Maj - En blank fiskemånad men nu blickar jag framåt...

Maj är på ett sätt den värsta av alla månader för en sportfiskare bosatt i Norrbotten. Vädret kan variera extremt mycket, ibland är det sommar ena dagen och vinter dagen efter. I år har det varit en konstant kylig vår med vinterinslag och kalla nordvindar. Synar man vädret lite närmare så har det sedan i början av april varit en mer eller mindre konstant kamp mellan varm sydluftmassa mot en iskall ishavsluft. Vinnaren i detta väderläge blir allt som oftast södra Sverige medan den största förloraren är Norra Sverige. Två dagar har varmluften lyckats ta sig in över mina domäner, några dagar har den varit nära men resterande dagar har nordvinden segrat. Inte annat än man blir avundsjuk när man samtidigt ser hur förhållandena varit i söder. I helgen var kontrasterna som störst när det snöade i Norrbotten, var 20 grader varmt i Västerbotten och över 30 grader som varmast längre söderut. 

Hos mig blev de sista sjöarna isfria igår, detta är ovanligt sent. Samma sjöar var isfria första veckan i maj för några år sedan. Detta var dock extremt tidigt, det normala är runt 15 – 18 maj. Hade fiskesuget varit riktigt stort hade jag bara behövt åka 10-20 mil söderut så hade jag kunnat fiska i några veckor. Istället för att fiska har jag passat på att sortera mina beten, köpa lite nya prylar, se över fiskeutrustningen och smida lite fiskeplaner. 

På tal om fiskeplaner så är de i mitt fall inte glasklara precis. Visst lär det bli en del fisketurer här framåt men känns ändå som att det inte blir någon större satsning utan istället ett eller två pass per vecka och då under en längre period. Inga maratonpass utan mer halvdagspass och försöka kombinera fisket med saker som campingliv och vandring. Jag kommer jobba större delen av sommaren och så finns det ju annat man vill hinna med och göra. Det lär bli en del gäddfiske nu i början liksom fram emot hösten om fisksuget infinner sig. Men däremellan ser jag fram emot annat fiske. I fjol valde jag ju bort högsommarfisket helt och hållet men så kommer knappast ske i detta år. Kommer inte försöka att vara så resultatinriktad utan krutet ligger i stället på att hitta nya vatten, utveckla mina fiskemetoder men framför allt att bara koppla av och njuta av naturen. 

När jag nu tänker efter inser jag att detta kan vara första gången jag inte fiskat något i maj sedan man började fiska mer frekvent i tonåren. Tyvärr ingen fiskerapport denna månad men lovar minst en, kanske två eller tre under juni. 

På återseende...

Summering av Isfiskesäsongen 2017

Längtan efter isfisket var egentligen störst mitt under kalla och mörka januari. Det var där jag satte upp några mål och gjorde en slags planering hur, när och vars jag skulle fiska. Om planeringen 2016 gick fläckfritt så kan man säga att denna inte blev lika klinisk.

Fokuset var tänkt på gädda från start men sedan om tiden fanns testa lite annat fiske. Planen var att testa några nya intressanta vatten samt köra några mer säkra kort. Blev tyvärr bara ett nytt ställe som testades medan mina säkrare ställen levererade ungefär som väntat. Efter fjolårets minst sagt lyckade upplägg så kände jag någonstans att det blir svårt att överträffa om jag nu inte gör en rejälare satsning men det innebär att man måste lägga mera fisketid, restid och energi. Grejen med fjolåret var att jag under loppet av mindre än en månad fiskade mina gäddpass och sedan var det över. I år spred jag ut mina pass från februari till slutet av april. Detta innebar att jag ändå hann lägga ungefär samma fisketid som under 2016.

Målen jag satte upp med ismetet var att putsa mitt februarirekord som låg på blygsamma 7,02 kg samt att knipa minst en över 10 kilo. Detta visade sig vara enklare än jag trodde då jag under samma fiskepass lyckades klara bägge målen. Mars månad som normalt gått bäst för mig blev lite av ett mörker i år. Trögt fiske överlag, dåligt väder och två tappade bättre fiskar var ett facit som jag inte kände mig nöjd över. Förmodligen lite därför förlängde jag min säsong med några extrapass under sista halvan av april och då lossnade fisket med flera fina gäddor i tät följd.

Tyvärr blev det bara två undantag från gäddfisket, det ena var en pimpeltävling jag ställde upp i och det andra var ett riktat pass efter lake. Två trevliga undantag då fisketävlingen gick så bra som att jag kom trea och lakfisket gav två lakar, detta i ett nytt vatten också. Nu lite statistik...

STATISTIK ISMETEGÄDDA - 2017

0 – 1 kg      2 gäddor 

1 – 2 kg      6 gäddor 

2 – 3 kg      5 gäddor 

3 – 4 kg      3 gäddor 

4 – 5 kg      4 gäddor 

5 – 6 kg      0 gäddor

6 – 7 kg      3 gäddor 

7 – 8 kg      3 gäddor 

8 – 9 kg      3 gäddor 

9 – 10 kg    1 gädda 

10 – 11 kg  2 gäddor 

11 – 12 kg  ---------- 

12 – 13 kg  ----------

Februari   3 pass      15 timmar     5 gäddor/ 7 hugg      1,7 gäddor/ pass

Mars         4 pass      27 timmar     6 gäddor/ 12 hugg    1,5 gäddor/ pass

April         6 pass      39 timmar   21 gäddor/ 29 hugg    3,5 gäddor/ pass

Totalt     13 pass       81 timmar   32 gäddor/ 48 hugg    2,5 gäddor/ pass

* I snitt en gädda varje 151 minut.

TOPP 5 - STORLEK 

10,47 kg – 112 cm               April

10,44 kg – 109 cm              Februari

  9,92 kg – 111 cm               April

  8,80 kg – 109 cm              Mars

  8,22 kg – 117 cm              Mars

TOPP - STORLEK (Fiskekompisar)

9,78 kg - 106 cm               Mars (Markus Teilus)

Jag har senaste dagarna sammanställt statistik från alla mina ismetepass från 2008 och fram till idag. Kul att se hur utvecklingen sett ut. Överlag allt mindre gäddor sett till antal, mindre hugg men storleksmässigt klart bättre. Finns säkert flera orsaker till detta men den främsta är förmodligen att jag nu hittat ett antal "säkra" områden där det går stora gäddor periodvis. Här tycks antalet mindre individer inte var så stort heller vilket ger mindre gäddor i antal totalt sett.

