Veckans bloggkoll – Tema isfiske

Här i Norrbotten har vi mer eller mindre haft vinter sedan första veckan i november men nu har minusgraderna sakta men säkert även smugit sig söderut i landet vilket får till följd att fler och fler fiskare söker sig ut på nyisen. Tänkte idag ge lite lästips och rapporter om vad som händer ute i landet.

På tal om isfiske och de så kallade vipporna man använder till ismete. Det är ju populärt att göra egna varianter vilket inte heller är så konstigt då man ute i butikerna fortfarande bara hittar de klassiska små angeldonsvipporna. Har skrivit detta förr, men visst är det märkligt att det inte kommer ut fler modeller av dessa på marknaden? Som sagt många gör dessa själv vilket även jag provat på. En som är riktigt duktig på att tillverka olika typer av vippor, ja även annat är Stefan Jarl. Besök gärna hans blogg The Specimen Hunter och kika på hans alster och få lite inspiration.

Ni som gillar ismete och hänger på Facebook, gå gärna med i gruppen Alla vi som gillar ismete.

………………………………………………………………………………………………………………

Henrik Rånman skriver i veckan på hans blogg Allt vad fiske heter om han och hans kompisars erfarenheter gällande ismetetafsar med bara en trekrok. Själv har jag fiskat med både en och tvåkroks tackel och sett vilka fördelar respektive nackdelar det kan vara. Däremot har jag inte använt mig av så stora trekrokar som Henrik förespråkar. En stor nackdel tycker jag har varit att gäddorna då och då  lyckas stjäla/pillra lös betesfisken vid hugget. Med en större trekrok borde rimligtvis betesfisken sitta fast bättre. Att sedan sätta en gummibit på kroken efter man satt fast betesfisken gör att betet sitter ännu bättre. Helt klart ett Läsvärt inlägg för alla som gillar ismete.

………………………………………………………………………………………………………………

Kul att fler upptäcker laken som sportfisk. I mina ögon är lakfiske bland det tuffaste man kan ge sig in på. Kyla, mörker och en många gånger lynnig fisk gör att tålamodet ställs till sin spets. Så här års innan leken är lakarna ofta utspridda med undantag i exempelvis åarna där de kan samlas i god tid i väntan på leken. En som lyckas riktigt bra med sitt lakfiske hittills är Markus Teilus. Han har under de senaste veckorna lyckas pimpla upp två lakar över 3 kilo! Att han just lyckats göra detta själv på egen hand då han utforskat nya potentiella lakvatten tycker jag är värt att lyfta fram.

Här en bild där Markus visar upp sin senaste lake. Läs mer på hans trevliga och välskrivna blogg Teilus Fishing.

……………………………………………………………………………………………………………….

Såg här om dagen att någon även i år har nominerat Fiskelycka i Norr till tävlingen Årets sportfiskeblogg. Jag kan inte annat än tacka Roger Karlsson för hans fina ord om bloggen. Läs hela nomineringen HÄR.

När vi ändå är inne på bloggar kan jag nämna att en av mina absoluta favoritbloggar har gått i graven. Bloggen som går eller skall man kanske säga gick under namnet Esox Hunter är en predatorblogg som Dennis Berglund drivit sedan 2009. Dennis skriver något i stil med att han tycker att bloggen har spelat ut sin roll och att det idag finns en uppsjö av liknande bloggar. Själv är jag inte benägen att hålla med utan tycker istället att det finns väldigt få om ens någon blogg  som gett mig lika mycket intressant läsning som vad Esox Hunter gjort.

……………………………………………………………………………………………………………….

Avslutningsvis ett lästips. Nya numret av Magazine Fish Eco No 5, finns nu ute där man som vanligt hittar en del intressant att läsa om. Nästa vecka jobbar jag mycket så osäkert om man hinner ut på isarna, gör jag det så är det inte omöjligt att man provar på lite lakfiske. I så fall blir det första försöket denna säsong, det var ju förra året denna tid jag fick uppleva detta magiska ögonblick.

Ismete efter gädda

Meningen var att jag under förra veckan skulle göra några ismetepass riktat efter gädda. Jag kom så pass långt som att pimpla upp ett 40 tal mörtar innan en rejäl förkylning kom i vägen. Men betesfisken har förvarats i en balja och de senaste dagarna har dessa kommit till användning.

Bägge fiskepassen ägde rum i samma vatten, en sjö där jag genom åren ismetat en del. De flesta gångerna har dock skett under vinter och vår, så fisket på de första isarna har jag inte så stor erfarenhet av här. Taktiken blev att fiska på lite djupare vatten än annars och  sprida ut spöna över en större yta. Betesfiskarna placerade jag på olika nivåer i vattnet, allt från just ovan botten till ca 2 m under isen.

Under det första passet var det bra fart på fisket med flera huggperioder. Däremot var gäddorna oftast rätt försiktiga i huggen och några gånger hann de spotta ut betet innan jag kom fram till hålet. Nästan alla av de 8 gäddor som kom upp under dagen högg nära botten på 7-8 meters djup. Dessa gäddor var alla riktigt små, ja vikterna var bedrövliga rent ut sagt. Endast ett hugg kom på spöna jag fiskade med pelagiskt och den fisken var bra mycket större än de andra smågäddorna.

Vacker gädda som fick inviga min nya gäddmatta. Den vägde 7010 gram och var 101 centimeter lång.

Andra fiskepasset påminde till viss del om det första men skillnaden var att fisket var klart segare. Blev bara fyra hugg under de 3,5 timmar som jag var ute. Tre av huggen kom på de spön jag fiskade med nära botten och de var om inte ännu mindre än gäddorna jag fick dagen innan. Även denna gång blev det ett hugg över djupare vatten där jag placerade ut en mört ca 2-3 meter under isen. Faktiskt det enda riktiga hugget där bjällran plingar till samtidigt som vippan flyger i luften. Den här fisken är en riktig kämpe men när jag ser den komma in i hålet så inser jag att den inte var speciellt stor. Dock en vacker skapelse som jag snabbväger till ca 5,8 kilo.

