Två göspers samt en hygglig vertikal gädda

I fredags tog jag med mig Urban Eklund ut på sjön för att i första hand fiska gädda. Det började illa då motorn inte gick som den skulle för att sedan inte ens starta. Med endast åror och en elmotor blev det att ändra i planerna och då fick det bli vertikalfiske för hela slanten.

Vi hittade rejäla stim av småfisk på ett säkert ställe där det allt som oftast samlas stora stim under hösten. I september förra året fick jag en hel del gös här så därför startade vi med lite mindre Finn-s jiggar 14,5 cm. Jag inledde med ett par smågäddor innan Urban fick på en bättre fisk som visar sig vara en gös på dryga 2 kilo. Bra start och ett nytt pers för Urban som tidigare fått en hel del gösar men ingen så stor som denna, kul!

Urban visade sig ha god hand om gösarna denna dag vilket slutade med ett nytt pers.

Tyvärr dör fisket av rejält efter detta trots att vi nöter på rätt länge innan vi tillslut väljer att byta ställe. I detta område finns det små kompakta stim av småfisk här och var plus en del skapliga bågar som indikerar på gös eller gäddor. Urban fortsätter i samma bana och tar två gösar till, bägge runt kilot medan jag halar upp ett gäng smågäddor plus en abborre i 6-7 hg klassen. Inget superfiske men ändå skapligt med hugg.

Tidigare har jag knappt fiskat gädda i oktober vilket kan tyckas märkligt då det är en av de allra bästa månaderna. Detta blev således ett nytt månadsrekord och nu har jag tagit gädda över 7 kilo under årets alla 12 månader.

Växlade mellan olika jiggar under dagen men de var på de mindre jiggarna huggen kom, just denna gädda knep en grönfärgad Finn-s 17,5 cm.

Sista gäddan för dagen var dock av bättre kaliber men bjuder ändå på tamt motstånd. När den kommer upp till ytan blir vi bägge förvånad på dess storlek, inget monster men en fin gädda i godkänd kondition. Vågen visar 7700 gram fördelat på 106 centimeter.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nytt pass och ny passagerare i båten. Denna gång är det Martin som kommit på besök. Vi startade upp med flötestrolling på en yta som levererat flera stora gäddor vintertid. Av någon anledning har trollingfisket här gått segt senaste åren så därför var jag nyfiken på om naturligt agn i form av större mörtar kunde vara medicinen för de större gäddorna. Men icke det, efter drygt en timmes nötande gav vi upp. Testade sedan lite vertikalfiske i de större stimmen av betesfisk som fanns i området men inte det heller gav något, skumt minst sagt.

Efter detta bytte vi metod till Fireball med mört och abborre som agn, ett fiskesätt som jag tror på nu när det blir kallare i vattnet. Vi byter ställe och trots bristen av fiskstim så dröjer det inte länge innan 3 gäddor och 2 gösar är landade. Men fisket är ändå segt och förblir så resten av dagen.

Vi har inte heller rätta flytet då jag tappar två större fiskar på raken, den ena en gädda på runt 6 kilos som går loss alldelens vid båten. Martin har det tungt under en period men då han sätter på en  mindre abborre börjar det hända saker, först en snipa innan något större går på. Det blir en spännande fight för fisken uppför sig som en bättre gös. Men så strax under ytan går den loss utan att vi får en skymt av den. Tror faktiskt jag led mer än Martin av detta, för är rätt säker på att det var en gös och en riktigt fin sådan.

Martin med gös på 2220 gram. Vertikalfiskad, Fireball, abborre.

Misstankarna blir än starkare då Martin strax därefter på samma abborre får en mindre gös. Strax därefter nytt hugg på abborren och ytterligare en gös, denna gång en finare fisk som räddar en annars rätt trög fiskedag där oturen stundtals grinade oss i ansiktet. 

Vikten av att vårda sina fiskevatten

För mig känns det viktigt att med jämna mellanrum lyfta fram och argumentera för hur viktigt det är att vara rädd om sina fiskevatten och vårda dom väl. Alla sportfiskare vill väl ha bra fiskevatten men för att ha det krävs lite tanke och förnuft. Det är lätt att bli ivrig och förblindad i sin iver när fisket är bra, är det dessutom konkurrens om fiskeplatsen ja då blir resultatet ofta det att man mer eller mindre fiskar sönder stället.

Rent generellt kan man säga att ett ökat fisketryck alltid försämrar fisket mer eller mindre. Tar man däremot upp alla de stora fiskarna man får ja då blir fisket inte bara sämre utan risken finns dessutom att vattnet blir helt förstört. I vissa fall kan beståndet på sikt komma tillbaka men långt ifrån alltid.

