onsdag 18 januari 2017

Lite tankar om hur fiskeåret 2017 kan se ut

I vanlig ordning ägnar jag denna mörka och kalla tid till att bygga upp fiskesuget. Detta gör jag bl.a. genom att planera, reflektera och söka nya mål och utmaningar som jag skall ge mig i kast med under året. Ofta kan jag redan denna tid ha en känsla om hur det kommer bli på ett ungefär.

Förra året bestod av ett upplägg med 6 näst intill fiskefria månader (jan, feb), (juli, aug), (nov, dec) och resterande månader då jag försökte fiska regelbundet. Det upplägget känns så här i efterhand som näst intill perfekt, frågan är då om jag skall kopiera det i år? Nej det tror jag inte, men flera likheter lär man finna. När det gäller sommarfisket hoppas jag det skall bli lite mer. Det troliga är dock att min fiskesäsong kommer igång i mars, före detta kan det på sin höjd bli nått enstaka pass om jag nu inte överraskar mig själv så att säga. Vårvintern är annars en tid jag inte vill missa. Dels för att jag har lyckas bra då men mest för att jag trivs så bra ute denna tid på året.

Samma sak är det med försommaren som jag rankar som den bästa årstiden av dom alla. Fiskemässigt brukar det också kunna gå bra om man tajmar det hela rätt. Högsommaren kan det nästan bli lite för varmt och då brukar det alltid finnas annat man vill hinna med. Men visst några fiskepass vill jag absolut hinna med. Lite mer gös och abborrfiske kanske? Hösten är en intressant period då fisket känns lite hetare och enklare än normalt. Tyvärr har jag de flesta höstarna fiskat väldigt sparsamt men förra året blev det en hel del vilket jag nu i efterhand känner mig nöjd över. För mig gäller det att på nått sätt hitta en balans i det hela och då försöker jag fiska klokt genom att fiska rätt tid, då fiskesuget är som störst samt att sprida ut fiskepassen och inte bränna allt för långa dagar ute. Planeringen är också viktig och den har redan nu tagit sin början. Ytterligare en del i det hela är förstås hur mycket tid man har över till fisket. Idag vet jag inte hur det ser ut med jobb för mig och någon planerad semester ser jag inte ut att ha i år, så detta är en faktor som kan ställa till det en del.

Fokuseringen för mig ligger allt som oftast på stora fiskar vilket den även i år kommer att göra. Vissa fiskepass kommer fokuset ligga mer på test av utrustning, metoder, beten för att lära sig mera och kunna få fram intressant statistik. Även rekning av nya vatten kommer prioriteras. Precis som i fjol denna tid har jag många tankar i huvudet som ligger och snurrar. Samma sak när det gäller fiskevatten. Där hoppas jag kunna testa flertalet nya men samtidigt vill man ju även hinna med att besöka sina gamla och mer beprövade fiskevatten. Än är inte någon exakt planering gjord men jag hoppas kunna tänka ut en del under de kommande månaderna. Jag har även satt upp totalt 15 mål som jag vill uppnå. Några känns relativt enkla medan andra blir betydligt svårare att uppnå. Men inom fisket kan allt hända så man vet aldrig. Skulle jag fixa ungefär hälften av målen så är jag nog mer än nöjd. Några av målen har legat alltför länge och malt i bakhuvudet så hoppas att något av dessa fixar sig. Tänker på den där regg abborren, vertikal gösen över 5 kg och likaså spinnfångad gädda över 10 kg.

Gissar att jag i tid kommer fiska ungefär lika mycket som jag gjorde förra året, förmodligen mindre gädda och lite mer efter andra arter. Men som vanligt håller jag flera dörrar på glänt och låser inte upp mig på saker så långt i förväg. Fisket skall vara roligt, avkopplande och samtidigt utmanande, då trivs jag som bäst. Inte heller att förglömma fiskekompisarnas betydelse liksom naturupplevelser samt ett behagligt väder. Skall inte heller försöka vara så himla resultatinriktad utan hellre försöka söka nya vägar och utmaningar som man kan dra lärdom av framöver.

Kanske, kanske tar jag mig ut på något fiskepass i vinter, annars så lär jag tina upp när solen börjar varma någon gång i mars. I brist på fiskerapporter kommer jag försöka hålla igång mina bloggar med lite annat smått och gått. Just nu är det främst ismete serien om gädda som gäller.

Välkommen till ett nytt år med Fiskelycka i Norr - Mats



söndag 15 januari 2017

2 i. Återutsättningen

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN 

En viktig del i dagens sportfiske är återutsättningen av fisken man fångar. När det gäller vinterfiske så finns det en hel del saker att tänka på innan man ger sig ut på isen. Jag skulle vilja påstå att om man hanterar gäddan på rätt sätt så är ismete troligtvis den mest skonsammaste metoden av alla. Felaktig hantering kan däremot få ödestigna konsekvenser för fisken. Vi skall här titta lite närmare på saken och gå in i detalj på hur man bör agera på bästa möjliga sätt för att ge gäddan förutsättningar att överleva.

Kylan ger både för och nackdelar
Att det är kallt i vattnet är positivt för gäddan på det sättet att den inte får för mycket mjölksyra och riskerar att dö av utmattning. Den kalla vattentemperaturen är alltså till bästa möjliga fördel för gäddan. Däremot lufttemperaturen skall man se upp med. Att fiska i minusgrader är inte att rekommendera för den oerfarne om man vill gäddan skall överleva och slippa köldskador. Det behövs inte många minusgrader för att gäddan skall ta skada och blåser det dessutom ökar köldeffekten rejält.
Jag brukar undvika att fiska ensam vid minusgrader och har därför satt upp en maxgräns på ca -5 grader.

Faktum är att jag sällan fiskar ensam vid minusgrader just därför att jag inte vill riskera att skada gäddorna. Visst väljer man att kroka av dem i hålet och eventuellt göra en snabb vägning så går det bra men däremot om man skulle vilja fota gäddan blir det klurigare och jag vill inte hamna i den situationen att jag står i valet mellan att fota eller inte fota för att äventyra gäddans liv.
Skulle jag nu göra det så skippar jag fotograferingen. Men allra bäst för fisken och för en själv är att stanna hemma dessa kyliga dagar. Fiskar man flera går det däremot bra även i minusgrader förutsatt att man är samspelta och hjälps åt på rätt sätt. Jag återkommer längre fram i texten under rubriken ”Återutsättning vid minusgrader” med mer detaljerad information i ämnet.

Utrustning för återutsättning av gädda
Varje fiskare som har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst måste också ha rätt grejor för ändamålet. Om man dessutom tänker dokumentera sin fångst (väga, mäta, fota) så tillkommer än fler saker i arsenalen. En förutsättning är att man innan fångstögonblicket vet hur alla prylar fungerar så att inte en krånglande kamera, våg eller annat kan äventyra livet för gäddan.
Dessa prylar kan vara bra att ha med sig vid återutsättning av vintergäddor.

Vid hanteringen av gäddan
- Kroklossare eller långskaftad tång
- Avbitare
- Munöppnare
- Kåsa eller något annat att hälla vatten över gäddan.
- Lipgrip (om du inte fixar gälgreppet) OBS! Roterande modell på lipgrippen.

Vid dokumenteringen av gäddan
- Karp/gäddmatta (gäddor som inte dokumenteras krokas lämpligtvis av i hålet).
- Kamera
- Vågsäck
- Våg och måttband

Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt?
Efter hugget gäller det att vara framme vid hålet så snabbt som möjligt så gäddan inte hinner svälja betet. Ett tidigt mothugg är således mycket viktigt. Nästan alltid sitter då krokarna ytligt, ofta långt framme i käften och är då lätta att få bort. Om jag jämför mina isgäddor mot de jag tagit på spinn och trolling så har krokskadorna varit klart minst på just isgäddorna.

