Juni - Om mitt riktade spinnfiske efter stor gädda och abborre från land som började just i juni 2018

Juni började med sommarvärme men sedan har det varit lite upp och ner vädermässigt. Jag inledde semestern med en “gäddvecka” vilket jag skrivit om tidigare Förhoppningen är sedan att vädret skall bli stabilare och lite varmare så man kan börja fiska mera efter gös och allra främst abborre. Sommarfiskets största fokus i år ligger just på abborrfisket. Sedan lär man hinna med några gösfiskepass samt lite mete efter andra arter. Gäddfisket lägger jag förmodligen helt åt sidan en längre tid nu för att ta upp det senare under hösten. Jag hade även en tanke på att hinna fiska lax, harr och öring men då värmen kom så tidigt samt att min hälsa inte var på topp så blev det inget av det hela.

Annars så är det myggen som regerar nu. Under hela mitt liv har jag aldrig upplevt ett värre myggår än detta. Är som att det finns gott om mygg överallt just nu. Till glädje för fåglarna men inte för oss andra som får ta del av deras blodsugande och surrande.

                   

Trots att vi promenerade i rask takt så var myggen hack i häl på oss. Här stannade vi en minut för att se hur mycket mygg det egentligen var. Lukas tittar ner mot marken där det var typ tio gånger mer mygg än det vi ser på bilden. Ja helt galet vad mycket mygg det har varit nu ett tag.

Nu till något som jag började med för sju år sedan. Riktat spinnfiske efter stora gäddor från land.

Det hela började mest som ett slags experiment som med tiden har utvecklats mer till ett slags beroende. På något sätt har jag hittat tillbaka till rötterna och barndomens fiske. Att kunna kombinera det fiske man är mest bekväm med och gillar bäst och samtidigt har chansen att fånga riktigt stora fiskar har gjort en slags nytändning inom mitt fiskande. Jag tänker på givetvis på riktat spinnfiske efter stor gädda från land.

Det är mycket jag gillar med detta fiske. Men det bästa är nog själva enkelheten, att kunna ta sig ut med endast ett spö, en håv, vågsäck och en ryggsäck. När allt annat inom gäddfisket annars gått åt det rakt motsatta hållet med mer fokus på båtar, ekolod, motorer och andra hjälpmedel och prylar så valde jag en väg som var raka motsatsen till allt detta. Nu har jag inte slutat att fiska från båt och har ingen ambition att göra det heller, men för mig är båtfisket numera mer av ett slags komplement till allt annat fiske.

Tillbaka till juni 2018 då jag sjösatte detta projekt. Ja det var just lite av ett projekt som jag såg det hela som och egentligen hade jag ingen aning hur det skulle gå. Tidigare hade jag fångat alla mina stora gäddor antingen från isen eller båt och för det mesta långt från land. Nu skulle jag helt plötsligt stå från land och kasta utåt. Just känslan att inte komma åt dit man vill var något som man bävade för. Och just den känslan kan jag än idag tycka är jobbigt. Lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan. Och ofta kan det nog vara så men inte alltid. Just att lyckas tajma in när de större gäddorna är åtkomliga från land på respektive plats skulle jag säga är den största nyckeln att lyckas med detta fiske.

Visst nackdelarna med landfisket jämfört med båtfiske är många och rent effektivmässigt så är båt att föredra 9 gånger av 10. Men det skall även sägas att de finns en del fördelar med att fiska från land. Jag skippar att gå in i djupare detalj kring detta nu då jag har en längre artikel i samma ämne på gång. Där kommer beskriva utförligt allt kring detta fiske

Precis som med allt fiske ser jag dock det viktigaste att man trivs med det man gör och tycker det är roligt. Att traska efter land och fiska har gett mig mera av att komma naturen inpå samt är bra för min hälsa och välmående. Allt detta har nog betytt att jag tagit mig ut betydligt fler dagar än vad jag hade gjort om jag bara fiskade från båt. Och just tiden man lägger ner är ju en betydande del av resultatet i slutändan. En annan aspekt jag värdesätter med landfisket är spänningen. Att drilla en storgädda från land är alltid något extra. Speciellt då de hugger grunt eller nära land rakt framför fötterna.

En bra start är alltid viktigt och jag fick ju min första storgädda väldigt tidigt efter att jag sjösatt mitt projekt. Men det skall sägas att jag fiskat väldigt mycket gädda från land tidigare i mina dagar, framför allt när jag var yngre. Så egentligen tog det ju många, många år innan jag verkligen lyckades fånga min första storgädda från land. Som allt specimenfiske så är en bra planering A och O. För det första gäller det att välja de rätta vattnen där det simmar nog stora fiskar. Sedan rätta platserna, fiska rätt tid på året, rätt tid på dygnet, rätt bete, rätt fisketeknik o.s.v. Lägg där till tiden man lägger ner, tålamod och en portion tur så har man egentligen vävt in allt som krävs för att lyckas.

Bild 1 - 13110 gram - 122 centimeter. Första stora gäddan från land kom tidigt, redan under andra eller tredje passet. Juni 2018. 

Bild 2 - 12620 gram - 111 centimeter. September 2022. Det tog drygt fyra år innan nästa landfiskade storgädda över tolv kilo dök upp. En magnifik fisk som kom som en raket från djupet och kastade sig över jiggen bara några meter framför fötterna!

Bild 3 - 14050 gram - 124 centimeter. Hösten 2022 bjöd på idealiska förutsättningar för en gäddfiskare som fiskar från land. En gädda som jag bara gått och väntat på en tid då jag trodde stenhårt på just den platsen. Kul när ens teorier stämmer med verkligheten. 

Bild 4 - 14060 gram - 121 centimeter. Oktober 2023, en höst som går till historien gällande dåliga förutsättningar. Kyla, skyfall, värmebölja och snö om vartannat. Trots detta hade jag stolpe in med att få rätt fisk och denna kom verkligen i sista sekunden. Just sådana fiskar känns extra trevliga att få...


Peppad av gäddfisket så startade jag upp en liknande satsning från land riktat på större abborrar för några år sedan. Även här har jag överträffat alla mina förväntningar trots att jag inte lagt så mycket tid på det hela. Rätt sjukt, ja nästan overkligt när jag tänker på det, att jag i dagsläget har fångat både mina två största abborrar samt gäddor just från land. Ett bevis om något att detta fiske fungerar rätt utfört.

Gällande abborre känns det extra spännande då jag har så mycket att utforska. En storabborre kan i princip dyka upp i alla möjliga vatten stora som små vilket gör det svårare men samtidigt mer utmanande. Nycklarna här tror jag är att hitta vatten som ligger rätt i tiden. D.v.s.. ett vatten där abborrarna har god tillgång på föda samt ett relativt litet bestånd av större abborrar. 