Var rädd om de stora fiskarna

Kortfattat kan man beskriva så här: Tar man bort de stora toppkonsumenterna dvs. de största rovfiskarna blir det en obalans i vattnet. Resultatet blir i de flesta fall att de yngre individerna får mer utrymme, de blir fler i antal och en av de viktigaste förutsättningarna för att ett vatten skall producera stora fiskar riskeras att försvinna. Jag tänker då att konkurrensen om maten blir allt för stor under de första levnadsåren då alltför många rovfiskar i samma storlek skall slåss om samma föda. En långsam tillväxt från start är ju inte precis det optimala för om ett vatten skall producera stora fiskar.

Ett första steg är därför att återutsätta alla sina stora fiskar, men gå inte för långt i catch and release tänket utan ta gärna några lämpliga matfiskar då och då. Mycket handlar om hur vattnet i fråga ser ut, hur starka fiskbestånden är osv. I vissa vatten kan till och med ett ökat uttag av vissa fiskararter vara bra. Exempel på detta är de sk tusenbrödersjöarna fulla med abborre i en och samma storlek eller övergädda och näringsrika vatten där vitfiskarna har blivit för många och risken för syrebrist och fiskdöd finns.

Idag har återutsättning av fisken man fångar blivit allt vanligare och räknas som en del av det moderna sportfisket. Men frågan är om enbart catch and release räcker för att bevara ett vattens goda fiske? En del kanske tycker/tror det men personligen säger jag att det krävs mer än så och här kommer vi till kärnan i detta inlägg, nämligen där inlägget började. Att vårda sitt fiskevatten och fiska med förnuft. Här nedan ger jag några konkreta tips på hur jag tänker när jag fiskar, men först en påminnelse om varför jag anser att det idag är extra viktigt att vara rädd om sina vatten.

Utveckling på gott och ont

Stora fiskar är en bristvara i ett vatten, de är på toppen av pyramiden och dessutom sportfiskarens största mål. Utvecklingen inom sportfisket har senaste åren accelererat och då framför allt när det gäller utrustningen. Spön, linor, beten och inte minst elektronikbiten med ekolod, plotter och annat har öppnat dörren för ett allt mer effektivare fiske. Dessutom blir det mer och mer vanligt att specialisera sig inom olika tekniker, metoder som också gör att vi kommer åt fisken året om. Sist men inte minst får man inte glömma att idag har man som sportfiskare helt andra möjligheter att skaffa information och träffa likasinnade, jag tänker förstås på internet. Just internet tror jag är den största anledningen till att sportfiskeintresset ökat vilket givetvis är glädjande, fast också en orsak att tänka efter ännu mer hur man fiskar, vad man säger och skriver osv.

MINA EGNA TIPS, RÅD OCH TANKAR

Idag fiskar jag nästan uteslutande i vatten där jag tror det finns stora fiskar. I en del av mina fiskevatten är fisketrycket näst intill obefintligt medans det i andra fiskas rätt hårt i. Men jag har alltid gillat att söka mig till ställen där få eller helst inga andra fiskar, dels för att det är en utmaning att själv finna sitt vatten samt ovissheten och spänningen av att veta var som kan tänka dölja sig där nere. Sedan är oftast fisket grymt bra då man träffar rätt och man kan fiska på ostörda fiskar, dessutom är kondisen på fiskarna i regel bra vilket ytterligare är ett plus.

Jag skall inte klaga då förutsättningarna där jag bor är riktigt goda. Om man ser till antalet sporfiskare och hur många fiskevatten det finns så blir det sällan någon större trängsel på fiskeplatserna. Att jag sedan har tillgång till några större sjöar samt massor av småvatten, åar och även några älvar gör ju inte saken sämre. 

Att tänka på är att inget vatten är likt det andra. I vissa hittar man fisken utspridda på flertalet ställen och känslan är ofta att de är svårfiskade. I andra finns det säkra ställen där man vet att de stora fiskarna oftast håller till och här kan fisket kännas lättare men samtidigt finns faran att fisket riskeras att bli sämre.

Stora sjöar/vatten

Stora sjöar är i regel tacksammare på det sättet att man har större ytor att sprida ut sina fiskpass på. Själv brukar jag dela upp fisket i olika delar av sjön för att låta vissa ställen få vila. Detta kan vara svårt ibland då man känner att fisket troligen är bättre på en annan plats än den man planerar att fiska på. Men jag tror man har igen detta på sikt, att t.ex. trolla fram och tillbaka dag efter dag på en begränsad yta tror jag inte är bra. Du täcker av stora ytor och fisken ser betena gång efter annan och blir med tiden allt försiktigare. Båten stör fiskarna också och resultatet blir ofta sämre fiske samt magrare fiskar. Man får inte heller glömma de fiskar man fångar, hur de påverkas efter att man återutsatt dom, att de blir försiktigare, mer svårflörtade och även i vissa fall tappar i kondition. När det gäller gäddfisket så är detta väldigt tydligt och en av de största anledningarna till att jag sällan fiskar gädda på platser med högt fisketryck. Jag vill att gäddorna skall få vara i fred och frodas för att jag sedan skall hitta dom.

