Tre småvatten som testats med blandat resultat

Här kommer en rapport från tre olika småvatten (tjärnar) som jag testat för första gången. Jag har spinnfiskat från land och resultatet blev rätt blandat kan man väl säga.

Först ut en liten större tjärn på ca 15 ha.
Långt tillbaka i tiden sägs det ha funnits stora abborrar här. Sedan rotenonbehandlade dom vattnet och satte ut laxfisk här under en längre period. Nu har man inte satt ut nå fisk här på säkert 15 år. När jag sedan fick höra att det kommit tillbaka fisk i tjärnen så spetsade jag öronen lite extra. Det var dock lite oklart vilka arter det rörde sig om. Intressant historia och uppgifter. Fanns det nu bara abborre här så kunde det bli riktigt intressant.

Jag hade med mig Lukas denna gång och då brukar det ju som bekant bli bra. Men efter att ha fiskat oss runt hela tjärnen utan att se skymten av en endaste abborre så gav vi upp. Fast nog fanns det fisk här, mängder av mört och en och annan gädda. Vi lyckades även få upp några gäddor var av en vägde uppskattningsvis dryga 5 kilo. Men nu var det ju abborren som var måltavlan och där gick vi bet. Men blir ju svårt om det inte finns några. Eller vem vet kanske, kanske det finns ett väldigt litet bestånd av dom och då lär det inte vara några små fiskar det är frågan om. Men känslan är att abborren saknas vilket ju kan tyckas är märkligt då det finns både mört och gädda här. Fångst: 4 gäddor.

Andra vattnet, ett rätt litet vatten, en tjärn på runt 5-10 hektar.
Åskan mullrade doft bortom bergen, luften var tung och vinden svag. Förutsättningar som jag av någon anledning gillar när det kommer till abborrfiske. Det var ett litet projekt att komma hit. Först fick jag köra efter några krokiga skogsvägar innan en promenad på några kilometer tog vid. Jag har genom åren hört ett och annat rykte om detta vatten men har aldrig tagit mig för att ta mig dit själv. Men nu var det alltså dags. Skulle det finnas några storabborrar som ryktena sa? Eller stora glupska gäddor som ett annat rykte sa. Det första som slog mig när jag kom dit var att är det inte större än så här. Det andra som slog mig var att det var tvärdjupt bara en meter från land. Den tredje och sista saken var avsaknaden av växtlighet. Visst fanns lite näckrosor här och var men inte mycket mer än så. Kan detta verkligen vara nått?

Det tog dock inte många kast innan svaret kom. Hugg! En vildsint randig krigare smäller på spinnaren utanför några näckrosor. Abborren väger en bit över halvkilot och nu kan jag andas ut, dom finns här. Nästa fisk dröjer inte länge. Nu är det en annan art, en gädda. Blir ytterligare ett gäng gäddor och alla är som stöpta i samma form och väger någonstans mellan 2-4 kilo. Inga typiska smågäddor som normalt brukar finnas i överflöd i småtjärnar men inte heller några välgödda bjässar som man som gäddfiskare så gärna vill se.

Det är abborrarna som är intressanta här och efter några fina bitar från halvkilot och uppåt dryga sju hekto så kommer belöningen. Tänker att jag gör ett sista kast innan jag flyttar på mig. Då kommer hugget. Som tidigare så dyker den upp från ingenstans och hugger precis utanför näckrosbältet. Denna fisk är bra mycket större och starkare. Efter att ha sett flertalet abborrar runt 6-9 hekto de senaste året så blir det lite puls nu. Denna är större. Ingen gigant men en riktigt bra fisk som höjer kvällens fiske ytterligare ett snäpp. Fångst: 23 abborrar, 9 gäddor Big Five: 3580 g (1100g, 730g, 700g, 570g, 480g).


Kvällens största abborre, 1100 g – 45 cm föll för en Vibrax spinnare i storlek 4. En spinnare är enligt min mening det bästa betet när det gäller i sådana här typer av vatten. Och just Vibrax är min absoluta favorit.

Tredje och sista vattnet ut blev en mindre sjö eller större tjärn med en storlek av ca 15 hektar. Anledningen till att jag åkte hit var främst kräftor. Ja kräftvatten är verkligen inte vanligt i mina trakter och det är tämligen oklart om det idag ens finns kräftor här. Men i alla fall skall man ha satt ut ett gäng flodkräftor under 60-talet och finns det kvar några så lär ju inte abborrarna vara små.

Jag fiskade av ena sidan av tjärnen och det var stundom svårt att komma ut på ett bra sätt då det fanns mycket näckrosor och vass. Men det fanns även några fina ställen som kändes intressanta där det var lite djupare, mindre växtlighet med en del stenar. Vattnet var inte klart men inte heller så där starkt humus färgat som det brukar kunna vara i dessa typer av vatten.

Redan i andra kastet kom första fisken, en liten gädda. Gäddor visade det sig finnas gott om här. Totalt blev det tio gäddor under kvällen. Det dröjde en stund innan första abborren klev på. En liten rackare på kanske 50 gram. Det blev ytterligare fem småabborrar men däremot såg jag inte röken av någon större. Med tanke på det klena resultatet borde jag kanske avfärda detta vatten? Men istället är det precis tvärtom. Anledningarna är flera. Fastän abborrarna som jag fick var små så såg dom välgödda ut, inte alls som de mer klassiska “tusenbrödrar abborrarna” som är magra med stora ögon. Hade det varit gott om medelstora abborrar så hade jag förmodligen fått i alla fall någon. Så kan vara ett vatten med få större individer och då kan storleken vara väldigt bra. Så det är knappast något vatten där man lätt fyller en hink med 2-5 hektos abborrar men istället kan det vara ett vatten där man kan få en och annan riktigt bra fisk, och då pratar jag om fiskar från kilot och uppåt. Eller så var det bara en riktigt usel fiskekväll då abborrarna inte ville käka? Ja för att få svar på dessa frågor så finns det bara en sak att göra, åka dit igen och testa. Kommer jag göra det? Inte alls omöjligt. Fångst: 10 gäddor (0,3-2 kg), 6 abborrar (50-100g).

Nästa inlägg hoppas jag handlar om några strömmande vatten som jag vill testa. Att hitta stora abborrar i dessa typer av vatten i mitt område brukar inte vara det lättaste. Men däremot brukar man kunna ha roliga mängdfisken med glupska och vilda abborrar som ligger och lurar i strömkanterna, utanför näckrosbälten eller mitt ute i selen. Ja vi får se hur det blir men som vädret nu ser ut framåt så lär det inte bli speciellt mycket fiske. Lågtryck regn och blåst minst tio dagar framåt. Var ju inte precis det vädret man ville ha när man just börjat semestern och tänkt fiska efter abborre.

