Rankar mina bästa fiskar varje år sedan bloggstarten (Del 1/2)

Jag upptäckte fisket i tidig ålder. Minns första gången när jag fick följa med pappa ut på sjön och båtpimpla, första resan till fjällen, första gäddan jag tog på kastspö. Ja minnena är många och de byggs hela tiden på med åren. Medan vissa minnen sakta suddas ut kommer andra alltid bestå. Fisket har alltid var en del av mitt liv men under bloggens första år började jag fiska mer målinriktat samt rikta mitt fiske efter stor fisk av diverse arter. Fisket fick med detta en allt större mening och svårighetsgrad.

Men trots “specimen tänket” så har bloggens huvudsakliga inriktning alltid varit att fisket och fisken skall vara i fokus. Fiskeupplevelser, tankar och vägen till storfisken är en del jag fokuserat på. Sedan reflektion och sammanfattning efter ett lyckat eller misslyckat fiske. När det gäller just den biten har min fiskedagbok varit till stor hjälp.

Samma år som jag skapade bloggen började jag lite smått att rikta mitt fiske efter de stora predator fiskarna abborre, gös, gädda och lake. Under årets andra halva satte jag upp några “storfisk mål” som jag skulle jobba med framåt och förmedla vidare med texter och bilder här på bloggen. Mitt huvudmål var att ta minst en fisk av varje nämnd art över dess regg-vikt (gädda 12 kg), abborre (1,6 kg), gös (6,5 kg) och lake (4,0 kg). Samtliga fiskar skulle också tas i något av mina “egna” vatten på platser som jag hittat själv utan hjälp från någon annan. Gissningen då var att abborren skulle bli den enklaste fisken att fixa medans gösen skulle bli en i princip omöjlig uppgift att klara av. Målet tog sin tid att uppnå men på självaste midsommardagen 2021 kom så den sista arten, en abborre! Ett bevis på att fisket inte alltid blir som man tänkt sig men tillika tjusningen på hur fisket fungerar.

 

Antal fiskdagar för mig de senaste 12 åren.

Det har blivit en del fiskeminnen och stora fiskar under dessa år vilket presenteras här nedan. Här framåt kommer en liknande artikel men då handlar det om fiskar som mina fiskekompanjoner lyckats skrapa upp då vi fiskat tillsammans. Där finns det en hel del minnesvärda fiskar som är värda att ännu en gång lyfta fram i rampljuset.


2009 – Det år då jag började smida planer samt kom de större gäddorna på spåren.

Högst rankade fisk det året: Gädda 9100 gram – 109 centimeter.

Beroende av en rad orsaker så hade jag nu mer tid än på länge att ägna mig åt fisket. Det blev en hel del fisketid i en rad olika vatten. Mest abborrfiske men även allt mer gäddfiske. Kan vara det år jag fångat mest gäddor om man räknar antalet. Däremot var storleken inte alltid den bästa. Årets mest betydelsefulla fisk var också en gädda. Den togs som bonusfisk när jag fiskade abborre. Det var någonstans här som det tändes en gnista i mig att fiska mer inriktat efter stora gäddor.

När jag skulle transportera mig en bit emellan två fiskeplatser så slängde jag ut en liten sjunkande abborrfärgad Rapala. Man kan säga att det tog tvärstopp och mitt alltför veka abborrspö fick börja jobba. Minns att gäddan inte bara for under båten utan även runt den. Blev således en tuff kamp och när gäddan slutligen låg i håven så insåg jag att det var min hittills största gädda som jag nu hade fångat. Hade jag fångat en sådan gädda idag så hade den inte betytt nått speciellt men känslan då var nått helt annat. Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att ha förståelse för de som tycker att en gädda på runt 7-8 kilo är en jätte. Blir nästan arg när jag ser välkända fiskeprofiler på sociala medier utala i stil med att jag väger då aldrig en gädda om jag inte tror den väger över 10 kilo och så vidare. Att göra sådana utalanade i gäddgruppen på Facebook där majoriteten av läsarna är mer eller mindre oerfarna blir verklig en att höja sig själv och sänka majoriteten.

Under årets slutfas så tog jag en snäppet större gädda. Denna gång på ismete. Nu var inte “tian” långt borta och det skulle visa sig att när den kom så kom den också med besked...

2010 – Jakten på 10+ gäddan resulterade i en tre gäddor över tio kilo.

Högst rankade fisk det året: Gädda 12100 gram – 118 centimeter

Ja det var under detta år som jag startade min satsning med att fånga en gädda över magiska 10 kilo. Det skulle visa sig att det inte bara blev en utan tre stycken innan året var slut. Den allra största kom först, en pjäs på över 12 kilo. Den gädda som utan tvekan betytt mest för mitt fortsatta gäddfiske.

Minns den dagen mycket väl fastän det var några år sedan. Dagen innan hade jag fiskat tillsammans med Krister Vallmark. Vi hade ismetat på en plats där vi någon månad tidigare hade fått flera fina fiskar. Förhoppningen var hög men fiskat trögt I den hårda nordvästvinden. Dagen efter fiskade vi på var sitt håll. Vinden hade mojnat och det var en rätt kall men solig morgon. Fisket var rätt trögt men få hugg och efter nån snipa och ett missat hugg tog det tvärnit. Sen blev det en seg kamp där fisken tog lina några meter och sedan var det min tur att ta lina. Men sen tog det stopp när den kom till hålet. Isen var riktigt tjock det året så det var inte lätt att vare sig se något eller få upp gäddan genom hålet. Det blev några nervösa minuter som kändes som år innan jag äntligen kunde landa den. Känslan när jag såg besten var obeskrivlig. Benen skakade, nu hade jag fått min storgädda! Efter snabb vägning, mätning och foto kunde jag återutsätta den och lyckan var total när jag såg den piggt simma i väg. Ringde sedan till Krister och berättade och minns att han blev nästan lika glad som jag var. När det gäller Krister har jag otroligt mycket att tacka för när det gäller mitt predatorfiske. Framför allt under de första åren.

2011 – Ett oväntat göseldorado och en ny art som skulle sluka fisketid kommande år

Högst rankade fisk det året: Gös 6900 gram

Gösfisket hade börjat bli bättre på många håll uppåt i landet något som min vän Krister hade uppmärksammat. Gösfisket var dock rätt outforskat mycket eftersom bestånden varit i ruinens brant näst intill överallt. Men jag och Krister hade speciellt ett vatten som vi trodde på. Egentligen skulle vi testat där redan året innan men nu dröjde det till sensommaren 2011. Minns att vi rekade ordentligt innan vi började fiskat. Vi såg rätt lite på ekolodet så vi gick nog mest på magkänsla när vi startade fiska.