Några av de stora sjöarna jag brukar fiska i finns det grov fisk av flera arter vilket jag ser som ett plus. Du kan här rikta ditt fiske efter olika arter, fiska på olika djup och variera metoder. Då kan exempelvis en art få vila under vissa tider vilket inte hade blivit fallet om man bara fiskat efter en och samma art under hela året.

Mindre sjöar/vatten

Mindre sjöar, åar och små älvar är ofta betydligt känsligare för högt fisktryck. De stora fiskarna befinner sig vissa tider på begränsad yta vilket innebär att de utsätts i högre grad av våra beten. De blir därför mer vaksam med tiden och allt mer svårflörtade. I sådana vatten kan det vara bra att antingen låta ställen vila under något år eller att fördela sitt fiske mellan flertalet vatten för att riskera att nöta sönder ett bra fiskevatten.

Hösten är en känslig tid då all fisk söker sig till vattnets djupaste delar och är det då ett grunt vatten med bara några få djuphålor så gäller det givetvis att inte fiska allt för hårt på platsen. Även tiden runt leken får man vara försiktig och fiska med förnuft.

De flesta av mina abborrvatten är småvatten och även här försöker jag fördela mitt fiske mellan olika vatten/platser vilket också gjort att jag haft ett bra fiske år efter år. Fisketrycket i övrigt är rätt lågt i dessa vatten, det fiskas en del förvisso men inte på riktigt samma sätt och på samma platser som där jag håller till. Det kan låta löjligt men jag är rätt noga med att inte skylta allt för mycket hur jag fiskar, kommer det en båt på sjön så är det inte ovanligt att jag byter plats och fiskemetod.

Lite annat som kan vara värt att tänka på

Ett annat tips är att vara aktsam att berätta vart du fiskar till andra. Just detta är lite av ett huvudbry för mig då jag gärna vill hjälpa andra så att de lyckas med sitt fiske men samtidigt inte göra det på bekostnad av mitt eget eller mina vänners fiskande. Sedan är det skillnad på hur man hjälper till. Personligen vill jag gärna hjälpa en på traven, ge fisketips samt säga hur man bör tänka för att lyckas och vilka typer av vatten som kan vara intressanta. Att ge vägbeskrivning rakt till fiskevattnet, rita kartor, ge gps-markeringar på heta ställen och liknande ger jag sällan ut. Det är just sådant som jag själv inte vill ha utan tycker istället att man själv måste få anstränga sig lite också. Just den biten att lyckas av egen kraft tycker jag är den största bedriften och tillika ett kvitto på att man är en duktig fiskare.

Har man få bra fiskeplatser så blir man extra sårbar, därför är det bra att regelbundet söka nya vatten. Sedan är det ju inte enbart fisketrycket som styr allt, ibland är det mer komplicerat än så. Förändringar i miljön och annat kan spela sin roll, sedan har vi ju arter som lever på gränsen av dess utbredningsområde (gösen här i norr) liksom havsvandrande fiskar (lax, havsöring) där andra faktorer är med och styr.

Köldstela fiskar och fiskare

Sommaren blev ovanligt långlivad detta år, faktum är att det var dygnstemperatur i snitt över 10 grader (vilket räknas som sommar) tills för bara drygt en veckan sedan ändå upp till Haparanda. Sedan kom det regn i massor följt av kalla nordvindar och avsevärt lägre temperaturer. Följden blev att vattentemperaturen sjönk från omkring 12-13 grader till  i helgen knappa 7 grader. Älvarna steg också rejält, Kalixälven var bland de värre med närmare 2 meter! Mer behöver jag inte skriva så ni förstår att det inte var så här jag ville ha det. Men vädret rår man som sagt inte över så bara acceptera det hela.

Under den kanske kallaste utav dagarna var jag ute och fiskade med S-O Larsson. Friska nordvindar, mulet och runt 4 grader i luften gjorde det lagom skönt att sitta ute i båten. Men hårdingar som vi är trotsade vi vädret och gnuggade på ute i vågorna. Inget höjdarfiske men ändå ett gäng gäddor och ett par gösar i protokollet.

Här en av Svennes gäddor tagen på Vertikalfiske med Mieko Predator Tail jigg.

Här en gös som gillar Predator jiggarna!

