Tre skapliga "icepikes" sätter punkt på isfiskesäsongen

För ett år sedan var isarna i stort sett ofarbara och snötäcket obefintligt. I år ser det helt annorlunda ut med både snö och tjocka isar. Jag kan inte minnas att isarna varit så här bra så här sent på året. Visst jag gillar isfisket men nog hade jag hellre sett att vårvärmen kom någon gång. Under den senaste månaden har kalluften envist bitit sig kvar här uppe i Norrbotten. Enda fördelen med det kalla vädret är väl att jag kunnat förlänga isfiskesäsongen med några "bonuspass". Eftersom jag hade en hel del fina betesfiskar lämpade till gädda så föll valet på denna art.

Fisket gick väl lite som förväntat med tanke på hur det brukar se ut i slutfasen av isfiskesäsongen. Stundtals segt, en del pigga ivriga smågäddor och emellanåt en och annan större fisk. Vi skippar dom små och gå över till de större. Det blev tre bättre gäddor och den första fick mig att börja tro att jag krokat ett riktigt monster. Jag hade precis krokat av en mindre snipa, sänkte ner en ny mört och pang så högg det! Linan sprutar ut och när jag sätter in mothugget så fortsätter fisken att gå. En grym första rusning då gäddan tar 60 fot i ett nafs! Sedan får jag in fisken lätt och när den närmar sig hålet väntar jag bara på nästa rusning. Men någonstans där känner jag att fisken kanske inte är så stor som jag först trodde. Inte dom där mäktiga knyckarna och gungningarna heller och den andra långrusningen uteblev helt. Efter lite bökande i hålet så får jag upp fisken. Inget monster men en helt okej fisk som bjöd på en upplevelse.

Grymt stark gädda som fick mig att hoppas på nått extra. 8140 g - 104 cm

Nu till de andra "bättre" gäddorna som kom upp under nästa fiskepass. Första fisken högg lite försiktigt och den uppförde sig mer normalt än den tidigare nämnda gäddan. Allt gick bra och upp kom en riktigt välsvarvad skapelse.

Endast 98 centimeter men ändå 7650 gram är i mina vatten riktigt fin kondis.

Gädda nummer tre kommer bara några minuter senare och den var också lite speciell. Betet den hugger på är en abborre modell större (ca 350 g). Det fäller på spöt och jag är snabbt där och konstaterar att det är falsk alarm. Abborren är oskadd men kanske den blivit skrämd eller så bara löste den ut vippan. Svaret kommer några sekunder senare när jag hissar ner abborren igen. Pang! och så drar den iväg. Efter en bra kamp ligger den på mattan. Mäter den till 111 cm och den ser ju faktiskt rätt välmående ut, borde vara över 10 kilo men ändå nått som fattas. Inte den där goa runda ryggen som betyder så mycket.

Inget säsongsbästa men i alla fall nummer 3 på årslistan. 9920 gram - 111 centimeter.

Med denna fiskerapport sätter jag punkt för gäddfisket från isen och laddar batterierna till nästa säsong. Hoppas och ber till gudarna att vi får något som liknar vårvärme nu...

Segt påskfiske med en 10 plussare som räddade det hela

Påsken är över och i vanlig ordning så tillbringade jag några dagar ute på isen. Det blev närmare bestämt två dagars fiske efter gädda plus ett kvällspass efter lake. Det har varit lite skralt med fiskerapporter den senaste tiden så kanske finns de som undrar om jag sitter inne med några trevliga överraskningar men så är inte fallet. Nej har helt enkelt inte blivit så mycket fiske som jag hade hoppats på. Ett trögt gäddpass samt en mer lyckad fisketävling som jag tidigare skrev om i Sportfiskebloggen på Kuriren är allt jag mäktat med i fiskeväg sedan senaste fiskerapporten från den 28 mars.

Jag har faktiskt haft möjlighet att fiska mycket de senaste veckorna då jag jobbat natt och varit ledig dagtid. Men en period med mycket migrän och muskelvärk har satt käppar i hjulet plus att vädret varit kasst. Skall jag fiska i halvtaskigt väder så krävs det att både kropp och fiskesuget är på topp och så har inte varit fallet. Trist då jag haft en hel del intressanta planer som gått om intet.

Nu till påskfisket. Första dagarna spenderade jag mest i sängen efter flertalet migränanfal men under söndagen vaknade jag ovanligt tidigt och kände mig utvilad. Blev en skidtur på dagen och under kvällen pimplade jag upp betesfisk. Som avslutning testade jag ett nytt ställe där jag länge funderat på att fiska lake. En grundare vik som känns intressant. Spred åtta ismetespön över ett större område och redan i början av skymningen hördes ett försiktigt plingande från en av ålbjällrorna. Japp en lake, dock ingen stor men ändå ett bevis på att de finns här. Innan jag gav upp kommer det upp en till och denna är ännu mindre. Inga bjässar men ändå intressant, lär göra fler försök på denna plats.

Måndag och första dagen på evigheter då solen lyste från en klarblå himmel. Bortsker man från den kalla nordostvinden så var det ett stort steg framåt vädermässigt. Kalla högtryck är något jag sällan tycker är bra denna tid på året så jag hade känslan att det skulle vara trögt idag och så blev det. Bortsett från en ivrig snipa som högg tre gånger innan den slutligen fastnade på kroken så hände inte mycket de första 5-6 timmarna. Ingen riktigt huggperiod och klockan närmade sig 15 tiden. Frågan var om jag skulle ge upp eller nöta vidare. Kanske var det vädret som gjorde att jag stannade lite extra men även det faktum att jag kände på mig att det simmar en och annan storgädda i området. De är inte många till antalet, inte lätta att få men de finns där och de gör att man håller ut lite längre.

Vårvintern är en underbar tid dagar som denna. Finns nog ingen tid på året som vädret har så stor betydelse för mig som nu.

Men nog blev jag ändå lite förvånad då jag en liten stund senare står och drillar en bättre fisk. Allt går enligt planerna vilket känns skönt då jag i år har tappat två finare gäddor. Denna fisk är riktigt fin där den ligger på mattan. Inte proppfet precis men fin höjd och rätt bra rygg. Första tanken är att den inte var så lång men då jag måttar den till knappa 112 centimeter förstår jag att den väger över 10 kilo.

Det är alltid extra skoj då man får kämpa för varje större fisk. Efter att ha tappat ett par finare gäddor och haft några tröga fiskepass var denna fisk efterlängtad. Denna gädda blev min tionde över 10 kilo på ismete så man kan kalla det lite för en "jubileumsfisk". Vikt: 10,47 kg, längd: 112 cm.

Strax därefter kommer ett dubbelhugg, är det fler storgäddor i farten kanske? Nej det visar sig vara två smågäddor. Nöjd med utdelningen beger jag mig hemåt för i morgon är det dags igen.

Nästa fiskepass är ännu trögare, riktigt trögt då det normalt är ett vatten som brukar ge många hugg. Ett par smågäddor håller mig sysselsatt första timmarna och så en lite bättre fisk på knappa 5 kilo. Skönt ändå att vara ute i det vackra vädret. Nu återstår det bara att se om man hinner ut på något fler isfiskepass innan säsongen tar slut. Trots att isen är runt 80 cm vet man hur snabbt det kan gå när väl vårvärmen kommer. Dagarna är långa och solen värmer på bra nu vilket ger en fingervisning på vad som komma skall. Sommaren är välkommen liksom fisket i öppet vatten.