Vi trollade och efter cirka en timme så får jag hugg på mitt klenaste spö. Ett lätt vertikalspö som jag dumt nog använde för att kunna få ut ett fjärde extra spö. Det blev en nervös kamp och just minnesbilden då jag såg gösen dyka upp vid båten är absolut ett av mina starkaste fiskeminnen. Största gösen innan jag hade sett vägde drygt 2,5 kilo men detta var nått helt annat. Liksom ett annat väsen som egentligen inte skall finnas på dessa breddgrader. Det blev några fler fiskepass under samma sommar och resultatet blev skrämmande bra. Vi lyckades dra gös över 6,5 kilo tre pass på raken.

2012 – Laken blev den tredje arten över målvikten.

Högst rankade fisk det året: Lake 4120 gram – 87 centimeter

Mina storfiskmål blev nu än mer aktuella och verkligare efter storgösen. Nu var gäddan och gösen klara och då var bara abborren och laken kvar. 

Hösten 2012 lade sig isen ovanligt tidig och det blev blanka stadiga och snöfria isar. Under en veckas tid mäskade jag upp två platser som jag hade en känsla kunna hysa stora lakar. Första platsen gav ingenting men känslan var nog inte helt fel då jag några år senare får höra talas om att det tagit en 5 kilos lake i samma område på gäddsax. Nåja andra stället, andra passet så sitter jag och tittar på ett av mina spön som jag lagt ut. Jag ser då hur det böjs rejält och jag går dit och gör mothugg. Fisken känns riktigt stark och jag vågar knappt tro att det är en lake men så är fallet! Riktigt lång fisk som tyvärr är rätt mager. Men väger den över 4 kilo? Här minns jag tydligt glädjen när jag läste av digitalvågen. Visst lakar kan bli tyngre än så här men det är inte lätt att dra dom på beställning. Vet många som lagt massvis med timmar utan att lyckas.

Själv fiskade jag mycket lake under främst 90-talet men var aldrig i närheten av 4 kilo. Men fiskar man framför allt i rätta vatten och lyckas hitta bra platser och kommer rätt tidpunkt, ja då tar det inte mer än två kvällar att lyckas. Förmodligen finns det en stor potion tur med i det hela också men det förstår nog alla som fiskat efter denna lite udda “fulsnygga” varelse som laken är.

2013 – Varierat fiske med några skapliga fiskar av varje art

Högst rankade fisk det året: Abborre 1310 gram

Detta år bjöd inte på så många stora fiskar trots att jag fiskat rätt mycket. Mest tid lade jag på vertikalfisket, ett fiskesätt som jag verkligen fastnade för under detta år. Framför allt så fiskade jag efter gös och resultatet när det gäller antal fiskar var långt bättre än jag hade förväntat mig. Det blev flertalet gösar mellan 3-3,5 kilo vilket räknas som rätt så stora fiskar i de vatten jag fiskar i. Även en trevlig bonusfisk i form av en gädda på dryga tio kilo. Årets höjdare rent upplevelsemässigt sett var utan tvekan när jag följde med S-O Larsson till Söröya i nord Norge.

Men den fisk jag nog uppskattade mest under detta år var en abborre. Tog den i den sjö som jag lagt ner klart mest tid i när det gäller abborrfiske. Under åren 2008-2011 fiskade jag mycket här och fick flera abborrar över kilot, största dryga 1,2 kilo. Denna fisk var snäppet större. Jag är medveten om att en abborre som denna för många inte räknas som speciellt stor, men för mig är inte alltid storleken det viktigaste i sammanhanget. Utan det handlar mer om hur stor fisken är i det vatten den tas i. Ett exempel skulle jag få en gädda på 9,8 kilo i en sjö där jag tidigare bara fått gäddor runt 7-8 kilo så skulle jag uppskatta den mera än om jag drog en gädda på 11 kilo i ett vatten där jag tidigare fått flera gäddor över 12 kilo. Med detta synsätt så tycker jag att man får ut mer glädje av sitt fiske och man behöver inte åka land och rike till vatten där man nästan måste veta att det tagits monster fiskar.

             


2014 – Mycket fiske men mindre planering gav sämre resultat än vanligt.

Högst rankade det året: Abborre 1430 gram – 47 centimeter

Under detta år kom jag upp i hela 95 fiskedagar vilket är rekord om man ser till bloggens trettonåriga historia. En förklaring till det hela var att jag lyxade till mig och tog några månader tjänstledigt från jobbet mitt. Det blev rätt mycket fiske och jag fiskade efter flertalet arter. Det känns som jag flackade runt i allt för många olika vatten med olika kompisar. Jag vet att jag har skrivit tidigare att resultatet mitt oftast blivit bäst då jag noggrant planterat och lagt upp mitt fiske. I år fiskade jag mer bara på och kanske just därför blev resultatet inte det bästa trots fler fiskedagar än normalt.

En bra fisk var en gädda som tyngde ned vågen över tvåsiffrigt som jag fick under ett ismetepass i början av april. Efter några år utan 10+ gädda från isen så satt den där igen! 

Men jag rankar nog en abborre högre. Även den kom under ett ismetepass då jag egentligen fiskade mer efter gädda. Men då jag visste att det fanns fina abborrar i det för dagen aktuella vattnet så satte ut en del mindre mörtar också. Slutade med att jag putsade mitt rekord med ynka 20 gram. Min hittills största abborre tagen från isen. Men fortfarande en bra bit från målet 1600 gram.

2015 – Första året under bloggens historia då jag fick kämpa med motivationen.

Högst rankade fisk det året: Hälleflundra 140 cm+

Under detta år var inte fiskesuget på topp. Framför allt minskade jag ned rejält på både gös och gäddfisket. Blev däremot lite mer abborrfiske men eftersom sommaren var kall och regnig så var det få fina sommardagar och kvällar med fiske. Fiskedagarna mer än halverades jämfört med föregående år och detta år är faktiskt det enda år sedan 2010 då jag inte lyckades att landa en enda gädda över 10 kilo.

De absolut trevligaste fiskeminnena från detta år kommer från Norge och en fiskecamp utanför Tromsö. Fiskade med de trevliga och mycket duktiga fiskarna Björn Larsson och Markus Teilus. Detta var min tredje resa till Norge och målet var precis som föregående resor hälleflundra. Drömmen om en riktigt stor “hälle” fanns för oss alla men eftersom det hade varit ovanligt kall vår så hade inte hälleflundrorna kommit in på de mer grunda och strömsatta områdena. Efter några dagar utan känning fanns bara ett alternativ kvar och det var att fiska djupare över större områden. Vi fick nu klart mer fisk av olika slag. Havskatter, fina torskar och lite annat. Men tillslut fick vi alla tre känna på nått helt annat. En hälleflundras styrka är nått man måste få uppleva själv. Min fisk var stark och stor men jämfört med Markus bjässe var det ingenting. 185 cm är en gigantisk hälle! 

Som så ofta när man fiskar hälleflundror så hugger de väldigt försiktigt. Lite lättare dragningar i linan och man gör mothugg och sen får man hoppas på det bästa. Precis så var det med denna fisk. Svaret man får vid mothugget är ofta klassiskt bottennapp och när sedan bottennappet börjar röra på sig ja då blir man nästan lite skraj. Kraften är enorm. Min fisk var väl inte så jobbig att dra upp men nog fick man svetta upp sig lite samt lite mjölksyra i ben och armar. Helt klart en minnesvärd fisk som förgyllde ett annars rätt svagt fiskeår för mig.