Nästa steg blir landning av gäddan och här gäller det att hantera sin lipgrip på ett bra sätt och se till att använda en modell som är roterande. De icke roterade kan göra enorma skador på en större gädda om den börjar kränga. Det allra skonsammaste sättet som dock medför vissa risker för fiskaren är att använda gälgreppet vilket jag för övrigt alltid själv använder mig utav. En annan sak att tänka på är att borra rejäla hål så att man slipper ta till våld för att få gäddan genom hålet. En borr på minst 200 mm är att rekommendera.

Tredje steget är hanteringen av gäddan, snabbt lossa krokarna innan man släpper tillbaka gäddan. Skall man dokumentera fångsten gäller det att ha grejorna i ordning och agera snabbt. Man skall veta vad som skall göras oavsett om man är ensam eller flera. Inga frågetecken får finnas. Är man flera så gäller det att samarbeta och gör man det på rätt sätt är oddsen väldigt goda att gäddan skall överleva.
Sista steget blir själva återutsättningen och här finns det faktiskt också lite att tänka på. För det första skall man se till att ha hålet så rent som möjligt så inte gäddan riskerar att få i sig en massa issörja i käften. Det behöver inte vara många minusgrader för att hålet skall frysa igen. Därför måste man med jämna mellanrum ta bort isskorpan. Ibland bildas då en vass kant på sidorna av hålet och denna bör man hålla koll på så att man inte riskerar att ge gäddan skärsår.

HANTERINGS-GUDIE VID ISMETE
För att göra det ännu mer detaljerat kommer det här en liten guide på hur jag agerar då jag ismetar. Den tar upp både ensamfiske samt fiske tillsammans med andra.

ENSAMFISKE


1. Placering av spöna samt basläger
Placeringen av spöna är viktig liksom vart du väljer att ha ditt basläger. Viktigt är att man har kontroll över området samt hinner till hålet vid napp. Efter en fällning så gäller det att så snabbt som möjligt ta sig till hålet. Med sig skall man också ha med sig en del prylar och här kommer ofta problemet. En variant är att strunta i detta och istället ta med sig gäddan (om den skall dokumenteras) till baslägret. Men detta är inget jag rekommenderar om nu inte hålet ligger väldigt nära baslägret. Det bästa är att fixa allt vid samma hål som den kom upp ur.

2. Utrustning vid återutsättning samt pulkprincipen
Jag använder mig av en ryggsäck där jag har alla de prylar man behöver för att kroka loss och dokumentera gäddan. Denna s.k. utryckningväska är en viktig detalj i varje ismetares arsenal. Här ser jag också till att ha annat smått och gott (sax, plåster, ficklampa, eltejp, extra kroktackel m.m.) som kan tänkas behövas. Även gäddmattan skall tas med ifall det skulle vara en storgädda. Sedan är det också fördel att ta med sig ny betesfisk samt en isskopa.

Eftersom det är en hel del prylar har jag senaste året börjat använda mig av min pulka. Jag packar ur alla de grejor jag inte behöver vid baslägret och sedan har jag kvar resten i pulkan. Vid napp är det då bara att ta pulkan och bege sig mot hålet. Enkelt och då riskerar man inte att glömma någon pryl heller. Viktiga saker som jag ser till att ha med mig i pulkan är följande:

Utryckningsväskan
Betesfisk (mindre 5 liters hink)
Isskopa
Pimpelskryllan (fyller sin funktion vid fotografering)
Gäddmatta
Kåsa (att ösa vatten över fisken)


3. Landning och dokumenteringen
Innan man sätter in mothugget ser man till att ha pulkan nära hålet så man snabbt kan nå de grejor man behöver. En sak värd att tänka på är att både pulkan och en själv kan skrämma gäddan om man kommer springandes mot hålet, effekten blir ännu tydligare vid fiske på tunn is och grunt vatten. Därför ska man vara försiktig när man närmar sig hålet. Jag brukar se till att ha kroklossaren i handen så man snabbt kan kroka av den i hålet. Är det en större gädda som man vill dokumentera gäller det att ha mattan redo vid hålet.

När jag har landat gäddan med hjälp av gälgreppet så lägger jag den först på mattan, tar sedan bort krokarna från käften. Bäst kontroll får du om man sitter på knäna och fixerar gäddan med hjälp av benen. Samtidigt har man bägge händerna lediga till att ta bort krokarna. Efter detta låter jag gäddan ligga på mattan medan jag snabbt tar fram våg, måttband samt vågpåse. Först brukar jag mäta den och sedan väga. Efter detta öser jag några skopor vatten över gäddan innan jag tar några bilder på gäddan.

För det mesta tar jag bara kort när den ligger ner på mattan men har sedan förra året börjat fota med självutlösare. Där har jag förberett mig innan och hittat en lösning som fungerar riktigt bra. Jag placerar min pimpelskrylla en meter framför mattan och sätter min kamera sedan på skryllan. Därefter ställer mig på knäna på mattan med gäddan i famnen och tittar mot kameran. Denna process tar inte lång stund om man har övat lite innan vill säga.

4. Återutsättningen
Efter dessa bilder ja då är det bara att släppa tillbaka gäddan. Som jag skrivit tidigare bör man se till att det inte är fullt med issörja i hålet eller vassa kanter runt hålet. I princip alltid så simmar gäddorna tillbaka direkt och sällan är de gånger man behöver känna oro för att gäddan inte skall klara sig.

FISKE TILLSAMMANS MED ANDRA

1. Samarbete viktigt – Inga frågetecken skall finnas
Här gäller det att samarbeta och att alla vet vad som skall göras. En god regel är att på förhand göra upp rutinerna, speciellt om man har med sig någon oerfaren fiskare. Viktigt är också att man kan hantera kamera, våg eller annat i utrustningen. Modernt sportfiske bygger mycket på just samarbete fiskare emellan och extra viktigt blir detta när man har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst. Slarvar man med detta eller inte bryr sig då är man i mina ögon ingen riktig sportfiskare.
Utan se hellre till att vara förberedd på bästa möjliga sätt och visa gäddan den respekt den förtjänar. Det tjänar både gäddorna och fiskarna på i längden. Att se en storgädda oskadd och pigg simma tillbaka ner i djupet ger i alla fall mig en härlig känsla. Då vet man att gäddan lever vidare, växer förhoppningsvis ännu mera och kan producera mer gäddungar till världen. Sen så finns ju alltid chansen att någon lycklig själ hinner fånga den i framtiden.

2. Landning
Är det en mindre gädda brukar fångstmannen kroka loss den själv redan i hålet. Om det däremot är en större fisk som man vill dokumentera så ser fångstmannen till att hålla gäddan kvar i hålet med kompisen gör i ordning de prylar som behövs d.v.s. våg, kamera, måttband, gäddpåse samt matta.

3. Dokumentering och återutsättning
Tillsammans ser man till att väga, mäta och fota gäddan så snabbt som möjligt. Är man samspelta tar denna process inte många minuter och oddsen att gäddan skall klara sig är väldigt goda. Rent generellt så tycker jag alltid det är bättre att fiska tillsammans med någon annan istället för att fiska ensam. Vid ensamfiske ställs det högre krav på fiskaren samtidigt som det tar längre tid att avklara alla moment. Men även här så går det förbluffat snabbt när man är van.