Avslutningsvis lite annat som handlar om sportfiske och hur vi som deltar i sociala medier väljer att vinkla det hela. En tanke som dyker upp då och då är att många av de som skriver om sitt fiske och lägger upp bilder sällan eller aldrig nämner nått kring de dåliga fiskedagarna eller de gånger man misslyckats. Då blir de lätt, kanske speciellt för de lite mindre drivna och mer oerfarna att tro att man antingen är ett superproffs eller har supervatten som alltid levererar. Verkligheten är normalt en annan. Visst med tiden lär man sig mer, hittar fler heta platser/vatten som man varvar emellan men det krävs också lite tur och att man fiskar rätt tid/dag. Man får räkna med några bompass och likaså att lära sig hålla ut några timmar längre än man ibland vill. Belöningarna för mig har flera gånger kommit efter i princip en hel dag då inget har hänt och så plötsligt sitter den där, storgäddan...

Personligen försöker jag ge en så realistiskt bild som möjligt när det gäller mitt fiske. Visst självklart skriver jag mer utförligt om de gånger jag lyckats bra då det dels känns mer stimulerande för mig själv men även mer intressant för de som läser bloggen. Men jag tror också att man som läsare uppskattar när man skriver om de sämre fiskepassen och annat runt fisket än bara de goda bitarna som de största fiskarna och de bästa fiskepassen.

En annan sak jag försöker akta mig noga för är att skriva nedlåtande om de fiskar jag får som jag inte upplever som stora nog. Skulle jag börja göra det riskerar man att sänka andra och kanske få vissa att ge upp eller känna sig mindre bra. Visst med tiden höjer alla sina mål och de fiskar man upplevde som stora i början av sin karriär känns idag inte alls speciella. Jag skall inte sticka under stolen med att storleken har betydelse för mig, det är en slags drivkraft i mitt fiske att utvecklas hela tiden. Hitta nya sätt, metoder att fånga de största fiskarna i ett nytt vatten eller söka lycka i ett annat. Men samtidigt får inte den där hysterin skena iväg för mycket då är det lätt att man glömmer allt annat som hör fisket till. Det är nog lite därför jag föredrar att fiska både med de som jag räknar som fullfjädrade fiskeproffs till de som nyss börjat fiska. Det viktigaste för mig är inte hur bra man är på att fiska utan mer hur man är som person och att man uppskattar att fiska och vara ute. Likaså att man kan dela sin glädje med andra oavsett vem i båten som lyckas.

Utveckling och förändringar i sportfisket inom de sociala medierna

Runt sportfisket pågår det en ständig utveckling som visar sig både inom själva fisket men även utanför. I detta inlägg kommer jag skriva om det som sker runt om fisket i sociala medier, på nätet och Facebook mm. Jag är absolut inte ute efter att hänga ut enskilda företag eller personer så därför har jag inte valt att ta upp några enskilda konkreta exempel. Detta är endast mina egna ord och funderingar vilket kan vara värt att påpeka...

Minskat intresse kring bloggar

Vid det här laget med mina åtta år som bloggare får jag väl räkna in mig i skaran bland de mer erfarna i branschen. Jag startade upp min blogg 2009 och under de första två, tre åren växte antalet sportfiskebloggar markant. Det var inne att blogga helt enkelt. Sedan stannade det upp nått år innan nedgången började och idag känns det som att antalet sportfiskebloggar minskat en hel del. Kollar jag på de populäraste bloggarna som jag följde i starten har många försvunnit och andra har legat på is under längre tid. Några nya intressanta har tillkommit men tillskotten tycker jag har varit färre än de som försvunnit. Sedan skall jag villigt erkänna att jag inte längre har lika bra koll som jag hade i början, men jag försöker ändå följa med så mycket som möjligt.

Nya trender, Facebook grupper, Instagram, filmklipp

Tiderna förändras helt enkelt, nya trender kommer och går. Man kan se att Facebook med alla typer av sportfiskegrupper växt något enormt liksom Instagram. Vi ser även mer och mer fiskeklipp i form av filmer eller s.k. Vloggar. Sportfiskeforum på nätet besöks fortfarande flitigt av vissa men tycker ändå man kan skönja en viss nedgång här. Lokala fisketeam med egna hemsidor tycker jag har minskat medan det istället blivit allt vanligare med fisketeam kopplade till olika redskapsmärken eller fiskebutiker. Känslan är att sportfisket idag är mera kommersiell än det någonsin varit. 

Redskapsbranschen styr sportfisket mer och mer vilket kan få negativa konsekvenser

En fara jag ser i utvecklingen är att det blivit allt svårare att hitta information som känns helt trovärdig och som man kan lita på fullt ut. Jag tänker då främst på alla de "märkesteam" som numera finns. Nu ingår jag ju själv i ett team och det är kanske just därför jag funderat lite extra hur baksidan skulle kunna se ut. I mitt fall är det enkelt då jag/vi inte är bundna till att endast promota ett eller några få märken. Det är inte heller någon som bestämmer hur eller vad jag skall skriva om utan det är helt upp till mig själv. Jag har väldigt svårt att se mig fiska för ett team där man bara får skriva om/ publicera bilder med beten/prylar från endast ett eller ett fåtal utvalda märken. Om jag nu skulle göra detta så tycker jag bloggen förlorar en stor del av sin identitet, mening, underhållning och även trovärdighet. Finns flera exempel på duktiga fiskare som är offer i "redskapsbranschen" och visst de gör säkert ett bra jobb, men deras jobb är ju att just fiska för ett visst märke. Med all säkerhet fiskar flera av dessa med andra beten/utrustning än det märke man är uppbunden till men då gör man nog bäst i att göra det i de tysta.

Någonstans vill jag tro att alla är ärliga men genom livet har man många gånger blivit besviken när man märkt att så inte är fallet. Finns de som gör allt för att synas och komma upp sig i karriären. Dessa känner förmodligen en viss press att leverera. Och hur levererar man bäst? Jo i detta fall främst genom stora fiskar i kombination med häftiga bilder. Blir pressen för stor eller viljan att synas är det lätt att vi människor tummar på ärligheten och vad som är riktigt och sant. Gör man detta så kan det få en rad konsekvenser. Bilder ändras så att fiskarna ser större ut än vad dom är och man kanske höftar till vikten. Det kan även vara så att man ändrar beten eller metoder i syfte att det skall passa in i teamets mall eller i ens egen för att få bästa tänkbara publicitet. Ett annat exempel kan vara att tillverkaren vill pusha fram ett visst bete, spö eller annat. Man testar sedan detta men märker vissa brister som man inte gillar. Hur gör man då? Skriver man exakt vad man tycker eller skriver man det man tror att tillverkaren vill höra? Eller skriver man inte alls? Nu har jag ingen större inblick i hur reglerna ser ut i alla redskapsteam men min känsla är att redskapsbranscherna styr mycket av fisket i dag och det känns lite tråkigt på nått sätt.

Man kan även skönja ett liknande mönster från en annan bransch nämligen sportfiskeentreprenörerna. Min känsla är att det här förekommer en hel del fiffel och båg vad det gäller allt från hur bra fisket är i olika området till fiskarnas storlek. 

"Generellt sett känns det som att informationsflödet vi matas av bara blir större och större medan sanningshalten och trovärdigheten i innehållet blir allt sämre. Internet har på nått sätt blivit en slags boxningsring där alla aktörer kastas in och slåss om uppmärksamheten. Det gäller att sticka ut och visa fram fötterna, kosta vad det vill."