Nu verkar det bli kallt några dagar vilket är bra då isarna är nog så tunna på flera håll. Hoppas bara att ingen snö kommer närmsta tiden, i så fall kan det bli nått fler gäddfiskepass närmsta tiden.

Svar på läsarfrågor och lite annat

Med jämna mellanrum dyker det upp frågor från er läsare på min mejl, något som jag bara tycker är kul. Många av frågorna kommer från yngre personer men ibland hör också mer erfarna sportfiskare av sig. Det känns roligt för min ambition är just att bloggen skall vända sig till sportfiskare i alla åldrar, både nybörjare och till de mer erfarna. Allt som oftast brukar jag kunna ge något form av svar men ibland kanske inte svaret är det väntade. Tänkte här delge några av frågorna samt hur jag svarat.

Tips på bra storfiskevatten för gädda, gös, lake och abborre.

En vanlig fråga är tips på bra fiskevatten, ofta är det vatten med stora gäddor, någon gång har det handlat om abborre, lake och även gös. Vanligtvis aktar jag mig för att ge ut namn på bra fiskevatten. En anledning till detta är att jag tycker att man som fiskare måste anstränga sig själv lite. Att hitta bra fiskevatten tar oftast mycket tid men samtidigt lär man sig själv oerhört mycket av detta, sedan när man väl lyckas så är glädjen desto större än om man istället hade fått allt serverat på ett silverfat.

Just vetskapen om hur tidskrävande det kan vara gör att jag själv ibland kan känna mig obekväm då jag fiskar på en plats där jag vet att någon annan brukar fiska mycket. Kanske detta är en av anledningarna till att jag gärna söker mig till vatten där jag tror att få eller ingen fiskar. Av respekt till andra som fiskar mycket på ett ställe är således ytterligare en anledning till att jag ofta väljer att inte ge ut information. När det gäller mina egna vatten så är det lite olika, en del håller jag hemliga medan jag pratar mer öppet om andra.

Istället för att ge direkt information brukar jag ge hjälp på traven, det kan vara vilka typer av vatten som brukar kunna ge stor fisk, vilka områden som är bättre än andra. Exempel kan vara att Kalixälv, Luleälv samt Råneälv alla hyser riktigt fina gäddor eller att fjärdarna norr om Luleå känns betydligt hetare än de söder om. Med detta får man ett större område att leta på där man vet att potentialen på stora gäddor finns. En genväg visst, men samtidigt krävs det en hel del jobb för att lyckas även i ett på pappret bra fiskevatten.

På tal om heta storfiskvatten i Norrbotten så finns dessa inlägg att läsa: Var finns de största gäddorna i Norrbotten samt Lakfiskeguide Norrbotten. 

När det gäller bra abborrvatten så tror jag det finns väldigt mycket att upptäcka, inte minst en bit in i landet från kusten sett. Skärgårdsabborrarna längst Norrbottenskusten håller förvisso ofta en bra medelvikt men når sällan upp i några drömvikter. Jag tror man istället skall leta i sjöar (behöver inte vara speciellt stora) där det finns mycket småfisk som löja, mört eller liknande. Andra intressanta vatten kan vara där det finns få abborrar i, där det råder lite konkurrens om födan. Just sådana typer av vatten är alltid mer eller mindre intressanta oberoende vilket fiskart det gäller.

Då var det gösen kvar. I dagsläget har jag fiskat gös i minst sju olika vatten i Norrbotten. Det jag har märkt är att inget vatten är riktigt likt det andra. En sak som dock alla har gemensamt är att bestånden är på väg uppåt igen vilket givetvis är glädjande. I några vatten verkar bestånden av mycket smågös innebära att tillväxten går långsamt vilket resulterat i mycket men smått. I några andra vatten är medelvikten bättre men däremot verkar de riktigt stora gösarna vara väldigt få. Men det tycks faktiskt ändå komma fram enstaka stora gösar i alla Norrbottensvatten vilket visar att man som fiskare aldrig ska ge upp. Endast i ett av de gösvatten jag fiskat i tycks en bra balans råda när det gäller storleksfördelningen på fisken. Fisken håller här oftast en bra kondition vilket visar på att den växer rätt snabbt. Att det också tas stora gösar här med jämna mellanrum är ytterligare ett bevis på saken. Men vi skall komma ihåg att gösen lever på dess gräns här uppe i Norrbotten. Några kalla somrar innebär att gösynglen riskerar att dö. Så helt enkelt kommer vi aldrig (om inte klimatet ändrar sig drastiskt) få lika fina gösvatten som i södra Sverige. Men istället för att jämföra oss med söder tycker jag vi skall uppskatta att det finns gös här uppe och att bestånden tycks växa för närvarande i flera av våra vatten. Storgösarna finns ju också fast de är få till antalet. Något som istället gör utmaningen större liksom glädjen när man väl lyckas ta någon riktigt stor fisk.

Här en fråga som jag fick av en yngre kille förra året. “Jag och min kompis har flera gånger testat fiskat gös i ett vatten i Norrbotten där vi hört att det skall finnas gös i men inte fått något. Vad gör vi för fel?”

En rätt omfattande fråga att svara på då jag inte vet hur ni fiskar men rent generellt oavsett art så är kännedom av det aktuella vattnet väldigt viktigt. Vertikalfiske med jigg nära botten är en metod som både är rolig och effektiv. Utrustningen är viktig vilket jag skall dra snabbt. Ett så kallat vertikalspö med rulle är helt klart att föredra men det går även att fiska med spinnutrustning. Tunn flätlina 0,10-0,12 mm är att föredra. Jiggkrokar på 20-35 g samt några olika jiggar från ca 10-20 cm. Finn-s och Shaker är två bra vertikaljiggar som jag rekommenderar. Ett vanligt ekolod är nästan mer eller mindre en förutsättning till detta fiske. Gösen är med lite vana rätt lätt att känna till då de ofta står och trycker strax ovan botten som små “bananer” på skärmen. De står många gånger tillsammans i små grupper. Hittar man dessa ansamlingar är det smart att kasta ut en markör så man hittar tillbaka till de heta fläckarna. En elmotor är helt klart en fördel att använda till detta fiskesätt.

