Fiska gös, fiska med förnuftet

Att intresset för gösfisket ökar i Norrbotten märks tydligt. Själv har jag märkt detta på flera plan. Dels att jag får mer och mer frågor av personer som är sugna på att börja fiska gös. Sedan ute vid fiskevattnen ser man allt fler båtar. Markus som jobbar på Mieko Fishing märker också hur intresset för gösen ökat senaste året. Själv tycker jag det är roligt att fler upptäckt denna intressanta och roliga sportfisk. Som matfisk går den inte heller av för hackor, i mina ögon är den en av de allra godaste fiskar man kan äta.

Men här finns en del att tänka på. Att ta upp några gösar då och då tycker jag man gott och väl kan göra. Att ta tillvara på den fisk man själv fångat är allt som oftast bättre än att köpa den i butik. Gösen är en rätt ovanlig fisk här uppe och där de väl finns ser bestånden väldigt olika ut. Så därför är det inte helt lätt för den oinvigde gösfiskaren att veta hur man bör tänka och handla. I några gösvatten (sjöar) har vi rätt gott om gös men storleken är inte något att hurra för direkt. Där är varje större fisk oerhört viktig och dessa bör alltid släppas tillbaka. Vad är en stor fisk då? Detta är väldigt olika beroende på vilket vatten. I de flesta sjöar här uppe (inte alla) så kan jag tycka att man skall släppa tillbaka de gösar som väger från 1 kilo och uppåt. Fiskar man mycket i ett vatten ser man rätt snabbt hur storleksfördelningen ser ut. Säg att fiskar på över 1 kilo är rätt sällsynta så är det rätt givet att dom skall man vara rädd om. Är det i samma vatten väldigt gott om gösar runt 4-8 hekto och de är magra så är det en god ide att ta just dessa som matfiskar. Att då fiska rätt hårt kan faktiskt rent av vara bra för beståndet på sikt. Detta så kallade ”fönster uttag” är ofta en bra lösning som blir allt vanligare idag. Ser jag till de gösvatten som jag känner till i Norrbotten så ser det väldigt olika ut. I nått vatten skulle jag aldrig ens tänka tanken att döda en gös. Anledningen är att de helt enkelt är för få. Medan i några andra så kan jag tänka mig att ta någon enstaka matfisk. Sedan har jag nått vatten där de finns så gott om gös där jag inte alls behöver ha dåligt samvete för att ta de matfiskar jag behöver.

I några rinnande vattendrag finns det också gös i Norrbotten och här blir fisket genast mycket känsligare. Dels så är ytan betydligt mindre samt att dessa vatten verkar ha ett relativt glest bestånd. Ett glesare bestånd gör ofta att medelvikten blir bättre men här blir varje fisk ännu mer värdefull än i en sjö. Hittar man en göshåla och fiskar hårt så är risken stor att fisket snabbt försämras. Tar man dessutom upp varenda gös man får så kan det bli än större konsekvenser.

Gösen lever här i Norrbotten på gränsen vad den tål. Detta har synts tydligt genom åren då bestånden går upp och ner. Dessutom är gösen en känslig fisk som kräver rätt behandling om man tänker sätta tillbaka den. Ibland står gösen väldigt djupt men själv brukar jag inte vilja fiska djupare än 8-9 meter, sällan djupare och undvik att fiska djupare än 10 meter. Gör man det så är risken väldigt stor att simblåsan sticker ut genom munnen. Ett knep att förhindra detta är att ta fisken lugnt och sansat och inte hala upp den för snabbt. Jag har märkt att det är väldigt olika hur känsliga gösarna är. Ibland går det bra att fiska ned till 10 meters djup medan andra gånger så blir det problem redan vid 8,5 meter. Fiskar man pelagiskt, alltså mitt i vattnet som när man trollar eller pelagiskt vertikalfiske blir inte detta samma problem.

Tänk även på att gösen leker sent här uppe. Normalt runt midsommar, i år på grund av kylan första veckan i juli. Själv skulle jag ha mycket svårt för att ta upp gösar som inte hunnit leka och i några vatten väljer jag inte att alls börja fiska gös förrän de lekt klart. Som sagt jag tycker det är kul att fler och fler intresserar sig för gösen som sportfisk men se till att fiska med förnuftet så ökar chansen att vi även i framtiden får ett bra gösfiske.