Lite om hur jag själv tänker

Ni som följer mina bloggar och läser det jag skriver vet nog vid det här laget min inställning till sportfisket och hur jag ser på saker och ting. Samhället speglar väl dagens sportfiske till viss del och de är många gånger fel personer/saker som får uppmärksamhet i mina ögon. Jag har sett en hel del bilder/ filmklipp som fått rejäl spridning och likes där alkohol, vårdslös båtkörning eller annat som i mina ögon inte har nått med sportfiske att göra förekommer. Tråkig trend att man nästan måste sticka ut på ett negativt och dåligt sätt för att få publicitet och vad blir man för förebild till de yngre kommande generationerna. Jag reagerar även hur debatterna kan se ut i de olika Facebook grupperna. Ovårdat språk, brist på respekt och man hänger ut fiskare som råkar ha en avvikande åsikt. Jag tycker mig dock se ett något positivare klimat senaste tiden och att man tar upp frågor kring detta. Hoppas denna trend fortsätter.

"Det är lätt att man glömmer bort att uppmärksamma allt de goda runt själva sportfisket. Tänker på saker som naturupplevelser, gemenskap, förberedelser och dråpliga händelser vid fiskevattnen. Saknar mycket av detta numera, Ibland känns det mest som en kapplöpning om vem som får de största fiskarna, har den häftigaste båten och gör de snyggaste betena osv. Kanske är jag för gammaldags i mitt sätt att se på saker och ting, kanske har jag svårt att hänga med i det "nya" Sverige där man skall vara kaxig, bäst och vackrast för att bli respekterad"

Ett av mina mål med bloggen är att ta fram det dolda och okända i form av duktiga storfiskare eller talanger som inte syns speciellt mycket. Själv får jag väl den uppmärksamhet jag förtjänar i och med mina bloggar plus att jag finns på Facebook och Instagram. Samtidigt som jag vill jag hålla en rätt låg profil vill jag även hjälpa andra liksom få ett utbyte av duktiga sportfiskare. Genom åren har jag tackat nej till olika erbjudande som garanterat skulle få mig mer välkänd i branschen men det har inte känts rätt helt enkelt. Jag har likaså en policy att då jag lägger upp något i en grupp/forum (vilket jag gör rätt sällan) så är det för att jag tror att detta kan hjälpa och intressera andra sportfiskare.

Någonstans tror jag att vi alla vill få bekräftelse ibland. Något jag verkligen uppskattar är de gånger jag får beröm av andra för att jag har inspirerat eller hjälpt till på ett sätt som fått deras fiske att utvecklas framåt. Att få positiva kommentarer och gratulationer när man fått en stor fisk som man lägger upp är trevlig men inte alls lika viktigt för mig. Det är sportfisket som skall vara i fokus, inte den enskilde sportfiskaren eller ett visst märke. Detta är lite av min filosofi och den försöker jag med näbbar och klor hålla mig fast i.

Het huggperiod gav fem gäddor mellan 6-9 kilo

Man kan säga att oturen har grinat mig i ansiktet den senaste tiden. När jag jobbat har vädret varit riktigt fint och när jag varit ledig har det för det mesta snöat och blåst. Förra året denna tid var det lite tvärtom så man får väl igen lite nu. Men i sanningens namn har vi inte haft något höjdarväder i Norrbotten de senaste veckorna. Tittar man söderöver så kan man inte annat än bli avundsjuk. Men det är bara att bita ihop och acceptera läget för is lär vi ha så det räcker och bli över flera veckor framåt.

Idag så tajmade jag in ledig dag med solsken, enda smolket i glädjebägaren var att de lovade rejält friska nordvästvindar fram på dagen. Steg därför upp rätt tidigt men borde med facit i hand klivit upp ännu tidigare. För fram till 11 tiden var det rätt härligt ute på isen innan vinden började irritera mer och mer. Det var inte själva vinden som var värst utan att det blåste snö i hålet.

För några år sedan kom jag på den briljanta iden att börja använda min pulka som vindskydd. Detta har hjälpt mig många gånger sedan dess.

Strax efter 9 tiden började jag sätta ut mina spön och bara några sekunder efter jag fått ut det första hugger det. Dagens minsta gädda blir detta, en skaplig fisk på dryga 6 kilo. En lovande start efter några tröga fisken.

Efter denna hastiga start händer inte mycket fram till strax efter tio. Därefter blir det desto mer action för under loppet av knappa timmen kommer dagens fyra sista gäddor upp. De första två gäddorna är som stöpta i samma form, de väger 7,3 kg respektive 7,1 kilo.

 Här den ena av dessa två gäddor, tror det var den som vägde 7,3 kg.

Nästa gädda blir dagens största. Tråkigt nog så krokas den långt ner i munnen så jag väljer att klippa av tafsen och låta kroken sitta kvar, förhoppningsvis klarar den sig. Väldigt skumt hugg som jag missade. Några minuter innan tycker jag se vippan uppträda lite skumt men tänkte att det är nog bara iden som bökar på (använde en 7 hg id på som bete). När jag lite senare kollar till spöet så spänner jag linan och tycker att det går lite tungt, drar långsamt upp betet och först bara någon decimeter under hålet drar gädda iväg. Konstigt uppförande speciellt av en större gädda som hugger på ett stort bete. Normalt brukar gäddorna hugga dessa större beten rejält och sedan dra iväg med lina. Men icke denna gång.

Helt okej längd (109 cm), skaplig rygg men dålig höjd gav vikten 8,8 kilo.

Nästa gädda kommer strax därefter, en fin fisk på knappa 7 kilo. Dagen flyter sedan på utan någon större aktivitet. I ett hål som jag fiskar lite grundare och nära botten har jag bommat tre hugg under dagen. Tanken har slagit mig att det kanske inte är gädda som varit framme. När så vippan börjar röra på sig igen är jag där snabbt och gör mothugg. Denna gång fast fisk och mina aningar visade sig stämma.

Häftigt med en lake som avslutning. Stor skalle men rätt tanig kropp, vikt 2,37 kg.

Roligt fiskepass med flera fina fiskar och många hugg, bara den riktigt stora som fattades för att göra dagen fulländad. Att dessutom få vara ute i solen var härligt, synd bara med blåsten. Men man kan inte få allt här i livet..

117 cm drake och en liten gris blev helgens bästa fiskar

Under helgen har jag varit ute och ismetat gädda tillsammans med Markus. Vår magkänsla var att fisket skulle vara trögt, dels för att vädret mer påminner om vinter än vår men framför allt att snötäcket växt sig flera decimeter på den tidigare i princip snöfria isen. Fullmånen är också på ingående vilket ofta tenderar i sega fisken men även chans på riktigt fina gäddor. Detta var förutsättningarna och frågan var om de skulle bli som vi anat?

Dagens första hugg kommer efter ca 3,5 timmar. När jag sätter in mothugget får jag ingen riktigt bra kontakt, jag får veva som en tok för att få tryck på fisken. Troligen simmar den i fel riktning så att säga. Det är således svårt att få nån uppfattning om storlek men när den närmar sig hålet drar den iväg på en mäktig rusning. När vi så skall landa den går den plötsligt loss och en våg av vrede sköljer sig över mig vilket resulterar i några svordomar. Är nog enda gången jag tappat en riktigt fin gädda i slutfasen av en kamp när det gäller ismete så det sved. Synd också att man inte fick se den. Nåja det kommer nya chanser förhoppningsvis...

Knappt två timmar senare får jag en ny chans och denna gång är det också en bättre fisk. Denna uppträder mer normalt och bjuder på flertalet rusningar. Jag känner dock att den där riktiga tyngden saknas men den är ändå stark. Markus landar gäddan och får snabbt en uppfattning om att den är väldigt mager. Jag hoppas dock på nått bättre då skallen lätt kvalar in på en 10 kilos. Men när den ligger på avkrokningsmattan kan vi skåda en mager och tanig fisk som saknar allt vad man önskar en gädda skall ha.

8220 gram - 117 centimeter

Sista hugget kommer då dagsljuset börjar avta och nu är det Markus tur att stå med böjt spö. En fin gädda på strax under 7 kilo blir dagens andra och sista fisk.