Jämför jag med andra år så kan jag se att antalet gäddor över 7 kg i år är 9 stycken vilket är ett rekord. Har tidigare som bäst 8 gäddor (2011 samt 2016). Vad det gäller fiskar över 10 kilo är det lika med 2011 men två mindre än i fjol. Så jämfört med tidigare säsonger står sig denna bra, rankar den som nummer tre totalt.

Viktigaste aspekten enligt min mening är att fiska i rätt vatten/ rätta platser och i rätt tid, nummer två år absolut den tid man lägger ner. 91 timmar total fisktid är helt okej men långt i från rekordåret 2011 då jag var uppe i 154 timmars fisketid. Snittet 151 minuter mellan varje gädda är det sämsta någonsin men ser man antalet stora gäddor (över 7 kg) i förhållande till det totala antalet så är det bättre än någonsin.

Totalt har jag nu själv fått 42 gäddor över 7 kg på ismete. 10 stycken av dessa är över 10 kg vilket ger i snitt 4,2 gäddor över 7 kg för att ta en över 10 kg. Tar vi senaste två årens ismete så är de 16 stycken över 7 kg varav 6 vägde mer än 10 kg. Det ger ett snitt på 2,7 gäddor över 7 kg för att få en över 10 kg. Jämför jag med hur det sett ut i öppet vatten för mig ligger snittet där klart högre. Där krävs det 7 gäddor över 7 kg för att få en över 10 kg.

Statistik är roligt på många sätt och viss. Ju mer underlag man får ju lättare är det att få ut något av det också. Många säger att det är för sent att börja bokföra sina fiskepass men mitt tips är att alla seriösa sportfiskare skall göra det. Man missar så mycket med att inte föra fiskedagbok och ofta blir det helt uppåt väggarna när man skall försöka bedöma/ värdera sina fiskar. Ju mer man fiskar desto svårare är det att hålla allt i minnet. Man glömmer lätt, förskönar, överdriver osv. För att få en så sanningsenlig bild som möjligt är enligt min mening fiskedagbok mer eller mindre ett måste.

Isfiskesäsongen blev ovanligt långdragen här i Norrbotten i år. Våren är sen och ingen värme i sikte ännu. Normalt brukar jag premiärfiska i strömmande vatten från början av maj och i sjöar från mitten av månaden. Som det ser ut är allt försenat med ett par veckor. Problemet är bara att tiden går så himla snabbt här uppe när värmen väl kommer. Långa dagar med sol gör att vattentemperaturen höjs snabbt och något förleksfiske efter gädda och abborre hinner man sällan med. Ofta har man bara några dagar på sig att pricka rätt innan det är försent. Nåja man får ta några veckor med att fixa i ordning prylar och ladda batterierna innan fisket drar i gång på allvar igen.

Tre skapliga "icepikes" sätter punkt på isfiskesäsongen

För ett år sedan var isarna i stort sett ofarbara och snötäcket obefintligt. I år ser det helt annorlunda ut med både snö och tjocka isar. Jag kan inte minnas att isarna varit så här bra så här sent på året. Visst jag gillar isfisket men nog hade jag hellre sett att vårvärmen kom någon gång. Under den senaste månaden har kalluften envist bitit sig kvar här uppe i Norrbotten. Enda fördelen med det kalla vädret är väl att jag kunnat förlänga isfiskesäsongen med några "bonuspass". Eftersom jag hade en hel del fina betesfiskar lämpade till gädda så föll valet på denna art.

Fisket gick väl lite som förväntat med tanke på hur det brukar se ut i slutfasen av isfiskesäsongen. Stundtals segt, en del pigga ivriga smågäddor och emellanåt en och annan större fisk. Vi skippar dom små och gå över till de större. Det blev tre bättre gäddor och den första fick mig att börja tro att jag krokat ett riktigt monster. Jag hade precis krokat av en mindre snipa, sänkte ner en ny mört och pang så högg det! Linan sprutar ut och när jag sätter in mothugget så fortsätter fisken att gå. En grym första rusning då gäddan tar 60 fot i ett nafs! Sedan får jag in fisken lätt och när den närmar sig hålet väntar jag bara på nästa rusning. Men någonstans där känner jag att fisken kanske inte är så stor som jag först trodde. Inte dom där mäktiga knyckarna och gungningarna heller och den andra långrusningen uteblev helt. Efter lite bökande i hålet så får jag upp fisken. Inget monster men en helt okej fisk som bjöd på en upplevelse.

Grymt stark gädda som fick mig att hoppas på nått extra. 8140 g - 104 cm

Nu till de andra "bättre" gäddorna som kom upp under nästa fiskepass. Första fisken högg lite försiktigt och den uppförde sig mer normalt än den tidigare nämnda gäddan. Allt gick bra och upp kom en riktigt välsvarvad skapelse.

Endast 98 centimeter men ändå 7650 gram är i mina vatten riktigt fin kondis.

Gädda nummer tre kommer bara några minuter senare och den var också lite speciell. Betet den hugger på är en abborre modell större (ca 350 g). Det fäller på spöt och jag är snabbt där och konstaterar att det är falsk alarm. Abborren är oskadd men kanske den blivit skrämd eller så bara löste den ut vippan. Svaret kommer några sekunder senare när jag hissar ner abborren igen. Pang! och så drar den iväg. Efter en bra kamp ligger den på mattan. Mäter den till 111 cm och den ser ju faktiskt rätt välmående ut, borde vara över 10 kilo men ändå nått som fattas. Inte den där goa runda ryggen som betyder så mycket.

Inget säsongsbästa men i alla fall nummer 3 på årslistan. 9920 gram - 111 centimeter.

Med denna fiskerapport sätter jag punkt för gäddfisket från isen och laddar batterierna till nästa säsong. Hoppas och ber till gudarna att vi får något som liknar vårvärme nu...