Bild 1 - 1760 gram - 48,5 centimeter. Juni 2021. Året innan hade jag och Lukas vart hit och lyckas ta en riktigt stor abborre. Den gången var det Lukas som hade turen att få en stor, i år var det jag som hade det. Och min abborre visade sig vara ännu större. Dock inte samma fisk. Att lyckas ta en storabborre från en liten tjärn känns verkligen som en milstolpe i ens fiskekarriär, hade inte bytt bort den fisken i första taget...

Bild 2 - 1570 gram - 49,5 centimeter. I år har jag för första gången lagt ner lite energi att försöka ta en stor abborre innan leken från land. Jag misslyckades på ett sätt då abborren hade lekt men lyckades ändå med målet att ta en stor abborre. Tanken är dock kittlande, hur mycket hade samma fisk vägt om jag hade fått den några dagar innan!?  

Jag hoppas komma tillbaka med mer abborrfiske här framöver. Förutom storabborren jag skrivit om tidigare har jag faktiskt varit ut en sväng och testat fiska i en större tjärn där det enligt rykten skall finnas riktigt stora abborrar. Hur detta gick kommer jag återkomma till snart. Har även gjort mitt första gösfiskepass för året vilket också kommer skriva om här framöver. Fram till dess önskar jag alla en riktigt trevlig sommar och semester...

 

Årets gäddvecka - Halvtrögt fiske men avslutningen kan jag inte klaga på!

Att jag skulle fiska gädda denna vecka kändes på förhand långt ifrån självklart. Förvisso hade jag semester från den 10 juni men bara ett par veckor innan hade jag haft kanske min värsta period med värk någonsin. Två besök hos naprapat gav vissa förhoppningar men samtidigt gick jag bara och väntade på att värken skulle slå till igen. Huvudvärk i alla former har jag upplevt men just denna som kallas för självmordsjukan är något utöver det vanliga. En nerv (trigeminusnerven) som är boven och smärtan strålar upp längst halsen och upp i ena halvan av ansiktet och huvudet.

Försiktigt optimistisk lade jag upp en slags för mig “skonsam” fiskeplan under min första semestervecka. Likt förra året så ville jag köra en gäddvecka och målet var att få en gädda över 10 kilo (helst från land). Tanken på förhand var att både fiska mest från land men även från båt. För att undvika tunga lyft och att sitta still långa perioder fimpade jag båten och körde istället flera kortare pass från land. Blev dock ett par fiskepass från båt med vänner. Likt de senaste åren så var det spinnfiske som gällde.

Att bara kunna fiska var en fröjd i sig och fiskesuget efter gäddfiske i öppet vatten kändes extra stort efter en låååång vinter. Men ju längre veckan led ju mer fokuserad och målmedveten blev jag. Rädslan för värken och vettet att ta det lugnt försvann mer och mer. Storgäddan skulle bara upp…

Men fiske är fiske och förutsättningarna kändes lite kluriga. Trots att årets “gäddvecka” låg en vecka senare än förra årets så var vi före i tiden. Den otroligt varma avslutningen av maj gjorde så att vattentempen rusade upp i närmare 20 grader! Något som varken jag eller någon annan av mina fiskekompisar upplevt här uppe. Som tur var kom svalare väder och under veckan har tempen i vattnet legat runt 15 grader. En helt okej temperatur. För fisket hade jag hellre föredragit fjolårets variant med kallt vatten och sedan värme på det. Nu blev det så att säga omvända förhållande.

Fisket kändes lite som jag tänkt det. Gäddorna var bra på hugget första dagarna av veckan. Men de större gäddorna ville inte visa sig. Rätt många gäddor runt fyra till sju kilo har jag haft glädjen att drilla men de är ju inga fiskar som får pulsen att stiga för mig längre. Men under andra dagen jag fiskade hittade jag en lite bättre gädda. Den var riktigt grov över ryggen och stark, bjöd på ett par hopp.

Under andra dagen kom det upp en lite bättre fisk på 8,250 kilo.

Till båtfisket. Gäller att ha likasinnade fiskekompisar som vill fiska korta pass med en krympling som mig:) Blev två korta fiskepass på runt tre, fyra timmar vardera. Det första med Krister. Ja egentligen finns det inte så mycket att skryta om själva gäddfisket men lite mer om själva fiskepasset. För egen del så fick jag nöja mig med endast en mindre gädda. Krister var lite bättre, han fick två men han fick också en riktigt häftig bonusfisk i form av en gös på 4,3 kilo! För er från södra Sverige är detta kanske ingen märkvärdig fisk men för oss här uppe så är det en riktigt fin gös. Även för Krister som mig veterligen har fångade den största gösen här uppe i modern tid (7,9 kg) var detta en fisk som även hamnade på hans tio i topp lista.

Krister med fin gös..

Fisket blev allt segare ju längre veckan led. Gäddorna blev svårare att locka till hugg och det gällde verkligen att hitta rätt beten för att lyckas. Mitt och Bosses pass blev ingen höjdare heller. Visst vi blev inte utan men toppfiskarna stannade runt 4-5 kilo. Dagen efter så fiskade jag från land igen. Ett pass från morgonen vilket gav sju gäddor och en id. Efter att ha testat med jiggar och en Peto och bara haft ett par mindre följare som inte ville hugga så åkte ett jerkbait på. Detta var helt klart medicinen för dagen. På kort tid drog jag fem gäddor med toppar på dryga 6 kilo!

Det stundtals sega fisket med avsaknad från riktigt stora gäddor fick mig att fundera. Bytte taktik till nästa pass. Fiskade nu riktigt grunt, första timmarna avverkade jag ett större parti med bara tre snipor som resultat. Kände mig rätt uppgiven men samtidigt ville jag så gärna ha min fisk för veckan. Vid den sista anhalten för kvällen så händer följande. Har solen i ögonen men tycker mig se en liten sten sticka upp ca 30 meter bort. Tittar dig igen och den är borta. Kanske såg jag fel men tänker att jag kastar mot den förlorade stenen. Hinner bara veva några meter innan det tar fast. Tänker för en sekund bottennapp innan det rör på sig, fisken ruskar på huvudet och för en sekund känns det som att den är borta men får kontakt och sen börjar den röra på sig. I det grunda vattnet kan jag se hur den drar fram som ett ånglok. Tillslut lyckas jag få upp den på land och i gräset kan jag se att den både är lång och grov över ryggen men tyvärr mager.

                     
Mäter den först till 123 cm och där förstår jag att veckans målfisk är avklarad med råge. Tyvärr ser den inte ut att fått i sig speciellt mycket mat efter leken så vikten blir inte så bra som den hade kunnat bli. Vågen visar på 11,700 kilo.

Fortsätter med det grunda kvällsfisket under kvällen och nu är plötsligt gäddorna rejält i stöten. De flesta är små men lyckas få en till rätt hyfsad fisk som väger strax under åtta kilo. Traskar sedan mot bilen med en känsla blandad av lättnad, glädje och upprymdhet. Men samtidigt en slags tomhet över vetskapen att jag nu förmodligen kommer att kliva ut ur min fiskebubbla och släppa gäddfisket fram till hösten...

