Rivstart på ismetesäsongen!

Förhoppningen var att hinna ut på blankisen innan snö kom. Det såg lovande ut när man såg väderprognosen innan helgen men verkligheten var av en annan uppfattning vilket jag blev varse om när jag steg upp på lördagsmorgonen. En måttligt irriterande herr Nilsson observerade att det kommit dryga 1 dm snö under natten. Fisket fick vänta och jag valde att sova vidare.

Efter att ha smält läget och funderat lite så bestämde jag mig ändå för att ge mig ut på söndagen. Vädret var perfekt, nollgradigt och svaga vindar. Bortsett från det vita helvetet som nu låg som en decimetertjock matta på isen var förutsättningarna helt okej. Förhoppningarna var väl inte direkt skyhöga men samtidigt vet jag att vattnet jag hade valt för dagen har potential för stor fisk av flertalet arter. Strategin för dagen var att ismeta med mörtar i olika storlekar tacklade på lite olika sätt. Tyvärr har jag i år slarvat med betesfiskandet så jag har antingen mörtar och idar i 4-7 hg klassen eller så mört runt 1-2 hg. De där bästa betesfiskarna runt 2-3 hg saknas tyvärr.

Det blev som förväntat ingen huggsexa, totalt fem hugg på fyra timmar. Minsta fisken var en gädda och de två största var lite överraskande abborrar. Den första var också den största. Hugget var distinkt och sen tog den lina med rasande fart. Jag tippade först på en 2 kilos gädda men istället dök det upp en abborre med en bredd som nästan täckte hela det 200 mm tjocka borrhålet. Trots den smärre chocken så reagerade jag blixtsnabbt och fick ett perfekt grepp om fisken. Strax därefter låg den i baljan.

 

Frågan var bara hur stor den var? Den var helt klart hög i sin kroppsform, hyfsad välmatad, kanske inte så jäkla ryggbred men helt klart en riktigt fin abborre.

Efter några bilder, vägning och mätning fick den gå tillbaka.

Själva tillbakasläppandet är ofta de momentet som berör en starkast.

Förutom den redan nämnda lillgäddan så blev det ytterligare en abborre. Tyckte den så rätt liten ut, runt halvkilot men man blir lätt förblindad då man nyss sett en storabborre. Kollade vikten och vågen visade 720 gram. Ingen jätte så men större än jag trodde i alla fall.

1430 gram och 48 centimeter innebär en nätt putsning med 20 gram av mitt tidigare PB, samt längd pers med 1 cm.

En större abborre tagen från isen är något jag gått och hoppats på en längre tid. Tyvärr har man knappt lagt ner nån tid till detta fiske ännu. Jag skrev i förra inlägget att vissa fiskar förtjänar man mer än andra, denna fisk hör väl inte riktigt till den kategorin. Men ändå en häftig fångst som kanske väcker abborrsuget till liv? Nästa mål blir att komma över den så kallade reggvikten som ligger på 1,6 kg. När man väl lyckats med det är det drömgränsen som hägrar, dvs. en över 2 kilo. Det är alltid bra att ha mål och drömmar i sitt fiske, för chansen finns alltid där att få en större fisk än tidigare. För att lyckas krävs framförallt tid, planering, tålamod och en portion tur.

Tid för isfiske

Jag får börja med att ursäkta mig och konstatera att det varit lite dålig fart här på bloggen nu ett tag. Anledningen är helt enkelt att skrivlusten/fiskesuget inte funnits där. Det är nu bra precis en månad sedan jag fiskade senast och under den tiden har tankarna runt omkring fisket varit väldigt få. Oroväckande, nja lite kanske. Samtidigt vet jag hur det kan vara med mitt fiskesug, det kan försvinna ett tag för att sedan plötsligt ploppa upp ur tomma intet. Jag tror att jag behöver dessa break då och då för att liksom ladda batterierna. Tiden då man åkte och fiskade så fort man hade chansen är tyvärr förbi, nu är det mycket annat som styr och finns inte det rätta suget där så har jag lärt mig att det oftast är bäst att avstå.