Segt påskfiske med en 10 plussare som räddade det hela

Påsken är över och i vanlig ordning så tillbringade jag några dagar ute på isen. Det blev närmare bestämt två dagars fiske efter gädda plus ett kvällspass efter lake. Det har varit lite skralt med fiskerapporter den senaste tiden så kanske finns de som undrar om jag sitter inne med några trevliga överraskningar men så är inte fallet. Nej har helt enkelt inte blivit så mycket fiske som jag hade hoppats på. Ett trögt gäddpass samt en mer lyckad fisketävling som jag tidigare skrev om i Sportfiskebloggen på Kuriren är allt jag mäktat med i fiskeväg sedan senaste fiskerapporten från den 28 mars.

Jag har faktiskt haft möjlighet att fiska mycket de senaste veckorna då jag jobbat natt och varit ledig dagtid. Men en period med mycket migrän och muskelvärk har satt käppar i hjulet plus att vädret varit kasst. Skall jag fiska i halvtaskigt väder så krävs det att både kropp och fiskesuget är på topp och så har inte varit fallet. Trist då jag haft en hel del intressanta planer som gått om intet.

Nu till påskfisket. Första dagarna spenderade jag mest i sängen efter flertalet migränanfal men under söndagen vaknade jag ovanligt tidigt och kände mig utvilad. Blev en skidtur på dagen och under kvällen pimplade jag upp betesfisk. Som avslutning testade jag ett nytt ställe där jag länge funderat på att fiska lake. En grundare vik som känns intressant. Spred åtta ismetespön över ett större område och redan i början av skymningen hördes ett försiktigt plingande från en av ålbjällrorna. Japp en lake, dock ingen stor men ändå ett bevis på att de finns här. Innan jag gav upp kommer det upp en till och denna är ännu mindre. Inga bjässar men ändå intressant, lär göra fler försök på denna plats.

Måndag och första dagen på evigheter då solen lyste från en klarblå himmel. Bortsker man från den kalla nordostvinden så var det ett stort steg framåt vädermässigt. Kalla högtryck är något jag sällan tycker är bra denna tid på året så jag hade känslan att det skulle vara trögt idag och så blev det. Bortsett från en ivrig snipa som högg tre gånger innan den slutligen fastnade på kroken så hände inte mycket de första 5-6 timmarna. Ingen riktigt huggperiod och klockan närmade sig 15 tiden. Frågan var om jag skulle ge upp eller nöta vidare. Kanske var det vädret som gjorde att jag stannade lite extra men även det faktum att jag kände på mig att det simmar en och annan storgädda i området. De är inte många till antalet, inte lätta att få men de finns där och de gör att man håller ut lite längre.

Vårvintern är en underbar tid dagar som denna. Finns nog ingen tid på året som vädret har så stor betydelse för mig som nu.

Men nog blev jag ändå lite förvånad då jag en liten stund senare står och drillar en bättre fisk. Allt går enligt planerna vilket känns skönt då jag i år har tappat två finare gäddor. Denna fisk är riktigt fin där den ligger på mattan. Inte proppfet precis men fin höjd och rätt bra rygg. Första tanken är att den inte var så lång men då jag måttar den till knappa 112 centimeter förstår jag att den väger över 10 kilo.

Det är alltid extra skoj då man får kämpa för varje större fisk. Efter att ha tappat ett par finare gäddor och haft några tröga fiskepass var denna fisk efterlängtad. Denna gädda blev min tionde över 10 kilo på ismete så man kan kalla det lite för en "jubileumsfisk". Vikt: 10,47 kg, längd: 112 cm.

Strax därefter kommer ett dubbelhugg, är det fler storgäddor i farten kanske? Nej det visar sig vara två smågäddor. Nöjd med utdelningen beger jag mig hemåt för i morgon är det dags igen.

Nästa fiskepass är ännu trögare, riktigt trögt då det normalt är ett vatten som brukar ge många hugg. Ett par smågäddor håller mig sysselsatt första timmarna och så en lite bättre fisk på knappa 5 kilo. Skönt ändå att vara ute i det vackra vädret. Nu återstår det bara att se om man hinner ut på något fler isfiskepass innan säsongen tar slut. Trots att isen är runt 80 cm vet man hur snabbt det kan gå när väl vårvärmen kommer. Dagarna är långa och solen värmer på bra nu vilket ger en fingervisning på vad som komma skall. Sommaren är välkommen liksom fisket i öppet vatten.

Avslutningsvis lite annat som handlar om sportfiske och hur vi som deltar i sociala medier väljer att vinkla det hela. En tanke som dyker upp då och då är att många av de som skriver om sitt fiske och lägger upp bilder sällan eller aldrig nämner nått kring de dåliga fiskedagarna eller de gånger man misslyckats. Då blir de lätt, kanske speciellt för de lite mindre drivna och mer oerfarna att tro att man antingen är ett superproffs eller har supervatten som alltid levererar. Verkligheten är normalt en annan. Visst med tiden lär man sig mer, hittar fler heta platser/vatten som man varvar emellan men det krävs också lite tur och att man fiskar rätt tid/dag. Man får räkna med några bompass och likaså att lära sig hålla ut några timmar längre än man ibland vill. Belöningarna för mig har flera gånger kommit efter i princip en hel dag då inget har hänt och så plötsligt sitter den där, storgäddan...

Personligen försöker jag ge en så realistiskt bild som möjligt när det gäller mitt fiske. Visst självklart skriver jag mer utförligt om de gånger jag lyckats bra då det dels känns mer stimulerande för mig själv men även mer intressant för de som läser bloggen. Men jag tror också att man som läsare uppskattar när man skriver om de sämre fiskepassen och annat runt fisket än bara de goda bitarna som de största fiskarna och de bästa fiskepassen.

En annan sak jag försöker akta mig noga för är att skriva nedlåtande om de fiskar jag får som jag inte upplever som stora nog. Skulle jag börja göra det riskerar man att sänka andra och kanske få vissa att ge upp eller känna sig mindre bra. Visst med tiden höjer alla sina mål och de fiskar man upplevde som stora i början av sin karriär känns idag inte alls speciella. Jag skall inte sticka under stolen med att storleken har betydelse för mig, det är en slags drivkraft i mitt fiske att utvecklas hela tiden. Hitta nya sätt, metoder att fånga de största fiskarna i ett nytt vatten eller söka lycka i ett annat. Men samtidigt får inte den där hysterin skena iväg för mycket då är det lätt att man glömmer allt annat som hör fisket till. Det är nog lite därför jag föredrar att fiska både med de som jag räknar som fullfjädrade fiskeproffs till de som nyss börjat fiska. Det viktigaste för mig är inte hur bra man är på att fiska utan mer hur man är som person och att man uppskattar att fiska och vara ute. Likaså att man kan dela sin glädje med andra oavsett vem i båten som lyckas.