Oavsett om det är sjö eller älv så är bottenstrukturen och inte minst djupförhållandena viktigt att känna till. Vilka djup finner man fisken på är alltid en central fråga. Gällande gösen så är nyckeln ofta att hitta vilka djup den står på Med undantag för leken då den kan stå väldigt grunt hittar man den relativt djupt från ca 5 m ner till 10-15 meter ibland. Oftast tycker jag att gösen går något grundare (5-8 m) tidigt på försommaren strax efter leken samt under senhösten. Kanske detta hänger i hop med vattentemperaturen. Mitt i sommaren har jag sett i några vatten att gösarna vill stå djupare (8-12 m). Det verkar även som att ljusförhållandena spelar in, soliga dagar går gösarna djupare medan mulna dagar samt mot kvällen går det grundare. Så leta gösen från 5 till 10 meter, oftast tycker jag att 7-8 m är intressantaste djupet. En annan reflektion jag gjort är att medelvikten verkar vara bättre då man fiskare lite grundare. Sedan att fiska djupare än 9 meter innebär ofta en risk att simblåsan på gösarna trycks upp genom munnen vilket inte är bra om man skall släppa tillbaka fiskarna. Fiska därför inte för djupt och drilla gösarna försiktigt och slit inte upp dom genom vattenmassorna.

Slutligen några ord om fisketekniken. Fiska gösen långsammare än andra fiskar är en grundregel som man oftast skall hålla sig till. Börja vid botten för att sakta fiska sig uppåt en bit (ca 0,5 m). Håll sedan jiggen still några sekunder. Just i detta skede kommer oftast huggen. Prova även att dunka jiggen i botten för att sedan hålla den still just vid botten.

Man kan även trolla gös med bra resultat. Viktigt är då att fiska långsammare än man brukar. En del gösfiskare säger att den bästa farten får man om man ror sakta framåt, stannar upp ibland och ror i sicksack. Viktigt också att hitta en vobbler med rätt gång som även går på rätt djup. Sedan kan även gösarna vara riktigt kinkiga gällande färger. Så gösen är inte den lättaste sportfisken är lura men helt klart en rolig sportfisk som kräver en del av den som fiskar.

Jag har märkt att fler och fler har börjat intressera sig för gösfisket här uppe. Jag tror att många helt enkelt inte vetat att det finns flertalet gösvatten. Detta kanske inte är så konstigt då bestånden i flera av våra vatten i princip varit utdöda för att helt plötsligt återuppstå. Sedan har ju utvecklingen gått rejält framåt utrustningsmässigt och inte minst med vertikalfiskets intåg i sportfiskevärlden.

Under de senaste 3 åren är gösen den fisk jag utan tvekan har lagt mest energi på. Kanske inte i antalet pass räknat men definitivt i tankarna. Jag har läst  en del böcker och artiklar samt försökt få en bild av hur gösarna lever här uppe i Norrbotten. Vid sidan om detta har jag fiskat en del i flera olika gösvatten. Framför allt när det gäller vertikalfisket har jag experimenterat mycket vilket gett en del intressanta iakttagelser. Bilden jag fått är rätt fascinerande på många sätt och vis. Tanken är att jag kommer skriva två artiklar i ämnet under nästa år. Dels en grundläggande artikel om bottennära vertikalfiske samt en som handlar om vertikalfiske med 2 spön samtidigt och vad jag upptäckt under dessa pass.

……………………………………………………………………………………………………………………

Krister skrev nyligen ett inlägg på våran klubbsida TNP om någon i vår lilla klubb kommer ta någon finare fisk från isen. Sedan mitt intåg i klubben 2010 är jag den som haft bäst tumme med de stora fiskarna. 2010 blev det en gädda (12100 g) som bästa fisk, 2011 ytterligare en fin gädda (11200 g) och så förra året laken (4120 g). I år ligger för närvarande min gädda (116 cm och 9600 g) i topp och risken är väl att det förblir så.

Så skall man se till senaste årens isfisken så ligger jag väl bäst till. Att jag lyckas bäst av oss är kanske inte så konstigt då jag är den i klubben som isfiskat klart mest. Rickard och Henrik har de senaste åren legat totallågt med vinterfisket medans Krister och Ari fiskat en del vissa år eller så något år då de överhuvudtaget inte har luftat grejorna alls. Lite synd för dessa bägge herrar kan definitivt ta stora fiskar även från isen. Ari har ju tidigare år lurat upp många riktigt fina abborrar och Krister har även han fått fina abborrar liksom gädda över 12 kilo.

Frågan är då hur det blir denna säsong? Själv hoppas jag fiska lite mer lake än jag gjort senaste åren. En annan sak som jag trånar efter är en fin ismetad abborre. Detta är något jag saknar men har faktiskt bara ismetat abborre två gånger tidigare. Riktigt illa faktiskt, hoppas det blir ändring på detta framöver. Gäddfisket kommer jag inte prioritera lika högt i vinter/vår men lär väl ändå bli en del pass. Tanken var även att rikta några pass på gös nu på första isarna men som så många gånger förr kom snön i samma veva som isen lade sig vilket förstörde en del av mina planer. När det gäller övriga i klubben kan jag bara hoppas att de hittar ut på isarna och ingen skulle vara gladare än mig om någon av dessa herrar tar säsongens bästa fisk från isen…

Ett par iskalla fiskepass

I det senaste inlägget skrev jag att det knappast skulle bli något mer fiske i öppet vatten det här året. Nu blev det inte riktigt så då jag förra helgen följde med Krister ut i hans båt. Vi visste att vattnet skulle vara rejält kallt men vi blev ändå förvånade då ekolodet visade – 0 grader. Fisket gick också segt och efter bara en snipa på ett par timmar så beslutade vi oss för att byta vatten.