Samtidigt är jag en riktig tävlingsmänniska som verkligen vill lyckas med det jag tar mig an. Den jag tävlar mot när det gäller fisket är idag endast mig själv. Därför kan det ibland kännas rätt frustrerande att man vill mer än man orkar och har lust med. Vetskapen att man skulle kunna lyckas bättre om man la ner mer tid är en plågoande som dyker upp ibland. Men fisket får inte bli ett tvång och skulle jag inte lyssna på min känsla så är risken att mina fiskeuppehåll skulle bli betydligt längre.

Nog om detta, fastän inte fiskesuget har funnits där så har jag ändå varit rätt duktig. Jag har nämligen gjort i ordning alla mina isfiskeprylar så att de finns tillgängliga när läget känns rätt. Under den senaste veckan har isarna växt sig så pass tjocka att det nu är möjligt att bedriva isfiske i flera av mina tilltänkta fiskevatten. Inledningen på isfiskesäsongen brukar ofta innebära bra fisken, isen är tunn och fri från en massa snö vilket gör såväl rovfisk som betesfisk aktiva. Man får bara hoppas att inte vädret ställer till det, för rätt som det är kan det komma en halvmeter blötsnö på isen och då är det plötsligt inte lika kul längre.

Förra isfiskesäsongen lade jag mest tid på ismete efter gädda, blev även några lakfisken under en kort period. Förhoppningen är att det skall bli lite mer lakfiske nu men nog lär det ändå bli mest fokus på gädda. Egentligen hade jag bara ett riktigt mål med isfisket förra säsongen och det var att ta en gädda över 9,5 kilo. Tyvärr kom jag igång lite väl sent med fisket. Blev förvisso ett och annat ströpass fram till slutet av mars. Därefter fram till påsk fiskade jag minst ett pass i veckan och påskveckan körde jag hela 4 dagar på raken. Att det var just under min fyradagarssatsning som belöningen kom kändes på nått sätt helt rätt. Vissa fiskar förtjänar man bättre än andra och denna var helt klart en sådan. Annars gick ismetet överlag segt, i alla fall då jag fiskade själv. Bästa enskilda passet var helt klart då jag fiskade med Henke, Markus och Mårten. Två gäddor över 10 kg under samma pass säger väl det mesta. Så med tanke på att jag fick uppleva 3 gäddor över 10 kilo från isen förra säsongen så känns det dumt och säga att man inte var nöjd.

2010 - Den fetaste. (12,100 kg – 118 cm)

2011 - Den längsta. (11,200 kg – 120 cm)

2010 - Den vackraste. (11220 g – 116 cm)

Inför årets isfiskesäsong har jag ännu inte satt upp några direkta mål utan det jag hoppas på är att hitta den rätta inspirationen/lusten. Kommer den så tror jag att det kan bli riktigt bra.

Ny sportfiskeblogg hos Norrbottens-Kuriren

För ett tag sedan fick jag en förfrågan om jag hade lust att driva en sportfiskeblogg på Norrbottens-Kurirens webbsida. Tanken från Kuriren var väl från början att jag skulle flytta denna blogg dit men jag kände direkt att det inte kändes rätt. Istället blev det en annan lösning nämligen att jag startar upp en ny blogg hos Kuriren under namnet Sportfiskebloggen.

Fiskelycka i Norr kommer givetvis finnas kvar och konceptet kommer inte förändras nämnvärt. En liten skillnad kommer man nog märka mellan bloggarna. Jag antar att bloggen på Kuriren kommer besökas av fler semesterfiskare så där av kommer innehållet vara lite mer anpassat för alla typer av sportfiskare. De lite mer djupgående och analyserade texterna hamnar däremot på denna sidan precis som vanligt.

På Facebooksidan kommer jag nu samla i hop de bägge bloggarna. Det blir ett smidigt och enkelt sätt  för mig att efter varje inlägg kunna länka till respektive blogg. Sportfiskebloggens första inlägg handlar om fiskeupplevelser och vad man kan få ut av sitt fiske.