Utveckling och förändringar i sportfisket inom de sociala medierna

Runt sportfisket pågår det en ständig utveckling som visar sig både inom själva fisket men även utanför. I detta inlägg kommer jag skriva om det som sker runt om fisket i sociala medier, på nätet och Facebook mm. Jag är absolut inte ute efter att hänga ut enskilda företag eller personer så därför har jag inte valt att ta upp några enskilda konkreta exempel. Detta är endast mina egna ord och funderingar vilket kan vara värt att påpeka...

Minskat intresse kring bloggar

Vid det här laget med mina åtta år som bloggare får jag väl räkna in mig i skaran bland de mer erfarna i branschen. Jag startade upp min blogg 2009 och under de första två, tre åren växte antalet sportfiskebloggar markant. Det var inne att blogga helt enkelt. Sedan stannade det upp nått år innan nedgången började och idag känns det som att antalet sportfiskebloggar minskat en hel del. Kollar jag på de populäraste bloggarna som jag följde i starten har många försvunnit och andra har legat på is under längre tid. Några nya intressanta har tillkommit men tillskotten tycker jag har varit färre än de som försvunnit. Sedan skall jag villigt erkänna att jag inte längre har lika bra koll som jag hade i början, men jag försöker ändå följa med så mycket som möjligt.

Nya trender, Facebook grupper, Instagram, filmklipp

Tiderna förändras helt enkelt, nya trender kommer och går. Man kan se att Facebook med alla typer av sportfiskegrupper växt något enormt liksom Instagram. Vi ser även mer och mer fiskeklipp i form av filmer eller s.k. Vloggar. Sportfiskeforum på nätet besöks fortfarande flitigt av vissa men tycker ändå man kan skönja en viss nedgång här. Lokala fisketeam med egna hemsidor tycker jag har minskat medan det istället blivit allt vanligare med fisketeam kopplade till olika redskapsmärken eller fiskebutiker. Känslan är att sportfisket idag är mera kommersiell än det någonsin varit. 

Redskapsbranschen styr sportfisket mer och mer vilket kan få negativa konsekvenser

En fara jag ser i utvecklingen är att det blivit allt svårare att hitta information som känns helt trovärdig och som man kan lita på fullt ut. Jag tänker då främst på alla de "märkesteam" som numera finns. Nu ingår jag ju själv i ett team och det är kanske just därför jag funderat lite extra hur baksidan skulle kunna se ut. I mitt fall är det enkelt då jag/vi inte är bundna till att endast promota ett eller några få märken. Det är inte heller någon som bestämmer hur eller vad jag skall skriva om utan det är helt upp till mig själv. Jag har väldigt svårt att se mig fiska för ett team där man bara får skriva om/ publicera bilder med beten/prylar från endast ett eller ett fåtal utvalda märken. Om jag nu skulle göra detta så tycker jag bloggen förlorar en stor del av sin identitet, mening, underhållning och även trovärdighet. Finns flera exempel på duktiga fiskare som är offer i "redskapsbranschen" och visst de gör säkert ett bra jobb, men deras jobb är ju att just fiska för ett visst märke. Med all säkerhet fiskar flera av dessa med andra beten/utrustning än det märke man är uppbunden till men då gör man nog bäst i att göra det i de tysta.

Någonstans vill jag tro att alla är ärliga men genom livet har man många gånger blivit besviken när man märkt att så inte är fallet. Finns de som gör allt för att synas och komma upp sig i karriären. Dessa känner förmodligen en viss press att leverera. Och hur levererar man bäst? Jo i detta fall främst genom stora fiskar i kombination med häftiga bilder. Blir pressen för stor eller viljan att synas är det lätt att vi människor tummar på ärligheten och vad som är riktigt och sant. Gör man detta så kan det få en rad konsekvenser. Bilder ändras så att fiskarna ser större ut än vad dom är och man kanske höftar till vikten. Det kan även vara så att man ändrar beten eller metoder i syfte att det skall passa in i teamets mall eller i ens egen för att få bästa tänkbara publicitet. Ett annat exempel kan vara att tillverkaren vill pusha fram ett visst bete, spö eller annat. Man testar sedan detta men märker vissa brister som man inte gillar. Hur gör man då? Skriver man exakt vad man tycker eller skriver man det man tror att tillverkaren vill höra? Eller skriver man inte alls? Nu har jag ingen större inblick i hur reglerna ser ut i alla redskapsteam men min känsla är att redskapsbranscherna styr mycket av fisket i dag och det känns lite tråkigt på nått sätt.

Man kan även skönja ett liknande mönster från en annan bransch nämligen sportfiskeentreprenörerna. Min känsla är att det här förekommer en hel del fiffel och båg vad det gäller allt från hur bra fisket är i olika området till fiskarnas storlek. 

"Generellt sett känns det som att informationsflödet vi matas av bara blir större och större medan sanningshalten och trovärdigheten i innehållet blir allt sämre. Internet har på nått sätt blivit en slags boxningsring där alla aktörer kastas in och slåss om uppmärksamheten. Det gäller att sticka ut och visa fram fötterna, kosta vad det vill."

Lite om hur jag själv tänker

Ni som följer mina bloggar och läser det jag skriver vet nog vid det här laget min inställning till sportfisket och hur jag ser på saker och ting. Samhället speglar väl dagens sportfiske till viss del och de är många gånger fel personer/saker som får uppmärksamhet i mina ögon. Jag har sett en hel del bilder/ filmklipp som fått rejäl spridning och likes där alkohol, vårdslös båtkörning eller annat som i mina ögon inte har nått med sportfiske att göra förekommer. Tråkig trend att man nästan måste sticka ut på ett negativt och dåligt sätt för att få publicitet och vad blir man för förebild till de yngre kommande generationerna. Jag reagerar även hur debatterna kan se ut i de olika Facebook grupperna. Ovårdat språk, brist på respekt och man hänger ut fiskare som råkar ha en avvikande åsikt. Jag tycker mig dock se ett något positivare klimat senaste tiden och att man tar upp frågor kring detta. Hoppas denna trend fortsätter.