Tankar och lite planer kring mitt abborrfiske under sommaren samt hur jag gör min göspytt

Vi befinner oss nu mitt i Sommaren och då blir det som jag varit inne på tidigare fokus på abborrfiske ett tag framöver. Ja även en del gösfiske lär förekomma. På tal om gös så var jag ute på ett lyckat göspass tidigare under veckan så igår gjorde jag en gös/ abborrpytt som blev överraskande god.

Kan dra receptet. Tog några gös och abborrfiléer som jag delade i mindre bitar. Blandade sedan dessa i ströbröd, salt och lite vitpeppar. Steker dom sedan. Innan jag börjar med fisken så kokade jag några potatisar, morötter, och en rödlök samt vitlök som jag skurit i lagom stora bitar. Steker det sedan i stekpanna. Sedan blandade jag ihop fisken tillsammans med resten och tillsätter lite olivolja, rå finhackad rödlök, persilja och dill. Sist pressade jag lite citron över fisken.

Gös/abborrpytt. Gott och väldigt enkelt att göra

På senare år har jag allt mer börjat intressera mig för att äta den fisk jag fångar och även testa olika sätt att tillaga den på. Så bli inte förvånad om det dyker upp nått mer recept här i framtiden. Men någon superkock lär jag inte bli så risken att sidan förvandlas till en matblogg är nog minnimal. Nu åter till fisket och lite tankar kring hur jag tänker lägga upp det hela...

Allmänt
Syftet med abborrfisket liksom allt annat fiske är för mig att ha roligt. Sedan brukar jag alltid klura på några mål för att göra mitt fiske både intressantare och mer utmanande. I detta fall handlar det mycket om att testa nya vatten, fiska på olika sätt och helt enkelt lära mig mer om abborrfisket och försöka få en bättre känsla över hur ett bra abborrvatten kan se ut.

Fiskevattnen
Tittar man på en karta så finns det ju oändligt många vatten att väja emellan. Det är således en omöjlighet att hinna med att kartlägga alla. Därför har jag har jag försökt välja ut de som jag finner lite mer intressanta. Detta är inte det lättaste men kanske den mest intressanta biten. Visst några få vatten har jag fått lite information om genom åren som väckt ens intresse medans merparten mest bygger på en god magkänsla. Är ju lite detta som är det som gör fisket så spännande “att tro på något men inte veta vad som väntar en”. Får man däremot allt serverat på silverfat så försvinner det mesta av tjusningen enligt mitt sätt att se de hela på.

Jag kommer koncentrera mitt fiske till mitt närområde. Tanken är att fiska både från land och från båt i allt från små skogstjärnar, åar till lite större sjöar och kanske nån älv. Som jag skrivit tidigare så känns abborrfiske som i ett mångt och mycket oskrivet kort i mina trakter. Tyvärr är mitt fiskeområde rätt långt ifrån vad jag skulle säga det bästa om man ser till dess förutsättningar för just abborrfiske. Men det spelar egentligen inte någon roll då jag jämför/ tävlar med mig själv och utifrån från hur mina vattens potential ser ut och vad man vet fångats där genom åren.

Här en lite större tjärn eller mindre sjö som jag testfiskade för första gången förra veckan.

Rapporter om abborrar över kilot och några hekto uppåt finns i flera vatten medans fiskar över 1,5 kilo verkar vara extremt sällsynta. Detta styrks av mitt egna fiske där jag har en mängd fiskar mellan 1-1,5 kilo men bara en över. Jag kommer i alla fall jubla för varje kilosabborre som jag får och skulle jag fixa en över regg (1,6 kg) så räknar jag det lite som en sensation. Men framför allt hoppas jag på ett roligt och givande fiske. För abborrfisket är ett härligt komplement att roa sig med denna tid så kan gäddor och andra kallvattenfiskar få vara i fred ett tag.

Tävlingen
Ibland kan jag tycka att något slags tävlingsmoment ger fisket en extra krydda. Så därför har jag infört lite sådant i sommarens abborrfiske. Det blir två tävlingar kan man säga, huvudtävlingen och den intressantaste matchen blir mellan de olika vattnen jag fiskar i. De fem största fiskarnas vikter (från varje pass) läggs ihop till en totalvikt räknat i gram. Abborrarna måste väga över 300 g för att räknas. När sommaren är slut så får jag en lista över hur mina fiskevatten har levererat. Fiskar jag flera pass i ett och samma vatten räknas endast ett fiskepass åt gången.

Tills nästa år så kanske jag gör om det hela och slänger in lite nya vatten. De med högsta vikterna kan slå sig in på min topplista “all time” över tid. Sedan blir det även en “big five” över de fem största abborrarna 2023. Sedan kan man ju alltid göra en tävling i tävlingen mellan den/dom jag fiskar med för dagen.

Ja detta var lite abborrsnack. Nästa inlägg hoppas jag kommer handla mindre om snack och mer om verkstad. D.v.s. rapporter från mitt fiskande...

Juli – Sommarens mittpunkt

Juli sommarens mittpunkt, en tid då värmen oftast kulminerar samtidigt som den mest intensiva grönskan börjat ebba ut. En tid då bären börjar mogna, fågelsången avtar och kvällarna bli lite mörkare. Vad betyder juli för mig och mitt fiske? När man var grabb och hade sommarlov så var det en tid av äventyr då man ständigt var på språng och då ofta med fiskespöet i handen. Det var mest bäckar, åar, tjärnar och en och annan insjö vi sökte fiskelyckan i. Abborren var den vanligaste fångsten och gäddorna var den coolaste fisken man kunde få. När man blev lite äldre blev det ofta en eller ibland två fjällfiskeresor vilket var perfekt då man nu hade sommarledigt från fotbollen. Fjällen är en magisk plats denna tid. Men vädergudarna kan vara riktigt elaka vilket jag och på den tiden trogna fiskekompisar Mikael, Mattias, Fredrik och Andreas fått erfara mer än en gång. Här en story från en fjälltripp för bra många år sedan:

ETT TÄLT FÖR 150 KRONOR DUGER VÄL LIKA BRA SOM ETT FÖR 1500 KRONOR?

Ja precis så resonerade jag och min kompis Mikael, för inte skulle vi kasta bort pengar på ett tält då vi kunde köpa fiskeprylar för dom pengarna. Så därför inhandlades det ett tält för en kostnad av just 150kr på Ö&B i Luleå strax före vår fjällresa. Det skall tilläggas att våra reskamrater Andreas och Mattias bodde i ett nyare tält av märket Haglövs som var inköpt för 1500kr.