Stora gösar från Norrbotten 2014

Tanken från min sida var att fiska mycket gös i år men som vanligt blev det inte riktigt vad man planerat. Orsakerna var flera, dels så hade jag min båtmotor på reparation som drog ut på tiden. Sommaren kom väldigt sent och sen när den väl kom så blev det olidligt varmt under flera veckor. Orken fanns då inte från min sida att fiska, något jag nu i efterhand kan ångra lite.

Men en del fiskepass har det ändå blivit. Ett mindre gäng vertikalpass samt några få trollingpass. Största gösen, en fisk på dryga 3 kilo tog jag på trolling. En bra gös på dessa breddgrader men just i detta vattnen är den inte speciellt markvärdig. Däremot hade jag med mig en kompis till ett annat vatten där gösar över 3 kilo är rätt så sällsynta. Det hela slutade med att Andreas tog en gös på 3,2 kilo. Några fler gösar från 3 kilo och uppåt har jag inte fått skåda i sommar men de finns andra som gjort det.

Toppfiskarna från Norrbotten i år är vad jag vet tre stycken som alla mätte 83 centimeter. Riktigt fina gösar mellan 5-6 kilo som togs på trolling av tre olika fångstmän. Sett till de senaste åren har de största gösarna kommit just på trolling (undantaget ett par spinnfångade). Frågan är bara när den där stora vertikalfångade gösen skall komma? Själv tror jag den kommer förr eller senare. Jag vet att de finns dom som lagt ner rätt mycket tid på att vertikala gös både bottennära och pelagiskt men det tycks vara svårare än man vill tror. Att plocka en storgös här uppe är således inte det lättaste men det går vilket vi ser prov på varje år.

Årets största 5750 g – 83 cm togs av S-O Larsson. Ingen skräll direkt att den togs på en Mieko wobbler, en Basas 160SU Firetigre. Läs mer här på MIEKO BLOGGEN.

Markus Teilus visade prov på tålamod och skicklighet. Belöningen kom i form av denna  vackra gös. 5730 g – 83 cm.

5180 g – 83 cm. Marcus Öqvists storgös hade inte riktigt samma former som dom två andra men väl samma längd. Läs mer på MIEKO BLOGGEN.

Stort Grattis till dessa fina gösar som dessutom innebar nytt PB för alla tre!

Här nedan har jag sammanställt en lista på de största gösarna jag känner till som är tagna i Norrbotten på sportfiske.

Krister Wallmark 7900 g – 90 cm (Spinn 2009)

Tobias Lindwall 7680 g – 83 cm (Trolling 2010)

Björn Larsson 6980 g – 90 cm (Spinn 2010)

Krister Wallmark 6940 g – 90 cm (Trolling 2012)

Mats Nilsson 6900 g – 86 cm (Trolling 2011)

Mats Nilsson 6800 g – 85 cm (Trolling 2011)

Krister Wallmark 6500 g (Trolling 2011)

Emil Deak 6390 g (Trolling 2011)

Mårten Sandkvist 6140 g (Trolling 2012)

Intresset för gösfiske har ökat i Norrbotten vilket bara är roligt. Med ökat fisketryck blir det allt viktigare hur man fiskar och då är kunskap ett ledord. I morgon kommer ett inlägg som handlar om mitt sätt att resonera och handla när det gäller gös.

Dyningarna efter Söröya samt lite tankar kring höstfisket efter gädda

Veckan uppe i Söröya visslade snabbt förbi. Tyvärr så hade vi lite oflyt med väder och annat men trots detta var det en trevlig resa som gav en del nya erfarenheter och upplevelser. Jag har skrivit ett mer utförligt inlägg kring vår tid där borta som kommer dyka upp på Mieko Fiskeblogg rätt snart.

På hemmaplan har jag ägnat mig åt att fixa i ordning gäddfiskeprylarna som stått och samlat damm sedan en tid tillbaka. Senaste gäddpasset var nog i slutet av juni om jag minns rätt. Så skall bli kul med mera gäddfiske nu en tid framåt.