Några tankar kring året som väntar...

Ett nytt år ligger framför oss och det känns alltid lite spännande att sia vad det kan innehålla för överraskningar. Vad det gäller livet i det stora hela så hoppas jag på ett lugnt år där alla nära och kära liksom en själv får vara frisk och kry. Ett år utan tråkigheter och sjukdomar. När det kommer till fisket så är jag nog mest sugen att bara komma ut och fiska med vad allt det kan innebära. Förra året var jag ovanligt optimistiskt denna gång har jag istället mer en go känsla inför det kommande fiskeåret.

Gäddfisket har sedan 2016 varit nummer ett men frågan är om den trenden bryts under 2022? I fjol var hälften av fiskepassen riktade efter enbart gädda vilket kanske var en fingervisning att gäddfisket är på väg att ersättas av annat. Ja vi får se hur det blir med den saken. Finns några andra arter som jag hoppas fiska mer efter men för att lyckas med det krävs både tid, tålamod och en portion tur.

Det är nu man längtar som mest efter denna tid!

 
Men det som nog suger allra mest är upptäckarlusten efter att hitta nya spännande fiskevatten. Så i år blir det största fokuset att testa och söka efter nya vatten. Det behöver inte vara bästa möjliga storfiskvattnet utan kan lika gärna vara små vatten med fina abborrar eller varför inte harrar eller mörtar. Som mest hemma är jag när jag fiskar nära inpå naturen, alltså från land eller ute i en liten båt vid någon bortglömd tjärn långt bort från civilisationen.

Länge sedan man fiskade efter stora sjöharrar, kanske dags för en sväng 2022?

 
Ett på något sätt ovisst men spännande fiskeår väntar och som vanligt denna tid ligger jag i djup fiskedvala och det lär dröja ett bra tag innan jag ger mig ut och fiskar. Men förhoppningsvis kommer bloggen inte ligga still utan jag räknar med ett och annat inlägg här framåt.

Nästa inlägg kommer snart och det handlar om mina bästa fiskar under varje år sedan bloggstarten 2009. Det har varit en fantastiskt resa under alla dessa år som jag har kunnat förmedla vidare här på bloggen. Åter igen vill jag tacka för den fina respons jag fått av mina besökare. Det är ni som gör att jag fortfarande håller igång sidan.

Välkommen 2022! Hoppas det blir ett bra fiskeår både för mig själv och alla andra...

Årskrönika 2021

Inför året var jag ovanligt positiv. Minns att jag skrev att det kan bli ett spännande år med möjligheter. Jag var även förväntansfull över Lukas fortsatta fiskeintresse. Hur blev då året? Svaret kommer som vanligt här i en årskrönika…

KASSA ISAR, NÅGRA STORGÄDDOR OCH EN STOR SORG

I år tog jag ut en del ledighet under april, bl.a. en vecka i slutet av månaden. Minns att jag den 17 april var ute och ismetade lake tillsammans med Lukas och blev nästan rädd då jag insåg hur pass dålig isen var. Isen var inte bara ovanligt tunn utan kvalitén på den var riktigt usel. Förklaringen låg i en sen isläggning följt av en massa snö som både gjorde tillväxten långsam plus att det tryckte upp en massa vatten på isen under själva vintern. Den stadiga och så viktiga kärnisen blev det inte mycket av och då brukar isen smälta i raketfart så fort vårsolen börjar värma på. Och med ett varmt högtryck i mitten av månaden så var det kanske inte så konstigt att det blev en rekordtidig avslutning av isfiskesäsongen 2021.

Men jag hade en plan i bakfickan om att ändå fiska min lediga vecka då vädret var sagolikt med solsken och vårvärme. Tanken var att söka sig till några mindre vatten en bit inåt landet där isarna kändes mer säkra. Av den planen blev det ingenting av då jag fick det tragiska beskedet att min far hade avlidit. Fiskesuget förvann och det tog drygt en månad innan jag ens tänkte på fisket igen. Man kan säga att nästan halva april gick upp i rök, den period som jag kanske sett fram emot mest av dom alla.

Eftersom isarna var så pass dåliga hela vintern fick jag vänta tills det mesta av snön hade smällt undan. För under snön var det ca 30 cm flödvatten. Så först sista dagarna i mars kunde jag dra igång med isfisket. Det blev en ovanligt kort period av fiske och det gällde verkligen att planera rätt med tanke på de dåliga isförhållandena som rådde. Det positiva var att isarna snabbt blev fria från snö och då blir mer eller mindre alltid gäddfisket bättre. Ett annat problem som dök upp var agnfisket. Normalt brukar jag lösa den biten rätt lätt men i år hade jag problem med att få lite större mörtar.

Första ismetepasset efter gädda började bra med en skaplig fisk på strax under 8 kilo. Det kändes verkligen som att det skulle komma nån riktigt stor den dagen men efter två händelserika timmar tvärdog fisket helt och storgäddan uteblev. Efterföljande passet blev ett misslyckande men passet efter det kom vändningen med två storgäddor och så var plötsligt ismetesäsongen helt okej. Just detta är lite tjusningen med speciemenfisket, ett pass eller en enda fisk så kan hela säsongen eller året räddas upp. Nu var det inte någon sådan fisk som räddar upp ett helt år men väl två fina gäddor som jag kände mig nöjd över.

11150 gram - 112 centimeter

9580 gram - 110 centimeter

10940 gram - 117 centimeter

Det blev ytterligare två gäddpass, ett på nytt ställe som jag trodde rätt mycket på. Började lovade då jag tappade en gädda som kändes riktigt bra. Detta skedde efter bara nån minut så förväntningarna steg givetvis. Men blev inte nån storgädda den dagen, däremot två gäddor i 5 kilos klassen med en imponerande kondis. Så ändå lite lovande och alltid kul att testa nya vatten och platser. Sista passet började men en rad snipor vilket fick mig att börja tvivla. Men så efter lunch kom två gäddor på raken som räddade den dagen. De högg i samma hål vilket kan tyckas vara en ren slump men det är inte första gången detta har hänt mig. Jag har sagt det förr och gör det igen, storgäddorna kan ibland vara extremt stationära vid ismete. Man kan dra flertalet stora gäddor i ett litet begränsat område och bara snipor runt om. Därför är jag extremt noggrann när jag ismetar och försöker alltid ha en tanke med var och hur jag sätter ut mina spön. I nya vatten och platser blir det ju mer på chans och känsla men när man börjar se ett mönster så kan man senare fiska mer och mer effektivare med tiden.

