Kort men intensiv gäddfiskesäsong

En envis nordvästvind har plågats oss här uppe i veckor och vattentemperaturerna var nere i runt 10 grader första dagarna in i juni. Dagstemperaturerna var precis lika blygsamma och hade man haft ivern och fiskesuget så hade troligtvis gäddfisket varit helt okej. Men suget fanns inte alls där. Pratade med Krister och han sa nått slående. “Att denna tid vill man inte frysa när man fiskar men om hösten så är man inställd på det samt att man vet att en vinter är på antågande och då är det lättare att motivera sig”. Har lite dåligt samvete då jag har hoppat av några fisketurer med kompisar. Men som sagt när suget inte finns där då brukar det vara bra att låta bli och vänta tills det vänder. På tal om Krister så fick jag rapport att han fått en finare gädda en bit över tvåsiffrigt. Riktigt kul och imponerande med tanke på hur sällan har fiskat den senaste tiden. Han liksom jag är mer inne på abborre men tog sig ändå ut på ett gäddpass och spann upp en finare bit.

När väl vinden lade sig och en sommarvarm bris infann sig så vände det och fiskesuget fanns plötsligt där. Under en dryg veckas tid blev det flertalet fiskepass. Endast spinnfiske och då mestadels från land. Under denna tid steg vattentemperaturen från 11 grader till drygt 18. Hur reagerade gäddorna då på detta är frågan? Ja fisket förändrades en del och man hittade dom på lite andra ställen än vanligtvis. Det har varit väldigt varierande med perioder av mycket nötande med nån bra fisk mitt i allt eller så rena huggrace. I takt att vattnet blev varmare så blev kvällsfisket hetare och huggperioderna kortare men desto mer intensiva. I takt med att vattnet blev varmare så blev gäddfångsterna större men på bekostnad av storleken. Tycker detta är återkommande, stora gäddor vill gärna ha lite svalare i vattnet medans de minde gäddorna går “bananas” när det blir varmt. Jag har fiskat i flera olika typer av vatten men det generella mönstret har sett ut så här.

Första båtpasset bjöd inte på många gäddor och när jag tillslut fick på en bättre fisk då gick den loss. Men i ett av de sista kasten tar det tvärstopp. Direkt efter hugget simmar fisken rakt mot båten och jag får veva allt var jag kan för att det inte skall bli slacklina. Tillslut har jag den under båten och då går den och stånkar en stund innan jag pressar den upp mot ytan. Bosse håvar innan vi knappt hunnit se gäddan. Den är ordentligt grov och även fet vilket brukar innebära jubel i båten. Dessa fiskar är bra mycket roligare jämfört med långa och undernärda fiskar. Tyvärr var den inte speciellt lång.

En riktigt stabbig gädda som blev ett tangerat rekord om man kollar mina kortaste fiskar över tio kilo. Den måttades till 106 cm med en vikt av 10030 gram.

Kvällen efter hade jag med mig min lyckoamulett Lukas ut på ett kortare kvällsfiske från land. När han är med brukar det alltid hända grejor. Inte alltid de bästa fisket men av någon anledning brukar det dyka upp nån finare fisk. Lukas startade med en 2-3 kilos gädda innan jag också fick en i samma storlek. Vi bytte ställe och efter en stund så small det på en bra fisk. Jag gjorde ett långt kast och när “Peton” landade hann jag knappt veva innan hugget kom nära ytan. Även denna fisk var lite för kort men grovheten var åter igen imponerande.

              

Ett av mina säkraste storgäddskort Rapala Peto 20 cm svarade för ännu en finare spinngädda. Måtten skrevs till 9010 gram fördelat på 104 centimeter.

Mitt andra landfiskepass var nog det enskilt bästa fiskepasset på ett sätt. Efter drygt en timme utan ett hugg så sprakade det loss. Hugg i kast efter kast och det var inga dåliga gäddor jag hittade. Totalt 16 gäddor var av hälften vägde från 5 kilo och uppåt. Ingen jätte men två skapliga toppfiskar på 8300 g – 106 cm samt 8150 g – 103 cm. Den största högg bara en meter från där jag stod. Den kom som en raket in mot land och klippte betet så vattnet skvätte över mig. Helt galet!

I skrivande stund så är det ordentligt varmt och då lägger jag givetvis gäddfisket på hyllan fram tills hösten. Nu blev det en veckas hårdkörning. Är lite så det ser ut för mig mer och mer. Fiskar kortare perioder men då tenderar jag istället på att köra på rätt hårt. 

Juni - En hektisk tid för oss sportfiskare!

Just nu känns det som att vi norrlänningar blir ordentligt bestraffade. Ja man kan verkligen inte tro att vi befinner oss i juni månad. Vädergudarna är oss inte nådiga då de i kluster spyr ut kylig arktiska vindar över oss. Termometern visar just nu 4,5 grader och när vindbyarna sätter in så knakar det i väggarna. För drygt två veckor sedan fick vi istället känna på en försmak av sommaren då vi hade soligt och varmt väder. Men nu har vi fått leva med nordvinden i två veckor och enligt väderprognoserna så lär det försätta så här minst en vecka till.

Nåja sommaren kommer väl så småningom. Tror det var 2014 då det var kallare på midsommarafton än självaste juldagen. Veckan efter så kom ryssvärmen in över oss och det blev nära in på 30 grader varmare i ett nafs.

Igår gjorde jag mitt första gäddfiskepass i öppet vatten. Gäddorna var bra på hugget men de var faktiskt hör och häpna köldstela precis som de kan bli under senare delen av hösten. Första och förhoppningsvis sista gången jag upplever det under denna tid på året. Nu vill jag ha sommar...

“Vi backar tillbaka drygt trettio år i tiden. En sommardag som jag minns som igår. Det var året mitt fiskeintresset tog fart. Sommarlovet hade just startat och man hade all tid i världen framför sig. Jag hade köpt en ny haspelutrustning, En ABU rulle C4 laddat med 0,30 ABU Topp nylonlina och ett teleskopspö av samma märke. Givetvis beställt från Berras Sportfiske. I betesaskarna fanns lite godis i form av spinnare som Droppen, Vibrax, Sonett och inte minst Ultra spinnaren. Även några shadjiggar modell mindre, en Killer vobbler och ABU:s klassiker Favorite vass, Atom, Utö och min (på den tiden) absoluta favorit ett Silver Toby 7 gram. Mycket mer än så hade man inte hunnit samlat ihop.

Efter några kilometer cyklande efter dåliga skogsvägar var jag framme vid mitt barndomsvatten. En mindre å där det simmade lite av varje i fiskväg. Fiskedagboken min säger att det var dåligt fiske men att det plötsligt hugger en jättelik gädda. Efter några sekunder går fisken loss och besvikelsen var enorm, ja jag minns det fortfarande. Men någonstans där visade jag prov på tålamod då jag fortsatte att nöta vidare och efter ett tag så kunde inte gäddan motstå mitt Toby drag och denna gång gick det hela vägen hem.


Nytt rekord! Vikten stannade på dryga 4 kilo och måttbandet visade 87 centimeter. Ingen C/R tankar på den tiden, utan den skulle ju hem och visas upp till mor och far.

2018, en så där trettio år senare. Nu är det inte min barndoms å jag fiskar i men annars är likheterna slående. Ett spö i ena handen och en håv i den andra och en ryggsäck på ryggen. Vandrar genom skogen innan man kommer ned till vattnet. Förväntningarna och spänningen är densamma. Skillnaden är bara att det inte längre är en fyra kilos man har i tankarna eller ett Tobydrag som hänger i linändan. Men känslan är ändå exakt densamma. Även hugget som strax kommer, nervositeten innan den ligger i håven. Spänningen innan man kollat dess vikt och längd. Avslutningen blev dock bättre denna gång, tänker på känslan och synen när man ser sin rekordgädda simma ner i djupet…”

Hur tung och och lång skall en gädda vara för att räknas som riktigt stor? För mig har den bilden förändras en hel del genom åren och det är väl precis så det skall vara. Det är helt upp till betraktarens öga att avgöra. Sen finns det ju vetenskapliga aspekter som man kan mäta det i. Tänker på hur stor en gädda kan bli och där tycker jag man skall utgå ifrån hur det ser ut i det land man bor i och framför allt det lokala området man fiskar i.