Nästa dag fiskade vi på en plats som brukar ge fler hugg till antalet men kanske inte lika bra medelvikt. Antalet hugg blev också fördubblade mot gårdagen men det var segt. Endast ett hugg fram till 14 tiden, sedan kom det igång bättre. Fast det var första fisken som blev den bästa.

Det var Markus som fick den och till en början trodde vi inte att den var speciellt stor. Men när den skulle upp genom hålet syntes det på knyckarna att det var lite tyngd bakom och det tog även lite tid innan den kom upp. Med min drake från igår i minnet så kändes det på nått sätt befriande att få skåda en riktigt välmatat bit. Spontant tyckte vi bägge att den var för kort för någon bättre vikt. Vi vägde den först och jag kollade snabbt med min fjädervåg som går till 10 kg. Den bottnade och då trodde jag att den kunde väga över 10 kilo. Men det gjorde den inte, såg att vågen som är helt ny inte var kalibrerad så vägde ett par hekto fel samt då avdrag från IKEA Påsen. Digitalvågen visade mer exakt så vikten skrevs till 9,78 kg med en längd av 106 cm.

9780 gram - 106 centimeter

Slutfasen av dagen bjuder på lite fler hugg. Själv bommar jag (precis som igår) några hugg medan Markus förvaltar sina bättre. Blir ett par gäddor i 4-5 klassen innan vi ger upp. Totalt blev det ungefär som vi trodde, rätt segt fiske men trots detta några fina bitar.

Grymt vacker storgädda!

Då var det äntligen dags för årets första fiskerapport. Ni som läste ett tidigare inlägg här på bloggen minns kanske att jag då skrev att förmodligen skulle det dröja in i mars innan jag började fiska men att jag samtidigt lämnade en liten dörr på glänt i fall vädergudarna vad med oss. Under söndag följde jag väderprognosen med stort intresse. +9 grader spåddes de bli på måndag och efterföljande dagarna skulle det ligga runt 0 grader eller någon plusgrad. Rena vårvärmen för oss uppe i Norrbotten och långt från de -12 grader som är den genomsnittliga temperaturen i Norrbotten under februari. Planen var att försöka ordna betesfisk på måndag och sedan fiska gädda tisdag och onsdag.

Direkt efter jobbet skyndade jag mig ut på isen för att pimpla mört. Tidsbrist bidrog till att jag inte hann åka till mitt säkraste ställe utan valde ett vatten som kan vara lite knivigt så här års. Efter ett par timmar och 14 borrade hål som jag mäskat upp inom några olika områden så var statusen en enda ynka mört. Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet då plötsligt 22 mörtar kom upp inom loppet av 10 talet minuter. Vad var detta, måste vara någon där uppe som vill säga mig en sak. - Här får du dina betesfiskar så du kan åka iväg och bända upp en storgädda i morgon.

Ovanligt tidigt och ovanligt pigg steg jag upp efterföljande morgon. Efter en del slit och möda hade jag fått äntligen ut mina spön strax innan nio. Nu var det bara att hoppas på det bästa. Det var lite av en vårkänsla i luften, knappt nån snö på isen och fågelkvitter, svårt att tro att vi befinner oss i mitten av februari. Första timmen blev den mest händelserika, först ett bommat hugg och sedan två gäddor. Den första var nog en av de minsta jag fått på ismete, vägde ca 2-3 hekto. Detta kändes inte som ett bra tecken, kanske hade jag valt fel plats. Nästa gädda ger dock lite hopp då den ser bra ut i formen och väger ca 4,5 kilo. Kanske finns det större än så också...

Fyra timmar senare känns det inte lika lovande. Ingenting har hänt, inte ett tillstymmelse till hugg eller aktivitet. Jag hade redan innan dagen planerat att fiska minst fem timmar och då klockan slog två började jag ta upp mina spön. Likt gårdagen hade jag mentalt gett upp hoppet då det plötsligt hördes ett svagt plingande. Hörde jag fel eller? Tittade snabbt mot de två spöna som stod kvar och visst den ena vippan var böjd och det drog i den lite försiktigt. Jag kom fram till hålet rätt snabbt men vippan hade inte löst ut och jag var tveksam att gäddan var kvar. Kände lite försiktigt i linan och visst var den där. Nu till det kritiska och ibland svåra beslutet. Skall man göra mothugg direkt eller dra lite lätt i linan och hoppas att gäddan simmar i väg på egen hand? I detta fall gjorde jag som i de flesta fall, drog i linan lite lätt och svaret blev att gäddan stack iväg med bra fart. Perfekt, bara att göra mothugg.

Jag kände väl direkt att det var en hygglig fisk men den kom ändå överraskande snabbt till hålet så nja den kanske inte behöver vara speciellt stor. Men då vaknar den till och åker i väg på flertalet kortare rusningar. Ja den är nog rätt fin ändå:) När den så småningom  visar sig i hålet tvekar jag inte en sekund och landar den med ett gälgrepp. Den här gången är det för ovanlighetens skull inte storleken jag reagerar först på utan istället själva utseendet.

Färgteckningen var makalös då den var knallgul över hela buken. Att den sedan var grovvuxen och bred över ryggen gjorde ju inte saken sämre. Faktiskt den grövsta ismete-gäddan jag fått som vägt över 10 kg.

Måtten skrevs till 10,44 kilo fördelade på endast 109 centimeter. Kort sagt en riktigt fin fisk och en minst sagt bra start på 2017.

Noterbart och lite lustigt i dubbelt avseende var att den högg på en abborre. Alla de andra spöna fiskade jag med mört som bete. Precis samma sak hände mig förra året så avfärda aldrig abborre som bete.

Ny dag, nytt vatten och nya förhoppningar. Men denna gång blev det ingen storgädda. Totalt tre fäll under de fem timmarna jag fiskade. Ingen storlek att tala om heller. Men så är det med fisket, det får inte vara för enkelt:)

Inser hur små marginaler det kan vara. Hade det inte blivit så milt hade jag inte fiskat, hade inte mörtarna kommit i sista hålet hade jag struntat i att fiska dagen efter, Hade jag inte envisas att hålla ut mina fem timmar trots fyra timmar i rad utan hugg hade den stora aldrig kommit. Just sådana här saker är en av de största tjusningarna i sportfisket och framför allt inom specimenfisket.

Jag skrev tidigare lite om hur jag tänker kring mitt fisket detta år och att jag hade satt upp en del mål. Just vad det gäller gäddfisket från isen var målet att försöka förbättra mitt mediokra februari rekord på dryga 7 kg och sedan innan säsongen är slut ta minst en över 10 kg. Nu lyckades jag alltså slå två flugor i en smäll plus att jag är ett steg närmare ett långsiktigt mål med att ta gäddor över 10 kilo varje månad. Frågan är vad som händer nu kring mina fiskeplaner, troligen blir det att ligga lågt nu en tid för att sedan framåt mars börja fiska mer frekvent. Jag har sagt det förr och säger det igen det är då när solen börjar värma som fiskesäsongen drar igång på allvar, detta var bara en liten uppvärmning.

3 d. Regler och lagar

3. BETEN

Under det senaste årtiondet har frågan om man överhuvudtaget får fiska med levande fisk som bete blivit allt mer omdebatterad. Jordbruksverket tog tag i frågan efter gissningsvis påtryckningar från andra håll och kom fram till vissa slutsatser.