I måndags var jag ute och testade gäddorna. Det blev trolling samt lite spinnfiske. Jag hade gärna sett att det var lite kallare i vattnet. Senaste veckorna har vattentemperaturerna faktiskt stigit någon grad, jag hade gärna velat ha rakt motsatta förhållanden. Men tyvärr får man inte välja. Fisket var ingen höjdare. Totalt blev det 6 gäddor upp till 5-6 kilo. Förhoppningsvis kommer det både fler och större framöver.

På tal om vattentemperaturer och gädda. Nu var det 14-15 grader i vattnet där jag fiskade. Jag tog mig en titt i min fiskedagbok över de större gäddorna jag tagit denna tid på året. Är förvisso inte så väldigt många då jag av någon anledning fiskat rätt lite på hösten. Men jag har haft få om inget riktigt bra fiske då temperaturen varit över 14 grader. Däremot från 14 grader och nedåt har det gått bättre. Kanske en magiskt gräns de där 14 graderna som enligt många skall vara gäddornas optimala trivseltemperatur. En snabb och hastig avkylning kan däremot få en negativ inverkan innan gäddorna hunnit acklimatisera sig. Men väl där brukar den intressantaste tiden börja. När vattentemperaturen börjar kliva nedåt, säg från 10 grader nedåt då ringer en väckarklocka för de större gäddorna att börja äta. På senhösten tas det i mängd sett kanske lite färre gäddor per fiskepass men det är slående att se hur medelvikten och toppvikterna istället stiger. Detta är ju ingen nyhet för de som redan fiskar mycket gädda denna tid på året men för de som inte vet eller har provat så är senhösten en tid man inte bör missa.

Själv hoppas jag kunna fiska ett eller ett par pass i veckan nu fram till slutet av oktober. Mestadels kommer det handla om gäddfiske men kan mycket väl bli lite annat fiske också. Metoderna kommer främst handla om trolling och vertikalfiske, kanske lite spinn också. Jag vill i första hand kolla upp lite nya vatten och gärna pricka in nån dag med riktigt bra fiske. Under förra hösten blev det inte så många gäddpass men trots detta blev utdelningen rätt bra om man ser till gäddor kring 8 kilo plus Krister 10+. I år skulle jag gärna byta bort alla 7-9 kilos gäddor mot en riktigt stor. Men man måste samtidigt vara realistisk och inse att dessa fiskar inte växer på träd. Men inget är omöjligt och det viktigaste är inte att förglömma hårt jobb och med det menar jag många fisketimmar, nötande och tålamod. Har man detta så brukar utdelningen förr eller senare komma…

Nu drar jag till Söröya igen!

För drygt ett år sedan fick jag för första gången i livet uppleva hur det kändes att drilla en hälleflundra. Platsen var ön Söröya uppe i nord Norge. Man hade ju hört och sett en del men det är något helt annat då man väl står där själv med spöet i handen och känner dess enorma styrka. En upplevelse för livet som jag tycker alla riktiga sportfiskare någon gång skall få uppleva.

Nu styr jag kosan till samma underbara ställe ännu en gång. Tillsammans med Markus Teilus och Björn Larsson skall jag tillbringa en vecka där. Siktet är i första hand inställd på hälleflundra men vi kommer förmodligen även fiska lite annat också. Tanken är även att testa fjällfisket i några av de sjöar som finns på ön.

Vi kommer bo på Söröya gjestestue en av Miekos fiskecamper som drivs av Einar och Ilona. Två mycket trevliga och hjälpsamma människor som verkligen kan ön utan och innan. Ett kvitto på detta plus att fisket håller högsta klass är många av campens återkommande gäster.

Rapporterna säger att det tagits många och även stora hälleflundror under de senaste veckorna. Nu får vi bara hoppas att vädrets makter är med oss och ger de bästa möjligheterna. Då skall vi förhoppningsvis få bända upp nått riktigt stort…

Här kan man läsa mer om fjolårets resa. Ett fiskeäventyr som bestod av många härliga ögonblick samt minnen för livet.