Nu var det varmare i vattnet, men att kalla det varmt är nog att ta i men det låg nu i alla fall på plussidan, + 0 grader. Vi hittade rejäla stim av småfisk vilket kändes positivt. En stund senare kommer första gäddan som följs av några till där en sticker ut och väger om jag minns rätt 7260 gram. Det var Krister som tog den på en jigg av medelstor modell.

……………………………………………………………………………………………………………….

Idag har jag dammat av ismetegrejorna och det största målet var att försöka ta en gös från isen. Placerade ut fyra spön tacklade med död siklöja på två spots som gett flera skapliga gösar under sommar/hösten. Jag hade även ute två extraspön laddade med rejäla mörtar. Tyvärr hade jag bara tillgång till död betesfisk men det har ju fungerat tidigare, frågan var hur det skulle gå idag…

De yttre förutsättningarna kunde ha varit bättre. kvällsprognosen från igår lovade 1-2 plusgrader, svag sydlig vind och tidvis lätt regn. Verkligheten var stygg och gav mig – 8 grader och en bitande nordvind plus underkylt regn varvat med snö. Hade jag vetat detta hade jag inte fiskat, men förmodade att det skulle bli mildare under dagen men när jag åkte hem efter fisket visade termometern i bilen fortfarande på – 8 grader.

Fisket var det lika illa med endast en fångad fisk, en snipa på säkert 3 hekto. Tyvärr har vi redan snö på isen vilket försämrar jaktljuset under isen med några hundra procent vilket givetvis påverkar fisket. Isen var dock tjockare än jag räknat med. Däremot varierade tjockleken en hel del, från ca 8-20 cm.

Nu får man gräva ner sig och sedan komma igen. Vinterfiske är inte särskilt glamoröst utan ett fiske med mycket slit, kyla och ofta magert resultat. Likafullt är vintern en tid då jag har lyckas få upp flera stora fiskar under så med det i bakhuvudet går det lättare att bege sig ut på jakt. Återstår dock att se när jag är redo för nästa tur…

Hett vertikalpass!

För några veckor sedan lyckades jag och Krister tajma in ett gemensamt fiskepass som visade sig bli rätt lyckat, bara den där riktigt stora fisken som fattades för att dagen skulle kännas fulländad.

Vi inledde med spinnfiske och redan i första kastet hade jag hugg och det dröjde inte länge innan Krister tog dagens första gädda. Sedan blev det trögare ett tag innan vi hittade ett hett område som gav oss några gäddor upp till knappa 5 kilo. Vi fortsatte att spinnfiska ett tag till med klen utdelning innan vi avslutade med vertikalfiske i det heta området.

Det dröjde inte många sekunder innan Krister stod med rejält spöböj. När han väl krokat loss gäddan och fått ner jiggen small det på igen, och igen och igen. Krister hade definitivt hittat rätt jigg för dagen medan jag provade allt och lite till innan jag tillslut hittade något som i alla fall föll gäddorna någorlunda i smaken. Vet inte hur många gäddor Krister fick men gissar på minst 25 stycken och därtill ett gäng missade hugg och några tappade fiskar. Storleken på fisken var hyfsad med toppar på 7000 g samt 6900 g samt ett gäng mellan 4-6 kilo.

Jag sa till Krister att det var länge sedan jag känt mig så här utfiskad, svaret jag fick var att det skulle inte förvåna mig om du får dagens största fisk. Hur blev det då? Jo Krister fick rätt då jag en stund senare får en fin gädda i god höstkondis på prick 8000 gram. Nu fick jag givetvis fler gäddor än denna under dagen men långt i från det antal som Krister kom upp till.

Kallt i luften och i vattnet men gäddorna var då i stöten…

Att jag gillar vertikalfiske har jag redan tjatat en del om här på bloggen men kan inte låta bli att ta upp det en gång till. De ofta distinkta huggen, direktkontakten med betet och att fighta en fisk rakt under spötoppen är några saker jag uppskattar med detta fiskesätt, att det dessutom ofta ger stora fiskar gör ju inte saken sämre…

Ett tag såg det ut som att det kunde bli rekordmånga fiskepass för mig för att vara i oktober månad men så stannade det upp efter mitt senaste fiskepass den 15 oktober. Men jag hann i alla fall med några vertikalpass samt tre riktade gäddsatsningar och resultatet får man lov att vara nöjd över trots att jag inte fick den där riktigt stora gäddan över 10 pannor. Istället fick jag nöja mig med 5 fina gäddor där alla höll sig i intervallet 7,7 kg – 8,1 kg, så 8 kilos gäddor har jag sett många av den senaste tiden. Nu fick vi ju en riktigt fin gädda i början av månaden, den som Krister knep på trolling. Oktoberfisket gav en hel del gäddor med bra kondis men däremot hade vi lite oflyt med längderna på fiskarna, får hoppas på längre gäddor med samma kondition nu när ismetet snart drar i gång.

Krister skriver på sin sida TNP om (trolling med mjukbeten) om då han en gång i tiden började trolla med gummibeten och hur utbudet av beten ökat de senaste åren. Men minst lika intressant är det han skriver om hans sätt att tänka och resonera runt sitt specimenfiske. Man kan säga att han går sina egna vägar och det är säkert en av de största anledningarna att han lyckas så pass bra med sitt fiske. Sedan får man inte heller glömma bort att Krister har hållit på med sitt riktade predatorfiske i bra många år nu och då är det extra viktigt att hitta nya utmaningar och mål med sitt fiske. En mycket intressant artikel som kan ge oss alla vi sportfiskare en och annan tanke.