Trollingfisket gav ett gäng mindre gäddor upp till knappa 4 kilo plus denna hyggliga gös som blev dagens bästa fisk.

Det var bra precis 4 veckor sedan jag fiskade tillsammans med Bosse och Andreas. Nu var det dags igen men fisket var inte lätt minsann. Vi fick kämpa för varje fisk och framför allt var det inte lätt att hitta dom. Rovfiskarna stod inte heller nära de större stimmen av betesfisk som vi hittade, i vart fall högg de inte. Däremot på grundare vatten runt 5-6 meter började det plötsligt hugga gäddor.

Vi vertikalfiskade endast där fireball med mört var det hetaste betet och gav också den största fisken i form av en 5,3 kilos gädda som jag fick. Bosse lyckades dock knipa den enda gösen, en fisk på ca 1,5 kilo.

Lite förvånad blev man alltid när en älg helt plötsligt simmar förbi oss.

Bosse har verkligen inte legat på latsidan den senaste tiden. Han har fiskat en hel del själv eller tillsammans med Andreas. Fisket har varit varierande då vissa pass varit rätt sega men är man envis och nöter och fiskar på så ger det ofta utdelning förr eller senare vilket så blev fallet. Under en helg för några veckor sedan var de ute och vertikalfiskade i en sjö då de träffade rätt. Blev gäddor på 8,1 kg, 7,9 kg samt 7,5 kg.

Någon vecka därefter var Bosse ute och jagade gös vilket gav utdelning i form av 2 nya personliga rekord inom loppet av några minuter!  Här den mindre gösen som vägde 3280 gram, den andra var snäppet större 3330 gram. Bara att gratulera till fler fina fiskar…

Återstår att se hur mycket fiskande de blir framöver, är förvisso ledig en del denna vecka sedan väntar en hel del jobb och annat. Skulle dock vara kul med någon finare höstgädda innan kylan sätter käppar i hjulet. I annat fall får man vara beredd så fort isarna blivit säkra att fiska i från, för någon till skaplig gädda innan årets slut borde man väl hinna med…

Flytet med fina gösar håller i sig

För tre veckor sedan då jag sist var ute och vertikalade blev det ju en i mina mått mätt och sett till vattnet jag fiskar riktigt fin gös. Nu under det senaste fiskepasset i fredags blev det en till i samma storlek, flytet håller onekligen i sig.

Krister och jag hade sedan tidigare planerat att fiska tillsammans denna helg men vädret ville annorlunda då det mer eller mindre konstant regnat både lördag och söndag. Något bättre var vädret på fredag så då passade vi på att ge oss ut. Men det fick räcka med en fiskdag då vi bägge med åren blivit lite veka när det gäller dåligt väder.

Vi lämnade trollinggrejorna i bilen och körde all in på vertikal fisket där vi bägge i första hand riktade fisket mot gös. Rätt snabbt får jag den första gösen, en fisk på mellan 1-2 kilo. I samma område bränner Krister sedan två fiskar just efter mothugget. Det blir rejält spöböj innan de släpper och känslan är att det mycket väl kan vart någon fin gös. Säkert känns det lite extra surt för Krister då han just innan funderat att sätta på en extra stingerkrok längre fram på jiggen. Stämningen blir inte bättre då jag efter några minuters drillning bränner en klart finare fisk. Gös eller gädda? Det får vi aldrig veta.

Vi förflyttar oss sedan en bit bort och snabbt händer det grejor då vi inom loppet av några minuter landar en gädda på 6,2 kilo samt en abborre på dryga kilot! Det blev minst sagt en speciell håvning då jag har min gädda i håven samtidigt som jag håvar Kristers abborre. I det nya området ser vi lite mer fisk på lodet och framför allt verkar det finnas gott om abborre. Vi får flera skapliga abborrar men ingen mer över kilot utan de flesta ligger runt 4-7 hekto.

Krister med en kort och kompakt abborre som vi missade att mäta men den vägde i vart fall 1050 gram och togs på en Finn-S jigg.

Avslutningen blir på samma ställe som där vi började. Krister fortsätter att köra med sina jiggar medan jag testar med fireball och löja. Löjorna visar sig gå åt som smör i solsken då den ena efter den andra gäddan kliver på. Tyvärr är det bara frågan om smågäddor och snart har jag bara 2 löjor kvar i påsen. Nästa hugg på löjan är distinkt och jag känner rätt snabbt att det förmodligen är frågan om en bättre gös. Mycket riktigt är det så och snart kan Krister håva den. Krister tippar på nytt klubbrekord på vertikalfångad gös medan jag är lite skeptiskt då den ser aningen magrare ut än min förra gös på 3380 gram. Denna gös är visserligen 2 centimeter längre (70 cm) än den förra men däremot 90 gram lättare.