Återutsättning vid minusgrader
Som jag sagt tidigare så undviker jag helst att fiska ensam vid minusgrader. Men jag har faktiskt tänkt på detta utifall att… Är det bara några minusgrader i luften tar det inte lång tid innan gäddan tar skada så problemet blir att försöka exponera gäddan i luften så lite tid som möjligt. Är man flera ser jag inte detta som något större problem förutsatt att man är samspelta och bägge vet hur man skall agera.

Då ser den ena helt enkelt till att hålla gäddan i hålet medan den andra fixar resten. Sedan tar man upp gäddan snabbt ur hålet, kompisen tar en bild och sedan ner i hålet igen. Därefter gör kompisen i ordning våg samt vågsäck. Därefter upp med gäddan, snabbt in i säcken för vägning och sedan direkt ner i hålet och den kan simma iväg. Rätt handlat tar dessa två moment inte många sekunder men som jag sagt tidigare så gäller det att bägge vet vad som skall göras samt att man tar kylan på allvar. Det hela handlar ju även till stor del av kunskap, kanske inte alla fiskare som vet hur lätt en fisk tar skada av minusgrader och hur pass känsliga dess ögon är.

Skulle jag av någon anledning fiska ensam då det är flera minusgrader i luften så gäller ju precis samma här att undvika gäddan att vistas i luften någon längre tid. Därför måste man på något sätt se till att hålla gäddan i vattnet medan man fixar i ordning våg och kamera. Att lägga den på en matta funkar inte i sträng kyla då den på bara några sekunder tar skada.

Givetvis krokar man av den i hålet, sedan skulle jag ta den i en lipgrip eller sätta den i en vågsäck och sedan låsa fast dessa runt spöet som man lägger tvärs över hålet. Då har man den säkrad och kan göra i ordning våg och vågpåse Sedan skulle jag väga den snabbt, sedan ner i hålet, sen fixa matta och kamera för att sedan ta upp gäddan och lägga den på mattan och knäppa ett enda foto då den ligger ner. Därefter återstår bara återutsättningen. Något att tänka på vid fiske i minusgrader är att det snabbt fryser is i hålet. Se därför till att hålla hålen rena från is, issörja och ta bort dessa vassa kanter som lätt skapas. En isskopa och kniv brukar fungera bra för ändamålen.

Vägning av gäddor
Slutligen några ord om själva vägningsprocessen. Det har forskats en del på detta område hur stora fiskar tar skada av att vägas hängande. För några år sedan så var det i princip tabu att väga en gädda hängande vertikalt. Anledningen var just att forskning sade att framförallt tunga och romstinna fiskar lätt skadade ligamenten och romsäckar. Sedan tillkommer ju ofta problem om gäddan börjar sprattla och kränga på sig, då tror jag att skador lätt kan uppstå. Modern forskning visar att det oftast går bra att väga mindre fiskar vertikalt men att de riktigt stora kan ta skada.
vägning 
Detta är som sagt inte att rekommendera och det är dessutom jag som är den skyldige. Vågsäcken glömd hemma men som tur är har det bara hänt denna gång. Vägningen gick dock bra och gäddan höll sig lugn och simmade piggt och oskadd ner i hålet.

Vad säger då detta? Jo att det alltid är bättre att väga en gädda liggande en hängande. Därför försöker jag se till att alltid ha vågsäck med mig då jag fiskar större rovfisk som gädda. Gäddor under 6 kilo anser jag dock inte som någon större risk att ta skada av att vägas vertikalt. Men ju tyngre fisken blir desto större blir påfrestningen. Håller sig gäddan bara lugn så är det ingen större fara men om den börjar sprattla kan skador lätt uppstå. De som hållit i en storgädda som börjar röra på sig vet vilka krafter det rör sig om.

tisdag 3 januari 2017

2 h. Med fokus på de stora gäddorna

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

I några av de andra kapitlen har vi berört flera av de ämnen som jag tänker ta upp här. Skillnaden nu blir att försöka redogöra och klargöra hur de stora gäddornas beteende och livsstil ser ut till skillnad mot de mindre individerna. Viktiga frågor som man bör ställa sig är i vilka vatten man hittar stora gäddor i?, vilka platser de föredrar? samt vilken taktik man skall använda sig av för att lyckas på bästa möjliga sätt? Som allt annat inom sportfisket så finns det inga givna svar på dessa frågor men ur frågorna kan man kanske få något att fundera på som man inte tänkt på tidigare. Det man kan fråga sig först och främst är om ismete verkligen är rätt metod för riktigt stora gäddor? Mitt svar är ett tveklöst ja vilket även har bevisats senaste åren.

Vad räknas som en stor gädda?
Hur stor behöver en gädda vara för att betraktas som stor? Ja det beror givetvis på vem man frågar och enligt min mening så tycker jag att man skall väga in vilket vatten det gäller. Gäddornas tillväxt samt maxvikt varierar ju en hel del vatten emellan, i vissa vatten kan en 6 kilos gädda räknas som en riktigt fin fisk medan det i ett annat vatten ”bara” är en fisk i mängden. Så en stor gädda för mig är en fisk som för det vatten den lever i är ovanligt stor. Med den inställningen går fisket mycket lättare fast samtidigt tycker jag att man hela tiden skall ha drivkraften att söka efter fiskevatten där potentialen finns till riktigt stora gäddor.

Personligen tycker jag man skall vara nöjd om man får en gädda på 7-8 kilo oavsett vilket vatten man fiskar i. Lyckas man att ta en gädda över 10 kilo har man klivit över en magisk gräns vilket brukar vara en slags milstolpe i varje gäddfiskares liv. Nästa mål att kämpa för är att komma över 12 kilo som är gränsen för Sportfiskarnas storfiskregistrering. Har man kommit så långt kan man börja snegla på drömgränsen 15 kilo. Fixar man detta ja då har man kommit långt fast vi som fiskar gädda vet ju att det finns större gäddor än så.

Olika typer av storgäddsvatten
Stora gäddor kan man i princip hitta i alla typer av vatten så därför kan det kännas som en svår uppgift att veta vart man skall fiska. Gäddor upp till 10 kilo finns i de flesta lite större vattnen men när man börjar närma sig 12 kilo brukar det i många vatten ta stopp. Man kan därför anta att maxvikten i många vatten ligger någonstans mellan 10-12 kilo. Som tur är finns det undantag där gäddorna kan växa sig betydligt större och det är dessa undantag som är mest intressanta för de inbitna gäddjägarna.

Faktorer som styr tillväxten är givetvis tillgång på rätt föda. Det är viktigt att gäddan redan från början av dess liv får en bra start i sin tillväxt så att den relativt tidigt kan börja livnära sig på större fiskar. Med ökad storlek kan den så börja specialisera sig på ännu större byten och då kan det vara fördel om det finns gott om större byten som id, braxen, ruda, sik m.m. I vissa större och djupare vatten med bra siktdjup kan gäddorna istället äta sig stora på mindre fiskar som nors och siklöja som lever i större stim. Andra faktorer som spelar in om gäddan skall ha förutsättningar att växa sig stor är vattnets siktdjup, rätt temperatur, syrehalten och konkurrensen från andra rovfiskar. Finns det för många gäddor i ett vatten så ökar konkurrensen om födan vilket blir negativt för dess tillväxt. Därför kan det vara smart att söka sig till ett vatten med ett litet bestånd av gäddor, då har du rimligtvis bättre chans att få gäddor som håller en klart bättre snittstorlek men räkna samtidigt att det kan vara längre tid mellan huggen än normalt.