Höstens sista gäddfiskepass

Det är inte klokt vad tiden går snabbt så här i slutet av fiskesäsongen i öppet vatten. Oftast brukar kyla och motivationsbris göra att fiskepassen blir allt för få under en annars mycket bra tid rent fiskemässigt. I år känner jag mig däremot nöjd då jag och Krister hunnit med att testa fyra av fem ställen som vi haft i tankarna.

Fisket har varit helt okej på några platser och sämre på andra. Min och Krister förhoppning var att ta en riktigt fin gädda nu i höst vilket vi inte lyckades med. Toppfiskarna har saknats. Däremot har vi fått ett gäng 100 centimeters fiskar vilket ju inte är fy skam. Fast i ärlighetens namn så är det inte dessa gäddor som vi vill åt.

Vi har vertikalfiskat till största delen men även trollat en del. Trollingfisket har inte gått något vidare medan vertikalfisket gått lite bättre. Bjuder här nedan på lite gäddbilder…

Här en bredryggad 7 plussare som togs på trolling. Betet var en klassisk Pike Madam wobbler.

Här en skaplig gädda som togs på vertikalfiske med mört. Vi fiskade även med vanliga jiggar vilket också fungerade bra. Den jigg som gick bäst för mig var föga överraskande Mieko Predator Spinnertail, ett bete som sällan sviker.

Överlag var gäddorna starka och bjöd upp till dans men denna var slöare än slöast. Därför blev vi förvånad att den ändå var så pass stor (8590 gram) som den var.

En sak som förbryllade oss lite var att gäddorna inte var fetare än de var. Det verkar som att de inte käkat upp sig lika mycket som de brukar. Däremot hittade vi gott om stim med betesfisk, så mat fanns det gott om. Kanske är det frukten av den historiskt sett varma sommaren som vi haft?

Senaste nätterna har varit riktigt kalla. –11 grader nu i morse och igår såg jag att det låg is på en av mina fiskesjöar. Som sagt det kan gå fort i svängarna denna tid på året.

I alla fall har jag nu förmodligen gjort mitt sista fiskepass i öppet vatten för det här året.

Fiska gös, fiska med förnuftet

Att intresset för gösfisket ökar i Norrbotten märks tydligt. Själv har jag märkt detta på flera plan. Dels att jag får mer och mer frågor av personer som är sugna på att börja fiska gös. Sedan ute vid fiskevattnen ser man allt fler båtar. Markus som jobbar på Mieko Fishing märker också hur intresset för gösen ökat senaste året. Själv tycker jag det är roligt att fler upptäckt denna intressanta och roliga sportfisk. Som matfisk går den inte heller av för hackor, i mina ögon är den en av de allra godaste fiskar man kan äta.

Men här finns en del att tänka på. Att ta upp några gösar då och då tycker jag man gott och väl kan göra. Att ta tillvara på den fisk man själv fångat är allt som oftast bättre än att köpa den i butik. Gösen är en rätt ovanlig fisk här uppe och där de väl finns ser bestånden väldigt olika ut. Så därför är det inte helt lätt för den oinvigde gösfiskaren att veta hur man bör tänka och handla. I några gösvatten (sjöar) har vi rätt gott om gös men storleken är inte något att hurra för direkt. Där är varje större fisk oerhört viktig och dessa bör alltid släppas tillbaka. Vad är en stor fisk då? Detta är väldigt olika beroende på vilket vatten. I de flesta sjöar här uppe (inte alla) så kan jag tycka att man skall släppa tillbaka de gösar som väger från 1 kilo och uppåt. Fiskar man mycket i ett vatten ser man rätt snabbt hur storleksfördelningen ser ut. Säg att fiskar på över 1 kilo är rätt sällsynta så är det rätt givet att dom skall man vara rädd om. Är det i samma vatten väldigt gott om gösar runt 4-8 hekto och de är magra så är det en god ide att ta just dessa som matfiskar. Att då fiska rätt hårt kan faktiskt rent av vara bra för beståndet på sikt. Detta så kallade ”fönster uttag” är ofta en bra lösning som blir allt vanligare idag. Ser jag till de gösvatten som jag känner till i Norrbotten så ser det väldigt olika ut. I nått vatten skulle jag aldrig ens tänka tanken att döda en gös. Anledningen är att de helt enkelt är för få. Medan i några andra så kan jag tänka mig att ta någon enstaka matfisk. Sedan har jag nått vatten där de finns så gott om gös där jag inte alls behöver ha dåligt samvete för att ta de matfiskar jag behöver.