Gös på 3290 gram och 70 centimeter. Vertikalfiskad med fireball och löja.

Sista löjan mister jag strax därefter då jag förmodligen har på en rätt så fin gös. Krister får i samma veva en gös på dryga 1,5 kilo innan huggperioden är över. Dagen som helhet bjöd på ett spännande fiske med några fiskar som stack ut, dock svider det lite att vi tappade flera fiskar som vi bra gärna hade velat få upp, men så är fiske, det går inte alltid som man tänkt sig. Sedan kan jag bara konstatera att min tur med fina fiskar i vart och annat fiskepass tycks hålla i sig.

Gäddfiske i Norrland

Sportfisket efter gädda har ökat lavinartat i Sverige senaste 10 års perioden och idag räknas faktiskt gäddan som vår populäraste sportfisk. Orsakerna till detta tror jag är gäddan finns i så gott som hela landet, den kan bli stor och bjuder dessutom sportfiskaren på en rejäl kamp.

Som vanligt startar de flesta trenderna inom sporfisket i södra Sverige för att sedan spridas norrut. Därför är inte gäddfisket lika populärt här uppe som i vissa andra delar av landet. Trots detta har vi många bra fiskevatten med lågt fisketryck att ståta med så brist på bra gäddvatten lider vi inte av här uppe.

Det finns även duktiga gäddfiskare här uppe som brinner för gäddfisket, mest kring kusten där fisketrycket är lite hårdare än en bit inåt landet där det finns många gäddvatten som väntas på att upptäckas. Varje år fångas det riktigt stora gäddor i våra regioner vilket är ett kvitto på att gäddfisket är bra. Dessutom finns det gott om gäddvatten där man kan få uppleva grymma mängdfisken där huggen kommer tätt. Mångfalden är med andra ord väldigt stor. Du kan fiska i mindre sjöar, åar samt större sjöar, älvar och längst med kusten kring fjärdar, älvmynningar samt längre ut i skärgården.

Två sportfiskeprofiler S-O Larsson (Mieko Fishing) och Markus Teilus (Teilus fishing) har kommit rätt långt i sin planering med fiskecamper i anknytning till ett bra gäddfiske. Redan nu är en camp klar och den ligger strategiskt sett riktigt bra till utanför Råneälvens mynning vid Kängsön. Här bor du fint och har nära till fiskevattnet, dessutom finns möjlighet att boka fiskeguide om man känner för det.

Klicka HÄR eller på bilden så kommer du till sidan

Finns även en sida på Facebook, Fiske i Norrland där man kan gå in på

Henrik Rånman har i år lyckas riktigt bra med de större gäddorna. Denna 11,9 kg tunga pjäs togs i juni under ett trollingpass med en hemmagjord wobbler som bete.

Besök gärna Henkes blogg där du kan läsa mer om fångsten samt en hel del annat intressant som t.ex. en artikel om jiggfiske efter gädda som han nyligen skrivit. 

Läsvärd artikel om catch and release

Råden till catch and release har på de flesta punkter alltid varit samma. Men på vissa punkter är det lite annorlunda än det en gång var. Avrådande till att använda huggkrok, försiktighet att lyfta tunga fiskar i käken och att tänka på att korta kampen så mycket som möjligt i varmt vatten.

Artikeln bygger mycket på mina egna erfarenheter efter mångårigt gäddfiske. Råden är sådana som jag och mina kompisar själva använt, och givit oss många återfångster på gäddor långt över 10 kg. Grundtanken till denna var att skicka den till en dagstidning för att försöka omvända lite fler Norrbottningar.

Nu är den kompletterad och utökad med tips för återutsättning på vintern, plus med ytterligare studier och forskning. Det finns ett par länkar längst ned mer intressant fördjupning.

Varför catch and release?

Artikeln är skriven av gäddprofeten själv, Krister Wallmark som inte bara har en lång svit storgäddor att skylta med utan även en mångårig erfarenhet av det moderna gäddfisket där han var en av föregångarna i landet på flera punkter.

Klicka vidare på klubbmärket för att komma till TNP hemsida. När du väl är där så klickar du bara på klubbmärket till höger så kommer du till artikeln.

En mycket läsvärd artikel som jag varmt rekommenderar alla att läsa…

Kilos-abborre på trolling samt en massa strömgäddor

Efter en dryg veckas uppehåll från fisket var det dags för lite abborrfiske. Metoden för dagen var trolling. Känslan jag fått genom åren är att man oftast lyckats bättre med trollingen under tidiga hösten medan spinnfisket gått bäst mitt under sommaren.