Åter ett lyckat trollingfiske

En svag höstsol bröt igenom molntäcket samtidigt som vi gled ut på vattnet denna fina senhöstdag. Vinden var svag och temperaturen låg på några plusgrader, kort sagt ett perfekt fiskeväder.

Denna gång fiskade jag tillsammans men Mårten Sandkvist som är en rutinerad gäddfiskare med trolling som lite av en specialitet. Vi började att fiska av de lite djupare delarna av vattnet med beten som gick i intervallet 4-6 meter. Efter drygt en timme utan hugg började vi förstå att de här inte var melodin för dagen. Efter lite överläggning i båten ändrade vi därefter strategi och snart hade vi nya mer grundgående beten som vi fiskade över grundare vatten. Frågan var om detta skulle fungera bättre?

Utdelningen lät inte vänta på sig då vi inom loppet av en timme kom i kontakt med ett gäng gäddor där tre av dom dessutom var rätt fina. Först en 7,5 kilos, dock rätt mager gädda på 109 cm som föll på Mårtens lott, sedan en med ungefär samma längd men något grövre som vägde 7800 g. Därefter är det dags för Mårten att drilla en fin fisk som vi uppskattar till minst 8 kilo då den uppenbarar sig vid båten. Då händer det som inte får hända, när jag skall håva fisken lyckas jag få ena kroken från wobblern att fastna i håven. Gäddan ruskar på sig och går lös. Riktigt irriterande och helt enkelt jävligt klantigt av mig. Faktiskt första fisken jag kan komma på att jag bommat vid håvning, synd bara att den kom just nu.

När vi fiskade över grundare partier med mer grundgående beten började det plötsligt hända saker. Just denna gädda slängde sig över en Mieko Basas wobbler.

Ingen vidare bra höstkondis på denna gädda heller. Betet en Mieko Predator shad i färgen Svart/silver/glitter.

Dagarna är korta så här års vilket vi inser då det plötsligt börjat att skymma. Efter den goda starten har vi fått flertalet gäddor med toppar på dryga 5 kilo. Vi pratar just om att vi borde kunna få någon bättre gädda nu när solen är på väg ner. Att det blir precis som vi hoppats på visar sig snart. Det är min tur och jag känner direkt att det är en tung fisk men den är slö precis som de flesta andra gäddor vi fått under dagen. När den kommer in mot båten ser vi att den inte riktigt har längden men däremot klart bättre ryggbredd än de tidigare fiskarna. Mårten gör som jag inte lyckats med tidigare, han håvar gäddan snyggt och snart kan vi syna en mycket vackert exemplar av Esox Lucius. Vi väger sedan fisken till prick 8 kilo för att därefter ta ett par foton innan den släpps tillbaka. En fin avslutning på en trevlig dag…

Teckningen på gäddan var riktigt vacker och grovleken var imponerande, Ge denna fisk några år till och en ordentlig bukfylla på det så lär den med råge passera 10 kilo. Kul dessutom att den högg på det bete som gav klart mest hugg för dagen, mört trollad med lipskull.

Nästa dag kom vi ut tidigt på morgonen, nu blåste det mera och samtidigt var det kallare i luften med ett par minusgrader. Vi började med vertikalfiske men det gick tungt. Ett par timmar senare anlände Kristoffer och nu var vi tre i båten. När inte vertikalfisket fungerade speciellt bra gick vi över till trolling och snart hade vi dubbelhugg. Blåsten tilltog nu alltmer i styrka vilket försvårade fisket avsevärt så vi fick uppsöka mer vindskyddade ställen för att kunna fiska effektivt. Gäddorna kom med jämna mellanrum men de större verkade inte alls i stöten idag.

Trots blåsten och kylan höll vi ut hela dagen och inga stora fiskar blev det heller. Men ändå en trevlig dag med gott sällskap…

Istiden närmar sig och med den nya mål och fiskar

Tittar på termometern i bilen som visar på –3 grader mitt på dagen. I natt hade vi ner mot –10 grader, ja det svänger snabbt då det förra lördagen var dryga 14 grader varmt!

Så är det ofta denna tid på året i Norrbotten, att vi ena veckan kan ha massor av plusgrader för att några dagar senare ha lika många minusgrader. En titt på 10 dygnsprognosen visar att den kalla luften kommer att ligga kvar under hela perioden, om det blir så återstår att se men i så fall kanske isfiskepremiären redan ske denna månad. Något man för några dagar sedan knappt trodde var omöjligt. Som sagt, det svänger snabbt…

För mig är inte frågan om jag skall fiska från isen när det blir aktuellt (det svaret är givet) utan istället vilka vatten man skall fiska i och vilka arter man skall satsa på. Känns som att man skulle vilja fiska riktat efter flera arter så här hoppas jag att man lyckas prioritera rätt.

När det gäller isfisket så har jag ju redan klarat regg-vikten på lake och gädda så rimligtvis borde jag lägga krutet på andra arter och då kommer jag osökt in på gös och abborre. Gösen är ju inte lätt precis att ta från isen här uppe, men samtidigt en riktigt stor utmaning vilket jag gillar. Abborren känns däremot lättare på förhand men när det gäller ismete och vinterfiske har jag knappt riktat mot storabborre tidigare så här är brist på rutin och fiskevatten ett hinder.

Snart är det dags för ismetepremiär. Här en gädda från ett tidigt ismete-pass i början av november 2009.

Ytterst tveksamt om det blir något mer fiske från öppet vatten, men inte helt omöjligt. Lite sugen på bottenmete efter lake och kanske, kanske något till gäddpass. Men annars kommer jag flytta över fokus till vinterfisket, börja fixa till grejorna till detta samt göra en grovplanering vart man kan tänkas lägga sina fiskepass och vilka arter som blir aktuella. Sedan är det som vanligt att vädret skall säga sitt vilket ofta är något som sätter käppar i hjulet….

Fina trolling gäddor!