9250 gram - 109 centimeter

10590 gram - 112 centimeter

10600 gram - 118 centimeter

Förutom gäddfisket så hade jag vissa förhoppningar på lakfisket. Visst jag vet att de inte kryllar av lakar på mina hetaste ställen men i gengäld vet jag att det stryker omkring riktigt grov lake i området. Jag hade med mig Lukas bägge kvällarna då jag var fiskade lake och facit blev totalt tre lakar. Inga jättar men inte heller nån liten fisk. Vikterna låg mellan 2,1-2,6 kilo och det får väl betraktas som dussinfiskar på denna plats. Sista passet åkte jag och Lukas till ett nytt vatten för att pimpla efter abborre. Har hört en del kring detta vatten men kan väl säga att förväntningarna inte infriades direkt. Tyckte att abborrarna överlag var för magra, visst kan finnas långa fiskar men känslan är att det skall extremt mycket till att få fiskar över 1,5 kilo här och då går vattnet bort i alla fall som “speciemen vatten”. Och när det gäller abborre är det just vatten som sticker ut jag söker vilket verkar väldigt svårt att finna i mina trakter. Som tur är hittade jag ett förra sommaren vilket jag återkommer till längre fram i årskrönikan.

Mer än så här mäktade jag inte med under vårvinterns isfiske. Blev totalt åtta fiskedagar plus några kortare turer då jag pimplade efter agnfisk.

FÖRSOMMARFISKET SEGT MEN GAV TILLSLUT FRUKT MED VACKER STORGÄDDA SAMT JÄTTEABBORRE

 

Till stora delen blev årets vår och försommar en repris av fjolårets vilket jag inte ser som ett gott tecken. Maj var kall och vårfloden drog ut på tiden och när den kom så kom den med besked kan man säga. Vädret var inte heller lockande under stora delar av månaden med ihållande perioder med nordvindar och kylig luft. Fiskesuget fanns inte där heller tiden efter att min far gått bort. Men när den kyliga vårluften förbyttes mot sommarvarma vindar kunde jag inte motstå från att ge mig ut och fiska. Första fiskepasset skedde i ett av mina hemmavatten där jag fiskat mycket abborre genom åren. Jag fiskade med Lukas och vi hade ett bra fiske med flertalet fina abborrar upp mot 40 centimeter. Just abborrfisket visade sig vara riktigt bra i början av juni. Fiskade med Bosse två dar på raken då fokuset var att få sig nån finare gädda men bägge fiskepassen slutade med att vi stod och fiskade abborre! Abborrfisket var helt enkelt för bra så att vi glömde bort gäddorna.

10100 gram - 106 centimeter

En liten genomgående trend för mig är att sommarfisket börjat dåligt men just tiden runt midsommar har det plötsligt kommit upp någon riktigt bra fisk. Precis så blev det även i år. Det “obligatoriska” försommarfiskepasset med Krister bjöd på lite småsegt fiske men vi hade en “gameplan” som vi inte vek av från och tur var väl det. Upp kom nämligen en riktigt vacker fisk!

Mer om detta fiskpass, klicka HÄR.

Men den bästa fisken kom på självaste midsommardagen. I samma tjärn som Lukas året innan tog sin rekordabborre lyckades jag putsa sjörekordet med ett par hekto! En för mig makalös fisk som jag värdesätter väldigt högt av många orsaker. Årets fisk helt klart.
Mer om detta fiskpass klicka HÄR:

1760 gram - 48,5 centimeter

GÖSFISKE FÖR HELA SLANTEN MED ETT UNDANTAG

Under högsommaren har jag fiskat en hel del gös samt ett pass efter abborre vilket jag skrivit om tidigare, klicka HÄR för att läsa mer om det.

4160 gram - 82 centimeter

Totalt blev det många gösar var av några var rätt så fina utifrån vad som är normalt i mina trakter. Det är slående hur gösfisket utvecklat sig under åren här uppe. Jag minns hur många resonerade för runt tio år sedan då det plötsligt började dyka upp storgösar på runt 5-8 kilo från norra Sverige. Förutom dessa storgösar så märktes det tydligt att mängden av smågös började öka i de relativt få gösvattnen vi har här uppe. Vart skulle detta sluta mån tro? Flera trodde nog att antalet storgösar skulle öka, likaså toppvikterna. Själv var jag mer tveksam och efter några års fiskande i flertalet olika gösvatten så började jag skönja ett mönster som sa “att medan bestånden ökade i mängd så försämrades konditionen på fiskarna”. Nu ytterligare några år framåt så kan jag se att jag hade helt rätt i mina antagande eller gissningar som gjordes för tiotalet år sedan.

Men nu är inte storleken allt “säger jag som speciemenfiskare”. Att vi fått starka bestånd av gös i flertalet vatten betyder att fler sportfiskare kan upptäcka gösen som sportfisk. Det är otroligt roligt att vertikalfiska gös. Men det går även att trolla, spinnfiska eller meta/ ismeta efter den. Sen så är gösen en riktig god matfisk. För mig som fiskar mest gädda så är gösfisket ett perfekt alternativ om sommaren.

REGN, BLÅST, REGN OCH EN SEG FÖRKYLNING GJORDE DENNA HÖST TILL EN MEDIOKER “FISKEHÖST”.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om höstens fiske som inte blev riktigt som jag tänkte det. Som tur kom det upp en finare gädda som räddade upp det hela lite. Sedan hade jag en annan rolig fiskedag då gäddorna var riktigt på hugget. Spinnfiskade, blev både många och rätt fina fiskar. Dock ingen jätte men flertalet mellan 4-8 kilo. Trots att jag jagar de riktigt stora gäddorna kan jag även uppskatta sådana här dagar. Mer om höstens fiske finns att läsa HÄR:

10220 gram - 119 centimeter

Men visst hade jag kunnat fiska betydligt mer i höst än vad jag gjort. Att fiska i skitväder, brunvatten, högvatten eller andra dåliga förhållanden är inte min grej. Min grej är istället att försöka tajma in dagar med angenämt väder och bra fiske. Visst händer att jag trotsar vädergudarna men då skall jag verkligen känna att fisket kommer vara glödhett. Tyvärr vet jag att gäddorna är som fetast riktigt sent på hösten och att de allra största gäddorna har en tendens att fångas just denna tid på året. Men trots den vetskapen så har jag svårt att ge mig ut. Helt klart ett svaghetstecken när det kommer till mitt fiskande.

STATISTIK 2021

FISKEDAGAR 2021 (46 stycken)

Mars             2
April             6
Maj               1
Juni             12
Juli                9
Augusti         4
September     9
Oktober         3

Fiskat själv: 18 dagar (39%)
Fiskat tillsammans med andra: 28 dagar (61%)


RIKTADE PASS

Gädda     23 (50%)
Gös         10 (22%)
Abborre    3   (6%)
Lake         2   (4%)
Blandat     8 (19%)     * mixat fiske mellan abborre, gös och gädda


METODER JAG ANVÄNT MIG AV UNDER MINA FISKEPASS

Vertikal      19
Spinn         18
Ismete         7
Trolling       6
Pimpel         1

* När det gäller pimpel har jag inte valt att ta med ett antal kortare pass då jag fiskat efter agnfisk till ismetet.