Denna var min första över 13 kilo och givetvis så såg den mäktig ut. Men det gjorde även min 4 kilos och inte för att tala om när jag putsade det rekordet nått år senare med nära två kilo. Men allra störst intryck en gädda gjort för mig var min första tolva som också var min första över 10 kilo. Nu i efterhand när man fått ett gäng fiskar från 10 och dryga 14 kilo så tycker jag att när en gädda börjar väga 12-13 kilo så händer det nått. Det blir något helt annat än en 10 kilos. Tänker dom få som fiskat i Lödde och Vättern och lyckas få flera gäddor över 15 kilo och nån topp på 17-18 kilo. Då lär den ribban höjas ytterligare några kilon.

Ja det går inte att ta miste om att jag älskar denna tid men det är samtidigt en hektisk period. Det känns som att hur man än gör så hinner man inte med allt. Vad vill jag då göra i år är frågan? Det är mycket. Kanske några fiskepass efter gädda, lite abborrfiske eller varför inte en del lax och öringsfiske. Dra några harrar eller varför inte något metepass efter id, braxen eller mört. Ja så har vi ju gösen eller kanske man sparar det fiske till nästa månad? Ja ni ser valmöjligheterna är många och allt fiske har ofta sin “primetime” en kort begränsad period som dessutom ofta krockar med varandra. Jag kommer gå mest efter känsla och lust istället för någon målmedveten och planerad satsning. Jag räknar inte med några trofé fiskar men vi får helt enkelt se vart vi landar och vad resultatet blir. En sak är dock säker, jag vill gärna tillbringa min tid utomhus nu och då gärna med fiskespöet till hands...

Vart går gränsen - Live ekoloden "Guds förbannelse eller ett välkommet steg in i framtiden?"

Den kanske hetaste potatisen bland sportfiskare idag är förmodligen användandet av den modernaste ekolodstekniken. Många menar att nu har vi passerat gränsen för vad man kan kalla sportfiske medan det också finns de som älskar denna utveckling och menar att detta är framtiden. Ja meningarna går isär och så lär det nog förbli.

Ute på sociala medier märker man detta tydligt. Så fort det dyker upp någon stor gös, gädda eller annan fisk som är fångad med hjälp av “live givare” så haglar kommentarerna tätt och det blir en het diskussion. Tråkigt på ett sätt för en stor fisk skall man ju egentligen glädjas åt men nu blir det istället så att den som fått fisken blir nedvärderad och näst intill hånad av ena sidan och hyllad av den andra.

Som vanligt när det gäller de “värsta kommentarerna” så är det de okunniga som skriker högst. Inte konstigt för dom vet inte bättre. Är man istället insatt i historiken kring sporfisket och själv har testat fiska både utan och med ekolod samt de nyaste “live givarna” så får man ett bättre helhetsperspektiv. Det går inte att blunda för att denna utveckling har revolutionerat fisket på vissa sätt men det betyder inte heller att man automatiskt får en massa fisk bara för att man har rätt elektronik i båten. Fast i ärlighetens namn är elektriken en förutsättning för att kunna lyckas när det gäller visst pelagiskt fiske. Tänker då främst på vertikalfiske/ spinnfiske riktat efter stor gös, röding eller öring.

När man får svaren på skärmen så blir nyckeln att åka båt, titta vad man ser på skärmen, lära sig tyda det och sen lägga ner en massa tid. En fisketeknik som på många sätt är helt i kontast med traditonellt fiske där man kastar dit man tror fisken kan befinna sig. På nått sätt krävs inte längre alla de erfarenheter och kunskaper som fiskare har lärt sig genom åren. Nu får vi istället svaren direkt på skärmen. Man ser vart fisken håller till och hur den reagerar när man fiskar på den. När man får facit på allt man tidigare försökt lista ut utan att veta så är det givetvis en grym fördel. Och beviset blir det vi kan se idag. De som lärt sig bemästra denna fisketeknik kan skörda enorma framgångar som tidigare varit helt omöjliga att uppnå.

 
Den stora frågan är då om detta skall/ bör kallas för sportfiske? Eller skall detta fiske räknas som ett annat slags fiske? Sedan finns en rad andra följdfrågor som dyker upp. Om fisket blir allt för effektivt vilka konsekvenser kan det få? Dels för fisket men även för sportfisket framledes? Ja frågorna är många och likt som i många andra fall idag så går tekniken snabbare än vad vi hinner anpassa oss till.

Redan för några år sedan tog jag avstånd till denna utveckling och valde min väg utefter mina värderingar vad det gäller sportfiske. Jag kände att varningsklockorna började ringda allt högre samt såg konsekvenser av detta. Att åka runt med båten och titta på ekolodet efter betesfisk, typ av botten och djup m.m. gör jag ibland speciellt när jag fiskar i större vatten. Nästa steg blir att leta enskillda stora fiskar som man sorterar ut och väljer sedan att fiska på. Där någonstans tycker jag att gränsen passerades. När fisket mest handlar om att åka båt och titta på skärmar känns det bara fel för mig. Detta tar ju liksom bort den där spänningen och ovissheten som jag uppskattar mest. Likheterna med tv-spel är faktiskt slående. Ja ja vet att många avskyr denna jämförelse men jag har spelat mycket fiskedata spel tidigare i livet och ser likheterna. Sen kom “live givarna” som nu effekiviseras mer och mer. Med dessa kan man nu effektivt kasta på enskilla fiskar och följa efter dom. Där passerades ytterligare en gräns för mig och här kände jag att nu har utvecklingen gått för långt. Att jaga en fisk och fiska på den under lång tid är väldigt långt bort från vad jag kallar sportfiske.

Jag ser denna utveckling som ostoppbar på många sätt. Största hindret handlar inte om oss fiskare utan de som säljer dessa prylar. När det handlar om pengar blir marknadsföringen viktig och därför är det inte så konstigt att det haglar annonser ute på nätet och i tidningar. Här nedan några exempel från vår största fisketidning och fiskebutik som tog mig ett par minuter att hitta på nätet. Här menar man att detta är ett “måste” för seriösa fiskare, och att man blir klokare samt hur viktig den nya tekniken är om man vill bli en bättre gäddfiskare.

Kombinationen som gör dig till en oslagbar fiskare! (från: Fiskejournalen)

Med en högkvalitativ design och avancerad teknik är ActiveTarget 2 ett måste-ha för seriösa sportfiskare. (Söders sportfiske)

Albin Martinsson är något av ett underbarn när det gäller fiske med realtidsekolod. Med hjälp av två(!) Garmin Livescope-system har han lyckats identifiera och fånga öring i drömformat. (Fiskejournalen)

För dig som vill öka möjlighet att fånga fisk.
Det finns en kombination av ny smart teknik som gör alla sportfiskare ännu vassare – läs artikeln här nedan! — med Jan Comstedt AB. (Fiskejournalen)

För att identifiera gynnsamma fiskeplatser för gäddan och andra fiskar använder sig gäddfiskaren Mathias Holgersson av modern ekolodsteknik. Här berättar han om hur ny teknik från Humminbird hjälper honom att hitta gäddan, och inte minst hur viktig den nya tekniken är för att bli en klokare och bättre gäddfiskare. (Fiskejournalen)

Bara någon vecka sedan jag skrev detta inlägg så lyssnade jag på det senaste avsnittet i den populära Gäddpodden där man just lyfte frågan om “live ekoloden”. Gäst i avsnittet var den välkände sportfiskaren Håkan Fransson. Jag tyckte att det kom fram väldigt många tänkvärda och kloka ord vilket jag välkomnar. Det är just detta som jag efterlyser mera, att fler sportfiskare tar ställning i denna fråga och för en saklig diskussion än den pajkastningen man ofta kan se i olika trådar ute på nätet...