"Det är lätt att man glömmer bort att uppmärksamma allt de goda runt själva sportfisket. Tänker på saker som naturupplevelser, gemenskap, förberedelser och dråpliga händelser vid fiskevattnen. Saknar mycket av detta numera, Ibland känns det mest som en kapplöpning om vem som får de största fiskarna, har den häftigaste båten och gör de snyggaste betena osv. Kanske är jag för gammaldags i mitt sätt att se på saker och ting, kanske har jag svårt att hänga med i det "nya" Sverige där man skall vara kaxig, bäst och vackrast för att bli respekterad"

Ett av mina mål med bloggen är att ta fram det dolda och okända i form av duktiga storfiskare eller talanger som inte syns speciellt mycket. Själv får jag väl den uppmärksamhet jag förtjänar i och med mina bloggar plus att jag finns på Facebook och Instagram. Samtidigt som jag vill jag hålla en rätt låg profil vill jag även hjälpa andra liksom få ett utbyte av duktiga sportfiskare. Genom åren har jag tackat nej till olika erbjudande som garanterat skulle få mig mer välkänd i branschen men det har inte känts rätt helt enkelt. Jag har likaså en policy att då jag lägger upp något i en grupp/forum (vilket jag gör rätt sällan) så är det för att jag tror att detta kan hjälpa och intressera andra sportfiskare.

Någonstans tror jag att vi alla vill få bekräftelse ibland. Något jag verkligen uppskattar är de gånger jag får beröm av andra för att jag har inspirerat eller hjälpt till på ett sätt som fått deras fiske att utvecklas framåt. Att få positiva kommentarer och gratulationer när man fått en stor fisk som man lägger upp är trevlig men inte alls lika viktigt för mig. Det är sportfisket som skall vara i fokus, inte den enskilde sportfiskaren eller ett visst märke. Detta är lite av min filosofi och den försöker jag med näbbar och klor hålla mig fast i.

Het huggperiod gav fem gäddor mellan 6-9 kilo

Man kan säga att oturen har grinat mig i ansiktet den senaste tiden. När jag jobbat har vädret varit riktigt fint och när jag varit ledig har det för det mesta snöat och blåst. Förra året denna tid var det lite tvärtom så man får väl igen lite nu. Men i sanningens namn har vi inte haft något höjdarväder i Norrbotten de senaste veckorna. Tittar man söderöver så kan man inte annat än bli avundsjuk. Men det är bara att bita ihop och acceptera läget för is lär vi ha så det räcker och bli över flera veckor framåt.

Idag så tajmade jag in ledig dag med solsken, enda smolket i glädjebägaren var att de lovade rejält friska nordvästvindar fram på dagen. Steg därför upp rätt tidigt men borde med facit i hand klivit upp ännu tidigare. För fram till 11 tiden var det rätt härligt ute på isen innan vinden började irritera mer och mer. Det var inte själva vinden som var värst utan att det blåste snö i hålet.

För några år sedan kom jag på den briljanta iden att börja använda min pulka som vindskydd. Detta har hjälpt mig många gånger sedan dess.

Strax efter 9 tiden började jag sätta ut mina spön och bara några sekunder efter jag fått ut det första hugger det. Dagens minsta gädda blir detta, en skaplig fisk på dryga 6 kilo. En lovande start efter några tröga fisken.

Efter denna hastiga start händer inte mycket fram till strax efter tio. Därefter blir det desto mer action för under loppet av knappa timmen kommer dagens fyra sista gäddor upp. De första två gäddorna är som stöpta i samma form, de väger 7,3 kg respektive 7,1 kilo.

 Här den ena av dessa två gäddor, tror det var den som vägde 7,3 kg.

Nästa gädda blir dagens största. Tråkigt nog så krokas den långt ner i munnen så jag väljer att klippa av tafsen och låta kroken sitta kvar, förhoppningsvis klarar den sig. Väldigt skumt hugg som jag missade. Några minuter innan tycker jag se vippan uppträda lite skumt men tänkte att det är nog bara iden som bökar på (använde en 7 hg id på som bete). När jag lite senare kollar till spöet så spänner jag linan och tycker att det går lite tungt, drar långsamt upp betet och först bara någon decimeter under hålet drar gädda iväg. Konstigt uppförande speciellt av en större gädda som hugger på ett stort bete. Normalt brukar gäddorna hugga dessa större beten rejält och sedan dra iväg med lina. Men icke denna gång.

Helt okej längd (109 cm), skaplig rygg men dålig höjd gav vikten 8,8 kilo.

Nästa gädda kommer strax därefter, en fin fisk på knappa 7 kilo. Dagen flyter sedan på utan någon större aktivitet. I ett hål som jag fiskar lite grundare och nära botten har jag bommat tre hugg under dagen. Tanken har slagit mig att det kanske inte är gädda som varit framme. När så vippan börjar röra på sig igen är jag där snabbt och gör mothugg. Denna gång fast fisk och mina aningar visade sig stämma.

Häftigt med en lake som avslutning. Stor skalle men rätt tanig kropp, vikt 2,37 kg.

Roligt fiskepass med flera fina fiskar och många hugg, bara den riktigt stora som fattades för att göra dagen fulländad. Att dessutom få vara ute i solen var härligt, synd bara med blåsten. Men man kan inte få allt här i livet..

117 cm drake och en liten gris blev helgens bästa fiskar

Under helgen har jag varit ute och ismetat gädda tillsammans med Markus. Vår magkänsla var att fisket skulle vara trögt, dels för att vädret mer påminner om vinter än vår men framför allt att snötäcket växt sig flera decimeter på den tidigare i princip snöfria isen. Fullmånen är också på ingående vilket ofta tenderar i sega fisken men även chans på riktigt fina gäddor. Detta var förutsättningarna och frågan var om de skulle bli som vi anat?

Dagens första hugg kommer efter ca 3,5 timmar. När jag sätter in mothugget får jag ingen riktigt bra kontakt, jag får veva som en tok för att få tryck på fisken. Troligen simmar den i fel riktning så att säga. Det är således svårt att få nån uppfattning om storlek men när den närmar sig hålet drar den iväg på en mäktig rusning. När vi så skall landa den går den plötsligt loss och en våg av vrede sköljer sig över mig vilket resulterar i några svordomar. Är nog enda gången jag tappat en riktigt fin gädda i slutfasen av en kamp när det gäller ismete så det sved. Synd också att man inte fick se den. Nåja det kommer nya chanser förhoppningsvis...