Är det lagligt att fiska med levande beten och bör man göra det?
Denna fråga har sedan länge diskuterats bland både sportfiskare och andra. 2011 gick Jordbruksverket ut med en sin tolkning av lagen där man bedömt att fiske med levande bete är olagligt. Motiveringen var i korta drag att djur i fångenskap skall behandlas väl och att då sticka en krok i ett djur betraktas som djurplågeri. 2013 bad Jordbruksverket en advokatfirma att utreda saken och de kom fram till att fiske med levande betesfisk räknas som ett brott djurskyddslagen. Nu är det så att Jordbruksverket inte kan sätta lagar utan bara göra en tolkning som man mer kan se som en rekommendation. Än så länge har ingen mig veterligen blivit dömd för att ha fiskat med levande agn och jag tror inte heller att det kommer hända. Med andra ord finns idag inget förbud och så länge ingen blivit dömd för detta kan man lugnt fiska vidare.

Att fiska med betesfisk i olika vatten, vad gäller och vad säger lagen?
Många kanske inte tänker på att fiskar man med levande betesfisk finns alltid risken att fisken lossnar från kroken och överlever. Är det då en helt främmande art är det absolut inte bra. Risken finns även att fiskarna sprider sjukdomar. Under 2015 gick även Jordbruksverket ut med sin tolkning som säger att man inte heller får fiska med döda betesfiskar som är fångade i ett annat vatten. Fisken måste alltså vara fångad i samma vatten eller vattensystem som du ämnar att fiska i. Orsaken är smittrisken för att sprida sjukdomar till andra vatten. Med detta sagt så ta för vana om du fiskar med levande agn att fiska upp det i samma vatten eller i vart fall vattensystem som du tänker fiska i sedan. Extra viktigt är detta i vatten där det finns fiskodlingar eller annat som utgör en större risk för sjuka fiskar. Här vilar ett stort ansvar på varje sportfiskare.

3 c. Hantering och förvaring av betesfisken

3. BETEN 

Det kan många gånger kännas jobbigt att ordna levande betesfisk till sina fiskepass. Själv ser jag detta som ett nödvändigt ont om man vill lyckas fullt ut med sitt fiske. Vid enstaka fall kan jag vilja fiska med dött bete men att göra det hela tiden tror jag man förlorar många gäddor på. Det händer även att jag fiskar med både levande och dött agn samtidigt, då får man se vilket som fungerar bäst för dagen. Oftast är det dock de levande fiskarna som ger klart mest hugg även om det kan finnas dagar då de döda betena går minst lika bra.

Vill man även förvara sina betesfiskar till kommande pass krävs det än mer jobb. Men med rätt grejor och förutsättningar kan man lätt förvara betesfisk under väldigt lång tid. De som har tur att bo i närheten av någon fiskeaffär eller privatperson som säljer levande betesfisk kan lösa problemet på ett smidigt men något kostsamt sätt. Själv har jag inte den turen utan får fixa detta på egen hand. Vi skall här titta lite närmare på hur man kan fånga sina betesfiskar och sedan förvara dom på ett bra sätt.

Mörtstugor, paraplymjärden
Ett smidigt och populärt sätt att lösa betesfiskfrågan är att lägga ut en mjärde eller mörtsuga som det populärt kallas. Detta kan vara lite bökigt då man många gånger måste såga hål i isen för att både få ner mörtstugan och sedan ta upp den. Därför har jag hållit mig borta från detta men sedan några år tillbaka har det kommit en mjärde som man kan sätta ner i ett större borrhål. Detta fungerar i princip som ett paraply som man fäller upp när man kommit under isen. Dessa paraplymjärden fungerar mycket bra och är något jag kan rekommendera. Har man nu ett bra ställe med betesfisk där det mestadels är öppet vatten eller bara tunn is ja då har man det betydligt lättare.

Paraplymjärden har blivit allt mer populära, ett enkelt och smidigt sätt att skaffa sig betesfisk till isfisket.

Förvaring av levande betesfisk

Man kan dels använda sin mörtstuga som förvaringsplats eller så hemma om man har någon lämplig plats. Men då är det viktigt att det är kallt gärna bara någon plusgrad i vattnet. Då hamnar fisken i ett dvalliknande tillstånd där de knappt förbrukar något syre. Har man ett sådant ställe så kan man förvara sina fiskar under hela vintern. Jordkällor eller garaget kan vara platser som är lämpliga till detta. Fiskarna kan man sätta i en stor balja, tunna eller liknande. Fördelen med att kunna förvara betesfiskarna hemma är att man snabbt och smidigt kommer sig iväg ut på sitt fiskepass.

Många har dock inte möjlighet till detta och då får man göra på andra sätt. Själv brukar jag försöka fiska några dagar i rad när jag väl har tillgång till ett gäng fina pigga mörtar. Då gäller det att försöka hålla de vid liv. Ett sätt kan vara att ha fisken i bilen och med hjälp av kupévärmaren hålla en lagom temperatur. Ibland går det bra men några gånger har det slutat i katastrof. Problemet är att temperaturen kan falla mycket snabbt under vintern och även stiga för den delen. Har man så tur att temperaturen konstant ligger runt ett par plusgrader under de dagar man tänker fiska ja då kan man faktiskt förvara sina betesfiskar ute på bron, garaget, i ett ute förråd eller i bilen.

När man så är ute och fiskar brukar det sällan vara några större problem med att hålla fiskarna vid liv. Är det minusgrader då fryser det lätt så då gäller det att ta bort is med jämna mellanrum. På våren kan det istället bli väldigt varmt speciellt om solen ligger på och då det vara smart att slänga ner lite is eller snö i spannet. Något som underlättar då man är ute på isen är att man lätt kan byta/tillsätta nytt vatten. Numera sedan jag skaffat en större pulka förvarar jag mina betesfiskar i en större 50 liters balja med lock. I denna rymmer jag all den fisk jag behöver. Med mig på isen har jag också en mindre hink på ca 5 liter. I den hinken ser jag ständigt till att ha några pigga agnfiskar som jag tar med mig ut till hålen då det behövs.

Tips! Att ha med sig en liten akvariehåv ut på isen gör hanteringen med fisken både enklare och smidigare.

Fiskar man ofta i kallt väder med flertalet minusgrader kan det vara värt att förvara fisken i en kylbox som skyddar bättre mot kyla men också värme.

Syrepumpen
En batteridriven syrepump är också något som är bra att ha. Dessa finns att köpa i de flesta fiskeaffärer och kostar runt en hundring. Tyvärr är kvalitén överlag dålig på dessa pumpar och man får räkna med att de inte håller speciellt länge. Om det kommer in fukt i pumpen tappar den snabbt i effekt. Vanligt är också att effekten avtar med tiden. 

Förvarar du fiskarna inomhus där det finns tillgång till el är det mycket bättre att skaffa en eldriven syrepump som man kan hitta ute i akvariefiskaffärerna. Att tänka på är att ju varmare vattentempen blir så ju viktigare blir syrepumpens uppgift. Är det över 10 grader i vattnet då krävs det en bra pump samt att man har en rejäl spann till fiskarna. Är det däremot bara någon enstaka plusgrad i vattnet ja då kan man förvara samma antal mörtar i en mindre spann med knappt någon syretillförsel alls.

Det finns en rad olika märken av batteridrivna syrepumpar på marknaden. Vilka som är de bästa låter jag vara osagt. Själv har jag den senaste vintern använt vita på bilden och jag tycker den har fungerar rätt bra även om den nu tappat i effekt. Medlemmarna i vår klubb har genom åren använt sig av flera märken och vad vi har sett är att de varierar en del i kvalitén och det även av en och samma modell. 

Bättre är de eldrivna varianterna, den svarta på bilden har jag haft i flera år och den har fungerat riktigt bra. Kostar under 200 kr och finns att köpa i de flesta akvarieaffärer.