Maj –Händelserik månad med extrem vårflod, växlande väder och två oväntade månadsrekord!

När man talar om händelserika månader här uppe i norr så ligger nog maj i topp. Just detta år var det extra påtagligt när vi hade rejält snö på marken och hela – 8 grader en av de första nätterna av månaden. Ja det var så pass kallt att jag hann med att fiska från isen i början av månaden. Nu tre veckor senare leker gäddorna och abborrarna för fullt, björkarna har fått musöron till löv, häggen blommar och man ser för varje dag hur gräset blir allt grönare. Man kan säga att vi har kastas mellan tre årstider under loppet av tre veckor och nu ser det dessutom ut som att sommaren har kommit för att stanna!

Vattnet bara steg och steg och plötsligt hade vi bara en bit upp till rekordnoteringen från 1995.

Vädergubbarna flaggade om en riktigt kall maj och efter en av de längsta vintrarna i mannaminne så var detta det sista man ville. Och maj började som förväntat med kyla men så kom en oväntat vändning och vips så kom en försmak av sommaren. Snön smälte på några dagar och vattnet forsade ut från diken och bäckar vidare mot åar och älvar vilket fick till följd att vattennivåerna blev rätt extrema. Ja så extrema så det dök upp orangefärgade varningar lite här och var. Förra året var det Torneälven som drabbades värst medan det i år var Kalixälven som stack ut mest. Vattennivåerna kom nästan upp till rekordnivåerna från 1995.

Vårfloden slukade en del vägar, byggnader och mark innan vattnet började sjunka undan igen.

Maj är numera ingen månad jag direkt prioriterar när det kommer till fisket mitt utan mer en månad som jag bara vill vara i. Att se och observera vad som händer och sker ute i naturen räcker gott och väl för mig. Helst låter jag fiskarna få leka i fred innan jag börjar fiska efter dom.

Men visst händer det att jag även försöker klämma in ett och annat fiskepass denna tid. Hittills har jag mäktat med tre kortare spinnfiskepass efter abborre vilket har resulterat i en del abborrar upp till dryga nio hekto med ett undantag. När vattnet nu är så pass kallt så har långsamt och bottenknackande fiske med Nedskallar och maskliknande jiggar fungerat klart bäst. Planen var att fiska på olekt fisk vilket jag också lyckades med till viss del. Fick några riktigt feta och kompakta romstinna honor men tyvärr saknades de rätta längderna.

Vid det tredje passet kommer vi till undantaget. Nu hade alla abborrarna hunnit leka vilket jag anade. Men istället var de riktigt huggvilliga. Fast vetskapen över hur mycket en abborre kan tappa i vikt efter att den lekt så var inte förväntningarna speciellt stora att jag skulle få någon riktigt stor. Men det visade sig att jag hade fel.


En i mina mått mätt riktigt fin abborre som var snuddande nära både regg-vikten samt 50 centimeter. 1570 gram – 49,5 cm spinnfiskade från land med en Nedmask 12 cm.

Jag som inte hade några förväntningar över mitt fiske i maj och ändå kan man nu stoltsera med färska månadsrekord på både gädda och abborre. Känns både oväntat och konstigt på samma gång men givetvis också kul. Hoppas flytet håller i sig här framåt då fisket börjar mer på allvar så att säga.


Svårt att tro när man tittar ut genom fönstret att jag bara för några veckor sedan var ute och fiskade från isen. Kanske en av de vackraste gäddorna man fått upp. En fisk som vägde 10,5 kilo och blev min första över tio kilo tagen i maj månad. Bara december kvar nu så har man klarat av alla tolv månaderna...

Fick även ett infall när jag var på besök i min hemby att testa meta braxen. Något som brukar vara knepigt men tiden kändes helt rätt var av jag gjorde ett försök. Medelvikten här brukar vara riktigt bra. Snittfisken är en bit över 2 kilo och mitt rekord härifrån är 3770 gram. Dröjde inte länge innan första braxen var krokad. Blev ytterligare en till men tyvärr var de inte speciellt stora


                          Braxen på dryga 1,5 kilo                                       Regnbåge 8 hekto

Överraskade även mig själv att fiska lite regnbåge. Var premiär i ett vatten nära min hemby så drog dit och testa lyckan. Som brukligt vid premiärerna så var fisken på hugget så jag fyllde kvoten efter ett par timmar. Inget av mina favoritfisken men blir om annat gott att käka lite regnbåge. Dessutom var vädret riktigt härligt.

Avslutningsvis lite tankar om mitt fiske framöver. Jag känner mig rätt osäker kring valet över vilka arter och metoder jag skall fokusera på. För två år sedan sket jag helt i gäddfisket under hela sommaren och tänkte att jag skulle fiska en del efter lax och abborre. Men istället blev det knappt något fiske alls.

Lite ovanligt för mig att jag det året var så pass omotiverad att fiska denna tid. Men å andra sidan kanske det var just den oförklarliga fiskesvackan som var orsaken till att höstfisket efter gädda blev något alldeles extra och totalt sett blev ju 2022 mitt bästa gäddfiskeår någonsin. Trots att jag då sket i att fiska försommaren.

I fjol var fisket suget tillbaka och det blev både en del gädd och abborrfiske. Just nu känner jag mig hyfsat fiskesugen men som sagt väldigt osäker hur jag skall lägga upp det hela. Tja hoppas det växer fram någon slags plan här framöver så skall det nog gå bra. Men som jag framfört allt oftare så känner jag ingen stress med t.ex. gäddfisket. Jag vill fånga mina storgäddor när de är mer välformade och återhämtade efter sina lekbestyr. Att stå i en grund lekvik och dra massa magra och sargade nylekta gäddor känns inte speciellt kul längre. Lite samma är det med abborrarna som tappar extremt mycket vikt efter leken. Men ge fiskarna bara ett par veckor så brukar de ha lagt på sig lite vikt igen.

Så med andra ord lär juni bli en intressant månad när det kommer till fisket för min del...

Slutfasen av säsongen - Segare fiske samt ett par riktigt vackra storgäddor!

Vi befinner nu oss under andra halvan av april. Efter en period växlat med snö och sträng kyla kommer så mildluften på bred front. Ena dagen regn, andra dagen sol och tredje dagen storm. Jag lyckades få ledigt en dag på kort varsel samt var ledig ytterligare två dagar då vädret var okej. Trots att isarna nu såg ut som ett slagfält bestående av snö, slask, is och vatten så trotsade jag eländet på grund av den vårvarma luften och vetskapen om att detta kunde bli mina sista isfiskepass för säsongen. Gäddorna fanns på plats alla dagarna och jag kunde inkassera ett gäng skapliga fiskar.