Vart går gränsen - Gäddfisketävlingar

Det har knappast undgått nån seriös gäddfiskare att tävlingsfisket har ökat lavinartat under de senaste åren. Speciellt söderut och i några större sjöar där gäddfisket givetvis är riktigt bra. Vi som varit med och fiskat länge vet ju att detta kommer sätta sina spår om det inte sköts rätt. Finns många vatten som redan blivit sönderfiskade. Vänern har ju ytorna till sin fördel vilket betyder att hela förloppet lär gå långsammare jämfört med andra mindre vatten. Men kanske är det meningen att vissa vatten eller platser skall offras? Åmål är väl det kändaste exemplet där stora tävlingarna avlöser varandra i tät följd. Jag tycker att det är lite dålig fantasi eller så är tävlingsfiskarna lite bekväma av naturen. Man vill ha bra ramper, nära till boende och annan infrastruktur.

Vem skall ha rätt att ordna fisketävlingar och sätta reglerna? Som det ser ut nu så kan i princip vem som helst göra det. I alla fall i vissa vatten. Jag är ingen expert kring detta men kan tycka att det är märkligt när aktörer från Europa kommer hit och anordnar stora fisketävlingar. Såg även Kanal gratis anordnade nån tävling, givetvis i Åmål. Börjar man tänka ekonomi i det hela och att man kan tjäna pengar på tävlingar så känner jag att varningsklockorna ringer ännu högre. En sak om lokala fiskevårdsområden eller sporfiskeföreningar anordnar tävlingar, det hade varit mer logiskt och riktigt kan jag tycka.

Återkommande tävling varje år i Åmål. 

Om jag skall vara ärlig så anser jag att det kommer betydligt fler negativa saker från gäddfisketävlingar än positiva. Därför är jag rätt negativt inställd kring detta men förstår samtidigt lockelsen med att tävla emot andra. Själv har jag ju spelat fotboll under många år så tävlingsinstinkt har jag och kan förstå vilket adrenalinkick en tävling kan innebära. Fastän jag idrottat och sysslat med mycket andra grejor än sportfiske har jag alltid sett mig mest som sportfiskare än något annat. På nått sätt har alltid fisket varit nummer ett och därav känner jag ett slags ansvar att förvalta det på rätt sätt. Visst någon pimpeltävling kan det bli då och då eller kanske rent av nån mindre lokal gäddfisketävling med några polare någon gång men jag gör hela tiden en avvägning i mina beslut. Känns det rätt, påverkar det fisket allt för negativt och vad får jag egentligen ut av det hela.

Laget som Vinner denna liga blir krönt till Sveriges bästa gäddfiskare. 

 
Som tur är har min kreativitet hjälpt mig här. Genom att sätta upp mål och planera mitt fiske kan jag tävla mot mig själv stället. Det ger mig mycket mer på många sätt. Det blir betydligt mer omväxlande, mindre slitage på fiskeplatserna och inte minst mer lärorikare än att hela tiden kasta och jaga mest antal centimetrar.

Fördelarna att tävla med sig själv är väl främst att man slipper alla nackdelar som tävlingsfisket skapar. Tänker på risken att vatten överexponeras och fisket riskerar att snabbt försämras. Även störnings momentet från alla båtar som dundrar fram. Skulle jag ha en stuga vid ett frekvent tävlingsvatten skulle jag inte jubla om man säger så. När jag fiskar vill jag störa omgivning så lite som möjligt precis som jag vill göra så liten skada på fiskebestånden som det bara går. Hade jag varit en ivrig tävlingsfiskare så hade detta gått lite stick i stäv med mina värderingar. Just att alla jagar dom största fiskarna gör det hela värre. Idag finns det ju ekolod som gör det betydligt lättare att hitta enskilda stora fiskar och till och med prickkasta på dom.

Senaste åren har det debatterats en hel del kring vid vilka tidpunkter är det okej att anordna en gäddfisketävling? Kan man göra det vid dess lektid eller mitt i sommaren då vattentemperaturen ofta överstiger 20 grader? Är ju inte riktigt så enkelt alltid för vädret blir inte alltid som man tänkt sig. Vissa år kommer sommarvärmen fortare än förväntat och gäddleken kan antingen ske tidigare eller senare än normalt. Men går ju att styra det hyfsat bra i alla fall men viktigt att man lyfter frågan.

Nu blir det också mer och mer vanligt att man måste fiska med hullinglösa krokar vilket jag ser som positivt. Detta  leder till snabbare hantering och mindre skador för gäddorna. Ytterligare en fråga som är på tapeten är om man skall få använda sig av den nyaste tekniken med livescoop och dyl. Här är meningarna delade även bland de som tävlar. Vissa vill ha förbud, andra tycker att det skall vara fritt fram och menar att är en del i det hela. Det vettigaste förslaget kan jag tycka är att de som anordnar tävlingen skall sätta upp reglerna. Skall vi nu ha stora gäddfisketävlingar så är det ju bra att man tar upp sådana här saker. För även tävlingsfiskarna vill ju ha ett bra gäddfiske med pigga och friska gäddor även i framtiden. På den punkten tänker vi nog alla lika.

Om vi ser djupare på saken så är vi människor lite av egoister. Brinner man nog mycket för en sak så är det lättare att ta på sig skygglappar och hitta ursäkter. Alla sportfiskare har gemensamt att vi gillar att fiska men vi gör det på väldigt många olika sätt. På ett sätt är detta lite av tjusningen med sportfisket och något man skall försöka acceptera. Frågan är då om man skall acceptera allting? Jag anser att man måste våga debattera och diskutera speciellt nu när utvecklingen går så snabbt i vissa avseenden samtidigt som antalet sportfiskare växer snabbt. Jag ser en oro att vi håller på gå ifrån mycket av det man defilerade sportfiske som en gång i tiden. Det är inte lätt då man hamnar i att sätta gränser och då blir nästa fråga var går gränserna? Här tänker vi uppenbarligen väldigt olika vilket inte gör saken enklare. När nu spännvidden för vad man kallar sportfiske nu blivit så enorm är det i princip omöjligt att kunna ena alla sportfiskare. Det var betydligt lättare förr och jag är tyvärr rädd för att framtiden blir ännu värre. Och det värsta av allt är att det är vi s.k. sportfiskare som riskerar att gräva den grop vi riskera att falla i. Är då stora gäddfisketävlingar en del av det moderna sportfisket som vi skall värna om i framtiden?

Ny debattserie - Vart går gränsen?

Sportfiske är fantastiskt på många sätt och vis. Idag finns det många fler vägar att välja emellan och alla har rätt att finna sin egna. Vissa säger att det är bra och inget man skall ifrågasätta medan andra drar på stora trumman och ryter i från. Samtidigt som sportfisket växer så går tekniken framåt och det skapar i sin tur konflikter och diskussioner.

Kan man värdera allt sportfiske lika? Om inte vart skall man sätta gränsen? Elektronikens utveckling med allt mer avancerade ekolod är en annan het potatis. Är det sportfiske att kunna jaga enskilda fiskar i flera timmar? Eller prickkasta på utvalda fiskar. Svåra frågor som det inte finns något entydigt svar på. Jag har flera kompisar som jagar och de pågår liknande frågeställningar inom jakten. Där handlar det mycket om GPs sändare och åtelkameror. Jag förstår likheterna med fisket. Att all teknik och utrustning leder till att mycket av det som jakten eller fisket en gång handlade om försvinner. Sedan kan det lätt missbrukas och riskerar då att förstöra bestånd av vilt eller fisk.

 

När man en gång i tiden drog upp kriterierna för vad som räknas som sportfiske hade man nog knappast någon aning om sådana här saker skulle dyka upp med tiden. Undrar vad dessa människor hade tyckt om detta idag? Förr var det enkelt och handlade det bara om spö, lina och krok nu är det något helt annat. Skall vi dra åt handbromsen eller bara acceptera all förändring? 

Svår fråga, Antingen sitter man i sin lilla eka och ropar NEJ, NEJ eller så sitter man bland massor av skärmar i en stor Bassbåt och skriker JA, JA. Jag anser att varje sportfiskare bör fundera kring kring saker och ting, bilda sig en egen uppfattning och sedan går det ju inte styra eller bestämma hur andra skall fiska. Men en central fråga blir ju således "Vad är sportfiske för dig?" Och hur värderar du tex. en stor fisk med hjälp av senaste elektroniska tekniken?