Förvaring av död betesfisk
Att förvara sina deadbaits är betydligt enklare än att hålla på handskas med levande fisk. Men det finns ändå en del att tänka på här. Man skall undvika att ha sina beten i minusgrader då de lätt fryser samt i starkt solsken då de snabbt torkar. Detta undviker du genom att sätta dina beten i en mindre kylbag eller baitbag. Här håller du dina beten skyddade mot både kyla och solljus. Ett mycket enkelt och smidigt sätt att förvara sina deadbaits.

En liten kylväska passar utmärkt till att förvara sina deadbaits.

En viktig del av förvaringen börjar faktiskt redan innan fiskepasset. Man skall i god tid se till att få sig de betesfiskar man vill ha. Därför kanske det krävs att du sommaren innan tar metspöet och ser till att få upp dessa stora mörtar, rudor, eller små braxnar eller vad det kan vara. Därefter paketerar man fiskarna i plastpåsar för att sedan frysa in dem. Vill man preparera sina beten så gör man det smidigast med en gång. Smörj in fiskarna eller spruta in önskat doftmedel och skriv sedan på påsen datum, art och typ av doftmedel. På liknande sätt kan man göra om man vill färga sina betesfiskar. De betesfiskar som inte håller måttet riktigt behöver man inte slänga utan använd dessa till att klippa/skära i bitar. Tillsätt sedan önskat doftmedel innan man slutligen fryser in dem. Dessa får sedan som uppgift att via mäskning locka fram någon storgädda.

Fiska din betesfisk själv
För mig har det alltid varit självklart att fiska upp mina egna betesfiskar och då i samma vatten eller vattensystem som jag tänkt fiska i sedan. Kanske beror detta på att jag både metat och pimplat mycket sedan unga år. Sedan kan jag tycka att det blir en liten extra utmaning och krydda innan själva ismetet att på förhand försöka fixa så bra agn som möjligt. Givetvis fodrar detta en del kunskap om var man kan hitta huggvillig betesfisk mitt i vintern. Sedan gäller det också att ha rätt teknik och utrustning för att få upp dem. Ett tips för den oerfarne pimpelfiskaren är att tala med någon som tävlingspimplar. Dessa brukar ha bra koll på vilka sjöar/platser som gäller för olika arter. Själva fisketekniken är inte komplicerad men mörten är ofta försiktig och då fungerar väldigt små rörelser med spöet.

Jag rekommenderar att inte köra med för grova grejor då man skall fiska mört. Ett lättare pimpelspö, ca 0,15 mm nylonlina, och en mindre vertikalpirk följt av en tafs på några centimeter och en mormyska i linändan brukar vara en utrustning som fungerar för ändamålet. Lämpligt agn är mask eller maggot. Försök se betesfisket som en del i ditt ismete vilket det ju egentligen är. Lyckas du bra med att dra fina betesfiskar ja då ökar ju rimligtvis också chanserna att få bra då du sedan ismetar.

3 b. Mäskning, doftmedel m.m.

3. BETEN 

Mäskning
Att mäska på sina fiskeplatser kan många gånger vara en bra strategi som ibland kan vara skillnaden mellan fiasko och succé. Många seriösa gäddfiskare gör detta redan i förväg innan själva fiskepasset. Då är chansen betydligt större att det finns någon gädda i närheten för gäddan är inte dum, hittar den mat på en plats då återkommer den gärna dit igen.

Men det går även att mäska då du kommer till en fiskeplats. Samtidigt som du sätter ut dit spö så kastar du ner några fiskbitar i hålet. Jag brukar använda mig av ca 3-5 fiskbitar som jag i förväg har preparerat med lite doftmedel. Jag mäskar dock inte i alla mina hål utan brukar välja ut ett par stycken där jag sedan fiskar jag mina beten närmare botten. Vissa dagar märker man inga skillnader mellan de mäskade hålen, dock finns det tillfällen då de mäskade hålen ger betydligt bättre utdelning och oftast är det dagar då gäddorna är trögare och försiktigare än normalt.

En tredje form av mäskningsstrategi är att mäska till sig betesfisken i det område man fiskar i. Vitfisk som mört, id, braxen med flera dras snabbt till ett uppmäskat hål vilket även får rovfiskarna att söka sig dit. Vitfiskar gillar det mesta vad gäller bröd, havregryner och liknande produkter. Sedan kan man ju alltid köpa olika typer av mäskblandningar i fiskeredskapsaffärer.

Tips! Om det finns gott om småfisk i området man fiskar i så kan man lätt pimpla upp färsk fisk. Använd sedan dessa som mäsk genom att stampa sönder fiskarna och eventuellt tillsätta lite doftmedel innan man slänger ner dom i ett hål.

Doftmedel
Gäddan har ett välutvecklat luktsinne vilket man som fiskare kan utnyttja genom att tillsätta doftmedel på sina betesfiskar. När vattnet är kallt vilket det ju är under hela isfiskesäsongen fungerar detta som bäst. Oftast använder man doftmedel till dött agn där det kommer bäst till sin rätt men det kan även vara värt att testas på ett levande bete. Fiskar du med ett dött bete under dåliga ljusförhållanden som mitt under vintern är det till extra stor hjälp med lite mera lukt från betena, det lockar till sig gäddan från längre håll samt triggar den lättare till hugg.

Utbudet av olika doftmedel är idag stort så det gäller att testa sig fram för att tillslut hitta sina favoriter. De finns i sprayflaskor, burkar samt även i gelé. En del fiskare brukar även spruta in vätskan i fisken vilket gör att effekten blir bättre och framförallt sitter i längre än om man bara skulle gnida in betet utvändigt.


Yum – Spray i dofterna shad och shrimp säljs av b.l.a. Mieko fishing. Under 2011 har jag testat dessa med lyckat resultat. Eftersom jag mestadels har fiskat med hälften av betena med doftspray och hälften utan har jag försökt se om det har blivit någon skillnad i resultat.

Det jag märkt är att effekten är betydligt större då man fiskar med dött bete än levande vilket ju faktiskt är ganska logiskt. Bägge dofterna tycks attrahera gäddorna men de största fiskarna har hittills fallit för shad. 2011 års allra största ismete gädda en fisk på 120 cm tog just på en mört preparerad med Yum Shad.


Tills denna vinter har jag köpt lite annat jag vill testa på gädda. Efter lite samråd med fiskeprofilen Luis Rasmussen har jag valt dessa flavours.

Den större burken är en så kallad neutral dipp som man blandar tillsammans med någon annan mer doftande flavours. Sedan är det bara att ta någon av de mindre burkarna (i detta fall Big crab eller Salamon & shrimp) och hälla i den större så har man en färdig produkt för fisket.
Dessa produkter finns att beställa på Skandinaviens sportfiskecenter. Jag pratade med Rickard som jobbar där och han berättade att han hoppas i framtiden att kunna ta in mer specifika flavours för rovfiskar och då gädda i första hand. Tar vi ett land som England finns det redan flera intressanta produkter just anpassade för gädda. Burkarna som jag nu köpt är i första hand anpassade till karpfiskar men lär förmodligen även falla vår vän gäddan i smaken. Blir intressant att testa dessa i vinter.

Sprutan på bilden är en vanlig enkel spruta som jag lyckas få genom kontakter inom vården. Enligt herr Rasmussen så räcker det att spruta in 1 ml per betesfisk men samtidigt så rekommenderar vissa upp till 5 ml per fisk.


Här är också några intressanta produkter jag gärna skulle vilja testa i framtiden.

Ett tips! Fiskar du dött bete med doftmedel på ett begränsat område där du misstänker/vet att det går stora gäddor så ha tålamod och vänta ut gäddorna. De har ett välutvecklat luktsinne så chansen är stor att de hittar dina beten även om det kan ta tid. Sätt även ned en näve fiskbitar i något av hålen preparerat med lite doftmedel så känns förutsättningarna ännu bättre. Att göra detta före fiskepasset kan också vara värt att testa. Då kan man helt enkelt locka in fler gäddor i området. Undvik också att borra i onödan och rör dig försiktigt på isen så ökar chansen ytterligare.