Söröya (Del 1)

Söröya (Del 2)

Söröya (Del 3)

Här nedan några bilder från Söröya 2013…

Med på resan hade vi en galen kajakfiskare, Joel Abrahamsson som lyckades landa några riktigt fina hälleflundror från sin kajak.

En film från detta kajakfiske finns på You Tube. Filmen går under namnet “Den galne och havet”.

I dagarna har Joel lyckas med en enorm bedrift då han tagit en håkäring på över 500 kilo från sin kajak. Ett världsrekord med råge vilket kan vara en skön belöning efter en dryg timmes kamp. Stort grattis till fångsten!

Under andra dagen tog jag min hittills största “hälle”, en fisk på ca 130 centimeter och 30 kilo.

Hällekungen själv S-O Larsson visade redan första dagen hur man fiskar hälleflundra!

Vacker vy över området. Söröya har en natur som är otroligt vacker.

Fin gös på vertikal

Här kommer en släpande rapport. Var ute en förmiddag med Andreas och fiskade gös. Vi vertikalfiskade i ett vatten där det finns rätt gott om gös men svårare att ta de större fiskarna. Det går många gösar på en tvåkilos och en trekilos är här en mycket fin fisk.

Vi började med att kolla runt en del men var svårt att hitta områden med gösbågar vid botten. Hittade ett intressant ställe och efter bara några minuter tar jag en fin gös på strax under 2 kilo. Något mer blir det inte. Vi åker vidare och testar andra platser men det går fortfarande riktigt segt. Men på sista anhalten lossnar fisket. Där hittar jag även jiggen för dagen, en Skippy fish i blått som gösarna hugger mycket distinkt på. Under en kortare period hugger det stup i ett och vi förundras över hur fisket kan vara. Andreas byter jigg emellanåt då han har svårt att hitta rätt. Men dessa funderingar avbryts snabbt när dagens hugg kommer. Jag ser på spöet att det förmodligen rör sig om en bättre gös och visst är det så!

Dagens fisk blev denna vackra gös. 3200 gram fördelat på 69 centimeter. Dessutom en ovanligt välkonditionerad gös för att vara i detta vatten. Betet, en Finn-S 17,5 cm i färgen rosa/vitt.

Förutom Andreas fina gös blev det några skapliga mellan 1-2 kilo. Resterande fiskar vägde som vanligt från ett par hekto upp till kilot. Några av de mellanstora gösarna (6-8 hg) fick följa med hem. Vi rökte dessa och ännu en gång kunde man konstatera hur god matfisk gösen verkligen är.

Bäcköringfiske

För några dagar sedan åkte jag och kollade upp några potentiella gäddvatten. Tanken var att åka efter några bilvägar och titta runt men när jag körde förbi en mindre bäck som såg inbjudande ut så stannade jag bilen. I bilen fanns tyvärr bara grejor för vertikalfiske men jag tog ett par av de lättare blyskallarna, några mindre Relax jiggar och en liten spinnarsked som jag skruvade in i jiggkroppen. Mitt lättaste vertikalspö passade utmärkt till detta fiske då det är lätt och kort. Så sagt och gjort vandrade jag iväg längst med bäcken. Frågan var nu bara om det fanns någon öring här?

Första biten var bäcken alltför grund och strid för att fiska i. Efter ett tag kom jag till en bäverdamm och ovanför denna var det vatten överallt. Det var nu helt omöjligt att komma ut till strömfåran. Men så en bit längre upp såg det bättre ut. Av erfarenhet vet jag att just bäverdammar i småbäckar kan göra stor nytta för fiskarnas tillväxt. Översvämningen gör helt enkelt bäcken mer näringsrik, fiskarna får mer föda och kan växa sig större.

Här flyter bäcken fram i sakta mak.

Bäcken ser vid första inblicken rätt ödslig ut och efter ca 10 minuters fiskande så börjar jag misströsta. Men så i nästa kast känner jag en liten stöt i spöet. Jag är dock osäker på om det var en fisk eller inte. I nästa kast får jag svaret då hugget kommer hårt och distinkt. Kampen är över på några sekunder då jag tar den hårt och snabbt in i ränna som leder upp på land. Framför mig ligger nu en av de vackraste bäcköringar jag någonsin skådat. Färgteckning är imponerande vacker och dessutom ser den ut att vara välmående med tanke på dess kroppsform.