Mindre vatten som tjärnar och små åar håller oftast mindre storlek på gäddorna fast det finns undantag. Har dessa vatten förbindelse med något större vatten eller om det finns rätt sorts föda så kan ett litet vatten stundtals hålla grymt stora gäddor. Andra exempel är små Put and take vatten där man sätter in regnbåge eller andra laxfiskar. I dessa typer av vatten har det under åren tagits några riktigt stora ismetegäddor. Rent generellt kan man säga att i ett större vatten ökar chansen att finna stora gäddor jämfört med ett mindre. Men även i större vatten är variationerna många gånger stora. Stora och djupa sjöar håller oftast bestånd av storgäddor, likaså grunda skärgårdsvikar längst kusten. Rinnande vattendrag som större åar och älvar är andra typer av vatten som ofta producerar större gäddor.

Här bilder på de största ismetegäddorna som jag känner till från Sverige. Gemensamt är att bägge är tagna i Put & take vatten där gäddorna bevisligen kunnat äta sig feta på regnbågar. Joel Abrahamsson är en erkänt duktig sportfiskare som för flertalet år sedan fick denna (övre bilden) välgödda gädda på 17,7 kg! Emil Lindgrens fisk smäller dock ännu högre med sina 132 cm och 19,04 kg så kan vi här tala om en riktig drömfisk.

Genvägar för att hitta ditt storgäddsvatten
För att komma igång med sitt riktade gäddfiske efter de stora exemplaren så finns det genvägar som kan vara värt att följa. Själv gillar jag att söka egna vatten med rätt potential vilket ger det hela en helt annan spänning och tillfredställelse än att fiska i ett redan känt vatten. Fiskar du i ett nytt vatten så ta som vana att kolla in konditionen på de gäddor som ni får. Här ser man ofta på ett relativt tidigt stadium om vattnet har potential eller inte. Prova även pimpla under tiden så får du ett svar vilka byten gäddorna kan tänkas leva av. Lyckas du få en större gädda efter något pass så kan man utgå att det knappast är någon slumpfångst. Då vet man att stället är värt fler chanser. Fast alla vatten är olika svåra, i vissa krävs det mer tid för varje större gädda än andra men å andra sidan kan det vara värt det för kanske den största gäddan simmar i just det vattnet där fisket är som trögast.

Vad jag menar med genvägar är att man även kan söka sig till redan kända storgäddsvatten. För att hitta dessa gäller det att söka så mycket information som möjligt. Internet är en guldgruva där man kan hitta mycket intressant. Fisketidningar och lokaltidningar där de har fiskeligor kan även avslöja ett och annat. Ett annat sätt är att ta kontakt med andra fiskare eller folk som bor/ vistas kring de vatten man finner intressanta. Fast här får man vara försiktig och respektera att många fiskare inte vill skylta om sina favoritvatten. Är du och fiskar i ett nytt vatten så var uppmärksam och håll ögonen öppna. Kanske du ser någon annan som fiskar på en het plats eller hittar flertalet gamla borrhåll på något intressant ställe. Att fiska på ”andras platser” är inte förbjudet men även här är det viktigt att visa respekt och framförallt inte klampa in och börja fiska i samma område om någon redan är där och fiskar.

Små gäddor undviker de stora
Stora gäddor har inte blivit stora för intet och med tiden har de även skaffat sig erfarenhet för att skaffa sig rätt föda. Därför får man akta sig för att jämföra mindre gäddor med de större individerna. En mindre gädda äter betydligt oftare och måste sikta in sig på små beten medan en större selektivt kan välja ut sitt bete. Det kan innebära att en stor gädda ignorerar alla små betesfiskar om det skulle finnas större matbitar i närheten medans en mindre däremot måste äta allt den kan.

Man hör ofta fiskare som säger att fiskar du på ett ställe och får mycket gädda och smått, ja då fiskar du på fel ställe om du söker de stora individerna. Jag är nog benägen att hålla med i det resonemanget och förbluffande sällan händer det att man får de stora mitt i en huggsexa vare sig det är på isen eller i öppet vatten. Stora gäddor väljer helt enkelt många gånger att leva ett annat liv än de små vilket innebär att man får söka dom på annat håll än där smågäddorna huserar. En storgädda är en toppkonsument i sitt vatten och har därför inga naturliga fiender som den behöver vara rädd för. Den kan röra sig fritt i vattnet och kan inta de bästa ståndplatserna. Stora gäddor har också ett betydligt större revir än de små och därför är det naturligt att smågäddor flyr platser där de större artfränderna håller till för annars riskerar de även att bli uppätna. Så ibland kan det vara ett bra tecken att en fiskeplats plötsligt är tom från smågäddor vilket istället betyder att det är någon större som intagit platsen.

Valet av platser
Valet av föda skiljer sig givetvis rejält mellan en gädda på ett kilo och tio kilo. Små gäddor hittar du allt som oftast närmare land och grundare vilket har sin förklaring i att de inte ännu är en sådan effektiv jägare så den kan gå ut i de fria vattenmassorna tillsammans med de större exemplaren. Sedan bjuder strandzonen på bättre skydd samt att det brukar kunna finnas gott om småfisk där. Större gäddor söker sig uteslutande till platser som uppfyller deras krav på bästa möjliga sätt. Nummer ett är definitivt tillgången på rätt föda och sedan tillkommer det även faktorer som rätt vattentemperatur, syrehalt, gott om utrymme och kamouflage. Allt handlar i grunden om att kunna äta så mycket som möjligt fast samtidigt slösa så lite energi som bara går. Ju bättre detta fungerar ju större kan gäddan bli.

Olika platser under isfiskesäsongen
Under hela isfiskesäsongen händer det då och då att de stora gäddorna förflyttar sig mellan grundare och djupare vatten samt att de även fram emot våren börjar söka sig mot sina lekplatser. De stora leker förvisso sist men är istället tidigt på plats i anslutning till dess lekplatser. Förutom tiden kring leken är det ljusförhållandena under isen som är anledningen till gäddornas förflyttningar. Det är en otrolig skillnad mellan ljusnedsläppet mellan första isarna, vintern och sedan våren vilket givetvis påverkar gäddorna en del. Hur det påverkar och på vilka sätt varierar från vatten till vatten. Ute på djupare vatten blir ofta gäddans jaktljus helt enkelt för dåligt för att den skall kunna jaga effektivt vilket kan få till följd att den söker sig grundare där den istället kan stå bottennära och vänta in sina byten. Även dess byten påverkas mer eller mindre av tillgången av ljus under isen vilket får till följd att även de rör på sig en del. Således kan både brist på föda och jaktljus vara orsaker till dess förflyttningar.

Att tänka på då man söker storgäddan
Min erfarenhet är att det pelagiska ismetet ute på djupare vatten brukar vara bättre när det inte är så mycket snö på isen samt bra ljusförhållande i övrigt som solsken. Här ute på de fria vattenmassorna jagar ju gäddorna mer aktivt på större områden än närmare land på grunt vatten, då blir ljusförhållandena under isen desto viktigare. När jag fiskar pelagiskt på djupare vatten använder jag ofta ekolod och söker stim av betesfisk. Detta är speciellt viktigt när man fiskar på nya okända platser. Heta områden som man tidigare haft bra fiske på brukar i regel vara säkra ställen år efter år om förutsättningarna är de rätta. Generellt sett kan man säga att hittar du större stim av småfisk så brukar i regel inte gäddorna vara långt borta. Ekolodet är också till utmärkt hjälp om man fiskar kring branter och grynnor då man får ett exakt djup på sin fiskeplats. Just djupbranter och grynnor brukar kunna vara heta områden för de större gäddorna. Det pelagiska ismetet sker oftast i större vatten med större djup och här brukar medelvikten på gäddorna vara bra samt att chansen till riktigt stora gäddor finns. Viktigt att tänka på är att variera djupet på dina spön så kan man under dagen se vart de hugger mest, då är det bara att justera de andra spöna till samma djup. Jag brukar oftast fiska ca 2-5 meter under isen fast det kan vara 15 meter djupt. Men det behöver inte heller vara fel att ha ett bete nära botten ifall det står någon större gädda och trycker där nere.