Att oktober månad är en bra tid för gäddfiske är nog välkänt för alla inbitna gäddfiskare. Trots detta har både jag och mina klubbkompisar knappt eller i vissa fall inte alls fiskat gädda då på flera år. Motivationsbrist kombinerat med det många gånger kalla och regniga vädret samt nack-rygg besvär är mina ursäkter för detta. Men i år har jag redan mäktat med tre fiskepass i oktober vilket nog är bra länge sedan jag gjorde, man får nog gå tillbaka till början av 2000- talet då jag fiskade mycket lake för att komma upp i över 3 fiskepass denna månad.

Jag och Krister har sedan länge smidigt planer på några tänkbara fiskepass, ja vi är bra på det men inte alltid vi skrider till verket och gör vi det kan det dröja ett bra tag. Tiden går helt enkelt för snabbt plus att vi inte längre är i det stadiet av livet då man automatiskt åker ut och fiskar utan att tänka på väder, vind eller annat. Nu finns det alltid mer eller mindre ett motstånd och kanske det är ett kvitto att man blivit klokare med åren? Eller så bara mer lat…

Det här är det fjärde året jag fiskat med Krister, tidigare i livet fiskade vi ofta i samma vatten och stötte på varandra men då handlade det om speciemenmete medans det numera oftast är fokus på predatorfiske. Jag måste vara ärlig att säga att utan Krister hade jag inte varit den fiskare jag är idag. Visst har jag lärt mig en hel del av honom rent kunskapsmässigt men det är inte den viktigaste biten som jag ser det. Jag har alltid läst mycket så teoretiskt har man nog en rätt gedigen kunskap men däremot har jag varit väldigt dålig att utnyttja den i praktiken. Krister gav mig den där sparken i röven som jag behövde för att börja satsa mer seriöst på fisket.

Jag minns hösten 2009 då jag följde med Krister till ett av hans hemmavatten. Jag hade redan det året börjat lägga upp en plan på hur mitt fiske skulle se ut, sätta upp mål och fisket hade gått över förväntan. Men jag fiskade mest ensam då jag nyligen flyttat och att hitta inbitna sportfiskare som man trivs i hop med är inte det lättaste. Att fiska själv är i bland helt underbart, jag gillar den där tystheten och avkopplingen men att dela sina fiskeupplevelser med någon annan likasinnad är många gånger ännu mer värdefullt. I Krister hittade jag inte bara en bra fiskekompis utan även en vän man kan lita på i alla väder. Sånt är väldigt viktigt för mig.

Ni som följer bloggen ser ju att jag har många andra vänner som jag fiskar med och under de senaste åren har den skaran ökat vilket jag uppskattar väldigt mycket, så alla är värdefulla i mina ögon men Krister är den som utan tvekan betytt mest.

Hösten 2009 var således senast jag och Krister fiskade gädda tillsammans i oktober men nu var det dags igen. Vädret var stabilt och vattentemperaturen hade nu legat på samma nivå ett tag vilket förhoppningsvis gjort att gäddorna acklimatiserat sig bättre från den hastiga nerkylningen som kom för ett par veckor sedan. Det börjar också bra med ett par gäddor i 5-6 kilos klassen vilket visade att de större var på gång.

Fisket blir aldrig riktigt glödhett utan i regel får vi ett par gäddor innan det sedan blir sämre en period för att sedan komma igång igen. Men vi gnuggar vidare och testar lite olika ytor och just innan vi tänker ta upp betena och byta plats börjar det plötsligt hugga igen. Tre gäddor på bara några minuter där den största väljer min röd/vita Sure catch wobbler. Den känns först inte speciellt stor men växer ju längre fighten lider och när den senare ligger i håven ser man att den inte är så tokig, tillsyntes rätt fet också.

Här sitter jag med en rätt välmående höstgädda på dryga 8 kilo.

Eftermiddagen går segt antalsmässigt. Krister envisas med att köra ett gummibete på kort lina hela dagen trots att vi fått minst 10 gäddor i rad på olika wobblers. Men det visar sig att det är ett smart val av Krister att köra vidare för de tre sista gäddorna för dagen väljer just gummibetet medan wobblerna helt plötsligt inte faller gäddorna i smaken längre. De två första gäddorna är små men den sista är bättre. Fisken visar sig vara rätt stark då den vägrar att komma upp till ytan, men efter ett tag dyker den upp och vi ser bägge två att den är enormt grov över ryggen vilket ju är ett gott tecken. Efter att jag först håvat gäddan så krokar Krister därefter av den innan vi sedan väger och mäter den.

Krister med trollingfångad storgädda på 10200 gram – 111 centimeter.

Som jag tidigare skrivit hade jag och Krister riktigt bra gemensamma fisken under 2011 men så efter det har det gått troll då vi fiskat tillsammans. Vändningen kanske kom redan förra passet med en fin gös och abborre, och så nu dessa gäddor. Blir spännande att se hur det går nästa gång vi åker ut…

Två göspers samt en hygglig vertikal gädda

I fredags tog jag med mig Urban Eklund ut på sjön för att i första hand fiska gädda. Det började illa då motorn inte gick som den skulle för att sedan inte ens starta. Med endast åror och en elmotor blev det att ändra i planerna och då fick det bli vertikalfiske för hela slanten.

Vi hittade rejäla stim av småfisk på ett säkert ställe där det allt som oftast samlas stora stim under hösten. I september förra året fick jag en hel del gös här så därför startade vi med lite mindre Finn-s jiggar 14,5 cm. Jag inledde med ett par smågäddor innan Urban fick på en bättre fisk som visar sig vara en gös på dryga 2 kilo. Bra start och ett nytt pers för Urban som tidigare fått en hel del gösar men ingen så stor som denna, kul!

Urban visade sig ha god hand om gösarna denna dag vilket slutade med ett nytt pers.