Knappt två timmar senare får jag en ny chans och denna gång är det också en bättre fisk. Denna uppträder mer normalt och bjuder på flertalet rusningar. Jag känner dock att den där riktiga tyngden saknas men den är ändå stark. Markus landar gäddan och får snabbt en uppfattning om att den är väldigt mager. Jag hoppas dock på nått bättre då skallen lätt kvalar in på en 10 kilos. Men när den ligger på avkrokningsmattan kan vi skåda en mager och tanig fisk som saknar allt vad man önskar en gädda skall ha.

8220 gram - 117 centimeter

Sista hugget kommer då dagsljuset börjar avta och nu är det Markus tur att stå med böjt spö. En fin gädda på strax under 7 kilo blir dagens andra och sista fisk.

Nästa dag fiskade vi på en plats som brukar ge fler hugg till antalet men kanske inte lika bra medelvikt. Antalet hugg blev också fördubblade mot gårdagen men det var segt. Endast ett hugg fram till 14 tiden, sedan kom det igång bättre. Fast det var första fisken som blev den bästa.

Det var Markus som fick den och till en början trodde vi inte att den var speciellt stor. Men när den skulle upp genom hålet syntes det på knyckarna att det var lite tyngd bakom och det tog även lite tid innan den kom upp. Med min drake från igår i minnet så kändes det på nått sätt befriande att få skåda en riktigt välmatat bit. Spontant tyckte vi bägge att den var för kort för någon bättre vikt. Vi vägde den först och jag kollade snabbt med min fjädervåg som går till 10 kg. Den bottnade och då trodde jag att den kunde väga över 10 kilo. Men det gjorde den inte, såg att vågen som är helt ny inte var kalibrerad så vägde ett par hekto fel samt då avdrag från IKEA Påsen. Digitalvågen visade mer exakt så vikten skrevs till 9,78 kg med en längd av 106 cm.

9780 gram - 106 centimeter

Slutfasen av dagen bjuder på lite fler hugg. Själv bommar jag (precis som igår) några hugg medan Markus förvaltar sina bättre. Blir ett par gäddor i 4-5 klassen innan vi ger upp. Totalt blev det ungefär som vi trodde, rätt segt fiske men trots detta några fina bitar.

Grymt vacker storgädda!

Då var det äntligen dags för årets första fiskerapport. Ni som läste ett tidigare inlägg här på bloggen minns kanske att jag då skrev att förmodligen skulle det dröja in i mars innan jag började fiska men att jag samtidigt lämnade en liten dörr på glänt i fall vädergudarna vad med oss. Under söndag följde jag väderprognosen med stort intresse. +9 grader spåddes de bli på måndag och efterföljande dagarna skulle det ligga runt 0 grader eller någon plusgrad. Rena vårvärmen för oss uppe i Norrbotten och långt från de -12 grader som är den genomsnittliga temperaturen i Norrbotten under februari. Planen var att försöka ordna betesfisk på måndag och sedan fiska gädda tisdag och onsdag.

Direkt efter jobbet skyndade jag mig ut på isen för att pimpla mört. Tidsbrist bidrog till att jag inte hann åka till mitt säkraste ställe utan valde ett vatten som kan vara lite knivigt så här års. Efter ett par timmar och 14 borrade hål som jag mäskat upp inom några olika områden så var statusen en enda ynka mört. Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet då plötsligt 22 mörtar kom upp inom loppet av 10 talet minuter. Vad var detta, måste vara någon där uppe som vill säga mig en sak. - Här får du dina betesfiskar så du kan åka iväg och bända upp en storgädda i morgon.

Ovanligt tidigt och ovanligt pigg steg jag upp efterföljande morgon. Efter en del slit och möda hade jag fått äntligen ut mina spön strax innan nio. Nu var det bara att hoppas på det bästa. Det var lite av en vårkänsla i luften, knappt nån snö på isen och fågelkvitter, svårt att tro att vi befinner oss i mitten av februari. Första timmen blev den mest händelserika, först ett bommat hugg och sedan två gäddor. Den första var nog en av de minsta jag fått på ismete, vägde ca 2-3 hekto. Detta kändes inte som ett bra tecken, kanske hade jag valt fel plats. Nästa gädda ger dock lite hopp då den ser bra ut i formen och väger ca 4,5 kilo. Kanske finns det större än så också...

Fyra timmar senare känns det inte lika lovande. Ingenting har hänt, inte ett tillstymmelse till hugg eller aktivitet. Jag hade redan innan dagen planerat att fiska minst fem timmar och då klockan slog två började jag ta upp mina spön. Likt gårdagen hade jag mentalt gett upp hoppet då det plötsligt hördes ett svagt plingande. Hörde jag fel eller? Tittade snabbt mot de två spöna som stod kvar och visst den ena vippan var böjd och det drog i den lite försiktigt. Jag kom fram till hålet rätt snabbt men vippan hade inte löst ut och jag var tveksam att gäddan var kvar. Kände lite försiktigt i linan och visst var den där. Nu till det kritiska och ibland svåra beslutet. Skall man göra mothugg direkt eller dra lite lätt i linan och hoppas att gäddan simmar i väg på egen hand? I detta fall gjorde jag som i de flesta fall, drog i linan lite lätt och svaret blev att gäddan stack iväg med bra fart. Perfekt, bara att göra mothugg.

Jag kände väl direkt att det var en hygglig fisk men den kom ändå överraskande snabbt till hålet så nja den kanske inte behöver vara speciellt stor. Men då vaknar den till och åker i väg på flertalet kortare rusningar. Ja den är nog rätt fin ändå:) När den så småningom  visar sig i hålet tvekar jag inte en sekund och landar den med ett gälgrepp. Den här gången är det för ovanlighetens skull inte storleken jag reagerar först på utan istället själva utseendet.

Färgteckningen var makalös då den var knallgul över hela buken. Att den sedan var grovvuxen och bred över ryggen gjorde ju inte saken sämre. Faktiskt den grövsta ismete-gäddan jag fått som vägt över 10 kg.

Måtten skrevs till 10,44 kilo fördelade på endast 109 centimeter. Kort sagt en riktigt fin fisk och en minst sagt bra start på 2017.