GÄDDA

ANTAL FISKAR/ METODER

Mars               7           Spinn        79
April             21           Vertikal     27
Maj                 4           Trolling     35
Juni               40           Ismete       28
Juli                22
Augusti         17
September     48
Oktober         10

Totalt : 169 gäddor

STÖRSTA GÄDDORNA - 2021

VIKT (gram)	LÄNGD (cm)	K-FAKTOR	MÅNFAS	METOD	BETE	DATUM
11150	112	0,79		ISMETE	Mört	2021-04
10940	117	0,68		ISMETE	Id	2021-04
10600	118	0,65		ISMETE	Mört	2021-04
10590	112	0,75		ISMETE	Mört	2021-04
10220	119	0,61		SPINN	Peto 14 cm	2021-08
10100	106	0,85		VERTIKAL	Flapper 20	2021-06
9580	110	0,72		ISMETE	Mört	2021-04
9250	109	0,71		ISMETE	Mört	2021-04

GÖS

ANTAL FISKAR/ METODER

Juni                   15          Vertikal     122
Juli                  117          Trolling       31
Augusti               9
September          9
oktober               3

Totalt: 153 gösar

STÖRSTA FISKARNA

4160 g - 82 cm

3790 g    

SLUTLIGEN EN SAMMANFATTNING AV ÅRET 2021

Är jag nöjd med årets fiske?

Jo på det stora hela känner jag mig nöjd. Visst finns saker som hade kunnat bli bättre. Men sen så händer det ju oväntade och trevliga saker mitt i allt. Balansen mellan “specimenfisket” och “vardagsfisket” blev ungefär som jag tänkt det. Däremot hade jag velat klämma in fler fiskepass framför allt under vårvintern och hösten. Men samtidigt fanns det anledningar att det inte blev så.
Blev alltså åter ett år med under 50 fiskedagar vilket jag inte är helt nöjd med.

Uppsatta mål, blev det som jag hade tänkt det?

Det blir det nog sällan eller aldrig. Ser man till gäddfisket så hade jag bara satt upp några mål. En gädda över 10 kg från isen, en på försommaren och minst en om hösten. Sen så ville jag ta minst en över 10 kg på spinn och gärna en på vertikal. Även hålla min streak med 10+ gäddor fiskande från land samt 12+ intakt. Alla mål förverkligades utom ett så man får nog vara rätt nöjd ändå. Men visst måste medge att det känns tråkigt att en fem års svit med gäddor över 12 kg nu tog sitt slut. De är ju dom gäddorna jag verkligen jagar.

Jag hade förhoppningen att få minst en lake över 3 kg men det sket sig. Gös över 4 kg var en annan och det klarade jag ju. Vad det gäller abborren så satte jag inte upp nått mål. Mest för att jag inte fiskar så mycket abborre nu för tiden. Men det fanns ett vatten jag ändå hoppades på lite fastän det kändes riktigt svårt att lyckas där. Trots bara ett pass i det vattnet så slutade det med ett nytt pb. Just den fisken får året att gå från en rätt medelmåttigt år till ett klart godkänt är. En riktigt stor abborre har saknats på mitt CV men nu finns den äntligen där.

Bästa fisken?

Utan tvekan min abborre på 1760 gram. En grym fisk för mig och ett nytt personligt rekord. Sen att ta den i ett litet vatten som jag upptäckt själv gör det hela ännu större.

Coolaste upplevelsen?

Det får bli två stycken. Gäddan (10220 g – 119 cm) som jag tog i höstas. Just sättet den kom på var häftigt. Den högg ju hela tre gånger varav sista gången bara några meter från land. Att få se en storgädda så nära inpå hugga är inte vanligt. Abborren (1760 g – 48.5 cm) var en annan, även den från land. Att tidigare under kvällen dragit upp småabborar i mängder så tog det tvärstopp. Lite av en overklighetskänsla när hugget kom vilket förstärktes när man sen fick se fisken.

Mest nöjd över?

Sättet jag tog några av mina stora fiskar detta år. Det var länge sedan jag fick en stor gädda på vertikalfiske så det var verkligen en höjdare. Likaså att återligen lyckas få en 10+ gädda från land på spinnfiske. Det var en svit jag verkligen ville hålla vid liv. Tanken är att lyckas göra om det även nästa år så blir det en fem år lång svit. Efter det kanske det blir nya planer/ mål och metoder jag tar mig an. Slutligen storabborren. Kan inte hitta på nått bättre sätt att få den fisken på, en fullträff rakt igenom.

Hur såg Lukas fiskeår ut?

Förhoppningen var väl att han skulle vara lika het på gröten som förra året men samtidigt vet man ju hur det kan svänga i den åldern. Men visst har Lukas hängt med på flertalet fisken. Totalt 14 fiskedagar har vi spenderat tillsammans. I år var det jag som fick den bästa fisken av oss. Han var ju med då jag fick min rekordabborre. Men visst har Lukas fått flertalet fiskar och en del rätt fina bitar också. Två lakar runt 2-2,5 kg, abborre strax under kilot, idar, gäddor och fletalet gösar är lite av vad han fått på kroken under året. Dock har det inte dykt upp nån kanonfisk detta år, men samtidigt så kan det vara bra att få jobba på sådana fiskar. Gick nästan lite för lätt förra året...

Årets besvikelse

Inför året hade jag nog sett fram mest mot höstfisket efter gädda. Jag hade dock inte satt upp så höga mål mer än att jag skulle ta en gädda över 10 kg under hösten vilket jag också gjorde. Så med tanke på den tid jag la ner, de förutsättningarna som rådde så kanske jag ändå inte skall känna mig så besviken. Men känslan blev ändå lite som att hösten kastades bort vilket kändes tråkigt. Hade gärna behövt mer fisketid och spöböj inför en lång väntande vinter.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som följer denna blogg och all den goda respons som man får. Det är ni som får mig att vilja fortsätta skriva. Även ett stort tack till alla mina fiskekompisar som stått ut med mig under året. Bara vintern passerat så får vi ta nya tag under nästa år...

GOD JUL och ett GOTT NYTT FISKEÅR!

4 h. Isborren

* 4. Utrustningen *

Motordriven, borra för hand eller eldriven?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv mest gjort borrar för hand. Under senare år har en tredje variant dykt upp, nämligen eldrivna isborrar. Alla alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle eller batteri. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven/eldriven isborr går å andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar. Jag skulle säga att valet handlar mycket om hur tjocka isarna är, hur mycket pengar man vill lägga på en isborr samt i vilken fysisk form man är i. Är man lite lat av naturen så kan jag också tänka mig att man helst skippar handborren.