Lite slående hur lik denna säsong blev förra årets. Fast fanns ett par (positiva) skillnader. I år blev det ett par veckor med fina förhållande i början av mars samt att isarna frös till efter den milda veckan i mitten av april vilket gjorde att isfiskesäsongen förlängdes med några veckor.

Tyvärr har gäddorna överlag varit rätt magra och inte så där bitiga som man vill se dom. Fler än en gång har man trott på något bättre och sedan blivit smått besviken. Men å andra sidan skall det inte vara för lätt och den dagen när nästa riktigt grova, feta gädda behagar att dyka upp kommer glädjen att bli desto större. Fast jag kanske inte skall klaga för den längsta gäddan under andra halvan av april var faktiskt den med den bästa kondisen. Just denna fisk överraskade mig rejält.

Jag hade under dagen fått ett par mindre gäddor i samma hål. Dessa var väldigt försiktiga, de var knappt så de orkade lösa ut vippan. Denna fisk gjorde likadant samt att den knappt tog någon lina efter hugget. Vid mothugget känner jag att det inte är den minsta fisken. Men får inga “storgäddsvibbar” alls utan känslan är mer att det rör sig om en fisk runt sex, sju kilo. Så därför blir jag väldigt överraskad när jag ser vad som senare kommer upp genom hålet


Riktigt fin fisk med en otroligt vacker färgteckning. 11,850 kilo – 117 centimeter. En fisk som dessutom klämmer sig in på plats nio i min topp tio lista över ismetade gäddor.

Sista passen blev extra intressanta då vi hann komma in i maj månad. Sällan har jag kunnat ismeta så här pass sent. Frågan var ändå hur pass bra isarna skulle vara? Jag vill ju inte chansa så några av mina vatten gick bort men det fanns ett par ställen som jag tänkte borde ha säkra isar. Isarna visade sig faktiskt vara bättre än jag trodde.

Nästa fråga var hur fisket skulle vara nu? I teorin två ställen som borde hålla gäddor nu men av erfarenhet av hur segt fisket kan vara denna tid så var förväntningarna rätt lågt ställda. Samtidigt såg jag chansen att äntligen kunna få min första gädda över tio kilo i maj månad. Just maj månad är klurig fiskemässig för mig. Fönstret man kan fiska mellan islossningen och leken är många gånger näst intill obefintlig. Lätt där till de höga vattennivåer som uppstår när all snö smälts.

Efter åtta timmar utan ett hugg så började jag misströsta. Tankarna gick till fjolårets två sista ismetepass då jag satt i solsken och femton grader i över tretton timmar med ett resultat av endast två snipor. Det man tänker sådana gånger är om man fiskar på fel platser eller om gäddorna helt enkelt finns där men inte äter. Det jag också tycker mig se är att huggen blir allt försiktigare, de tar sällan lina efter huggen och följden blir fler tappade fiskar än normalt. Är som att gäddorna känner av när snösmältningen sätter igång och när vattnet rinner genom isen. Lite märkligt att det blir så här segt då isarna nu är snöfria. Just att det är lite eller ingen snö på isen har ju annars visat sig vara av betydelse om man ser till antalet hugg per pass men nu är det som att denna regel inte gäller längre.

Som alltid när det kommer till fisket så finns ändå alltid chansen där förutsatt att man är på rätt plats. Även om förutsättningarna inte är de bästa på pappret. Då gäller det att nöta och sedan bara hoppas på det bästa. Kanske var det just det som hände mig. För plötsligt under tre timmar så får jag flertalet hugg. Nu får jag vara med om en annan märklig sak som jag aldrig upplevt tidigare. Inom loppet av en kvart så fäller det tre gånger om i ett och samma hål. Det är dessutom hyggliga fiskar. När det har lugnat ner sig så händer precis samma sak men nu i ett annat hål långt i från där jag fått de tre senaste gäddorna! Det märkligaste i allt detta är att i samtliga av de tre närmaste hål som jag hade närmast de två “guldhålen” hade jag inte ett endaste hugg på hela dagen. Var som att de större gäddorna stod parkerade bredvid varandra och plötsligt bestämde sig för att nu tar vi och käkar en stund.

Efter dessa tre rätt hektiska timmar så dör det av helt med tre timmar utan ett endaste hugg. Fortsatte sedan att fiska ytterligare två timmar och lyckades då faktiskt få två gäddor till.

Det kan ju vara så att gäddorna generellt äter allt mindre nu närmare in på leken. Sedan så skall man komma ihåg att ljuset gör sitt. Nu är det ju nästan ljust dygnet runt här uppe i norr och då blir följden att det blir svårare att pricka in hugg perioderna som kan spridas ut över en betydligt längre tid än som är normalt under resten av ismetesäsongen. Egentligen skulle man behöva fiska extremt långa pass, typ runt femton till arton timmar långa pass för att få en bättre känsla. Men vem orkar med det liksom…

I det andra av de två “guldhålen” kom dagens två bästa fiskar. Noterbart var att jag tappade ytterligare en fisk där som kan ha varit i samma storlek! Detta inom loppet av en kvart, sjukt märkligt. Sedan inte ett hugg i samma hål de avslutande sex timmarna av dagen.


Inte på långa vägar den största gäddan jag fått på ismete men kanske en av de bästa. Första över tio kilo i maj, sedan att jag visste att fisket kunde bli tufft idag. Så förväntningarna var inte så högt ställda och då blir man ju glatt överraskad när det visar sig går bättre än man trodde.. Sedan så var detta en av de kanske finaste gäddorna jag någonsin fått. Liten skalle, grov, välbyggd och välmatad skapelse med en grymt vacker färgteckning.

Gäddan vägdes till 10,500 kilo med en längd av exakt 110 centimeter...

Har just lagt in alla årets gäddor över nio kilo i Albumet ISMETE. Där kan man även läsa lite om varje gädda...

Bara minuterna efter att jag dragit min tio kilos så kommer det en till rätt bra gädda i samma hål. Denna fisk var dock lite klenare byggd men några centimeter längre så hamnar på 9,47 kilo.

Med denna fiskerapport får jag avsluta isfiskesäsongen och ladda för fisket i öppet vatten.

Tanken var att skriva en summering av ismetesäsongen med statiskt och lite annat. Detta kommer men sparar det förmodligen till slutet av året istället. Tyvärr ser det ut att bli en kall inledning av maj här uppe. Lite som vanligt sett till hur det sett ut tidigare år. Sedan när väl värmen kommer får man väl byta från jacka till shorts på en gång.

Morgonpigga storgäddor!

Vi backar tillbaka nästan två månader och befinner oss en bit in i mars och pass nummer två i ordningen. En fiskdag som visade sig bli någonting extra...