Mitt under vintern är aktiviteten för våra fiskar betydligt lägre än annars, undantaget laken som nu har sin högtid. Laken söker sig till grynnor och grund där den leker. Även annan fisk har nu tendens att gå grunt vilket inte den större gäddan är sen att utnyttja. Flera av mina större vintergäddor har jag tagit riktigt grunt men å andra sidan så tas det riktigt stora gäddor på grunt vatten under hela isfiskesäsongen vilket kan vara värt att tänka på. Varför väljer då de riktigt stora gäddorna att hålla till på grunda områden? Jag tror att de många gånger står parkerade på lite djupare vatten en kortare bit ifrån. När förutsättningarna av någon anledning är de rätta så går de in på grunt vatten och jagar. I många vatten finns det gott om större vitfisk som exempelvis id och braxen som håller till i denna grunda region. Även lake, harr och sik hittar man oftast grunt. Dessa nämnda arter kan bli relativt stora och är därför utmärkt föda för en storgädda. På grunt vatten förbrukar inte gäddan lika mycket energi, den kan smyga sig på sina byten och invänta rätt läge. Jaktljuset är även bättre här än ute på djupare vatten. Gryning och skymning kan i många vatten vara den hetaste tiden att fiska grunt om man skall sikta på de största individerna. Kanske är det så att man på djupare vatten i allmänhet hittar fler större gäddor än vad man gör inne på grunt vatten, fast å andra sidan finner man de riktigt stora grunt.

Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske
Som vi tidigare varit inne på så brukar de flesta bra platserna vad det gäller stora gäddor inte ge några större mängder antalsmässigt. Stora gäddor är både färre i antal och äter mer sällan. De har också en större livserfarenhet och låter sig inte lika lätt luras till hugg. Så inställningen bör således vara ”hellre en stor än hundra små”. Man får då vara beredd att vänta in det förhoppningsvisa drömhugget som kan komma om man har turen på sin sida. Riktat gäddfiske efter de stora är ett fiske som många gånger ställer tålamodet på sin spets men har man väl lyckas få en större så vet man sedan vad som krävs. Visst ibland går det oförtjänt lätt då man lyckas få flera stora gäddor efter varandra, men många gånger kan det istället gå riktigt trögt och det är inte ovanligt att man blir utan fångst. Vid dessa tillfällen är det viktigt att inte ge upp och istället tänka framåt för att hitta nya vägar till framgång. Man lär sig även en hel del av ett dåligt fiskepass vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet så inte besvikelsen blir allt för stor. En av tjusningarna med specimenfisket som jag ser det är att det kan räcka med ett enda hugg för att rädda en fiskdag. Har man det i vetskap plus att du fiskar i ett vatten där man vet att det simmar riktigt stora gäddor så brukar det gå lättare att nöta på.

De stora gäddornas val av föda
Stora gäddor kan fokusera sig på annan föda än de små, de kanske väljer bort en liten 50 grams mört då det istället simmar braxnar runt kilot i samma område. En stor gädda är i grunden en lat fisk som inte spiller energi i onödan. Fiskar du med livliga små betesfiskar så tror jag många gånger att de inte orkar lägga energi på att jaga dessa. Fast i vissa vatten och tider kan just ett sådant bete fungera riktigt bra. Men för att öka sina chanser till att fånga en riktigt stor gädda kan det vara en god ide att variera sina beten både vad det gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och doft. Själv har jag tidigare alltid föredragit levande bete framför dött. Men idag är jag inte lika säker på min sak. Dagar då gäddan är riktigt trög kanske ett levande bete inte är den rätta medicinen utan då kan istället en död betesfisk vara det rätta. Tillsätter man lite doftmedel så ökar nog chansen ytterligare ett snäpp. Tittar man på de många duktiga metare som finns så ser man att just dött agn kombinerat med doftmedel ofta är en dödlig kombination när det gäller storgädda. Framförallt tror jag på detta när man fiskar nära botten och grundare. Att köra med dött agn ute på de fria ytorna då man fiskar pelagiskt efter jagande gäddor tror jag inte lika mycket på, då kommer ett levande bete mer till sin rätt. Men för den skull var inte rädd för att testa med dött också här när allt annat sviker. Valet av föda varierar i hög grad mellan olika vatten men kan även variera i ett och samma vatten under olika tider på året. Att försöka lista ut vad de stora individerna föredrar att äta för tillfället är en central fråga som man bör fundera på. För att få svar på frågan är det viktigt att känna till så mycket om det aktuella vattnet som möjligt och veta var de olika fiskarterna brukar hålla till. Sedan att inte heller vara rädd för att våga prova sig fram. Ser jag till mina största ismetegäddor har de flesta huggit på rätt normalstora betesfiskar fastän jag även haft betydligt större betesfiskar ute.

Försiktiga hugg
Mina erfarenheter av de större gäddornas beteende vid själva hugget skiljer sig en aning jämfört med de mindre gäddorna. Fiskar man pelagiskt så tycker jag att de flesta gäddorna oavsett storlek smäller på rätt rejält. Fast min största fångade pelagiska gädda högg dock väldigt försiktigt vilket visar att stora gäddor många gånger är reserverande och granskande av betet innan de slutligen bestämmer sig för ta det. Fiskar man bottennära och grundare så blir mönstret ännu tydligare. Huggen kan givetvis skilja sig en hel del även mellan de större gäddorna men oftast följer de ändå samma mönster. En liten gädda är betydligt hetare på gröten och tar betet direkt medan en större individ ofta petar och stöter lite på betet innan den slutligen bestämmer sig för att ta det. När den så gjort detta drar den iväg med lina både med bra fart och under lång tid. För fiskaren är detta tacksamt och efter att man satt in mothugget så brukar sällan gäddan kliva av. Hittills har jag inte tappat en enda större gädda på ismete vilket visar att fiskar du med rätt känsla och utrustning så har du väldigt goda chanser att få upp dina storgäddor. Små gäddor däremot brukar ofta bara dra ut några meter innan de stannar för att svälja fisken. Vid mothugget händer det ofta att fisken inte sitter på kroken och då kan man utgå ifrån att det varit en mindre gädda. Fiskar man med stora beten blir detta ännu tydligare, vilket inte är så konstigt då en liten gädda har en betydligt mindre käft än en större.

Taktik för att lyckas.
För att lyckas med ett framgångsrikt ismete efter gädda har vi berört i tidigare avsnitt. Skall vi utveckla det hela ytterligare och lägga all fokus på de riktigt stora gäddorna så blir skillnaden att det fodras än mera målmedvetenhet och tålamod. Här följer några konkreta råd som kan vara värt att tänka på.