Personligen så tycker jag att man måste få tycka och tänka samt vädra sina åsikter. Det är sånt som leder till diskussioner och utveckling. Men det gäller att göra det på rätt sätt och inte kränka folk med elaka kommentarer. Alla har rätt att tycka vad de vill och det måste man respektera även om man själv anser att sig ha rätt i sak.

Själv försöker jag givetvis lyfta fram det jag gillar inom sportfisket men även det som jag inte uppskattar. Det sistnämnda är något som jag tycks vara rätt ensam om. Sällan finner jag negativa texter om sportfisket skrivna av andra sportfiskare. Att ge kritik, säga emot, tycka till som sportfiskare i riktning till Sportfisket är idag lite som att pissa på hela kåren. Men så är det ju inom allt idag. Säg en politiker som offentligt skulle säga nått gott om något annat parti. Man skall vara enade utåt sett men det betyder inte att det kan bubbla innanför murarna för det.

Personligen tror jag att vi sportfiskare håller på att gräva våran egen grav. Hoppas jag har fel men vi ser ju hur det ser ut i andra länder i tex Europa med alla restriktioner och regler. Som vi nu far fram med snabba båtar med massa skärmar, stora fisketävlingar som anordnas så blir inte oddsen bättre. Vi bör nog hellre tona ner oss, sprida ut oss och tänka mera på hur vi förvaltar våra fiskebestånd på ett skonsamt och hållbart sätt.

Tanken med denna serie är INTE att hacka ner eller trampa på andra fiskare utan att belysa vissa problem och frågeställningar som finns inom dagens sportfiske. Jag vet att inte alla håller med mig men jag hoppas ändå att detta kan bidra till att fler (speciellt nya fiskare) tänker till och funderar. Sen gillar jag inte den tystnadskultur som jag anser till viss del råder inom sportfiskeåren. Ofta läser man "Alla får fiska hur man vill och det måste man respektera" Och att det handlar om avundsjuka. Jag är av den åsikten att vädrar man inte sina åsikter på ett konstruktivt sätt så riskera vi att hamna väldigt snett. En del kanske tycker jag är negativ och överdriver men allt handlar om att jag känner en oro på vart vi är på väg vilket är anledningen att jag skriver om detta...

   

Nästa inlägg i serien kommer inom kort och handlar om Gäddfisketävlingar...

Maj - En händelserik månad både under och över vattenytan

Snön är nu nästan helt borta, fåglarna sjunger och gäddorna plaskar snart i lekvikarna. Sett genom åren så är maj för mig mest förknippat med idfisket i mitt barndomsvatten Aleån. Under hela nittiotalet var Aleån lite av ett andra hem för mig i maj. Minns när jag gick på högstadiet och man kom hem så kastade man sig på cykeln för att snabbast vara på plats. Vi var ett gäng som fiskade mycket under dessa år och från början var det lite av en tävling att dra så många idar som möjligt. Men rätt snabbt så tröttnade jag på antalet idar och istället blev storleken intressantare. Var under dessa år mitt intresse för specimenfisket började och en stor del av det kan jag tacka min på den tiden stora förebild och inspirationskälla Arne Broman.

1997 var det år idfisket kulminerade här uppe. På den tiden gick det inte upp så mycket id och man fick ofta kämpa för varje fisk. I alla fall före de hade lekt och de var ju då jag fiskade som mest. Just detta år var speciellt för iden kom upp i normal tid, sen kom det massa regn och därefter blev det riktigt kallt. Iden blev kvar en vecka längre än vanligt och då hann de lägga på sig extra mycket romm. Aldrig har jag sett så feta idar som då. Men de var inte lätta att lura, köldstela som dom var. Det var många som gav upp och trodde att idarna var borta men jag nötte på och testade lite nya taktiker och snart började jag hitta var de romstinna honorna höll till. De stod oftast väldigt nära land där strömmen var som svagast, gärna djupt och nära botten. Det blev inte många idar det året men flera stora och de tre tyngsta är fortfarande mina största idar. Två av dessa hamnade på tio i topp listan i Sverige det året.


På denna tid var idfisket hett i norra Sverige från Strömsån (Övik) upp efter Västerbottens och Norrbottenskustens åar. Här min största id som nästan spräckte tre kilos gränsen.

Maj här uppe betyder lektid för de flesta av våra arter. Först ut är iden, sen kommer gäddan, abborren och mörten i tät följd. Efter detta dröjer det ett par veckor innan braxen går i lek vilket brukar vara när häggen blommar under de sista veckorna i maj. Själv är jag lite tudelad nu förtiden när det gäller fiske under själva lektiden. Detta är en återkommande het potatis inom sociala medior. Egentligen tycker jag att det är ganska enkelt. Fiskar man på ett fiskbestånd som är väldigt stort så kan man med gott samvete fiska några pass kring leken. Motsatsen, ett svagt bestånd eller om det pågår ett intensivt fiske från många andra så väljer jag att avstå. Man får helt enkelt göra en slags avvägning och sedan ta ett beslut som är baserat på “vad som är bäst för fisken och fisket i förlängningen” och inte efter ens egna ego. Här måste jag medge att när man var yngre och mer oerfaren så tänkte jag nog inte alltid i dessa banor. Men med åren kanske man har blivit en gnutta klokare.

Överlag så har jag med åren fiskat allt mindre i maj. Gäddfisket direkt efter leken tycker jag inte är speciellt intressant längre. Gäddorna är ofta magra och slitna efter leken. Abborren är ofta på hugget men samma där, kondisen är oftast väldigt dålig. Är man ute efter riktigt stor fisk så känns ju förleksfisket (tiden innan lek) klart intressantare. Men det är lättare sagt än gjort här uppe. Snösmältningen ger ofta rejäla vårflöden vilket leder till översvämningar. Isarna ligger länge och solen lyser större delen av dagen vilket gör att fiskarna går i lek så fort vattnet blivit fri från is.

Ett av mina mål gällande gäddfisket är ju att fånga minst en gädda över 10 kilo under årets alla månader. Två månader återstår och så har det sett ut en längre tid nu. Den ena månaden är just maj. Den stora frågan är hur jag skall greja detta? Egentligen har jag inte gjort något seriöst försök förutom åren 2010-2012 samt ett och annat ströpass efter detta. Faktum är att jag mycket väl kunde stoltsera med en riktigt bra gädda från maj men den fisken slapp undan. Just denna fisk är utan tvekan den jag nu i efterhand mest hade velat få upp. Besvikelsen var enorm och sättet jag tappade den på svider fortfarande. Minns att jag hade en klen gäddtafs som gick upp. Jag hade köpt några nya rejälare gäddtafsar som jag tänkte testa men var för lat för att byta. Ett misstag som fortfarande svider. Några ord om gäddan. Jag hade ankrat båten och kastade med en blå spinnfluga. Hugget var häftigt, gäddan liksom sög in betet och jag hann se virveln och en bit av stjärtfenan som stack upp. Sen drog den iväg på en rejäl rusning. Den gick inte att stoppa den hur än jag försökte. Till slut gick gäddan fast i en liten vass, ruskade lite på huvudet och sen gick tafsen upp och gäddan var borta. Dagen efter fick jag en liten en på 9,3 kg som lite plåster på såren. Men det var ingenting mot den jag dagen innan tappade. Nu har det ju gått många år sedan detta och jag har hunnit få flera stora gäddor. Men trots detta så är jag fortfarande övertygande att detta var en riktigt stor gädda. Kanske till och med den största jag någonsin haft på kroken.

Kommer jag fiska något i maj i år? Och i så fall vad kommer jag fiska efter Jag är öppen för att fiska lite av varje istället för att rikta in mig på något speciellt. Tror dock inte det blir så mycket fiske men hoppas på några dagar i alla fall. Sedan vet man ju aldrig vad som sker i slutändan. Maj är verkligen en månad som jag inte lagt så mycket krut på om man ser hur det sett ut senaste åren. Sen så hänger det en hel del på hur våren blir med väder och annat. Hur som helst så går vi en härlig tid till mötes oavsett var vi bor i landet. För nu går det snabbt här uppe i norr och snart är vi i kapp övriga landet vad det gäller temperaturer, växtlighet och årstid...