Redan när vi landade vid Tjirtjam strömmarna så såg vi att det började rulla in mörka, låga, regntunga moln ovanför våra huvuden. Snabbt satte vi upp våra tält för att sedan skynda oss ut i strömmen för lite kvällsfiske. Redan första natten började det regna lite smått vilket skulle hålla i sig fem dagar i sträck, dessutom ökade intensiteten successivt allt eftersom dagarna gick. Första dygnet så fungerade vår bostad prickfritt och vi var till och med lite spydiga mot grabbarna i det andra tältet, hur kan ni kasta bort pengar i ett sådant tält när det finns de som är 10 gånger billigare och minst lika bra?

Nästa natt så började vi få onda aningar då innertältduken började tyngas längre och längre ned, efter ytterligare en stund så började det rinna ner en och annan droppe längst efter tältduken. Under den andra natten ökade regnet och jag minns hur vi vaknade upp samtidigt mitt i natten av att vi kände vattendroppar som träffade ansiktet. Läget var allvarligare än befarat då det visade sig att det var en stor vattensamling längst ner i tältet just där jag hade alla mina torra kläder, ja allt var ju genomblött.

Men det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen, vilket jag tycker vi lyckades riktigt bra med. Ut i regnet och knyta fast ett nytt yttertält bestående av sopsäckar, som tråd använde vi oss av Corastrong lina. Resultatet blev över förväntan och trots mer regn kommande dagar så höll tältet tätt. Ett annat litet lyxproblem dök dock upp när det började blåsa upp sista dagarna. Ljudet av sopsäckarna var inte alls trevligt och det blev lite fara på taket då det tog vind mellan sopsäckarna och tältet vilket fick tältet att i princip lyfta.

Men detta redde vi också ut i form av en jäkla massa stenar som vi förankrade tältet med.

Ja denna episod får jag betrakta så här i efterhand som ett rätt roligt minne som vi fortfarande har roligt åt och förhoppningsvis också lärde oss något utav.

Här en bild som jag tog för några dagar sedan som symboliserar lite vad juli betyder för mig. Denna magiska kväll blev det inget fiske utan kände bara att få vara ute och promenera och njuta av tillvaron.   

Idag ser jag juli mer som en slags avkopplande vagga mitt i fiskesäsongen. Ofta har man semester nu och då lite mer tid än vanligt över för saker som man vill göra. Man kan lätt tro att jag borde fiska mera då men de senaste åren har det har istället blivit tvärtom. Anledningarna till detta är att jag ofta har fiskat mycket under juni och när semestern kommer så har jag sysslat med annat och samtidigt laddat fiskebatteriet fullt så man är redo inför höstfisket. Tidigare fiskade jag ofta mycket från maj till en bit in i augusti för att sedan tröttna och mer eller mindre lägga fisket på hyllan. Oftast missade jag då höstfisket. Numera försöker jag hitta en bättre balans för att kunna hålla uppe fiskesuget lite längre.

Men jag märker att det hela ofta beror vilket fiske man längtar efter och vill prioritera. I fjol och även i år så har jag dragit ner på gäddfisket under försommaren och det har då blivit mer tankar på annat fiske och framför allt abborren. Planen i år är att prioritera abborrfisket under juli och även augusti. Fokuset ligger att testa nya vatten och sedan analysera, jämföra och utvärdera resultatet. Tanken är att det blir en salig blandning av vatten som kommer betas av. Allt från små tjärnar, åar, sjöar och kanske även nån älv. Som vanligt så lär man inte hinna med allt man vill och har tänkt men jag har i alla fall en plan som jag skall försöka följa. Resultatet av detta kommer synas här med tiden. Till dess önskar jag er alla en riktig trevlig sommar...

Kort men intensiv gäddfiskesäsong

En envis nordvästvind har plågats oss här uppe i veckor och vattentemperaturerna var nere i runt 10 grader första dagarna in i juni. Dagstemperaturerna var precis lika blygsamma och hade man haft ivern och fiskesuget så hade troligtvis gäddfisket varit helt okej. Men suget fanns inte alls där. Pratade med Krister och han sa nått slående. “Att denna tid vill man inte frysa när man fiskar men om hösten så är man inställd på det samt att man vet att en vinter är på antågande och då är det lättare att motivera sig”. Har lite dåligt samvete då jag har hoppat av några fisketurer med kompisar. Men som sagt när suget inte finns där då brukar det vara bra att låta bli och vänta tills det vänder. På tal om Krister så fick jag rapport att han fått en finare gädda en bit över tvåsiffrigt. Riktigt kul och imponerande med tanke på hur sällan har fiskat den senaste tiden. Han liksom jag är mer inne på abborre men tog sig ändå ut på ett gäddpass och spann upp en finare bit.

När väl vinden lade sig och en sommarvarm bris infann sig så vände det och fiskesuget fanns plötsligt där. Under en dryg veckas tid blev det flertalet fiskepass. Endast spinnfiske och då mestadels från land. Under denna tid steg vattentemperaturen från 11 grader till drygt 18. Hur reagerade gäddorna då på detta är frågan? Ja fisket förändrades en del och man hittade dom på lite andra ställen än vanligtvis. Det har varit väldigt varierande med perioder av mycket nötande med nån bra fisk mitt i allt eller så rena huggrace. I takt att vattnet blev varmare så blev kvällsfisket hetare och huggperioderna kortare men desto mer intensiva. I takt med att vattnet blev varmare så blev gäddfångsterna större men på bekostnad av storleken. Tycker detta är återkommande, stora gäddor vill gärna ha lite svalare i vattnet medans de minde gäddorna går “bananas” när det blir varmt. Jag har fiskat i flera olika typer av vatten men det generella mönstret har sett ut så här.

Första båtpasset bjöd inte på många gäddor och när jag tillslut fick på en bättre fisk då gick den loss. Men i ett av de sista kasten tar det tvärstopp. Direkt efter hugget simmar fisken rakt mot båten och jag får veva allt var jag kan för att det inte skall bli slacklina. Tillslut har jag den under båten och då går den och stånkar en stund innan jag pressar den upp mot ytan. Bosse håvar innan vi knappt hunnit se gäddan. Den är ordentligt grov och även fet vilket brukar innebära jubel i båten. Dessa fiskar är bra mycket roligare jämfört med långa och undernärda fiskar. Tyvärr var den inte speciellt lång.

En riktigt stabbig gädda som blev ett tangerat rekord om man kollar mina kortaste fiskar över tio kilo. Den måttades till 106 cm med en vikt av 10030 gram.

Kvällen efter hade jag med mig min lyckoamulett Lukas ut på ett kortare kvällsfiske från land. När han är med brukar det alltid hända grejor. Inte alltid de bästa fisket men av någon anledning brukar det dyka upp nån finare fisk. Lukas startade med en 2-3 kilos gädda innan jag också fick en i samma storlek. Vi bytte ställe och efter en stund så small det på en bra fisk. Jag gjorde ett långt kast och när “Peton” landade hann jag knappt veva innan hugget kom nära ytan. Även denna fisk var lite för kort men grovheten var åter igen imponerande.