- Ha tålamod och tro på det du gör. (Detta fiske kan vara tidskrävande)
- Fiska i rätt vatten. (Stora gäddor finns inte överallt)
- Strunta i antalet fiskar, fokusera istället på storleken.
- Fokusering. (Håll koll på dina spön)
- Planering. (Se till att vara välförberedd innan fiskturen)
- Kartlägg dina vatten. (Ju mer du kan om ditt vatten desto större är chansen att lyckas)
- Var flexibel i ditt fiskande. (Var inte rädd att prova nya vägar då det går trögt)
- Variera ditt fiskedjup. (Sök upp det rätta fiskedjupet för dagen)
- Testa både djupt och grunt. (Finner man inte fisken djupt provar man grunt och vise versa)
- Se till att Variera dina beten och tackel. (Gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och dofter)
- Drilla fisken försiktigt. (Lita på din utrustning och ta det lugnt så brukar det sluta väl)
- Var observant. (Registrera allt som händer och försök ta lärdom av dina fiskepass)
- Uppträd försiktigt. (Undvik att röra dig i onödan på isen, springa eller borra)
- Dokumentera. (Dokumentera dina fiskepass så lär du dig mer i förlängningen)
- Reflektera och utvärdera. (Utifrån dokumentationen kan man hitta trender och mönster)
- Rätt klädsel, matsäck och en skön stol. (Saker som gör fiskdagen extra angenäm)
- Håll ordning på din utrustning. (Se till att ha din utrustning i topptrim)
- Fiskekompisar (Viktigt att ha någon att dela sitt intresse med och bolla idéer.

torsdag 29 december 2016

Årskrönika 2016 - Ett GÄDDra fiskeår

Då var det dags att summera året som varit. Ett år som varit unikt på det sättet att jag bara satsat på en endaste art, nämligen gädda. Inför året kände jag att det var dags för en förändring i mitt fiske efter att under flera års tid fördelat fisketiden mellan flera olika arter, främst då gädda, gös, abborre och lake men även nått pass efter laxfisk, vitfisk samt en fjäll eller Norgeresa.

Suget efter ismete och gädda infann sig redan kring nyår. Ett sug som berodde på flera orsaker, dels att jag ismetat sparsamt under några år och nu ville jag testa lite nya platser som jag känt borde fungera. Köpet av en eldriven isborr gjorde inte saken sämre. Efter att gjort en planering som bestod av 10 talet fiskepass i några utvalda vatten så väntade jag tålmodigt till den 10 mars då jag skulle dra igång min lilla satsning.

Resultatet blev skrämmande bra med flertalet stora gäddor samt fina toppfiskar. Det blev bingo direkt i premiären och så fortsatte det ändå tills det sista fiskepasset då jag lyckades höja mitt rekord både vad det gäller vikt och längd.

Redan under premiärpasset hände det grejor. Dagens enda hugg resulterade i denna praktfisk. Mats Honkamaa tog hand om hugget och förvaltade det väl. Detta var Mats första ismetepass liksom första gädda på ismete. Saken gjorde det inte sämre då den slaktade hans förra PB som låg på 6,5 kg. En mycket rolig och minnesvärd fångst för oss bägge två. 12,84 kg - 122 cm.

Efter premiären ramlade det in ytterligare tre gäddor mellan 10 och 11 kilo och jag kände mig mer än nöjd. Fast samtidigt hoppas man ju alltid på den där stora, pricken över iett skall komma. Att den så gjorde det under mitt sista inplanerade gäddpass den 10 april var nästan för bra för att vara sant. Att få upp gäddan själv genom ett 200 mm hål och 70 cm is var inte det lättaste. Men tillslut kom den upp och när man insåg att gäddan var längre än gäddmattan så förstod jag att den kunde innebära ett nytt PB för mig. 12,93 kg - 124 cm.

Under det andra passet för året kom denna feta 110 cm fisk upp. Vikt: 10,05 kg

 Här en kämpaglad gädda på 10,43 kg  och 113 cm. Togs i slutet av mars.

Ytterligare en solskensgädda som kom upp i början av april. 10,52 kg - 114 cm.

Tanken från årets början var att fiska gädda under en månad och sedan fiska resterande delen av isfiskesäsongen efter andra arter än gädda. När så fisket i öppet vatten började hade jag en del tankar att fiska öring och lax. Efter några veckors fiskuppehåll och tänkande kom jag till insikt att fasen jag kör gädda All Inn hela året. Fördelarna med att rikta på en enda art är flera. För det första kan man fokusera all energi i tanke, planering och handling på endast en art. Samtidigt blir det mindre meckande med olika typer av fiskeutrustning. När jag också känt att mitt fiskesug senaste åren gått i vågor kändes detta som en bra lösning.

Den nya planering bestod av en hel del fiskande från det att isarna gått fram till juli. Sedan tänkte jag testa nått helt nytt för mig, att ta ett break från allt fiske under högsommaren för att få sug och energi till höstfisket. Första två fiskepassen gick segt vilket inte är ovanligt denna tid. Men när jag så testade ett nytt vatten kom belöningen i form av några fina spinngäddor.

Stora spinngäddor hör inte till vanligheten för mig. Det mesta av mitt spinnfiske har jag lagt i mindre vatten där det brukar vara rätt långt mellan de stora. I år testade jag och Martin ett nytt liknande vatten som överraskade oss med flera fina gäddor. Två över 8 kilo och så denna 9,72 kg och 110 cm. 

Sedan rullade det bara på av farten och det kom fina gäddor i vart och varannat fiskpass. Som sig brukligt gjorde jag och Krister ett par trollingpass vilket resulterade i var sin större gädda. Det blev också en hel del vertikalfiske och redan i premiären kom en riktig praktfisk. Senare under sommaren fiskade jag en del med Bosse och då fortsatte fisket i samma anda med bla. tre gäddor mellan 9 och 10 kilo samt en på prick 10 kilo som Bosse fick. Detta var Bosses första 10 plussare efter att tidigare varit snubblande nära gränsen, men denna gång var vågen på hans sida.

Redan efter ca 15 minuter under första vertikalpasset i början av juni kom lite av en drömfisk upp. Jag har länge väntat på att få en fet stor gädda i riktigt bra kondis liksom en över 12 kg på vertikalfiske. Nu slog jag två flugor i en smäll! 113 cm och 12,49 kg.

Ytterligare en 12+ som kom upp under en tvådagars trolling satsning tillsammans med Krister. Förutom denna fisk fick Krister en fin gädda på 10,6 kg. 

När högsommarvärmen kom i början av juli kände jag mig rätt mätt med fisket och förutom ett par vertikalpass efter gös med Mårten blev det inget fiske under nästan två månader. När vattnet började kylas av i början av september var det så dags och redan under första passet kom en skaplig gädda. Höstfisket gick sedan segt för min del och det dröjde ändå tills det sista fiskepasset i mitten av oktober innan det var dags för nästa stora fisk, en gädda som fick bli en perfekt avslutning på en lyckad fiskesäsong.

Under säsongens sista pass kom denna 120 cm långa och 10,32 kg tunga gädda upp. En fiskdag som bjöd på ett riktigt bra fiske med ytterligare flera gäddor mellan 6 och 9 kilo.

Om vi summerar höstfisket så blev det ändå rätt skapligt. Jag och Krister hade som vanligt en del planer där vi genomförde några av dessa. Resultatet blev var sin gädda över 10 kilo vilket får anses som godkänt. Om isfisket och försommarfisket var välplanerat så blev höstfisket inte riktigt detsamma. Jag fiskade med många olika fiskekompisar och testade flertalet för mig nya vatten. Som vanligt är det slående hur medelvikten på gäddorna stiger ju kallare vattnet blir. Gäddor i storlekarna 5-7 kilo kom upp under de flesta fiskpassen medan de större var rätt få till antalet.