Väckarklockan ringde kvart över fyra på morgonen. Tittade ut genom fönstret och såg att det hade klarnat upp, termometern visade -5 grader. Precis så härligt som jag hade föreställt mig blev det under dagen. Plusgrader, solsken och vindstilla. Man mådde som en prins där man satt nedsjunken i stolen med en kall läsk. Just denna tid när solen börjar värma gillar jag extra mycket. En lång vinter är nu till ända och denna vinter har ju varit lite av en vargavinter som började när det egentligen skulle vara höst. Lite kul är att samtidigt som vårfisket drar igång ute på öppet vatten i södra delarna av landet så börjar jag nu min isfiskesäsong.

När jag var i full färd med att sätta ut mitt andra spö så hörde jag hur det plingade till i det andra spöet. Glad men ändå lite irriterande att det började hugga innan jag fått ut spöna beger jag mig mot fället. Mothugg, bra fisk vilket lovade gott. Denna fisk ville verkligen inte komma upp, fick lirka ett bra tag innan jag känner hur den sakta pressas upp ur hålet. Skaplig skalle men det som jag reagerar på är att det sticker upp en fiskstjärt ur svalget. En riktigt fet gädda med en okej längd, ja helt klart en bra start på dagen.

           

Grym start på dagen och ismetesäsongen! Riktigt fet och fin fisk, 11,350 kg – 112 cm.

Inte fick jag lugnare efter detta utan fällen kom i jämn takt under drygt en timme. När jag tillslut fick sätta mig ner och pusta ut med en frukostmacka i käften var jag rätt slut. En välbehövlig vila och paus för bara en stund innan så hade en ännu bättre fisk fått syna dagsljuset.

Denna fisk missbedömde jag storleken på i början. Kanske till viss del för att den inte var speciellt stark eller kampvillig. Sedan när jag lagt den i min vattenfyllda pulka blev jag åter störd när det fällde på ett annat spö. Så jag hann inte inspektera den särskilt länge. Några minuter senare låg det helt plötsligt ytterligare en gädda till i pulkan!


När måttbandet visade på dryga 120 centimeter började jag inse fakta, fasen denna borde ju väga en hel del. Och det gjorde den också. Vågen visade på fina 12.780 gram!

Ingen dussinfisk direkt. Visade sig bli ett nytt månadsrekord både vad det gäller vikt och längd. Blev min fjärde största på ismete samt klämmer sig även in på min totala tio i topp lista. Gädda nummer femton över tolv kilo och tillika en fisk som betyder att jag nu klarat mitt stående årsmål d.v.s. en gädda överstigande tolv kilo.

Resten av dagen blev klart lugnare. Storgäddan som ibland brukar kunna dyka upp mitt i lunchen uteblev och fisket blev allt trögare ju längre dagen led. Tur man var uppe i ottan för annars hade man missat morgonrushen och då hade jag förmodligen lämnat isen utan några stora gäddor. Små marginaler som så många andra gånger när man jagar de stora gröna krokodilerna med det vackra latinska namnet Esox Lucius…

Första gäddan över tio kilo för Martin blev en trippel återfångst!

Ibland kan det hända saker som man inte förväntar sig när det kommer till fiske. En sådan händelse utspelades när jag fiskade med Martin för ett tag sedan. Martin har verkligen snubblat på mållinjen när det gäller att nå tio kilos gränsen. För drygt fem år sedan fick han vara med om att jag först (felaktigt) gratulerade honom till tio klubben. Jag var helt säker på att den gäddan vägde över tio kilo men hur mycket jag än ville så visade vågen retsamma 9960 gram! Inför varje fiskepass numera så har jag alltid förhoppningen att rätt gädda skall komma.

Äntligen kunde vi tajma in ett gemensamt pass. Känslan inför dagen var rätt ovisst. För bara några veckor sedan hade jag haft ett helt okej fiske här men samtidigt vet jag hur vissa av mina normalt rätt säkra ismeteställen plötsligt dör när man kommer in en bit in i april. Så den stora frågan var om gäddorna fanns kvar på platsen?

Vi fiskade med mina spön så Martin fick börja med att ta det första hugget. När han väl fått upp den första gäddan så tar jag den andra osv. Martin inledde dagen starkt med en bra start fisk på dryga åtta kilo. Så redan där var dagen räddad till hälften i alla fall. Även en skön start och ett kvitto att det åtminstone fanns kvar en gädda på platsen. Men fisket är rätt segt under egentligen hela dagen. Ingen riktig markant hugg period utan istället kommer det nått hugg med jämna mellanrum. Märkligt nog också tre dubbel hugg för att sedan åter vara helt lugnt i minst en timme innan nästa hugg kommer.

På tal om dubbel hugg så är det just ett sådant som ställer till det för oss. Det är Martins tur och när vi är på väg till spöet så plingar det till och fäller på ett annat spö en bra bit bort. Vi tar givetvis var sitt hugg. Martin missar då sin fisk medans jag krokar min som dessutom visar sig vara rätt stor. När jag ser skallen i hålet får jag lite puls men när jag sedan ser resten av fisken blir jag istället lite besviken men mest förvånad. Den där gäddan har jag ju sett förr.

                 
Det visar sig vara en återfångst. Samma fisk fick jag nämligen för några veckor sedan. Det jag också vet är att den väger över tio kilo vilket gör att jag irriterar mig ännu mer, fan denna fisk skulle ju egentligen varit Martins.

En riktig ful, mager skapelse med en mäktig koskalle och paddelstjärt. Första gången jag fick den vägde hon 10.1 kilo och mätte 119 centimeter. Nu hade hon lagt på sig ytterligare ett hekto.

Så här såg hon ut några veckor tidigare...

På tal om återfångster så satt vi tidigare under dagen och pratade om just detta. Hur sällan det händer. Man tycker ju att just ismete borde vara en metod då detta är vanligare förekommande än andra men så har jag inte upplevt det. Detta var så vitt jag vet blott den andra återfångsten gällande mina ismetade gäddor över nio kilo. Rimligtvis borde jag väl då få vänta minst sju till åtta år innan det händer igen förutsatt att jag fortsätter att fiska lika mycket som jag gjort hittills.

Tiden går och när vi börjar förbereda oss för att ta in spöna kommer plötsligt ett dubbel hugg. Denna gång är det ombytta roller då det är jag som bränner min fisk medans Martin krokar sin. Jag anar rätt snabbt att det är en större gädda. Än tydligare blir det när den gör en dubbelrusning, alltså den går med lina ett tag, stannar liksom upp nån sekund för att sedan dra iväg igen. Just detta är ofta ett säkert tecken att det är fråga om en större gädda. Däremot tycker jag att gäddor runt sju till nio kilo ofta upplevs kämpa mera. Skillnaden med dessa är då är det ofta är fråga om fler men lite kortare och ettriga rusningar.

Det tar säkert fem minuter innan vi kan se den nere i hålet. Vi får sedan vänta ytterligare en stund innan jag lyckas lirka upp den. Reaktionen därefter blir smått surrealistisk! Detta kan inte vara sant, inte en gång till! Mina första ord därefter blir “- denna fisk behöver vi ju inte ens väga. Grattis till din första tia Martin!”