Noterbart och lite lustigt i dubbelt avseende var att den högg på en abborre. Alla de andra spöna fiskade jag med mört som bete. Precis samma sak hände mig förra året så avfärda aldrig abborre som bete.

Ny dag, nytt vatten och nya förhoppningar. Men denna gång blev det ingen storgädda. Totalt tre fäll under de fem timmarna jag fiskade. Ingen storlek att tala om heller. Men så är det med fisket, det får inte vara för enkelt:)

Inser hur små marginaler det kan vara. Hade det inte blivit så milt hade jag inte fiskat, hade inte mörtarna kommit i sista hålet hade jag struntat i att fiska dagen efter, Hade jag inte envisas att hålla ut mina fem timmar trots fyra timmar i rad utan hugg hade den stora aldrig kommit. Just sådana här saker är en av de största tjusningarna i sportfisket och framför allt inom specimenfisket.

Jag skrev tidigare lite om hur jag tänker kring mitt fisket detta år och att jag hade satt upp en del mål. Just vad det gäller gäddfisket från isen var målet att försöka förbättra mitt mediokra februari rekord på dryga 7 kg och sedan innan säsongen är slut ta minst en över 10 kg. Nu lyckades jag alltså slå två flugor i en smäll plus att jag är ett steg närmare ett långsiktigt mål med att ta gäddor över 10 kilo varje månad. Frågan är vad som händer nu kring mina fiskeplaner, troligen blir det att ligga lågt nu en tid för att sedan framåt mars börja fiska mer frekvent. Jag har sagt det förr och säger det igen det är då när solen börjar värma som fiskesäsongen drar igång på allvar, detta var bara en liten uppvärmning.

3 d. Regler och lagar

3. BETEN

Under det senaste årtiondet har frågan om man överhuvudtaget får fiska med levande fisk som bete blivit allt mer omdebatterad. Jordbruksverket tog tag i frågan efter gissningsvis påtryckningar från andra håll och kom fram till vissa slutsatser.

Är det lagligt att fiska med levande beten och bör man göra det?
Denna fråga har sedan länge diskuterats bland både sportfiskare och andra. 2011 gick Jordbruksverket ut med en sin tolkning av lagen där man bedömt att fiske med levande bete är olagligt. Motiveringen var i korta drag att djur i fångenskap skall behandlas väl och att då sticka en krok i ett djur betraktas som djurplågeri. 2013 bad Jordbruksverket en advokatfirma att utreda saken och de kom fram till att fiske med levande betesfisk räknas som ett brott djurskyddslagen. Nu är det så att Jordbruksverket inte kan sätta lagar utan bara göra en tolkning som man mer kan se som en rekommendation. Än så länge har ingen mig veterligen blivit dömd för att ha fiskat med levande agn och jag tror inte heller att det kommer hända. Med andra ord finns idag inget förbud och så länge ingen blivit dömd för detta kan man lugnt fiska vidare.

Att fiska med betesfisk i olika vatten, vad gäller och vad säger lagen?
Många kanske inte tänker på att fiskar man med levande betesfisk finns alltid risken att fisken lossnar från kroken och överlever. Är det då en helt främmande art är det absolut inte bra. Risken finns även att fiskarna sprider sjukdomar. Under 2015 gick även Jordbruksverket ut med sin tolkning som säger att man inte heller får fiska med döda betesfiskar som är fångade i ett annat vatten. Fisken måste alltså vara fångad i samma vatten eller vattensystem som du ämnar att fiska i. Orsaken är smittrisken för att sprida sjukdomar till andra vatten. Med detta sagt så ta för vana om du fiskar med levande agn att fiska upp det i samma vatten eller i vart fall vattensystem som du tänker fiska i sedan. Extra viktigt är detta i vatten där det finns fiskodlingar eller annat som utgör en större risk för sjuka fiskar. Här vilar ett stort ansvar på varje sportfiskare.

3 c. Hantering och förvaring av betesfisken

3. BETEN 

Det kan många gånger kännas jobbigt att ordna levande betesfisk till sina fiskepass. Själv ser jag detta som ett nödvändigt ont om man vill lyckas fullt ut med sitt fiske. Vid enstaka fall kan jag vilja fiska med dött bete men att göra det hela tiden tror jag man förlorar många gäddor på. Det händer även att jag fiskar med både levande och dött agn samtidigt, då får man se vilket som fungerar bäst för dagen. Oftast är det dock de levande fiskarna som ger klart mest hugg även om det kan finnas dagar då de döda betena går minst lika bra.

Vill man även förvara sina betesfiskar till kommande pass krävs det än mer jobb. Men med rätt grejor och förutsättningar kan man lätt förvara betesfisk under väldigt lång tid. De som har tur att bo i närheten av någon fiskeaffär eller privatperson som säljer levande betesfisk kan lösa problemet på ett smidigt men något kostsamt sätt. Själv har jag inte den turen utan får fixa detta på egen hand. Vi skall här titta lite närmare på hur man kan fånga sina betesfiskar och sedan förvara dom på ett bra sätt.

Mörtstugor, paraplymjärden
Ett smidigt och populärt sätt att lösa betesfiskfrågan är att lägga ut en mjärde eller mörtsuga som det populärt kallas. Detta kan vara lite bökigt då man många gånger måste såga hål i isen för att både få ner mörtstugan och sedan ta upp den. Därför har jag hållit mig borta från detta men sedan några år tillbaka har det kommit en mjärde som man kan sätta ner i ett större borrhål. Detta fungerar i princip som ett paraply som man fäller upp när man kommit under isen. Dessa paraplymjärden fungerar mycket bra och är något jag kan rekommendera. Har man nu ett bra ställe med betesfisk där det mestadels är öppet vatten eller bara tunn is ja då har man det betydligt lättare.

Paraplymjärden har blivit allt mer populära, ett enkelt och smidigt sätt att skaffa sig betesfisk till isfisket.

Förvaring av levande betesfisk

Man kan dels använda sin mörtstuga som förvaringsplats eller så hemma om man har någon lämplig plats. Men då är det viktigt att det är kallt gärna bara någon plusgrad i vattnet. Då hamnar fisken i ett dvalliknande tillstånd där de knappt förbrukar något syre. Har man ett sådant ställe så kan man förvara sina fiskar under hela vintern. Jordkällor eller garaget kan vara platser som är lämpliga till detta. Fiskarna kan man sätta i en stor balja, tunna eller liknande. Fördelen med att kunna förvara betesfiskarna hemma är att man snabbt och smidigt kommer sig iväg ut på sitt fiskepass.