Den lilla bäcken visade sig innehålla fina bäcköringar.

Jag följer bäcken allt längre in i skogen, stannar upp vid varje hölja och gör några kast. Spänningen finns där, man vet aldrig när hugget kommer. Det tycks inte finnas allt för gott om öringar i bäcken men de som jag kommer i kontakt med är alla fina fiskar för att vara i en så pass liten bäck. Det blir ytterligare ett par öringar och några missade hugg innan jag nöjd kan avsluta fisket. Den första öringen visade sig vara den största, drygt 6 hekto och de andra ligger nog strax under halvkilot. Betet, min modifierande jigg visade sig vara en riktigt “öringkiller”. Öringarna bokstavligen kastar sig över betet, flera av fiskarna högg två tre gånger innan de antingen fångades eller gick loss från kroken.

Det kändes faktiskt riktigt kul att bryta mönstret i sitt fiske med något helt annat. Var ett tag sedan man fiskade längst med småbäckar, ett fiske som jag dock sysslat med en hel del tidigare. De senaste kvällarna har jag studerat kartor och planterat för fler bäckfisken. Så med all säkerhet lär det dyka upp fler rapporter med bäcköringsfiske här framöver. Detta är ett fiske som jag älskar på många sätt och vis. Det är svårt att komma naturen så nära inpå som när man smyger efter en liten bäck. Dofterna, tystheten och mystiken är andra kryddor förutom själva fisket som höjer upplevelsen.

Bosse vertikalfiskaren

För två somrar sedan introducerade jag Bosse i vertikalfisket och ni som följer bloggen vet också att det gick riktigt bra. Så här skrev jag i 2013 årskrönika:

“Under sommaren fiskade jag mycket med Bosse. En trevlig vän som tidigare fiskat en del men inte speciellt seriöst. Redan innan sommaren så visade han prov på de rätta egenskaperna som krävs för att lyckas. Han läste på en massa, framför allt kring vertikalfiske samt köpte rätt grejor för ändamålet.

Så när väl sommaren kom var han rätt utrustad och ute på vattnet visade han dessutom prov på att tålamodet fanns där liksom det rätta “tänket”. Resultatet säger också en del då Bosse drog flera fina fiskar av olika slag. På bilden en abborre på 1270 gram som han tog en dag då abborrarna verkligen var i stöten.

Förutom denna fisk så blev det några fina gäddor med en 8,5 kilos i topp samt inte minst en gös på 3330 gram! Bra jobbat och jag är säker på att det redan under nästa år kommer fler och större fiskar än dessa…”

I år har Bosse fiskat ännu mera, skaffat sig mer rutin och utökat betesarsenalen rejält. Han har lagt all krut på just vertikalfisket och med jämna mellanrum har fina fiskar trillat in. Toppfiskarna så här långt är gädda 9500 g, gös 4400 g, abborre 1000 g. Man kan inte annat än imponeras av det resultatet! Jag vet också att Bosse har jobbat riktigt hårt för dessa fiskar. Han har lagt ner mycket tid på sitt fiske och många gånger fått kämpa för sina fiskar. Ett exempel på detta är just gösen på 4,4 kg som kom under en period i början av sommaren då fisket var segt värre. En riktigt fin gös här i Norrbotten och en grym fisk i det vatten den är tagen i.

Här ser man gösen som vägde 4400 gram fördelat på 78 centimeter.

Bosse har även tagit några riktigt fina gäddor. Fjolårets rekord på 8500 gram har nu höjts ett kilo uppåt. På bilden ser ni det nuvarande rekordet, en fin bit på 9500 gram.

Nyligen hann jag och Bosse ut på ett kvällspass tillsammans. Vattnet hade nu kylts av rejält men var fortfarande relativt varmt för årstiden. Vi fick leta länge för att hitta nått spännande på lodet. Fisken stod för dagen lite grundare än förväntat. När vi väl beslutar oss att börja fiska så tar det bara en kort stund innan vi båda står med böjda spön.

Kanske gäddorna börjat vaknat till nu då vattnet kylts av? Bosse såg i varje fall till att dra en gädda på 7900 gram.