Äntligen kom den, Martins första tia! En fisk som verkligen inte bangar att hugga på det som erbjuds på kroken.

Vi skrattar gott åt det som just hänt. En rolig och rätt annorlunda avslutning på ett konstigt ismetepass. Totalt ett rätt segt fiskepass som ändå bjöd på några skapliga fiskar och speciellt då denna vad man nu skall kalla den för dubbelfångst eller trippelåterfångst. Hur som helst ett fiskepass som sticker ut på ett speciellt sätt...

Ibland lönar det sig att testa nytt!

Då var det dags för årets första fiskerapport. Tänkte frångå från det normala med att börja i kronologiskt ordning så börjar istället med fiskepass nummer fyra och fem. Planen var att fiska mina första tre pass på ställen jag känner till och vet fungerar denna tid på året. Förhållandena var ju rätt bra under den första halvan av mars vilket innebar att jag hann beta av mina tilltänkta ställen. Sedan kom ett snöväder, följt av ett annat och så fortsatte det för att ersättas av riktigt arktisk kyla.

Med andra ord har jag fått vänta in acceptabla väderförhållanden och de två dagar som jag varit ledig och det inte har snöat eller varit för kallt har jag försökt utnyttja väl. Nu är jag inne i mellanfasen av planeringen, “vidga vyerna och testa nytt”. Två ismetepass på nya ställen vilket alltid känns ovisst men likväl kul.

Vi börjar med det första passet. Tyvärr låg det runt 30 cm nysnö när jag kom ner på isen. Inte de bästa oddsen för ett lyckat fiske. Men samtidigt inget man kan göra något åt, bara att köra på och sedan se vad resultatet blir. Egentligen inte så mycket att orda om detta fiskepass, blev dock inte helt utan. Två hugg och två gäddor, en fem kilos och en liten snipa. Det kändes inte så hett som jag hade trott, sedan vet man ju inte om det var fel dag eller fel ställe. Nja känns dock tveksamt om jag åker dit igen.

Ny dag, nytt ställe och förhoppningar som kanske inte var allt för höga. Men som vanligt när jag fiskar riktat efter stora gäddor åker jag inte och fiskar om jag inte tror att chansen finns där. Fast är ju mycket som skall stämma också. Sällan det blir jackpott på en gång. Det dröjde dock inte länge innan första fället kommer. När jag kommer dit är gäddan liksom mörten borta. Jäkla mörttjuv. I samma veva plingar det till i spöet bredvid. Mothugg följt av en pigg ettrig fem kilos gädda som kliver loss precis då jag skall ta upp den.

Efter detta blir det lugnt en stund innan nästa fäll kommer. Nu då, tredje gången gillt kanske? Precis som alla fäll under dagen så är denna fisk också väldigt försiktig både vid hugget och efteråt. Jag lirkar lite med linan och då börjar den sakta gå. Förväntar mig absolut inte det svar jag får vid mothugget. Känner direkt att det är en bättre fisk och snart kan jag inkassera en gädda som ger mig goda vibbar angående valet av plats.


Ingen dålig första fisk direkt! Vågen visade 10,140 kilo och måttbandet sa 115 centimetrar...

Resten av dagen ger mig ytterligare fyra gäddor var av en skaplig bit på närmare åtta kilo. Totalt sett en väldigt lyckad dag ute på isen...

April - Vårkänslor och fiskenördar

April, april din dumma sill jag kan lura dig var jag vill! Var mitt förra inlägg verkligen ett aprilskämt? Av reaktionerna att döma så föreföll det så. Men idag skall man inte ta något för givet så ni skall inte vara allt för säkra...

Nä skämt åsido, helst vill jag bara teleportera mig tillbaka några årtionde. Men mig tar jag bara ett par gäddspön (ett haspel, ett spinn), några jerkar, vobblers, tailbeten och en ask med jiggar samt en håv med gummerat nät. Ja även de nya flätade linorna, tafsarna och en digitalvåg kan också få hänga med. Resten av de nyaste prylarna kickar jag helst ner i vulkansprickorna på Island. För mig handlar sportfisket om så mycket mer än bara prylar. Att det för andra kan vara precis tvärtom kan man nog se som ett exempel över hur olika vi är och vad vi liksom går igång på. Hade alla sportfiskare varit stöpta i samma form hade det nog inte heller varit speciellt kul.

På tal om prylar, till i år har jag faktiskt en ny båt som skall få bada. Ja ny och ny man kan väl säga att det blev en budgetvariant av det jag var inne på den första april. En liten sliten plastbåt som jag köpte för 500 spänn. Den kommer bli helt perfekt för sitt ändamål, en slit och släng båt som kommer transporteras mellan diverse lite mer otillgängliga små vattendrag. Tanken är att den kommer användas främst till abborrfisket i år.

Kikade till en av de mindre båtarna jag använder då och då. Vädret har verkligen gjort sitt de senaste dagarna, verkligen ett tecken vart vi år på väg...

Nu till något helt annat. Nämligen fiskenörderi. Inbitna fiskenördar har alltid fascinerar mig oavsett vilket slags fiske det gäller. Lite i brist på annat såg jag på SVT play en film av Emilie Björkman “Vad jag pratar om när jag pratar om flugfiske”. Hennes hängivet för fisket eller som hon likt många andra flugfiskare betonar FLUGFISKET är lika äkta som talande. I denna film fiskar hon tillsammans med några andra om än ännu mer extrema flugfiskare. Det känns som att just bland flugfiskare är denna hängivenhet som snuddar vid gränsen av besatthet vanligare än andra fiskare. Få fiskare är dessutom så stolta över sitt fiske som just flugfiskare, det finns liksom inget annat som gäller.

Själv är jag i grunden lite av en hybrid som på ett sätt försöker slåss för “alla fiskars lika värde” Ingen fisk skall räknas som bättre än någon annan. Likadant tänker jag om metoder, varför skall en fisk fångad med flugspön rankas högre än en på mete? Och så tycker jag det skall vara i grunden tänker jag men sedan är det ju upp till varje fiskare att själv avgöra vad hen tycker och tänker. Man kan ha sin åsikt och övertygelse men så länge man inte tror sig veta bättre än någon annan så är det ingen fara. Men precis som inom religionen kan denna övertygelse ibland gå över styr.

Att man specialiserar sig inom sitt fiske ser jag bara som ett steg i rätt riktning. Detta är ett tecken på utveckling, att man strävar framåt och vill vidare. Man smider planer, sätter upp mål och drömmar som man försöker uppfylla. När man kommit till detta stadie så blir man på ett sätt friare men samtidigt kan prestationsångesten och pressen att lyckas komma smygande vilket sällan är bra. Fiskare som kommit så här långt har ofta ett extremt driv och tävlingsinsikt.