Min kortaste isfiskesäsong någonsin

Då var det så dags för årets första fiskerapport. Tyvärr så har mitt fiskesug åkt berg och dal bana under de senaste månaderna. I februari så var jag riktigt peppad inför isfisket och det såg lovande ut med knappt någon snö på isarna. Men så kom mars med både kyla och en halvmeter snö. Fast den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge för nu sen påsk och framåt har solen lyst från en klarblå himmel var och varannan dag. Tror aldrig jag haft en sådan solbränna som jag har just nu:)

Ja jag har fiskat. Premiären gick av stapeln skärtorsdagen och sedan har jag vart ut några gånger till och det sista passet skedde i går. Jag har lagt i princip all tid på gädda. Detta med tanke på att jag bara hade några få veckor på mig innan säsongen kunde vara över. Vädret har varit bra, det kan jag inte klaga på men övriga förhållanden hade kunnat vara bättre. De var egentligen bara under de två senaste fiskepassen man kunde gå på isarna utan att sjunka ner i snö eller trampa igenom skaren. Men å andra sidan så var de sista passen de klart sämsta. Totalt tretton timmars fiskande resulterade endast i två smågäddor. Fisket kändes hopplöst dåligt vilket jag kan tycka det brukar vara då det blir varmt och man riktigt hör hur snön smälter. Är som att gäddorna får annat i tankarna än att äta. Kanske inte så konstigt då det närmar sig leken. Nu har jag bestämt mig för att lägga isfisket på hyllan. I alla fall ismetet, kan eventuellt bli något pimpelpass efter abborre nästa helg i fall vädret är skapligt och isarna håller.

Tillbaka till premiären som nog var det bästa fisket på ett sätt. Var det enda fiskepasset då gäddorna högg distinkt och matade ut med lina. Annars har det ofta varit försiktiga hugg och lite lina ut. Men gäddor har jag fått, ja överraskande många. Men lika överraskande är storleken och mängden snipor jag fått. Om det var bristen på storgäddor i områdena eller om de stora helt enkelt inte varit aktiva låter jag vara osagt. Men en sak är säker, jag har inte lyckas pricka in något fiskepass där jag känt att de stora varit rejält på gång. Sådana gånger brukar smågäddorna lysa med sin frånvaro. Ett angenämt problem dom dagarna det är så, nu blev smågäddorna istället ett jobbigt irritationsmoment. Under ett pass hade jag hela 33 hugg och det var då mest fråga om snipor. Då tappar man lätt den där spänningen (hoppet om att det är en storgädda som klivit på) mellan varje hugg..

Då jag bara för några veckor sedan var rätt osäker i fall jag verkligen skulle fiska efter gädda så har jag inte tänkt så mycket vad jag vill uppnå. Men som alltid har jag två stående säsongsmål som jag försöker ordna. De ena är att jag alltid vill testa minst ett nytt ställe varje säsong. Det andra är att få minst en gädda över 10 kilo.

Att testa ett nytt ställe är ju det lättaste och det fixade jag men resultatet den dagen finns det inte så mycket att orda om. Det gick riktigt dåligt. Det andra målet var lite svårare, speciellt nu när jag hade så pass kort tid på mig och förhållandena inte var de bästa. Premiären gav förhoppning när en stark fisk gick på men den saknade tyvärr längden för att passera tio kilo. Under det andra passet så fick jag en gädda som definitivt hade längden men då saknades allt annat typ.


Ja jag vet att det finns en del som skulle jubla för en sån här gädda. 118 centimeter är en respektfull längd men när man först ser en stor skalle i hålet som ger förhoppningar om något riktigt bra och så ser man en lång och tanig kropp glida upp ur hålet, ja då blir i alla fall jag besviken. Vikten låg på 9180 gram. Misstänker att denna har varit upp och vänt tidigare vilket man ser på skador kring gälpartiet.

Det skulle dröja ytterligare ett pass innan nästa chans kom. Frågan var om det skulle räcka hela vägen denna gång?

En fin gädda med skapliga proportioner. Då blir man glad. Hon vägde in på 10120 gram med en längd av 111 centimeter.

Det känns bra att äntligen ha kommit igång med fisket.

På återseende...

April - Kanske dags att damma av fiskegrejorna nu?

 April, april du är så välkommen! Jag minns när jag den 1 april 2014 skrev ett inlägg som handlade om att jag hade ledsnat på fisket och hittat något som känns långt mer meningsfullt och större än fisket. Det roliga var att jag lyckades lura några stycken. En av dom som gick på aprilskämtet tyckte att jag resonerade klokt och önskade lycka till!

Så här skrev jag då...

“Idag har jag så tagit beslutet att sluta fiska för alltid. Det kan låta som ett drastiskt och oväntat beslut men för mig har det hela sakta men säkert växt fram under en längre tid. Därför känns det naturligt och befriande att man nu äntligen tagit steget ut från sportfiskevärlden.

Senaste åren har jag känt mig mer och mer fången i min hobby, fisket har blivit ett tvång som växt sig allt starkare och starkare in i min kropp. På nätterna har jag drömt mardrömmar om tappade storgäddor och lakar som inte gått upp genom pimpelhålen. Fisket har bokstavligen tagit över i min hjärna så till den grad att jag tappat kontrollen. Jobb, familj och vänner har blivit lidande av mitt asociala beteende. När någon pratar med mig om annat så är mina tankar någon helt annanstans, nämligen långt ute vid någon sjö, älv eller tjärn.

När jag den senaste tiden även börjat känna empati för de fiskar jag har på kroken har det hela blivit näst intill ohållbart. Att se en fisk med en krok i munnen klarar jag knappt av längre. Än värre att äta upp en fisk jag själv fångat. För inte kan man väl käka upp sina bästa vänner?! Nej nu får det vara nog, synd bara att det skulle ta så långt tid innan man skulle inse det. Men som man säger bättre sent än aldrig.

Vad skall jag nu ägna min tid åt, för visst måste man ersätta fisket med något annat? För mig är även detta inte något problem då jag under en längre tid fastnat för en ny hobby, nämligen Astrologi. Bloggen kommer därför genomgå en metamorfos där fiskar kommer ersättas med bilder och text på stjärnor, galaxer och planeter. Att se hur alla dessa himlakroppar påverkar oss människor i positiv riktning är något som jag ser långt mer värdefullt än hur sportfisket bryter ner människor. Förhoppningsvis kommer fler sportfiskare följa min väg och välja bort fisket för något klart större och mäktigare ting. För vad är större än universum…”

Vad betyder då april för mig? Ja det är mycket som jag älskar med denna månad. Om vi bortser från fisket så uppskattar jag solen som nu värmer allt mer. Samtidigt märker man att snön börjar smälta bort och dagarna blir allt längre. Vårfåglarna börjar anlända och man börjar inse att fasen nu är det vår och snart kommer sommaren. Denna tid kallar vi hos mig för “vårvinter”. Det är en årstid som egentligen bara finns här uppe i norr. Solen värmer på rejält samtidigt som snön och isar finns kvar. Jag anser att det är en fröjd att få vistas utomhus denna tid oavsett om det gäller fiske eller andra utomhusaktiviteter.

Det är nu man kan börja kunna njuta av morgonsolens vackra solstrålar...

Precis som jag var inne på i förra månadskrönikan så blev mars en riktigt kall historia med förvisso en hel del sol men även några rejäla snöfall som spädde på snömängden som nu ligger på drygt 1 meter! Flera nätter kröp termometern ned mot -30 grader i norra halvan av landet. I Karesuando längst uppe i landet så var det inte långt från –40. Som jag skrev så skulle jag fiska när lusten och andan föll på men med kylan och all snö så försvann allt fiskesug. Var nog bra många år sedan jag inte fiskade något i mars men i år blev det så.

