att när man själv börjar sin isfiskesäsong samtidigt ser hur människor i södra delarna av landet börjar fiska i öppet vatten. Hur det än är så börjar nu en intressant och härlig fiskeperiod oavsett var man bor i landet eller vilket fiske det gäller.
I skrivande stund har jag hunnit med tre fiskepass. Om vädret är bra, kroppen känns fräsch och fiskesuget finns så kanske jag kan komma upp i runt tio fiskedagar. Skulle jag bara lyckas med att snitta en fiskedag per vecka fram till att isarna slutar bära så är jag nöjd. Ni kanske märker att jag skriver mer om tid och fiskedagar än specifika mål gällande si och så många stora fiskar. Det är lite så jag försöker jobba nu mera. Skapa tid och vara väl förberedd har blivit lite av mina ledord. Jag vet ju redan vad jag vill uppnå med mitt fiske, vilka fiskar jag vill fånga, vilka vatten jag vill testa o.s.v. Jag vet också att fisketiden är en viktig aspekt i resultatet och då jag har tenderat att fiska allt mindre med åren så försöker jag nu hitta vägar att ändra på detta. Kanske kan detta vara en väg att gå? En sak kan jag i alla fall konstatera att som läget ser ut nu så finns det goda förutsättningar till att det blir betydligt mer isfiske i år jämfört med förra året...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar