Är alla fiskar lika mycket värda?

Denna fråga är inte enkel att svara på och kanske det inte heller finns några givna svar. Men min förhoppning är att inlägget skall väcka nya frågor och kanske ge en och annan fundering.

Olika fiskare betyder olika synsätt

Inom dagens sportfiske utnyttjas i det närmaste alla våra arter vilket är glädjande i mina ögon. Det finns de som väljer att specialisera sig på en viss art eller bara ett fåtal. Likaså hittar man de som lägger all energi på en enda fiskemetod där man fiskar efter de arter som känns intressanta. Där till finns det allroundfiskare som försöker prova det mesta i fiskeväg eller storfiskjägare som far land och rike efter de stora fiskarna. Sedan får man inte glömma tävlingsfiskarna som sätter själva tävlandet i fokus.

Med detta så är det inte konstigt att vi har olika åsikter om hur man skall behandla och respektera sina fiskar. De inbitna specialisterna inom olika områden skapar sin kultur om vad som är rätt och fel. I dag ser vi t.ex. många duktiga och seriösa gäddfiskare som verkligen värnar om sina gäddor, något som var i det närmaste totalt främmande för inte så länge sedan. Just dessa artspecialister tycks många gånger bli extra starkt knutna till dess sportfiskeobjekt på både gott och ont kan jag tycka.

Några av mina egna tankar och funderingar

Vad som är rätt eller fel i detta kan man tvista om och i mina ögon handlar det mer om att se ur ett bredare perspektiv och fråga sig hur mycket ett bestånd egentligen tål. Hur ser bestånden ut i dina fiskevatten och hur mycket tål det för att inte påverkas allt för mycket.

Av den anledningen så propagerar jag ofta här på bloggen om att vara rädd om de stora fiskarna. En del kanske ser mer att jag gör detta av egoistiska stjäl för att jag just gillar att fiska efter de stora fiskarna i ett vatten. Okej till viss del kan det vara så men till största delen är det så pass enkelt som att stora fiskar nästan alltid är oerhört viktiga för balansen i ett vatten. Vill man rubba balansen i ett vatten så är just ett selektivt utfiskande av de stora individerna rätt metod. Som tur är majoriteten av dagens sportfiskare införstådda med detta men tyvärr inte alla.

Min grundfilosofi då jag fiskar i mina vatten är att försöka göra så liten påverkan som möjligt på både naturen och fiskebeståndet. Därför känns det lättare att ta upp exempelvis mindre mörtar och abborrar och använda som agnfisk. Samma sak känns det lättare att tvingas avliva en liten gädda än en riktig storgädda. På något sätt kan jag känna att de fiskar som lyckas bli ovanligt stora för ett visst vatten förtjänar att få leva vidare och behandlas med största respekt.

Om vi går till huvudfrågan om alla fiskar är lika mycket värda så är svaret inte lätt och självklart i mina ögon. Egentligen kan jag tycka att alla fiskar skall vara lika mycket värda och respekterande men skulle jag gå efter detta så hade det känts både meningslöst och tråkigt att fiska. Jag tror inte man skall söka svar på frågan utan istället försöka förstå och respektera även andra som inte tycker likadant som en själv. Att tycka det är fjantigt och skratta åt de som väljer att släppa tillbaka sina fiskar är lika mycket brist på respekt som att vara förbannad för de som väljer att avliva sina fiskar för att ha till mat.

Viktigt är däremot att man försöker påverka de som fiskar i blindo och inte tänker sig för. Jag tror just att många inte tänker sig för utan kanske dödar alla sina fiskar för att de sett andra göra det eller så bottnar det i ren okunnighet. Man kan inte begära att alla som fiskar skall veta allt. Speciellt viktigt är det därför att påverka de unga fiskarna och inte vara alltför hårda då man ser något som man inte gillar. Kanske man på samma sätt skall se på den äldre skaran med pensionärer som nog i många fall aldrig kommer förstå dagens moderna tänk inom sportfiske. Men ingenting är omöjligt och varje människa går att påverka, det är i alla fall min filosofi om än den inte funkar i alla lägen.

Exempel på några storgäddor som inte klarade sig

Ett exempel om det jag skrivit om såg jag rätt nyligen då jag lästa på Fiskefebers hemsida om en monstergädda på över 19 kilo som fångats i en liten å i Blekinge. Den gäddan var en riktig praktfisk och det tråkiga är att den inte finns längre, för faktum är ju att sådana gäddor inte växer på träd någonstans i världen. Anledningen till att den dödats sades vara att den var riktigt djupt krokad och riskerade att dö. Att det skulle finnas gott om kommentarer till inlägget förstod jag direkt för jag har märkt med tiden att just sådana händelser skapar starka känslor bland vissa fiskare.

Minns för något år sedan då Mats Söderström som skriver fiskebloggen på Västerbottensbladet lyckades med bedriften att fånga en och samma jättegädda två gånger inom ett och samma år. Tyvärr lyckades den inte klara sig andra gången vilket också skapade en del debatt.

I bägge fallen handlade kommentarerna i första hand om att man irriterade sig på att fångstmännen behandlat sina gäddor så pass illa att de inte klarade sig. Blekingegäddan var en bonusfisk då fångstmannen var ute efter öring vilket innebar att det saknades de rätta grejorna för en skonsam återutsättning. Gäddfiskarna var inte sena att kommentera det hela med att döma ut fiskaren totalt. Man kunde också se en smula missunnsamhet och avundsjuka över att just han fått den istället för någon ”riktig gäddfiskare”.

I mina ögon är fiske inte alltid rättvist och jag tycker man skall akta sig för att döma ut andra och dessutom kanske det var så att gäddan var så djupt krokad att livet inte gick att rädda. Eller så kan det vara att fångstmannen inte hade för avsikt att alls släppa tillbaka den. Samtidigt som jag kan ha förståelse över de många ilskna reaktionerna kan jag känna att vill man skapa en förändring i hur man skall behandla de stora gäddorna måste kritiken också vara konstruktiv annars blir effekten den omvända.

Den andra gäddan, den från Västerbotten blev dock behandlad av en rutinerad gäddfiskar men klarade sig ändå inte. Vill minnas att man i det fallet retade sig på att fångstmannen valde att säcka gäddan lång tid för att kunna få bra bilder.

Hur det än är så ligger valet på hur man skall agera i fångstmannens händer. Många gånger handlar det om snabba beslut liksom om tur eller otur att allt skall gå fiskens väg. Ibland gör man allt tillsynes rätt men det slutar ändå illa så är fisket. Men jag tycker att varje fiskare skall vara så välförberedd man bara kan ifall man skulle få sin drömfisk. För i mina ögon är nog momentet då man ser sin drömfisk pigg och oskadd simma det kanske bästa av dem alla…

I senaste numret av Fiskefeber skriver Jörgen Larsson i inledaren om jättegäddan från Blekinge och all uppståndelse den väckts runt om i landet. Läs den gärna och ta del av Jörgens kloka ord…

Tror jag nöjer mig med detta för den här gången. Skriv gärna någon kommentar om just dina egna värderingar och inställning inom ämnet.

Gillade du detta inlägg så finns ett liknande att läsa: Hur ser vi egentligen på vår fångst?