Nu artar det sig inte bättre än att detta elände ser ut att fortsätta. Eller så inte? I alla fall menade väderexperterna det. Men nu plötsligt ser det ut som något helt annat är på gång. Både värme och ett högtryck väntas nu till påsken. Dock blir nätterna fortsatt kalla så snösmältningen lär inte komma igång på allvar. Vädret är lite som fisket. Man gör en slags bedömning utifrån olika parametrar men så kan det vissa gånger bli något helt annat i slutändan än vad man först trodde. Jag gillar sånt, när man till stor del kan ana eller bedöma något men man kan aldrig vara helt säker. Och vissa gånger så slår spå kulan helt fel.

Kanske borde man börja fiska nu då? Men utan skoter kan det bli tufft och när väl snön börjar smälta lär det bli massor med flödvatten under snön vilket gör det nästan ännu värre. Ja denna säsong blev inte vad man hoppades på. Men så kan det vara och de tre senaste åren har förutsättningarna istället varit riktigt bra. Så man får väl leva på gamla minnen istället. Men vi får se, förhoppningsvis kommer jag ut på isen några gånger i alla fall. Men sänker målsättningarna en hel del och blir säkert en del ändringar i fiskeplanerna. Gissar på mer pimpelfiske och mindre ismete p.g.a. rådande förhållanden ute på isarna. Men hur som helst så kan jag lova att nu startar mitt fiskeår. Som man säger, bättre sent än aldrig.

GLAD PÅSK!

Mina arton storfiskar åren 2010-2022

Det har nu gått tretton år sedan jag satte upp en rad olika artbaserade mål samt ett tydligt huvudmål som sa att jag skulle ta minst en fisk över de uppsatta reggvikterna som Sportfiskarna satt upp gällande gädda, gös, lake och abborre. För att spetsa till det hela och göra det än svårare så skulle dessa fiskar tas i vatten eller platser som jag hittat till på egen hand.

Det ena leder till det andra och det blir inte alltid som man tänkt sig

Uppdraget ledde till ett rätt brett fiske från början efter alla arterna. Inom tre år så hade jag lyckas med tre utav fyra arter. Bara abborren kvar nu. Lite ironiskt då jag ansåg just abborren som den klart enklaste arten av samtliga innan jag drog igång min satsning. Man skulle lätt tro att jag att jag efter november 2012 då jag fick min regg-lake nu skulle gå all in på en abborre över 1,6 kilo. Men så blev det inte. Jag var just då framför allt så uppslukad av gösfisket och nu blev det mest fokus på detta under några år. Från 2016 och framåt så gick jag istället all in på gäddfisket som jag kände att jag hade mer att få ut av. Visst abborren låg där kvar och malde i bakhuvudet. Under sommaren 2021 sprang jag och Lukas på ett litet vatten mitt ute i skogen. Som en blixt från klarblå himmel fick då Lukas en jätteabborre. Nu såg jag potentialen och året därefter var det min tur och den abborren visade sig vara ännu större! Uppdraget var slutfört och då kanske det vore logiskt om jag tänkte bort abborren?


                          
En bild och en abborre som jag skrivit mycket om tidigare. Men helt klart en härlig och unik fångst i mina fiskevatten som jag värdesätter väldigt högt.  

Men det blev faktiskt tvärtom. Nu ligger kanske mitt största fokus på att hitta nya oupptäckta vatten där det simmar stora abborrar. Abborrfisket har jag alltid tyckt om och nu när det har fått stå tillbaka flertalet år kan jag känna att det börjar bli dags att ge det en rejäl chans. Ni märker hur lätt det ena kan leda till det andra och det man tänkt sig från början inte alls känns aktuellt efter ett antal år. Det är svårt att förklara men för mig är det ofta så att jag kan gå och fundera över något under en längre tid innan alla pusselbitar plötsligt faller på plats. När det inträffar brukar jag sätta mig ner och skriva ihop en slags planering som jag sedan försöker följa. Att skriva är en sak men att genomföra en sån planering på ett seriöst sätt kräver tid, lust och ork. Idag har jag fler sådana “planeringar” än vad jag jag mäktar med att utföra. På ett sätt är detta bra för då har man alltid något att ge sig i kast med när väl lusten faller in. Och när det gäller planeringar som jag inte genomfört ännu så är just abborren den art som ligger högst upp i listan.

Analys av mina arton storfiskar och fisket efter gädda, gös, abborre och lake
Under mina tretton år med predatorfisket har det blivit totalt 18 fiskar över storfiskeregistreringens minimum vikter. Idag krävs det 12 kilo för gädda, gös 6,5 kg, lake 4 kg och abborre 1,6 kg.

Min fördelning ser idag ut på följande sätt. Gädda 13 st, gös 2 st, lake 2st, abborre 1 st.

Abborre (1 st)
Fördelningen speglar väl till viss del lite av fisketiden jag lagt ner på varje art men tycker ändå att jag borde ha fått någon fler abborre. När jag analyserar det hela närmare så inser jag att det nog är betydligt svårare att få abborrar över 1,6 kilo i mina vatten än vad jag först ville tro. Faktum är att jag inte hört eller sett bildbevis på någon abborre över denna vikter från de vatten jag lagt min fisketid i. Abborrar runt kilot och några hekto uppåt finns det rätt gott om i vissa av mina vatten. Men när vi kryper upp närmare reggvikten på 1600 gram så verkar det liksom ta stopp. Jag har hört rykten om några riktigt stora abborrar men endast ett par abborrar över 1500 gram har jag sett bild. Så det är inte det lättaste att hitta riktigt stora abborrar i mina trakter. Men samtidigt är det just detta som lockar. Att då försöka hitta några nya vatten med bättre potential för riktigt stor fisk där det simmar abborrar över 1600 gram.

Gös (2 st)
Skall jag välja ut den art som jag är mest nöjd med så blir det utan tvekan gösen. Gösen var den art som jag på förhand trodde skulle vara klart svårast att greja. Reggvikten låg på 6 kg under 2011 när jag fick mina två största som vägde 6900 g och 6800 g. Nu har man höjt reggvikten till 6,5 kilo. En gös över 6,5 kilo här uppe idag ser jag minst lika ovanligt som en gädda över 14 kilo.

En stor del i framgången är att träffa rätt i tid vilket vi verkligen gjorde här. Åren efteråt blev fisket svårare, gösarna magrare samt att fisketrycket ökade markant. Denna gös är min hittills största och förmodligen blir det svårt att putsa detta rekord. Men man skall aldrig säga aldrig...
 
Det börjar bli några år sedan det senast rapporterades om nån gös över 6 kilo från Norrbotten. Men under åren 2009-2013 kom det upp flera stycken. Orsaken till detta tror jag var att gösbestånden då överlag var klart svagare och de gösar som då lyckades bli stora hade bästa möjliga förutsättningar att kunna växa snabbt. Idag får gösarna kriga betydligt hårdare om födan. Man skall vara medveten om att jag fiskar i de gösvatten som befinner sig längst i utkanten av dess utbredningsområde. Men med ett allt varmare klimat så har det hänt en hel del med gösbestånden och denna effekt är lika tydlig som det som sker i fjällvärlden där fiskbestånden ändras och trädgränsen kryper uppåt. Skillnaden är att denna effekt inte riktigt kommit till allmänhetens kännedom. Finns mer exempel på förändringar men vi får ta det en annan gång.

Lake (2 st)
Jag har fiskat väldigt mycket lake genom åren. Så jag är ingen nybörjare precis. Ändå låg mitt “pers” på blygsamma 2600 gram under massor av år. Jag såg länge en lake över 4 kilo som en rätt omöjlig fisk att fånga. Visst dessa fiskar är rätt sällsynta överlag och framför allt i de vatten jag fiskade i förr om åren. Och så är det ju, fiskar man i fel vatten så blir det ju omöjligt, oavsett vilken art det gäller.

Jag hade nu framför allt ett vatten i kikaren där jag hade hört att det tagits stor lake samt ytterligare ett par andra som jag hade en bra magkänsla inför. Mer än så var det inte och i november 2012 gjorde jag två seriösa försök i ett av dessa vatten. Jag mäskade upp två platser under ett par veckor innan jag fiskade. Det som då inträffade var nästan för bra för att vara sant. Efter ett resultatlöst försök på ena stället så provade jag en ny plats i samma vatten redan kvällen efter. Jag minns fortfarande hur jag såg vippan sakta buga framåt. Mothugg och fast fisk. Laken var ovanligt stark och jag trodde ett tag att det var en gädda men så var det inte.