Tillbaka till Emilies film så var det en del som jag fastnade för lite extra. Det var när hon fiskade röding högt uppe i fjällen i en liten sjö tillsammans med Jacob Eliasson. De var där under fem dagar men fiskade knappt någonting. Jacob väntade extremt tålmodigt på exakt rätt förhållande med lite vind och vakande röding inom kastavstånd. Han visste precis vad som gällde för att lura de skygga och svårflörtade storrödingarna. En vanlig fiskare hade nog bara fiskat på och hoppas på det bästa. Och visst så länge man har kroken i vattnet finns chansen alltid där men då blir det mer av en slumpfångst.

I Jacob kände jag igen mycket av mig själv i hur jag fungerar och tänker. Nu flugfiskar jag inte längre mer än någon enstaka gång men det spelar ingen roll. Det handlar inte om vad och hur man fiskar utan istället hur man fungerar som person. Är man som jag eller Jacob försöker man bryta ner fisket i detaljnivå. Då gäller det att försöka observera, dokumentera, analysera och utvärdera precis allt som händer under varje fiskepass. Sedan försöker man lägga pusslet så gott man kan. Att lära sig känna när det är exakt rätt läge att fiska på en viss plats är en speciell känsla som är svår att med ord beskriva. Man har liksom bara gått och väntat på det rätta tillfället och när det så dyker upp så får man uppleva ett grymt bra fiske. Ja de är fiskemagi på högnivå.

Nu har vi hunnit en bra bit in i månaden och våren har även börjat visa sig här uppe om än det tog sin tid. Detta är en tid jag gillar. Kanske inte den bästa fiskemässigt men att se snön smälta undan, vårfåglarna komma och isarna börja försvinna är om något en påminnelse att sommaren inte är långt borta. Och alla som känner mig vet hur mycket jag uppskattar när sommaren anländer. Efter en ovanligt lång och kall vinter som denna är längtan enorm. Vetskapen om att jag dessutom kommer vara ledig nästan hela juni gör inte saken sämre. Det var läge sedan jag hade fem veckors semester på raken. Skall bli riktigt, riktigt skönt.

Jag har verkligen försökt utnyttja tiden och möjligheterna de senaste fem, sex veckorna men det har verkligen inte varit det lättaste. I dagsläget har jag lyckats komma upp till sju ismetepass (efter gädda). Väderläget är lite klurigt just nu. Isarna ser mer ut som ett slagfält med en enda sörja av vatten och slask. Även sett att en del vakar börja dyka upp här och var. Så vi får väl se om det överhuvudtaget blir så mycket mer isfiske. Skall i alla fall försöka knåpa ihop lite rapporter och statiskt över mitt fiske den senaste tiden. Så snart lär årets första fiskerapport dyka upp.

Önskar alla en trevlig helt och passa på att njut av solen för snart kommer det bakslag med betydligt kallare väder...

Nyfrälst och fri!

Det var oerhört länge sedan jag kände en sådan här eufori och glädje när det kommer till fiske. Jag är ju lite av en tänkande varelse vilket även speglar sig inom mitt fiske. Allt skall ha sin mening och ett tydligt mål skall finnas. Nu känner jag mig redo inför nästa…

Jag har nu skaffat mig en rejäl budget och är äntligen redo att förverkliga min största dröm. Senaste tiden har jag dammsugit blocket i jakt efter den perfekta sportfiskebåten. Likaså har jag kikat på diverse ekolod. Min farkost skall bli något utöver det vanliga är tanken. Den skall var snabb, smidig, säker och inte minst snygg. Jag vill likaså ha den modernaste elektroniken och tanken är minst tre stora skärmar och den senaste “live givaren”. Hade även varit coolt med ett par riktigt maffiga Talons. Fast vad skall jag ha Talons till när jag ändå bara kommer köra “live fiske”? Hur som helst denna gång skall inget lämnas åt slumpen.

När jag väl fått ihop min utrustning så kommer jag börja planera inför tävlingssäsongen. Tanken är att tävla så mycket som bara är möjligt. Äntligen får jag chansen att mäta mina krafter mot andra likasinnade. Att nu få börja jaga centimetrar istället för tidigare gram känns på nått sätt befriande. Tänk nu behöver ju gäddorna bara vara långa och man slipper slita sitt gråa hår om man skulle få upp en mager 120 centimeters på nio kilo. Får man “bara” en meters fisk så blir man ju liksom nöjd.

Det är så mycket nu som snurrar runt i huvudet just nu. Jag behöver ju ett team så alla ni som är intresserade tveka inte att höra av er. Kravet är att ni skall älska tävla å mäta er mot andra team liksom har god skärmvana. Även ett stort intresse av båtar, prylar och fräsiga kläder, brillor m.m. är till godo. Ytterligare ett plus i kanten är om ni redan skulle vara kända eller sponsrade. Erfarenhet och kunskaper är av underordnad betydelse.

På tal om sponsorer så håller jag på och jobbar med det nu för fullt. Går allt i lås kommer jag förutom en garderob av snygga flashiga cykel tröjor även gå runt med en stor uppsättning coola solbrillor av bästa märket.


Kolla in denna skönhet som jag fick för någon vecka sedan. En perfekt tävlingsfisk som mätte hela 115 centimeter! Vikten för de som eventuellt bryr sig var 8,56 kilo.

Ja ni ser ju att mycket händer på fiskefronten för mig nu. Äntligen känner jag mig fri som en fågel. Efter att ha stått emot massvis med frestelser och lockelse under flera år så känner jag mig äntligen bekväm att se mig själv mitt uppe i det alla gäddfiskare innerst inne drömmer om. Kan tänka mig att den känsla jag nu går omkring med påminner om när en homosexuell tillslut kliver ut ur garderoben. Men istället för att vifta runt med en färgglad Pride flagga så kommer mina färger lysa starkt på både båt och kropp när jag dundrar fram på vattnet.

Som ni förstår så kostar detta pengar och tid. Samma sak med bloggen. Att skriva tar tid så jag behöver ekonomiskt stöttning här. Funderar på ett patronsystem där man får betala extra för visst exklusivt material eller så ett Swish nummer där man får stödja mitt fiske och skrivande. Fan detta ligger ju liksom i tiden och nu vill jag också vara med och få en del av kakan. Varför skall man offra massor av tid och pengar för att sedan dela med sig till andra människor utan att tjäna något på det hela? Fattar inte hur jag tänkte här tidigare, som vanligt är man lite sen på bollen.

Ja då återstår bara namnet på mitt team? TEAM LAJVSCOOP känns som ett passande namn. Eller varför inte METERS GRISARNA. Oavsett namn så känner jag att detta kommer bli riktigt bra så jag hoppas verkligen ni följer med och stöttar min nya resa. Nu skall metersfiskarna hagla upp...

Mars - Två gånger har jag gått igenom isen, båda gångerna denna månad...