Ett praktiskt exempel på hur effektivt det kan vara med doftmedel rätt dag blev jag varse om vintern 2011. Jag fiskade med dött agn på relativt grunt vatten, mycket snö på isen och mulet väder. Så med andra ord inte mycket till sikt där nere. Jag hade ute 6 spön var av 2 av dessa var försedda med doftmedel. Första gäddan fick jag visserligen på ett opreparerat bete men gädda nummer två som var en stadig bit på fina 11,2 kilo togs på ett med doftmedel. Snabbt satte jag doftmedel på övriga beten vilket resulterade i ytterligare två till fina gäddor (8,5 kg, 8,4 kg) och de ur ett och samma hål. Givetvis är det omöjligt att säga om jag skulle fått dessa gäddor om jag fiskat utan doftmedel. Min känsla är dock att doftmedlen just denna dag bidrog till åtminstone en av dessa gäddor, vem vet kanske den största…

Färga dina beten
För att ytterligare piffa upp dina beten ytterligare kan man färga sina betesfiskar. Detta kan man lätt göra med lite karamellfärg. För många kan det låta lite överkurs men ibland kan det vara de små detaljerna som är avgörande. Speciellt i vatten där det fisketrycket är väldigt hårt kan en sådan här sak generera i något extra hugg, och vem vet kanske är det din drömgädda som väljer ditt färgade bete.

3 a. Olika beten för gäddan

3 BETEN

Gäddan är en rovfisk och jägare av rang som stundtals äter tillsynes allt som kommer i dess väg. Vissa tror därför att gäddor är så pass lättlurade att de hugger på precis allt man serverar den. Vi sportfiskare som uppskattar att fiska efter den vet bättre än så. Visst det finns dagar då dess glupskhet är så påtaglig att man nästan häpnar men nästa dag så kan det vara precis tvärtom då den ignorerar precis allt som serveras.

Gäddornas val av mat varierar rejält allt beroende på vad som finns att tillgå. I vissa vatten kan tillgången på föda vara rätt begränsad samt att konkurrensen om maten är stor. Här blir ju gäddorna av förklarliga skäl inte stora men man kan lita på att de är desto glupskare än vad som är vanligt. Kontrasten blir ett vatten men mycket mat och lite konkurrens. Här behöver inte gäddan ödsla energi på att jaga speciellt mycket och kan selektivt välja ut de matbitar som passar den bäst. Dessa gäddor är givetvis allt som ofta extra svåra att överlista. Vad jag vill säga med dessa exempel är att inget vatten är det andra lik och därför kanske ett bete passar klockrent i ett vatten medans det i ett annat inte alls fungerar. Att hitta de beten som fungerar bäst i varje enskilt vatten blir således en viktig fråga man bör försöka finna svar på.

Vi skall här titta på hur man kan fiska med dött respektive levande bete, om ett större bete automatiskt är bättre än ett mindre samt att vi tittar på hur olika fiskarter passar gäddorna i smaken och hur man kan öka ett bete attraktionskraft än mera.

Levande bete
En levande betesfisk är många gånger ett effektivare betesval än en död betesfisk. Ett levande bete rör på sig vilket gör att de syns på längre håll och ju större betet är desto lättare är det för gäddan att upptäcka det. Är gäddorna aktiva och på hugget vilket de brukar vara då ljusförhållandena under isen är bra så är ett levande bete oftast att föredra framför ett dött. Fiskar man pelagiskt på större djup är också en levande betesfisk det bästa valet. Ibland krävs det extra mycket liv och rörelse för att locka gäddan till hugg och då kan ett livligt bete vara det rätta. Andra dagar fungerar ett bete som rör sig mera sävligt. Vad det gäller betesfiskarnas rörelse och livlighet så kan man styra detta en del. Dels genom att välja vilken fiskart man skall använda som bete och även genom att reglera sänkets vikt och plats på tacklet.

Dött bete
Att gäddan är en asätare och inte tackar nej till en död fisk är vida känt bland gäddfiskarna. Hur effektivt är då ett dött bete och när kommer de bäst till sin rätt? Man kan säga att ett dött agn har sina största fördelar då det är kallt i vattnet som under tidig vår, sen höst och vinter. Dagar då gäddan är trög och svårflörtad är tillfällen då ett dött bete kan utklassa ett levande. Under isfiskesäsongen brukar dessa perioder vara under vintermånaderna då mörker och snö effektivt dämpar jaktlusten. Men även under andra delar av säsongen kan det finnas dagar då gäddorna är lata och bekväma och inte spiller energi på att jaga ett livligt bete, att då servera en död betesfisk kan vara ett lyckodrag. Om ett levande bete bäst kommer till sin rätt på djupare vatten så gäller det motsatta för ett dött, alltså fiska dött agn på grunt vatten. Men skulle man misstänka att en storgädda står och trycker på djupt vatten vid någon het ståndplats behöver det absolut inte vara fel att servera den en död fisk. Något som kan vara värt att tänka på för den som jagar de största gäddorna i ett vatten är att ett dött agn har en förmåga att locka de större individerna till hugg.

Att tänka på! För att inte riskera att sina döda beten ställer sig med buken uppåt samt att få dem att sjunka bättre kan man punktera simblåsan. Speciellt lite större betesfiskar har den tendensen. Detta gör man enklast genom att ta ett vasst föremål, typ en liten kniv som man sticker in mellan fiskens ryggfena och sidolinje.

Har storleken någon betydelse?
Gäddans bytesfiskar varierar allt från småglin till stora fiskar på flera kilon. Generellt kan man säga att ju större beten man fiskar med ju högre blir medelvikten på de gäddor man fångar. Ett stort bete ger även mer reklam och syns bättre vilket lockar till sig gäddor inom ett större område. Ett problem då man fiskar med riktigt stora beten är att gäddorna blir svårare att kroka samt att hitta bra tackel och nappindikatorer som fungerar. Ett annat problem för fiskaren är att få tag i större betesfiskar, speciellt levande. Därför får man många gånger nöja sig med mindre agnfiskar, framförallt då man fiskar med mört. Dessa fungerar också bra och dagar då gäddorna är på hugget verkar det som att betets storlek inte spelar någon större roll. Men får jag välja så skulle jag fiska med betesfiskar mellan 150-250 gram i de flesta fall, men på vissa platser skulle jag inte ha något emot att köra med ännu större. Sedan finns det även riktigt tröga dagar då ett litet bete kan vara det som fungerar bäst. Därför är det bra att vara utrustad med betesfiskar i olika storlekar. Fiskar man efter de större individerna så kan ibland smågäddor bli ett gissel om de är många i antal. Ett större bete sållar då bort de allra minsta gäddorna. Ta reda på vilka fiskar det finns i dina vatten och försök att lista ut vad gäddorna föredrar att äta för tillfället. Ibland kan det löna sig att fiska med en för vattnet främmande art, speciellt vatten som är hårt fiskade. Själv brukar jag ofta vilja fiska med några olika arter i olika storlekar, både levande och något dött agn. På detta sätt får man reda vad som fungerar bäst för dagen samt att man ger gäddorna valmöjligheter. Detta är speciellt viktigt då man fiskar i okända vatten.

I vissa vatten har jag med framgång lyckas med dubbla mörtar ca 100 g (levande). Här vill jag att betena skall röra på sig och bäst har jag lyckas att fiska någonstans mitt emellan botten och iskanten på lite djupare vatten. Största gäddan än så länge på detta tackel vägde 10,18 kg och mätte 114,5 cm. 