Resten av kvällen bjuder tyvärr på sämre fiske, bästa fiskarna är annars två feta abborrar runt 6-7 hekto som jag lyckades lura upp. Det härliga vädret och den fina toppfisken gör att vi ändå är rätt nöjda. Ingen skräll direkt att det var Bosse som tog den. Bosse som numera går under namnet “Bosse vertikalfiskaren”.

Gösfiske med oväntad utveckling

Att trolla riktat efter större gös i Norrbotten är ofta förknippat med ett nötande med rätt få fångade gösar per fiskepass. Något som jag och Markus visste mycket väl då vi planerade in två dagars trollingfiske efter just gös. Vi valde ett vatten som vi båda känner till och där vi vet att det simmar en och annan större gös. Att lura dom till hugg är inte det lättaste men samtidigt ingen omöjlighet, en lagom svår utmaning helt enkelt.

Vi värmde upp bägge dagarna med lite bottennära vertikalfiske vilket resulterade i förvånansvärt många gösar. Senast då jag testade vertikalfiske här var för 2-3 år sedan och då fick vi inte alls så många gösar. Skillnaden mot då och nu var att smågösarna plötsligt dykt upp. Då fick vi bara gösar från kilot och uppåt, nu fick vi mest fiskar från nått hekto upp till kilot med nått enstaka undantag. Förmodligen har vi nu sett ett resultat av några års lyckade göslekar som resulterat i alla smågösar. Bra för gösbeståndet men frågan är hur gösarnas tillväxt påverkas? Kanske blir de riktigt stora gösarna färre på lång sikt? Något jag är rädd för är att de blir magrare. Eller så kanske räcker maten till alla och i så fall kan vi med spänning se ann framtiden. Som jag skrivit förr så lever gösen på dess gräns här uppe i Norrbotten och därför ser vi ibland hur bestånden förändras rätt snabbt i olika riktningar. Förutsättningarna för gösarna är helt klart tuffare här uppe och därför blir de flesta fiskarna också rätt små. Men av någon anledning så finns det undantag och det är just dessa som enligt min mening gör fisket så pass spännande.

Efter närmare en vecka med sydliga vindar hade nu vinden vänt till en rätt frisk nordostlig vind. Något som vi helst hade sluppit. Vädret var även betydligt kallare och himlen täcktes av moln vilket vi knappt sett under den senaste månaden. Helt klart en rätt markant förändring som med all säkerhet även påverkar gösarna, frågan var i vilken riktning?

När vi gav upp första dagens trollande så var det enkelt att summera skörden, en gös och två gäddor. Ingen höjdare precis så bara att ladda om till nästa dag. Andra dagen blir en repris på första fram till sena kvällen då fisket plötsligt lossnar. Gösarna liksom gäddorna börjar nu hugga friskt och under ett par timmar känns det som om vi ständigt drillar fisk. Helt sjukt hur fisket kan svänga, kanske blev huggperioden extra markant nu efter att de under en längre tid varit inaktiva. I vilket fall, sjukt roligt och en oväntad avslutning som visar på att man aldrig skall ge upp.

Tyvärr så fattades den där riktigt stora för att göra kvällen fulländad men vi får ändå några skapliga gösar. En topp på dryga 3 kilo och ytterligare några mellan 2-3 kilo får väl ändå anses som godkänt fastän man vet att det simmar större där ute.

Jag lyckades lura dagens största, en rätt välmående sak på dryga 3 kilo.

Markus tog dagens näst största på 2,52 kg vilket innebar en liten nätt putsning från hans tidigare rekord gällande Norrbottens gös. (Han har tagit större i södra Sverige).

Med tanke på hur segt fisket var under större delen av helgen så tror jag vi bägge är rätt nöjda med resultatet. Avslutningen blev som sagt en upplevelse som man inte lär glömma i första taget.

Längd PB på abborre samt en ilsken popper-gädda!

Sedan den senaste rapporteringen har jag sysslat med lite abborrfiske, ett fiske som jag uppskattar väldigt mycket men ändå ägnar allt för lite tid åt. Nu har jag däremot varit ut på två fiskepass vilket jag kommer att berätta om nu…

POPPER-GÄDDA

Först var jag och fiskade abborre i en liten sjö där jag lagt några pass i tidigare. Några abborrar strax under kilot har jag fått men jag vill tro att det skall finnas betydligt större fiskar än så här.