En oro gnagde inom mig för några veckor sedan “mars får inte bli som förra året” Vi som bor uppe i norra Sverige kanske minns att det då kom nära en halvmeter snö och när det inte snöade var det svinkallt. Men vädret har inget minne och de är sällan det blir repriser. Så även i år då det kom en period med gråväder och några plusgrader som effektivt malde ner snötäcket och förvandlade isarna till slaskpölar. Jag insåg nu att fryser detta ihop så kommer det bli perfekta förhållanden för att vara så här tidigt. Kylan kom sedan som på beställning. Nu fanns det inga ursäkter längre, bara ut och fiska.

Lite här och var har man hört eller läst om att det dykt upp ovanligt många vakar ute på isarna. Ofta på ställen där de inte brukar finnas. Nu när snön smält undan en del så blir vakarna lättare att upptäcka men det kan vara lite lurigt ibland, speciellt då det kommer nysnö som döljer farorna väldigt effektivt.

Vid två tillfällen bägge just under mars månad har jag lyckas trampa igenom isen och lyckligtvis har det gått bra bägge gångerna. Att detta händer denna tid på året då isarna är som bäst kan tyckas märkligt men formodligen är det just detta som är huvudorsaken. Man tar liksom förgivet att isen skall vara bra och man blir med detta mindre försiktig än vanligt.

Vi backar tillbaka tiden ett antal år, närmare bestämt andra veckan in i mars 2010. Jag mötte upp Krister vid en sjö. På den tiden fanns här en fiskodling och vi hade fått tillstånd av ägaren att få fiska en bit från kassarna. Det var en fin morgon med både sol och plusgrader. Under dagens lopp började vädret ändra skepnad och mitt på dagen kom det in en front med regn, hagel och en jäkla blåst. Plötsligt ser jag hur min pulka lyfts upp från isen och flyger iväg med världens fart i riktning mot fiskeodlingen. Jag reagerar lika snabbt som en bloddopad Ben Johnson (en gammal hundra meters sprinter) och kutar sedan med full fart mot odlingen. Samtidigt som jag springer ser jag hur våra saker blåser omkring på isen och strax hör jag en duns när pulkan landar rakt in i en av odlingens kassar.

I stundens hetta glömmer jag bort att isen runt odlingen är svag och när jag nästan är framme så ger isen vika men på grund av den höga farten jag fått upp så springer jag likt Jesus på vattnet och känner steg för steg hur isen ger vika. På nått mirakulöst sätt lyckas jag ta mig fram till fiskodlingen helt torrskodd. Efter att jag fiskat upp pulkan ur kassen så lyckas vi hitta de mesta av allt som blåst iväg. Kanske kände gäddorna av det annalkande ovädret för fisket var riktigt kasst. Dagen efter tar jag nya tag i en annan sjö och blir då belönad med min första tioklubbare men det är en annan historia fast också ett bevis på hur snabbt fiskelyckan kan svänga ibland.

Några år senare är jag ute ensam och ismetar gädda på en plats som jag känner till bra. Här får man dock ha lite koll på isen då det är lite strömsatt. Veckorna innan hade det snöat en hel del så det var väldigt vitt på isen. Jag hade borrat några hål och isens tjocklek var väl runt 30 centimeter vilket är rätt normalt här. När jag skall till att börja borra nästa hål så känner jag hur isen ger vika och jag kastar mig reflexmässigt bakåt och landar som tur var hårt på isen.

Detta är en teknik som jag alltid använder mig av när jag borrar mina hål där jag misstänker att isen kan vara dålig. Jag står med ena foten framför det hål jag skall till att borra. Den andra foten håller jag rakt bakom mig. Om isen skulle ge vika kan jag då stödja mig på den på den bakre foten som jag också har mest kroppsvikt på och sedan kasta mig bakåt. På det sättet kommer man lätt ett par meter bakom där själva isen brast. Kanske var det just detta som räddade mig från ett ofrivilligt bad denna gång.

Själva huvudorsaken att jag missdömde isen så pass mycket berodde på en enda sak och det var just snön. Just nysnö är själva fan. Det blir omöjligt att läsa av isen när den ligger vit överallt. Samtidigt isolerar den effektivt vilket gör så att isens tillväxt stannar av. Minns en gång när jag fiskade från isen i november. Det mesta av isen var snöfri men det hade drivit fast lite snö på isen på vissa områden. Jag borrade mina hål där det var snöfritt vilket kändes logiskt då sikten borde bättre under isen där. Isen var här runt 20 cm vilket kändes stabilt. Men när jag fick för mig att borra ett hål mitt i ett parti där det låg snö på isen så fick jag en smärre chock. Hade knappt hunnit börja borra förrän jag kom igenom. Bedömde isen till 6-7 cm.

Om jag blivit klokare med åren låter jag vara osagt men däremot försiktigare. Man skall alltid ha respekt för isarna. Om man börjar fundera i banorna om isen håller eller inte så tycker jag man skall avstå istället för att chansa. Är det väldigt varmt och soligt kan isarna ta väldigt mycket stryk bara under en enda dag. Går man ut en sådan dag är det viktigt att ha en säker plan för att kunna ta sig till land. Isdubbar och livlina är två saker som skall ingå i utrustningen. Att fiska ensam ute på svaga isarna är inte heller att rekommendera.

Vi har just passerat vårdagjämningen och det är märkbart hur solens återkomst väcker en till liv igen.
Lite kul att när man själv börjar sin isfiskesäsong samtidigt ser hur människor i södra delarna av landet börjar fiska i öppet vatten. Hur det än är så börjar nu en intressant och härlig fiskeperiod oavsett var man bor i landet eller vilket fiske det gäller.

I skrivande stund har jag hunnit med tre fiskepass. Om vädret är bra, kroppen känns fräsch och fiskesuget finns så kanske jag kan komma upp i runt tio fiskedagar. Skulle jag bara lyckas med att snitta en fiskedag per vecka fram till att isarna slutar bära så är jag nöjd. Ni kanske märker att jag skriver mer om tid och fiskedagar än specifika mål gällande si och så många stora fiskar. Det är lite så jag försöker jobba nu mera. Skapa tid och vara väl förberedd har blivit lite av mina ledord. Jag vet ju redan vad jag vill uppnå med mitt fiske, vilka fiskar jag vill fånga, vilka vatten jag vill testa o.s.v. Jag vet också att fisketiden är en viktig aspekt i resultatet och då jag har tenderat att fiska allt mindre med åren så försöker jag nu hitta vägar att ändra på detta. Kanske kan detta vara en väg att gå? En sak kan jag i alla fall konstatera att som läget ser ut nu så finns det goda förutsättningar till att det blir betydligt mer isfiske i år jämfört med förra året...

Här två av årets gäddor som bägge måttades till 112 centimeter. Den ena smal och mager, den andra fet och välformad. Skillnaden i vikt var hela 2,3 kilo. Dessa kom upp under samma fiskepass vilket stärker det faktum jag skrivit om många gånger förr. "Att man måste få ett gäng fiskar från samma vatten innan man kan dra någon slags slutsats om den rätta potentialen finns eller inte.