Det började på bästa sätt med dubbelhugg efter bara 10 minuter. Bägge spöna bugade härligt och när jag lyfte det första kände jag de för abborren så karaktäristiska ettriga rycken. Det dröjde inte länge innan två fina abborrar låg i håven och fiskedagen kändes på något vis redan räddad.

Betet för dagen var utan tvekan Mieko Pesa, en wobbler som överraskat väldigt mycket på mig. För när det gäller trolling och abborre har jag testat rätt många olika wobblers genom åren.

De jag tidigare fastnat mest för är Rapala CD och deras ledade variant. Idag fiskade jag med 2 Rapala och 2 Pesa (Precis som under förra fiskepasset jag trollade abborre). Resultatet blev idag 6-2 till “Pesans” fördel.

Här den största av abborrarna som mättes till dryga 42 centimeter och vågen visade prick 1000 gram. 5 av dagens 8 abborrar tog på samma wobbler som på bilden, en Mieko Pesa i färgen Fire-tigre.

Under de första 2 timmarna kom alla dagens fiskar upp (8 abborrar och 4 gäddor) medans de resterande 1,5 timmarna inte gav ett endaste hugg. Märkligt hur det kan skilja så mycket i fiskarnas huggaktivitet.

Nästa dag blev det ett besök till den s.k. Gäddån. Gäddorna i all ära men de var abborrarna jag ville åt. Därför fiskade jag riktat efter dessa. Testade olika typer av jiggar, wobblers och spinnare samt även dropshot med löja på kroken. Resultatet blev inte alls vad jag hade tänkt mig, 0 abborrar och 26 gäddor!

Gäddorna här har en väldigt vacker och lite ovanlig färgteckning där fenorna är ovanligt mörka, ja nästan svarta samtidigt som dess undersida är vit.

Var fanns alla abborrar? Det hela kändes märkligt då jag inte såg röken av en enda, inte ens en förföljare. En teori är att de vandrat ut i den sjö som ligger i anslutning till ån. Kanske de leker i ån, stannar sedan kvar där under sommaren och vandrar sen ut i sjön för att övervintra i där. Men en sak var däremot säker, gäddorna fanns där och de var dessutom riktigt på hugget.

Trögt fiske med ett par feta undantag!

Under förra helgen har jag Bosse och Andreas varit ut på ett par kortare fiskepass. Eftersom vi tidigare fått bäst på förmiddagen så var planen att fiska från morgonen och fram till strax efter lunch. Något som passade oss alla bra då jag själv måste tänka på min nacke och rygg och då kan en heldag i båten bli förödande. Bosse och Andreas hade även en del annat planerat under helgen.

Fisket var rätt segt överlag men visst blev det en del gäddor, men de stora var inte i farten kändes det som. Bosse knep en 5 kilos i alla fall och tillslut fick jag en fet och kompakt gädda som trots sina 94 centimeter vägde dryga 7 kilo, precis så man vill att de skall de se ut, men gäller att ta rätt gädda för Bosses gädda var nog längre än min och trots detta 2 kilo lättare.

Stabil gädda som redan uppvisar fin höstkondition. Betet den föll för var en Mieko Predator Shad 25 cm i orange/guld/glitter.

Gäddorna i all ära men en större gös var nog ändå lite av huvudmålet i helgen fast det gick tungt värre till en början. Både jag och Andreas tappade var sin tyngre fisk som mycket väl kunde vart en gös, tråkigt framför allt då Andreas hade sin bara någon meter under vattenytan då den plötsligt gick loss.

Tillslut fick så Bosse äntligen första gösen, en hygglig fisk på runt 1,5 kilo. Det blev dock den enda gösen under lördagen. På vägen hem från fisket stannade jag på ett ställe för att meta upp benlöjor och snabbt hade jag landat ett 40 tal. Under söndagen så skulle löjorna testas. Jag fiskade med en fireball skalle tacklad med död löja, en metod som visades sig ge få hugg men i gengälld en i mina ögon och framförallt i detta vatten en riktigt fin gös. Dessutom var den riktigt fet vilket var glädjande att se.

Helgens största gös, 3380 gram – 68 centimeter.

Bosse fick strax efter även han en gös på prick 2 kilo. Man kan säga att det var en kort huggperiod i ett hett område som även tidigare i sommar levererat flera fina gösar.

Vädret gick inte att klaga på utan det var helt perfekt fiskeväder med svag till måttliga vindar och växlande molnighet med en hel del sol.

Westins jätte 23 cm

FAKTA: Westins jätte är 23 cm lång och väger 101 g. Den serietillverkas numera av Kinetic. Den lämpar sig bäst vid trolling men fungerar även att spinnfiska med. Dess gång kan beskrivas som lugn, rullande med rejäla svängar. Bäst fiskar den vid fartintervallet 1-2 knop. Vid trolling fiskar den ner till 3-4 meter under ytan och vid spinnfiske något grundare.