När jag började med ismete spelade jag fotboll och var rätt vältränad. Att borra 10-15 hål med en 200 mm handborr var ingen större grej för mig, detta trotts att jag bor långt upp i landet där vi har tjocka isar. Visst det tog lite längre tid men samtidigt fick man lite träning på köpet. Med åren har min fysiska status blivit successivt sämre då jag har fått problem med nacke och axlar så då var det naturligt att titta på nya alternativ. Flera av mina kompisar använder motorborr. Visst du tjänar tid fast samtidigt är den tung, klumpig, låter illa och har ett vridmoment som gör att det efter några håll känns lika mycket i nacke/axlar som om jag hade använt en handborr. Valet blev istället en eldriven isborr och jag kan säga att det var nog ett av de bästa inköp jag gjort när det gäller fiskegrejor. Mer om denna borr (ION eldrivna isborr 200 mm) samt annat kring eldrivna isborrar finns att läsa längre ner i kapitlet.

Hur tjock diameter bör borren ha?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är förmodligen vilken diameter isborren bör ha. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Själv har jag alltid haft 200 mm och skall jag vara ärlig så finns det gånger då jag gärna hade velat att hålet skulle ha varit större. De flesta av mina största gäddor har jag givetvis fått när jag fiskat själv och vid några tillfällen har jag fått ligga på isen och lirka bra länge innan man fått upp gäddan i hålet. Ett 200 mm hål räcker nog för alla gäddor, svårigheten är däremot att få gäddan i rätt läge och ju större gäddan blir desto svårare blir detta. Men främsta problemet är när isen blir riktigt tjock, då blir det extra knivigt att få gäddan i rätt läge så att säga.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm samt ION eldrivna isborr 200 mm

För ett antal år sedan skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag hade använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin.

Det skall tilläggas att detta är min enda och första isborr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem. Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden.

Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant. Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.

+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.


- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.

Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.
Den finner du HÄR.

Eldrivna isborrar

Det senaste alternativet ute på marknaden är de eldrivna isborrarna. Har man inte tidigare borrat med en eldriven isborr så lär det första intrycket bli en angenäm upplevelse. Tänkt en isborr som i princip helt ljudlöst skär genom isen i jämn takt. Långt ifrån de bensindrivna isborrarnas oljud, bensinlukt och lite ryckiga gång. I mitt fall gick jag från handborren och där blev skillnaden påtaglig på två sätt. Dels den fysiska biten, att handborra med en 200 mm isborr i tjocka isar känns efter ett tag. Sedan tidsmässigt. Man spar en massa tid och en ökad fisketid betyder ju i förlängningen fler fångade fiskar. Man kan säkert se fördelar och nackdelar i alla de tre varianterna. Men skulle jag måsta välja en endaste isborr så hade jag utan tvekan valt en eldriven!

Eldrivna isborrar har funnits ett bra tag men runt 2013-2014 så började BIOS att importera en grön isborr från Kina som gick under namnet ION. Många butiker sålde den runt om i landet och den blev snabbt populär. Sista åren jag såg dessa säljas i Sverige var 2019 och troligen pga. ändrade import regler från Kina så har man slutat att ta in fler ION borrar.

Istället har det sedan några år tillbaka kommit ett nytt alternativ STRIKEMASTER. En Skillnad mot ION är att det finns en modell med 250 mm spiral. Enligt de rapporter jag fått av flertalet andra så verkar detta vara en riktigt bra borr. Förmodligen den bästa eldrivna isborren man kan hitta

Så här ser den ut Mora Ice Strikemaster. Läs mer om den här.

Bor man söder om Dalälven och fiskar på tunnare isar runt 10-30 cm kan möjligen en spiral kopplat till en skruvdragare vara ett alternativ. Men på tjockare isar och dåliga förhållanden så är risken stor att man sliter ut många, många skruvdragare med tiden. Krävs en hel del kraft att borra med 200-250 mm spiral i tjocka stöpisar.

Test av ION ISBORR 200 mm

Nu har det gått snart sex år sedan jag skaffade mig min första eldrivna isborr. Det självklara valet var en borr som importerades från Kina under namnet ION. Efter sex säsonger och borrande under olika förutsättningar så känns det som att jag nu kan skriva en rättvis recension. När den inte längre finns tillgänglig på den svenska marknaden så funderade jag om det är någon ide att överhuvudtaget att göra en recension. Kom dock fram till att det inte skadar, dels framgår fördelar och nackdelar gentemot andra borrar och så kan det vara intressant i jämförelse med andra eldrivna isborrar.

+ Inga avgaser, bensinlukt eller bensindunk att släpa på.

+ Jämn tyst, stabil gång.

+ Ergonomisk handtag (trevlig att borra med)

+ Pålitlig till 100% (motorn har aldrig strulat för mig)

+ Batterierna tål många laddningar och laddaren funkar klockrent.



- Borrskären svindyra (ca 800 kr) och dessutom av dålig kvalité. Flera har spruckit eller gått av.

- Borrskären blir lätt ovassa om det är sand eller andra småpartiklar i isen.

- Fiske i minusgrader gör att batteriet laddas ut betydligt snabbare.

- Skruven som håller fast spiralen från motorn gick av efter 5 år (rostade sönder).

Jag köpte mig ett extra batteri i fall det ena skulle ta slut. Jag har behövt byta batteri en gång under samma fisketur. Då var det vatten i isen samt att borrskären var lite slöa. Jag brukar fiska två pass med samma batteri innan jag laddar det igen. Det blir runt 20 borrade hål och då är isarna ofta 50 cm eller mera. Uppskattar att man i fina tjärnisar runt 50-60 cm kan borra minst 40 hål. Däremot om isen är tjock och vatten i isen upplever jag att borren får jobba rätt hårt och då tar den betydligt mer batteri. Är dessutom skären lite slöa så tömmer man ett batteri snabbt.

Nu fiskar jag sällan i minusgrader men gjorde ett medvetet test en morgon då det var -20 grader. Det tog inte lång tid innan batteriet tömdes. Kylan är definitivt en av de eldrivnas isborrarnas största fienden. Ett tips är att förvara batteriet varmt och sedan koppla på det just innan du borrar dina hål.

Sammantaget är jag jäkligt nöjd med denna borr. Den har varit pålitlig och aldrig strulat. Sedan är den riktigt skön att borra med. Då jag har problem med min rygg och nacke/ axlar så blev det en otrolig skillnad jämfört med att borra med handjagare eller bensindriven borr. Det som stört mig mest är skären. Dessa blir lätt blir ovassa och flera har även pajat. De är dessutom ruskigt dyra och svåra att få tag på. Visst jag har fiskat rätt många pass sedan jag köpte isborren men blev lite snopen när skruven gick av. Tur i oturen hade jag då spiralen föll av på isen och inte i hålet. Såg sedan att den helt enkelt hade rostat sönder. Man kan tycka att det borde suttit rostfria skruvar och gängor. Jag har nu fixat detta med en lösning som jag hoppas skall fungera.

Man ser en allt tydligare uppdelning bland gäddfiskare i Sverige

MOTPOLERNA SOM MÖTS UTE PÅ SJÖN
Löven som nyligen börjat skifta färger lyser starka i solskenet. Frosten glänser i gräset, ytterligare ett tecken på att hösten är här. Detta är en högtid varje inbiten gäddfiskare inte vill missa. Urban är i full gång med att packa in sina spön och annan utrustning i sin lilla båt. I dag skall det flötestrolla och förutsättningarna känns riktigt bra.