                            

Min första riktiga storlake. En lång fisk på 87 cm som pressade vågen en bit över 4 kilo.

På nått sätt var detta lite tråkigt. Jag som hade planerat att fiska mycket lake under hela denna vinter. Men nu kände jag liksom att det inte var värt mödan längre. Jag hade ju fått min fisk. Så blev bara två pass det året. Två år senare, februari 2014 blev det några pimpelpass i ett annat vatten vilket gav en del fina lakar med en topp på 3110 gram. Sedan dess har det bara blivit ett och annat ströpass och då oftast i mars och april. Den största laken kom dock inte under ett riktat pass utan det var mer en bonusfångst under gäddfisket. Fast jag ser den ändå inte riktigt som en slumpfisk. För jag visste mycket väl att det fanns fina lakar i just det området vilket gjort att varje gång jag fiskar på platsen sätter jag alltid minst ett spö som jag fiskar nära botten. Mäskar även i hålet till och från under dagen. På det sättet har jag lyckas få några lakar även mitt på dagen.

Sett till den tid jag lagt ner är nog laken den art jag kanske lyckas allra bäst med. Största orsaken är nog att jag tidigt fann ett bra ställe som levererat fina lakar år efter år. Kanske därför jag bara kört något enstaka pass då och då för att jag vet att chansen allt finns att få en storlake. Men fisket är inte lätt och man får vara nöjd för varje lake man får. I gengälld har storleken varit riktigt bra. Totalt har jag bara fiskat i tre olika vatten under åren 2010-2022. Så finns betydligt mer att utforska här om man skulle vilja.

Gädda (13 st)
När vi kommer till gäddan så hade jag turen att få min första gädda över tolv kilo redan första året jag satsade på det fullt ut. Därefter dröjde det drygt fem år innan nästa kom. Därefter har det gått lite enklare men det är alltid en utmaning att lyckas få en sådan fisk. De växer inte på träd direkt.

Som fiskare kan man alltid drömma om att ta en större fisk än man hittills fått. Varje gång man lyckas ta en sådan fisk så infinner sig en härlig känsla. För mig är den känslan tämligen färsk. Förra hösten putsade jag mitt rekord en bit uppåt. 14050 gram - 124 centimeter. Nu siktar jag högre och drömmer mig en bit över 15 kilo.
 
Totalt har det blivit tretton gäddor över tolv kilo på lika många år. Ja vet inte riktigt hur jag skall bedöma den bedriften. Det känns som ett helt okej resultat men inget jag går och tänker på eller pratar med andra om. Det är mer att man nästan skäms över det hela. Många undrar nog hur det står till där uppe när man år efter år jagar storgäddor och andra fiskar. Sen tror jag man omedvetet höjer kraven mer och mer ju bättre det går liksom. Jag tävlar ju endast med mig själv så har ingen superkoll eller intresse att jämföra mig med andra. Det gäller heller inte att tappa respekten för en stor gädda. För mig är en gädda över tolv kilo alltid en utmaning och det har ibland gått väldigt många gäddor mellan tio och tolv kilo innan man åter kliver över gränsen. Men ännu svårare har det varit att kliva över trettonkilos strecket och vidare uppåt. Tabellen nedan visar hur det sett ut under åren.

År över en vikt (2010-2022)	Procent %	Antal år
9 kg	100	13/13
10 kg	92	12/13
11 kg	77	10/13
12 kg	62	8/13
13 kg	23	3/13
14 kg	8	1/13
15 kg	0	0/13

Jag är dock väldigt glad att jag gått den väg jag gjort med mitt gäddfiske. Detta har inneburit att mycket av jobbet tagit längre tid än vad det skulle kunna gjort. Men detta ser jag som positivt på flera sätt. Först och främst så har jag fått ut väldigt mycket av mitt fiske över tid. Jag har inte känt någon stress och kunnat gå framåt lugnt och metodiskt. Med ökad rutin har kunskapen blivit större vliket gjort att resultatet blivit bättre allt eftersom. Jag är rätt övertygad att om jag inom några få år hade hetsat och stressat runt i samma vatten som jag nu fiskat i under mina tretton så hade resultatet blivit klart sämre. Jag hade förmodligen felaktigt avfärdat flera heta ställen och tillslut ledsnat och gett upp. Det jag vill säga med detta är hur viktigt det har varit för mig att ha ett mer långsiktigt tänk och kunna planera mitt fiske samt sätta upp/ revidera mål allt eftersom.

År	Antal över 12 kg	Storlek
2010	1 st	12,10 kg
2011
2012
2013
2014
2015
2016	3 st	12,93 kg, 12,49 kg, 12,40 kg
2017	1 st	12,05 kg
2018	3 st	13,22 kg, 13,11 kg, 12,46 kg
2019	1 st	12,83 kg
2020	1 st	12,25 kg
2021
2022	3 st	14,05 kg, 12,62 kg,12,26 kg

Gäddfisket har stått för ca 70% av mitt fiske räknat i tid under dessa tretton år. Egentligen är det bara ett år (2015) som jag inte fiskade seriöst. Så med detta sagt är det rätt logiskt att jag gjort mest framsteg liksom fått flest stora fiskar här.

Värdering av mina 18 storfiskar (2010-2022)

HÖGST VÄRDERADE
Lake         5100 g – 89 cm           Ismete        2019-04
Gädda     14050 g – 124 cm         Spinn         2022-09
Gös           6900 g – 86 cm           Trolling      2011-08
Gös           6800 g – 84 cm           Trolling      2011-08
Abborre     1760 g – 48,5 cm       Spinn          2021-06

Dessa fem fiskar har jag väldigt svårt att rangordna inbördes. Jag värderar dom alla lika högt. Jag är väldigt nöjd att alla fyra arterna finns här. För att inte bli nöjd och tappa motivationen så har jag satt en i mitt tycke realistiskt “drömfisk gräns” som jag tror är möjlig men väldigt svår att uppnå i de vatten jag fiskar i. Drömfiskarnas vikter är följande: Gädda 15 kg, Gös 8 kg, Lake 6 kg och abborre 2 kg.

NÄST HÖGST VÄRDERADE
Gädda     13220 g – 123 cm     Ismete     2018-11
Gädda     13110 g – 122 cm     Spinn      2018-06
Lake          4120 g – 87 cm      Ismete     2012-11

Dessa tre fiskar är jag väldigt nöjd med också. Gäddor över 13 kilo är jag verkligen inte bortskämd med. Det ligger massvis med timmar bakom varje sådan fisk. Jag har ju “bara” två lakar över 4 kilo så därför får min fyra kilos lake en plats här.

LÄGST VÄRDERADE
Gädda     12930 g – 124 cm     Ismete       2016-04
Gädda     12830 g – 118 cm     Ismete       2019-04
Gädda     12620 g – 111 cm     Spinn        2022-09
Gädda     12490 g – 113 cm     Vertikal     2016-06
Gädda     12460 g – 113 cm     Ismete       2018-04
Gädda     12400 g – 118 cm     Trolling     2016-06
Gädda     12360 g – 120 cm     Ismete       2022-04
Gädda     12225 g – 118 cm     Ismete       2020-04
Gädda     12100 g – 118 cm     Ismete       2010-03
Gädda     12050 g – 116 cm     Trolling     2017-06

Dessa fiskar värderar jag givetvis högt. Men då jag nu fått så pass många gäddor över reggvikten så blir det automatiskt så att de med lägst vikt hamnar längst ned i rankingen. Däremot har alla gäddor en egen historia och betydelse som jag kan värdesätta mera än dess vikt. Skulle jag göra en tabell med de fiskar som jag anser som mest viktiga och betydelsefulla för mitt fiske eller mest minnesvärda fångsterna så skulle de listorna se rätt annorlunda ut jämfört med dessa.