Skall jag fösöka göra en bedöming över året så känner jag mig mer än nöjd. Gäddfisket har aldrig gått så här bra både vad det gäller antalet stora fiskar (10+ kg) samt riktigt stora (12 kg+). Men att det skulle gå så här pass bra hade jag nog inte riktigt vågat hoppas på. Framför allt toppfiskarna är jag sjukt nöjd över och det faktum att jag tagit gäddor över 12 kilo på tre olika metoder.

LISTA STORLEK TOPP 10
*12,930 KG – 124 CM            Ismete, mört            2016-04-11
  12,490 KG – 113 CM            Vertikal, jigg           2016-06-06
  12,400 KG – 118 CM            Trolling, wobbler    2016-06-12
  10,520 KG – 114 CM            Ismete, mört            2016-04-10
  10,430 KG – 113 CM            Ismete, mört            2016-03-27
  10.320 KG – 120 CM           Trolling, softbait      2016-10-20
  10,050 KG – 110 CM            Ismete, abborre       2016-03-14
    9,800 KG                             Vertikal, jigg           2016-07-10
    9,720 KG – 110 CM            Spinn, jigg              2016-05-30
    9,350 KG Vertikal,               jigg                         2016-06-27

Snittvikt: 10,8 kg

LISTA STORLEK (Mina fiskekompisar)
*12,84 KG – 122 CM        Ismete, mört                   2016-03-12        Mats H
  10,96 KG – 114 CM          Trolling, softbait          2016-09-22        Krister W
  10,60 KG                           Trolling, wobbler         2016-06-12        Krister W
*10,00 KG – 115 CM        Vertikal, jigg                  2016-06-24        Bosse J

* PB - (personbästa)

Krister Wallmark med en fin höstgädda 10,96 kg -114 cm. Trollingfiske var metoden för dagen.

Miekoträffen i oktober bjöd på spännande fiske. Största gäddan vägde en bit över 10 kg och togs av Henrik Rånman som fiskade ihop med Markus Teilus.

Bosse med sin första 10+ som togs på självaste midsommarafton!

Samtidigt inser jag nu hur mycket lättare det är att bara fiska riktat efter en enda art. Några av fördelarna har jag redan varit inne på men finns fler än så. Fiskar man efter flera arter så innebär det rätt ofta att de heta fiskeperioderna infaller samtidigt och då får man prioritera vilken art man skall fiska efter. Många gånger har man tvingats att välja bort en art vilket givetvis försämrar chanserna till att lyckas. Svårigheten men samtidigt en av utmaningarna att fiska brett är just detta att lägga sina pass rätt. För att fiska på detta sätt krävs mycket tid och planering och där känner jag att man fiskar för lite idagsläget samt att fisksuget inte heller är konstant för att det är värt att satsa på allt för många olika arter. Kanske är det också så att man sätter upp allt högre personliga mål med tiden vilket har sina nackdelar.

Det jag försöker göra numera är att inte fiska för mycket utan att potionera ut mina fiskepass när fiskesuget finns och helst i samband med de heta perioderna. I år tycker jag att detta har klaffat perfekt, utan att fiska allt för mycket har resultatet blivit bra. Ser jag tillbaka till 2015 så kände jag mig inte riktigt nöjd då det blev lite hackat och malet av mitt fiske. Dålig planering på många sätt och vis och när jag väl fiskade så fanns inte det rätta suget.

Nu tänkte jag lyfta fram några fiskepolare på olika sätt. Jag väljer att ta de tre jag fiskat mest med i år förutom min klubbkompis Krister Wallmark. Krister har jag redan skrivit om flertalet gånger så nu får det bli några andra istället.

Markus Teilus – Markus är en förebild för mig i flera avseenden. Han har ett konstant driv för sportfisket året om och han fiskar så ofta som tillfället bjuds. När andra ställer in sitt fiske pga regn, kyla, blåst eller bekvämlighet så kör han på. Vi kan här tala om en välsmord fiskmaskin som har förmågan att tänka i rätt banor, fiska rätt och inte minst lägga ner en massa tid. Det som även imponerar är Markus förmåga att tänka till innan han åker ut och fiskar. Känns också som att han suger in den information han får från andra och väver in detta med egna teorier. Många framför allt yngre hungriga fiskare bara kör på utan att tänka och då blir resultaten inte i närheten av vad det skulle kunna bli. Dessutom fiskar Markus efter väldigt många olika arter liksom flertalet metoder och då krävs det ett väldigt bred kunnande som Markus bevisligen besitter. Ibland kan jag nästan bli lite avundsjuk på Markus när det gäller hans ständiga energi och driv för fisket, hade gärna fått en dos av detta då och då.

Mats Honkamaa – Mats har fiskat rätt mycket i sina dagar men inte direkt riktat efter stor fisk tidigare. Men han har mycket av det som krävs enligt min mening. Jag ser flera likheter med honom och mig själv innan jag beslutade mig för att satsa hårdare på predatorfisket med inriktning på stor fisk. Han har drivet, tänker i rätt banor och besitter en hel del kunskap i teorin. I år kom så en riktig praktfisk i form av gäddan på 12,84 kg och jag har en känsla av att det kommer fler stora fiskar i framtiden

Bosse – Bosse har jag nu fiskat med i några år och vi har tillsammans betat av ett koppel av vatten. Mestadels har vi ägnat åt oss vertikalfiske. Från början mest efter gös men även abborre och gädda. Senaste två åren har vi lagt mer tid på gädda och mindre på gös och abborre. Bosse har snabbt utvecklats i sitt fiske och ett kvitto på detta är att han nu tagit flera riktigt fina fiskar. Eller vad sägs om gädda över 10 kg, abborre 1,3 kg och gös 4,5 kg.

Jag vill även tacka alla andra duktiga sportfiskare jag fiskat med under året och det är en hel del.

S-O Larsson, Patrik Johansson, Albin Martinsson, Pier Rynbäck, Johnny Storelv, Henrik Rånman, Håkan Westerlund, Martin Stoven, Ronny, Mårten Sandkvist, Kristoffer Jonsson.

Skall även passa på att önska alla mina läsare och vänner ett riktigt GOTT NYTT ÅR och hoppas fiskegudarna är med er under 2017.

torsdag 8 december 2016

2 g. Hur ser egentligen konditionen ut på isgäddor jämfört med annars

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN 

När är egentligen en gäddas kondition som bäst? Frågan känns viktig för de som siktar på de allra största gäddorna. Vad man vet är att en gäddas kondition kan variera väldigt mycket under ett år, en gädda som med normal kondition väger runt 10 kilo kan mitt i sommaren i vissa vatten väga 7-8 kilo medan den på senhösten eller strax före leken kan vara uppe över 12 kilo. När den är som fetast tror jag varierar från vatten till vatten. I vissa vatten äter de upp sig väldigt snabbt efter leken och här kan man fånga grova gäddor även mitt i sommaren. Speciellt större djupare sjöar med gott om betesfisk och lite kallare och syrerikare vatten har ibland just den förmågan. Andra vatten som typ älvar och älvmynningar kan gäddorna ofta vara rätt magra sommartid men äter snabbt upp sig under hösten då det samlas enorma mängder mat på begränsad yta. Hur ser det då ut under ismetesäsongen?