Samtidigt i andra ändan av sjön vid den stora rampen hörs toner från en brummande v8 motor. Det är ett minst sagt mäktigt ekipage som nu skall sjösättas. Ut från bilen skuttar två yngre män iklädda i färgglada jackor med reklamloggor som matchar båten och bilen perfekt. Snabbt sjösätts båten och försvinner ut på sjön.

Urban har just fått ut sina tre spön och ror nu fram längst en het djupbrant där han fått flertalet stora gäddor förr. Han närmar sig nu en udde och det är just där de största fiskarna brukar stå. Plötsligt uppenbarar sig en farkost i hög hastighet som parkerar sig just utanför udden, mitt i det hetaste området. Snopet får Urban sno om och ändra sin tilltänkta kurs. Svallvågorna från den andra båten gör så att det skvätter in lite vatten i den lilla båten.

På väg ifrån “rymdskeppet” kan Urban inte låta bli att snegla på vad killarna håller på med. Det kastas för fullt och det pratas högt om fiskar de ser på sina skärmar. En stund senare åker en håv fram och strax därefter hörs ett segervrål och någon ropar - En meters fisk. - Nä men lätt en 90, kanske 95:a svarar den andre. Ord som för Urban känns lika främmande som de stora dubbla skärmarna, motorerna och alla andra attiraljer som finns på deras farkost. Och vad är det för långsmal plåtbit som de far runt med som ger solkatter rakt i ansiktet?

Dagen flyter på och fisket är lite små segt men skam den som ger sig. I skymningen dyker ett av flötena och en stund senare ligger en majestätisk gädda i håven. Fisken vägs först och när vågen kommer upp i tvåsiffriga siffror så bestämmer sig Urban för att mäta den också. Kan ju trots allt vara lite kul att se hur lång den är funderar Urban. Den andra båten synts inte till längre, den befinner sig nu i en annan sjö.


BAKGRUND TILL DETTA INLÄGG
Denna berättelse visar lite på motpolerna inom gäddfisket. Hade detta varit för tiotalet år sedan hade detta inlägg inte kunnat skrivas. Utvecklingen eller kanske mer passande förändringen inom gäddfisket går nu i rasande fart. Ta bara exempel som tävlingsfisket eller de stora dyra anpassade fiskebåtar med moderna ekolod som förändrat vårt sätt att fiska på. Antalet gäddfiskare har mångdubblas och fisketrycket blir då givetvis högre. Samtidigt i vissa vatten som tex ostkusten har gäddfisket radikalt försämrats genom överfiskning och annan obalans i ekosystemet som vi människor orsakat. Mycket av gäddfisket handlar idag om moral, om vad som är rätt eller fel. För tio år sedan var det ingen som höjde på ögonbrynen om man fiskade med “live bait”. Idag vågar man knappt skriva ordet så haglar kommentarerna. Många tar friheten att skriva vad som är rätt eller inte rätt. Att en fångad gädda på en viss metod är bättre än någon annan eller så blir man halshuggen om man fiskar i minusgrader eller i för varmt vatten.

Själv försöker jag strunta i hur man väljer att fiska så länge det inte påverkar gäddfisket allt för negativt. Just detta kan vara svårt när man då måste sätta nån viss gräns på vad som är okej och inte okej. Här sätter vi olika gränser vilket skapar krockar gäddfiskare emellan. Jag tycker dock det är viktigt och intressant att våga ta upp sådana här saker. Ett exempel är när jag i somras postade mitt inlägg om “lämpligheten att fiska i för varmt vatten” rakt in i getingboet SVENSKA GÄDDFISKARE. Väl medveten var jag att det skulle komma reaktioner och det gjorde det. Kanske inte så mycket som jag trodde. Men visst var det någon som reagerade Tex nån som menade att “ytterligare” en lekman som tycker till i ämnet osv. Och det är väl just det som jag inte gillar när folk nedvärderar någon som tycker till på ett konstruktivt och sakligt sätt bestående av deras egna erfarenheter. Bemödar sig någon att skriva ett långt inlägg om vad de kommit fram i sitt fiske så blir i alla fall jag intresserad. Med detta sagt så behöver man ändå inte hålla med om allt andra skriver men att just dela med sig av varandras erfarenheter och ge råd ja det ger ju i förlängningen mera kunskap. Just diskussionen om gäddfiske i för varmt vatten var rätt intressant där en del efterfrågade om vad forskningen säger och efterlyste studier i ämnet. Visst sånt hade varit det bästa och mest intressanta men varför skall det vara så svårt att ta input från alla dom som faktiskt fiskat gädda i årtal året om? Istället sätter man skygglappar för ögonen och fiskar på tills forskningen säger att det är fel. Skall jag vara ärlig så tror jag många som skriver negativt, nedvärderande och klagar ute på nätet är dom som inte vill eller tar sig tid att läsa längre artiklar eller inlägg eller vill ta råd från andra. Istället letar man fel och tar chansen att hugga till de som har en avvikande åsikt än en själv.

Tyvärr känns det som att majoriteten av alla erfarna och duktiga gäddfiskare flytt SVENSKA GÄDDFISKARE och liknande grupper. Detta är riktigt beklagligt men jag förstår samtidigt alla dom som slutat posta inlägg där. Men dom saknas, att sprida kunskap och erfarenheter är så viktigt. Själv håller jag mig oftast borta men ibland när jag känner att jag har något viktigt att komma med så kan jag inte låta bli.

Här nedan har jag generaliserat något och delat upp gäddfiskarna i tre olika kategorier. Jag kan inte låta bli att tänka på vart jag själv passar in. I mångt och mycket ser jag mig som den Traditionella gäddfiskaren men även att en del av mig är inne och nosar i den Moderna gäddfiskaren. Här fastnar jag emellertid och ställer mig ofta frågande över saker och ting. Vad vill jag med mitt fiske och vad är det som driver mig framåt? Just här tror jag många gäddfiskare glider i sär. För mig känns det inte alls lockande att fiska på enskilda fiskar stirrandes på ett ekolod eller köpa mig en amerikansk bassbåt. Tanken att se mig själv i en sån båt ute på en stor gäddfisketävling eller filminspelning med en färgsprakande cykel tröja på mig känns lika främmande som att kliva in på en nattklubb på Stureplan. Jag dras mer och mer till det enkla fisket (om man nu kan kalla det enkelt ) och ser det som en större utmaning att lyckas här. Visst jag använder ekolod ibland men till det gäddfiske som jag tycker är roligast så ingår inte ekolodet i arsenalen. Men samtidigt respekterar jag de som brinner för annat. Jag tror att man inte skall lägga för mycket tid och energi på vad andra gör utan istället fokusera på sitt egna fiske. Däremot tycker jag det är intressant att se hur olika vi gäddfiskare kan vara men ändå brinna för samma sak.