Framtiden
Så länge jag hittar motivationen och finner utmaningar med mitt fiske så tror jag att det kommer dyka upp fler stora fiskar även i framtiden. Men någon hysteri på att bara jaga de riktigt stora fiskarna finns inte och har egentligen aldrig funnits. Då hade jag valt ett annat upplägg likt storfiskjägarna som åker runt land och rike och bara fiskar i de bästa vattnen som man känner till. Fisket för mig skall vara
utmanande och utvecklande och då blir det centrala delen att söka efter nya ställen. Just att tro men inte veta är något jag gillar med fisket. Alla storfiskar jag får blir mera som en välkommen bonus eller den slutgiltiga belöningen efter det arbete man lagt ned. När detta inträffar första gången på varje nytt ställe så blir glädjen extra påtaglig.

Tittar vi på de fyra arterna jag satsat på så ser det lite olika ut. Gäddfisket borde jag ju vara rätt färdig med kan man kanske tycka. Fast svårt att släppa något som man gillar så troligen blir det perioder då jag satsar på det även i fortsättningen. Men i tid räknat med all säkerhet mindre än hur det generellt sett ut under de flesta åren. Som jag varit inne på tidigare så är abborrfisket det jag idag ser som mest intressant. Här tror jag det finns mycket kvar att upptäcka. I alla fall har jag mycket kvar att utforska. Gösfisket ser jag däremot mer som ett trevligt tidsfördriv som hör sommaren till än jakten på de största fiskarna. När det kommer till laken så hoppas jag att det blir mer fiske efter den i framtiden. Det finns speciellt ett vatten som jag tror mycket på som jag ännu inte kommit mig för att prova. Så hoppas verkligen att jag finner motivationen att fiska mera lake i framtiden och då är det just jakten på de största lakarna som känns intressant.

Finns det då något annat som lockar mig förutom de fyra nämnda arterna? Ja det finns en del tankar kring detta men inget som jag idag prioriterar speciellt högt. Jag vill ju främst fiska efter arter som finns i mitt närområde och som jag tror skall ha potential att kunna växa sig stora. Förhoppningen är att kolla lite närmare på detta kommande år. Hittar jag något intressant så kan det mycket väl bli så att jag byter lite av mitt nuvarande fokus och intriktning till något nytt. Jag har ju uppnått mitt huvudmål nu så kanske det är dags att vidga vyerna lite och ge mig i kast med annat. Fisket är ju bra på det sättet. Är man bara nyfiken och har drivet uppe så finns det alltid något nytt man kan hitta...

Klicka på HÄR om ni vill se bilder samt läsa om alla mina Storfiskar…

Mars – Startskottet på min fiskesäsong

Mars är numera startskottet på fiskesäsongen för mig. Kanske har jag blivit bekvämare med åren eller så har jag blivit klokare? Svårt att säga men nog har jag blivit en gnutta smartare kanske? Isfisket är under fel omständigheter oerhört slitsamt, framför allt när det kommer till ismete. Att släpa på en pulka med massa utrustning och en stor hink med betesfisk i lössnö och kanske flödvatten blir ett riktigt träningspass även för en vältränad person. Själv är jag inte speciellt vältränad längre samt har lite krämpor som kommit smygande med åren. Så nu mera väntar jag istället tålmodigt tills att förhållanden skall bli de rätta innan jag sätter igång.

Just snön ser jag som värsta fienden här. Är det mycket snö och det inte varit en blida under hela vintern då kan man förvänta sig ett riktigt elände. Minns vintern 2018 då det låg närmare två meter snö. Under påsken tog jag mig ut för att pimpla mört för kommande ismetet. Snön gick till midjan och jag fick skotta mig ned till isen. Borrade ett hål och det sprutade upp vatten från hålet likt en fontän. Och inte nappade det heller. Det blev bara ett hål den dagen och jag kunde se flera skotrar som körde fast i snön och flödvatten. Jag väntade ytterligare en vecka innan jag fixade betesfisk och dagen efter var det dags för ismetepremiären. Nu hade vårvärmen slagit till och det var sjukt mycket vatten på isarna. Det var en pärs att borra även med min eldrivna motorborr. Fisket var dåligt och jag fick ändra en del i mina fiskeplaner då jag helt enkelt inte orkade gå till vissa ställen. Tror det var under det tredje ismetepasset som utdelningen kom i form av en gädda som räddade den säsongen. Aldrig eller sällan har en fisk varit så välkommen!


12460 g - 113 cm. En gädda som smakade bättre än de flesta andra. Tuff dag på isen men när belöningen blev så här bra så vara allt slit glömt.

Årets mars ser ut att bli en kall historia enligt alla väderexperter. Just nu råder en s.k. Grönlandsblockering vilket i korta drag betyder att ett högtryck etablerar sig över Grönland vilket leder till att kall luft därifrån rasar ner över oss. Detta väderfenomen har en tendens att bli långvarig och i år ser det ut som att blockeringen försvagas om några veckor men att en ny kommer lagom till april. Så med andra ord kan vi förvänta oss en längre period med kallare väder än normalt. 

Läs mer om GRÖNLANDSBLOCKERING här. 

Läs mer om MÅNADSÖVERSIKT FÖR MARS här.

När det gäller goda fiskeminnen från mars månad så är det svårt att inte låta bli att tänka tillbaka till 2010 och det år jag började min jakt efter de stora gäddorna. Den 9 mars det året kom den gädda som gjort störst avtryck på mig genom åren. Dels själva upplevelsen att få drilla en sjukt stark fisk och sen få se den men mina egna ögon. Alla som fiskat mycket gädda och fått stora fiskar vet att skillnaden mellan en nio kilos och en tolvkilos är gigantiskt. Man tycker att tre kilo inte är så mycket men de är det.


12100 g - 118 cm. Jag vet att jag har skrivit detta förr. Denna gädda har betytt väldigt mycket för mitt gäddfiske. Nu såg jag att det var möjligt att lyckas och med det kommer ett ökat självförtroende som i sin tur leder till att man fiskar mera samt att passen tenderar att bli längre. Effekten av denna fisk lät inte vänta på sig, passen efter kom det ytterligare ett par stora gäddor på raken.

Det är lätt att glida in på ismete och gädda och det beror till stor del hur mitt fiske sett ut under de sista tio-tolv åren. Men det hade lika gärna kunnat handla om något helt annat. Jag minns när jag slutade med fotbollen och upptäckte att nu finns det helt andra möjligheter för mig att kunna satsa mer på fisket. Tidigare var fisket mest ett andninghål och jag var bara nöjd att komma ut och fiska. Nu kunde jag lägga mer tid och framför allt vara tillgängling under helger och kvällar. Jag har ju pimplat väldigt mycket genom åren och även testat på att tävla. Sett till den erfarenhet och utrustning jag hade så gick det överraskande bra. Därför kände jag mig peppad på att ge tävlingsfisket en rejäl chans men så blev det inte, det rann liksom ut i sanden. Eller rättare sagt det kom något annat emellan...

Det jag fann var predatorfisket och jakten efter stora fiskar gällande i första hand lake, gädda, abborre och gös. Denna resa blev början av ett beroende som jag fortfarande lider av. Inget ont om tävlingsfiske och pimpelfiske tvärtom, men jag är idag glad att jag gled in på den bana som jag gjorde. Specimenfiske är utmanande samt väldigt tidskrävande, speciellt när man fiskar mest på egen hand och letar efter nya vatten/ställen. Men samtidigt så ger det så otroligt mycket. Detta är ett perfekt fiske om man som jag gillar att planera sitt fiske i förväg med allt från att studera kartor, reka vatten, söka information till att lägga upp strategier som när skall jag fiska (årstid, tid på dygnet), metoder, tekniker m.m. Fastän jag fiskat mycket själv har jag givetvis fiskat med andra vilket också gett mycket. Man kan få extra mycket inspirtation och fiskelust när man fiskar med likasinnade. Sedan att dela upplevelsen med någon annan är alltid trevligt. Det är även bra att ha någon att diskutera och bolla ideer med. Jag tror det är viktigt med bra fiskekompisar för att kunna gå framåt i sitt fiske. Framför allt när man är mer oerfaren och ny i sitt fiske. Jag är nu inne på mitt fjortonde år med mitt predatorfiske och ännu finns det mycket kvar att utforska och utveckla.

Mer kring mitt predatorfiske under åren 2010-2022 kommer snart i en längre artikel.

På återseende…