Jag inleder fisket vid ett vassbälte där det sprätter mycket småfisk i ytan. Några mindre abborrar är och stöter i jiggen men det är allt. Jag byter då till en spinnare och de gillas inte alls. Testar sedan en liten popper och då jäklar händer det grejor! Jag ser plötsligt hur en stor gäddskalle kommer plöjande i ytan och slukar poppern med hull och hår. Därefter får FKP-Gear Draugenspöet jobba hårt innan gäddan tillslut ligger säkrad i håven. Ingen jättefisk men en rolig och oväntad fångst som fick pulsen att stiga en smula.

Cool bonusfångst, 6 kilos gädda på runt metern som slukade min lilla popper!

Lovande start så långt men resten av kvällen flyter tyvärr inte på lika bra. Fisket är överlag trögt och de abborrar jag får är inte speciellt stora. När jag befinner mig längst ner i sjön och skall precis börja fiska i det område jag mest tror på då händer något som tyvärr händer alla sportfiskare då och då. När jag håller på att kroka loss en gädda så tappar jag greppet samtidigt som den sprattlar till. Jag känner hur en av dess sylvassa tänder river upp ett rejält jack i tummen och ser hur blodet pumpar ut. Efter att jag bandagerat finget så väntade en timmes roddtur tillbaka genom vassruggar, stenar och annat bråte. Myggen och knotten var som galna i den tryckande sommarhättan och det värkte rätt rejält i tummen. Ingen höjdkväll direkt, men så kan det vara ibland.

STOR-ABBORRE!

Nästa fisketur skulle visa sig gå lugnare till, inga skador och betydligt mindre insekter samt lite svalkande vind. Men det var varmt, ja helt galet varmt. Speciellt i vattnet. Ytvattentemperaturen i sjön varierade mellan 24,5 till 28,1 grader! Jag har aldrig och kommer förmodligen aldrig uppleva nått liknande igen. Frågan var om fisken överhuvudtaget skulle orka jaga under dessa förhållanden?

Förutsättningarna kändes dock rätt intressanta då jag lokaliserade gott om småfisk vid några ställen i sjön. Planen var att trolla runt dessa områden och sedan eventuellt spinnfiska vid de hetaste platserna. Men mig i båten hade jag Petra, en tjej som brukar föra tur med sig. Minns senast då hon var med att vi fick en abborre runt kilot och en annan gång hon var med fick jag en regnbåge som av någon anledning hamnat på fel ställe.

Tror Petra trivdes rätt bra ute på sjön. Förutom ett strålande väder så högg fisken bättre än väntat. Det är långt i från alltid bra väder och bra fiske går ihop.

Fisket börjar dock segt och efter ett par gäddsnipor går vi i land vid en gammal badplats där Petra får svalka sig medan jag får fundera på hur vi skall få abborrarna att vakna till liv. Därefter sätter jag på mina favorit wobblers (2st Mieko Pesa, 1st Viblure och 1st Rapala CD) för nu vill jag köra på de säkra korten. Sen styr vi mot sjöns andra del där jag tidigare fått några fina abborrar. Vi hinner bara halvvägs innan det hugger. Vid själva hugget känns det precis som en gädda, sedan börjar den stångas som en större abborre kan göra och nu börjar plötsligt förhoppningarna att infinna sig. En kort stund senare uppenbarar sig en mäktig abborre vid ytan. Petra håvar den sedan säkert (rutinerad som hon är) och nu kan vi skåda en riktigt vacker abborre.

En mycket fin abborre för detta vatten och ett nytt sjörekord för mig! 1330 gram tung och 47 centimeter lång.

Abborren högg inte oväntat på en Mieko Pesa wobbler (silver/green), Jag har sagt det förr men tåls att upprepas “den wobblern är riktigt grym på abborre”.

Det blir ingen mer storabborre men fisket blir ändå bättre och det hugger rätt bra under en period. Ibland så bra att två fiskar slukar samma bete samtidigt!