              

Ett av mina säkraste storgäddskort Rapala Peto 20 cm svarade för ännu en finare spinngädda. Måtten skrevs till 9010 gram fördelat på 104 centimeter.

Mitt andra landfiskepass var nog det enskilt bästa fiskepasset på ett sätt. Efter drygt en timme utan ett hugg så sprakade det loss. Hugg i kast efter kast och det var inga dåliga gäddor jag hittade. Totalt 16 gäddor var av hälften vägde från 5 kilo och uppåt. Ingen jätte men två skapliga toppfiskar på 8300 g – 106 cm samt 8150 g – 103 cm. Den största högg bara en meter från där jag stod. Den kom som en raket in mot land och klippte betet så vattnet skvätte över mig. Helt galet!

I skrivande stund så är det ordentligt varmt och då lägger jag givetvis gäddfisket på hyllan fram tills hösten. Nu blev det en veckas hårdkörning. Är lite så det ser ut för mig mer och mer. Fiskar kortare perioder men då tenderar jag istället på att köra på rätt hårt. 

Juni - En hektisk tid för oss sportfiskare!

Just nu känns det som att vi norrlänningar blir ordentligt bestraffade. Ja man kan verkligen inte tro att vi befinner oss i juni månad. Vädergudarna är oss inte nådiga då de i kluster spyr ut kylig arktiska vindar över oss. Termometern visar just nu 4,5 grader och när vindbyarna sätter in så knakar det i väggarna. För drygt två veckor sedan fick vi istället känna på en försmak av sommaren då vi hade soligt och varmt väder. Men nu har vi fått leva med nordvinden i två veckor och enligt väderprognoserna så lär det försätta så här minst en vecka till.

Nåja sommaren kommer väl så småningom. Tror det var 2014 då det var kallare på midsommarafton än självaste juldagen. Veckan efter så kom ryssvärmen in över oss och det blev nära in på 30 grader varmare i ett nafs.

Igår gjorde jag mitt första gäddfiskepass i öppet vatten. Gäddorna var bra på hugget men de var faktiskt hör och häpna köldstela precis som de kan bli under senare delen av hösten. Första och förhoppningsvis sista gången jag upplever det under denna tid på året. Nu vill jag ha sommar...

“Vi backar tillbaka drygt trettio år i tiden. En sommardag som jag minns som igår. Det var året mitt fiskeintresset tog fart. Sommarlovet hade just startat och man hade all tid i världen framför sig. Jag hade köpt en ny haspelutrustning, En ABU rulle C4 laddat med 0,30 ABU Topp nylonlina och ett teleskopspö av samma märke. Givetvis beställt från Berras Sportfiske. I betesaskarna fanns lite godis i form av spinnare som Droppen, Vibrax, Sonett och inte minst Ultra spinnaren. Även några shadjiggar modell mindre, en Killer vobbler och ABU:s klassiker Favorite vass, Atom, Utö och min (på den tiden) absoluta favorit ett Silver Toby 7 gram. Mycket mer än så hade man inte hunnit samlat ihop.

Efter några kilometer cyklande efter dåliga skogsvägar var jag framme vid mitt barndomsvatten. En mindre å där det simmade lite av varje i fiskväg. Fiskedagboken min säger att det var dåligt fiske men att det plötsligt hugger en jättelik gädda. Efter några sekunder går fisken loss och besvikelsen var enorm, ja jag minns det fortfarande. Men någonstans där visade jag prov på tålamod då jag fortsatte att nöta vidare och efter ett tag så kunde inte gäddan motstå mitt Toby drag och denna gång gick det hela vägen hem.


Nytt rekord! Vikten stannade på dryga 4 kilo och måttbandet visade 87 centimeter. Ingen C/R tankar på den tiden, utan den skulle ju hem och visas upp till mor och far.

2018, en så där trettio år senare. Nu är det inte min barndoms å jag fiskar i men annars är likheterna slående. Ett spö i ena handen och en håv i den andra och en ryggsäck på ryggen. Vandrar genom skogen innan man kommer ned till vattnet. Förväntningarna och spänningen är densamma. Skillnaden är bara att det inte längre är en fyra kilos man har i tankarna eller ett Tobydrag som hänger i linändan. Men känslan är ändå exakt densamma. Även hugget som strax kommer, nervositeten innan den ligger i håven. Spänningen innan man kollat dess vikt och längd. Avslutningen blev dock bättre denna gång, tänker på känslan och synen när man ser sin rekordgädda simma ner i djupet…”

Hur tung och och lång skall en gädda vara för att räknas som riktigt stor? För mig har den bilden förändras en hel del genom åren och det är väl precis så det skall vara. Det är helt upp till betraktarens öga att avgöra. Sen finns det ju vetenskapliga aspekter som man kan mäta det i. Tänker på hur stor en gädda kan bli och där tycker jag man skall utgå ifrån hur det ser ut i det land man bor i och framför allt det lokala området man fiskar i.

Denna var min första över 13 kilo och givetvis så såg den mäktig ut. Men det gjorde även min 4 kilos och inte för att tala om när jag putsade det rekordet nått år senare med nära två kilo. Men allra störst intryck en gädda gjort för mig var min första tolva som också var min första över 10 kilo. Nu i efterhand när man fått ett gäng fiskar från 10 och dryga 14 kilo så tycker jag att när en gädda börjar väga 12-13 kilo så händer det nått. Det blir något helt annat än en 10 kilos. Tänker dom få som fiskat i Lödde och Vättern och lyckas få flera gäddor över 15 kilo och nån topp på 17-18 kilo. Då lär den ribban höjas ytterligare några kilon.

Ja det går inte att ta miste om att jag älskar denna tid men det är samtidigt en hektisk period. Det känns som att hur man än gör så hinner man inte med allt. Vad vill jag då göra i år är frågan? Det är mycket. Kanske några fiskepass efter gädda, lite abborrfiske eller varför inte en del lax och öringsfiske. Dra några harrar eller varför inte något metepass efter id, braxen eller mört. Ja så har vi ju gösen eller kanske man sparar det fiske till nästa månad? Ja ni ser valmöjligheterna är många och allt fiske har ofta sin “primetime” en kort begränsad period som dessutom ofta krockar med varandra. Jag kommer gå mest efter känsla och lust istället för någon målmedveten och planerad satsning. Jag räknar inte med några trofé fiskar men vi får helt enkelt se vart vi landar och vad resultatet blir. En sak är dock säker, jag vill gärna tillbringa min tid utomhus nu och då gärna med fiskespöet till hands...