I några rinnande vattendrag finns det också gös i Norrbotten och här blir fisket genast mycket känsligare. Dels så är ytan betydligt mindre samt att dessa vatten verkar ha ett relativt glest bestånd. Ett glesare bestånd gör ofta att medelvikten blir bättre men här blir varje fisk ännu mer värdefull än i en sjö. Hittar man en göshåla och fiskar hårt så är risken stor att fisket snabbt försämras. Tar man dessutom upp varenda gös man får så kan det bli än större konsekvenser.

Gösen lever här i Norrbotten på gränsen vad den tål. Detta har synts tydligt genom åren då bestånden går upp och ner. Dessutom är gösen en känslig fisk som kräver rätt behandling om man tänker sätta tillbaka den. Ibland står gösen väldigt djupt men själv brukar jag inte vilja fiska djupare än 8-9 meter, sällan djupare och undvik att fiska djupare än 10 meter. Gör man det så är risken väldigt stor att simblåsan sticker ut genom munnen. Ett knep att förhindra detta är att ta fisken lugnt och sansat och inte hala upp den för snabbt. Jag har märkt att det är väldigt olika hur känsliga gösarna är. Ibland går det bra att fiska ned till 10 meters djup medan andra gånger så blir det problem redan vid 8,5 meter. Fiskar man pelagiskt, alltså mitt i vattnet som när man trollar eller pelagiskt vertikalfiske blir inte detta samma problem.

Tänk även på att gösen leker sent här uppe. Normalt runt midsommar, i år på grund av kylan första veckan i juli. Själv skulle jag ha mycket svårt för att ta upp gösar som inte hunnit leka och i några vatten väljer jag inte att alls börja fiska gös förrän de lekt klart. Som sagt jag tycker det är kul att fler och fler intresserar sig för gösen som sportfisk men se till att fiska med förnuftet så ökar chansen att vi även i framtiden får ett bra gösfiske.

Stora gösar från Norrbotten 2014

Tanken från min sida var att fiska mycket gös i år men som vanligt blev det inte riktigt vad man planerat. Orsakerna var flera, dels så hade jag min båtmotor på reparation som drog ut på tiden. Sommaren kom väldigt sent och sen när den väl kom så blev det olidligt varmt under flera veckor. Orken fanns då inte från min sida att fiska, något jag nu i efterhand kan ångra lite.

Men en del fiskepass har det ändå blivit. Ett mindre gäng vertikalpass samt några få trollingpass. Största gösen, en fisk på dryga 3 kilo tog jag på trolling. En bra gös på dessa breddgrader men just i detta vattnen är den inte speciellt markvärdig. Däremot hade jag med mig en kompis till ett annat vatten där gösar över 3 kilo är rätt så sällsynta. Det hela slutade med att Andreas tog en gös på 3,2 kilo. Några fler gösar från 3 kilo och uppåt har jag inte fått skåda i sommar men de finns andra som gjort det.

Toppfiskarna från Norrbotten i år är vad jag vet tre stycken som alla mätte 83 centimeter. Riktigt fina gösar mellan 5-6 kilo som togs på trolling av tre olika fångstmän. Sett till de senaste åren har de största gösarna kommit just på trolling (undantaget ett par spinnfångade). Frågan är bara när den där stora vertikalfångade gösen skall komma? Själv tror jag den kommer förr eller senare. Jag vet att de finns dom som lagt ner rätt mycket tid på att vertikala gös både bottennära och pelagiskt men det tycks vara svårare än man vill tror. Att plocka en storgös här uppe är således inte det lättaste men det går vilket vi ser prov på varje år.