Tyvärr dör fisket av rejält efter detta trots att vi nöter på rätt länge innan vi tillslut väljer att byta ställe. I detta område finns det små kompakta stim av småfisk här och var plus en del skapliga bågar som indikerar på gös eller gäddor. Urban fortsätter i samma bana och tar två gösar till, bägge runt kilot medan jag halar upp ett gäng smågäddor plus en abborre i 6-7 hg klassen. Inget superfiske men ändå skapligt med hugg.

Tidigare har jag knappt fiskat gädda i oktober vilket kan tyckas märkligt då det är en av de allra bästa månaderna. Detta blev således ett nytt månadsrekord och nu har jag tagit gädda över 7 kilo under årets alla 12 månader.

Växlade mellan olika jiggar under dagen men de var på de mindre jiggarna huggen kom, just denna gädda knep en grönfärgad Finn-s 17,5 cm.

Sista gäddan för dagen var dock av bättre kaliber men bjuder ändå på tamt motstånd. När den kommer upp till ytan blir vi bägge förvånad på dess storlek, inget monster men en fin gädda i godkänd kondition. Vågen visar 7700 gram fördelat på 106 centimeter.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nytt pass och ny passagerare i båten. Denna gång är det Martin som kommit på besök. Vi startade upp med flötestrolling på en yta som levererat flera stora gäddor vintertid. Av någon anledning har trollingfisket här gått segt senaste åren så därför var jag nyfiken på om naturligt agn i form av större mörtar kunde vara medicinen för de större gäddorna. Men icke det, efter drygt en timmes nötande gav vi upp. Testade sedan lite vertikalfiske i de större stimmen av betesfisk som fanns i området men inte det heller gav något, skumt minst sagt.

Efter detta bytte vi metod till Fireball med mört och abborre som agn, ett fiskesätt som jag tror på nu när det blir kallare i vattnet. Vi byter ställe och trots bristen av fiskstim så dröjer det inte länge innan 3 gäddor och 2 gösar är landade. Men fisket är ändå segt och förblir så resten av dagen.

Vi har inte heller rätta flytet då jag tappar två större fiskar på raken, den ena en gädda på runt 6 kilos som går loss alldelens vid båten. Martin har det tungt under en period men då han sätter på en  mindre abborre börjar det hända saker, först en snipa innan något större går på. Det blir en spännande fight för fisken uppför sig som en bättre gös. Men så strax under ytan går den loss utan att vi får en skymt av den. Tror faktiskt jag led mer än Martin av detta, för är rätt säker på att det var en gös och en riktigt fin sådan.

Martin med gös på 2220 gram. Vertikalfiskad, Fireball, abborre.

Misstankarna blir än starkare då Martin strax därefter på samma abborre får en mindre gös. Strax därefter nytt hugg på abborren och ytterligare en gös, denna gång en finare fisk som räddar en annars rätt trög fiskedag där oturen stundtals grinade oss i ansiktet. 

Vikten av att vårda sina fiskevatten

För mig känns det viktigt att med jämna mellanrum lyfta fram och argumentera för hur viktigt det är att vara rädd om sina fiskevatten och vårda dom väl. Alla sportfiskare vill väl ha bra fiskevatten men för att ha det krävs lite tanke och förnuft. Det är lätt att bli ivrig och förblindad i sin iver när fisket är bra, är det dessutom konkurrens om fiskeplatsen ja då blir resultatet ofta det att man mer eller mindre fiskar sönder stället.

Rent generellt kan man säga att ett ökat fisketryck alltid försämrar fisket mer eller mindre. Tar man däremot upp alla de stora fiskarna man får ja då blir fisket inte bara sämre utan risken finns dessutom att vattnet blir helt förstört. I vissa fall kan beståndet på sikt komma tillbaka men långt ifrån alltid.

Var rädd om de stora fiskarna

Kortfattat kan man beskriva så här: Tar man bort de stora toppkonsumenterna dvs. de största rovfiskarna blir det en obalans i vattnet. Resultatet blir i de flesta fall att de yngre individerna får mer utrymme, de blir fler i antal och en av de viktigaste förutsättningarna för att ett vatten skall producera stora fiskar riskeras att försvinna. Jag tänker då att konkurrensen om maten blir allt för stor under de första levnadsåren då alltför många rovfiskar i samma storlek skall slåss om samma föda. En långsam tillväxt från start är ju inte precis det optimala för om ett vatten skall producera stora fiskar.

Ett första steg är därför att återutsätta alla sina stora fiskar, men gå inte för långt i catch and release tänket utan ta gärna några lämpliga matfiskar då och då. Mycket handlar om hur vattnet i fråga ser ut, hur starka fiskbestånden är osv. I vissa vatten kan till och med ett ökat uttag av vissa fiskararter vara bra. Exempel på detta är de sk tusenbrödersjöarna fulla med abborre i en och samma storlek eller övergädda och näringsrika vatten där vitfiskarna har blivit för många och risken för syrebrist och fiskdöd finns.

Idag har återutsättning av fisken man fångar blivit allt vanligare och räknas som en del av det moderna sportfisket. Men frågan är om enbart catch and release räcker för att bevara ett vattens goda fiske? En del kanske tycker/tror det men personligen säger jag att det krävs mer än så och här kommer vi till kärnan i detta inlägg, nämligen där inlägget började. Att vårda sitt fiskevatten och fiska med förnuft. Här nedan ger jag några konkreta tips på hur jag tänker när jag fiskar, men först en påminnelse om varför jag anser att det idag är extra viktigt att vara rädd om sina vatten.

Utveckling på gott och ont

Stora fiskar är en bristvara i ett vatten, de är på toppen av pyramiden och dessutom sportfiskarens största mål. Utvecklingen inom sportfisket har senaste åren accelererat och då framför allt när det gäller utrustningen. Spön, linor, beten och inte minst elektronikbiten med ekolod, plotter och annat har öppnat dörren för ett allt mer effektivare fiske. Dessutom blir det mer och mer vanligt att specialisera sig inom olika tekniker, metoder som också gör att vi kommer åt fisken året om. Sist men inte minst får man inte glömma att idag har man som sportfiskare helt andra möjligheter att skaffa information och träffa likasinnade, jag tänker förstås på internet. Just internet tror jag är den största anledningen till att sportfiskeintresset ökat vilket givetvis är glädjande, fast också en orsak att tänka efter ännu mer hur man fiskar, vad man säger och skriver osv.