Vart går gränsen - Live ekoloden "Guds förbannelse eller ett välkommet steg in i framtiden?"

Den kanske hetaste potatisen bland sportfiskare idag är förmodligen användandet av den modernaste ekolodstekniken. Många menar att nu har vi passerat gränsen för vad man kan kalla sportfiske medan det också finns de som älskar denna utveckling och menar att detta är framtiden. Ja meningarna går isär och så lär det nog förbli.

Ute på sociala medier märker man detta tydligt. Så fort det dyker upp någon stor gös, gädda eller annan fisk som är fångad med hjälp av “live givare” så haglar kommentarerna tätt och det blir en het diskussion. Tråkigt på ett sätt för en stor fisk skall man ju egentligen glädjas åt men nu blir det istället så att den som fått fisken blir nedvärderad och näst intill hånad av ena sidan och hyllad av den andra.

Som vanligt när det gäller de “värsta kommentarerna” så är det de okunniga som skriker högst. Inte konstigt för dom vet inte bättre. Är man istället insatt i historiken kring sporfisket och själv har testat fiska både utan och med ekolod samt de nyaste “live givarna” så får man ett bättre helhetsperspektiv. Det går inte att blunda för att denna utveckling har revolutionerat fisket på vissa sätt men det betyder inte heller att man automatiskt får en massa fisk bara för att man har rätt elektronik i båten. Fast i ärlighetens namn är elektriken en förutsättning för att kunna lyckas när det gäller visst pelagiskt fiske. Tänker då främst på vertikalfiske/ spinnfiske riktat efter stor gös, röding eller öring.

När man får svaren på skärmen så blir nyckeln att åka båt, titta vad man ser på skärmen, lära sig tyda det och sen lägga ner en massa tid. En fisketeknik som på många sätt är helt i kontast med traditonellt fiske där man kastar dit man tror fisken kan befinna sig. På nått sätt krävs inte längre alla de erfarenheter och kunskaper som fiskare har lärt sig genom åren. Nu får vi istället svaren direkt på skärmen. Man ser vart fisken håller till och hur den reagerar när man fiskar på den. När man får facit på allt man tidigare försökt lista ut utan att veta så är det givetvis en grym fördel. Och beviset blir det vi kan se idag. De som lärt sig bemästra denna fisketeknik kan skörda enorma framgångar som tidigare varit helt omöjliga att uppnå.

 
Den stora frågan är då om detta skall/ bör kallas för sportfiske? Eller skall detta fiske räknas som ett annat slags fiske? Sedan finns en rad andra följdfrågor som dyker upp. Om fisket blir allt för effektivt vilka konsekvenser kan det få? Dels för fisket men även för sportfisket framledes? Ja frågorna är många och likt som i många andra fall idag så går tekniken snabbare än vad vi hinner anpassa oss till.

Redan för några år sedan tog jag avstånd till denna utveckling och valde min väg utefter mina värderingar vad det gäller sportfiske. Jag kände att varningsklockorna började ringda allt högre samt såg konsekvenser av detta. Att åka runt med båten och titta på ekolodet efter betesfisk, typ av botten och djup m.m. gör jag ibland speciellt när jag fiskar i större vatten. Nästa steg blir att leta enskillda stora fiskar som man sorterar ut och väljer sedan att fiska på. Där någonstans tycker jag att gränsen passerades. När fisket mest handlar om att åka båt och titta på skärmar känns det bara fel för mig. Detta tar ju liksom bort den där spänningen och ovissheten som jag uppskattar mest. Likheterna med tv-spel är faktiskt slående. Ja ja vet att många avskyr denna jämförelse men jag har spelat mycket fiskedata spel tidigare i livet och ser likheterna. Sen kom “live givarna” som nu effekiviseras mer och mer. Med dessa kan man nu effektivt kasta på enskilla fiskar och följa efter dom. Där passerades ytterligare en gräns för mig och här kände jag att nu har utvecklingen gått för långt. Att jaga en fisk och fiska på den under lång tid är väldigt långt bort från vad jag kallar sportfiske.

Jag ser denna utveckling som ostoppbar på många sätt. Största hindret handlar inte om oss fiskare utan de som säljer dessa prylar. När det handlar om pengar blir marknadsföringen viktig och därför är det inte så konstigt att det haglar annonser ute på nätet och i tidningar. Här nedan några exempel från vår största fisketidning och fiskebutik som tog mig ett par minuter att hitta på nätet. Här menar man att detta är ett “måste” för seriösa fiskare, och att man blir klokare samt hur viktig den nya tekniken är om man vill bli en bättre gäddfiskare.

Kombinationen som gör dig till en oslagbar fiskare! (från: Fiskejournalen)

Med en högkvalitativ design och avancerad teknik är ActiveTarget 2 ett måste-ha för seriösa sportfiskare. (Söders sportfiske)

Albin Martinsson är något av ett underbarn när det gäller fiske med realtidsekolod. Med hjälp av två(!) Garmin Livescope-system har han lyckats identifiera och fånga öring i drömformat. (Fiskejournalen)

För dig som vill öka möjlighet att fånga fisk.
Det finns en kombination av ny smart teknik som gör alla sportfiskare ännu vassare – läs artikeln här nedan! — med Jan Comstedt AB. (Fiskejournalen)

För att identifiera gynnsamma fiskeplatser för gäddan och andra fiskar använder sig gäddfiskaren Mathias Holgersson av modern ekolodsteknik. Här berättar han om hur ny teknik från Humminbird hjälper honom att hitta gäddan, och inte minst hur viktig den nya tekniken är för att bli en klokare och bättre gäddfiskare. (Fiskejournalen)

Bara någon vecka sedan jag skrev detta inlägg så lyssnade jag på det senaste avsnittet i den populära Gäddpodden där man just lyfte frågan om “live ekoloden”. Gäst i avsnittet var den välkände sportfiskaren Håkan Fransson. Jag tyckte att det kom fram väldigt många tänkvärda och kloka ord vilket jag välkomnar. Det är just detta som jag efterlyser mera, att fler sportfiskare tar ställning i denna fråga och för en saklig diskussion än den pajkastningen man ofta kan se i olika trådar ute på nätet...

Vart går gränsen - Gäddfisketävlingar

Det har knappast undgått nån seriös gäddfiskare att tävlingsfisket har ökat lavinartat under de senaste åren. Speciellt söderut och i några större sjöar där gäddfisket givetvis är riktigt bra. Vi som varit med och fiskat länge vet ju att detta kommer sätta sina spår om det inte sköts rätt. Finns många vatten som redan blivit sönderfiskade. Vänern har ju ytorna till sin fördel vilket betyder att hela förloppet lär gå långsammare jämfört med andra mindre vatten. Men kanske är det meningen att vissa vatten eller platser skall offras? Åmål är väl det kändaste exemplet där stora tävlingarna avlöser varandra i tät följd. Jag tycker att det är lite dålig fantasi eller så är tävlingsfiskarna lite bekväma av naturen. Man vill ha bra ramper, nära till boende och annan infrastruktur.