Årets största 5750 g – 83 cm togs av S-O Larsson. Ingen skräll direkt att den togs på en Mieko wobbler, en Basas 160SU Firetigre. Läs mer här på MIEKO BLOGGEN.

Markus Teilus visade prov på tålamod och skicklighet. Belöningen kom i form av denna  vackra gös. 5730 g – 83 cm.

5180 g – 83 cm. Marcus Öqvists storgös hade inte riktigt samma former som dom två andra men väl samma längd. Läs mer på MIEKO BLOGGEN.

Stort Grattis till dessa fina gösar som dessutom innebar nytt PB för alla tre!

Här nedan har jag sammanställt en lista på de största gösarna jag känner till som är tagna i Norrbotten på sportfiske.

Krister Wallmark 7900 g – 90 cm (Spinn 2009)

Tobias Lindwall 7680 g – 83 cm (Trolling 2010)

Björn Larsson 6980 g – 90 cm (Spinn 2010)

Krister Wallmark 6940 g – 90 cm (Trolling 2012)

Mats Nilsson 6900 g – 86 cm (Trolling 2011)

Mats Nilsson 6800 g – 85 cm (Trolling 2011)

Krister Wallmark 6500 g (Trolling 2011)

Emil Deak 6390 g (Trolling 2011)

Mårten Sandkvist 6140 g (Trolling 2012)

Intresset för gösfiske har ökat i Norrbotten vilket bara är roligt. Med ökat fisketryck blir det allt viktigare hur man fiskar och då är kunskap ett ledord. I morgon kommer ett inlägg som handlar om mitt sätt att resonera och handla när det gäller gös.

Dyningarna efter Söröya samt lite tankar kring höstfisket efter gädda

Veckan uppe i Söröya visslade snabbt förbi. Tyvärr så hade vi lite oflyt med väder och annat men trots detta var det en trevlig resa som gav en del nya erfarenheter och upplevelser. Jag har skrivit ett mer utförligt inlägg kring vår tid där borta som kommer dyka upp på Mieko Fiskeblogg rätt snart.

På hemmaplan har jag ägnat mig åt att fixa i ordning gäddfiskeprylarna som stått och samlat damm sedan en tid tillbaka. Senaste gäddpasset var nog i slutet av juni om jag minns rätt. Så skall bli kul med mera gäddfiske nu en tid framåt.

I måndags var jag ute och testade gäddorna. Det blev trolling samt lite spinnfiske. Jag hade gärna sett att det var lite kallare i vattnet. Senaste veckorna har vattentemperaturerna faktiskt stigit någon grad, jag hade gärna velat ha rakt motsatta förhållanden. Men tyvärr får man inte välja. Fisket var ingen höjdare. Totalt blev det 6 gäddor upp till 5-6 kilo. Förhoppningsvis kommer det både fler och större framöver.

På tal om vattentemperaturer och gädda. Nu var det 14-15 grader i vattnet där jag fiskade. Jag tog mig en titt i min fiskedagbok över de större gäddorna jag tagit denna tid på året. Är förvisso inte så väldigt många då jag av någon anledning fiskat rätt lite på hösten. Men jag har haft få om inget riktigt bra fiske då temperaturen varit över 14 grader. Däremot från 14 grader och nedåt har det gått bättre. Kanske en magiskt gräns de där 14 graderna som enligt många skall vara gäddornas optimala trivseltemperatur. En snabb och hastig avkylning kan däremot få en negativ inverkan innan gäddorna hunnit acklimatisera sig. Men väl där brukar den intressantaste tiden börja. När vattentemperaturen börjar kliva nedåt, säg från 10 grader nedåt då ringer en väckarklocka för de större gäddorna att börja äta. På senhösten tas det i mängd sett kanske lite färre gäddor per fiskepass men det är slående att se hur medelvikten och toppvikterna istället stiger. Detta är ju ingen nyhet för de som redan fiskar mycket gädda denna tid på året men för de som inte vet eller har provat så är senhösten en tid man inte bör missa.