Många har dock inte möjlighet till detta och då får man göra på andra sätt. Själv brukar jag försöka fiska några dagar i rad när jag väl har tillgång till ett gäng fina pigga mörtar. Då gäller det att försöka hålla de vid liv. Ett sätt kan vara att ha fisken i bilen och med hjälp av kupévärmaren hålla en lagom temperatur. Ibland går det bra men några gånger har det slutat i katastrof. Problemet är att temperaturen kan falla mycket snabbt under vintern och även stiga för den delen. Har man så tur att temperaturen konstant ligger runt ett par plusgrader under de dagar man tänker fiska ja då kan man faktiskt förvara sina betesfiskar ute på bron, garaget, i ett ute förråd eller i bilen.

När man så är ute och fiskar brukar det sällan vara några större problem med att hålla fiskarna vid liv. Är det minusgrader då fryser det lätt så då gäller det att ta bort is med jämna mellanrum. På våren kan det istället bli väldigt varmt speciellt om solen ligger på och då det vara smart att slänga ner lite is eller snö i spannet. Något som underlättar då man är ute på isen är att man lätt kan byta/tillsätta nytt vatten. Numera sedan jag skaffat en större pulka förvarar jag mina betesfiskar i en större 50 liters balja med lock. I denna rymmer jag all den fisk jag behöver. Med mig på isen har jag också en mindre hink på ca 5 liter. I den hinken ser jag ständigt till att ha några pigga agnfiskar som jag tar med mig ut till hålen då det behövs.

Tips! Att ha med sig en liten akvariehåv ut på isen gör hanteringen med fisken både enklare och smidigare.

Fiskar man ofta i kallt väder med flertalet minusgrader kan det vara värt att förvara fisken i en kylbox som skyddar bättre mot kyla men också värme.

Syrepumpen
En batteridriven syrepump är också något som är bra att ha. Dessa finns att köpa i de flesta fiskeaffärer och kostar runt en hundring. Tyvärr är kvalitén överlag dålig på dessa pumpar och man får räkna med att de inte håller speciellt länge. Om det kommer in fukt i pumpen tappar den snabbt i effekt. Vanligt är också att effekten avtar med tiden. 

Förvarar du fiskarna inomhus där det finns tillgång till el är det mycket bättre att skaffa en eldriven syrepump som man kan hitta ute i akvariefiskaffärerna. Att tänka på är att ju varmare vattentempen blir så ju viktigare blir syrepumpens uppgift. Är det över 10 grader i vattnet då krävs det en bra pump samt att man har en rejäl spann till fiskarna. Är det däremot bara någon enstaka plusgrad i vattnet ja då kan man förvara samma antal mörtar i en mindre spann med knappt någon syretillförsel alls.

Det finns en rad olika märken av batteridrivna syrepumpar på marknaden. Vilka som är de bästa låter jag vara osagt. Själv har jag den senaste vintern använt vita på bilden och jag tycker den har fungerar rätt bra även om den nu tappat i effekt. Medlemmarna i vår klubb har genom åren använt sig av flera märken och vad vi har sett är att de varierar en del i kvalitén och det även av en och samma modell. 

Bättre är de eldrivna varianterna, den svarta på bilden har jag haft i flera år och den har fungerat riktigt bra. Kostar under 200 kr och finns att köpa i de flesta akvarieaffärer.

Förvaring av död betesfisk
Att förvara sina deadbaits är betydligt enklare än att hålla på handskas med levande fisk. Men det finns ändå en del att tänka på här. Man skall undvika att ha sina beten i minusgrader då de lätt fryser samt i starkt solsken då de snabbt torkar. Detta undviker du genom att sätta dina beten i en mindre kylbag eller baitbag. Här håller du dina beten skyddade mot både kyla och solljus. Ett mycket enkelt och smidigt sätt att förvara sina deadbaits.

En liten kylväska passar utmärkt till att förvara sina deadbaits.

En viktig del av förvaringen börjar faktiskt redan innan fiskepasset. Man skall i god tid se till att få sig de betesfiskar man vill ha. Därför kanske det krävs att du sommaren innan tar metspöet och ser till att få upp dessa stora mörtar, rudor, eller små braxnar eller vad det kan vara. Därefter paketerar man fiskarna i plastpåsar för att sedan frysa in dem. Vill man preparera sina beten så gör man det smidigast med en gång. Smörj in fiskarna eller spruta in önskat doftmedel och skriv sedan på påsen datum, art och typ av doftmedel. På liknande sätt kan man göra om man vill färga sina betesfiskar. De betesfiskar som inte håller måttet riktigt behöver man inte slänga utan använd dessa till att klippa/skära i bitar. Tillsätt sedan önskat doftmedel innan man slutligen fryser in dem. Dessa får sedan som uppgift att via mäskning locka fram någon storgädda.

Fiska din betesfisk själv
För mig har det alltid varit självklart att fiska upp mina egna betesfiskar och då i samma vatten eller vattensystem som jag tänkt fiska i sedan. Kanske beror detta på att jag både metat och pimplat mycket sedan unga år. Sedan kan jag tycka att det blir en liten extra utmaning och krydda innan själva ismetet att på förhand försöka fixa så bra agn som möjligt. Givetvis fodrar detta en del kunskap om var man kan hitta huggvillig betesfisk mitt i vintern. Sedan gäller det också att ha rätt teknik och utrustning för att få upp dem. Ett tips för den oerfarne pimpelfiskaren är att tala med någon som tävlingspimplar. Dessa brukar ha bra koll på vilka sjöar/platser som gäller för olika arter. Själva fisketekniken är inte komplicerad men mörten är ofta försiktig och då fungerar väldigt små rörelser med spöet.

Jag rekommenderar att inte köra med för grova grejor då man skall fiska mört. Ett lättare pimpelspö, ca 0,15 mm nylonlina, och en mindre vertikalpirk följt av en tafs på några centimeter och en mormyska i linändan brukar vara en utrustning som fungerar för ändamålet. Lämpligt agn är mask eller maggot. Försök se betesfisket som en del i ditt ismete vilket det ju egentligen är. Lyckas du bra med att dra fina betesfiskar ja då ökar ju rimligtvis också chanserna att få bra då du sedan ismetar.