Vem skall ha rätt att ordna fisketävlingar och sätta reglerna? Som det ser ut nu så kan i princip vem som helst göra det. I alla fall i vissa vatten. Jag är ingen expert kring detta men kan tycka att det är märkligt när aktörer från Europa kommer hit och anordnar stora fisketävlingar. Såg även Kanal gratis anordnade nån tävling, givetvis i Åmål. Börjar man tänka ekonomi i det hela och att man kan tjäna pengar på tävlingar så känner jag att varningsklockorna ringer ännu högre. En sak om lokala fiskevårdsområden eller sporfiskeföreningar anordnar tävlingar, det hade varit mer logiskt och riktigt kan jag tycka.

Återkommande tävling varje år i Åmål. 

Om jag skall vara ärlig så anser jag att det kommer betydligt fler negativa saker från gäddfisketävlingar än positiva. Därför är jag rätt negativt inställd kring detta men förstår samtidigt lockelsen med att tävla emot andra. Själv har jag ju spelat fotboll under många år så tävlingsinstinkt har jag och kan förstå vilket adrenalinkick en tävling kan innebära. Fastän jag idrottat och sysslat med mycket andra grejor än sportfiske har jag alltid sett mig mest som sportfiskare än något annat. På nått sätt har alltid fisket varit nummer ett och därav känner jag ett slags ansvar att förvalta det på rätt sätt. Visst någon pimpeltävling kan det bli då och då eller kanske rent av nån mindre lokal gäddfisketävling med några polare någon gång men jag gör hela tiden en avvägning i mina beslut. Känns det rätt, påverkar det fisket allt för negativt och vad får jag egentligen ut av det hela.

Laget som Vinner denna liga blir krönt till Sveriges bästa gäddfiskare. 

 
Som tur är har min kreativitet hjälpt mig här. Genom att sätta upp mål och planera mitt fiske kan jag tävla mot mig själv stället. Det ger mig mycket mer på många sätt. Det blir betydligt mer omväxlande, mindre slitage på fiskeplatserna och inte minst mer lärorikare än att hela tiden kasta och jaga mest antal centimetrar.

Fördelarna att tävla med sig själv är väl främst att man slipper alla nackdelar som tävlingsfisket skapar. Tänker på risken att vatten överexponeras och fisket riskerar att snabbt försämras. Även störnings momentet från alla båtar som dundrar fram. Skulle jag ha en stuga vid ett frekvent tävlingsvatten skulle jag inte jubla om man säger så. När jag fiskar vill jag störa omgivning så lite som möjligt precis som jag vill göra så liten skada på fiskebestånden som det bara går. Hade jag varit en ivrig tävlingsfiskare så hade detta gått lite stick i stäv med mina värderingar. Just att alla jagar dom största fiskarna gör det hela värre. Idag finns det ju ekolod som gör det betydligt lättare att hitta enskilda stora fiskar och till och med prickkasta på dom.

Senaste åren har det debatterats en hel del kring vid vilka tidpunkter är det okej att anordna en gäddfisketävling? Kan man göra det vid dess lektid eller mitt i sommaren då vattentemperaturen ofta överstiger 20 grader? Är ju inte riktigt så enkelt alltid för vädret blir inte alltid som man tänkt sig. Vissa år kommer sommarvärmen fortare än förväntat och gäddleken kan antingen ske tidigare eller senare än normalt. Men går ju att styra det hyfsat bra i alla fall men viktigt att man lyfter frågan.

Nu blir det också mer och mer vanligt att man måste fiska med hullinglösa krokar vilket jag ser som positivt. Detta  leder till snabbare hantering och mindre skador för gäddorna. Ytterligare en fråga som är på tapeten är om man skall få använda sig av den nyaste tekniken med livescoop och dyl. Här är meningarna delade även bland de som tävlar. Vissa vill ha förbud, andra tycker att det skall vara fritt fram och menar att är en del i det hela. Det vettigaste förslaget kan jag tycka är att de som anordnar tävlingen skall sätta upp reglerna. Skall vi nu ha stora gäddfisketävlingar så är det ju bra att man tar upp sådana här saker. För även tävlingsfiskarna vill ju ha ett bra gäddfiske med pigga och friska gäddor även i framtiden. På den punkten tänker vi nog alla lika.

Om vi ser djupare på saken så är vi människor lite av egoister. Brinner man nog mycket för en sak så är det lättare att ta på sig skygglappar och hitta ursäkter. Alla sportfiskare har gemensamt att vi gillar att fiska men vi gör det på väldigt många olika sätt. På ett sätt är detta lite av tjusningen med sportfisket och något man skall försöka acceptera. Frågan är då om man skall acceptera allting? Jag anser att man måste våga debattera och diskutera speciellt nu när utvecklingen går så snabbt i vissa avseenden samtidigt som antalet sportfiskare växer snabbt. Jag ser en oro att vi håller på gå ifrån mycket av det man defilerade sportfiske som en gång i tiden. Det är inte lätt då man hamnar i att sätta gränser och då blir nästa fråga var går gränserna? Här tänker vi uppenbarligen väldigt olika vilket inte gör saken enklare. När nu spännvidden för vad man kallar sportfiske nu blivit så enorm är det i princip omöjligt att kunna ena alla sportfiskare. Det var betydligt lättare förr och jag är tyvärr rädd för att framtiden blir ännu värre. Och det värsta av allt är att det är vi s.k. sportfiskare som riskerar att gräva den grop vi riskera att falla i. Är då stora gäddfisketävlingar en del av det moderna sportfisket som vi skall värna om i framtiden?

Ny debattserie - Vart går gränsen?

Sportfiske är fantastiskt på många sätt och vis. Idag finns det många fler vägar att välja emellan och alla har rätt att finna sin egna. Vissa säger att det är bra och inget man skall ifrågasätta medan andra drar på stora trumman och ryter i från. Samtidigt som sportfisket växer så går tekniken framåt och det skapar i sin tur konflikter och diskussioner.

Kan man värdera allt sportfiske lika? Om inte vart skall man sätta gränsen? Elektronikens utveckling med allt mer avancerade ekolod är en annan het potatis. Är det sportfiske att kunna jaga enskilda fiskar i flera timmar? Eller prickkasta på utvalda fiskar. Svåra frågor som det inte finns något entydigt svar på. Jag har flera kompisar som jagar och de pågår liknande frågeställningar inom jakten. Där handlar det mycket om GPs sändare och åtelkameror. Jag förstår likheterna med fisket. Att all teknik och utrustning leder till att mycket av det som jakten eller fisket en gång handlade om försvinner. Sedan kan det lätt missbrukas och riskerar då att förstöra bestånd av vilt eller fisk.