Själv hoppas jag kunna fiska ett eller ett par pass i veckan nu fram till slutet av oktober. Mestadels kommer det handla om gäddfiske men kan mycket väl bli lite annat fiske också. Metoderna kommer främst handla om trolling och vertikalfiske, kanske lite spinn också. Jag vill i första hand kolla upp lite nya vatten och gärna pricka in nån dag med riktigt bra fiske. Under förra hösten blev det inte så många gäddpass men trots detta blev utdelningen rätt bra om man ser till gäddor kring 8 kilo plus Krister 10+. I år skulle jag gärna byta bort alla 7-9 kilos gäddor mot en riktigt stor. Men man måste samtidigt vara realistisk och inse att dessa fiskar inte växer på träd. Men inget är omöjligt och det viktigaste är inte att förglömma hårt jobb och med det menar jag många fisketimmar, nötande och tålamod. Har man detta så brukar utdelningen förr eller senare komma…

Nu drar jag till Söröya igen!

För drygt ett år sedan fick jag för första gången i livet uppleva hur det kändes att drilla en hälleflundra. Platsen var ön Söröya uppe i nord Norge. Man hade ju hört och sett en del men det är något helt annat då man väl står där själv med spöet i handen och känner dess enorma styrka. En upplevelse för livet som jag tycker alla riktiga sportfiskare någon gång skall få uppleva.

Nu styr jag kosan till samma underbara ställe ännu en gång. Tillsammans med Markus Teilus och Björn Larsson skall jag tillbringa en vecka där. Siktet är i första hand inställd på hälleflundra men vi kommer förmodligen även fiska lite annat också. Tanken är även att testa fjällfisket i några av de sjöar som finns på ön.

Vi kommer bo på Söröya gjestestue en av Miekos fiskecamper som drivs av Einar och Ilona. Två mycket trevliga och hjälpsamma människor som verkligen kan ön utan och innan. Ett kvitto på detta plus att fisket håller högsta klass är många av campens återkommande gäster.

Rapporterna säger att det tagits många och även stora hälleflundror under de senaste veckorna. Nu får vi bara hoppas att vädrets makter är med oss och ger de bästa möjligheterna. Då skall vi förhoppningsvis få bända upp nått riktigt stort…

Här kan man läsa mer om fjolårets resa. Ett fiskeäventyr som bestod av många härliga ögonblick samt minnen för livet.

Söröya (Del 1)

Söröya (Del 2)

Söröya (Del 3)

Här nedan några bilder från Söröya 2013…

Med på resan hade vi en galen kajakfiskare, Joel Abrahamsson som lyckades landa några riktigt fina hälleflundror från sin kajak.

En film från detta kajakfiske finns på You Tube. Filmen går under namnet “Den galne och havet”.

I dagarna har Joel lyckas med en enorm bedrift då han tagit en håkäring på över 500 kilo från sin kajak. Ett världsrekord med råge vilket kan vara en skön belöning efter en dryg timmes kamp. Stort grattis till fångsten!

Under andra dagen tog jag min hittills största “hälle”, en fisk på ca 130 centimeter och 30 kilo.

Hällekungen själv S-O Larsson visade redan första dagen hur man fiskar hälleflundra!

Vacker vy över området. Söröya har en natur som är otroligt vacker.

Fin gös på vertikal

Här kommer en släpande rapport. Var ute en förmiddag med Andreas och fiskade gös. Vi vertikalfiskade i ett vatten där det finns rätt gott om gös men svårare att ta de större fiskarna. Det går många gösar på en tvåkilos och en trekilos är här en mycket fin fisk.

Vi började med att kolla runt en del men var svårt att hitta områden med gösbågar vid botten. Hittade ett intressant ställe och efter bara några minuter tar jag en fin gös på strax under 2 kilo. Något mer blir det inte. Vi åker vidare och testar andra platser men det går fortfarande riktigt segt. Men på sista anhalten lossnar fisket. Där hittar jag även jiggen för dagen, en Skippy fish i blått som gösarna hugger mycket distinkt på. Under en kortare period hugger det stup i ett och vi förundras över hur fisket kan vara. Andreas byter jigg emellanåt då han har svårt att hitta rätt. Men dessa funderingar avbryts snabbt när dagens hugg kommer. Jag ser på spöet att det förmodligen rör sig om en bättre gös och visst är det så!