MINA EGNA TIPS, RÅD OCH TANKAR

Idag fiskar jag nästan uteslutande i vatten där jag tror det finns stora fiskar. I en del av mina fiskevatten är fisketrycket näst intill obefintligt medans det i andra fiskas rätt hårt i. Men jag har alltid gillat att söka mig till ställen där få eller helst inga andra fiskar, dels för att det är en utmaning att själv finna sitt vatten samt ovissheten och spänningen av att veta var som kan tänka dölja sig där nere. Sedan är oftast fisket grymt bra då man träffar rätt och man kan fiska på ostörda fiskar, dessutom är kondisen på fiskarna i regel bra vilket ytterligare är ett plus.

Jag skall inte klaga då förutsättningarna där jag bor är riktigt goda. Om man ser till antalet sporfiskare och hur många fiskevatten det finns så blir det sällan någon större trängsel på fiskeplatserna. Att jag sedan har tillgång till några större sjöar samt massor av småvatten, åar och även några älvar gör ju inte saken sämre. 

Att tänka på är att inget vatten är likt det andra. I vissa hittar man fisken utspridda på flertalet ställen och känslan är ofta att de är svårfiskade. I andra finns det säkra ställen där man vet att de stora fiskarna oftast håller till och här kan fisket kännas lättare men samtidigt finns faran att fisket riskeras att bli sämre.

Stora sjöar/vatten

Stora sjöar är i regel tacksammare på det sättet att man har större ytor att sprida ut sina fiskpass på. Själv brukar jag dela upp fisket i olika delar av sjön för att låta vissa ställen få vila. Detta kan vara svårt ibland då man känner att fisket troligen är bättre på en annan plats än den man planerar att fiska på. Men jag tror man har igen detta på sikt, att t.ex. trolla fram och tillbaka dag efter dag på en begränsad yta tror jag inte är bra. Du täcker av stora ytor och fisken ser betena gång efter annan och blir med tiden allt försiktigare. Båten stör fiskarna också och resultatet blir ofta sämre fiske samt magrare fiskar. Man får inte heller glömma de fiskar man fångar, hur de påverkas efter att man återutsatt dom, att de blir försiktigare, mer svårflörtade och även i vissa fall tappar i kondition. När det gäller gäddfisket så är detta väldigt tydligt och en av de största anledningarna till att jag sällan fiskar gädda på platser med högt fisketryck. Jag vill att gäddorna skall få vara i fred och frodas för att jag sedan skall hitta dom.

Några av de stora sjöarna jag brukar fiska i finns det grov fisk av flera arter vilket jag ser som ett plus. Du kan här rikta ditt fiske efter olika arter, fiska på olika djup och variera metoder. Då kan exempelvis en art få vila under vissa tider vilket inte hade blivit fallet om man bara fiskat efter en och samma art under hela året.

Mindre sjöar/vatten

Mindre sjöar, åar och små älvar är ofta betydligt känsligare för högt fisktryck. De stora fiskarna befinner sig vissa tider på begränsad yta vilket innebär att de utsätts i högre grad av våra beten. De blir därför mer vaksam med tiden och allt mer svårflörtade. I sådana vatten kan det vara bra att antingen låta ställen vila under något år eller att fördela sitt fiske mellan flertalet vatten för att riskera att nöta sönder ett bra fiskevatten.

Hösten är en känslig tid då all fisk söker sig till vattnets djupaste delar och är det då ett grunt vatten med bara några få djuphålor så gäller det givetvis att inte fiska allt för hårt på platsen. Även tiden runt leken får man vara försiktig och fiska med förnuft.

De flesta av mina abborrvatten är småvatten och även här försöker jag fördela mitt fiske mellan olika vatten/platser vilket också gjort att jag haft ett bra fiske år efter år. Fisketrycket i övrigt är rätt lågt i dessa vatten, det fiskas en del förvisso men inte på riktigt samma sätt och på samma platser som där jag håller till. Det kan låta löjligt men jag är rätt noga med att inte skylta allt för mycket hur jag fiskar, kommer det en båt på sjön så är det inte ovanligt att jag byter plats och fiskemetod.

Lite annat som kan vara värt att tänka på

Ett annat tips är att vara aktsam att berätta vart du fiskar till andra. Just detta är lite av ett huvudbry för mig då jag gärna vill hjälpa andra så att de lyckas med sitt fiske men samtidigt inte göra det på bekostnad av mitt eget eller mina vänners fiskande. Sedan är det skillnad på hur man hjälper till. Personligen vill jag gärna hjälpa en på traven, ge fisketips samt säga hur man bör tänka för att lyckas och vilka typer av vatten som kan vara intressanta. Att ge vägbeskrivning rakt till fiskevattnet, rita kartor, ge gps-markeringar på heta ställen och liknande ger jag sällan ut. Det är just sådant som jag själv inte vill ha utan tycker istället att man själv måste få anstränga sig lite också. Just den biten att lyckas av egen kraft tycker jag är den största bedriften och tillika ett kvitto på att man är en duktig fiskare.

Har man få bra fiskeplatser så blir man extra sårbar, därför är det bra att regelbundet söka nya vatten. Sedan är det ju inte enbart fisketrycket som styr allt, ibland är det mer komplicerat än så. Förändringar i miljön och annat kan spela sin roll, sedan har vi ju arter som lever på gränsen av dess utbredningsområde (gösen här i norr) liksom havsvandrande fiskar (lax, havsöring) där andra faktorer är med och styr.