Goda förutsättningar för bra kondition i teorin
Min erfarenhet säger att gäddorna i de flesta vatten jag fiskar i överlag håller en rätt normal kondition under ismetesäsongen. Vattentemperaturen är låg och förbränningen går på sparlåga vilket innebär att de inte skall magra speciellt mycket denna tid. Jag tycker dock det är sällan man får feta gäddor som är uppkäkade denna tid. Anledningen till detta tror jag helt enkelt är för att gäddorna har svårt att jaga effektivt, inte för att de slutar äta. På nått sätt har den alla odds emot sig, sämre sikt plus att vattentemperaturen är väldigt låg. Är sikten dålig får gäddorna jaga mer med hjälp av sidolinjen där den registrerar rörelser och vibrationer i vattnet. Detta blir ofta inte heller speciellt effektivt då betesfisken nu tenderar att stå mest still.

När vi börjar närma oss leken, alltså strax innan isen försvinner börjar gäddhonorna öka rejält i vikt då romsäckarna växer. Teoretiskt sett så borde en gädda vara som allra störst vid denna tid. Säg att den skulle haft en lyckad höst att käka upp sig under följt av en bra vinter med mycket mat. På detta ett par kilo rom, ja då kan en gädda på säg 125-135 cm nå upp till svindlande vikter. Drömmen för varje ismetare är nog att ta en sådan gädda i slutet av isfiskesäsongen. Detta är dock inte det lättaste och ser man till de riktigt stora gäddorna så tycker jag att det är lättare att få dessa i början eller mitt i isfiskesäsongen än i slutet av den.

Exempel på varierad kondition från ett och samma vatten
I vissa vatten tycks konditionen vara rätt lika gäddorna emellan medans det i andra skiljer sig rejält. 
Här nedan följer några exempel.
Här två gäddor i 8 kilos klassen från samma vatten. Det skiljer dock 10 cm emellan fiskarna.

Dessa två gäddor mättes bägge till 116 cm. Den till vänster vägde 11,12 kg (Fulton - 0.71) och den till höger 9,52 kg (Fulton - 0,61).
                                                                                                              
Statistiken talar emot teorin
När vi tittar över statistiken och jämför mina 20 största ismetegäddor med mina 20 största gäddor tagna i öppet vatten visar den tydligt att mina ismetegäddor överlag är magrare än de jag fått i öppet vatten. Ismetegäddorna visar överlag en jämnare kondition. Ingen av ismetegäddorna har kvalificerat sig till skalan mycket god kondition medan fem av gäddorna i öppet vatten har gjort det. Av de 40 gäddorna som är med på listorna är även den med sämst kondition tagen från isen. Någon kanske funderar om jag fiskar i olika vatten sommar och vinter men så är inte fallet, där jag fiskar sommartid fiskar jag även under vintern och våren. Tittar vi hur konditionen sett ut månadsvis ser vi att aprilgäddorna överlag varit klart magrare än övriga månader. Märkligt och ologiskt kan man lätt tycka. Man kan förutsätta att gäddor i dessa viktklasser uteslutande är honor. Kan det vara så att de äldre, magrare individerna som är på retur är i större behov att äta än de lite yngre fetare och romstinna storgäddorna som istället spar energi inför leken? Statistiken förbryllar mig en del faktiskt.

KONDIS – 20 största ismetegäddorna
12,930 KG – 124 CM       0,68      Medel         2016-04-11
12,100 KG – 118 CM       0,74      God             2010-03-09
11,200 KG – 120 CM       0,65      Låg              2011-01-10
11,120 KG – 116 CM       0,71      God             2010-03-22
10,520 KG – 114 CM       0,71      God             2016-04-10
10,430 KG – 113 CM       0,72      God             2016-03-27
10,180 KG – 114,5 CM    0,67      Medel          2014-04-16
10,050 KG – 110 CM       0,75      God             2016-03-14
  9,520 KG – 116 CM       0,61      Låg              2013-04-21
  9,400 KG – 112 CM       0,67      Medel          2010-03-15
  9,220 KG – 110 CM       0,69      Medel          2009-12-05
  8,770 KG – 106 CM       0,74      God             2013-01-19
  8,730 KG – 109 CM       0,67      Medel          2011-03-19
  8,500 KG – 106 CM       0,71      God             2011-01-10
  8,400 KG – 108 CM       0,67      Medel          2011-01-10
  8,250 KG – 105 CM       0,71      God             2015-04-04
  8,220 KG – 107 CM       0,67      Medel          2011-04-13
  8,120 KG                                                          2012-11-30
  8,040 KG – 103 CM       0,74      God              2011-01-28
  7,790 KG – 111 CM       0,57      Väldigt låg   2016-04-02

20 största kondis – Snitt: 0,69 högsta: 0,74 Lägsta: 0,57

KONDITION – 20 största gäddorna i öppet vatten

12,490 KG – 113 CM      0,87       Mycket god       2016-06-06    VERTIKAL
12,400 KG – 118 CM      0,75       God                   2016-06-12    TROLLING
11,200 KG – 115 CM      0,74       God                   2014-06-28    TROLLING
10,800 KG – 111 CM      0,79       Mycket god       2014-06-19    TROLLING
10,420 KG – 117 CM      0,65       Låg                    2012-09-19    TROLLING
10,320 KG – 120 CM      0,60       Låg                    2016-10-20    TROLLING
10,200 KG – 110 CM      0,77       Mycket god       2013-07-19    VERTIKAL
10,000 KG                                                               2010-06-29    TROLLING
  9,720 KG – 110 CM      0,73       God                   2016-05-30    SPINN
  9,600 KG – 115 CM      0,63       Låg                    2013-06-12    TROLLING
  9,320 KG – 105 CM      0,80       Mycket god       2010-05-22    SPINN
  9,150 KG – 112 CM      0,65       Låg                    2015-07-06    VERTIKAL
  9,100 KG – 108 CM      0,72       God                   2009-09-11    TROLLING
  8,860 KG – 104 CM      0,79       Mycket god       2010-06-28    TROLLING
  8,850 KG                                                               2016-06-15    SPINN
  8,710 KG – 113 CM      0,60       Låg                    2014-06-07    VERTIKAL
  8,660 KG                                                               2011-06-09     TROLLING
  8,620 KG – 108 CM      0,68       Medel                2012-09-30    TROLLING
  8,420 KG                                                               2016-06-12    TROLLING
  8,200 KG – 106 CM      0,69       Medel                2012-09-30    TROLLING

20 största kondis – Snitt 0,72 Högsta: 0,87 Lägsta: 0,60

KONDITON - MÅNADSVIS
December    1 gädda          0,69
Januari         5 gäddor        0,70 
Mars            6 gäddor        0,71
April            7 gäddor        0,66

Så här kan man räkna ut gäddornas kondition
Det kan vara intressant att kolla konditionen på gäddorna i de vatten man fiskar i. Då kan man kanske hitta ett mönster hur det ser ut under ett och samma år i ett specifikt vatten. När gäddorna kan vara som fetast respektive magrast. Man kan även jämföra konditionen mellan de vatten man fiskar i. Detta har lett till att jag gjort en speciell gäddskala där jag i grunden har utgått från Fultons formell.
Mer i detta ämne samt hur man räknar ut konditionen på gäddorna finns att läsa i denna artikel.GÄDDANS KONDITION – ETT TECKEN PÅ DITT VATTENS POTENTIAL. Det går även att kolla konditionen på sina gäddor direkt genom en länk här på bloggen. Finns längst ner på sidan. Ytterligare mer info kring detta finner man här KOLLA GÄDDORNAS KONDITION HÄR PÅ BLOGGEN.

MIN KONDITIONS TABELL
0 - 0,59            Mycket låg kondition
0.60 – 0.65      Låg kondition
0,66 – 0,70      Medelgod kondition
0.71 – 0.75      God kondition.
0.76 – 0.90      Mycket god kondition.
0.91 -              Extrem kondition.