HISTORIA: Jag har plockat ut lite fakta från Dennis Berglunds utmärkta blogg Esox hunter. De första westin wobblerna tillverkades av familjen Westin med Ingvar i spetsen. Detta skedde i hemmet som låg i Skutskär utanför Gävle under 50-talet. I slutet av 80-talet så tog Bröderna Holm över verksamheten som de höll igång till 2000 talets början innan det lades ner.

Några år efter detta kom det ut en del kopior av varierande kvalitéer. Men så runt 2005 tog Kinetic och gjorde om en helt ny plastvariant av Westin Wobblern som idag serietillverkas och räknas som en av de allra bästa gäddwobblerna på den svenska marknaden.

Om ni Klickar HÄR så kan ni läsa hela hans inlägg om Historien om Westins jätte.

Under förra hösten dominerade Westins jätte i mina fiskevatten. Denna gädda på 10420 g – 117 cm blev för övrigt fjolårets största på trolling.

Betet  var denna wobbler, dock inte så mycket färg kvar men fortfarande lika het. Tyvärr finns inte den här färgen kvar i sortimentet då de till i år har kommit med flera nya färger som i mina ögon inte överlag inte såg så spännande ut.

Här ser man även hur jag tacklar mina westinare. Jag har valt att ta bort en trekrok plus att jag har ett lekande mellan två fjäderringar. Orginalkrokarna är även dom utbytta mot Owner krokar.

Resultatet har varit få tappade fiskar plus att det är en klar fördel att kroka loss en gädda med två istället för tre krokar, krokskadorna blir mindre på gäddan och avkrokningen går snabbare.

Det började bra i år också med en 115 cm och 9600 g tung försommargädda, betet en Westins jätte 23 cm i självlys.

MITT EGNA OMDÖME: Skulle jag vara tvungen att bara få välja en wobbler till mitt gäddfiske så hade jag nog valt Westins jätte. Anledningen är flera. Det är en wobbler som fiskar bra i många olika typer av vatten, den känns pålitlig och är således ofta ett av de beten man startar fisket med. Den finns i många olika färger vilket såklart är ett plus och framförallt den levererar både många och stora gäddor. Ytterligare en fördel som man inte får glömma när det gäller beten är dess krokningsförmåga och den är i detta fall riktigt god.

Bästa fisket har jag haft då vattnet varit lite kallare runt 5 – 15 grader och i fartintervallet 1 – 2 knop. Därför ser jag Westins jätte som en riktigt bra höstwobbler eller för fiske tidigt på våren/försommaren. När vattnet börjar bli varmare än 15 grader vill gäddan oftast ha beten med aggressivare gång och då kommer inte ”Westinaren” riktigt till sin rätt längre.

Här är några färger som jag fått bra på.

Kvalitén är inte på topp men ändå helt okej. Risken finns att något exemplar kan börja ta in vatten. Fast det skall också sägas att många av mina wobblers har klarat massor av gäddattacker utan att börja läcka in vatten. Det jag tycker är allra sämst är att färgmönstret på vissa av modellerna snabbt tar stryk. Krokarna som är av märket VMC, modell 9649BN och storlek 1/0 är av skaplig kvalité. Men själv brukar jag dock byta ut orginalkrokarna mot de mera pålitliga Owner krokarna.

Lyckade vertikalpass!

Det fortsätter att rulla på med lyckade fiskepass och fina fiskar, det är dock viktigt att njuta av framgångarna och inte tro att det varar för evigt. För rätt som det är kommer tyngre perioder och det är då det gäller att kämpa på och tro på det man gör. Jag har skrivit det förr, att det gäller att hitta den rätt inspirationen och glädjen för då kommer framgångarna automatiskt förr eller senare. Så är det då i alla fall för mig.

Vertikalfisket är något som de senaste åren tagit upp mer och mer tid för mig och jag måste säga att det är ett förbaskat trevligt fiskesätt. Det är spännande, roligt och många gånger även effektivt, dessutom fångar man stora fiskar också. Man kan rikta fisket efter flera arter, fiska bottennära eller högre upp i vattnet, variera farten i drifterna och fisketekniken för att på bästa sätt hitta strategin för dagen. En annan sak som jag gillar är direktkontakten med betet och framför allt huggen som många gånger är brutala. Här i Norrbotten är detta fiskesätt fortfarande rätt obekant för många och frågan är om det någonsin kommer att få fäste här uppe? Jag är inte alls säker på det. Men de som jag tagit med ut och visat hur vertikalfisket kan gå till har alla uppskattat det och några har också blivit ordentligt biten av det.