 

När man en gång i tiden drog upp kriterierna för vad som räknas som sportfiske hade man nog knappast någon aning om sådana här saker skulle dyka upp med tiden. Undrar vad dessa människor hade tyckt om detta idag? Förr var det enkelt och handlade det bara om spö, lina och krok nu är det något helt annat. Skall vi dra åt handbromsen eller bara acceptera all förändring? 

Svår fråga, Antingen sitter man i sin lilla eka och ropar NEJ, NEJ eller så sitter man bland massor av skärmar i en stor Bassbåt och skriker JA, JA. Jag anser att varje sportfiskare bör fundera kring kring saker och ting, bilda sig en egen uppfattning och sedan går det ju inte styra eller bestämma hur andra skall fiska. Men en central fråga blir ju således "Vad är sportfiske för dig?" Och hur värderar du tex. en stor fisk med hjälp av senaste elektroniska tekniken?

Personligen så tycker jag att man måste få tycka och tänka samt vädra sina åsikter. Det är sånt som leder till diskussioner och utveckling. Men det gäller att göra det på rätt sätt och inte kränka folk med elaka kommentarer. Alla har rätt att tycka vad de vill och det måste man respektera även om man själv anser att sig ha rätt i sak.

Själv försöker jag givetvis lyfta fram det jag gillar inom sportfisket men även det som jag inte uppskattar. Det sistnämnda är något som jag tycks vara rätt ensam om. Sällan finner jag negativa texter om sportfisket skrivna av andra sportfiskare. Att ge kritik, säga emot, tycka till som sportfiskare i riktning till Sportfisket är idag lite som att pissa på hela kåren. Men så är det ju inom allt idag. Säg en politiker som offentligt skulle säga nått gott om något annat parti. Man skall vara enade utåt sett men det betyder inte att det kan bubbla innanför murarna för det.

Personligen tror jag att vi sportfiskare håller på att gräva våran egen grav. Hoppas jag har fel men vi ser ju hur det ser ut i andra länder i tex Europa med alla restriktioner och regler. Som vi nu far fram med snabba båtar med massa skärmar, stora fisketävlingar som anordnas så blir inte oddsen bättre. Vi bör nog hellre tona ner oss, sprida ut oss och tänka mera på hur vi förvaltar våra fiskebestånd på ett skonsamt och hållbart sätt.

Tanken med denna serie är INTE att hacka ner eller trampa på andra fiskare utan att belysa vissa problem och frågeställningar som finns inom dagens sportfiske. Jag vet att inte alla håller med mig men jag hoppas ändå att detta kan bidra till att fler (speciellt nya fiskare) tänker till och funderar. Sen gillar jag inte den tystnadskultur som jag anser till viss del råder inom sportfiskeåren. Ofta läser man "Alla får fiska hur man vill och det måste man respektera" Och att det handlar om avundsjuka. Jag är av den åsikten att vädrar man inte sina åsikter på ett konstruktivt sätt så riskera vi att hamna väldigt snett. En del kanske tycker jag är negativ och överdriver men allt handlar om att jag känner en oro på vart vi är på väg vilket är anledningen att jag skriver om detta...

   

Nästa inlägg i serien kommer inom kort och handlar om Gäddfisketävlingar...

Maj - En händelserik månad både under och över vattenytan

Snön är nu nästan helt borta, fåglarna sjunger och gäddorna plaskar snart i lekvikarna. Sett genom åren så är maj för mig mest förknippat med idfisket i mitt barndomsvatten Aleån. Under hela nittiotalet var Aleån lite av ett andra hem för mig i maj. Minns när jag gick på högstadiet och man kom hem så kastade man sig på cykeln för att snabbast vara på plats. Vi var ett gäng som fiskade mycket under dessa år och från början var det lite av en tävling att dra så många idar som möjligt. Men rätt snabbt så tröttnade jag på antalet idar och istället blev storleken intressantare. Var under dessa år mitt intresse för specimenfisket började och en stor del av det kan jag tacka min på den tiden stora förebild och inspirationskälla Arne Broman.

1997 var det år idfisket kulminerade här uppe. På den tiden gick det inte upp så mycket id och man fick ofta kämpa för varje fisk. I alla fall före de hade lekt och de var ju då jag fiskade som mest. Just detta år var speciellt för iden kom upp i normal tid, sen kom det massa regn och därefter blev det riktigt kallt. Iden blev kvar en vecka längre än vanligt och då hann de lägga på sig extra mycket romm. Aldrig har jag sett så feta idar som då. Men de var inte lätta att lura, köldstela som dom var. Det var många som gav upp och trodde att idarna var borta men jag nötte på och testade lite nya taktiker och snart började jag hitta var de romstinna honorna höll till. De stod oftast väldigt nära land där strömmen var som svagast, gärna djupt och nära botten. Det blev inte många idar det året men flera stora och de tre tyngsta är fortfarande mina största idar. Två av dessa hamnade på tio i topp listan i Sverige det året.


På denna tid var idfisket hett i norra Sverige från Strömsån (Övik) upp efter Västerbottens och Norrbottenskustens åar. Här min största id som nästan spräckte tre kilos gränsen.

Maj här uppe betyder lektid för de flesta av våra arter. Först ut är iden, sen kommer gäddan, abborren och mörten i tät följd. Efter detta dröjer det ett par veckor innan braxen går i lek vilket brukar vara när häggen blommar under de sista veckorna i maj. Själv är jag lite tudelad nu förtiden när det gäller fiske under själva lektiden. Detta är en återkommande het potatis inom sociala medior. Egentligen tycker jag att det är ganska enkelt. Fiskar man på ett fiskbestånd som är väldigt stort så kan man med gott samvete fiska några pass kring leken. Motsatsen, ett svagt bestånd eller om det pågår ett intensivt fiske från många andra så väljer jag att avstå. Man får helt enkelt göra en slags avvägning och sedan ta ett beslut som är baserat på “vad som är bäst för fisken och fisket i förlängningen” och inte efter ens egna ego. Här måste jag medge att när man var yngre och mer oerfaren så tänkte jag nog inte alltid i dessa banor. Men med åren kanske man har blivit en gnutta klokare.

Överlag så har jag med åren fiskat allt mindre i maj. Gäddfisket direkt efter leken tycker jag inte är speciellt intressant längre. Gäddorna är ofta magra och slitna efter leken. Abborren är ofta på hugget men samma där, kondisen är oftast väldigt dålig. Är man ute efter riktigt stor fisk så känns ju förleksfisket (tiden innan lek) klart intressantare. Men det är lättare sagt än gjort här uppe. Snösmältningen ger ofta rejäla vårflöden vilket leder till översvämningar. Isarna ligger länge och solen lyser större delen av dagen vilket gör att fiskarna går i lek så fort vattnet blivit fri från is.