Dagens fisk blev denna vackra gös. 3200 gram fördelat på 69 centimeter. Dessutom en ovanligt välkonditionerad gös för att vara i detta vatten. Betet, en Finn-S 17,5 cm i färgen rosa/vitt.

Förutom Andreas fina gös blev det några skapliga mellan 1-2 kilo. Resterande fiskar vägde som vanligt från ett par hekto upp till kilot. Några av de mellanstora gösarna (6-8 hg) fick följa med hem. Vi rökte dessa och ännu en gång kunde man konstatera hur god matfisk gösen verkligen är.

Bäcköringfiske

För några dagar sedan åkte jag och kollade upp några potentiella gäddvatten. Tanken var att åka efter några bilvägar och titta runt men när jag körde förbi en mindre bäck som såg inbjudande ut så stannade jag bilen. I bilen fanns tyvärr bara grejor för vertikalfiske men jag tog ett par av de lättare blyskallarna, några mindre Relax jiggar och en liten spinnarsked som jag skruvade in i jiggkroppen. Mitt lättaste vertikalspö passade utmärkt till detta fiske då det är lätt och kort. Så sagt och gjort vandrade jag iväg längst med bäcken. Frågan var nu bara om det fanns någon öring här?

Första biten var bäcken alltför grund och strid för att fiska i. Efter ett tag kom jag till en bäverdamm och ovanför denna var det vatten överallt. Det var nu helt omöjligt att komma ut till strömfåran. Men så en bit längre upp såg det bättre ut. Av erfarenhet vet jag att just bäverdammar i småbäckar kan göra stor nytta för fiskarnas tillväxt. Översvämningen gör helt enkelt bäcken mer näringsrik, fiskarna får mer föda och kan växa sig större.

Här flyter bäcken fram i sakta mak.

Bäcken ser vid första inblicken rätt ödslig ut och efter ca 10 minuters fiskande så börjar jag misströsta. Men så i nästa kast känner jag en liten stöt i spöet. Jag är dock osäker på om det var en fisk eller inte. I nästa kast får jag svaret då hugget kommer hårt och distinkt. Kampen är över på några sekunder då jag tar den hårt och snabbt in i ränna som leder upp på land. Framför mig ligger nu en av de vackraste bäcköringar jag någonsin skådat. Färgteckning är imponerande vacker och dessutom ser den ut att vara välmående med tanke på dess kroppsform.

Den lilla bäcken visade sig innehålla fina bäcköringar.

Jag följer bäcken allt längre in i skogen, stannar upp vid varje hölja och gör några kast. Spänningen finns där, man vet aldrig när hugget kommer. Det tycks inte finnas allt för gott om öringar i bäcken men de som jag kommer i kontakt med är alla fina fiskar för att vara i en så pass liten bäck. Det blir ytterligare ett par öringar och några missade hugg innan jag nöjd kan avsluta fisket. Den första öringen visade sig vara den största, drygt 6 hekto och de andra ligger nog strax under halvkilot. Betet, min modifierande jigg visade sig vara en riktigt “öringkiller”. Öringarna bokstavligen kastar sig över betet, flera av fiskarna högg två tre gånger innan de antingen fångades eller gick loss från kroken.

Det kändes faktiskt riktigt kul att bryta mönstret i sitt fiske med något helt annat. Var ett tag sedan man fiskade längst med småbäckar, ett fiske som jag dock sysslat med en hel del tidigare. De senaste kvällarna har jag studerat kartor och planterat för fler bäckfisken. Så med all säkerhet lär det dyka upp fler rapporter med bäcköringsfiske här framöver. Detta är ett fiske som jag älskar på många sätt och vis. Det är svårt att komma naturen så nära inpå som när man smyger efter en liten bäck. Dofterna, tystheten och mystiken är andra kryddor förutom själva fisket som höjer upplevelsen.