FKP Viblure passar utmärkt att trolla med under högsommaren. Abborrarna bara älskar dess ettriga gång så till den grad att man lyckas få två fiskar på samma gång!

Innan vi ger upp kan vi summera fiskedagen med 8 abborrar och 8 gäddor. Ett helt okej resultat antalsmässigt och givetvis även storleksmässigt. Kort sagt en härlig dag på sjön med trevligt sällskap, strålande väder och ett klart godkänt fiske.

Heta fiskepass!

I Norrbotten råder för tillfället en av de värsta värmeböljorna i historien! Dag efter dag har solen lyst från en klarblå himmel och temperaturen har varit upp och nosat titt som tätt runt 30 grader. Jag gillar värme och sol men det får vara med måtta, nu har gränsen överskridits och jag hoppar på lite normalare sommartemperaturer framöver. Mitt i denna värmebölja hade jag och Krister sedan en tid bestämt oss för att fiska gös så det vara bara att tuta och köra.

Gösen skall ju gilla värme men då vattnet nu är uppe 23-25 grader så har dess optimala trivseltemperatur passerat med råge. Planen var att fiska i två olika vatten och så blev det också. Första dagen inleddes med att göra i ordning vårt läger och slå upp våra tält. När detta var gjort så åkte vi ut på sjön och började fiska. Vi hade lämnat vertikalgrejorna hemma och körde all in på trolling. Vad det gäller resultatet så finns det inte så mycket att skriva om. Det gick inte alls bra, bara några smågäddor och abborrar. Någon gös såg vi inte skymten av. Så kan det gå, bara att ta nya tag, ladda om och inte minst byta vatten.

Kvällarna uppe i Norrbotten är magiska, tyvärr så tycker knotten likadant.

Ny dag och nytt vatten. Även här var vattnet sjukt varmt, 24-25 grader! Här verkade det ändå lite mer liv och rörelse både i ytan och under. Även ekolodet skvallrade på mer aktivitet än gårdagen så förhoppningarna ökade samtidigt som vi insåg att den extrema värmen knappast är till fördel för fisket.

Det tog inte så länge innan vi hade fått några gäddor och så fortsatte det hela dagen och kvällen. Att gäddorna var så i stöten förvånade oss bägge. Men det var ju gös vi var ute efter och riktade fisket på men trots detta blev vi störda titt som tätt av hungriga gäddor. Många fiskar i 3-5 kilos klassen så man fick försöka ta dom stenhårt och sedan kroka loss dom försiktigt i vattnet. För gäddorna tar verkligen stryk i det varma vattnet.

Klockan gick och vi började misströsta allt mer, varje misstänkt hugg och fisk som liknade gös var en gädda. Efter 30 talet gäddor kom så äntligen första gösen, en liten fisk på runt kilot som jag lyckades lura. Strax därefter får Krister ett tungt hugg. Fisken gör inte så mycket väsen av sig men vi ser på spöet hur tunga pumpningar den gör. Likheten med en storgös finns där så vi börjar allt mer tro på att en monstergös är på väg mot båten. Eftersom den inte gör någon rusning utan fortsätter att stångas så är i alla fall jag nästan säker på en storgös (eller så hoppas jag så mycket på det att man utesluter nått annat). Till sist får vi syn på fisken och besvikelsen infinner sig vilket yttrar i några nedsättande kommentarer. Trots att vi är gäddfiskare minst lika mycket som gösfiskare hade vi svårt att uppskatta gäddan som nu låg i håven. Vi mätte aldrig den men tippar på drygt 115 cm, tyvärr var kondisen inte på topp men helt klart en fin sommargädda som vi skall vara nöjd över. Men man hade så gärna velat att det var en storgös.

Här Krister med sin fina sommargädda. 9,5 kilo vägde den.

Nästa fisk som hugger på ett av mina spön visar sig vara dagens andra och sista gös, en skaplig gös på drygt 2 kilo. Denna följs sedan av några gäddor innan det plötsligt blir stendött.

Dag två blev mer händelserik och det man mest förundras över är hur gäddorna kunde vara så i gasen medans däremot gösarna inte alls var på taget. Märkligt men samtidigt intressant…