Med tiden har jag mer och mer börjat märka att själva betesfisken inte är det viktigaste utan mer hur betet presenteras, alltså valet av plats, vattendjup och hur mycket rörelsefrihet betet har. När det gäller storleken på betesfisken hade jag nog en övertro i början att man skulle fiska mest med stora och levande beten vilket rent logiskt borde vara det bästa. Men här har jag märkt vid ett flertal tillfällen att riktigt stora gäddor vissa gånger tycks föredra ett mindre bete framför ett större. Än tydligare tycks detta bli i slutfasen av isfiskesäsongen. De flesta av mina största gäddor har faktiskt tagits på betesfiskar runt 1-2 hg. Under princip varje fiskepass brukar jag fiska med ett fåtal stora beten (3-5 hg) och ibland nån riktigt stor betesfisk (6-10 hg) men huggen på dessa fiskar har varit färre och än har ingen riktigt stor gädda överlistats på dessa stora betesfiskar. Min slutsats är att man har störst framgång med betesfiskar runt 1-3 hg men att det vid vissa tillfällen kan vara läge att servera nått större, kanske en id, braxen, lake eller gäddsnipa.

Olika fiskarter som attraherar gäddan

Mört
Gäddor äter som bekant alla möjliga fiskarter. Det vanligaste betet är utan tvekan mört men är det alltid det bästa? Mörten är vanlig och finns i de flesta gäddvattnen samt att de är lätta att få tag i. De syns också bra i vattnet vilket kan vara en fördel. I många vatten är mörten också gäddans basföda och där fungerar den givetvis som bäst. För mig är mörten det viktigast gäddbetet och det jag använder mig mest av. Men det finns faktiskt gäddvatten där mörtbeståndet är svagt eller till och med saknas, där fungerar ibland något annat bete bättre. Mörten är en relativt känslig fisk som inte rör sig speciellt livligt, så de dagar gäddorna är riktigt på hugget kan faktiskt exempelvis en abborre som är betydligt piggare vara den rätta medicinen.

Abborre
I vissa mindre vatten som skogssjöar och liknande är ofta abborrbeståndet riktigt stort. Detta betyder att de blir gäddans basföda fastän det skulle finnas andra arter i sjön. Abborren är en livlig, pigg och tålig betesfisk som stångas och lever om. Ibland kan detta trigga gäddorna och andra gånger skrämma dom. Min erfarenhet vad det gäller abborren som bete är att de i vissa vatten fungerar riktigt bra medan de i andra vatten inte ger speciellt mycket hugg. Jag tror dock att många avfärdar abborren alltför lätt som gäddbete och tittar man på storfisklistor så ser man att förvånansvärt många riktigt stora gäddor har frestats att hugga på småabborrar. Så var inte rädd för att sätta en abborre på kroken.

Ett kvitto på att abborre fungerar som bete fick jag senast förra året (mars 2016). En trög fiskedag som endast gav en enda gädda och det var inte vilken fisk som helst. Drygt 10 kg och 110 cm. Noterbart var att de flesta spöna var riggade med mörtar som bete.

Gädda
Gäddan är också en kannibal som inte drar sig för att käka upp sina syskon om tillfället bjuds. Det är slående hur många gäddor man fått som har haft bitmärken från andra gäddor. Man kan tro att det är mest smågäddor som blir attackerade men så är inte fallet, jag har genom åren sett flertalet gäddor runt 4-5 kg med färska bitmärken. Ja även en 7 kilos som hade fått ett hugg tvärs över ryggen. Min uppfattning när det gäller gäddor som blivit angripna av andra är att det i vissa vatten är betydligt vanligare än i andra. Just i sådana vatten känns det läge att testa en liten gädda som bete. Själv har jag fiskat en del med gädda som bete men det har inte gett någon succé alls att tala om. Kanske har jag fiskat i fel typ av vatten?

Gös
Hur fungerar gösen som bete? Förbluffande lite har man hört kring detta. Mindre gösar håller ofta till nära botten och de är som bekant rätt långsamma fiskar. Dessa faktorer gör att gösen känns som ett intressant alternativ, framför allt kanske i sjöar där bestånden av mindre gösar är stora. Jag har bara fiskat med gös som deadbait vid ett par tillfällen och det gav ingenting. Det känns dock som att jag har fiskat alldeles för lite för att göra någon slags bedömning hur bra det fungerar. Kanske någon annan som har erfarenheter kring detta?

Lake
Laken är en bottenlevande och lite sävligare fisk som känns som ett perfekt byte för en gädda. Det kan vara svårt att få tag i mindre lakar men har man tillgång att använda dessa som beten tveka inte, det lär fungera bra. De gånger jag testat med lake vilket är få har det oftast gett hugg, känns som ett riktigt hett bete om man skulle få tillgång till det vill säga. Laken är ju rödlistad och bestånden har gått ned rejält på många håll så därför känns det inte rätt för mig att fiska lake bara i syfte för att döda och sedan använda till bete. Skulle man dock hitta en liten avskild sjö/tjärn med ett större bestånd av små lake blir det en annan sak.

Id, braxen
Större karpfiskar som id, braxen, sarv, ruda med flera är många gånger riktigt effektiva beten, speciellt när det gäller större gäddor. Speciellt i grunda näringsrika vatten kan dessa beten vara riktigt heta om man är ute efter storgäddan. Jag har fiskat en hel del med id som bete och det fungerar riktigt bra både som dött och levande. Den rör sig lite mer än mörten också. Vill man ha en ännu livligare betesfisk så kan jag rekommendera stäm. Jag fick flertalet stäm för några år sedan när jag pimplade så jag testade dessa som bete och de var väldigt aktiva, ungefär som abborre. Braxen är kanske mest intressant som betesfisk men här gäller det att få tag i fiskar i lämpliga storlekar. De gånger jag fiskat med småbraxnar i 2-5 hg har de mer eller mindre alltid levererat. Braxen är också en relativt fet fisk (4 g fett av 100 g) vilket kan vara en av förklaringarna varför braxen vatten ofta producerar stora och grovvuxna gäddor.

Laxfiskar
Laxfiskar som regnbåge, harr och sik är andra spännande och effektiva beten som gäddan gillar. Vid ett fiskepass för flera år sedan hade jag ute fem spön agnade med mört samt ett med en harr. En av dagens tre gäddor och den klart största, en fisk på dryga 8 kilo valde just att hugga på harren. Visst det kanske var en slump men likväl kan den ha attraheras av dess okända och starka doft vilket till slut gjorde att den högg. Det skall sägas att det inte finns harr naturligt i detta vatten. Laxfiskar har oftast rätt stark doft och i de flesta fall även en fet och näringsrik kost. Min erfarenhet när det gäller laxfiskar som bete är att de fungerar riktigt bra och det även i vatten där de inte normalt finns. Vatten där laxfiskar förekommer naturligt är det ju ett känt faktum att gäddorna många gånger föredrar dessa fiskar som föda framför andra arter. Sill eller strömming är ett bete som ofta levererar. Dess fetthalt är 9,3 g fett av 100 g vilket är högt. Av laxfiskarna är endast regnbåge 9,6 g samt lax 12,0 g högre. Noterbart är att siken värde endast ligger på 0,6 g fett.

Här en 8 kilos som blev enda fisken för dagen. Ett av mina spön var riggat med en död harr och de var just det betet gäddan valde.

Nors, siklöja
Nors och siklöja är andra spännande beten som gäddan kan gilla. I vatten där de förekommer i större mängder kan de tidvis utgöra basfödan för gäddan vilket leder till att även de riktigt stora gäddorna föredrar att jaga dessa småglin till fisk istället för att leta andra större byten. Sill och makrill är ytterligare två arter som gäddan gillar, dessa arter har en stark doft och är fet i köttet och fiskas oftast som dött agn.