Ett av mina mål gällande gäddfisket är ju att fånga minst en gädda över 10 kilo under årets alla månader. Två månader återstår och så har det sett ut en längre tid nu. Den ena månaden är just maj. Den stora frågan är hur jag skall greja detta? Egentligen har jag inte gjort något seriöst försök förutom åren 2010-2012 samt ett och annat ströpass efter detta. Faktum är att jag mycket väl kunde stoltsera med en riktigt bra gädda från maj men den fisken slapp undan. Just denna fisk är utan tvekan den jag nu i efterhand mest hade velat få upp. Besvikelsen var enorm och sättet jag tappade den på svider fortfarande. Minns att jag hade en klen gäddtafs som gick upp. Jag hade köpt några nya rejälare gäddtafsar som jag tänkte testa men var för lat för att byta. Ett misstag som fortfarande svider. Några ord om gäddan. Jag hade ankrat båten och kastade med en blå spinnfluga. Hugget var häftigt, gäddan liksom sög in betet och jag hann se virveln och en bit av stjärtfenan som stack upp. Sen drog den iväg på en rejäl rusning. Den gick inte att stoppa den hur än jag försökte. Till slut gick gäddan fast i en liten vass, ruskade lite på huvudet och sen gick tafsen upp och gäddan var borta. Dagen efter fick jag en liten en på 9,3 kg som lite plåster på såren. Men det var ingenting mot den jag dagen innan tappade. Nu har det ju gått många år sedan detta och jag har hunnit få flera stora gäddor. Men trots detta så är jag fortfarande övertygande att detta var en riktigt stor gädda. Kanske till och med den största jag någonsin haft på kroken.

Kommer jag fiska något i maj i år? Och i så fall vad kommer jag fiska efter Jag är öppen för att fiska lite av varje istället för att rikta in mig på något speciellt. Tror dock inte det blir så mycket fiske men hoppas på några dagar i alla fall. Sedan vet man ju aldrig vad som sker i slutändan. Maj är verkligen en månad som jag inte lagt så mycket krut på om man ser hur det sett ut senaste åren. Sen så hänger det en hel del på hur våren blir med väder och annat. Hur som helst så går vi en härlig tid till mötes oavsett var vi bor i landet. För nu går det snabbt här uppe i norr och snart är vi i kapp övriga landet vad det gäller temperaturer, växtlighet och årstid...

Min kortaste isfiskesäsong någonsin

Då var det så dags för årets första fiskerapport. Tyvärr så har mitt fiskesug åkt berg och dal bana under de senaste månaderna. I februari så var jag riktigt peppad inför isfisket och det såg lovande ut med knappt någon snö på isarna. Men så kom mars med både kyla och en halvmeter snö. Fast den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge för nu sen påsk och framåt har solen lyst från en klarblå himmel var och varannan dag. Tror aldrig jag haft en sådan solbränna som jag har just nu:)

Ja jag har fiskat. Premiären gick av stapeln skärtorsdagen och sedan har jag vart ut några gånger till och det sista passet skedde i går. Jag har lagt i princip all tid på gädda. Detta med tanke på att jag bara hade några få veckor på mig innan säsongen kunde vara över. Vädret har varit bra, det kan jag inte klaga på men övriga förhållanden hade kunnat vara bättre. De var egentligen bara under de två senaste fiskepassen man kunde gå på isarna utan att sjunka ner i snö eller trampa igenom skaren. Men å andra sidan så var de sista passen de klart sämsta. Totalt tretton timmars fiskande resulterade endast i två smågäddor. Fisket kändes hopplöst dåligt vilket jag kan tycka det brukar vara då det blir varmt och man riktigt hör hur snön smälter. Är som att gäddorna får annat i tankarna än att äta. Kanske inte så konstigt då det närmar sig leken. Nu har jag bestämt mig för att lägga isfisket på hyllan. I alla fall ismetet, kan eventuellt bli något pimpelpass efter abborre nästa helg i fall vädret är skapligt och isarna håller.

Tillbaka till premiären som nog var det bästa fisket på ett sätt. Var det enda fiskepasset då gäddorna högg distinkt och matade ut med lina. Annars har det ofta varit försiktiga hugg och lite lina ut. Men gäddor har jag fått, ja överraskande många. Men lika överraskande är storleken och mängden snipor jag fått. Om det var bristen på storgäddor i områdena eller om de stora helt enkelt inte varit aktiva låter jag vara osagt. Men en sak är säker, jag har inte lyckas pricka in något fiskepass där jag känt att de stora varit rejält på gång. Sådana gånger brukar smågäddorna lysa med sin frånvaro. Ett angenämt problem dom dagarna det är så, nu blev smågäddorna istället ett jobbigt irritationsmoment. Under ett pass hade jag hela 33 hugg och det var då mest fråga om snipor. Då tappar man lätt den där spänningen (hoppet om att det är en storgädda som klivit på) mellan varje hugg..

Då jag bara för några veckor sedan var rätt osäker i fall jag verkligen skulle fiska efter gädda så har jag inte tänkt så mycket vad jag vill uppnå. Men som alltid har jag två stående säsongsmål som jag försöker ordna. De ena är att jag alltid vill testa minst ett nytt ställe varje säsong. Det andra är att få minst en gädda över 10 kilo.

Att testa ett nytt ställe är ju det lättaste och det fixade jag men resultatet den dagen finns det inte så mycket att orda om. Det gick riktigt dåligt. Det andra målet var lite svårare, speciellt nu när jag hade så pass kort tid på mig och förhållandena inte var de bästa. Premiären gav förhoppning när en stark fisk gick på men den saknade tyvärr längden för att passera tio kilo. Under det andra passet så fick jag en gädda som definitivt hade längden men då saknades allt annat typ.


Ja jag vet att det finns en del som skulle jubla för en sån här gädda. 118 centimeter är en respektfull längd men när man först ser en stor skalle i hålet som ger förhoppningar om något riktigt bra och så ser man en lång och tanig kropp glida upp ur hålet, ja då blir i alla fall jag besviken. Vikten låg på 9180 gram. Misstänker att denna har varit upp och vänt tidigare vilket man ser på skador kring gälpartiet.

Det skulle dröja ytterligare ett pass innan nästa chans kom. Frågan var om det skulle räcka hela vägen denna gång?

En fin gädda med skapliga proportioner. Då blir man glad. Hon vägde in på 10120 gram med en längd av 111 centimeter.

Det känns bra att äntligen ha kommit igång med fisket.

På återseende...