Gösarna har hittills tagit den mesta tiden men nu har jag även börjat intressera mig mer och mer för gädda och abborre. I våras köpte jag mig ett Savage Gear Big Pike spö som jag tänkte använda mig till vertikalfiske med större beten och tyngder. Under några vertikalpass har jag nu kört med två spön samtidigt där “Big Pike” spöet fått chansen. Betena jag testat är Finn-S jiggar 24,5 cm med 50 gram skalle, Mieko Predator Spinner Tail samt nu senast Mieko Predator Shad, bägge med Miekos egna jiggskalle i 100 gram. “Spinnertailen” har jag ju redan lovordat flera gånger här på bloggen då den skördat en del framgångar. Den stora Finn-S jiggen tycker jag vaggar härligt i vattnet men märkligt nog så har jag ännu inte fått en endaste fisk på den.

FISKEPASS 2

Vi börjar för ovanlighetens skull bakifrån och det senaste fiskepasset då jag fiskade tillsammans med Bosse och Andreas. Vi körde med olika jiggar från 14 cm till en stor 25 cm Mieko Predator shad i silver/svart som jag körde med. Visst främsta tanken var gädda men jag vet ju hur glupska gösarna kan vara i några av de vatten jag fiskar i. Men då jag snart får första fisken till ytan kan jag inte låta bli att förvånas, en 1,5 kilos gös. Det dröjer inte länge förrän gös nummer två kommer på samma jigg, nu rör det sig dessutom om en lite bättre fisk, häftigt!

Mieko Predator shad levererar gösar!

Förhoppningarna om en större gädda fanns idag då vattentempen börjat sjunka, jag minns ju gäddorna jag och Bosse fick under kallperioden i juli, då var vattnet nere i 14 grader, nu var det 15 grader vilket lovade gott. Inledningsvis höll sig gäddorna borta från våra jiggar men under en timme började de hugga lite varstans och snart stod Big Pike spöet ordentligt böjt! Jag brukar normalt vara rätt bra på att uppskatta storleken på en fisk men denna gång gick jag lite bet på den saken. Gäddan kändes rätt lång samt grov över ryggen så när den gled in i håven tänkte jag att den kunde vara riktigt fin, typ 9 kilo. Men sen såg jag att den var rätt mager och inte speciellt lång heller. Dock en fin gädda som gav en bra fight, vikt 7490 gram.

Jag gillade verkligen färgteckningen på denna gädda. Betet för dagen var en Mieko Predator Shad jigg i färgen Svart/silver.

Medan jag skördade framgångar gällande de större predatorerna så visade Bosse och Andreas hur man fångade stora abborrar. Bosse knep den största (1060 g) med Andreas tog en på 8 hekto. Finn-S jiggar i orange och grönt lockade upp de största abborrarna idag.

Bosse med stabil abborre på dryga kilot.

Totalt sett blev det en lyckad fiskedag med runt 10 gäddor, 10 abborrar och 6 gösar varav några fina fiskar på köpet. Vi fick de flesta fiskarna i anknytning till ett mäktigt stim betesfisk på ca 8-10 m djup.

FISKEPASS 1

Första vertikalpasset skedde en kväll, det hade blåst mycket hela dagen så vi var i valet och kvalet om vi skulle komma ut på sjön överhuvudtaget. Men vinden mojnade och vi hann få ut båten strax innan 19 tiden. Fisket var segt med bara några få hugg var av två landade fiskar, först en 4 kilos gädda och sedan denna gös som högg på en 17,5 cm grönfärgad Finn-S jigg.

I sommar har jag fått flertalet gösar nära 3 kilo på vertikalfiske, en gräns som jag inte lyckats komma över förrän nu då jag fick denna fisk. Med bara 10 grams marginal passerade den 3 kilo, alltså 3010 gram vilket innebar nytt vertikal pb men även sjörekord och båtrekord.

Mestadels har jag vertikalfiskat gös under dagtid men i sommar har det även blivit en del kvällspass. Jag har gjort några intressanta iakttagelser, dels att de på kvällen allmänt verkar gå grundare och då menar jag de som står nära botten. Känslan är också att man får mindre fisk i mängd men att storleken är bättre på kvällen. I och med att jag hunnit med att utforskat rätt många Norrbottensvatten med gös i så kan jag säga att inget vatten känns riktigt likt det andra. I vissa vatten är de betydligt huggvilligare än i andra, sedan i några är de väldigt glupska mitt i allt. Tanken har även funnits och finns delvis kvar att börja fiska mer pelagiskt på enskilda ekon. Men som det ser ut i mina vatten känns det lite som att leta en nål i en höstack, de större gösarna som jagar pelagiskt är alltför få för att det skall kännas effektivt att fiska på det sättet.