Under förra hösten fiskade jag mest från land samt några pass från en enkel liten plasteka. Jag har gått mer och mer tillbaka till det enkla fisket under de senaste åren och försökt anpassa det till att fånga stora gäddor. Visst blev rätt mycket "fysiskt hårt" slit, samt tidslukande förflyttningar mellan fiskeplatserna. Men det var precis det jag sökte efter i min fiskeupplevelse. Äventyret i sig och komma nära inpå naturen. Sen att gäddfisket gick så bra som det gjorde bevisar att det går att lyckas med enkla medel om planering och förberedelserna är rätt.

När vi slutligen kommer till den trendiga gäddfiskaren känner jag mig som en främling, så långt borta från verkligheten man kan komma. Samtidigt hade jag idag varit ung så hade jag förmodligen lätt halkat in här så det gäller ha förståelse och respekt för dom som sitter fast här. Och vad är mer rätt att vara en finnig tonåring med en naiv tro att fisket hela tiden är bättre på andra sidan berget än en lite motsträvig 45 åring som har svårt att acceptera den förändring som nu sker inom gäddfisket?


DEN TRADITONELLA GÄDDFISKAREN
Vissa människor har svårare för förändringar och utveckling. Man vill gärna att det skall vara som förr och liksom bromsa utvecklingen. I denna grupp befinner sig nog många lite äldre och mer erfarna gäddfiskare. Det kan vara jobbigt att se hur ens livs viktigaste hobby förändras till något som man själv inte står för. Och det är klart att idag bombarderas vi av information på ett helt annat sätt än förr och då går utvecklingen ofta i raketfart. Dagens nya gäddfiskare kan ofta inte historien utan matas direkt av vad de ser på sociala medier. Detta medans gårdagens gäddfiskare själva fick skriva historien genom att göra jobbet ute på vattnet istället för framför skärmen. Med detta sagt så kanske inte så konstigt att det blir en del “kulturkrockar” bland gäddfiskare emellan nu för tiden.

DEN MODERNA/ EFFEKTIVA GÄDDFISKARN
Här ser vi förmodligen dom mest effektiva gäddfiskarna. Har man erfarenhet och kunskaper sedan tidigare och dessutom intresse för elektronik och annat nytt så kan man liksom ta saker från två världar. Kör man dessutom bara på utan att tänka på vad som är moraliskt rätt gällande gäddbeståndens hållbarhet så kan man lättare skörda stora framgångar för sig själv. Frågan är om alla tycker det är roligt, utmanande men att det även känns moraliskt okej att tex. utnyttja tekniken till fullo? Förutom elektronikens utveckling så finns det också en rad andra moraliska dilemman vi ställs för. Som tex fiske i sommarvarmt vatten, fiska i minusgrader, förleksfiske i grunda lekvikar, antal spön vid ismete och trolling, deltagande i stora gäddfisketävlingar m.m. Just dessa frågor tror jag är största orsaken att vi nu ser en allt tydligare uppdelning av gäddfiskare. Tidigare handlade det mer om man var spinnfiskare, metare osv medan det idag handlar mer om vars man står rent moraliskt.

DEN TRENDIGA GÄDDFISKAREN
Här ser vi en majoritet av lite yngre människor som inte fiskat så mycket tidigare. Man fascineras lätt av det som för ögonen ser häftigt ut. Man överdriver lätt utrustningens betydelse och missar istället saker som planering och andra förberedelser. Man följer den stora flocken vad det gäller inköp av båt, fiskeutrustning liksom valet av fiskemetoder. Tittar på Youtube istället för att läsa fisketidningar, bloggar och andra fiskesidor. Har man en fråga så slänger man upp den i en fiskegrupp på Facebook istället för att söka svaret någon annanstans. Otåligheten är påtaglig här många gånger. Man vill helst inte göra jobbet själv utan hellre få allt serverat på silverfat. Fisket kan vara kul som fan ett tag för att sedan läggas på hyllan. För att kompensera sin brist på rutin och stora fiskar så hittar man genvägar genom att räkna centimetrar istället för kilogram. En metersfisk klingar ju bra oavsett vikt inom dessa kretsar. Sociala medier som Instagram, Youtube och Facebook är den perfekta arenan. Här kan man lägga upp bilder på sina fiskar, gärna ordentligt frontade så att dom ser betydligt större ut än vad dom egentligen är. Att lyckas bli känd och stor på sociala medier blir i vissa fall viktigare än själva fiskeupplevelsen.

Fiskarnas rike - Ett mästerverk som alla verkligen borde se!

För ett tag sedan läste jag att Martin Falklind hade filmat livet under vattnet längst hela vårat land. Detta under tre års tid vilket nu skulle resultera i en programserie över tre avsnitt. Alltså tre timmars underhållning på bästa sändningstid i SVT. Vetskapen om Marins förmåga att förmedla känsla, fakta och kunskaper på ett sätt som alla förstår så insåg jag att detta om något kommer ge ekon även långt utanför oss som är insatta och brinner i ämnet.

Tredje och sista delen såg jag i går och jag kan knappt med ord beskriva hur bra dessa avsnitt var. Underbart filmat och mästerligt ihopsatt till tre timmars underhållning i världsklass. Precis allt som jag under årens lopp ifrågasatt och sett ske med våra vatten tas upp här. Och man gör det på ett sätt där man inte tar någons ställning utan allt baseras på fakta och kunskap från personer med insyn i ämnet.

Det första jag tänker på är att man borde samla hela regeringshuset och titta på alla avsnitt tillsammans. Sedan kan man sitta och skämmas över hur dåliga vi varit och är på att förvalta våra fiskebestånd. Vi är verkligen ett U-land här, förmodligen ett av världens sämsta länder. Tänk bara på vilka möjligheter och förutsättningar vi har med all vår kust, skärgård, älvar och sjöar. Det känns som att vi idag gör det mesta tvärtom mot vad som skulle vara det rätta.

 

För de som inte redan har sett Fiskarnas rike så finns alla tre avsnitt ute på SVT play.

Del 1 - Älven

Del 2 - Sjön

Del 3 - Havet

Gör om gör rätt. Det första man borde göra är precis som den enormt kunniga Henrik C Andersson påpekar inled en haverikommission och tillsätt kompetent och kunnigt folk som får gå igenom allt och sedan snabbt besluta lämpliga åtgärder.

Min tilltro till beslutsfattarna här i landet är inte speciellt hög, man pratar och pratar men inget konkret görs. Vinnarna blir allt som oftast de stora bolagen och de som tjänar mest får mera medan vanliga “svensson” i detta fall naturälskare, sportfiskare, yrkesfiskare och de som sysslar med turism får lida. Detta är något som blivit lite av den “svenska modellen”. Men ändå skänker dessa avsnitt mig en förhoppning om framtiden, att vi kan bli bättre och det finns ju en rad duktiga och kunniga människor som verkligen vill vara med och göra detta jobb. Frågan är bara om våra beslutsfattare låter dom göra det?